Malin Soikkeli Sofia Ericson
Finanskrisens påverkan på riskhantering
En studie av riskhanteringen på några av Swedbanks lokala kontor
The Impact of the Financial Crisis on Risk Management
A study of risk management at some of Swedbank’s local offices
Företagsekonomi Kandidatuppsats
Termin: Vt- 2011
Handledare: Margareta Bjurklo
Förord
Ett stort tack vill vi rikta till våra respondenter på Swedbank i Karlstad, Skoghall och Jönköping. Utan Er tid och hjälp hade den här uppsatsen inte varit möjlig att genomföra.
Vi vill även tacka vår handledare, Margareta Bjurklo, för vägledningen genom uppsatsarbetets gång.
Sofia Ericson Malin Soikkeli
Sammanfattning
Risker och risktagande är en central del i det dagliga arbetet hos banker. Diskussionerna har varit många vad gäller om banker på ett effektivt sätt arbetar för att minimera riskerna. Allmänheten är beroende av banker samtidigt som bankerna är lika beroende av sina kunder. Därför har vi valt att i denna uppsats studera hur riskhanteringen i banker fungerar samt att se om dessa metoder har förändrats sedan finanskrisen.
Syftet med uppsatsen är att studera riskhanteringen under finanskrisen och vad som gjorts för att minimera riskerna på några av Swedbanks lokala kontor i Sverige.
Den metod vi har använt oss av är en kvalitativ undersökning där vi har intervjuat sex personer från tre olika kontor och på olika positioner inom banken. Då vi ville få respondenternas personliga åsikter var det här den metod som passade vår studie bäst.
Därefter har vi analyserat deras svar med koppling till den teoretiska referensram vi skapat för att slutligen kunna dra slutsatser.
Resultatet av vår undersökning visar att det är svårt för medarbetarna i banken att arbeta med och hantera de olika riskerna som finns. För att minimera dessa risker finns det en mängd olika regleringar och riktlinjer som skall följas. Regleringarna kommer från olika håll, bland annat Finansinspektionen och bankens ledning. Konsekvensen blir att medarbetarens personliga ansvar begränsas av regleringarna. Vidare drabbades inte de kontor vi undersökt speciellt hårt av finanskrisen, förutom att arbetets fokus flyttades till att lugna oroliga kunder. Som en följd av finanskrisen har det kommit nya regleringar vilket ytterligare har försvårat medarbetarnas arbete.
Abstract
Risks and risk-taking is a central part of a bank’s daily work. It is a matter of considerable debate as to whether banks work with their risks in efficiently to minimize them. On the one hand, the public is dependent on banks. On the other hand, banks are equally dependent on their customers. We have therefore chosen to study how risk management work in banks and to see if these methods have changed since the financial crisis.
The purpose of this paper is to study risk management during the financial crisis and what has been made to minimize the risks on some of Swedbank’s local offices in Sweden.
This study uses a qualitative research methodology where we interviewed six persons from three different offices and at various positions within the bank. This was the method most suited for our study as we wanted to get the respondents’ personal opinions. We analysed their responses in relation to the theory we created to finally be able to draw conclusions.
The results of our study show that it is difficult to work with and manage the various risks that exist within the bank. To minimize these risks, a variety of regulations and guidelines has to be followed. The regulations come from numerous sources, including Finansinspektionen and the bank’s own management. As a consequence, the employee’s personal liability gets limited by these regulations. Furthermore, the financial crisis did not affect the offices we studied hard, except that the focus of the work had to move to reassure worried customers. Moreover, there have been additional regulations which have further aggravated the employee’s work, as a result of the financial crisis.
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 8
1.1Bakgrund ... 8
1.2 Problemformulering ... 8
1.3 Syfte ... 9
1.4 Disposition ... 9
2. Metod... 10
2.1 Genomförande av studien... 10
2.1.1 Kvalitativ metod ... 10
2.1.2 Urval ... 11
2.1.3 Intervjuer ... 12
2.1.4 Resultat och analys ... 12
2.2 Tillförlitlighet ... 12
3. Finanskrisen och regleringar i dess kölvatten ... 14
3.1 Finanskrisen 2007-2010 ... 14
3.1.1 Sverige under finanskrisen ... 14
3.2 Finansinspektionen... 15
3.3 Regleringar i finanskrisens kölvatten ... 15
4. Teori... 17
4.1 Risk... 17
4.1.1 De olika riskerna... 17
4.2 Riskhantering ... 18
4.2.1 De olika aktörerna ansvar ... 18
4.2.2 Problemen med riskhanteringen under finanskrisen... 19
4.2.3 Utvecklingen av riskhanteringen ... 20
4.3 Regleringar ... 21
4.3.1 Basel I... 21
4.3.2 Basel II... 22
4.4 Sammanfattning ... 23
5. Swedbanks riskhantering ... 25
5.1 Riskhantering i Swedbank... 25
5.1.1 Ägande av risk (affärsverksamheten) ... 25
5.1.2 Riskkontroll (risk- och kontrollfunktioner) ... 25
5.1.3 Risksäkring (internrevision) ... 26
5.2 Arbetet med att minska risker ... 26
6. Resultat och analys... 27
6.1Finanskrisen 2007-2010 ... 27
6.1.1 Regleringar i finanskrisens kölvatten ... 28
6.2 Risk... 28
6.3 Riskhanteringen... 29
6.3.1 De olika aktörernas ansvar... 30
6.2.2 Problemen med riskhanteringen under finanskrisen... 31
6.2.3 Utvecklingen av riskhantering ... 31
6.4 Regleringar ... 32
6.4.1 Basel II... 33
7. Slutdiskussion ... 35
7.1 Förslag till fortsatta studier ... 36 Källförteckning
Bilaga 1
1. Inledning
I det här kapitlet kommer vi att presentera bakgrunden till det valda ämnet. Därefter följer en problemdiskussionen och syftet för att läsaren skall få en förståelse för vad studien kommer att behandla.
1.1 Bakgrund
Idag cirkulerar det ett stort antal olika definitioner och tolkningar av begreppet risk (Yancov 2009). Detta har medfört att det inte finns någon generell och allmängiltig definition (Yancov 2009; Terje & Ortwin 2009). Några orsaker till att begreppet risk är svårdefinierat är att det är ett flerdimensionellt och nyanserat begrepp. Detta har lett till att Risk Definition Committee of the Society for Risk Analysis (SAR) tryckt upp tretton olika definitioner av risk och definitionerna fortsätter att öka (Yancov 2009).
Finanskrisen startade i USA 2007. En avgörande faktor till att krisen blev så omfattande var bankernas risktagande, främst de så kallade subprime-lånen (Bessis 2010). Ses finanskrisen ur Sveriges perspektiv klarade sig Sverige och de svenska storbankerna relativt bra. Görs dock en jämförelse mellan bankerna i Sverige ser man att Swedbank drabbades hårt och 2009 var deras tuffaste år. Det som gjorde att de var speciellt utsatta var att de hade en högre riskexponering och använde sig mer av extern upplåning än de övriga bankerna i Sverige (Swedbank AB, 2009).
När det gäller risk och riskhantering för Swedbanks del arbetar de med den både på koncernnivå och på lokal nivå. Huvudkontoret delegerar ansvaret till de lokala kontoren.
De anser att det är de lokala kontoren som står närmast kunden och bäst kan bedöma risken, alltså är de själva ansvariga för den risk som deras verksamhet skapat. Det finns dock en mängd riktlinjer, regler, policys och så vidare att rätta sig efter. Swedbank menar att ”en framgångsrik riskhantering kräver att det finns en stark riskkultur och ett gemensamt arbetssätt som genomsyrar hela banken” (Swedbank AB; a).
1.2 Problemformulering
Banker har en avgörande roll för alla ekonomier. Det är genom banker som betalningssystemet tillhandahålls. De ställer krediter till förfogande för ekonomiska aktiviteter och ger ett skydd till insatta medel. Banken fördelar även om resurser från de som har överskott (insättare) till de som har underskott (låntagare) (Goddard et al. 2009).
Bankers huvudsakliga finansieringar kommer från kortfristig inlåning eller kortvarig upplåning. Detta gör dem instabila då det råder en obalans mellan kort upplåning och
långfristig upplåning. Obalansen kan leda till systemkriser och bidrar till avgörande konsekvenser för riskhantering (Lehmann & Hofmann 2010).
Då det under finanskrisen var bankerna som brast i riskhanteringen är det av intresse att se hur detta påverkade deras arbete och hur finanskrisen märktes av på lokal nivå.
Swedbank anser att det är de lokala kontoren som har det yttersta ansvaret när det gäller hanteringen av risker.
I uppsatsen skall vi besvara följande frågor:
• Hur ser riskhanteringen ut på de lokala kontoren?
• Hur drabbades de lokala kontoren av finanskrisen?
• Vilka konsekvenser har finanskrisen haft för Swedbanks riskhantering?
1.3 Syfte
Syftet med uppsatsen är att studera riskhanteringen under finanskrisen och vad som gjorts för att minimera riskerna på några av Swedbanks lokala kontor i Sverige.
1.4 Disposition
I kapitlet som följer kommer vi att redogöra för vilken metod som använts för att genomföra studien. Kapitel tre behandlar finanskrisen och de regleringar som tillkommit på grund av den, för att få en bra bakgrund inför teorikapitlet. Teorikapitlet inleds med en diskussion av begreppet risk för att sedan komma in på riskhantering. Kapitlet avslutas med ett avsnitt om regleringar och hur de hänger samman med riskhantering. Därefter följer ett kapitel med sekundärdata från Swedbank som berör Swedbanks riskhantering.
Kapitlets syfte är att få en inblick i Swedbanks riskhantering. I kapitel sex redovisas och analyseras vårt resultat för att i kapitel sju kunna föra en avslutande diskussion kring vårt syfte och våra frågeställningar.
2. Metod
I metodavsnittet kommer vi att förklara hur vi har gått tillväga för att genomföra vår studie samt diskutera tillförlitligheten på undersökningen.
2.1 Genomförande av studien
Det finns olika sätt att genomföra en studie på. Vårt tillvägagångssätt innebar att vi först samlade in teori om ämnet och sedan genomförde intervjuer. Det var detta sätt som vi ansåg passa oss bäst då vi behövde viss förkunskap i ämnet för att kunna genomföra intervjuer. Efter intervjuerna fick vi dock komplettera vår teori då intressanta ämnen som inte fanns med sedan innan tillkommit. De brister som kan finnas med detta tillvägagångssätt är bland annat att man kan komma in på fel spår och bara studera det man själv finner relevant och det som stämmer överens med den kunskap man redan besitter, i och med att teorin redan är studerad. En del av sanningen kan därför gå förlorad, trots att den finns där. Detta har vi försökt att kompensera genom att ha ett öppet synsätt till vår teori och inte tro att den var komplett innan intervjuerna var avslutade (Jacobsen 2002).
Vår uppsats innehåller både primär- och sekundärdata. Intervjuerna består av primärdata som redovisas i kapitel sex; resultat och analys. Kapitel fem består av sekundärdata från Swedbank. Vi har valt att använda oss av både primär- och sekundärdata för att kunna styrka det resultat vi fått fram samt för att kunna se om medarbetarnas syn på riskhantering stämmer överens med ledningens information till allmänheten, genom exempelvis årsredovisningar. Jacobsen (2002) menar vidare att olika data kan ge varandra stöd och styrka resultatet eller användas för att visa på skillnader och kanske komma fram till nya uppfattningar.
2.1.1 Kvalitativ metod
Vi valde den kvalitativa metoden då den tillåter ett mer djupgående perspektiv och det finns möjligheter att få fram mer mångsidiga och nyanserade resultat (Jacobsen 2002). Det var detta vi ville uppnå då syftet med uppsatsen är att studera riskhanteringen under finanskrisen och vad som gjorts för att minimera riskerna på några av Swedbanks lokala kontor i Sverige. Med en kvalitativ metod följer oftast intervjuer eftersom man vill få fram ett så djupgående resultat som möjligt. Vi ville att respondenterna själva skulle definiera svaret då våra frågor innehåller mycket egna åsikter. Eftersom det är djupgående intervjuer som genomförs är denna metod ofta resurskrävande vilket i sin tur resulterar i ett begränsat urval av respondenter (Jacobsen 2002). Vi ansåg dock att för att få de svar vi var ute efter krävdes det att intervjuer genomfördes. För att minimera risken att den
information vi får under intervjuerna är av personlig karaktär, och inte allmän, har vår avsikt varit att intervjua flera personer på samma kontor. Detta har inte helt uppnåtts då vi endast intervjuat en person i Jönköping.
2.1.2 Urval
Vår problemformulering begränsar urvalet direkt till Swedbank, därefter har vi sökt personer som har en bra insikt i arbetet kring risk. Det var inte helt lätt att få tag på personer. Det var mycket tid i telefon som inte ledde någonvart då de inte svarade eller var upptagna. Slutligen fick vi tag på en person på Karlstads kontor, kontorschefen Anders Paulsson. Vi kunde genom den intervjun sedan få kontakt med två andra personer på kontoret i Karlstad. Efter ett tag fick vi även kontakt med kontoret i Skoghall och Morgan Karlsson. Vi fick genom honom även kontakt med deras kontorschef Annika Levin. Denna metod för urval kallas snöbollsmetoden och är inte en slumpmässig metod.
Den är utformad genom att en, eller flera personer i sin målgrupp, får vara utgångspunkt för vilka de andra personerna som skall intervjuas blir (Dahmström 2011; Jacobson 2002).
I de följande intervjuerna kan ytterligare användbara idéer dyka upp, “och så rullar snöbollen” (Jacobson 2002 s 201). I vårt fall var det Anders Paulsson och Morgan Karlsson som var ”våra nycklar” till vidare intervjuer. Då vi kände att urvalet var lite tunt tog vi även kontakt med Anna Swalander som är biträdande kontorschef på Swedbanks kontor i Jönköping.
2.1.2.1 Presentation av respondenterna
Anders Paulsson arbetar som kontorschef på Swedbanks kontor i Karlstad. Kontoret har 28 medarbetare och riktar sig endast mot privatkunder.
Martin Carlson arbetar som rådgivare med inriktning på bolån på Swedbank i Karlstad.
Det största arbetsområdet är finansiering, men han arbetar också med trygghetsfrågor samt allmän rådgivning.
Annika Levin är kontorschef på Swedbank Skoghall. Hon har ansvaret för kontorets fem medarbetare. Annika har arbetat på ett antal olika avdelningar inom Swedbank men har haft tjänsten som kontorschef i tre år.
Morgan Karlsson har arbetat på Swedbank i åtta år och har nu tjänsten som licensierad privatrådgivare på Swedbank Hammarö.
Tomas Eriksson är kreditchef och ingår i Swedbanks kreditorganisation. Detta betyder vidare att han är fristående från kontorsverksamheten. Han är kreditchef för Swedbank Karlstad med de underliggande kontoren i Kil, Grums, Forshaga och Skoghall. Tomas ansvarar också för Skövde med de underliggande kontoren i Karlsborg, Tibro och Hjo och dessutom Säffle och Åmål. Tomas arbetsuppgifter är att se över att kontoren följer de riktlinjer och anvisningar som finns i banken kring kreditfrågor och risktagande samt att vara med och ta beslut som rör dessa frågor.
Anna Swalander arbetar som biträdande kontorschef på Swedbank, Hoppets torg i Jönköping. Hon ansvarar för privatmarknaden.
2.1.3 Intervjuer
Under intervjuerna har det funnits vissa givna frågeställningar men ordningen har intervjun och samtalet fått bestämma. Det viktiga för oss har varit att respondenterna fått svara med egna ord (Patel & Davidson 2003). Detta för att försöka skapa en avslappnad miljö och ge respondenterna stort utrymme att själv svara på frågorna och utveckla sina egna svar. Vi ville påverka den person vi intervjuade så lite som möjligt för att försöka få fram det som han/hon tycker är viktigt och inte det teorin eller vi själva anser är det
”rätta”. Efter den första intervjun strukturerade vi om och justerade frågorna för att få ett bättre flyt i intervjuerna. Beroende på vem som intervjuades anpassades frågorna till det område personen arbetade med. Ett exempel på detta är att vi inte frågade alla medarbetarna om Basel-regelverket. Vi dokumenterade intervjuerna med en diktafon.
Kvale & Brinkmann (2009) menar att detta ger den som intervjuar en chans att koncentrera sig på respondentens svar samt ämnet. Efter varje intervju transkriberades den data vi fått fram.
2.1.4 Resultat och analys
När vår studie skulle analyseras utgick vi från de teman vi tagit upp i teorin; risk, riskhantering och regleringar samt finanskrisen. Vi började med att identifiera de olika temana ur intervjuerna. Därefter gick vi tillbaka till teorin för att se hur temana från intervjuerna hängde samman med de i teorin. De olika temana vi utgick från bröt vi ner till mindre delar för att det skulle bli lättare att se vad som hade sagts och lättare att arbeta med. Vi har följt den uppdelning som funnits i teorin för att få en tydlig struktur på arbetet. Resultat- och analysdelen innehåller vårt resultat från undersökningen, sekundärdata samt analysen. Detta för visa på kopplingen mellan delarna. Resultat- och analysdelen är sedan strukturerad genom att vi först redogör för det resultat som framkommit och sedan följer analysen. Detta för att läsaren skall få klart för sig vad som är resultat och vad som är analys.
2.2 Tillförlitlighet
Vår uppsats har genomförts i enighet med de metoder och tillvägagångssätt vi har redogjort för i vårt metodkapitel för att läsaren själv skall kunna bedöma trovärdigheten i undersökningen (Patel & Davidson 2003). Eftersom vi har studerat det vi avsåg, vi har fått svar på det syfte och de frågeställningar som vi beskrev i inledningen, har validiteten stärkts (Thurén 2007). Intervjumaterialet har bearbetats genom att vi transkriberat intervjun och sedan har vi använt detta material då vi jobbat med resultat- och analysdelen. Vi valde att inte omarbeta materialet mer än att transkribera det för att vi själva skulle påverka det så lite som möjligt (Patel & Davidson 2003).
För att stärka tillförlitligheten ytterligare hade det varit bra att intervjua fler kontor på andra platser i Sverige. De kontor vi undersökt var inte speciellt drabbade av finanskrisen och därför kan vi inte generalisera de resultat vi fått till andra kontor. Det hade även varit bra att intervjua någon mer från kontoret i Jönköping för att styrka eller visa på eventuella skillnader som kan finnas, jämfört med det resultat vi fått. Det vi dock kan konstatera är att vi fått någon sorts mättnad i intervjuerna då svaren på våra frågor liknade varandra.
Tillförlitligheten på intervjuerna stärks även genom att de svar vi fått var öppna och ärliga, ibland behövde vi inte ställa frågor för respondenterna talade vidare spontant.
3. Finanskrisen och regleringar i dess kölvatten
I det här kapitlet beskriver vi hur finanskrisen började och hur den påverkade Sveriges banker. Vi tar även upp Finansinspektionens roll som tillsynsmyndighet och vilka regleringar som tillkommit för de svenska bankerna till följd av finanskrisen.
3.1 Finanskrisen 2007-2010
Finanskrisen startade i USA 2007. En avgörande faktor till att krisen blev så omfattande var bankernas risktagande, främst de så kallade subprime-lånen. Ett subprime-lån är ett lån till kunder som inte har kreditvärdigheten, det vill säga de har inte tillräckligt med medel för att vara säkra låntagare. Kreditrisken för dessa lån är högre än för övriga lån gå låntagaren inte skulle blivit beviljad lån i vanliga fall. För att finansiera subprime-lånen används en räntesats som ligger två till tre procentenheter högre än övriga räntesatser.
Dessa lån var ett stort risktagande från bankernas sida, men ändå lönsamma så länge bostadspriserna i USA steg (Bessis 2010).
Åren 2005 och 2006 började bostadspriserna i USA att falla, vilket ledde till att fler banker började få svårigheter. Under 2007, och några år framåt, medförde det att flera små och stora banker gick i konkurs (Bessis 2010). För att mildra krisen gjordes statliga åtgärder och insatser men Taylor menar att dessa, i stället för att hjälpa till, snarare förvärrade och drog ut på krisen (Taylor 2008 refererad i Jorion 2009). En annan bidragande faktor till finanskrisen var de nya finansiella instrumenten som kom ut på marknaden. Instrumenten kunde bland annat omvandla lån till värdepapper som sedan kunde säljas på den finansiella marknaden. Fördelarna med detta var att bankers risktagande kunde delas på flera investerare. Subprime-lånen kunde därmed cirkulera runt på marknaden och infektera ett stort antal banker (Öberg 2009). Krisen kulminerade i september 2008 då storbanken Lehman Brothers gick i konkurs och drog med sig många andra i fallet (Bessis 2010).
3.1.1 Sverige under finanskrisen
Sverige är en liten men öppen ekonomi vilket gör att vi är beroende och påverkas av omvärlden. Ett exempel är bankernas balansomslutning som till 60 % består av marknadsfinansiering som sker på internationellt beroende marknader. Ett annat exempel är att utomlandsverksamheten inom banker har ökat under de senaste åren. Trots att Sverige är beroende av omvärlden var vi ett av de länder som klarade sig bäst under krisen, vi lyckades hantera många av de problem som uppstod (Öberg 2009).
Bankerna i Sverige är lönsamma och har under flera år byggt upp en kapitalbuffert.
Sveriges bankmarknad har under hela krisen fungerat och bankerna har inte lånat ut på det sätt USA gjorde genom de så kallade subprime-lånen. De har inte heller varit exponerade för alla de finansiella system och instrument som varit en bidragande orsak till krisen. Trots detta har krisen inte passerat obemärkt genom Sverige (Öberg 2009). Bland annat har Swedbank haft affärer med Lehman Brothers och därigenom blev de påverkade av deras konkurs (Rosén 2008). Riksbanken, Riksgälden, Finansinspektionen och regeringen fick gå in och genomföra åtgärder för att försöka mildra de effekter som krisen skapade för de svenska bankerna (Öberg 2009).
3.2 Finansinspektionen
Finansinspektionen arbetar på uppdrag från regering och riskdag med att bevaka företagen på den svenska marknaden. Detta för att det finansiella systemet skall fungera på ett bra och stabilt sätt (Finansinspektionen; a). deras huvudsakliga uppgift är att utfärda tillstånd och regler samt att utöva tillsyn (Finansinspektionen; b). De är en tillsynsmyndighet och har ett utarbetat riskbedömningssystem som skall fungera i enighet med Basel II, som behandlas i 4.3.2. De skall som tillsynsmyndighet bedöma bankens organisation, ledning, internrevision, riskhanteringens struktur och comliancefunktioner (Jochnick 2004).
3.3 Regleringar i finanskrisens kölvatten
I oktober 2010 kom det så kallade bolånetaket. Det var Finansinspektionen som gick ut med ett allmänt råd som innebar en begränsning av belåningsgraden av bostäder.
Kortfattat innebär detta att nya lån inte bör överstiga 85 % av bostadens marknadsvärde.
Införandet rådet motiveras av att finansinspektionen vill öka konsumentskyddet och att kreditmarknaden skall utvecklas på ett sunt och tryggt sätt. Tidigare har banker använt höga belåningsgrader som konkurrensmedel men detta vill nu Finansinspektionen sätta stopp för. Har låntagare för höga belåningsgrader medför det att de svarar på förändringar på bostadsmarknaden och i ekonomin på ett sämre sätt. Det är även tänkt att de nya reglerna skall bidra till att låntagarna själva vill begränsa sina skulder för att skapa en bättre framtid (Finansinspektionen [FI] 2010).
Den svenska insättningsgarantin har höjts, från 500 000 kronor, till 100 000 euro. Detta skedde den 31 december 2010 och var en anpassning till EU:s direktiv om insättningsgaranti. Insättningsgarantin är ett skydd för konsumenterna om banken skulle gå i konkurs. Det innebär att staten går in och garanterar spararna ett skydd på 100 000 euro om banken skulle gå i konkurs (Finansutskottets betänkande 2010/11:FiU18).
Nya föreskrifter rörande ersättningspolicys och rörliga ersättningar har utarbetats efter finanskrisen. Det är Finansinspektionen som tagit fram dessa regler men de är även en anpassning till EU:s kreditinstitutsdirektiv. Dessa föreskrifter skall förbättra den hantering
av de risker i ersättningssystem som finns runt om i företagen. Företagen skall även göra en anpassning av sina ersättningssystem, de ska på ett bättre sätt reflektera över de risker som kan finnas, till exempel ”uppskjuten rörlig ersättning” (Finansinspektionen [FI]
2011).
4. Teori
Det här kapitlet inleds med en diskussion kring begreppet risk för att vi skall kunna gå vidare med vilka risker banker utsätts för samt riskhanteringen i banker. Kapitlet avslutas med en redogörelse för de regleringar som banker har att följa vad gäller riskhanteringen.
4.1 Risk
Idag cirkulerar det ett stort antal olika definitioner och tolkningar av begreppet risk (Yancov 2009). Detta har medfört att det inte finns någon generell och allmängiltig definition (Yancov 2009; Terje & Ortwin 2009). Några orsaker till att begreppet risk är svårdefinierat är att det är ett flerdimensionellt och nyanserat begrepp. Detta har lett till att Risk Definition Committee of the Society for Risk Analysis (SAR) tryckt upp tretton olika definitioner av risk och definitionerna fortsätter att öka (Yancov 2009). Ser man till litteraturen används begreppet risk som ett förväntat värde (en sannolikhetsfördelning) som osäkerhet och som en händelse (Terje & Ortwin 2009). Vi kommer i denna uppsats inte att redogöra för alla definitioner som finns av begreppet risk utan endast ta upp ett fåtal.
Lawrance kom 1976 med definitionen ”risk är ett mått på sannolikhet och svårighetsgraden av biverkningar” (refererad i Yancov 2009; Terje 2011). En annan vedertagen definition är att ”risk motsvarar den förväntade förlusten” (Willis 2007 refererad i Terje & Ortwin 2009, s.1). ISO kom 2002 med en definition av risk som löd
”risk är en kombination av sannolikheten för en händelse och dess konsekvenser”
(refererad i Terje & Ortwin 2009, s.1). Risk kan också definieras genom att det finns en osäkerhet om hur resultatet kommer att bli, men till skillnad från osäkerhet och tvetydighet vet du oftast sannolikheten för att de olika resultaten skall inträffa (Roszkowski & Davey 2010). Risk är alltså inte en synonym till osäkerhet, osäkerhet relaterar bättre till slumpmässiga utfall och risk har att göra med effekterna på lönsamheten som utfallet för med sig (Bessis 2010). Det är viktigt att komma ihåg att risker förändras, de är inte konstanta och av denna anledning är det viktigt att aktivt arbeta med att hantera riskerna (Carrington, 2010).
4.1.1 De olika riskerna
Banker är utsatta för finansiella, operationella och marknadsmässiga risker. Den finansiella risken inkluderar bland annat kreditrisken och likviditetsrisken (Greuning & Brajovic 2009). Kreditrisken är den viktigaste, mest betydelsefulla och äldsta risken för banker.
Denna risk infaller då en motpart, som fått en kredit beviljad, inte kan fullfölja sina betalningsåtaganden gentemot banken (Bessis 2010). Kreditrisk kan dessutom uppkomma
då en ställd säkerhet för en kredit inte går att lösa in eller har förlorat sitt värde (Greuning
& Brajovic 2009). Risken påverkas av många faktorer, för kunden är det bland annat politiska och nationalekonomiska omständigheter. Med andra ord är kreditrisken kopplad till konjunkturcykeln. För banken är det kundens verksamhet och de risker den har som påverkar kreditrisken (Bessis 2010).
Likviditetsrisk är en naturlig risk för banker då de oftast finansierar sig på kort löptid och lånar ut på längre löptid. De måste ha medel som går att omsätta för att fullfölja sina åtaganden. Denna risk är sammankopplad med kreditrisken eftersom banker bär kreditrisken för allmänheten och företag. Om det finns stora osäkerheter kring en banks kreditrisk får de svårare att finansiera sig och att sälja lånen vidare till en tredje part (Bessis 2010; Greuning & Brajovic 2009). Den operativa risken beror till stor del på företagets egna processer. Några exempel är att företaget inte har ändamålsenliga interna processer, otillräckliga rutiner, mänskliga fel eller felaktiga system. Även externa händelser kan i viss mån påverka den operativa risken (Bessis 2010). Den slutliga risken en bank kan utsättas för är marknadsrisken. Den innebär att bankens netto av tillgångar och skulder (bankens egna kapital) faller i värde till följd av fluktuationer på den finansiella marknaden, med andra ord förändringar i räntor, valuta- och aktiekurser (Bessis 2010; Greuning & Brajovic 2009).
4.2 Riskhantering
Banker med starka rättigheter tenderar att främja ett större risktagande. Starkare rättigheter är även förknippat med högre tillväxt. Det finns alltså både en ljus och en mörk sida med att öka borgenärsskyddet. Den ljusa sidan är att stärkta borgenärsrättigheter uppmuntrar banker till att ta större risker vilket i sin tur leder till att värdefullt kapital kommer privata företagare till användning. Vidare leder detta till att den allmänna ekonomiska tillväxten förbättras. Den mörka sidan med att stärka borgenärsskyddet är att sannolikheten för en finansiell kris ökar (Huston et al. 2010). Det finns även studier som visar att ett större informationsutbyte mellan banker leder till en högre lönsamhet och lägre risk, en minskad risk för finansiell kris och en högre ekonomisk tillväxt (Huston et al. 2010).
4.2.1 De olika aktörerna ansvar
Nedan följer en beskrivning av vilket ansvar de olika aktörerna i en bank har gällande riskhanteringen.
Tillsynsmyndigheternas huvudsakliga roll är att agera som handledare i processen kring riskhantering och att förbättra och övervaka den lagstadgade ramen inom vilken riskhantering genomförs. De kan dock inte förutse eller förebygga att en bank går under eller får problem (Greuning & Brajovic 2009). I Sveriges fall är det Finansinspektionen ansvar att se över bankernas riskhantering (Jochnick 2004). Bankens aktieägare har
möjlighet att utse de personer som skall ansvara för bolagsstyrningsprocessen. De som sitter i bolagsstyrningen bör noggrant kontrolleras av tillsynsmyndigheten så att de inte har för avsikt att använda banken för att finansiera sina egna intressen och/eller deras intresseföretags verksamheter (Greuning & Brajovic 2009).
Det yttersta ansvaret för hur en bank bedrivs har bolagsstyrelsen. Bolagsstyrelsen skall fastställa den strategiska inriktningen för banken, utse ledningen, fastställa operativa strategier och framförallt ta ansvar för att banken ”mår bra”. Företagsledningen i en bank skall uppfylla lämplighetskraven. Det betyder inte bara att de skall förhålla sig till de etiska regler som finns, de skall även ha rätt kompetens och erfarenhet för att styra en bank. Företagsledningen är ansvarig för att implementera styrelsens policys i det dagliga arbetet. Det är därför viktigt att de har en grundlig kunskap om de risker företaget har och hur dessa skall hanteras (Greuning & Brajovic 2009). Bankens medarbetare skall följa de riktlinjer som finns samt ha ett personligt ansvar gällande de beslut som tas i det dagliga arbetet (Grinsven 2010).
Revisionskommittén och de interna revisorerna skall ses som en förlängning av styrelsens riskhanteringssystem. Interna revisorer skall ge garantier om bankens bolagsstyrning och riskhanteringsprocesser (Greuning & Brajovic 2009). Internrevisionen kan även ingå som ett viktigt moment i det interna kontrollsystemet som finns i en bank (Carrington 2010). Företagsledningen har som ansvar att se till att den interna kontrollen fungerar då den är deras ”verktyg för att säkerställa att transaktioner registreras och dokumenteras på ett tillförlitligt sätt” (Carrington 2010, s. 109). Internkontroll kan likställas med att företaget utreder och granskar sin verksamhet, en slags revision av sig själva (Carrington 2010). Externa revisorer har i sin tur en viktig utredande roll i hanteringen av risk. De bör rikta in sig mot risker då de utför revisionen och inte mot balans- och resultaträkningen, som är den traditionella inriktningen. Det är viktigt att samarbetet mellan de externa revisorerna och de interna revisorerna fungerar på ett bra sätt. Slutligen måste allmänheten och kunderna själva ta ansvar för sina investeringsbeslut (Greuning & Brajovic 2009).
4.2.2 Problemen med riskhanteringen under finanskrisen
Banker drabbades hårt under finanskrisen och detta menar Hartmann (2010) beror på att de hade svårigheter med att integrera marknads- och kreditrisker över olika affärsområden. De företag som inte påverkades speciellt mycket tenderade att utöva en mer övergripande strategi för riskhantering. Av detta kan det konstateras att det finns ett behov av en bättre Enterprise Risk Management (ERM) för bankerna. ERM är den process i vilken företaget kan mäta och hantera alla de risker som kan finnas oberoende av vart i företaget de finns (Hartmann 2010). Nu när finanskrisen är över måste bankerna fundera på hur de skall gå vidare för att bygga upp förtroendet och återhämta sig. En sak
de borde göra är att försöka gå tillbaka till grunden. De borde ha en mer realistisk riskbedömning som en grund för den riskbaserade kapitalregleringen. De borde även utveckla ett varningssystem för att tidigare kunna se och sätta in effektiva åtgärder när de upptäcker ekonomiska problem. Bankerna måste dessutom inse att det kan finnas begränsningar för deras utlåning, värdepappershantering och riskfyllda kapaciteter (Goddard et al. 2009). Krisen har därför förstärkt vikten av riskhantering i banker där den har en grundläggande funktion (Jorion 2009).
De banker som förlorade mest under krisen hade i de flesta fall en hierarkisk företagsstruktur där företagsledningen ville expandera kreditverksamheten, på grund av dess upplevda lönsamhet (Jorion 2010). Några andra exempel på vad misslyckanden i riskhanteringen kunde bero på är att man hade en övertro på historisk data, kända och okända risker förbisågs, att det fanns problem med styrningen och kommunikationen inom företaget samt man hade en oförmåga att hantera realtid. Lehmann och Hofmann menar att det bör användas mycket sunt förnuft när man arbetar med riskhantering och riskmodeller. Modeller bör inkludera flera dimensioner av risk och traditionella mått på risk bör kompletteras med stresstester. Dessa åtgärder vidtas för att komma bort från ett för smalt mått på risk (Lehmann & Hofmann 2010). Riskhanteringen kan inte förhindra misslyckanden men den bör dock kunna öka medvetenheten av potentiella negativa resultat (Lehmann & Hofmann 2010; Jorion 2009).
Ytterligare en aspekt på varför vissa banker klarade sig bättre, respektive sämre, under finanskrisen har att göra med deras långsiktiga finansiering. Icke överlevande banker under finanskrisen tenderade att ha stora långsiktiga finansieringsproblem utöver de kortsiktiga. De banker som överlevde hade i stort sett bara kortsiktiga likviditetsproblem.
För att i framtiden minska risken för att en bank hamnar i kris bör andelen långsiktig finansiering öka (Eichler et al. 2010).
4.2.3 Utvecklingen av riskhanteringen
För att bedöma risknivån i en bank kan man dels använda sig av ett system som baseras på redovisningsuppgifter, dels av ett system som baseras på uppgifter från marknaden.
När det gäller redovisningsuppgifterna kan man göra en analys av bankens instabilitet eller sårbarhet genom att titta i bokföringen och de rapporter som banker lämnar, till exempel månads- eller kvartalsrapporter, årsredovisningar och förvaltningsberättelse. Om marknadsdata används, till exempel aktiekurser, återspeglar det marknadsaktörernas uppfattning om bankers risk för att få problem i framtiden. Aktiekurserna baseras på förväntningar om framtida kassaflöden och sker på daglig basis jämfört med bokföringsuppgifter som lämnas månads- eller kvartalsvis. En jämförelse av olika informationskällor bekräftar att marknadsbaserad information stämmer bättre överens med bankens aktuella tillstånd än vad de redovisningsbaserade uppgifterna gör. Börsen
och investerare kan på ett bättre sätt förutse bankers framtid. De slutsatser som kan dras är att de marknadsbaserade uppgifterna bör användas som ett komplement till de traditionella redovisningsuppgifterna för att ha ett varningssystem för banker som kommer att få svårigheter i framtiden (Eichler et al. 2010).
4.3 Regleringar
Den viktigaste anledningen till att riskregleringar tillkommer är för att förhindra så kallade systemrisker, risken att ett helt system kollapsar på grund av kopplingar mellan olika finansiella företag. Mellan regleringar och konkurrens kan det dock finnas konflikter, många regleringar begränsar bankers affärer. Ett exempel är reglering av insättningsgarantin som är fördelaktig för insättarna, men inte för bankerna. Resultatet blir ett så kallat moral hazard moment, insättarna drar sig inte för att ta stora risker då insättningsgarantin blir som en ”gratis försäkring”. Om det inte fanns regler och förordningar för risker skulle det inte finnas något som hindrade banker att ta för stora risker. Detta skulle kunna leda till att de misslyckas och går under vilket vidare kan leda till en smittspridning där flera finansiella institut går samma väg tillmötes (Bessis 2010).
Banker har kapital men inte alltid likviditet när de lånar ut pengar. Därför etablerades centralbanker som så kallade ”lenders of last resort”. De gav lån till banker utan likviditet och målet var att förhindra, eller i alla fall mildra, bankkriser. Dessvärre blev effekten att banker och investerare inte längre var rädda och försökte hindra risker då de visste att de skulle bli räddade i en nödsituation. Moral hazard inträffade igen; de fick en anledning till att bete sig ansvarslöst eftersom eventuella förluster kunde täckas av lån från centralbanker (Norberg 2009).
4.3.1 Basel I
För att förhindra de moral hazards vi beskrivit ovan bildades 1988 Basel I som slog fast hur mycket kapital en bank måste ha för att täcka sina risker. Avsikten var att minska den utsatthet som bankerna hade då kunder inte kunde betala tillbaka sina lån (Norberg 2009).
Det huvudsakliga målet med Basel I var att få bättre säkerhet och stabilitet i finansiella system och det gjordes genom att begära att alla finansiella institut skulle ha en kapitaltäckning på minst 8 % (Bessis 2010). Det identifierades tidigt problem och nackdelar med Basel I (Bessis 2010; Norberg 2009). Ett exempel på detta var att det inte gjordes någon skillnad på hur stor banken var eller den individuella verksamheten (Bessis 2010). Dessutom hittade bankerna nya vägar där de kunde ta risker. Ett exempel på detta var att ha affärer som inte syntes på balansräkningen. De skapade specialbolag som gjorde de riskfyllda affärerna och tog riskerna. På detta sätt kunde bankerna gå runt 8 % spärren och detta fenomen kallades för ”the shadow banking sector”. Därför utarbetades ett nytt regelverk, Basel II (Norberg 2009).
4.3.2 Basel II
Baselkommittén utarbetade Basel II för att stärka stabiliteten i internationella banksystem samtidigt som det inte skulle vara en källa till att konkurrensen mellan de olika bankerna drabbades (Bank for International Settlements [BIS] 2006). Ett av de stora problemen med Basel I var att det inte gjordes någon skillnad på låntagarna och därigenom kunde det inte skildra den risk som lånet medförde (Ojo 2010). För att exemplifiera så gjordes det ingen skillnad på ett litet företag, till exempel en frisörsalong, som ville ta ett lån och ett större företag, till exempel IKEA, med en hög kapitaltäckning och därmed en låg risk.
Basel II har för avsikt att ta mer hänsyn till bankernas egna verksamheter och är därför mer känslig för risk för att inte störa bankernas konkurrenskraft (Bessis 2010). Den lilla frisörsalongen och IKEA hamnar inte längre i samma hög, utan istället ser man på varje enskild kredit. I detta fall skulle det resultera i att IKEA ses som en säkrare låntagare än frisörsalongen. För att på bästa sätt kunna göra denna fördelning av risk är Basel II uppdelat i tre pelare; pelare 1, pelare 2 och pelare 3.
4.3.2.1 Pelare 1 Minimal Capital Requirements (minsta kapitalkrav)
Pelare 1 handlar om kapitalkravet för kreditrisker, marknadsrisker och operationella risker och här kan bankerna själva välja mellan olika metoder. Schablonmetoden är den vanligaste och enklaste. Den går ut på, liksom Basel I, att banken skall ha en viss andel kapital för att kreditrisken skall hanteras på ett bra och tillförlitligt sätt. Det som dock skiljer sig från Basel I är att det finns fler riskvikter med i beräkningarna som gör kapitalkravet mer relevant för varje enskilt fall. Riskvikter fastställs i sin tur av myndigheterna (BIS 2006, Bessis 2010). Vidare kan bankerna använda sig utav kreditvärderingsinstitut för att utöka myndighetens urval av riskvikter. Dessa institut gör kreditriskbedömningar och några exempel på erkända institut är Moody´s, Standard &
Poor´s och Fitch (Lind 2005). Det finns även en metod som kallas IRB-metoden (internal ratings-based approach) (Bessis 2010). Här ”baseras riskvikterna och därmed kapitalkraven delvis på bankens interna riskklassificering” (Lind 2005).
4.3.2.2 Pelare 2, Supervisory review process ( tillsynsbedömningen)
Basel II pekar på vikten av att finansiella institutioner tar eget ansvar vad gäller deras risktagande och kapitaltäckning (Al-Tamimi 2008). Pelare 2 betonar dock vikten av en väl fungerande tillsynsmyndighet som ser över bankernas arbete. Tillsynsmyndigheterna har till uppgift att övervaka och utvärdera de metoder för riskhantering som bankerna använder sig utav och vidta åtgärder vid behov (Bessis 2010).
Baselkommittén har formulerat fyra grundläggande principer för tillsynsmyndigheter. Den första är att banker bör ha en fungerande process som mäter deras övergripande kapitalkrav i förhållande till deras riskprofil samt en strategi för att hålla kapitalkravet på rimliga nivåer. Den andra principen är att tillsynsmyndigheterna bör se över och utvärdera bankernas interna bedömningar angående kapitaltäckning och strategier.
Tillsynsmyndigheten skall även utvärdera bankens förmåga att övervaka och säkerställa den gällande kapitaltäckningsgraden och vidta lämpliga tillsynsåtgärder om de inte är nöjda med resultatet av denna process. Den tredje principen går ut på att tillsynsmyndigheterna bör förvänta sig att bankerna arbetar med en kapitaltäckningsgrad som ligger ovanför det som är överenskommet och bör därför kunna kräva att bankerna har mer kapital än vad minimikraven avser. Den sista principen är att tillsynsmyndigheterna bör sträva efter att ingripa i ett tidigt skede för att förhindra att kapital faller under de miniminivåer som krävs för att minimera den risk som finns i varje enskild bank. Dessutom bör de kräva snabba motåtgärder om kapitalet inte hålls på den nivån eller återställs inom en viss tid (Al-Tamimi 2008; Bessis 2010).
4.3.2.3 Pelare 3, Market discipline (marknadsdisciplin)
Syftet med Basel II:s tredje pelare är att förstärka marknadsdisciplinen genom en ökad öppenhet (Al-Tamimi 2008). Pelare 3 behandlar den information som bankerna måste offentliggöra. Denna information innefattar bankens risker, riskhantering och kapital (Bessis 2010). Marknadsdisciplinen ger starka incitament för bankerna att bedriva sin verksamhet på ett säkert, sunt och effektivt sätt, vilket inkluderar att ha en stark kapitalbas som har till syfte att fungera som en buffert mot eventuella framtida förluster till följd av riskexponeringar. Marknadsdisciplinen skall förstärkas genom att kraftigt öka de upplysningar som en bank måste göra (Al-Tamimi 2008).
4.3.2.4 Kritik mot Basel II
Moosa (2010) anser att Basel II-reglerna var en bidragande faktor till omfattningen av finanskrisen. Vidare menar han att krisen har uppmärksammat de problem och nackdelar som finns i reglerna. Dessa svagheter och problem hade dock blivit identifierade innan krisen men de uppmärksammades först i och med finanskrisen. De största bristerna med Basel II är att man till största delen stödjer sig på kreditvärderingsinstitut och användningen av interna modeller för att bestämma kreditkraven. Caruana och Narain (2008) tar upp två frågor som uppkommit om Basel II i samband med krisen; är Basel II ett lämpligt sätt att ta itu med viktiga frågor som rör bankers risktagande? Är ett fullständigt genomförande av Basel II ett effektivt medel för att förhindra nuvarande och framtida störningar på finansmarknaden? De påpekar att Basel II inte tar upp alla de frågor som uppkommit under krisen.
4.4 Sammanfattning
Det finns ingen generell definition av risk vilket gör att begreppet blir diffust och svårbedömt. Banker är utsatta för många olika risker så som finansiella, operationella och marknadsmässiga risker. På grund av att risk är svårbedömt och att banker ständigt är utsatta för risker krävs en sund riskhantering som tar hänsyn till alla risker inom bankens verksamhet. Historiskt sett har banker inte skött riskhanteringen på bästa sätt. För att öka lönsamheten har de har tagit stora risker. Som en följd har staten utformat regleringar
med syfte att få bättre säkerhet och stabilitet i bankerna. En stor orsak till finanskrisens omfattning var bankers risktagande. Därigenom har bankverksamheten reglerats ytterligare de senaste åren, genom bland annat Basel II.
5. Swedbanks riskhantering
I det här kapitlet redovisas sekundärdata från Swedbank-koncernen. Syftet med kapitlet är att få en inblick i Swedbanks riskhantering.
5.1 Riskhantering i Swedbank
Swedbank använder sig av Enterprise Risk Management (ERM). Detta är en policy som beskriver ramverket för risk och riskhantering. De använder sig även av en kapitalbuffert som skall verka som ett skydd för oväntade förluster. Swedbank anser att ”en framgångsrik riskhantering kräver att det finns en stark riskkultur och ett gemensamt arbetssätt som genomsyrar hela banken” (Swedbank AB; a). Riskhanteringen i Swedbank är baserad på en mängd tydliga mål, strategier, policys och riktlinjer. Dessa skall verka som standard för hur banken skall arbeta i olika avseenden samt klargöra hur rapporteringen skall ske. Som ett ytterligare stöd i kreditgivningsprocessen finns dessutom standardiserade riskklassificeringsverktyg att tillgå. Deras riskhantering bygger på tre försvarslinjer; ägande av risk (affärsverksamheten), riskkontroll (risk- och kontrollfunktioner) och risksäkring (internrevision) (Swedbank AB; a).
5.1.1 Ägande av risk (affärsverksamheten)
Då det är de lokala kontoren som är närmast kunden och känner den bäst är det också de som är ansvariga för och kan bedöma risken på bästa sätt. Med andra ord har Swedbanks lokala kontor ansvaret för den risk deras verksamhet skapat. De arbetar utifrån givna rutiner då det gäller kreditgivningsprocesser och hur en kund som fått betalningssvårigheter skall hanteras på bästa sätt. Detta dels för att minska bankens risk, dels för att kunna ge kunden så bra hjälp som möjligt (Swedbank AB; a).
5.1.2 Riskkontroll (risk- och kontrollfunktioner)
Under denna kategori har Swedbank lagt funktionerna kredit, riskkontroll och compliance. Riskkontroll är ett område som förstärkts efter finanskrisen. De ska arbeta för att få en god riskkultur vilket i sin tur stärker affärsverksamheten genom att stödja och utbilda medarbetarna i bankens affärsområden. De ska också arbeta för att ramverk för riskhantering och riskbedömning upprätthålls. Interna regelverk för kreditgivning utfärdas av kreditorganisationen där exempel på detta är kundens kassaflöde och säkerheter. För att bistå och stödja riskhanteringen och affärsverksamheten finns branschexpertis att tillgå inom Swedbank. Vad gäller större krediter sker dessa beslut i kreditkommittéer som leds av kreditorganisationen (Swedbank AB; a).
På koncernnivå finns en oberoende riskkontroll. Denna enhet skall identifiera, kvantifiera, analysera och rapportera samtliga risker som banken kan tänkas ha. De gör regelbundna
omvärldsanalyser av samhällsekonomin för att avgöra hur de eventuellt kan komma att påverka koncernen och dess verksamhet. Det finns även lokala riskkontroller på varje affärsenhet som arbetar därifrån med att identifiera, analysera och rapportera risker. Alla risker bedöms utifrån samma grundantagande nämligen: sannolikheten för att den skall inträffa och vilka konsekvenserna i så fall skulle bli. På koncernnivå utför de även stresstester som skall kunna bidra till att se om och vilka åtgärder som kan behövas sättas in för att minska risken. Några exempel på stresstester som görs är fallande bostadspriser, ökad arbetslöshet och låg eller negativ ekonomisk tillväxt (Swedbank AB; a). De gör även stresstester på sin kreditportfölj och under 2010 visade dessa tester på att deras kreditportfölj har en god förmåga att stå emot kraftiga ekonomiska försämringar (Swedbank 2010).
I de större affärsenheterna finns dessutom compliancefunktioner som är risker rörande regelefterlevnad. Compliancefunktionerna är en hjälp för ledningen att hantera risker (Swedbank AB; a).
5.1.3 Risksäkring (internrevision)
Internrevision är en oberoende granskningsfunktion, direkt underställd styrelsen, och arbetar med säkring av risk (Swedbank AB; a). Deras arbete sammanställs kvartalsvis i rapporter och skickas till styrelsen, revisionsutskottet, VD och till den externa revisorn.
Allt revisionsarbete är samordnat inom koncernen, de jobbar efter mallen att all granskningen skall planeras, genomföras och rapporteras med samma angreppssätt och metoder (Swedbank AB; b).
5.2 Arbetet med att minska risker
Under 2009 tog Swedbanks styrelse initiativet till att minska riskerna i koncernen, framförallt genom att utlåningen till de baltiska länderna, Ryssland och Ukraina skulle minska. Under 2010 har Swedbanks kreditkvalitet förbättrats och arbetet med minskade risker har fortsatt. För att mäta kundernas återbetalningsförmåga använder Swedbank ett internt rating system. Swedbank gör också en intern kapitalutvärdering (IKU) och i den framkom det att de ligger ovanför kraven vad gäller kärnprimärkapitalrelationen. Även den europeiska banktillsynskommitténs (CEBS) tester visar att Swedbank, tillsammans med de övriga större svenska bankerna, ligger på en liknande nivå (Swedbank 2010). Den totala risknivån i Swedbank har minskat till följd av att exponeringen mot Östeuropa minskat. Kreditrisken har även den minskat under 2010 (Swedbank AB; c).
6. Resultat och analys
I det här kapitlet kommer vi att redogöra för resultaten från vår primär- och sekundärdata och analysera dem med koppling till vår teori. Kapitlet är uppbyggt på samma sätt som uppsatsen, först kommer ett avsnitt om finanskrisen och därefter följer samma struktur som i teoriavsnittet. Varje avsnitt är uppdelat i resultat och analys för att det tydligt skall framgå vad som är vad.
6.1 Finanskrisen 2007-2010 Resultat
Eftersom finanskrisen var en av de mest spektakulära fenomen inom finansvärlden på länge ville vi ta reda på hur våra respondenter märkte av krisen på sina kontor. Det råder delade meningar om i vilken omfattning de påverkats. Swedbank var hårt bevakade i media vilket medförde att kunderna tappade förtroendet för banken. Kontoret i Karlstad märkte inte av krisen mer än att Swedbank figurerade i media och att de fick ta hand om oroliga kunder. I Skoghall höll man med om att Swedbank fick mycket stryk i media och att det medförde oroliga kunder, bland annat nämns pressrubriker som ”fly din bank, rädda dina pengar”. De ansåg att den hårda mediabevakningen och de oroliga kunderna gjorde arbetet betungande; ”man ville knappt säga vart man jobbade, nu säger jag att jag jobbar på Swedbank, det sa jag inte hösten 2008”. Förflyttar vi oss söderut till Jönköping anser respondenten att kontoret drabbades relativt hårt. Deras dagliga arbete fick ändras helt under krisen. Fokus flyttades till att lugna kunderna och få dem att inte flytta sina pengar. Andra arbetsuppgifter fick läggas på hyllan tills krisen börjat ebba ut.
Analys
Sverige är ett litet land i förhållande till världsaktörerna på marknaden. Trots det var vi inte opåverkade av finanskrisen. En bidragande orsak var att vi har en öppen ekonomi och mycket kontakt med den internationella marknaden. I efterhand kan vi ändå säga att de svenska bankerna hanterade många av de problem som krisen förde med sig på ett bra sätt. Vi klarade oss också relativt bra om man jämför med omvärlden (Öberg 2009). Detta stämmer överens med de kontoren vi undersökt. Det man dock får ha i åtanke är att undersökningen inte omfattar några av de mest drabbade regionerna i Sverige. Det kan dock konstateras att Jönköping drabbades hårdare än Karlstadsregionen.
Resultat
Då vi frågar respondenterna om de tycker Swedbank börjat återhämta från krisen svarar alla jakande. De tror att det dels beror på den uppstädning som gjorts i högsta ledningen, dels de enorma insatser som medarbetarna gjorde. ”Det är i mötet med kunden som
slaget står och medarbetarna stod upp för och försvarade Swedbank på ett fantastiskt sätt”.
Analys
Trots att den hårda mediebevakningen gjorde det svårt för Swedbank under finanskrisen kan det även vara en av anledningarna till Swedbanks snabba återhämtning. Detta på grund av att mediebevakningen gjorde kunderna mer medvetna om bankens verksamhet och dess risktagande. Det ökade intresset för bankernas verksamhet gjorde dem tvungna att ändra sitt arbetssätt. Istället för att försöka vinna marknadsandelar fick de vårda relationerna med kunden. Man kan då fråga sig om den snabba återhämtningen kanske även kan ha berott på de regleringar staten och Finansinspektionen kommit med efter krisen.
6.1.1 Regleringar i finanskrisens kölvatten Resultat
Några av respondenterna menar att de nya regleringarna som tillkommit under de senaste åren beror på finanskrisen. Bolånetaket tror de tillkommit för att det inte skall bli någon bostadsbubbla, som i USA. Vidare menar de att även om insättningsgarantin är en anpassning till övriga EU är det även en reglering staten gjort på grund av finanskrisen.
Människor tappade tron på banker under krisen och regleringen skulle därigenom få dem att känna sig trygga i banken. Bonusregleringen var en följd av att staten gick in med garantiprogram till bankerna och när finanskrisen lagt sig fick vissa medarbetare mångmiljonbonusar. Respondenterna menar att det inte ser bra ut med bonusar så snart efter krisen och så snart efter att staten gått in och ”räddat” bankerna.
Analys
Finansinspektionen har utarbetat nya regleringar sedan finanskrisen. De har reglerat hur stor del av huset som skall kunna belånas (Finansinspektionen [FI] 2010).
Insättningsgarantin har höjts, från 500 000 kronor till 100 000 euro, som en följd av anpassning till övriga Europa och EU (Finansutskottets betänkande 2010/11:FiU18).
Även bonussystemet är något de gått in och reglerat, vilket även det är en anpassning till EU. Denna reglering har kommit till stånd för att försöka minska risken i företagens ersättningspolicy (Finansinspektionen [FI] 2011).
6.2 Risk Resultat
En av våra inledande frågor under intervjuerna var vad personerna ansåg att risk är. Vi fann att alla hade svårt att definiera begreppet samtidigt som de tog upp många olika konkreta risker. De talar bland annat om person-, objekts- och säkerhetsrisk samt den mänskliga faktorn som en risk. En av respondenterna hade ändå en klar uppfattning om vad risk var; ”risk är egentligen en variation på avkastning”.
Analys
Det är förståeligt att respondenterna har svårt att tala fritt om ämnet risk då det inte finns någon generell definition av risk (Yancov 2009). Försöket till att definiera begreppet risk kan dock kopplas till ISO:s definition från 2002 ”risk är en kombination av sannolikheten för en händelse och dess konsekvenser” (refererad i Terje & Ortwin 2009, s.1)
Resultat
När det gäller vilken risk som är viktigast eller mest svårbedömd går åsikterna isär. Någon menar att kreditrisken är den viktigaste. Andra respondenter är däremot inne på att det är den mänskliga faktorn som är den viktigaste. En respondent har uttryckt det som ”den svåraste och mest komplexa risken är när man har med människor att göra, så den mänskliga faktorn är alltid den svåraste att hantera”.
Analys
Kreditrisken är den viktigaste och mest betydelsefulla risken för banker (Bessis 2010).
Anledning till detta kan vara att det finns flera dimensioner risk inom kreditrisken.
Bankerna kan själva påverka till vem och hur mycket de skall låna ut, samtidigt som oförutsägbara händelser kan inträffa så som att en kund plötsligt blir arbetslös och inte kan betala tillbaka lånet. Det som framkommit är att teorin endast delvis stämmer med verkligheten. Den viktigaste och mest svårbedömda risken kanske kan variera beroende på vilken position man arbetar på inom banken eller hur man tolkar begreppet risk från början.
6.3 Riskhanteringen Resultat
Av de personer vi intervjuat har det framkommit att risk är något de jobbar med på daglig basis och inom alla områden. För att få en fungerande riskhantering anser respondenterna att man bör ha ordning och reda i sitt arbete ”desto mer ordning och reda man har på alla områden, desto mindre risk för banken”. Swedbanks riskhantering bygger på ERM tillsammans med en kapitalbuffert. Förutom de regelverk och riktlinjer som är gemensamma för alla banker har Swedbank dessutom en mängd interna mål, strategier, policys, riktlinjer samt standardiserade riskklassificeringsverktyg att arbeta efter.
Under intervjuerna beskrevs det även hur riskrapporteringen fungerade. Dels skickas det rapporter till huvudkontoret i Stockholm, dels görs egna kontroller på det lokala kontoret.
Dokumentation skall föras över hela handläggningen som sedan skickas till en avdelning på Swedbanks huvudkontor i Stockholm för arkivering. Dokumentationen över lånet
granska för att se att alla riktlinjer följts. Därefter rapporteras det tillbaka till kontoret hur många ”rätt och fel” kontoret har.
Analys
Riskhantering kan inte förhindra misslyckanden men bör kunna öka medvetenheten om bankens risker (Lehmann & Hofmann 2010; Jorin 2009). Risker är inte konstanta och det är därför viktigt att jobba med dem på ett aktivt sätt (Carrington 2010). För att kunna mäta de risker som finns inom banken, oberoende av vart i banken de finns, kan man använda sig utav processen Enterprise Risk Management (ERM). Dock behöver den ERM som finns idag uppdateras och bli bättre (Hartmann 2010). Det finns ingen ”rätt väg att gå” när det gäller riskhantering vilket resulterar i en mängd olika riktlinjer, strategier, policys och regelverk för bankerna att välja på.
6.3.1 De olika aktörernas ansvar Resultat
Under intervjuerna tas det upp vilket ansvar de olika aktörerna har i förhållande till banken. Det har framkommit att inom riskhanteringen kan anvisningar och instruktioner tas i tre steg. Finansinspektionen bestämmer och lägger ut ramarna för hanteringen av risk, medan styrelsen i sin tur sätter ramarna för den VD:n men även för hur banken skall fungera. Bankens VD, tillsammans med kreditchefen, delegerar sedan ner dessa anvisningar till övriga medarbetare. Dessa aktörer sätter med andra ord upp ramarna för hur organisationen ser på och skall hantera risker. Därefter är det de lokala kontorens uppgift, att tillsammans med medarbetarna som jobbar där, omvandla dessa ramar till konkreta arbetssätt. Här gäller det att inte vara alltför detaljstyrd utan att försöka jobba efter begreppet ”en värderingsstyrd organisation”.
I Swedbanks riskhanteringsprogram är de mycket noga med att peka ut att varje medarbetare har ett personligt ansvar. De motiverar detta med att de lokala kontoren har den slutliga kontakten med kunden och därför känner kunden bäst, då blir de även mest lämpade för att bedöma risken. De har alltså personligt ansvar för den risk som verksamheten skapat. Alla respondenter har varit medvetna om det personliga ansvaret.
Ibland kan det dock krävas att en annan person, med högre befogenheter, är med och tar ett beslut ”men det yttersta ansvaret har ändå jag som handläggare”. Det framkommer även att det är viktigt att ha kännedom om risker. Det innebär att hålla sig inom sitt närområde; ”kyrktornsprincipen, vi ska känna den marknad vi jobbar på ”.
Analys
I teorin finns en redogörelse för ansvarstagandet för de olika aktörerna inom banken.
Ledningen och VD:ns ansvar diskuteras och det framkommer att det är deras ansvar att implementera de beslut som tas i banken (Greuning & Brajovic 2009). Enligt teorin är medarbetarens personliga ansvar en viktig del av riskhanteringen (Grinsven 2010).
Respondenterna i vår undersökning betonar det personliga ansvar varje medarbetare har.
Medarbetarnas personliga ansvar tas på stort allvar vilket resulterar i att de tar hänsyn till, och försöker minska, riskerna. Ett sätt de arbetar på för att minska risken är att arbeta i de områden de har kännedom om. Återigen är det en fråga om att arbeta efter sunt förnuft, kan man inte marknaden skall man inte ta beslutet.
6.2.2 Problemen med riskhanteringen under finanskrisen Resultat
Merparten av våra respondenter ansåg att ledningen brast i kommunikationen under finanskrisen. Swedbanks ledning valde att inte hantera den information och det informationsflöde som kom från omvärlden. Inledningsvis var ledningen tyst och valde att inte bemöta det som dök upp i pressen. Idag är dock hela ledningen utbytt och man har tagit tag i de problem man haft och städat upp i toppen. Bland annat har en kommunikationsdirektör tillsatts och man har prioriterat kommunikationsdelarna i organisationen. Respondenterna är överens om att det har gjorts ett bra jobb. Swedbanks ledning har dessutom tagit initiativet till att minska riskerna i hela koncernen genom att minska sina osäkra fodringar i Baltikum.
Analys
Kommunikationen inom en organisation är mycket viktig. Misslyckanden i riskhanteringen kan rentav bero på att företagsledningen misslyckats med styrningen och kommunikationen (Lehmann & Hofmann 2010). Som framgår i resultatet ovan var det i princip vad som skedde i Swedbanks fall. En fungerande kommunikation är en viktig grundpelare för företaget (Lehmann & Hofmann 2010). Ett större informationsutbyte kan även leda till högre lönsamhet och lägre risk för banker (Huston et al. 2010). Ledningen kan inte bara ”lägga locket på” när det blir jobbigt. Det får som vi såg under finanskrisen negativa effekter. Problem med kommunikationen och informationsutbytet kan även vara en av orsakerna till att kunder blev oroliga och nervösa samt att varumärket skadades.
Därför var det klokt att ta tag i kommunikationsproblemen som fanns i Swedbank.
6.2.3 Utvecklingen av riskhantering Resultat
En av respondenterna berättar om den historiska utveckling som skett inom banker, vad gäller riskhantering, de senaste tjugo, trettio åren. ”Förut, på 1980-talet, satte man mest upp fingret i luften och kände vilket håll det drog åt”. Arbetet ser idag ut på ett helt annat sätt, modeller och kalkyler används för att sia om framtiden. Respondenten berättar även att vetenskapen hela tiden går framåt och att verktygen för riskhantering är något som utvecklas parallellt med verksamheten.
