I vårt resultat har vi kommit fram till att de skolor som är med i vår studie har en välfungerande studie- och yrkesvägledningssituation med utbildade studie- och yrkesvägledare. Det ser dock olika ut på skolorna, två har en inrättad studie- och yrkesvägledartjänst och tre skolor anlitar en studie- och yrkesvägledarkonsult. I skolverkets rapport Utvärdering av vägledning inom det offentliga skolväsendet (2005) står det att inte ens en tredjedel av studie- och yrkesvägledarna hade relevant utbildning. I tidigare forskning har det framkommit att fristående skolor ofta har någon form av vägledning men att det ganska sällan är en utbildad studie- och yrkesvägledare (Sahlström&Winbo, 2006). Innan vi började med vårt arbete var vår förförståelse att det ofta saknas en utbildad studie- och yrkesvägledare på friskolorna. Vår uppfattning har nu förändrats eftersom de fem skolor vi har med i vår studie har en fungerande studie- och yrkesvägledningssituation. Vi funderar dock på hur det fungerar på de skolor som inte har velat ställa upp på en intervju. Har de en fungerande verksamhet kring studie- och yrkesvägledning eller är ämnet för känsligt att diskutera?
Av studien Utvärdering av vägledning inom det offentliga skolväsendet (2005) har det framkommit att eleverna tycker att vägledaren har en viktig funktion, att vägledaren ska vara kunnig och att eleverna ska kunna få svar på sina frågor. Eleverna tycker också att det är viktigt att vägledarna finns på plats och de vill att vägledaren ska känna igen dem så att de slipper börja om från början vid varje samtal. I de flesta kommunala grundskolor finns en studie- och yrkesvägledare på plats. Av våra erfarenheter från praktikperioder på kommunala skolor har vi märkt att våra handledare ofta har administrativa uppgifter som inte alltid är relaterade till studie- och yrkesvägledning. När studie- och yrkesvägledarkonsulten däremot befinner sig på respektive skola ägnas all hennes tid åt eleverna och vägledning.
39
Vi har reagerat på att konsulten har många elever att vägleda, men vi tror ändå att eleverna får lika mycket samtalstid då hon inte har andra uppgifter från skolan som ska utföras. Vi känner också att elevernas behov av vägledning av samma person tillgodoses.
Vi hade funderingar i början av arbetet på att även intervjua ett antal elever för att få deras perspektiv av hur studie- och yrkesvägledningen fungerar på deras skola men vi valde att utesluta detta. Vi resonerade oss fram till att grundskoleelever ofta saknar erfarenhet av studie- och yrkesvägledning och har därför inget att jämföra med.
Vi valde att göra en kvalitativ undersökning med ledning/rektorer. Även detta har vi haft funderingar på då det är ledning/rektorer som bestämmer vem som ska vägleda eleverna. I skolverkets rapport Allmänna råd och kommentarer(2009) står det att det är rektorn som har ansvar för att studie- och yrkesorienteringen ordnas så att alla elever får vägledning inför valen av fortsatt utbildning och yrke. Detta anser alla de rektorer vi träffat att de lyckas med. Vi anser också att de skolor vi träffat har en fungerande situation angående studie- och yrkesvägledning, framför allt för att de valt att anlita/anställa utbildade studie- och yrkesvägledare.
I vårt val av metod är vi medvetna om att ledning/rektorer inte är anonyma och kanske inte alltid vågar/vill svara ärligt på intervjufrågorna.
”Det är svårare att vara ärlig när intervjuaren sitter framför dig än när du helt anonymt kryssar i ett formulär” (Larsen 2009, s 27).
Vilken rektor vill erkänna att deras studie- och yrkesvägledning inte fungerar eller är bristfällig? Alla skolor som är med i vår studie har tillgång till en utbildad studie- och yrkesvägledare.
Resultat från skolrapporten Kvalitetsgranskning av studie- och yrkesvägledning i grundskolan (2007) visar att alla de olika grupper som intervjuats anser att studie- och yrkesvägledning är viktigt, trots det finns det inte så många skolor med välfungerande verksamheter och granskningen visar också att många elever inte får den vägledning de har rätt till. Utifrån vårt resultat och vår tolkning så fungerar vägledningen bra på de skolor vi har med i vår studie. Vi
40
kan som vi tidigare nämnt inte svara för hur det ser ut generellt men de skolor som valt att delta i vår studie har tillfredställande studie- och yrkesvägledning.
5.2 Professionell vägledning och kompetens
I vår undersökning har alla elever tillgång till en utbildad studie- och yrkesvägledare. Detta anser både vi och våra informanter är viktigt. Vi tror absolut att det finns personer utan behörig utbildning som kan vägleda elever på ett tillfredställande sätt. Vi anser dock att den samtalsmetodik vi får på studie- och yrkesvägledarprogrammet ger bra verktyg och stöd i samtalssituationen. Vi anser även att den som vägleder på skolan inte bör ha någon annan roll på skolan som exempelvis lärare. Vi menar att eleven i samtalssituationen inte ska känna någon press av att vägledaren även ska betygsätta eleven i något ämne. I Professionell vägledning skriver de om att vägledningssamtalet är det viktigaste i en vägledningsprocess och att syftet med samtalen är att finna perspektiv och möjligheter för den enskildes situation. Vidare beskriver man i Professionell vägledning skillnaden på privata och professionella samtal och vad som krävs för att det ska vara ett professionellt samtal.
”Ett reflekterande och öppet förhållningssätt och självkännedom är en förutsättning för den som i sitt arbete ständigt samtalar med människor ska kunna fungera som en god samtalsledare”(Hägg&Kouppa, 2007 s 35).
Sahlström och Winbo (2006) kom fram till att de skolor som inte hade en utbildad studie- och yrkesvägledare ansåg att vägledning var viktigt men inte nödvändigtvis behövde utföras av en utbildad studie- och yrkesvägledare. De ansåg att livserfarenhet och internet var tillräckligt bra verktyg för vägledning. En av de informanter vi intervjuat tyckte att studie- och yrkesvägledare skulle vara lärare i grunden. Hon ansåg också att den pedagogiska bakgrunden var viktig och att man har insikt i skolans värld och hur ungdomar fungerar. Vi tycker att livserfarenhet är minst lika viktigt och värdesätter våra tidigare yrkeserfarenheter och tror att vi har nytta av dem i vår framtida yrkesroll. Vi ställer oss frågande till hur man i studie- och yrkesvägledarprogrammet har diskuterat om att ta bort ett års yrkeserfarenhet som behörighetskrav för utbildningen. Är det verkligen lämpligt att en person utan egen yrkeserfarenhet ska vägleda andra utan att veta något om det verkliga arbetslivet själv?
41
I vårt resultat framkommer det att de rektorer vi intervjuat anser att vägledning bör utföras av en utbildad studie- och yrkesvägledare.
5.3 Lagförslaget
En av våra intervjufrågor handlar om den eventuellt nya skollag som ligger på remiss. Vi frågade intervjupersonerna hur insatta de var i den del som handlar om studie- och yrkesvägledning. Alla de fem rektorer vi träffat har kännedom om att en ny skollag är på gång men tre av skolorna har ingen kunskap om avsnittet avseende studie- och yrkesvägledning. Som vi nämnde i inledningen av denna uppsats så är meningen med det nya lagförslaget att eleverna ska ha ”tillgång till sådan kompetens att elevers och vuxnas behov av vägledning och information inför val av framtida utbildnings- och yrkesverksamhet kan tillgodoses”. Eftersom inget krav finns på att skolan måste inrätta en egen studie- och yrkesvägledartjänst behöver ingen förändring ske på de skolor vi besökt. Vi är inte förvånade över att våra informanter inte är insatta i det eventuellt nya lagförslaget angående studie- och yrkesvägledning, då de skolor vi har med i vår studie har tillgång till sådan kompetens som lagen kräver och behöver därmed inte göra någon förändring angående studie- och yrkesvägledning. Det hade varit intressant att få kontakt med fristående skolor utan tillfredställande studie- och yrkesvägledning för att få veta hur/om de funderar över det eventuellt nya lagförslaget avseende studie- och yrkesvägledning.
Catarina Niwhede på Lärarnas Riksförbund menar att det blir ett stort framsteg för vägledningen om den nya skollagen träder i kraft. Det står inget om vägledning i den skollag som gäller nu utan endast i läroplanerna. Att man i den eventuellt nya skollagen lägger tyngd på vägledningen visar att man har börjat inse hur viktigt det är att eleverna får bra studie- och yrkesvägledning oavsett skolform. Utbildningsminister Jan Björklund menar att god vägledning leder till färre felval och detta gynnar inte bara eleverna utan även samhället på sikt. Våra praktikerfarenheter säger att det är många elever som har svårt att välja bland alla de olika gymnasieprogram som finns och därmed gör många elever felval. Vi tror att bra vägledning med utbildade studie- och yrkesvägledare underlättar men är medvetna om att det är många olika faktorer som påverkar elevens val, såsom föräldrar, kompisar samt media. Vi är nöjda med vårt resultat då alla de skolor vi besökt enligt ledning/rektor har välfungerande
42
studie- och yrkesvägledning. Vi anser det mycket positivt att alla våra informanter ser kompetens lika med utbildning inom professionen, då det i det nya lagförslaget endast står att elever ska ha tillgång till sådan kompetens.
I kapitel 2.8 studie- och yrkesvägledning i det nya lagförslaget står det att alla elever ska ha tillgång till sådan kompetens, vilket Lärarnas Riksförbund anser är för svagt skrivet, de tycker att det ska skrivas tydligare. Det står också att om huvudmannen väljer att inrätta särskilda tjänster för studie- och yrkesvägledning kan detta tolkas som om det är frivilligt att inrätta sådana tjänster. Formuleringen måste vara tydligare för att den inte ska bli tolkningsbar. Lärarnas Riksförbund menar att det är självklart att skolorna ska inrätta särskilda tjänster, men vet att friskolorna ofta är väldigt små och förstår att de kanske inte kan inrätta en heltidstjänst men att de ändå måste ge eleverna den servicen som det innebär att ha en utbildad studie- och yrkesvägledare på plats.
Som vi nämner i inledningen så innebär det nya lagförslaget inte någon större förändring avseende studie- och yrkesvägledning som vi hade hoppats på. Efter våra intervjuer har det blivit mer begripligt för oss att friskolor ofta väljer att inte anställa en egen studie- och yrkesvägledare, då deras elevunderlag är för litet för att inrätta en egen tjänst för studie- och yrkesvägledning.
Vi hade också en förförståelse om att friskolor inte tyckte att studie- och yrkesvägledning var så viktigt, men efter våra intervjuer har vi förstått att det inte är så utan att skolorna har för litet elevunderlag för att kunna inrätta särskilda tjänster för studie- och yrkesvägledning.
Enligt Catharina Niwhede på Lärarnas Riksförbund är det väldigt positivt att studie- och yrkesvägledning nu blir inskrivet i den eventuellt nya skollagen, då skollagen väger tyngre än läroplanerna. Trots detta menar hon, att det är för svagt skrivet när de skriver tillgång till sådan kompetens. Hon menar att det fortfarande är en tolkningsfråga och att kvalitetssäkringen angående studie- och yrkesvägledningen för eleverna uteblir om skolorna inte har en utbildad studie- och yrkesvägledare. Vi tror precis som Lärarnas Riksförbund att i och med att studie- och yrkesvägledning skrivs in i den eventuellt nya skollagen gör det att studie- och yrkesvägledning uppmärksammas. Men vi anser att det borde ställas krav på att det ska vara en utbildad studie- och yrkesvägledare. Sveriges vägledarförening anser att det
43
inte går att diskutera tillgång till kompetens utan skollagen bör innehålla elevens rätt till studie- och yrkesvägledning. Studie- och yrkesvägledning kan knappast syfta på några andra än behöriga studie- och yrkesvägledare menar Sveriges vägledarförening.
Vår slutsats i denna del är att våra informanter inte var särskilt insatta i den nya skollagen vad gäller studie- och yrkesvägledning. Anledningen till detta är att eleverna på deras skolor har tillgång till sådan kompetens som lagen kräver.