Vad påverkar lärarnas uppfattningar?

Morleys m fl. (2005) studie visar att själva aktiviteten också är en faktor som påverkar inkluderingen. Lärarna i studien anser att det var svårare att inkludera i lagspel än i individuella aktiviteter. Även lärarna i vår studie påpekar att det är svårare att planera och organisera gemensamma aktiviteter, till exempel lagspel, i samband med inkludering av rörelsehindrade elever. En intressant aspekt som framkommer i våra intervjuer är att lärarna upplever det problematiskt med föreningsidrott gentemot skolidrott. Många elever håller på med föreningsidrott och vill då att skolidrotten ska likna föreningsidrotten. Lärarna vill anpassa undervisningen till den rörelsehindrade eleven, men ibland låta den övriga gruppen få spela till exempel fotboll så som det görs inom föreningsverksamheten. Hur undervisningen ska genomföras och tillgodose allas behov, samtidigt som den är anpassad till den rörelsehindrade eleven såg lärarna som en utmaning. Utifrån detta påpekar Stina att om det finns elever i en klass som älskar att spela fotboll bör de få möjlighet att göra det på idrottslektionerna ibland, även om det kan innebära att den rörelsehindrade eleven får göra en annan aktivitet. Hur ställer sig detta i förhållande till kursplanens mål?

Ämnets kärna är idrott, lek och allsidiga rörelser utformade så att alla oavsett fysiska eller andra förutsättningar ska kunna delta, erhålla upplevelser och erfarenheter samt utvecklas på sina egna villkor (Skolverket 2000).

Utifrån ämnets kärna ska idrottsundervisningen alltså bestå av aktiviteter som alla kan delta i. I förhållande till detta är fotboll ingen aktivitet som bör utövas under idrottslektionerna om det innebär att den rörelsehindrade eleven inte kan vara med. Däremot anser vi att Stinas beslut att låta övriga elever spela fotboll kan styrkas i samma mening, att de får utvecklas på sina egna villkor. Om elever får utöva aktiviteter de gillar ökar troligen deras möjligheter till att utvecklas. Utifrån det

faktum att det går att tolka kursplanens mål ur olika perspektiv går det inte att säga om Stinas beslut är rätt eller fel. Det går helt enkelt att se det från olika synvinklar. Lärarna påpekar dock vikten av att ha en dialog och i de fall en dialog förs går det oftast att komma fram till lösningar där alla blir nöjda. Däremot påpekar Patrik och Berit att anpassad undervisning kan bidra till övriga elevers utveckling. Genom att eleverna får prova till exempel rullstolsbasket kan deras förståelse för att vara rörelsehindrad öka. Detta förhåller sig likt ett av kursplanens mål där eleven ska få; ”... förståelse för människors olika förutsättningar när det gäller fysiska aktiviteter” (Skolverket 2000).

Ytterligare en faktor vi vill diskutera är vikten av tidigare erfarenheter och utbildning. Idrottslärarna i vår studie har inte fått någon särskild utbildning inom rörelsehinder, förutom eventuella inslag i idrottslärarutbildningen. Utbildning och erfarenhet påpekar bland annat Hardin (2005) och Orlansky (1979) som viktiga faktorer som kan påverka uppfattningen om inkludering av rörelsehindrade elever. I dessa studier fick lärarna till exempel uppleva hur det är att ha ett fysiskt funktionshinder, vilket ledde till en större förståelse för hur det är att vara till exempel rörelsehindrad. Utbildning och erfarenhet har enligt Hardin (2005) och Orlansky (1979) inverkan på lärarens uppfattning, ju mer erfarenhet lärarna fick desto positivare blev de till inkludering. I och med vårt urval där vi valt lärare med varierad erfarenhet har vi fått möjlighet att se om erfarenheten haft någon inverkan på våra lärare. Lärarnas erfarenhet varierade från att ha ingen erfarenhet av rörelsehinder till att ha undervisat någon/några med rörelsehinder varje år. Trots dessa skillnader var uppfattningen om inkludering relativt lika, vilket blir en skillnad mot Hardin (2005) och Orlanskys (1979) resultat.

Tidigare erfarenhet av rörelsehinder är alltså inte något som påverkar lärarnas uppfattning. I och med urvalsprocessen, där vi valde två idrottslärare som undervisar i de yngre åren och två lärare som undervisar i de äldre åren, fick vi möjlighet att se om uppfattningen skiljde sig åt beroende på undervisningsstadium. Lärarna har överlag liknande tankar kring inkludering, men i de fall lärarnas uppfattningar skiljde sig åt kan vi inte se några mönster beroende på undervisningsstadium. Kajsa och Stina, som undervisar olika åldrar, anser att segregerande arbetsformer ibland är att föredra, medan Patrik och Berit som också undervisar olika åldrar förespråkar aktiviteter där alla kan delta samtidigt.

7.3 Vad anser lärarna som viktigt i samband med undervisning av

rörelsehindrade elever?

Idrottslärarnas positiva uppfattningar om inkludering genomsyrade intervjuerna och likt Fors (2004) poängterar de att det är viktigt att se möjligheterna istället för svårigheterna. Specialpedagogiska skolmyndigheten (2010) anser att idrottsläraren ska ha en genomtänkt planering och ett tydligt syfte med lektionen där läraren tar hänsyn till den rörelsehindrade elevens behov. Detta poängteras även av idrottslärarna i vår studie, då de bland annat förespråkar gemensam planering tillsammans med den rörelsehindrade eleven. Likt Fors (2004) som förespråkar dialog, menar några av våra intervjuade lärare att dialogen med den rörelsehindrade eleven är viktig och att eleven ofta kan komma med förslag på hur aktiviteten kan genomföras utifrån sina förutsättningar. Eleven vet ofta själv vad den klarar av, vilket är viktigt att ta reda på.

Att vara flexibel och lyhörd är egenskaper som lärarna i vår studie anser vara viktiga. Stina poängterar att läraren måste vara flexibel och kunna anpassa undervisningen efter vad som händer, oavsett om det innebär att man inte följer planeringen. Detta kan jämföras med Nygrens (2008) studier, där flexibilitet hos skola och lärare anses som en nödvändig aspekt i samband med rörelsehindrade elevers skolsituation. Han anser vidare att det är elevens upplevelser av hur skolan möter och tillgodoser behoven som är det viktigaste. Det är inte lika viktigt om lösningen i sig innebär inkluderande eller exkluderande arbetsformer, bara elevens behov tillgodoses. Dessa uppfattningar framkommer även bland lärarna i vår studie. De poängterar flertalet gånger under intervjuerna att det är viktigt att vara uppmärksam på vad eleven själv vill, framförallt i samband med eventuellt exkluderande aktiviteter. Bland annat påpekar Stina att det ibland är okej med exkluderande arbetsformer, om det är okej för eleven.