Utvecklingsproblem och strukturåtgärder i mål 1- och mål 2-regionerna i Frankrike

A4-0203/97

Resolution om utvecklingsproblem och strukturåtgärder för mål 1- och 2-regionerna i Frankrike (C40038/96 C40039/96 C40040/96 C40041/96 C40042/96 C40043/96 C40044/96 -C4-0045/96 - C4-0046/96 - C4-0023/97)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

- med beaktande av de samlade programplaneringsdokumenten för gemenskapens strukturåtgärder i mål 1-regionerna i Frankrike och dess utomeuropeiska regioner (0038/96 - 0039/96 - C4-0040/96 - C4-0041/96 - C4-0042/96 - C4-0043/96),

- med beaktande av de samlade programplaneringsdokumenten för gemenskapens strukturåtgärder i mål 2-regionerna (C4-0044/96 - C4-0045/96 - C4-0046/96 - C4-0023/97),

- med beaktande av betänkandet från utskottet för regionalpolitik och yttrandet från utskottet för sysselsättning och socialfrågor (A4-0203/97), och med beaktande av följande:

A. Politiken för ekonomisk och social sammanhållning utgör en av Europeiska unionens främsta målsättningar.

B. Strukturfonderna utgör ett viktigt instrument för att uppnå målsättningarna om sammanhållning.

C. Frankrike tillhör de medlemsstater som har en BNP som är högre än genomsnittet i Europeiska unionen, men det finns samtidigt stora skillnader i utveckling inom landet varierande från 40-50

% av unionens medelvärde i de utomeuropeiska departementetn till 80-90 % i fattigare regioner i det europeiska Frankrike, samtidigt som BNP uppgår till 165% av unionens medelvärde i Ile-de-France, Frankrikes rikaste region.

D. De totala resurser i strukturfonderna som är anvisade för Frankrike uppgår till 14,9 miljarder ecu, vilket utgör ungefär 10 % av strukturfondernas totala anslag (1994-1999).

E. Gemenskapsstödet till de sex mål 1-regionerna har ökat från 957 miljoner ecu (1989-1993) till 2,1 miljarder ecu (1994-1999), vilket i de franska utomeuropeiska regionerna och på Korsika har tagit sig uttryck i förbättrade infrastrukturer för transporter, modernisering av jordbrukssektorn, utveckling av mänskliga resurser och i det franska Hainaut en större ekonomisk diversifiering, förbättrad yrkesutbildning och omläggning av områdesgränser.

F. Den stora ökningen av medel för regionerna i mål 2-området (19 av Frankrikes 22 europeiska regioner), från 1,2 miljarder ecu (1989-1993) till 3,7 miljarder ecu (1994-1999), har bidragit till att återverkningarna från en industriell tillbakagång har mildrats i dessa regioner, forskningen har förstärkts och ekonomin har stimulerats.

G. Vad avser regionerna i mål 5b-området (18 regioner) har det skett en kraftig ökning av anslagna gemenskapsmedel från 960 miljoner ecu (1989-1993) till 2,2 miljarder ecu (1994 -1999), varigenom en diversifieringsstrategi för jord- och skogsbruk har kunnat fullföljas och alternativ verksamhet, utbildning och turism har fått stöd.

H. Gemenskapsåtgärdernas riktlinjer har haft en positiv inverkan på fördjupandet av den franska regionalpolitiken, såväl vad gäller dess innehåll (strävan efter ökad samverkan mellan olika organ,

betoning på utbildning, skydd av miljön) som dess genomförande (partnerskap, utvärderingar).

I. Åtgärder inom ramen för strukturfonderna har haft påtagliga effekter som har befrämjat den ekonomiska och sociala sammanhållningen, vilka dock hittills inte har varit tillräckligt långtgående för att minska de stora skillnaderna i utveckling i landet eller lösa problemet med arbetslöshet i de hårdast drabbade regionerna.

J. Gemenskapens strukturpolitik i Frankrike behöver följaktligen få ett mer rationellt genomförande så att den blir effektivare.

K. Slutsatserna från den offentliga utfrågningen om utnyttjandet av strukturfondernas medel i Frankrike, som anordnades av utskottet för regionalpolitik, bör beaktas.

1. Parlamentet betonar att gemenskapens strukturpolitik trots de onekligen positiva aspekterna generellt sett inte påtagligt har minskat de regionala skillnaderna i utveckling i Frankrike i sin helhet (Guadeloupe och Martinique har även haft en ekonomisk tillbakagång) och att den inte heller har inneburit en tillräckligt märkbar lösning på problem med arbetslöshet och social utslagning,

2. gläder sig åt den viktiga roll som strukturfonderna hittills har spelat, men anser att gemenskapens strukturpolitik i Frankrike inom en snar framtid måste förändras och få nya riktlinjer,

Avhjälpande av brister

3. är bekymrat över de förseningar i verkställandet av gemenskapsanslag som har konstaterats i Frankrike och anser att följande faktorer ligger bakom detta underutnyttjande:

- en överdriven koncentration och brist på tydlighet i fördelningen av befogenheter mellan olika administrativa nivåer (stat, regioner, län, kommuner och kommungrupper) som ofta leder till att lokala myndigheters och andra lokala aktörers inflytande i beslutsprocessen reduceras, - ett alltför stelt planeringsförfarande på nationell nivå och alltför strikta regler för antagning, - att projekten varit otillräckliga och lagts fram i långsam takt,

- ett trögt och långsamt system för finansiella överföringar, där stöden administreras över statsbudgeten, och som inte visar prov på någon som helst snabbhet i överföring av bidrag till mottagarna,

- svårigheter att hitta delfinansiering,

- bristfällig information, särskilt när det gäller gemenskapsinitiativ; beklagar att dessa svårigheter i vissa regioner ibland leder till att det finns alltför få innovativa projekt som är möjliga att anta och föreslår bland annat förbättringar av åtgärder för ekonomisk stimulans på företagsnivå, 4. betonar särskilt att den långsamma överföringen av gemenskapsmedel på nationell nivå till

mottagarna avskräcker från deltagande eftersom det krävs finansiering i förväg och äventyrar projektens utveckling, samt försvårar deltagande för organisationer inom den tredje sektorn (föreningar, ömsesidiga försäkringsbolag etc.) som inte har tillräckliga egna medel, och rekommenderar flexiblare bestämmelser om godkännande av gemskapsprogram i samband med att medel görs tillgängliga, samt möjligheten att underlätta överföringar mellan budgetposter med överskott och budgetposter med underskott,

5. påpekar att det finns kontinuitetsproblem i de program som ligger under Europeiska socialfonden och uppmanar kommissionen att undersöka möjligheterna att använda ett smidigare tillvägagångssätt för flerårig finansiering,

6. framhåller att kommissionen snabbt bör genomföra åtgärder för att förtydliga och förenkla bestämmelserna för strukturfondernas genomförande, så att de blir mer överblickbara och urvalskriterierna mer flexibla, och så att åtgärderna blir mer enhetliga för att göra det möjligt att minska den stelhet och uppsplittring, genom vilken hävstångseffekterna av politiken för social sammanhållning går helt förlorade,

7. beklagar att det tar lång tid för gemenskapsmedel att nå sina slutliga mottagare och betonar att överföringarna inte är till för att fylla på enskilda staters statskassa; uppmanar följaktligen de franska myndigheterna att förstärka sina ansträngningar för att påskynda överföringar av gemenskapsmedel till mottagarna,

8. konstaterar att kontrollen av principen om additionalitet stöter på hinder i form av olika förseningar eller svårigheter, och uppmanar de franska myndigheterna att genomföra önskvärda förbättringar och att tillhandahålla de upplysningar som krävs för att öka insynen och öppenheten,

9. beklagar att kommissionen har tagit hänsyn till vissa skattemässiga stöd för mål 1-regioner när den har uppskattat taket för nettosubventionsekvivalenten, samtidigt som dessa stöd inte har betraktats som nationella motsvarigheter till gemenskapssubventionerna, när de myndigheter som berörs har en finansiell situation som innebär att de har svårigheter att genom budgetmedel finansiera sin del av kostnaderna,

10. är bekymrat över stelheten hos vissa regler som tillämpas för små och medelstora företag, gällande exempelvis antal anställda eller företags eventuella kopplingar till koncerner, som medför att åtskilliga projekt inte kan antas,

11. anser det vara nödvändigt att för alla program och samtliga regioner som är berättigade till stöd förbättra och förstärka uppföljningen och utvärderingen, som utgör nödvändiga instrument för att på ett korrekt sätt bedöma och rätta till effekter av de strategier som har följts,

12. anser att den europeiska regionalpolitiken är en av de politikområden som är mest lämpade för att göra Europamedborgaren bekant med den europeiska idén och uppmanar följaktligen behöriga myndigheter att se till att det på lämpligt vis informeras om Europas deltagande och roll i den regionala utvecklingen (skyltar, affischer, informationsbroschyrer till hushållen, etc.),

Val av nya riktlinjer

13. anser att de franska myndigheterna och kommissionen borde eftersträva en ökad samverkan mellan de regionala myndigheterna vid utarbetande och genomförande av program, bland annat genom att villkor för partnerskap preciseras tydligare,

14. anser att det i detta hänseende vore önskvärt att de lokala myndigheternas (regionernas, länens och kommunernas) initiativ och deltagande förstärks med hänsyn till de befogenheter som de tilldelats på nationell nivå, så att regionerna blir verkliga aktörer i den europeiska sammanhållningspolitiken, vilket bör kunna föra medborgarna närmare politiken och leda till större effektivitet,

15. betonar att det är nödvändigt att finna en lämplig administrativ ram för strukturfondsåtgärder när dessa omfattar zoner som varken har egen administration eller egna budgetbefogenheter,

16. anser dessutom att principen om partnerskap borde inbegripa möjligheten till organiserat samråd mellan olika administrativa nivåer (stat, regioner, departement, städer och kommungrupper) som är inblandade i programmens genomförande, i syfte att få en planering som är bättre anpassad till de olika regionernas behov och möjligheter, samt möjligheten att rådgöra med aktörer från det privata näringslivet genom deras intresseorganisationer (handelskamrar, jordbrukarorganisationer, yrkessammanslutningar), ekonomiska parter, arbetsmarknadens parter och representanter för den kooperativa sektorn,

17. bedömer att det i framtiden kommer att bli nödvändigt att eftersträva en större effektivitet i gemenskapens strukturåtgärder genom en större koncentration av åtgärderna, inom ramen för ett nytt sätt att se på den territoriella sammanhållningen, där ekonomiska, sociala och miljömässiga aspekter innefattas,

18. anser det vara nödvändigt att förlänga gemenskapens insatser till förmån för regioner som drabbats av allvarliga eftersläpningar i utvecklingen eller permanenta strukturproblem,

19. betonar särskilt att det, i syfte att åstadkomma en hållbar utveckling i de utomeuropeiska regionerna, är nödvändigt att fullfölja insatserna för att avhjälpa de ekonomiska och sociala eftersläpningarna i dessa regioner, men även att säkerställa en ordentlig kompensation för de strukturproblem som hänger samman med att regionerna är belägna i unionens mest avlägsna ytterområden,

20. betonar även behovet av att Korsikas särskilda problem beaktas, både inom ramen för strukturåtgärderna för mål 1-regioner och de åtgärder som eventuellt kommer att inriktas på öområden,

21. betonar särskilt behovet av att fortsätta ansträngningarna för ekonomisk omställning i Hainaut, vars problem består i att det tidigare varit dominerat av en enda industrinäring,

22. anser att ett nytt sätt att se på den territoriella sammanhållningen bör leda till att kraftfulla gemenskapsåtgärder under vissa omständigheter kan organiseras utan att hänsyn tas till BNP:s medelvärde i regionen i fråga,

23. konstaterar att omfattningen och allvarlighetsgraden hos den arbetslöshet, sociala utslagning och miljöförstöring som konstateras i vissa urbana områden där medelvärdet för BNP är högt (exempelvis regionen Ile-de-France) gör det motiverat att införa förstärkta gemenskapsåtgärder genom att gemenskapsprogrammet Urban övergår till ett nytt målområde (exempelvis 2b) till förmån för urbana områden med svårigheter,

24. önskar att intensifierade gemenskapsåtgärder införs till förmån för de franska områden som har drabbats hårdast av omläggningar av industri på grund av försvarets nedskärningar, inte bara genom befintliga instrument (Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Konver etc.), utan även genom program som särskilt kan hjälpa försvarsindustrin att diversifiera sin kapacitet och teknologi för att finna avsättning på nya marknader inom den civila sektorn, 25. anser det vara nödvändigt att ge större flexibilitet till de avdelningar som handlägger ärendena,

genom en förenkling av förfaranden och införande av en enda planeringsenhet, samtidigt som förfaranden förstärks för kontroll i efterhand av målsättningar att uppnå,

26. anser att en omfördelning bör ske så att medel som för närvarande är alltför spridda, och där marginella belopp inte ger någon större effekt, styrs till prioriterade program,

27. är bekymrat över problemen med respekten för principen om additionalitet och uppmanar

kommissionen att överväga hur denna princip kan genomföras, såsom exempelvis genom att utvärdera den nationella motpartens tillgångar i stället för att utvärdera enskilda projekt,

28. anser att skapandet av varaktiga arbetstillfällen bör bli ett prioriterat kriterium vid urval och värdering av program för regional utveckling och uppmanar kommissionen att fullfölja förbättringen av metoderna för värdering av strukturfondernas inverkan i regionerna, vilket kan göra det möjligt att mäta om ytterligare sysselsättningstillfällen skapas med hjälp av gemenskapsåtgärder,

29. anser det vara oacceptabelt att interventionerna inom ramen för strukturfonderna kan leda till att verksamheter flyttas mellan medlemsstater eller mellan regioner i en och samma medlemsstat, 30. anser att gemenskapsåtgärder för främjande av sysselsättningen kommer att förstärkas om de

decentraliseras och anser det därför lämpligt att strukturåtgärder koncentreras till vissa områden under mål 3 och 4,

31. anser att decentraliserade gemenskapsåtgärder för främjande av sysselsättningen under vissa omständigheter skulle kunna genomföras helt eller delvis till förmån för icke-kommersiell verksamhet (kulturella eller sociala föreningar, idrotts- eller miljöskyddsföreningar, etc., som har visat att de har särskild kunskap på området); uppmanar av den anledningen behöriga myndigheter att revidera sina stödprogram och eventuellt öka utrymmet för lokala initiativ i linje med kommissionens meddelande om en europeisk strategi för främjande av initiativ för lokal utveckling och sysselsättning,

32. anser att strukturfondernas åtgärder i högre grad borde stämma överens med riktlinjerna för en europeisk fysisk planering, för att koppla stöden från Europeiska regionala utvecklingsfonden till långsiktiga överenskommelser om sysselsättning och lokal utveckling,

33. är bekymrat över risken att stöden nationaliseras så att sammanhållningspolitiken bara blir till en automatisk omfördelning av stöd, vilket skulle ta bort regional- och sammanhållningspolitikens hävstångseffekter och samstämmigheten med övrig gemenskapspolitik,

34. påminner slutligen om att den utvidgning som kommer att omfatta strukturfonderna när Europeiska unionen får nya medlemsstater inte kommer att leda till att anslagen för sammanhållningspolitiken i Frankrike skärs ner eller till att vissa regioner i Frankrike går miste om nödvändig förlängning av åtgärder; betonar betydelsen av att långsiktiga åtgärder för en hållbar utveckling fullföljs; anser dessutom att det är nödvändigt att sörja för att det finns en tillräcklig övergångsfas för de zoner som för närvarande kan få stöd från strukturfonderna men som inte längre kommer att få det efter 1999,

35. anser att en utvidgning, på samma sätt som varit fallet vid tidigare utvidgningar, däremot bör utgöra ett tillfälle för en fördjupning av sammanhållningspolitiken vilket skulle innebära att nya belopp för budgetmedel fastställs 1999 vid översynen av strukturfonderna,

o o o

36. uppmanar sin ordförande att vidarebefordra denna resolution till kommissionen, rådet, Frankrikes regering och parlament samt till råden i Frankrikes departement och Frankrikes regionala råd.