Vad lämnas oproblematiserat?

I det här avsnittet kommer den analytiska frågeställningen ”Vad lämnas oproblematiserat i

problemformuleringen?” att ställas till materialet. Genom att undersöka vad som representeras som

problemet i jämställdhetsarbetet blir det också möjligt att studera vad som inte representeras som ett problem. Problemrepresentationen blir möjlig att se i vad som beskrivs som problemet men också dess lösningar samt dess definitioner om vad jämställdhet är och vad jämställdhetsarbete innebär. Det som inte nämns eller diskuteras som ett problem är det som kan analyseras som oproblematiserat.

3.2.1 Jämställdhetspolicyn ”På lika villkor”

I det här avsnittet kommer jämställdhetspolicyn ”På lika villkor” att analyseras. I jämställdhetspolicyn framställs problemet som ett serviceproblem, ett problem att lyckas modernisera verksamheten men också ett problem om att det finns en maktstruktur som leder till särbehandling och ojämställdhet. Flera problemrepresentationer uttrycks följaktligen och de kan ses som varandras motsättningar eller som att problemet gjorts mer komplext. Dels syftar jämställdhetsarbete till att lösa osakliga maktförhållanden samtidigt som det ses som en resurs som kan användas i marknadsföringssyfte för att stärka verksamhetens konkurrenskraft. Det kan tyckas

märkligt att problemet kan tas så många olika former och uttryck. Hur kan jämställdhetsarbetet syfta till att lösa både en ojämställd maktstruktur och bidra till bättre service till medborgarna samtidigt som de ska modernisera verksamheten. Problemrepresentationer som framkommer i jämställdhetsarbetets ger uttryck för att jämställdhetsarbetet är ett ”allt-i-allo-arbete” vilket kan användas till smått som stort i den kommunala verksamheten.

I följande utdrag från jämställdhetspolicyn sammanfattas mer konkret vad som lämnas oproblematiserat i jämställdhetsarbetet:

Koncernen Karlstad kommun verkar aktivt för att kommunens arbetsplatser ska bestå av både kvinnor och män i en jämn fördelning. Med jämn fördelning avses att antalet kvinnor och män minst motsvarar förhållandet 40/60.

Problemet representeras som att kommunens arbetsplatser inte består av jämn könsfördelning mellan antalet kvinnor och män som minst ska motsvara förhållandet 40/60. Definitionen av jämn könsfördelning är enligt kommunens mått 40/60 och avser både män och kvinnor. Jämställdhetsarbetet fokus ligger på betoningen ”jämställdhet” i bemärkelsen lika för män och kvinnor. När jämställdhet utgår i lika stor utsträckning från män som från kvinnor har en maktdimension utelämnats och lämnats oproblematiserat. Det som lämnats oproblematiserat är könsmaktordningen, att det finns en maktordningen enbart baserat på kön.

3.2.2 Den kvinnodominerande förvaltningen

I det här avsnittet kommer jämställdhet- och mångfaldsplanen för vård- och omsorgsförvaltningen att analyseras utifrån vad som lämnas oproblematiserat i problemformuleringen. Det som tydligast lämnas oproblematiserat är jämställdhetsbegreppet och i synnerhet könsmaktsordningen. Detta framkommer i följande utdrag:

Könsfördelningen på vård- och omsorgsförvaltningen är ojämn på grund av den låga andelen män. För att jämn könsfördelning ska råda ska fördelningen mellan könen vara 60/40. Vård- och omsorgsförvaltningen har en fördelning på 91 procent kvinnor och 9 procent män.

Jämställdhetsarbetet syftar till att en jämn könsfördelning ska råda mellan könen vilket är ett syfte utan tydligen anknytning till könsmaktsordningen. Könsmaktsordningen kan därmed sägas vara oproblematiserad.

Flera gånger går det att utläsa en viss förståelse och medvetenhet om könsnormer. Det lämnas dock oproblematiserat i bemärkelsen att det inte förs någon vidare diskussion eller koppling till om och hur det kan tänkas påverka jämställdheten och jämställdhetsarbetet. Detta framkommer i följande stycken:

Andelen kvinnor som väljer att arbeta deltid är högre än andelen män vilket kan bero på att kvinnor fortfarande tar större ansvar för hem och barn.

Inga skillnader i möjligheten att kombinera arbete och föräldraskap mellan kvinnor och män konstateras. Det man kan se är att det finns skillnader i kvantitet mellan kvinnor och mäns uttag av föräldraledighet. Kvinnor tar i större utsträckning ut föräldraledighet än män. Däremot kan man se att mäns uttag av föräldraledighet har ökat sedan 2010 vilket är en positiv trend.

Kvinnors sjukdagar är högre än männens, vilket följer trenden i riket i övrigt.

I det första utdraget har kartläggningen visat att en högre andel kvinnor än män arbetar deltid. Anledningen sägs vara att kvinnor tar större ansvar för hem och barn. Detta kan kopplas till könsroller där kvinnor traditionellt har haft större arbete för hem och barn. Det bör rimligen vara inkluderat i jämställdhetsarbetet att utjämna könsrollers påverkan på män och kvinnors arbete. I det andra utdraget framgår det att kvinnor också i större utsträckning är föräldralediga än män men att män ökat sitt uttag av föräldraledighet vilket ses som något positivt. Inte heller detta problematiseras utan att män ökat sitt uttag av föräldraledighet framstår som tillräckligt. Det tredje utdraget visar att kvinnor också oftare är sjukskrivna än männen men att det följer trenden i riket. Därmed kan även det analyseras som oproblematiserat. Sammanfattningsvis så är det mer förekommande att kvinnor arbetar deltid, att kvinnor är föräldralediga samt att kvinnor är sjukskrivna. Detta beskrivs i planen men det lämnas oproblematiserat och helt utan åtgärder trots att det rimligen kan kopplas både till jämställdhetsfrågan och jämställdhetsarbetet. Att kvinnor i större utsträckning ansvarar för hem och barn kan även vara en orsak till den mer förekommande sjukfrånvaron. Det kan därför finnas en potential att öka jämställdheten samtidigt som närvaron. Under samordningsmötet som sammanfattades tidigare tog dock en mötesdeltagare upp att hen trodde att mäns våld mot kvinnor gick att se i sjukfrånvaron. Därmed kan det finnas en diskussion kring det här problemet även om det lämnas oproblematiserat i jämställdhets- och mångfaldsplanen.

3.2.3 Den mansdominerande förvaltningen

I det här avsnittet kommer jämställdhet- och mångfaldsplanen för teknik- och fastighetsförvaltningen att analyseras utifrån vad som lämnas oproblematiserat i problemformuleringen.

Serviceavdelningens könsfördelning har blivit mer jämn genom att det har tillkommit fler män, en ökning på 8 procentenheter. På serviceavdelningen har man på ett medvetet sätt jobbat för att få in fler män.

Vad jämställdhetspolitik är, och varför det finns, kan analyseras som oproblematiserat. Jämställdhetsarbetet framställs som något slags allomfattande arbete för att män och kvinnor ska representeras i lika stor utsträckning. Orsaken till att det finns ett jämställdhetspolitiskt område är oproblematiserat liksom könsmaktsordningen. Att jämställdhetsarbetet syftar till att åtgärda diskriminering framkommer dock tydligare i följande utdrag:

Syftet med jämställdhetsarbetet är att främja lika rättigheter och möjligheter oavsett kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder, sexuell läggning eller ålder i fråga om arbete, anställnings- och andra arbetsvillkor samt utvecklingsmöjligheter.

I utdraget står det att jämställdhetsarbetet syftar till att främja lika rättigheter och möjligheter oavsett kön. Detta kan analyseras som att det finns en ordning som ger det ena könet mer möjligheter och rättigheter, med andra ord en könsmaktsordning. Beskrivningen ”oavsett kön” har tagits bokstavligt och därmed inkluderas både män och kvinnor i jämställdhetsarbetet som ska främja båda könens lika rättigheter och möjligheter. Ett praktiskt exempel framkom i stycket ovan där serviceavdelningen arbetade aktivt för att få in fler män. Om det fanns en könsmaktsordning som gav båda könen samma möjligheter och rättigheter skulle dock inte jämställdhetsarbetet behövas eftersom det skulle vara jämställdhet. Jämställdhetsarbetet syftar dock till att främja mäns och kvinnor möjligheter och rättigheter i lika stor utsträckning. Därmed kan könsmaktsordningen analyseras som oproblematiserad.

3.2.4 Samordningsmötet

I det här avsnittet kommer det att analyseras vad som lämnades oproblematiserat under samordningsmötet för jämställdhets- och mångfaldsfrågor. Det som i synnerhet var oproblematiserat under mötet var själva syftet med jämställdhetsarbetet. Det pratades om hur

statistik skulle presenteras, vad som skulle ingå i den och flera andra mer administrativa bitar. Jämställdhetsarbetets har konstruerats för att vara praktiskt hanterbart och utgår från en struktur där diskussion och problematisering av arbetets innehåll inte blir nödvändigt. Det fördes ingen diskussion om varför det finns, vad det ska lösa, alltså hur jämställdhetsarbetet konkret ska samordnas för åtgärda ojämställdheten. Det är dock viktigt att poängtera att alla mötesdeltagarna var tjänstemän, vilka lyder under politikerna, och därför bör de inte vara några åsiktsmaskiner.

3.2.5 Resultatsammanfattning: vad lämnas oproblematiserat i

jämställdhetsarbetet?

I det samlade materialet som utgör delar av Karlstad kommuns jämställdhetsarbetet är det möjligt att urskilja vad som representeras som problemet. Det som inte representeras som problemet är alternativa problemrepresentationer som lämnas oproblematiserade. I jämställdhetsarbetet representerades problemet som ett serviceproblem, ett attraktivitetsproblem, ett demokratiskt rättviseproblem, ett representationsproblem, ett könsfördelningsproblem med för få män i verksamheten och ett administrationsproblem.

Problemet representeras förvisso delvis som ett demokratiskt rättviseproblem men maktstrukturer och könsmaktsordningen kan sägas lämnade oproblematiserade. Det förs ingen konkret diskussion om varken makt eller en könsmaktsordning, att män som grupp är överordnade kvinnor som grupp. Det som konsekvent utelämnas är varför jämställdhetsarbetet finns, varför det behövs och vad det är som egentligen är problemet som jämställdhetsarbetet ska åtgärda. Därmed är det möjligt att istället lyfta problem om manlig representation eftersom det inte finns en konkret problembeskrivning, med ett strukturellt maktperspektiv, som preciserar vad åtgärderna ska användas för.