Sammansättningen av alla möjliga varianter av helhetslösningar gav 42 helhetsförslag att välja mellan. För att skilja dessa åt användes metoden avancerad kriterieviktad utvärdering som presenterades närmare i kapitel 3 samt bilaga 3. De kriterier som användes och som lösningsförslagen måste uppfylla var:
A = funktion B = kapacitet C = kvalitetssäkring D = miljö/säkerhet E = arbetsorganisation F = flöde
G = leveranssäkerhet H = ekonomi.
Kriterierna viktades mot varandra för att få fram en inbördes rangordning, tabell 1.
Tabell 1. Viktning av kriterier.
A B C D E F G H
Korrektions-term pi ki A -0 1 2 2 2 2 2 2 1 14 0,22
B -1 2 2 2 2 2 2 3 14 0,22 C -4 0 2 0 2 2 5 7 0,11 D -4 2 2 2 2 7 11 0,17
E -8 0 0 1 9 2 0,03
F -6 1 1 11 7 0,11
G -9 2 13 6 0,09
H -12 15 3 0,05
Summa 64 1,00
Viktningen av kriterierna gav att funktionen och kapaciteten är de kriterier som är viktigast att uppfylla. Efter dessa är de viktigaste kriterierna, i fallande ordning, miljö/säkerhet, kvalitets-säkring och flöde, leveranssäkerhet, ekonomi och arbetsorganisation.
När lösningsförslagen värderades sattes poängen efter i hur stor grad som varje lösningsför-slag uppfyllde de uppsatta kraven. Poängen sattes utifrån följande skala:
4 = uppfyller kravet helt
3 = uppfyller stora delar av kravet 2 = uppfyller bara delar av kravet 1 = uppfyller inget av kravet
Alla förslag samt deras poäng från viktningen presenteras närmare i bilaga 8. Utgångspunkt i viktningen var att alla nya system utformas så att de klarar av både funktionen och
kapaciteten.
Utifrån viktningen var det tolv förslag som fick bättre poäng än de andra eller som ansågs mest rimliga att genomföra och därför rensades övriga förslag bort. De tolv förslag som valdes ut var 2: b, c, d, g, 3: a, f, g, h, i samt 4: f, g, h. Beteckningarnas innebörd framgår av bilaga 8. Utifrån de tolv valde sedan styrgruppen ut två förslag som skulle utredas närmare.
10. Detaljutformning
De två förslag som valdes ut för fortsatt arbete var 3a och 3f, i fortsättningen kallade förslag A (3a) och förslag B (3f).
10.1. Förslag A
Förslag A innebär att systemen som finns idag behålls men att möjligheten att dra alla skivnav vid den manuella avdelningen utreds. Senare kom det även in i förslaget att undersöka om alla shimsnav, som byter utseende med en ny navkropp, kan förmonteras i cellen och att shims-ningen även flyttas till den plats där de idag drar skivnaven vid cellen (bilaga 4, sida 4, position 25).
10.1.1. Flöde och layout
Genom att behålla systemen på befintliga platser uppstår ett problem med kommunikationen mellan dem. Eftersom de ska jobba med samma produkter krävs en viss kommunikation för att produkterna ska flyta smidigt genom avdelningarna. En del av detta kommunikationsbehov tas bort om naven från cellen går till en mindre buffert innan de hamnar i flödet för baknav.
Bufferten bör ligga synlig för furnerare/montörer så de vet när det finns material att arbeta med därifrån.
Det finns idag en platsbrist inom den manuella avdelningen som gör att det kan bli problem att ta emot naven från cellen. Bästa sättet att lösa detta är att flytta shimsningen till cellen, layout i bilaga 9. En förutsättning för detta är dock att de nya shimsnaven som kommer att införas under 2003 kan förmonteras i cellen. Det borde inte vara några problem med detta eftersom det navet liknar nav som har förmonteras där tidigare, men resultatet av en provkör-ning bör inväntas innan det kan tas något sådant beslut.
I layouten över cellen har skivdragningen ersatts med shimsstationen från den manuella avdelningen. Tvåbingesystemet för skivor har tagits bort, medan tvåbingesystemet för färdiga nav har fått ta dess plats, för att få ett bättre flöde inom avdelningen. Eventuellt kan också detta tvåbingesystem tas bort helt då det endast är cirka 25 pallar per dag som ska lämna denna plats. I cellen, vid robot tre, har pallar för färdiga skivnav placerats för att transportera skivnaven direkt från cellen till den manuella avdelningen. Då blir det inte så många nav per dag som ska transporteras till den manuella delen av cellen och AGV-transporterna kan med fördel tas bort, till förmån för en manuell furnering av naven. Denna åtgärd skulle korta transportvägen och eliminera mycket stopptid, som idag uppstår med AGV-truckarna.
Genom att frakta skivnaven direkt från cellen på palett fås det enklaste flödet med minst antal omställningar, men det är för få nav per palett för att det ska fungera. Dessutom låser det upp många paletter och den manuella avdelningen blir styrd att arbeta efter cellens takt, då cellen behöver få tillbaka sina paletter för att inte stanna. Att frakta naven på pallar är ett bättre alternativ eftersom det går att frakta fler nav per transport och cellens produktivitet inte beror på hur de jobbar på den manuella avdelningen. Detta är också bättre för naven som då kan skyddas från smuts under transporten. För att spara både tid och kostnader för belastnings-skador bör sista roboten i cellen lägga ner naven direkt i pall istället för att det ska göras på den manuella ytan vid cellen. Detta kan åstadkommas med ett nytt gripdon till roboten samt en omprogrammering.
Naven från cellen bör komma i antal jämnt delbart med sex, eftersom det får plats sex färdiga skivnav i varje pall och skivdragningen då kan ske batchvis så att modellerna inte behöver blandas. Lämpligaste antalet är 12 stycken (tre lager, fyra nav per lager) eftersom sex stycken per pall skulle innebära många fler transporter och 18 stycken skulle medföra fler pallkragar och då en sämre ergonomisk situation då naven ska packas upp manuellt. Lämpligt är också att cellen och den manuella avdelningen förmonterar skivnav vid olika tidpunkter på dagen, exempelvis cellen på förmiddagen och den manuella avdelningen på eftermiddagen.
På den manuella avdelningen blir det svårt att använda dagens system med en pallbana för att ta emot och skicka iväg skivor och nav eftersom det blir för trångt. Istället kan de två två-bingesystem som ligger vid cellen flyttas över och användas vid den manuella avdelningen.
Den ena till skivorna och den andra till naven som kommer från cellen. Ut-platsen för skiv-naven kan vara en pallplats för två pallar, ungefär som för trumnav idag. Tre förslag på layouter presenteras i bilaga 10.
Förslag ett och tre bygger på att utrymmet bredvid avdelningen används. Den ytan innehåller idag ett verktygssliperi men vid sekvensplansdiskussionen den 18 september 2002 diskute-rades om inte ytan skulle användas till satsplock av baknav (Vestman, 2002). Denna satsplock utförs idag bredvid linen som monterar bakaxlar.
I förslag ett behålls avdelningen som den ser ut idag med den skillnaden att pallbanan för skivor tas bort och ersätts av två tvåbingesystem samt pallplatser. Skivorna och naven från cellen tas då in till tvåbingesystemen genom det befintliga fikarummet, som flyttas. Genom detta fås ett bra flöde på avdelningen med material in från två håll och ut på ett ställe. För att genomföra detta förslag måste fikarummet och sliperiet flyttas och telfersystemet som står över skivdragningen måste utökas. Genom att behålla shimsningen vid den manuella avdel-ningen sparas det en del pengar när inga större omflyttningar blir nödvändiga.
I förslag två görs lite omflyttningar utifrån dagens layout för att få plats att ta emot naven från cellen. Här plockas shimsningen bort till cellen för att skapa mer plats till skivdragningen.
Skivbanan och telfersystemet flyttas närmare den yta där shimsningen stod. På så sätt skapas yta för tvåbingesystemen och gör dem möjliga att lasta i och ur med truck. Trumnaven kan lastas ut på två platser beroende på vart de ska sedan, antingen på platsen märkt 1 eller 2 i layouten. Detta förslag kräver inte mer än lite omflyttningar och eventuellt inköp av ett två-bingesystem om det inte går att plocka bort det som finns i cellen.
Förslag tre bygger på att satsplocken ligger i sliperiet och att trumnaven går direkt ut dit samt att shimsningen flyttas till cellen. Detta ger mer utrymme för skivnaven inom avdelningen och tvåbingesystemen kan placeras som layouten visar för att utnyttja ytan på bästa sätt. Genom att plocka ut naven direkt på den ytan, görs vinster framför allt genom färre transporter. För att genomföra detta förslag krävs att shimsningen och sliperiet tas bort och att väggen mellan den manuella avdelningen och sliperiet slås ut. Fikarummet kan ligga kvar som idag. Det krävs också omflyttningar på avdelningen genom att skivdragningen och tillhörande telfer-system och banan för trumnav flyttas.
10.1.2. Kapacitet
Vad de två systemen klarar idag och vad som krävs i framtiden presenteras i bilaga 1, endast tillgänglig för personal på Scania AB.
10.1.3. Personalbehov
Cellen kör redan tvåskift och kommer att behöva fortsätta med det. Hur många som krävs för att köra cellen och shimsa alla shimsnav beror på om robot tre lägger alla skivnav direkt i pall eller om de ska packas om på den manuella delen av cellen. Om roboten lägger skivnaven direkt i pall räcker det troligen med två personer på varje skift.
Den manuella avdelningens personalbehov beror på vilket av förslagen som genomförs. Hur personalbehovet skiftar beroende på vilket förslag som används samt vilken kapacitet som ska uppnås visas i nedanstående tabell, tabell 2. En reservation måste göras för att köra X CBU på dagtid då det inte är säkert att det finns plats på avdelningen för allt material som behövs under ett skift. En förutsättning för dessa siffror är dock att den femaxliga skivdragaren flyttas från cellen och till den manuella avdelningen så att takttiden för skivdragningen minskar till hälften mot vad den är idag. Hur arbetsfördelningen för de olika förslagen kan se ut presente-ras i bilaga 12.
Tabell 2. Bemanning per layoutförslag. Vid Y CBU finns det ingen möjlighet att jobba dagtid.
CBU: X Y
Förslag Dagtid tvåskift
(per skift) dagtid tvåskift (per skift)
1 9 6 xx 7
2 7 5 xx 5
3 6 4 xx 5
Den takttid som till största delen styr personalbehovet är shimsningen. Om förslag ett används och shimsningen är kvar på den manuella avdelningen bör takttiden minskas. Ett alternativ är också att förmontera shimsnaven i mindre batcher så att deras buffert inte stör förmonteringen av de andra naven. Genom att förlänga banan innan shimsningen tillåts en större batch. Dock finns det idag inget utrymme för att förlänga banan.
10.1.4. Investeringar
Idag fungerar systemen, dock inte helt tillfredställande. Cellen är den avdelning som är i mest behov av upprustning för att öka tillgängligheten och för att kapaciteten ska komma upp så nära Y CBU/år som möjligt.
Till robot tre i cellen behövs ett nytt gripdon för att den ska klara av att lägga skivnaven direkt i pallen, om det förslaget genomförs. Ett sådant don kostar uppskattningsvis mellan 50 000 och 100 000 kr.
Nya banor behövs till den manuella avdelningen för att klara framtidens nav. Vad nya banor kostar är svårt att uppskatta då det beror på hur banorna måste utformas. En offertförfrågan ligger, i skrivande stund, ute hos ett flertal leverantörer.
10.1.5. Buffertstorlekar
Buffertstorlekarna kan hållas som idag. De behöver inte ändras på grund av systemen. Dock skapas en ny buffert för skivnaven från cellen innan de kan gå in i flödet på den manuella avdelningen.
10.1.6. Säkerhet/Backup
Det finns idag ingen fungerande backup för systemen. Detta är något som det bör ses över eftersom stopp i produktionen kan försena hela Scanias leverans av fordon.
10.2. Förslag B
Förslag B innebär att naven förmonteras i två system som båda är manuella. Det ena systemet utgörs av dagens manuella avdelning medan ett nytt byggs upp för att förmontera framnav.
Båda systemen ska ligga i A9 och ha en gemensam plats för skivdragning.
10.2.1. Flöde och layout
Vinster som görs när systemen läggs bredvid varandra är att en bättre kontakt skapas mellan montörerna och mellan systemen. Båda navsorterna får ett bra flöde genom fabriken. Bak-naven får en lite längre transportväg till sina slutstationer än framBak-naven, men det borde upp-vägas av närheten mellan avdelningarna. Transportvägen är dock lika lång som idag och blir inte längre. Det är även lättare att ha en station för skivdragning om systemen ligger nära var-andra. Fyra layoutförslag på hur två system kan byggas ut presenteras i bilaga 11.
Förslag ett och två visar två manuella liner som mot slutet av flödet går ihop till en och
samma line för att utnyttja den utrustning som finns och som kapacitetsmässigt klarar av att ta hand om alla nav. För båda dessa förslag krävs det banor i slutet som klarar av att transportera alla navmodeller. Det skulle kunna vara likadana banor som de idag har i slutet på flödet på den manuella linen. Lite kompliceras banvalet av uppdelningen mellan skiv-, trum- och shimsnav för att få rätt modell att gå ut på rätt bana.
Förslag ett ger ett enkelt flöde där materialet går in i ena änden och ut i den andra. På- och avlastningsplatserna är samlade för att minska behovet av furnering. Materialet som behövs till pressningen (tandhjul, lager, med mera) måste dock köras för hand på pallvagn dit de ska, eftersom trucken inte kommer in i det utrymmet. Förslaget kräver med största sannolikhet en till furnerare då det är mycket material som ska passera avdelningen under en dag. Här skapas en social arbetsmiljö. Dock skapas det två tydliga grupperingar mellan de som jobbar i början av linerna och de som jobbar vid slutet. Arbetsrotationen inom avdelningen bör hållas konti-nuerlig så att bildningen av två konkurrerande arbetsgrupper förhindras.
Förslag två ger ett mer uppdelat flöde som kräver mer furnering. Personalen är utspridd över en större yta och endast de som arbetar med framnaven blir något isolerade från de andra. På grund av dess flöde är inte detta förslag att rekommendera.
I förslag tre och fyra har robot ett från cellen använts. Utgångspunkten var att dessa förslag skulle bestå av manuella liner, men då det finns utrustning som kan avlasta personalen från besvärliga arbetsmoment bör den användas. Anledningen till att det inte är med fler robotar, är utrymmesbrist. Optimalt skulle alla moment som är ergonomiskt besvärliga utföras av en automatiserad process. Exempel på sådana moment är på- och avlastning av nav samt dock-ning av nav i skiva. Vid dockdock-ningen av nav i skiva skulle en portalrobot kunna användas.
Ett stort problem som dyker upp i dessa förslag är hur materialet, främst hjulskruvarna, ska transporteras in mellan linerna. Det bästa för den ergonomiska arbetsmiljön är att ha mate-rialet över banan så att personalen inte behöver sträcka på sig eller vrida kroppen för att hämta materialet. Alternativet är att ha hjulskruvarna bredvid eller bakom montören, vilket leder till mycket vridningar av kroppen och en sämre ergonomisk situation. Det skulle kunna gå att ha öppningsbara banor där pallvagnar kan passera. Det är ingen optimal lösning eftersom det kan
uppstå problem när nya navmodeller kommer på banan och montörer glömmer att byta hjul-skruvspall innan banan är full av nav.
I båda förslagen är utpallarna samlade för att kräva mindre furnering. Inpallarna furneras lämpligast med AGV-truckar som kan passera robotens säkerhetsutrustning utan att bryta ljusridån.
I förslag tre har roboten byggts om för att få plats. Detta skapar en ytterligare kostnad och därför är förslag fyra bättre där roboten används som den ser ut idag.
I förslag fyra har ytan in i sliperiet använts. Detta för att få ett rakt flöde och för att kunna utnyttja roboten från cellen så som den ser ut idag. Detta ger en mindre kostnad än förslag tre.
Dessutom kan utrymmet som ”blir över” längs ytterväggen användas till annat, till exempel att bygga upp fler kontorsutrymmen.
10.2.2. Personalbehov
Personalbehovet skiftar mellan 10 och 14 personer beroende på om arbetet ska ske i ett eller två skift, vilken kapacitet som ska uppnås samt vilken layout som ska användas, se tabell 3.
Beroende på vilken layout som används kan arbetet fördelas olika, vilket leder till att perso-nalbehovet skiftar. Behovet är uträknat efter en uppskattning av takttider på de nya pressarna.
Uppskattningen är gjord med utgångspunkt i dagens takttider på den manuella avdelningen.
Hur arbetsfördelningen för de olika förslagen kan se ut presenteras i bilaga 12.
Tabell 3. Personalbehov för varje layoutförslag. Vid Y CBU finns det ingen möjlighet att jobba dagtid
CBU: X Y
Alternativ dagtid tvåskift
(per skift) dagtid tvåskift (per skift)
1 10 6 xx 7
2 10 6 xx 7
3 9 6 xx 6
4 10 6 xx 7
10.2.3. Investeringar
Ett system består av dagens manuella, men ett helt nytt måste införskaffas. Investeringskost-naden beror på hur systemet utformas och vilka maskiner från cellen som kan återanvändas, men kostnaden kommer att ligga på ungefär 4 miljoner kronor (4 pressar á cirka 500 000 kr, plus banor för nav och pallar samt en navvändare och ergonomiska hjälpmedel som bra lyft-verktyg med mera). I priset är det medräknat att pressarna ska vara kvalitetssäkrade via kraft-kontroll.
Till detta tillkommer även flytt- och installationskostnader för maskinerna som kan flyttas från cellen.
10.2.4. Buffertstorlekar
Buffertstorlekarna kan hållas som idag. De behöver inte ändras på grund av systemen.
10.2.5. Säkerhet/Backup
Det finns idag ingen naturlig backup för den manuella avdelningen. Det nya systemet skulle kunna fungera som backup till en viss del, beroende på hur det utformas och hur mycket pengar som läggs på investeringar i flexibla maskiner.
10.3. Allmänna arbetsmiljöförbättringar
Arbetsplatserna bör så långt som möjligt vara höj-/sänkbara för att lätt kunna anpassas till personalen. Detta är dock svårt att genomföra när maskinerna står i en line med banor
emellan. Det finns på marknaden höj-/sänkbara platåer som kan ligga på golvet och på så sätt kan arbetshöjden variera beroende på vem som arbetar på platsen för tillfället.
Det kan även vara bra att ha höj-/sänkbara pallställ vid på- och avlastning av nav, men efter-som pallarna har pallkragar, efter-som människan måste böja sig över för att hämta eller lämna naven, kan ett bra verktyg som motverkar djupa böjningar vara bättre. Eventuellt kan även tiltning av pallarna ge en bättre ergonomisk situation. Detta förutsätter dock att det finns tiltningsbara pallställ som klarar av tyngden på en pall med 18 navämnen i, en total last på ungefär 540 kg (18 st*30 kg).
Eftersom miljön i fabriken är bullrig är det viktigt att personalen har en plats där de kan vila från bullret på raster och luncher. Detta har de idag inte vid cellen. Vid en ombyggnation av framnavsförmonteringen bör detta tas i beaktande, eftersom en manuell montering, med banor som naven åker på, kommer att leda till mer buller då naven slår i varandra och i stoppen på banorna.
Kontrollerna till traverserna och de lyftverktyg som används idag bör ses över och förbättras för att slippa förslitningsskador. Detta är redan är under utredning.
Rullbanorna på den manuella avdelningen bör ses över eller eventuellt köpas helt nya, så att montörerna inte behöver förflytta naven för hand. Nya banor kommer till en viss del att behövas för att klara de nya modeller som kommer och samtidigt kan funktionen hos de övriga ses över.
Den femaxliga skivskruvsdragaren bör sättas fast vid en position då den sliter mycket på ryggen vid förflyttningar.