ÖREBRO UNIVERSITET
Institutionen för humaniora, utbildning och samhällsvetenskap
Huvudområde: Pedagogik
___________________________________________________________________________
Distansundervisning – Ett nödvändigt ont eller en extra
särskilt viktig anpassning?
En kvalitativ intervjustudie om specialpedagogers, speciallärares och
ämneslärares uppfattningar om distansundervisningens påverkan på
extra anpassningar och särskilt stöd
Robin Lundberg
Pedagogik på avancerad nivå/Specialpedagogik som forskningsområde
Uppsats, avancerad nivå, 15 högskolepoäng
Abstract
In March 2020 schools in Sweden had to reorganize their organization due to the covid-19-pandemic. The upper secondary school had to undergo a quick transformation from a traditional education in a brick-and-mortar setting to distance education in an online setting. Even though this way of organizing education was new to Swedish upper secondary school the Swedish Department of Education (Skolverket, 2020a) argued that students with disabilities and in need of special support in school were supposed to be given the same opportunities in distance education as in traditional education.
Previous research suggests that distance education could be a challenge to these students in terms of lack of structure and motivation. It also shows that there is a lack of competence among teachers regarding this way of teaching. On the other hand, previous research also shows that some of these students could be favored in this way of teaching and that it could result in a higher attendance and a more favorable educational setting. The aim of this study is to contribute with knowledge about different professions perceptions regarding distance education and the impact of distance education when it comes to students in need of special support within the Swedish upper secondary school. This is a qualitative study based on 9 semi structured interviews with 3 special education teachers, 3 special educational needs coordinators and 3 teachers.
The results suggests that there are certain challenges with distance education, such as a lack of overview of the students in the classroom, less time to prepare lessons and a lack of continuity when organizing teaching. The findings also suggests that distance education have been positive for certain students who might have had a problem earlier when it comes to distractions in the school setting. The results also point towards the importance of realizing that the teaching environment is different in distance education compared to the traditional setting and that is something that needs to be addressed, a development of school staff’s knowledge about online learning is of the essence in order to fully make use of distance education and especially in order to teach students in need of special support. In conclusion, there are both benefits and challenges with distance education and also a need of development in order to fully make use of distance education for students in need of special support and the teaching of these students would probably benefit of future research regarding how to merge the traditional brick-and-mortar teaching with distance education when it comes to their respective strengths and weaknesses.
Keywords:
Sammanfattning
I mars 2020 blev skolan i Sverige tvungen att omorganiseras på grund av covid-19-pandemin. Gymnasieskolan var tvungen att förändras från närundervisning till distansundervisning. Även om den är skolorganisationen var ny för den svenska gymnasieskolan så var Skolverket (2020a) tydliga med att de elever som är i behov av extra anpassningar och särskilt stöd skulle ha samma möjligheter till detta även under distansundervisningen. Tidigare forskning pekar på att distansundervisningen kan vara en utmaning för dessa elever när det kommer till otydligare struktur och minskad motivation. Forskningen visar också på att kompetensen hos lärarna när det kommer till att undervisa på det här sättet är låg. Å andra sidan visar också forskningen att vissa av dessa elever kan vara gynnade av distansundervisningen och att det kan leda till högre närvaro och en bättre
undervisningssituation.
Syftet med denna studie har varit att bidra med kunskap om olika professioners uppfattningar av
distansundervisningen och distansundervisningens påverkan på extra anpassningar och särskilt stöd. Det är en kvalitativ intervjustudie baserad på intervjuer med 3 speciallärare, 3 specialpedagoger och 3 ämneslärare inom gymnasieskolan.
Resultatet visar på att det finns olika utmaningar med distansundervisning som till exempel en minskad
överblick över eleverna, mindre tid till planering av undervisningen och en bristande kontinuitet när det kommer till organiseringen av undervisningen. Resultatet pekar också på att möjligheter med distansundervisningen som att den har varit positivt för vissa elever när det kommer till de elever som tidigare har haft problem med distraktionsmoment i skolmiljön. Resultaten visar även vikten av att förstå att lärmiljön i distansundervisning är annorlunda än i närundervisningen och det behöver också adresseras. En utveckling av skolpersonalens
kompetens gällande digital undervisning är nödvändig för att kunna använda distansundervisningen fullt ut och speciellt när det kommer till undervisning av elever i behov av extra anpassningar och särskilt stöd. Slutsatsen av denna studie är att det finns både fördelar, nackdelar och utvecklingspotential med distansundervisning av elever i behov av extra anpassningar och särskilt stöd och denna undervisning skulle antagligen vara hjälpt av en framtida forskning som fokuserar på att utifrån, dess styrkor och svagheter, sammanlänka närundervisning med distansundervisning.
Nyckelord
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 1
1.1 Begreppsorientering ... 2
2. Syfte och frågeställningar ... 4
2.1 Uppsatsens disposition ... 4
3. Bakgrund ... 5
3.1 Bakgrund till distansundervisningen ... 5
3.2 Distansundervisning som lärmiljö ... 6
3.3 Distansundervisningen idag ... 9
4. Tidigare forskning ... 13
4.1 Sökning efter tidigare forskning ... 13
4.2 Distansundervisning som lärmiljö ... 14
4.3 Distansundervisning av elever i behov av extra anpassningar och särskilt stöd ... 17
4.4 Sammanfattning av tidigare forskning ... 19
5. Teori ... 21
6. Metod ... 23
6.1 Kvalitativ induktiv metodansats och semistrukturerade intervjuer ... 23
6.2 Intervjuguide och informerat samtycke ... 24
6.3 Urval och genomförande ... 25
6.4 Transkribering och analys ... 27
6.5 Validitet, reliabilitet och generaliserbarhet ... 28
6.6 Forskningsetik ... 29
7. Resultat ... 31
7.1 Närvaro, upptäckt och uppföljning ... 31
7.2 Motivation ... 33
7.3 Distansundervisning på individ- och gruppnivå ... 35
7.4 Förutsättningar för distansundervisning på organisationsnivå ... 37
7.5 Utvecklingspotential ... 39
7.6 Resultatsammanfattning ... 43
8. Diskussion ... 45
8.1 Metoddiskussion ... 45
8.3 Slutsats och framtida forskning ... 51 Referenser ... 54
Bilaga 1 Bilaga 2 Bilaga 3
1. Inledning
Mot bakgrund av den pågående covid-19-pandemin beslutade den svenska regeringen den 18 mars 2020 om en rekommendation att den svenska gymnasieskolan skulle bedrivas genom distans- och fjärrundervisning (Hedman, 2020). I och med detta ställdes den svenska
gymnasieskolan inför en ny situation då eleverna fick gå hem och gymnasieskolorna startade i olika takt upp distansundervisningen. Då denna studie tog sin början hade
distansundervisningen pågått i drygt ett år.
Att det finns vissa utmaningar med distansundervisning har blivit tydligt under det senaste året där till exempel elever med neuropsykiatriska funktionsvariationer i vissa fall har påverkats negativt av distansundervisningen. (Gadd, 14 februari, 2021). Med detta i åtanke har ändå Skolverket (2020a) varit tydliga i frågan om extra anpassningar och särskilt stöd under distansundervisningen där Skolverket (2020a) pekar på att de anpassningar som görs och det stöd som ges under närundervisningen också ska göras under distansundervisningen, och ger även råd kring hur skolor och skolpersonal kan tänka kring denna fråga. Det
framkommer också i två av Skolverkets undersökningar om distansundervisningen att såväl rektorer som pedagogisk personal uppfattar att distansundervisningen har påverkat skolornas möjligheter att stödja de elever som är i behov av särskilt stöd. (Skolverket 2020b; Skolverket 2020c).
I skrivande stund har regeringen beslutat att de nationella rekommendationerna om
distansundervisning på gymnasieskolorna ska upphöra från den 1 april 2021 (Edalat, 25 mars 2021). Detta är dock enbart rekommendationer och det är upp till respektive skolas huvudman att besluta om hur undervisningen arrangeras och innebär inte slutet för
distansundervisningen. Att distansundervisningen kan ha en positiv effekt och speciellt för elever med hög frånvaro framkommer då regeringen utifrån detta ville ändra i skollagen. (Uebel, 9 mars 2020) Efter en proposition (Prop 2019/20:127) utförd innan pandemin har skollagen som inte tidigare haft distansundervisning inskrivet, efter en revidering definierat begreppet distansundervisning och fjärrundervisning och från och med 1 juli 2021 kommer skolorna ges utökade möjligheter till just distansundervisning och fjärrundervisning (se SFS 2010:800; Skolverket, 2020d). En av dessa möjligheter är att kunna skriva in
är reglerat med ett visst antal förutsättningar vilka varierar mellan olika skolformer (Skolverket, 2021).
Den utökade möjligheten att använda distansundervisning även efter covid-19-pandemin gör att det troligtvis kommer bli mer distansundervisning i framtiden och att skolan kommer att behöva utveckla ett fungerande arbetssätt för distansundervisning även för de elever som är i behov av extra anpassningar och särskilt stöd.
Avsikten med denna kvalitativa intervjustudie är att bidra med kunskap om vilken påverkan den rådande distansundervisningen har haft, och fortfarande har, på extra anpassningar och det särskilda stödet som ges i gymnasieskolan, vilket gör denna studie relevant ur ett specialpedagogiskt perspektiv. Denna studie har inte fokus på elevernas resultat i form av betyg eftersom konsekvenserna av distansundervisningen på kunskapsinhämtningen hos dessa elever på lång sikt i nuläget enbart kan spekuleras i och är någonting som framtiden får utvisa.
1.1 Begreppsorientering
I detta avsnitt kommer definitioner för uppsatsen viktiga begrepp. Två centrala begrepp för denna studie är extra anpassningar och särskilt stöd.
Extra anpassningar är en stödinsats av mindre ingripande karaktär som normalt är möjlig att genomföra för lärare och övrig skolpersonal inom ramen för den ordinarie undervisningen. Det måste inte fattas något formellt beslut om denna stödinsats. (Skolverket, 2014, s. 11)
Medan:
Särskilt stöd handlar, till skillnad från stöd i form av extra anpassningar, om insatser av mer ingripande karaktär som normalt inte är möjliga att genomföra för lärare och övrig skolpersonal inom ramen för den ordinarie undervisningen. Det är insatsernas omfattning eller varaktighet, eller både omfattningen och varaktigheten, som skiljer särskilt stöd från det stöd som ges i form av extra anpassningar. […] Särskilt stöd beslutas av rektorn och dokumenteras i ett åtgärdsprogram. (Skolverket, 2014, s. 11)
Den stora skillnaden mellan ovanstående begrepp är med andra ord att extra anpassningar sker i ordinarie undervisning medan särskilt stöd kräver större insatser från flera håll och under en längre tid, dessutom ska särskilt stöd beslutas och dokumenteras innan det införs. I denna uppsats blir dessa begrepp av relevans eftersom det är distansundervisningen av elever
i behov av extra anpassningar och särskilt stöd som denna studie söker bidra med kunskap om.
Vidare bör två för denna studie centrala begrepp definieras och det är distansundervisning och fjärrundervisning. Distansundervisning är:
(. . .) interaktiv undervisning som bedrivs med informations- och kommunikationsteknik där elever och lärare är åtskilda i både rum och tid. (SFS, 2010:800, 1 kap 3§)
medan fjärrundervisning är:
(. . .) interaktiv undervisning som bedrivs med informations- och kommunikationsteknik där elever och lärare är åtskilda i rum men inte i tid. (SFS, 2010:800, 1 kap 3§)
Den främsta skillnaden mellan begreppen är enligt ovanstående definitioner vilken tid som undervisningen utspelar sig, distansundervisning kan utföras närsomhelst i jämförelse med fjärrundervisning som istället sker i realtid. Distansundervisning och fjärrundervisning är två begrepp och undervisningssätt som är svåra att skilja åt i praktiken då dessa olika sätt att undervisa går in i varandra. När jag har bedömt att det är av relevans för att förstå resultatet har det gjorts en särskiljning mellan distansundervisning och fjärrundervisning men i
huvudsak har jag valt att i denna uppsats använda mig av begreppet distansundervisning som ett övergripande begrepp för både distansundervisning och fjärrundervisning.
2. Syfte och frågeställningar
Syftet med denna uppsats är att bidra med kunskap om olika professioners uppfattningar av distansundervisningen och vilken påverkan distansundervisningen har haft på extra
anpassningar och särskilt stöd inom gymnasieskolan.
Utifrån syftet har följande frågeställningar:
• Vilka utmaningar och möjligheter finns med distansundervisning när det kommer till undervisning av elever i behov av extra anpassningar och särskilt stöd?
• På vilka sätt kan distansundervisningen utvecklas i förhållande till elever i behov av extra anpassningar och särskilt stöd.
2.1 Uppsatsens disposition
Dispositionen av uppsatsen kommer fortsättningsvis att följas av kapitelrubrikerna i följande ordning: Bakgrund, Tidigare forskning, Teori, Metod, Resultat, Diskussion samt Referenser. Bilagor till intervjustudien återfinns i slutet av uppsatsen.
I kapitel 3 redogörs i bakgrunden för relevant litteratur i kopplat till distansundervisning. Där ingår till exempel styrdokument och undersökningar från Skolverket och Skolinspektionen men även artiklar och facklitteratur. I kapitel 4 redovisas relevant tidigare forskning om distansundervisning och distansundervisning med koppling till elever med funktionsvariation och elever i behov av extra anpassningar och särskilt stöd. I kapitel 5 redogörs för grundad teori vilket används som teori i detta arbete. Kapitel 6 redovisar metoden som har använts i studien: studiens kvalitativa ansats, val av datainsamlingsmetod, urval av informanter, genomförande av datainsamlingen och aspekter kopplade till validitet, reliabilitet,
generaliserbarhet och forskningsetik. I kapitel 7 redovisas studiens resultat utifrån den empiri som har framkommit i de semistrukturerade intervjuerna som utförts med ämneslärare, specialpedagoger och speciallärare. I kapitel 8 diskuteras studiens metod och resultat i relation till bakgrund, metod och tidigare forskning för att sedan avslutas med en slutsats och förslag till framtida forskning. Uppsatsens referenser samt de tre bilagorna kopplade till studien återfinns efter kapitel 8.
3. Bakgrund
I detta kapitel kommer distansundervisningen att beskrivas i en historisk kontext, begreppen att tydliggöras och den aktuella debatten att beskrivas. Detta görs under rubrikerna Bakgrund
till distansundervisningen och Distansundervisning som lärmiljö.
3.1 Bakgrund till distansundervisningen
Distansundervisning har tidigare inte använts i någon större skala i svensk skola men redan innan coronapandemin bröt ut skickades en proposition (Prop 2019/20:127) in till regeringen om att öppna upp för ökad möjlighet för distansundervisning i skolan, i propositionen står följande att läsa om distansundervisning:
Distansundervisning ska få användas för en elev som inte kan delta i närundervisning på grund av en dokumenterad medicinsk, psykisk eller social problematik och, i gymnasieskolan och
gymnasiesärskolan, även för en elev som av andra särskilda skäl inte kan delta i närundervisning. (Prop 2019/20:127, s. 1)
Denna proposition resulterade senare i revideringen av skollagen som nämndes tidigare i detta arbete (se Kap 1 Inledning) och som träder i kraft från den 1 juli 2021 (Skolverket, 2020d).
I Läroplanen för gymnasieskolan (Skolverket, 2011) har distansundervisningen en undanskymd roll där begreppet inte benämnts överhuvudtaget, och med tanke på att
distansundervisning inte utförts i stor utsträckning i Sverige tidigare är detta kanske inte heller uppseendeväckande. Det står dock att rektors ansvar är att
(. . .) undervisningen, elevhälsan och studie- och yrkesvägledningen utformas så att eleverna får den ledning och stimulans, de extra anpassningar, särskilt stöd samt andra stödåtgärder som de behöver, (Skolverket, 2011, s. 11)
Skolan behöver med andra ord anpassa sin verksamhet efter elev och situation vilket blir en utmaning under distansundervisningen.
Under Covid-19 och distansundervisningen ska de extra anpassningarna och det särskilda stöd fungera som det har gjort under närundervisningen då inga regeländringar har gjorts gällande detta (Skolverket, 2020e). Det gäller att hitta möjligheter till detta även i ett läge av
(. . .) lärarna anpassar undervisningens uppläggning, innehåll och arbetsformer efter elevernas skiftande behov och förutsättningar, (Skolverket, 2011, s. 11)
Elevernas behov försvinner inte för att undervisningen flyttar rent rumsligt utanför skolans fysiska väggar och därför behöver även undervisningen anpassas efter dessa nya
förutsättningar oavsett om undervisningen helt flyttar över till en digital plattform.
(. . .) det handlar om att undervisningen behöver anpassas till de sätt att arbeta som tekniken erbjuder. (Lantz-Andersson & Säljö, 2014, s. 16)
Skolans personal behöver med andra ord finna arbetssätt som fungerar minst lika bra eller kanske till och med bättre i framtiden och kanske då särskilt för de elever som är i behov av extra anpassningar och särskilt stöd. Att visa på utmaningar med distansundervisningen och att utveckla densamma för de elever som är i behov av extra anpassningar och särskilt stöd visar på en specialpedagogisk relevans för denna studie.
3.2 Distansundervisning som lärmiljö
När det kommer till den digitala utvecklingen skriver Roger Säljö (2010) om hur han ser på lärande och undervisning vilket han pekar på kan ha förändrats i och med teknologins
framfart. Säljö nämner bland annat hur teknologin kan hjälpa den traditionella undervisningen (närundervisningen) men att det också är viktigt att visa på hur teknologin också förändrar vårt sätt att tänka kring inlärning:
(. . .) the technologies do not merely support learning; they transform how we learn and how we come to interpret learning. (Säljö, 2010, s. 53)
Säljö beskriver att teknologi i sig inte är någon garant för en utveckling av undervisningen men också att lära innebär att använda sig av teknologi och artefakter: ”human learning has always been a matter of inventing, and interacting with, technology and artefacts.” (Säljö, 2010, s. 56) Han pekar dels på att människor använder sig av dessa digitala verktyg utanför skolans väggar
Att undervisningen behöver förändras och riktas mot dagens och framtidens verklighet är pekar även Roger Säljö, Caroline Liberg och Ulf P. Lundgren (2020) på: ”Förändringar och nya krav som dagens och framtidens samhälle ställer på oss som medborgare och som
deltagare i utbildningsverksamheter innebär att vi måste vara flexibla och innovativa.” (Säljö, Liberg & Lundgren, 2020, s. 218)
Det finns olika utmaningar och möjligheter med onlineundervisning av elever med
funktionsvariationer vilket Cindy Tandy och Mike Meacham (2009) pekar på och skriver att det är viktigt att skolan måste få det här att fungera för alla i klassrummet oavsett eventuella funktionsvariationer detta eftersom vi annars riskera en ökande kunskapsklyfta i samhället. För att uppnå detta pekar författarna på vikten av att behöva se förbi hur saker utförs i det traditionella klassrummet. För att kunna göra detta pekar de på vikten av att vara
disability-sensitive, med andra ord medveten om funktionsvariationer, för att kunna förändra sitt
traditionella klassrum till ett digitalt klassrum:
Further a disability-sensitive, open academic environment [...] must look beyond the context of the traditional, face-to-face classroom to the increasingly web-enhanced, web-based, or online environment. (Tandy & Meacham, 2009, s. 314)
Författarna pekar ut vikten av att planera i förväg när det kommer till att göra kurser digitalt De visar på att en möjlighet kan vara att elever som har problem med ångest kan tycka att diskussioner som sker på distans kan vara lättare eftersom de ger mer utrymme för
eftertänksamhet och där eleven inte behöver visa sig på samma sätt som i närundervisningen. Författarna och pekar även på några barriers (eller barriärer) som vissa personer med
funktionsvariation kan hindras av i en digital kurs, exempel på detta kan enligt författarna vara när man använder sig av chattrum i diskussioner kan elever med dyslexi ha problem att hinna med, eller hur det skrivna presenteras på skärmen. Tandy och Meacham upp begreppet
universal design (universell design), vilket de förklarar som en metod att arbeta med
planeringen av undervisningen utifrån att alla ska kunna delta från början. Detta är med andra ord motsatsen mot att planera en undervisning och sedan ändra den allteftersom det
framkommer att vissa elever behöver anpassningar. Enligt universal design är nämligen undervisningen redan anpassad för alla oavsett om det skulle behövas eller ej.
Att lyfta blicken och inte fastna i att allt ska vara digitalt framöver bara för att vi har
distansundervisningen som den är nu har Matilda Dahl och Jenny Helin (2021) tagit fasta på när de tar upp exempel från sina egna undervisningsmetoder vid Uppsala Universitet Campus Gotland där de undervisat i två universitetskurser i stort sett utan teknologiska hjälpmedel. Studenternas utvärderingar har enligt Dahl och Helin visat på en positiv inställning till ett
analogt arbetssätt. Dahl och Helin ställer sig kritiska till en likriktighet av digitalisering som de säger är problematisk då de menar att skärmanvändandet inte alltid är av godo för
inlärningen och efterfrågar s k digitalfria zoner och ställer sig samtidigt frågan var dessa zoner ska hittas i distansundervisningen.
Betydelsen av att röra sig i en liknande kontext som den eleven befinner är enligt Patrik Hernwall (2014) viktigt för hur mediet faktiskt uppfattas av eleven. Patrik Hernwall tar upp att digitaliseringen kan ses som ett nytt sätt att använda medier. Att digitala medier kan som ett redskap och det beror på den som handskas med mediet hur detta redskap används.
(Hernwall, 2014). Detta kan bli mer synligt nu när de digitala medierna måste användas på ett helt annat sätt i distansundervisningen än vad som var fallet innan och medierna kanske i större utsträckning behöver ses utifrån elevernas egna verklighet.
Kopplingen till elevernas egna verklighet är enligt Martin Hugo (2011) oerhört viktigt när det kommer till att motivera elever och speciellt de elever som tidigare har haft svårt med
motivationen i skolan. Hugo pekar även på att dessa elever i högre grad behöver känna att det som görs i skolan är meningsfullt för dem för att de ska vara motiverade att vara där. Han tar också upp hur viktiga relationerna är för dessa elever: ”För denna elevgrupp är mötet och relationen mellan lärare och elev överordnat allt annat. De kommer inte till lektionerna om de inte upplever ett meningsfullt möte med läraren.” (Hugo, 2011, s. 63) Att
distansundervisningen påverkar denna elevgrupp är kanske inte konstigt då det dagliga mötet i den fysiska närundervisningen uteblir till förmån för den digitala distansundervisningen.
Jennifer Hall Rivera (2017) menar att forskningen pekar mot att de elever som har special
needs (särskilda behov) i större utsträckning föredrar den traditionella undervisningen
(närundervisningen) än vad elever som inte har särskilda behov gör, hon tar upp begreppet
blended learning vilket innebär en blandning av den traditionella undervisningen med
distansundervisningen har enligt henne visats fungera positivt för elever med särskilda behov (Hall Rivera, 2017). Ett exempel på blended learning kan vara att ha undervisning vissa dagar på plats och andra dagar på distans.
Blended learning tas även upp av Sean J Smith och James D Basham (2014) som skriver om hur lärare och annan skolpersonal i den amerikanska skolkontexten ska hitta möjligheten med blended och online innehåll för elever i svårigheter och med funktionsvariationer. Författarna
pekar på vikten av att man som lärare och skola är medveten om vad de digitala läromedlen eller verktygen gör för elevernas lärande i en digital eller blended learning miljö. Hur svårt det är att faktiskt veta om de verktygen är tillgängliga för skolans elever oavsett
funktionsvariation. Författarna tar även i sin rapport upp universal design for learning (UDL) och nämner ett verktyg som kallas för UDL Scan Tool vilket är ett sorts utvärderingsverktyg som kan användas av skolorna för att utvärdera om det man använder i undervisningen är tillgängligt för elever i behov av stöd (Smith & Basham, 2014). Att lättare kunna utvärdera om distansundervisningen fungerar särskilt i relation till elever i behov av extra anpassningar och särskilt stöd är blir i relation till dagens situation, där distansundervisningen skulle implementeras snabbt, ett ytterst viktigt verktyg.
3.3 Distansundervisningen idag
I en sammanställning av 225 gymnasieskolors rektorers och elevers uppfattningar om distansundervisningen under covid-19-pandemin framkommer olika utmaningar och möjligheter med distansundervisningen (Skolinspektionen, 2020a). Det framkommer bland annat hur en del elever har gynnats av distansundervisningen och där vissa elever inom autismspektrat och även elever med tidigare hög frånvaro har haft en bättre
undervisningssituation än tidigare under närundervisningen. Det lyfts dock även att den ökade stressen har påverkat samtliga elever negativt, oavsett om eleven har ett behov av stöd eller inte. I en annan sammanställning av Skolinspektionen (2020b) har 264 rektorer för olika gymnasieskolor uttalat sig om distansundervisningen i relation till elever i behov av särskilt stöd och extra anpassningar. Där pekar resultatet på att distansundervisningen har fungerat bättre för vissa elever som kan få lektionerna inspelade och inte behöver vara med i en klassrumssituation som kan upplevas svår för vissa personer. Det tas även upp att elever med inom autismspektrat till stor del har missgynnats då flera av dessa elever annars är gynnade av att ha rutiner där de kan interagera med skolpersonal i närundervisningen. En annan sak som framkommer är att elevärenden har kunnat processats snabbare och att kontakten med eleverna har blivit än mer kontinuerlig under distansundervisningen. Det tas även upp att vissa skolor har infört heltidsmentorer, detta för att öka kartläggningen av eleverna vilket bland annat resulterat i att elevers frånvaro följts upp snabbare än tidigare. När det kommer till närvaro verkar den ha ökat hos de elever som tidigare har haft en hög frånvaro. Det nämns även hur vissa elevers möjlighet att komma in till skolan och ha sin distansundervisning på plats har varit viktig. Det tas dock upp i sammanställningen hur det under
distansundervisningen har uppkommit ett behov för de elever som kanske tidigare inte behövde detta stödet i närundervisningen (Skolinspektionen 2020b).
Efter en sammanställning av 77 huvudmäns uppfattningar om gymnasieskolan under distansundervisningen visar Skolverket (2020b) på hur möjligheten att ge särskilt stöd har påverkats under perioden med distansundervisning. Somliga huvudmän pekar på att det varit bra för vissa elever att vara hemma medan andra istället pekar på att elever har hoppat av sin utbildning på grund av att det varit distansundervisning (Skolverket, 2020b). Att det verkar vara skilda åsikter angående påverkan på det särskilda stödet under distansundervisningen ökar den specialpedagogiska relevansen för min studie. Enligt en undersökning bland skolpersonal som gjordes av Skolverket (2020c) efter vårterminen 2020 visar på att
gymnasieskolans personal till stor del anser att möjligheten att ge elever särskilt stöd påverkas i hög utsträckning. Dels pekar resultatet på en utmaning med att ordinarie lärare själva har varit frånvarande under tidsperioden men framförallt visar den på att personalen upplever att flera av eleverna i behov av stöd i högre grad har svårare med distansundervisning än övriga elever. Det tas upp olika orsaker till varför detta kan vara en utmaning för dessa elever, det framkommer bland annat ett behov av rutiner och att ta eget ansvar, samt att flera av dessa elever behöver tillgång till en till en undervisning. I likhet med ovanstående undersökning med huvudmännen (Skolverket, 2020b) framkommer det även hos skolpersonalen
(Skolverket, 2020c) en oro att elever kanske hoppar av sin utbildning till följd av utökad distansundervisning. Resultatet i undersökningen visar på att personalen anser att det särskilda stödet fungerar under distansundervisningen men då behöver den också kompletteras med närundervisning. Även kartläggningen av elever blir svårare då det blir svårare att upptäcka nya elever i behov av särskilt stöd. Ytterligare problem som framhålls är att det relationella arbetet som kanske är ännu viktigare när det kommer till elever i behov av särskilt stöd påverkas negativt av distansundervisningen. Det framkommer även hur eleverna i och med distansundervisningen får ett större behov av vårdnadshavares hjälp med sina studier (Skolverket, 2020b).
Skolverket (2020f) har genom att utvärdera försöksverksamheter i fjärrundervisning gett ut ett förslag på lämpliga gruppstorlekar där de kommit fram till att gymnasieklasser under
fjärrundervisning borde ha hälften av antalet elever jämfört med närundervisningen men att detta mer ska ses som ett riktmärke. Skolverket (2020e) pekar även på att skolan behöver ta hänsyn till vad Folkhälsomyndigheten och smittskydd faktiskt rekommenderar när ställning
tas till hur många elever som kan vara på plats på skolan för sitt särskilda stöd (Skolverket, 2020e). Varje skola behöver med andra ord göra en avvägning för vad som är rimligt. Det är tydligt att förändringen av närundervisning till distansundervisning är en komplex operation. Att denna förändring utförs under en kort tid med anledning av Covid-19-pandemin gör det till en annan sak än en mer successiv övergång. Charles Hodges, Stephanie Moore, Barb Lockee, Torrey Trust och Aaron Bond (2020) skriver om detta fenomen och menar att det bör benämnas som emergency remote teaching (ERT) vilket anspelar på att det är en nödsituation som skolorna befinner sig i.
I den amerikanska kontexten skriver Donald M. Stenhoff, Robert C. Pennington och Melissa C. Tapp (2020) om hur elever i autismspektrumtillstånd oftare än andra elever upplevs ha utmaningar med den förändring det innebär att förändra sin skolvardag när pandemin som efterföljde covid-19-utbrottet tvingade skolorna i USA att gå över till distansundervisning. Författarna menar dock att detta är något man har kunnat se även när andra händelser inträffat som har lett till skolstängningar till exempel naturkatastrofer. Författarna pekar på hur elever med i autismspektrumtillstånd kan uppleva en ytterligare svårighet att fråga lärare under distanslektioner och därmed få svårare att förstå vad som ska utföras i klassrummet. En annan problematik som författarna pekar på är lärarnas arbetssituation, dels menar de att lärarna med distansundervisningen behöver utveckla sitt undervisningsmaterial vilket i sig tar tid och även se till att detta material anpassas efter de elever som undervisningen syftar mot. En annan aspekt relaterat till tid är hur lärarna kanske tvingas jobba hemma under
distansundervisningen och där kan ens hemsituation innebära en arbetsbörda som ökar i och med att ens egen familj behöver ges tid också eftersom ens egna barn kanske är hemma och så vidare (Stenhoff m fl, 2020). Vidare skriver Stenhoff m fl att strukturen som planerats i
elevens skoldag när den har varit på plats i skolan ställs på ända när undervisningen förflyttas på distans till hemmet och därför är det viktigt att få igång dessa strukturer på ett sätt som fungerar för eleven på ett likvärdigt sätt som i skolan. Stenhoff m fl visar också på att
arbetsytan behöver vara tydligt avsedd för studier, den ska helst ha få distraktionsmoment och uppkopplingen behöver fungera på denna plats. Författarna hänvisar till elevernas föräldrar som caregivers och pekar på att dessa får en än viktigare roll i elevernas undervisning när den sker på distans. Detta eftersom det är svårt för läraren att presentera sitt material på ett
liknande sätt som kan ske i det fysiska klassrummet, vilket gör att lärarna behöver undervisa föräldrarna i hur de på bästa sätt återger lektionsmaterialet. (Stenhoff m fl, 2020)
Sammanfattningsvis verkar det finnas olika uppfattningar om hur distansundervisning har påverkat skolan. Utifrån ovanstående blir det tydligt att distansundervisningen har resulterat i en omorganisation av skolan och att undervisningen har förändrats vilket har fått
konsekvenser för undervisningens struktur, det relationella arbetet, kartläggning av elever och elevernas närvaro. Det framkommer även att elever i behov av extra anpassningar och särskilt stöd i högre grad än övriga elever har haft större utmaningar med distansundervisningen. Detta är en indikation på att något behöver förändras i distansundervisningen av dessa elever. I relation till detta är denna studie av specialpedagogisk relevans.
4. Tidigare forskning
I detta kapitel redogörs för relevant forskning utifrån syftet med denna studie. Redogörelsen behandlar forskning både på nationell och internationell nivå relevanta för min studie. I avsnittet Sökning efter tidigare forskning redogörs för hur sökningen av tidigare forskning har utförts. Sedan följer två avsnitt där tidigare forskning redogörs för under rubrikerna
Distansundervisning och Distansundervisning av elever i behov av extra anpassningar och särskilt stöd. Kapitlet avslutas sedan med Sammanfattning av tidigare forskning.
4.1 Sökning efter tidigare forskning
Sökningen av tidigare forskning har utförts i databaserna ERIC EBSCO och Swepub via Örebro universitetsbiblioteks hemsida.
I sökningen efter internationell forskning har databasen ERIC EBSCO använts. Söktermer kopplade studiens syfte användes vilket ledde till söktermerna distance education AND
special needs students AND special education. Avgränsningen gällande år gjordes mellan
2010 och 2020 då senare forskning är att föredra när det kommer till den sorts
distansundervisning vilket denna studie fokuserar på nämligen där möjligheten finnas att sända lektioner i realtid, vilket är beroende av en adekvat internetuppkoppling. Även sökfältet för peer reviewed fylldes i. Detta resulterade i 94 sökträffar. För att begränsa sökningen ytterligare lades söktermen students with disabilities till vilket resulterade i 32 sökträffar. Abstracten till dessa arbeten lästes igenom och ur detta valdes fyra arbeten av relevans för denna studie ut.
I sökningen efter nationell forskning har databasen Swepub använts.
Här fylldes sökalternativen tidskriftsartikel och refereegranskat i. Söktermen
som användes var distansundervisning och detta resulterade i 16 sökträffar. Efter att ha läst abstracts till dessa arbeten valdes ett arbete av relevans för studien ut.
Förutom att använda mig av databasen ERIC och Swepub har även de artiklar som hittats via dessa databaser och deras referenser använts för att söka vidare till andra artiklar av intresse.
4.2 Distansundervisning som lärmiljö
I sin avhandling utgår Charlotte Hilli (2016) från en intervjustudie hon utfört på 13
gymnasieelever som läst en distanskurs på ett gymnasium i Finland. Hilli utgår från begreppet virtualisering som en undervisningsform vilken hon menar är en sorts digital undervisning som kan användas i kombination med närundervisning. Hilli egna studie har dock enbart utgått från elever som läser en distanskurs på gymnasiet. Hilli menar på att detta
undervisningssätt ställer andra krav på eleverna i och med att pedagogikens
grundförutsättningar förändras och letar efter svar på hur lärandet ändras jämfört med
traditionellt lärande. Resultatet i studien pekar mot att den egna motivationen har en stor plats när det kommer till att lyckas med distansundervisning, att det är närmast avgörande för hur bra det virtuella lärandet fungerar hos olika personer (Hilli, 2016)
Vikten av undervisningen som sker i realtid (fjärrundervisningen) blir enligt Hilli (2016) tydlig när det kommer till kommunikationen och samarbetet mellan elev och lärare.
Exempelvis när läraren föreläser om ett innehåll och även när deltagarna utför sina uppgifter och ger då möjligheten att få handledning under tiden uppgiften utförs. Detta skulle kunna innebära att läraren följde vad eleverna skrev i sina dokument i realtid vilket Hilli pekar på bidrog till det kollaborativa lärandet. En utmaning som framkommer är att gruppstorleken kan ha en avgörande betydelse när det kommer till handledning där för stora grupper innebar problem att få till handledning. En annan utmaning var att eleverna i studien hade svårt att skapa egna arenor för grupparbete vilket ledde till att läraren behövde se till att skapa dessa arenor för samarbete med klasskamrater. Den direkta kommunikationen är viktig ifall känslan av gemenskap uteblir (Hilli, 2016). Hilli pekar på att: ”Virtuellt lärande förutsätter en aktiv individ som hanterar helheter och informationsmängder i en föränderlig och flytande lärmiljö” (Hilli, 2016, s. 128) och hon menar att om eleverna var ovana vid
distansundervisning kunde det leda till problem för dessa elever och resultatet pekar mot att distansundervisningen kräver mer av elevernas egna driv och ansvar, och att det finns färre stöttande delar för eleverna att luta sig mot än i närundervisningen, En annan aspekt är hur eleverna ansåg sig ha en mycket större del i om de själva kunde lyckas under
distansundervisning jämfört med närundervisning (Hilli, 2016).
I en enkätundersökning med 328 lärare från förskolan till årskurs 12 i USA har David T. Marshall, David M. Shannon och Savanna M. Love (2020) sökt uppfattningar av
distansundervisningen under covid-19-pandemin. Undersökningen bedrevs mellan mars och april 2020, med andra ord i början av distansundervisningen. Marshall m fl. pekar på hur flera skolor i USA helt gick över till distansundervisning och hur skolor valde att skicka ut
undervisningsinstruktioner via post till de elever som inte hade internetuppkoppling. Marshall m fl, använder sig till och med av begreppet emergency remote teaching (ERT) vilket antyder att detta handlar om distansundervisning i ett krisläge. De flesta av lärarna uttrycker att det svåraste är att stötta elever i behov. Vikten av kompetensutveckling i hur det är att undervisa på distans blir ännu viktigare eftersom den pedagogiska utbildningen som lärarna tidigare har fått oftast inte har haft några sådana inslag. (Marshall m fl, 2020). En annan sak som framkom var det kollegiala samarbetet som fungerade väl i att utveckla arbetsmetoderna mot det
digitala. Marshall m fl. pekar även på att lärarna uttrycker att deras arbete blivit mer utmanande av digitaliseringen via till exempel lektionsplanering, bedömning och
föräldrakontakten. Även tidsbristen blev tydlig för lärarna under distansundervisningen. Ett annat problem som framkom var att kommunikationen som till vardags sker med eleverna inte blir av på samma sätt vid ett digitalt arbetssätt och en av konsekvenserna blev då enligt författarna att motivationen minskar. De som drabbades hårdast av distansundervisningen var enligt lärarna de som inte har engelska som modersmål och elever med särskilda behov. Författarna pekar på vikten av att träna på liknande situationer eftersom detta blev en nödlösning men det skulle kunna hända igen och då behöver skolan och eleverna vara mer förberedda på detta. Marshall m fl (2020) tar även upp vikten av att vara uppmärksam på att elever kanske inte har tillgång till bra uppkoppling i sin hemmiljö och att den aspekten behöver ses över för att överhuvudtaget kunna bedriva undervisning på distans.
I en intervjustudie inom det ett digitalt utbildningsprogram inom ramen för den norska arbetsförmedlingen (NAV), har Torstein Rekkedal (2011) intervjuat 30 arbetssökande som gått utbildningsprogrammet, 25 organisatörer av utbildningsprogrammet samt 12 anställda inom NAV. Det framkommer i studien att de intervjuade arbetssökande har problematik som även elever i behov av extra anpassningar och särskilt stöd möter, bland annat utmaningar med struktur, att planera sina studier och sin dag samt utmaningar med att läsa och skriva. Rekkedal (2011) har sökt svar på möjligheten att använda sig av onlineundervisning och vilken problematik som kan uppstå. Rekkedal pekar bland annat på hur olika elever kan gynnas av att ha distansundervisning som till stor del är individuell men att vissa elever behöver ha det i högre grad lärarledda och mer baserat på samarbete. Han pekar på att vissa
närundervisningen av olika anledningar blir ett hinder för elevens utveckling snarare än en möjlighet till utveckling (Rekkedal, 2011).
I en kvalitativ studie av lärarstudenter från lärarutbildningen har Heather E. Duncan och John Barnett (2009) via olika datainsamlingsmetoder, bl. a enkäter, sökt hitta vad lärarstudenter behöver lära sig för att kunna lära ut via distans. Deras resultat visar att lärarstudenterna uppfattade att det fanns ett behov av flexibilitet samtidigt med ett behov av struktur:
Through the collaborative process of developing their own online modules, pre-service teachers discovered the need to balance flexibility with setting clear timelines and expectations for “their” students. (Duncan & Barnett, 2009, s. 372)
Det framkom att informanterna reflekterade kring online-undervisning som i hög grad kopplat mot eget ansvar och självständigt lärande. Något annat som även framkom i deras resultat var problematiken med grupplärande. Informanterna lyfte även det som positivt att det i online-miljön var lättare att fokusera kring enskilda uppgifter.
I en kvalitativ studie bestående av språklärare i England har Anna Comas - Quinn (2011) först gjort en enkätundersökning bestående av 20 informanter och sedan intervjuat tre stycken informanter. Syftet med hennes studie var att se hur lärare kan lära sig att använda sig av blended learning när det kommer till en kurs som tidigare enbart har gått på distans. Comas-Quinn pekar på att fokus ofta hamnar på att lära sig verktygen snarare än att lära sig att ändra sin läraridentitet:
Författaren skriver bland annat om att det behövs en förändrad syn på vad lärande är när det kommer till distansundervisning i relation till närundervisning och problematiserar detta:
Using synchronous and asynchronous tools to support language learning demands not just technical mastery of a suite of tools, but a reconceptualising of the roles of both teacher and learner, and of how they co-construct understanding through synchronous and asynchronous online interaction. […] It has shown that training, particularly in the workplace and particularly when it is about technology, often focuses on knowledge and skills and neglects understanding and professional transformation. In other words, it is often about learning to teach online rather than learning to become an online teacher.” (Comas-Quinn, 2011, s. 230)
Att inte bara fokusera på själva metoden utan att lära om kring sin lärarroll är tydligen även det en viktig del i att lyckas med distansundervisningen.
4.3 Distansundervisning av elever i behov av extra anpassningar och
särskilt stöd
I en intervjustudie har Toni Crouse, Mary Rice och Daryl Mellard (2018) intervjuat sex lärare som arbetar med onlinekurser i skolor i USA i olika årskurser från förskolan upp till årskurs 12. I deras resultat framkommer bland annat att flera onlinekurser utgår ifrån ett redan förbestämt innehåll och material kopplat till detta innehåll, vilket kan leda till svårigheter att anpassa undervisningsmaterialet till att fungera även för elever med funktionsvariation. Författarna pekar på att det framkommer att strukturen för dessa elever är problematiskt i den digitala lärmiljön. Det framkommer även att lärarna ur materialet som eleverna lämnar in analyserar detta för att sedan live höra av sig till eleverna en och en eller i grupp och arbeta vidare med det som verkar vara problematiskt. Det framkommer i studien att studieguider och mallar kan vara bidragande för att skapa ordning i distansundervisningen för eleverna.
Författarna pekar på att lärarna gjorde på flera olika sätt när det kom till gruppmöten eftersom de antingen var obligatoriska eller frivilliga och en del enbart riktade till elever som hade problem med uppgifterna. Det framkommer enligt författarna att det är en svårighet att få eleverna till dessa gruppmöten. Det framkommer i studien att lärarna använder sina tidigare kunskaper i närundervisningen till att implementera in i distansundervisningen och lärarna pekar på vikten av en frihet i och ett eget ansvar att hitta vägar till kunskap om
distansundervisning. Men det framhålls också att distansundervisningen är ett helt nytt sätt att tänka vilket är en utmaning för lärarna och det framhålls att kompetensutveckling behövs för att arbeta med elever med funktionsvariation i distansundervisning. En slutsats som
författarna framhåller är att lärarutbildningen i större grad bör samverka med skolor som bedriver distansundervisning för att utöka denna kompetens hos nuvarande och blivande lärare.
I en intervjustudie av skolpersonal har Mary Frances Rice och Richard Allen Carter, Jr (2015) intervjuat 26 informanter inom skolan varav fyra stycken arbetade som lärare och resterande 22 informanter hade andra yrken inom skolan kopplade till specialpedagogik och
specialpedagogiska insatser. I deras studie framkom att elever med funktionsvariationer ofta hade svårigheter med strukturen av kurserna och att mycket av informanternas arbete
handlade om att guida eleverna till rätt material och inte lika mycket om att arbeta med själva uppgifterna. En stor del i personalens arbete var att hjälpa eleverna att bli självständiga i skolarbetet och att detta till exempel kunde handla om att kunna hitta den rätt källor för sina
arbeten. Det framkom även i resultatet att elever med funktionsvariation i högre grad än andra elever, kan vara gynnade av att läsa en kurs på distans i taget (Rice & Carter, 2015).
Utifrån en enkätundersökning bestående av 127 informanter som arbetat med
distansundervisning i stadierna förskola till årskurs 12 i USA har Diana Greer, Sean Smith och James Basham (2014) kommit fram till olika insikter om distansundervisningen av elever med funktionsvariationer. Det framkommer bland annat i deras studie hur informanterna visade på att:
(. . .) they lacked confidence in both themselves and their colleagues to effectively use online learning environments in their teaching, and were particularly unprepared to teach students with disabilities. (Greer m fl, 2014, s. 150)
Resultatet i studien (Greer m fl, 2014) indikerar att skolpersonalen inte har nog med kunskaper om hur undervisningen av elever med funktionsvariationer i det digitala
klassrummet bör utföras. De nämner även på vilket sätt det vore önskvärt att skolan arbetar med dessa frågor:
The continued growth in online learning coupled with the increased inclusion of struggling students and those with an identified disability will require more teachers to teach in online and blended environments. To be successful teachers must have the skills to integrate pedagogy and evidence-based practices with online technology, facilitate online communication and
collaboration, carry out new roles and responsibilities, and fulfill all or part of the special education requirements. (Greer m fl, 2014, s. 152)
Här visar Greer m fl på en stor utmaning med digitala lärmiljöer: bara för att digitala verktyg kan vara behjälpliga i undervisningen så innebär det ju inte per automatik att de är det
automatiskt. Författarna pekar på vikten av att utbilda lärare i hur man faktiskt använder dessa verktyg på bästa sätt för att man ska kunna ge alla elever förutsättningar att lyckas i en digital lärmiljö. I resultatet från deras undersökning framkommer att flertalet av informanterna anser att undervisning online eller blended learning generellt sett kan vara effektivt men att det inte är lika effektivt som undervisningssätt av elever med funktionsvariationer. Ytterligare en aspekt som framkommer är hur personalen inte ansåg sig ha nog med kunskap i de digitala verktyg som användes i distansundervisningen. Författarna diskuterar att det kanske är lärarutbildningarna som behöver se över sina lärarprogram för att i slutändan kunna göra distansundervisningen till något för alla elever. (Greer m fl, 2014)
Utifrån en enkätstudie bestående av 267 individer som på olika sätt arbetar med läroplansfrågor inom den engelska skolan pekar Victoria Pearson, Kate Lister, Elaine McPherson, Anne-Marie Gallen, Gareth Davies, Chetz Colwell, Kate Bradshaw, Nicholas Braithwaite och Trevor Collins (2019) på ett antal aspekter som behöver arbetas med när det kommer till distansundervisning av elever i behov av stöd:
(. . .) staff must consider the processes, services and support structures that directly and indirectly impact on students, to ensure that the students study in an environment which is comfortable, flexible and empowers them to learn. Secondly, staff often have the commitment but not necessarily the skills or confidence to develop and deliver inclusive approaches (Pearson m fl, 2019, s. 8)
Det framkommer att distansundervisning och blended learning är något annat än närundervisning och författarna pekar på hur lärarna har ett engagemang för dessa elever men att kunskapen inte finns där i den utsträckningen som det borde i förhållande till distansundervisning (Pearson m fl, 2019).
I en enkätstudie bestående av 48 lärarutbildare i USA har Sean J. Smith, James Basham Mary F. Rice och Richard A. Carter Jr (2016) nått vissa slutsatser, där en av dessa är att det behövs en kompetensutveckling hos speciallärare eftersom distansundervisning är något annat än närundervisning. Denna kompetensutveckling menar informanterna behöver göras såväl på redan examinerade speciallärare ute i verksamheterna som på själva speciallärarutbildningen.
4.4 Sammanfattning av tidigare forskning
Distansundervisning är som tidigare nämnts inget nytt begrepp, dock är den tidigare forskningen i ämnet något knapp och ännu mindre i förhållande till en specialpedagogisk inriktning mot extra anpassningar och särskilt stöd. Distansundervisningen är efter sökning i tidigare nämnda databaser generellt sett ett större fenomen internationellt än vad det har varit i Sverige. Detta är antagligen den största anledningen till det fåtal studier gjorda på just
distansundervisning i en svensk kontext i relation till internationell kontext.
I forskningen som har tagits upp i kapitlet har olika metoder använts för datainsamling men det är ändå intervjuer och enkäter som varit de vanligaste datainsamlingsmetoderna. Det blir tydligt i forskningen att distansundervisningen är något annat än närundervisning och att det krävs förändringar för att detta ska fungera.
Det är viktigt att ha med sig begreppet emergency remote teaching (Marshall m fl, 2020) i läsandet av denna uppsats eftersom det som händer i den svenska skolkontexten just nu utspelar sig i relation till en pågående pandemi. Distansundervisningen har inte införts i ett normalläge i skolkontexten utan det har varit en nödåtgärd och det är viktigt att förstå resultatet utifrån detta.
När det kommer till organisationen av distansundervisningen finns det ett antal områden som behöver förbättras för att distansundervisningen ska fungera. Det behövs ges tid till
personalen just för att planera lektionerna på det sätt som krävs för distansundervisningen. Men det behövs även ges tid för att kunna handleda eleverna vilket är mer tidskrävande än i närundervisningen (se bl a Hilli, 2016). Det behövs också ges tid till kompetensutveckling av personalen för att ha kunskap över vad som behöver förändras (se bl a Comas- Quinn, 2011; Smith m fl, 2014) Motivationen verkar enligt forskningen vara ett område som har stor påverkan på om distansundervisningen ska fungera, att eleverna är motivera eller att de blir motiverade av undervisningen (Hilli, 2016). En del av forskarna pekar på är att strukturen är oerhört viktig speciellt när det kommer till distansundervisning och det gäller att veta hur denna ska se ut redan i planeringsstadiet (se t ex Frances Rice & Allen Carter Jr, 2015; Greer m fl, 2014)
Det finns av förklarliga skäl vissa luckor i forskningen framförallt när det kommer till
distansundervisning som bedrivs som en påtvingad undervisningsform i ett nödläge eller ERT (se Hodges m fl, 2020; Hilli, 2016), men också på ett nationellt plan då distansundervisningen inte har varit särskilt omfattande innan covid-19-pandemin. Framförallt finns det luckor i kunskapsläget när det gäller distansundervisning i relation till elever i behov av extra anpassningar där jag ser en relevans att positionera denna studie för att bidra med kunskap inom fältet.
5. Teori
Syftet med denna studie är att bidra med kunskap om olika professioners uppfattningar om distansundervisningen och vilken påverkan distansundervisningen har haft på extra
anpassningar och särskilt stöd inom gymnasieskolan. Grounded Theory (grundad teori) är enligt Martyn Denscombe (2018) ett bra tillvägagångssätt för: ”dem vars forskning är explorerande och inriktad på särskilda miljöer.” (Denscombe, 2018, s. 153) Den miljö som denna studie riktar sig mot är särskild i den bemärkelsen att distansundervisningen av elever i behov av extra anpassningar och särskilt stöd, i den omfattning som nu bedrivs, är i svenska skolor en ny företeelse.
Robert Thornberg och Karin Forslund Frykedal (2019) menar att:
Denna metodansats passar bra att använda när forskaren vill utgå från ett empiriskt material i stället för en teori. Den används för att kunna utarbeta teoretiska modeller som bygger på data. (Thornberg & Forslund Frykedal, 2019, s. 44)
Med tanke på att forskningsfältet är relativt litet, särskilt i relation till den svenska skolkontexten, gör inspiration från grundad teori till en lämplig teori i detta arbete.
Förutom det ovanstående pekar (Denscombe (2018) ut följande fyra viktiga aspekter inom grundad teori: För det första behöver forskaren börja sin forskning utan förutfattade meningar om vad resultatet skulle kunna bli och att man är öppen för vad teorin än landar i. För det andra behöver själva teorin forskaren landar i ha en praktisk relevans för de som data utgår ifrån. För det tredje är det viktigt att forskaren hela tiden arbetar systematiskt med sin empiri för att ur detta kunna landa i en teori. För det fjärde bestäms och sker insamlandet av empiri i samspel med tolkningen och Denscombe menar då att: ”Enligt grundad teori är det alltså varken möjligt eller önskvärt att identifiera exakt vad eller vilka som ska ingå i urvalet innan undersökningen påbörjas.” (Denscombe, 2018, s. 154) Denna fjärde aspekt har jag i denna studie inte valt att använda mig av då det hade varit problematiskt att hitta nya informanter allteftersom empirin tolkades med tanke på studiens korta tidsram.
I likhet med ovanstående är tanken med grundad teori enligt Bengt Starrin (1996) att den data som framkommer i empirin kommer leda vägen fram mot en teori. Detta är att jämföra med andra metoder där forskaren snarare utgår ifrån en teori som leder vägen i datainsamlingen.
var kommande datainsamling tar vägen: ”datainsamling och kodning sker parallellt.” (Starrin, 1996, s. 107) Insamlingen av data inom grundad teori kallas för teoretisk sampling där
insamling av empiri sker samtidigt som analysen (Thornberg & Forslund Frykedal, 2019) Med andra ord är det en typ av växelverkan där processen hela tiden går fram och tillbaka. Thornberg och Forslund Frykedal pekar även på att detta kan leda till att empirin leder
forskaren vidare mot andra metoder än den som insamlingen började med. Detta kommer inte vara fallet i denna studie dock där enbart en insamlingsmetod används med anledning av studiens tidsram.
Insamlingen av empirin ska enligt grundad teori fortsätta tills det blir en s k teoretisk mättnad det vill säga att materialet inte längre leder till nya insikter (Denscombe, 2018). I denna studie kommer antalet intervjuer vara bestämt på förhand med anledning av studiens tidsram. Den teoretiska mättnaden blir istället synlig i och med att intervjuerna är olika långa av denna anledning. Hur själva analysförfarandet av empirin sker med inspiration av grundad teori förklaras i nästkommande metodkapitel (se 6.4 Transkribering och analys).
6. Metod
I detta kapitel kommer metoden för studien att redogöras. Detta redovisas under avsnitten
Kvalitativ induktiv metodansats och semistrukturerade intervjuer, Urval och genomförande, Transkribering och analys, Validitet, reliabilitet och generaliserbarhet samt Forskningsetik.
6.1 Kvalitativ induktiv metodansats och semistrukturerade intervjuer
Syftet med denna studie är att bidra med kunskap om olika professioners uppfattningar av distansundervisningen och vilken påverkan som distansundervisningen har haft på extra anpassningar och särskilt stöd. Skillnaden mellan kvantitativ och kvalitativ forskning ses enligt Denscombe (2018) oftast i omfattningen av studien och vilken sorts empiri somintervjuerna resulterar i. Att det oftare i kvantitativ forskning handlar om siffror och ett större material än i kvalitativ forskning som oftare behandlar ord och mindre forskningsmaterial och att detta är bör forskaren ha i åtanke vid planeringen av studien (Denscombe, 2018). En annan viktig del är enligt Peter Svensson och Göran Ahrne (2015) att planera sin studie efter hur mycket tid som står till ens förfogande. I denna studie har en kvalitativ forskningsansats använts, dels för att det passar syfte när det kommer till att hitta enskilda personers uppfattningar och dels för att det passar den relativt korta tidsram som detta arbete har att förhålla sig till.
Skillnaden mellan induktiv och deduktiv ansats är enligt Andreas Fejes och Robert Thornberg (2019) att deduktiv ansats utgår ifrån en från början given teori eller hypotes som forskaren ska bevisa med sin empiri medan en induktiv ansats handlar om att med sin empiri slutligen landar i en slutsats eller egengjord teori. Denna studie har en induktiv ansats där det finns en strävan att ur empirin söka hitta en slutsats. Det så kallade induktionsproblemet är enligt Magdalene Thomassen (2007) en utmaning eftersom det egentligen inte går att någonsin vara säker på ifall en slutledning är sann. Hon menar att det inte går att säkerställa att slutledningen är helt sann men att det kanske inte är det som är meningen heller och pekar istället på vikten att i sin forskning hela tiden ställa sig kritisk till sina resultat för att kunna vara sanningsnära (Thomassen, 2007).
Vid grundad teori finns det flera användbara datainsamlingsmetoder däribland
semistrukturerade intervjuer (Denscombe, 2018). En fördel med intervjuer är möjligheten att nå på djupet eftersom det går att ställa följdfrågor vilket också gör att en intervju är mer
använda sig av intervjuer som metod och Denscombe tar bland annat upp tidsaspekten som det innebär att transkriberaintervjuerna. Ytterligare en problematik med intervjuer är svårigheten med att kontrollera trovärdigheten hos intervjupersonen (Denscombe, 2018). Denna trovärdighetsproblematik tar även Ulla Eriksson-Zetterquist och Göran Ahrne (2015) upp och pekar på att det kanske inte är på det viset som en person säger som i realiteten utförs, eller att någon har tolkat att något har utförts men att intervjupersonen egentligen menade något helt annat. Denna studie utgår från specialpedagogers, speciallärares och ämneslärares uppfattningar och det finns en medvetenhet om att det är just
intervjupersonernas uppfattningar som tolkas i analysprocessen och senare presenteras i resultatet. Med anledning av rådande covid-19-pandemi där det rekommenderas att undvika kontakt med nya människor utfördes intervjuerna som distansintervjuer med hjälp av det digitala videokonferensverktyget Zoom vilket tillhandahölls av Örebro Universitet.
6.2 Intervjuguide och informerat samtycke
För att underlätta intervjuerna behövde en intervjuguide konstrueras. En intervjuguide är enligt Steinar Kvale och Svend Brinkmann (2014) ett sorts manus för intervjun och de pekar på att det innefatta övergripande frågeställningar som ska tas upp med förslag på frågor men att den också kan vara mer strukturerad med fasta frågor. Intervjuguiden till denna studie blev strukturerad med fasta övergripande frågor. En pilotstudie där en speciallärare intervjuades genomfördes med syfte att konstruera intervjuguiden utifrån pilotstudiens resultat. Följande frågeställningar användes som utgångspunkter i pilotstudien:
• Vilka utmaningar och möjligheter finns med distansundervisning när det kommer till extra anpassningar särskilt stöd?
• Hur kan man utveckla distansundervisningen av elever i behov av särskilt stöd på individ-, gruppnivå?
Pilotintervjun spelades in, transkriberades och lästes sedan igenom i syfte att hitta intressanta beröringspunkter att gå vidare med i intervjuguiden. Utifrån detta kunde intervjuguiden skapas och bestod slutligen av sju övergripande intervjufrågor. Dessa frågor har samtliga nio intervjuer i studien utgått ifrån. Pilotstudien har enbart använts som ett verktyg för att
konstruera intervjuguiden och kommer därmed inte att redovisas i resultatdelen av denna studie.
Utöver intervjuguiden konstruerades även en samtyckesblankett. Ett informerat samtycke är enligt Kvale och Brinkmann (2014) viktigt i en studie för att kunna ge informanterna
information om vad studien innefattar, informanternas frivillighet att delta och hur deras uppgifter kommer att behandlas under och efter forskningsprocessen. Samtyckesblanketten (se bilaga 2) och intervjuguiden (se bilaga 3) mejlades sedan ut till de informanter som angivit intresse av att delta i studien.
6.3 Urval och genomförande
Urvalet av informanter till studien utgick från studiens syfte att bidra med kunskap om olika professioners uppfattningar om distansundervisningen och distansundervisningens påverkan på extra anpassningar och särskilt stöd. Denscombe (2018) använder sig av begreppet subjektivt urval när han beskriver en urvalsmetod som består i de informanter som forskaren själv tror passar ens studie. Jag har utifrån syftet använt ett subjektivt urval när det kommer att välja ut informanter som arbetar med elever i behov av extra anpassningar och särskilt stöd vilket är specialpedagog, speciallärare eller ämneslärare. En annan urvalsfaktor har varit att informanterna ska ha arbetat på gymnasiet under 2020. Dessa urvalsfaktorer har använts, dels för att hitta intervjupersoner med erfarenhet av distansundervisningen, dels för att jag i denna studie söker uppfattningar från olika professioner som på olika sätt har ansvar för och utför arbetet med elever i behov av extra anpassningar och särskilt stöd. Valet att använda
informanter från olika professioner grundar sig i en önskan att bredda empirin snarare än att göra en jämförande studie mellan olika professioner. Visst jämförande mellan professioner kan ändå ske i resultatredovisningen och analysen i detta arbete men detta har inte varit den primära tanken med urvalet av informanter eller för studien i stort.
Förfarandet med att få tillgång till informanter började med att mejl skickades ut till rektorer alternativt gymnasiechefer på ett antal olika gymnasieskolor med information om studien och en fråga om det fanns några invändningar mot att intervjuer gjordes med informanter som arbetade på deras skola. Eriksson-Zetterquist och Ahrne (2015) skriver om att det är fördelaktigt ifall intervjuaren slumpvis kan välja ut de informanter den vill intervjua för att undvika att dessa blivit utvalda av någon annan. I denna studie har inte rektorer eller
Istället har förfrågningar skickats ut till de informanter som har haft de olika professioner jag efterfrågat som urvalsfaktor. Kontaktuppgifter till möjliga informanter till denna studie hittades via respektive skolas hemsida. Urvalsfaktorn kring att ha arbetat under
distansperioden 2020 framgick i den informationsbrev (se bilaga 1) som skickades ut i samband med en förfrågan om deltagande via mejl till specialpedagoger, speciallärare och ämneslärare på de aktuella skolorna. När andelen som tackade ja inte räckte till för att täcka in målet med totalt nio informanter skickades ytterligare förfrågningar ut. Till slut hade nio informanter tackat ja till att delta i studien. Totalt arbetar informanterna på fyra
gymnasieskolor i tre olika kommuner vilket bidrar till en viss spridning i empirin.
Inför intervjuerna bokades, via mejl, en tid in med de informanter som tackat ja till att delta i studien. I samband med detta bifogades samtyckesblanketten med en önskan att denna skulle fyllas i och mejlas tillbaka till mig. Övrig information som gick ut i samband med detta var intervjuguiden samt länken till Zoom-mötet där intervjun skulle ta plats. Informanterna som deltog i studien hade samtliga utom en utbildning inom sin profession, denne hade påbörjat sin utbildning men ännu inte avslutat den. Samtliga av informanterna hade arbetat inom professionen i minst tre år och samtliga informanter hade arbetat på den aktuella skolan sedan distansundervisningen började i mars 2020.
Intervjuerna genomfördes mellan mars och april 2021 och intervjuerna följde samma övergripande mönster. I korthet innehöll intervjuerna en introduktion av intervjuaren och information om studien och intervjuns genomförande där informanterna påmindes även muntligt om innehållet i samtyckesblanketten det vill säga om deras frivillighet att delta och att avsluta studien när de ville, att intervjun skulle spelas in och sedan transkriberas för att när uppsatsen var färdigskriven och betygsatt raderas samt att de benämns med ett fingerat namn i uppsatsen. När denna inledning var klar startades inspelningen av intervjun och informanterna blev inledningsvis tillfrågade att kort berätta om vilken arbetsroll de hade haft under
distansundervisningen. Efter denna inledning gick intervjun över till intervjufrågorna i intervjuguiden. Intervjutiden varierade mellan 40 - 60 minuter beroende på hur mycket informanterna ville ta upp och vilka olika spår som intervjuerna ledde in på, helt enkelt tills en teoretisk mättnad har uppstått (se Denscombe, 2018). Efter intervjun tackades
informanterna för sin medverkan i studien och informerades att de var välkomna att höra av sig med eventuella frågor och kommentarer.
6.4 Transkribering och analys
Efter intervjuerna började transkriberingsprocessen för att kunna överblicka resultatet av intervjuerna, och detta skedde i närtid till intervjuernas avslutande. Vikten av att tänka igenom vilket syfte som utskriften av intervjuerna pekar Kvale och Brinkmann (2014) och även hur mycket tid som behöver läggas på det förberedande arbetet innan själva
transkriberingen äger rum. De menar också att det är fördelaktigt att veta hur till exempel pauser och hummanden ska uttryckas i skrift men också hur talspråket ska följas helt i
utskriften. I transkriberingen av intervjuerna till denna studie har långa pauser skrivits ut med tre punkter. Kvale och Brinkmann menar också att det är viktigt att vara medveten om att transkriberingen är ytterligare en tolkning utförd av den som transkriberar och att detta är dennes tolkning som kan påverkas av till exempel ljudkvalitet eller på vilket sätt personen avgör att en mening börjar och den andra slutar. Eriksson-Zetterquist och Ahrne (2015) pekar på att när forskaren gör transkriberingen själv arbetar den också samtidigt med
tolkningsprocessen och att det då är möjligt att anteckna viktiga saker som upptäcks längs vägen.
Analysförfarandet av empirin från intervjuerna har i denna studie utgått från grundad teori. Thornberg och Forslund Frykedal (2019) menar att den största vinsten med grundad teori är möjligheten att använda utvalda delar av den analysmetoden för att underlätta sin analys, och det är utvalda delar som har använts i analysdelen av denna studie. Som tidigare beskrivits (se kapitel 5. Teori) innebär analysförfarande genom grundad teori ett kodande av empirin
(Thornberg & Forslund Frykedal, 2019). Själva kodningen av empirin menar författarna böljar fram och tillbaka hela tiden men analysen börjar med en så kallad öppen kodning där hela materialet gås igenom och koder skapas utifrån materialet. Sedan går kodningen vidare till en mer selektiv kodning där arbetet i större utsträckning handlar om att välja ut de stycken som är lika eller olika och kan därifrån gå vidare till substantiva koder eller teoretisk kodning (Thornberg & Forslund Frykedal, 2019).
Analysen i detta arbete har gått från en öppen kodning där hela det transkriberade
intervjumaterialet har lästs igenom och analyserats för att genom detta särskilja delar som framkommer ofta eller där det finns en skillnad i intervjusvaren, utifrån detta har
gemensamma nämnare kunnat hittas. Från dessa gemensamma nämnare har analysen gått vidare till en mer selektiv kodning vilket resulterat i ett antal kärnkategorier som materialet
