Värdering och nedskrivningstest

6.2.1 Utmaningar vid revision av immateriella tillgångar och goodwill

Det finns viss kritik från de yrkesverksamma som berörs av standarderna mot att värderingen av immateriella tillgångar och goodwill är subjektiv samt att det krävs mycket bedömningar. Alla intervjupersoner instämmer i detta eftersom värderingen bygger på företagsledningens egna prognoser om framtiden. Alla revisorer menar också att de framtida kassaflödena som företagen beräknar innefattar en stor del subjektivitet och bedömningar. Alla intervjupersoner menar att de prognoser, antaganden och bedömningar, rörande exempelvis tillväxttakt och diskonteringsränta, som företagen gör ska vara rimliga och det är detta som revisorerna granskar. ”Vi försöker utvärdera hur

53 att vara guld och gröna skogar så försöker vi utmana de prognoserna; så här har ni inte presterat historiskt sett” säger Fredrik. Vidare menar Fredrik att IFRS har gått för

långt och att det är för mycket bedömningar. Denise säger att det till stor del handlar om på vilken nivå i företaget som goodwill allokeras, det kan göras på en hög eller låg nivå. Hon förklarar att med hög nivå menas att goodwillen aggregerats genom flera segment och detta innebär att ett segment som går bra kan täcka upp för ett annat som går dåligt. Vidare berättar Denise att låg nivå innebär att goodwill allokerats till mindre segment, mindre delar av företaget. Om nedskrivningsprövningen av goodwill sker på en lägre nivå är det troligare att en nedskrivning faktiskt görs. Denise menar att ”det är en

väldigt stor fråga i IAS 36 som är väldigt svår att hantera; att se att man hamnar på rätt nivå då man testar goodwillen”.

Benny upplever det som en utmaning att en revisor måste göra en prövning av styrelsens yttersta ansvar rörande budgetprocess, prognoser och värderingstekniker. Han berättar också att en revisor inte får ta ställning till framtiden, men samtidigt grundar sig värdet på exempelvis goodwill på framtida kassaflöden vilket gör att en revisor på något sätt ändå måste ta ställning till framtiden, ”för mig är detta ett Moment 22”, säger Benny. Han anser att det är svårt för en revisor att avgöra vilka av företagsledningens antaganden som är rimliga, så till vida att det inte är uppenbart att de inte kan stämma, och oftast skriver revisorn på revisionsberättelsen för denne anser sig inte kunna veta bättre än företaget om dess verksamhet.

Revisorerna ser vissa utmaningar med granskningen av immateriella tillgångar och goodwill. Emma och Fredrik anser att det är mycket subjektivitet i dessa bedömningar, men Emma menar samtidigt att det finns teoretiska och tekniska modeller att använda sig av. Hon tycker att det är svårt att granska aktiveringen av immateriella tillgångar, speciellt om bolaget själv inte har goda interna rutiner kring detta. Två utmaningar som Fredrik upplever är att granska och fastställa på vilken nivå företaget har testat goodwill samt att utmana bolagets framtida prognoser, och han återkommer då till vikten av att ha en rimlig tillväxttakt och diskonteringsränta. Även Denise upplever liknande utmaningar som Fredrik och hon menar att det kan vara svårt att bedöma tillförlitligheten i de tester som företagen gör, ”man kan inte jämföra äpplen och päron;

att de kassaflöden man testar faktiskt är anförliga till de tillgångar man testar […] Det är både bedömning av rimlighet i antagandena men sedan också att revidera och se att det går ihop”. Tidigare när goodwill skrevs av tyckte Denise att det var lättare att

revidera denna post, ”nu är det väldigt svårt att komma in i revisionen och ställa de

rätta frågorna”. Vidare anser Denise att företag numera ställer mer frågor kring detta.

Calle har samma åsikt som Fredrik och Denise gällande granskningen av företagets prognoser och menar vidare att det är särskilt svårt att granska företag som går mindre bra, men som samtidigt menar att de kommer att ha stora vinster i framtiden. Agneta själv undervisar i värdering, men upplever att många andra revisorer tycker att värdering är svårt och att det därför är vanligt att ta hjälp av värderingsspecialister vid granskningen av immateriella tillgångar och goodwill.

6.2.2 Lämnandet av upplysningar och genomförandet av nedskrivning

Rörande de upplysningar som företag ska lämna i årsredovisningen vid värderingen av immateriella tillgångar och goodwill har revisorerna olika uppfattningar om hur informativa dessa upplysningar faktiskt är. Calle och Emma tycker att det ges relevant information till användarna i de upplysningar som företagen lämnar, även om den är av

54

varierande kvalitet. Denise menar att detta är ett viktigt område; om företaget gjort en nedskrivningsprövning så måste användarna av de finansiella rapporterna kunna förstå vilka antaganden som gjorts kring detta. De viktigaste aspekterna att tydliggöra är vilken diskonteringsränta som använts, vilken tillväxttakt som är beräknad samt hur rimliga prognoserna som informationen baserats på är. Denise och Fredrik tycker att en del företag är duktiga på att ge information medan andra bara lämnar väldigt generella upplysningar i sina årsredovisningar, de anser att det finns förbättringspotential inom detta område. Fredrik fortsätter med att upplysningarna är väldigt svåra göra för företagen då de inte vill delge sina konkurrenter och andra intressenter för mycket information om sin tro om framtiden. Han menar även att det är komplicerat och tidskrävande för företagen att ta fram all denna information. ”Jag undrar vilka

användare som är intresserade” funderar Agneta kring upplysningskraven och fortsätter

”det krävs en hel del av läsaren för att kunna utvärdera hela den här beskrivningen”. Både Fredrik och Agneta tycker att upplysningskraven generellt sett i IFRS är för detaljerade och omfattande, och att speciellt området rörande värderingen av immateriella tillgångar och goodwill är väldigt komplext.

Företag ska minst en gång per år nedskrivningstesta sin goodwill och lämna upplysningar om detta samt hur återvinningsvärdet beräknades. Benny och Calle anser att nedskrivningstesten är rimliga och att det är viktigt att de utförs samt att information om dessa lämnas. ”Är det en jättestor goodwillpost finns det inte en suck på jordklotet

att jag sätter mitt namn på revisionsberättelsen innan det finns ett nedskrivningstest”

säger Benny och menar att det är revisorn som får ta smällen ifall ett företag med ren revisionsberättelse ändå går i konkurs. Agneta och Fredrik tycker att nedskrivningstesten är komplicerade och väldigt subjektiva då de bygger på framtida bedömningar av kassaflödena. Benny säger att ”för mig är den stora frågan med att

hantera nedskrivningstesterna; att ta ställning till framtiden utan att ta ställning till framtiden”. Denise säger att återvinningsvärdet har varit omdebatterat. IAS 36 har

omarbetats och från och med 2014 ska återvinningsvärdet återges per segment i de fall en nedskrivning behöver göras. Gällande de upplysningar som ska lämnas om återvinningsvärdet anser Emma att de kommer att öka i och med omarbetningen av IAS 36. Bennys åsikt är att ”återvinningsvärdet borde inte täcka goodwill, det är något man

kan sälja som är identifierbart och särskiljbart och då ska det vara med i förvärvsanalysen och inte heta goodwill”. Calle tycker att standarden innefattar de

upplysningar som ska lämnas gällande återvinningsvärdet på ett bra sätt, men däremot är han tveksam till om företagen faktiskt lämnar dessa upplysningar.

Studier på alla börsnoterade bolag på Stockholmsbörsen visar att företagen i snitt skriver ner sitt goodwillvärde med 1-2% per år. Alla revisorer upplever att goodwillvärdet skrivs ner stötvis till följd av exempelvis konjunkturer, svängningar i branschen, att företaget tappat en betydande kund eller andra yttre faktorer som företagen själva inte kan påverka. Ytterligare en anledning till att goodwillvärdet skrivs ner stötvis är om företaget en period går sämre, företagsledningen väljer således att ta nedskrivningen då för att sedan kunna visa bättre marginaler till nästkommande period. Agneta, Benny och Emma menar att en annan anledning till nedskrivning av goodwillvärdet är att förvärvet inte blev så lönsamt som företaget först räknat med. Benny menar vidare att det kan vara frestande för företagsledningen att anpassa variablerna så att det diskonterade värdet av kassaflödena blir minst lika högt som det bokförda värdet. Fredrik säger att företagen ska räkna på kassaflöden i evighet, ”så det

55

Benny och Agneta säger att företagen försöker försvara sitt goodwillvärde så långt det bara är möjligt, värdet går inte ner över en natt och det finns således en förskjutning av nedskrivning och nedgång av värdet. Emma och Denise menar att risken med att goodwillen inte skrivs ner är att den bara ökar. ”Problemet är i slutändan att om inga

nedskrivningar görs så bli goodwillposten bara större och större, den ligger kvar för evigt och kommer vara en otroligt stor del av företagens balansräkningar i framtiden”

säger Denise.

6.3 Information mellan ägare och ledning