Utvecklingen av riskhantering

Merparten av våra respondenter ansåg att ledningen brast i kommunikationen under finanskrisen. Swedbanks ledning valde att inte hantera den information och det informationsflöde som kom från omvärlden. Inledningsvis var ledningen tyst och valde att inte bemöta det som dök upp i pressen. Idag är dock hela ledningen utbytt och man har tagit tag i de problem man haft och städat upp i toppen. Bland annat har en kommunikationsdirektör tillsatts och man har prioriterat kommunikationsdelarna i organisationen. Respondenterna är överens om att det har gjorts ett bra jobb. Swedbanks ledning har dessutom tagit initiativet till att minska riskerna i hela koncernen genom att minska sina osäkra fodringar i Baltikum.

Analys

Kommunikationen inom en organisation är mycket viktig. Misslyckanden i riskhanteringen kan rentav bero på att företagsledningen misslyckats med styrningen och kommunikationen (Lehmann & Hofmann 2010). Som framgår i resultatet ovan var det i princip vad som skedde i Swedbanks fall. En fungerande kommunikation är en viktig grundpelare för företaget (Lehmann & Hofmann 2010). Ett större informationsutbyte kan även leda till högre lönsamhet och lägre risk för banker (Huston et al. 2010). Ledningen kan inte bara ”lägga locket på” när det blir jobbigt. Det får som vi såg under finanskrisen negativa effekter. Problem med kommunikationen och informationsutbytet kan även vara en av orsakerna till att kunder blev oroliga och nervösa samt att varumärket skadades. Därför var det klokt att ta tag i kommunikationsproblemen som fanns i Swedbank.

6.2.3 Utvecklingen av riskhantering Resultat

En av respondenterna berättar om den historiska utveckling som skett inom banker, vad gäller riskhantering, de senaste tjugo, trettio åren. ”Förut, på 1980-talet, satte man mest upp fingret i luften och kände vilket håll det drog åt”. Arbetet ser idag ut på ett helt annat sätt, modeller och kalkyler används för att sia om framtiden. Respondenten berättar även att vetenskapen hela tiden går framåt och att verktygen för riskhantering är något som utvecklas parallellt med verksamheten.

Analys

I nuläget används metoder som är baserade på redovisningsuppgifter för att bedöma risknivån i banker. Forskare menar att denna metod bör kompletteras med marknadsbaserade metoder. Skulle man kombinera redovisningsmetoderna med marknadsbaserade metoder skulle det bli lättare att förutspå om en bank i framtiden kan komma att få problem (Eichler et al. 2010). En aktiekurs speglar hur banken mår den givna dagen och det går även att följa den tillbaka i tiden för att se hur utvecklingen sett ut. Dock är det fortfarande viktigt att ta hänsyn till redovisningsuppgifterna då inte allt syns i aktiekursen. Marknadsmetoder bör i framtiden vara ett komplement när man gör bedömningar om banken. Det har skett en utveckling och denna utveckling kommer att fortgå genom att nya verktyg och instrument arbetas fram parallellt med verksamheten och dess omgivning.

Resultat

Merparten av våra respondenter menar att arbetet med riskhanteringen ändrats sedan finanskrisen. ”Vi jobbar nu med att ta ner riskerna på alla områden”. Några är överens om att situationen var annorlunda innan krisen då det mer var en fråga om att få igenom så många affärer som möjligt

Innan var bankens policy på de frågorna i princip: ta marknadsandelar. Nu är inte det längre syftet utan nu lånar man ut till vettiga personer. Släpp hellre en affär. Förr var det att man skulle slåss till sista blodsdroppen för att få låna ut pengar.

Analys

Banker måste inse att det kan finnas begränsningar för deras utlåning, värdepappershantering och riskfyllda kapaciteter (Goddrad et al. 2009). De banker som förlorade mest under finanskrisen var de som ville expandera sin kreditverksamhet (Jorion 2010). Borgenärer med starka rättigheter tenderar nämligen till att främja ett större risktagande i bankerna. Ett stort risktagande kan leda till hög tillväxt, till exempel genom att öka bankers investeringar i företag. Risktagandet för dock inte bara med sig fördelar, ett ökat risktagande i banker leder i sin tur till en ökad sannolikhet för finansiell kris (Huston et al. 2010).

6.4 Regleringar Resultat

Av intervjuerna har det framkommit att alla respondenter är överens om att det finns en uppsjö av regleringar, policys och kalkylkrav att ta ställning och förhålla sig till. De är dessutom tämligen överens om att det kan bli lite för mycket, att det kan vara svårt att ta sig fram i djungeln av alla regler, speciellt med tanke på tidsperspektivet. Allt går så otroligt fort och nya uppdateringar kommer nästan dagligen i vissa fall, ”skulle man följa alla regler i regelboken gråter man ju blod”. Respondenten menar att man mer eller

mindre håller sig mitt i motorvägen och det är upp till chefen att säga när det blir fel. Respondenterna identifierar en del brister i att vara fullt instruktionsstyrda, bland annat att man kan få svårigheter när situationer som inte är regelstyrda inträffar.

Det gäller att man har en förmåga att vara lite flexibel och smidig, inte så att det äventyrar något, men ändå får man inte vara för kantig för då slår kunderna bakut.

Swedbanks ledning menar inte heller att man skall vara fullt ut instruktionsstyrd, de vill ha en ”stark riskkultur och ett gemensamt arbetssätt”. En respondent har tolkat detta till att; ”har alla i organisationen samma synsätt och samma värderingar då, i det optimala, tar vi samma beslut och alla är överens om att det är ett rätt beslut”. Det vissa respondenter dock önskar är att de skulle få mer vägledning och hjälp med att sovra ut det viktigaste och det med högst prioriteringar, då det är svårt att hålla sig à jour med allt.

Analys

Det är förståeligt att respondenterna känner sig förvirrade av alla regler gällande riskhanteringen, men man måste komma ihåg att, som Carrington (2010) påpekar, inga risker är konstanta och det krävs ett aktivt arbete för att hålla riskhanteringen i ett aktuellt skick. Man kan dock inte följa alla regler som finns till punkt och pricka.

6.4.1 Basel II Resultat

Respondenterna är splittrade vad gäller Basel-regleringen. Merparten anser att det inte finns något negativt med regleringarna då det fortfarande finns en valfrihet hos bankerna att använda sig av olika modeller. Banken jobbar fram en modell och Finansinspektionen godkänner den utifrån Basel-reglerna. Det finns dock ramar men alla använder sig av olika modeller. Innan Basel-regleringarna började tillämpas tittade man endast på en banks balansräkning medan man nu istället bryter ner det och ser på varje individ och varje kredit.

Tidigare för bankerna så var det så att […] man styrde genom bankernas kapitaltäckning, det vill säga hur mycket kapital vi hade i förhållande till hur balansräkningen såg ut.

De anser vidare att dessa regleringar har hjälpt bankvärlden att fokusera på individuella risker. En av respondenterna anser vidare att det är positivt med en reglering i kapitalkravet, enligt pelare 1.

Det är sunt att ha koll ner på kreditnivå […] sedan kan man ju alltid fundera på hur långt man skall gå med det här och hur mycket en bank skall få reglera sig själv.

Analys

Baselkommittén utarbetade Basel II för att stärka stabiliteten i internationella banksystem, genom ett antal regleringar (BIS 2006). Detta var en av de förbättringar som gjordes till Basel II, i jämförelse med Basel I, att anpassa hanteringen till de olika verksamheterna (Bessis 2010). Regleringarna i Basel II har till syfte att, istället för att se till hela organisationen, bryta ner det på varje kredit för att säkra risken samt att hålla konkurrenskraften uppe (BIS 2006). Av resultatet framkommer det att Basel II har fyllt sitt syfte i denna aspekt. Att ha tydliga riktlinjer för hur mycket kapitaltäckning varje kredit skall ha kan minska den utsatthet som banker har då kunder inte kan betala sina skulder (Norberg 2009).

Resultat

Respondenterna ser dock inte endast fördelar med Basel II. De anser alla att bankerna skall ha en större chans till att reglera sig själva. Det ligger i Swedbank eget intresse att inte ta för stora risker och därför har de heller inte har gjort detta. Respondenterna håller inte med om att bankerna har en tendens att ta större risker om de inte är reglerade; “vi skulle ha lurat oss själva då vi har krediter som inte är säkerställda”. Respondenten menar att det skulle vara ofördelaktigt för banken om en kredit lämnas med otillräcklig säkerhet, “risken blir den dag då kunden inte kan betala och vi ska kräva in säkerheter”. Swedbanks riskhantering bygger på tre försvarslinjer; ägande av risk (affärsverksamheten), riskkontroll (risk. och kontrollfunktioner) och risksäkring (internrevision).

Analys

Det fanns en tid då myndigheter lät bankerna sköta sina affärer utan inblandning och det blev tydligt att bankerna då tog stora risker för att tjäna så mycket pengar som möjligt. Många anser att det krävs inblandning från myndigheter för att förhindra bankkriser och finanskriser. Styrkta borgenärsrättigheter uppmuntrar banker att ta större risker men de främjar även den ekonomiska tillväxten. Ett styrkt borgenärsskydd ökar också risken för en finansiell kris eftersom risktagandet ökar (Huston et al. 2010). I och med det ökade intresset för bankverksamheten, från allmänhetens sida, kan vi då ställa oss frågan; behöver banker regleras av staten, borde det inte ligga i deras eget intresse att inte ta för stora risker i verksamheten? Skulle de börja ta stora risker igen kanske folk inte vill ha sina pengar i banken och istället ”stoppa dem hemma i madrassen”. Detta skulle då leda till att banker tvingas sänka riskerna för att behålla sina kunder.

Riskhanteringen i Swedbank sker på olika nivåer inom organisationen. En naturlig fråga blir då om Basel II är uppbyggt på bästa sätt för att hantera risker. Finansinspektionen har, som tillsynsorgan, ansvaret att granska och utvärdera riskhanteringen. Eftersom den sker på flera olika nivåer i organisationen borde det bli en svår, och nästintill omöjlig, uppgift för dem.