Utvecklingspotential

Med utgångspunkt i de utmaningar men även möjligheter som har framkommit i intervjuer finns det även en del utvecklingspotential. Intervjupersonerna har lyft ett antal av dessa och de redogörs nedan utifrån individ-, grupp- och organisationsnivå.

När det kommer till individnivå pekar flera av informanterna på att mycket att

distansundervisningen av elever i behov av stöd har hamnat på individnivå istället för på gruppnivå. Det lyfts av informanterna att upptäckten av de elever som inte tidigare har haft problem i undervisningen men vilka har börjat synas nu i distansundervisningen behöver ske snabbare. Att mentorernas roll har blivit viktigare under distansundervisningen har tidigare nämnts men informanterna lyfter även att övrig personal behöver få mer tid för att kunna upptäcka dessa elever tidigare.

Specialpedagog 1 lyfter att det är viktigt att kunna se möjligheter i distansundervisningen.

Jag tycker man får försöka inte se distansundervisningen som nåt hinder utan man får vara lösningsfokuserad. (Specialpedagog 1)

Specialpedagog 2 tar också upp att elever som fastnar kanske fastnar för att de inte vet vilket nästa steg är och då skulle studieguider vara en viktig väg framåt.

När det kommer till gruppnivå har det tidigare i arbetet nämnts hur informanterna ser på problematiken med att skapa arenor för lärande i grupp. Detta lyfts av informanterna som en tydlig utvecklingspotential då flera av de elever som har behov av extra anpassningar och särskilt stöd försvinner om det inte skapas tydliga arenor för dem. En annan

utvecklingspotential är enligt Ämneslärare 3 att få till en bättre översikt över eleverna på lektionerna och ställer sig frågan om s k breakoutrooms borde utvecklas ytterligare för att kunna göras mer översiktligt rent administrativt.

Struktur är ett genomgående tema i de intervjuades svar och flera menar att det måste finnas ha ett gemensamt tänk i kollegiet där strukturen på nåt sätt är densamma för att inte tappa de elever som redan under närstudierna har haft svårt med strukturen.

På organisationsnivå är det ett antal utvecklingsområden som tas upp av informanterna. Det som nämns av flest informanter handlar om behovet av att ha en kontinuitet i tänket kring elever med extra anpassningar och särskilt stöd. Och bland annat efterfrågar Specialpedagog 3 en ökad utvärdering av hur arbetet med dessa elever har fungerat under

distansundervisningen. Tidsbrist lyfts även av flertalet av de intervjuade där de pekar på att distansundervisningen helt enkelt tar längre tid än distansundervisningen och det kan vara alltifrån planeringen av undervisningen, att följa upp elever och ge feedback, men även möjligheten att ha möten med sina kollegor. Specialpedagog 3 pekar på att det gör utvecklingsarbetet lidande då det inte upplevs finnas tid för detta på skolan under distansundervisningen.

Behovet av en tydlig struktur i undervisningen har tidigare nämnts i denna uppsats och en utvecklingspotential menar flera av informanterna kan vara att undersöka vad det är som gör att distansen för med sig strukturproblem i undervisningen Speciallärare 1 tar upp ett behov av att följa upp arbetet med struktur ännu mer. Medan Specialpedagog 1 och Ämneslärare 2 är inne på att utveckla studieguider eller att det behövs en gemensam struktur för hela skolan. Specialpedagog 3 tar upp svårigheten för lärare att veta vad eleverna lär sig på enskilda lektioner och att detta kan avhjälpas med exit tickets, avslutande problem eller quiz i slutet av lektionerna vilket gör även detta till ett utvecklingsområde som har med strukturen av

lektionerna att göra. Flera av informanterna tar upp att det behövs en övergripande konsensus på skolan kring struktur där specialpedagoger och speciallärare behöver involveras i högre grad. Specialpedagog 1 tar upp ett exempel från en annan skola kring en möjlig uppbyggnad av undervisningsstruktur:

Där har man ju så här mallkurser som man som använder sig av och då tror jag att då är kurserna liksom oavsett ämne eller kurs så är det är ändå lite samma typ av struktur då blir det ju ändå en igenkänningsfaktor och det tror jag att många av de elever jag träffar som är i behov av extra anpassningar eller särskilt stöd skulle kunna vara skulle gynna dem helt enkelt. (Specialpedagog 1) Ytterligare utvecklingspotential är enligt Ämneslärare 1 att specialpedagogen behöver bli mer involverad i planerandet av distansundervisningen tillsammans med lärarna.

Även fast samtliga informanter är eniga om att närundervisningen bör gälla som grundläge öppnar ändå de flesta av informanterna för möjligheten att kunna ge vissa elever en möjlighet att ha undervisning på distans. Specialpedagog 2 nämner att denne tidigare har efterfrågat distans för vissa elever men att men att detta inte varit organisatoriskt möjligt och menar att en flexibilitet från gällande distansundervisning kan gynna elever som annars hade missat undervisningen.

Jag tror att samhället och skolan faktiskt får börja tänka om lite för att tidigare så har det varit så att är du sjuk ja då missar du undervisningen nu när du har förkylningssymptom så har du ju rätt att vara med på distans även om det är en innedag det är stor skillnad och den möjligheten nu säger inte jag att jag förespråkar det här eller bestämmer att det ska vara så på något sätt men jag tror att diskussionen behöver kommer att öppna upp för att ge mer möjligheter och flexibilitet.

(Specialpedagog 2)

Speciallärare 3 pekar på att distansundervisningen har inneburit en:

Sänkt tröskel för elever som är hemmasittare, kan vara ett första steg att ta sig tillbaka till skolan. (Speciallärare 3)

Tankar om kompetensutveckling finns också bland informanterna det handlar dels om användandet av de digitala verktygen. Speciallärare 3 nämner att alla elever borde få en grundkurs i IKT (informations- och kommunikationsteknik), och uttrycker att all personal borde hjälpa till med detta. Speciallärare 3 pekar på att personalen vill gärna lösa detta själva i klassrummet men det behövs ändå ett sammanhållande tänk och att det nu beror för mycket på vilket arbetslag man är i eller vilken klass eller lärare eller hemsituation vad eleven kan.

Det är ett likvärdighetsproblem tänker jag och dels är det olika mellan vilka arbetslag man tillhör dels är det olika beroende på vad man har för hjälp hemma dels är det olika vad van man är vid maskin och dom liksom dom system jag använder för en del har ju faktiskt använt samma system genom hela grundskolan också så dom är ganska vana det är ju så mycket som beror på och som sagt hur din undervisande lärare mentorer hur vana dom är förstås så det ja mycket beror på och jag vill inte att det ska bero på jag tänker att det ska vara likadant. (Speciallärare 3)

Vissa av informanterna har svårt att se en utveckling av distansundervisningen mer än som den ser ut idag med skärm till skärm. Ämneslärare 3 pekar på att det är en sak att vara lärare i närundervisning och en annan i distansundervisningen och att det är något som man som lärare behöver lära sig för att kunna bedriva en verksamhet med distansundervisning. Några informanter istället framhåller också att skolan istället behöver tänka om kring det digitala klassrummet, att se det digitala klassrummet som lika viktigt som det fysiska klassrummet

Ibland så tänker varken elever eller kanske lärare på att det digitala klassrummet är ett klassrum. (Speciallärare 1)

Det digitala klassrummet behöver med andra ses som ett vanligt klassrum och att istället för att bara överföra det traditionella klassrummet till det digitala så borde det bara finnas ett klassrum.