4 Ett ökat partsinflytande i brottmål
4.1 Vårt uppdrag om förundersökning och förberedelse
och förberedelse
4.1.1 Direktiven
I våra direktiv ställer sig regeringen bakom den bedömning som denna utredning har gjort i det tidigare arbetet om att reglerna om straffprocessens ramar bör utredas. I uppdraget ingår enligt direkti- ven att ta ställning till om parterna bör få ett större inflytande under förundersökningen och förberedelsen av brottmålet. Övervägandena ska ske inom ramen för en bibehållen grundprincip om obligatorisk åtalsplikt och en vidmakthållen objektivitetsplikt för åklagare. Syftet med uppdraget är att skapa ytterligare möjligheter att begränsa de största målens omfattning och att säkerställa en effektiv och rätts- säker förundersökning och förberedelse av alla brottmål, med sär- skild inriktning på stora och komplicerade mål. I direktiven uppges det som angeläget att det vid det fortsatta utredningsarbetet görs en analys av olika rättssäkerhetsaspekter. En sådan analys bör inte en- bart avse varje förslag för sig utan också om de samlade konsekven- serna av en reform av brottmålsprocessen är godtagbara ur ett rätts- säkerhetsperspektiv.
Vi ska
• analysera vilka straffprocessuella regler som behövs för att ramarna för straffprocessen ska kunna bestämmas på ett tydligare sätt under förundersökningen och förberedelsen av brottmålet än som är möjligt med dagens reglering,
• analysera om och i så fall på vilket sätt parternas samsyn i olika frågor under förundersökningen och inför åtal samt ställnings- taganden i övrigt från någondera parten ska vara processuellt bin- dande för den vidare prövningen av brottmålet,
• särskilt överväga i vilken utsträckning den misstänktes medver- kan i förundersökning som rör egen brottslighet ska påverka vilka prioriteringar som kan göras inom ramen för förundersökningen eller hur påföljden bestäms,
• överväga om och i så fall hur åklagaren kan ange ramen för dom- stolens prövning i frågor om påföljd och särskild rättsverkan, • överväga om det bör ställas skärpta krav på de brottsbekämpande
myndigheternas delgivning av förundersökningsmaterialet inklu- sive en tidigare redovisning av vilken gärning som ligger till grund för förundersökningen,
• överväga om slutdelgivningen av förundersökningen bör ges en större betydelse för den fortsatta handläggningen av brottmålet, • överväga om det är lämpligt att införa preklusionsregler för åkla-
gare och den misstänkte i olika stadier av straffprocessen, • överväga om det bör ställas skärpta krav på domstolens materiella
processledning inför en huvudförhandling,
• analysera om det är lämpligt att införa regler om att domstolens prövning endast omfattar det material som getts in till domstolen i samband med åtalet,
• analysera hur rollfördelningen mellan domstolen, den misstänkte eller tilltalade och åklagaren under prövningen av brottmålet på- verkas av eventuella förslag till förändringar,
• redovisa effekter av eventuella förslag för målsägandens roll i straff- processen,
• redovisa hur eventuella förslag gemensamt men även var för sig påverkar rättssäkerheten för enskilda, och
• lämna de fullständiga förslag till författningsändringar och andra förändringar som bedöms nödvändiga.
4.1.2 Våra tidigare överväganden
Bättre ordning och reda i brottmålsprocessen
Vi har tidigare konstaterat att rättegångsbalkens regler bygger på en premiss om förutsebarhet i processföringen.1 Genom förundersök-
ningen förutsätts det klargöras vad åtalet ska gälla och vilken bevis- ning som kan åberopas till stöd för åtalet. Vid slutdelgivningen för- utsätts det bli tydligt om förundersökningen borde kompletteras eller om det finns sådana invändningar att åtal inte borde väckas. Under förberedelsen inför huvudförhandlingen tas det för givet att bl.a. inställningar och bevisuppgift kan redas ut. Vid huvudförhand- lingen förutsätts domstolen och den tilltalade kunna utgå från det gärningspåstående som anges i åtalet. Det är självfallet att rättsord- ningen måste tåla oväntade händelser under processens gång. Hu- vudprincipen är ändå, har vi framhållit, att en förundersökning och huvudförhandling ska växa fram utan alltför stora överraskningar. Förutsebarheten är grundläggande för att brottmålsprocessen ska fungera rättssäkert och effektivt.
Vi har konstaterat att förutsebarheten, framför allt vid hanteringen av stora brottmål, ofta tycks brista. Varken förundersökning eller huvudförhandling tycks särskilt ofta växa fram på det sätt som rättegångsbalken tar för givet utan tvärtom sker det regelmässigt en sammanblandning mellan förundersökning och huvudförhandling. Vi har sett att överväganden om en bättre hantering av stora brott- mål bör, i linje med de förändringar av processförutsättningarna som Internationella brottmålsdomstolen har genomfört, innefatta över- väganden om nya processuella verktyg som ger förutsättningar att bestämma straffprocessens innehåll genom att ”låsa fast” brottmålet successivt genom parternas medverkan.
Parternas positioner bör successivt låsa fast processens ramar Vi har i vårt tidigare arbete argumenterat för att parternas positioner bör ange straffprocessens ramar.2 Ett utökat inflytande för parterna
över straffprocessens ramar skulle, har vi framhållit, leda till ett mer
1 Utredningens delbetänkande Straffprocessens ramar och domstolens beslutsunderlag i brottmål
– en bättre hantering av stora brottmål, SOU 2017:7 s. 153 f.
2 Utredningens delbetänkande Straffprocessens ramar och domstolens beslutsunderlag i brottmål
flexibelt brottmålsförfarande som är välfungerande också vid han- teringen av stora brottmål. För att åstadkomma bättre ordning och reda i processföringen, upprätthålla en koncentrerad prövning i dom- stolen och minska brottmålens omfattning har vi bedömt att det be- hövs processuella verktyg som kan bestämma straffprocessens inne- håll successivt genom parternas och domstolens medverkan.
Det bör, har vi ansett, särskilt övervägas vilka positiva incitament det kan utvecklas för den misstänktes medverkan på detta sätt. En utveckling i riktning mot ett större partsinflytande över straffpro- cessen torde förutsätta att åklagaren, på samma sätt som i skuld- frågan, anger ramen för domstolens prövning i frågor om påföljd och särskild rättsverkan.
Vi har ansett att det är tänkbart att domstolen bör ha en roll i en fastlåsningsprocess som mottagare av uppgifter från parterna. Även om det inte är möjligt för en domstol att processuellt bestraffa en misstänkt som inte avger någon inställning eller förklarar sin posi- tion enligt regler om detta, så finns det enligt den bedömning vi redan gjort ett värde i att skapa processuella verktyg som ändå ger parterna en möjlighet att utöva ett större inflytande över brottmålets vidare hantering. Det kan ske genom att den misstänkte avger in- ställning eller vitsordanden (jfr ”agreed facts”). Det kan också, har vi sagt, ske genom att det ställs tydligare krav på angivande av bevis- uppgift eller grund för den position som någondera parten intar i processen (jfr ”pre-trial-briefs”).
I vårt arbete har vi vidare gjort bedömningen att det finns ett behov av ytterligare prioriteringar inför och under en förundersök- ning för att begränsa de största brottmålens omfattning.3 Det kan,
har vi framhållit, finnas skäl att skapa större möjligheter att beakta den misstänktes medverkan vid beslut om förundersökningens om- fattning och inriktning.
3 Utredningens delbetänkande Straffprocessens ramar och domstolens beslutsunderlag i brottmål
Svårigheter att åstadkomma en effektivare handläggning av stora brottmål genom att dela upp brottmålen i domstol Vi har tidigare konstaterat att bestämmelsen i 45 kap. 3 § RB om att dela upp brottmål i domstolen för att åstadkomma en effektivare hantering av stora mål ofta inte är tillämpbar vid stora och kom- plicerade mål som omfattar påståenden om systematisk brottslighet och/eller inbegriper många inblandade personer.4 Det är helt enkelt
ofta praktiskt svårt, bl.a. med hänsyn till insyns- och bevisfrågor, att i dessa fall minska domstolsprocessernas storlek genom att hand- lägga åtal var för sig. Vår bedömning har i stället varit att det är under förundersöknings- och förberedelsestadiet som det finns bäst möj- ligheter att påverka ett brottmåls omfång.
En friare bevisföring för parterna
Vi har tidigare gjort bedömningen att det är rimligt att i större ut- sträckning än dagens reglering medger låta det som hänt under förun- dersökningen och förberedelsen av ett brottmål utgöra utgångspunkt för domstolsprövningen samt att bevisningen i ökad utsträckning tas upp successivt.5 Bevisregleringen måste, har vi menat, utformas i för-
hållande till den teknik- och kunskapsutveckling som skett. Inte minst måste utgångspunkten om att bevis ska tillhandahållas dom- stolen i dess ursprungliga skick förstås i förhållande till de möjlig- heter som finns att tekniskt dokumentera och presentera uppgifter och den betydelse det har för bevisningens kvalitet att tidiga upp- gifter används som bevis i rättegångar. Vi har dragit slutsatsen att de begränsade undantag från förbudet i rättegångsbalken mot att åbe- ropa berättelser ur förundersökningen som bevisning som gäller i dag är alltför snävt tilltagna mot bakgrund av den utveckling som skett i samhället i allmänhet och när det gäller bevismiljön i synner- het. I stället bör parterna ges en större frihet att lägga fram den bevis- ning som utgör det bästa beviset med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet.
4 Utredningens delbetänkande Straffprocessens ramar och domstolens beslutsunderlag i brottmål
– en bättre hantering av stora brottmål SOU 2017:7 s. 140.
5 Utredningens delbetänkande Straffprocessens ramar och domstolens beslutsunderlag i brottmål
4.1.3 Inriktning för det fortsatta arbetet
Direktiven innehåller en premiss om att ramarna för straffprocessen bör kunna bestämmas på ett tydligare sätt. Vårt fokus är förbättrade förutsättningar för de stora brottmålen. Vid övervägandena utgår vi från våra tidigare överväganden och förslag inom ramen för utred- ningsarbetet. Det betyder att den tidigare inriktningen om fram- för allt bättre ordning och reda i brottmålsprocessen, en successiv fastlåsning genom parternas positioner och en friare bevisföring utgör grunden för det fortsatta arbetet om åtgärder som rör för- undersökningen och förberedelsen.