Valet av material - Resultat och analys - Funkar det verkligen för ungarna? En undersökning av

6. Resultat och analys

6.4 Valet av material

Det finns fler aspekter än säkerheten som innebär risker i barns vardag på förskolan. Som tidigare nämnt har Folkhälsomyndigheten (2019) rapporterat att undersökningar visar att graden för barns fysiska aktivitet i dagsläget är för låg för de flesta. Rapporten visar dessutom ett samband mellan bristande aktivitet och hög stress och yrkar på att mer aktivitet i vardagen går att koppla samman med ett bättre välmående hos barn och ungdomar. Eftersom den generella utvecklingen i landet har lett till att det finns få platser avsedda för barnen i städerna (Corsaro, 2015; Halldén, 2007) så blir utformningen av skol- och förskolegårdarna desto viktigare.

Boverket (2015) påpekar att barn behöver plats och utrymme att testa sitt mod, sina sociala kompetenser och sina kroppar. De menar också att utemiljöer med fysiska utmaningar lockar barn till nyfikenhet och engagemang, vilket i sin tur kan öka deras intresse för att delta i fysiska aktiviteter. Det står dessutom i arbetsmaterialet från Helsingborg (2018) att utemiljöer för barn och unga behöver planeras och utformas på ett sätt som uppmuntrar möjligheterna att testa på spänning i leken under trygga förhållande på förskolan, vilket kan innebära ett visst risktagande.

Några exakta mått för hur stor friyta en förskolegård behöver bestå av för att barnen ska ha möjlighet att göra allt detta finns inte (Boverket, 2015), men IP2 berättade att en av de största

begränsningarna som finns vid planeringen och utformningen av en förskolegård och dess innehåll är att ytan ofta är för liten och inte kommer att vara anpassad för antalet barn so m kommer nyttja den. Hen menade att de små ytorna gör det svårt att få in träd, buskage, kullar och lekutrustning. Resultatet av Mårtenssons (2004) studie visade att dessa redskap och material är aspekter av förskolegården som på olika sätt främjar barns utveckling, vilket därmed innebär att bristen av dem på en utegård ger minskad möjlighet för barnen att testa sig själva och sina förmågor.

Precis som vid samutnyttjandet av parkområden så menade IP2 att ”de små förskolegårdarna slits ut fortare eftersom det rör sig för många barn på en för liten yta”. Hen berättade att hållbarheten är oerhört viktig och att den långsiktiga ekonomin ständigt finns med i tanken. Vilket underhåll som kommer att krävas på lång sikt finns alltså i åtanke.

Enligt IP2 undviks plastmaterial såsom gummiasfalt och konstgräs så gott det går eftersom forskning visar att barns lek blir mer kreativ och jämställd ju mer löst och naturlikt material som används. Samtidigt påpekade IP1 att naturgräs ofta varvas med konstgräs på de ytor där slitaget är som värst, och att konstgräs enbart används på de allra minsta gårdarna där slitaget är väldigt stort och där solljus inte når in. Det blir därmed de minsta förskolegårdarna som därmed också får de sämsta förutsättningarna materialmässigt, vilket väcker en fråga kring hur likvärdig förskolan faktiskt är.

En kort promenad i Helsingborg visar dock att plastmaterial såsom gummiasfalt är relativt vanligt på förskolegårdarna trots förvaltningarnas försök att undvika det (se exempel nedan).

IP1 lägger dessutom vikt vid att “gummi är väldigt miljöfarligt” och att detta är en anledning till varför bildäck inte längre får lov att finnas på förskolegårdarna. Gummiasfalten är alltså en lika stor fara för miljön, men IP1 förklarade att det läggs som markyta på förskolegårdar och lekplatser ändå eftersom att det är en tillgänglighetsfråga. Barn som till exempel sitter i rullstol ska också ha tillgång till de olika lekredskapen i utomhusmiljön, och IP1 menade att gummiasfalten är det bästa materialet som finns tillgängligt just nu. Det är mer stötdämpande och mjukare att trilla på än vanlig asfalt.

Trots miljöfaran så används alltså gummiasfalten relativt flitigt på de platser i staden som är avsedda speciellt för barnen, i synnerhet eftersom det är så mycket mer slitstarkt än naturmaterial. Boverket (2015) påpekar dock att detta material inte bara är farligt för miljön utan att det också kan innehålla ämnen som är farliga för hälsan. Här skriver Friström (2016) att analyser visat att detta alternativa fallskydd kan avge betydande mängder ämnen som styren,

toluen och olika delar av bensen. Styren är hormonstörande och cancerframkallande, toluen är skadligt för foster och bensen är skadligt för livet i havet.

Boverket (2015) lägger stor vikt vid att ett noga genomtänkt val av material skapar en större chans att undvika de kemikalier som barn annars är utsatta för. Här verkar det dock som att den långsiktiga ekonomiska förvaltningen står högre än hälsoaspekten när det kommer till valet av material.

6.5 Barns perspektiv

Något som enligt IP1 väger högt vid valet av material är att “det måste funka för ungarna”. Här syns ett barnperspektiv eftersom den intervjuade uttryckte en vilja att se till barnens bästa och deras framtid (Halldén, 2007). Även i arbetsmaterialet från Helsingborgs stad (2018) lyfts det att barnets bästa ska komma i första rummet vid alla beslut som rör barn samt barns rätt till inflytande, vilket går i linje med Barnkonventionen (2009).

IP2 berättade att ”det hålls en dialog med barnen i staden kring hur nya lekplatser och förskolegårdar ska se ut”. Detta tyder på att barnen är en del av planeringen eftersom de får komma med egna synpunkter och önskemål. Eftersom förskolan och dess utegård är en plats för barn innebär ett sådant inflytande på miljön att de är med och skapar institutionen (Halldén, 2007) och att de därmed också har en chans att påverka den fysiska miljö som enligt Eriksson Bergström (2013) bidrar till struktureringen av deras vardag.

Även om barnen har ett visst inflytande på planeringsprocessen när nya förskolegårdar ska utformas så är det i slutändan vuxna människor som fattar besluten. Boverket menar därför att “det är viktigt att den som planerar, gestaltar eller förvaltar har kunskap om barns behov och utgår från ett barnperspektiv” (Boverket, 2015, s.11). Vidare skriver de att vuxna behöver skaffa en insyn i barnens tankar och önskemål genom att fråga barnen om dessa saker, vilket de i Helsingborg alltså gör. Genom detta tillvägagångssätt skapas en bättre förståelse för barnens perspektiv.

Utöver att fråga barnen om deras åsikter kring utemiljön så menade IP1 att det ibland kan vara bra att ta ett steg tillbaka och observera var på gården barnen rör sig mest och kring vilka redskap och material de oftast samlas. Detta för att sedan kunna gå in med åtgärder i efterhand genom att exempelvis förstärka de ytor som barnen rör sig mest på med slitstarkare material än

naturmaterial, samt att tillsätta eller utveckla de lekredskap och sociala mötesplatser som verkar populärast.

Här menade dock IP1 att det finns en risk i att en för stor del av budgeten har gått åt till själva förskolebyggnaden och att de pengar som avsetts till förbättringar av utemiljön därför inte finns kvar då besluten kring vilka åtgärder som behöver göras har fattats. Utifrån detta går det att ifrågasätta hur högt utegården egentligen prioriteras då en förskola planeras och byggs, och huruvida det är så att ett högre prioriterat ekonomiskt perspektiv sätter stopp för de möjligheter som finns. I vårt insamlade material syns en tydlig ambition att involvera barns perspektiv och utifrån detta skapa ett barnperspektiv som arbetar för barnens bästa, men hur kan barnen egentligen erbjudas den möjlighet att utmana sig själva som Boverket (2015) trycker på om det finns så många andra aspekter som prioriteras högre än en inbjudande förskolegård?

7. Diskussion

I detta avslutande avsnitt kommer vi diskutera vårt resultat utifrån syfte och frågeställningar i förhållande till tidigare forskning. Även metoddiskussion och förslag på vidare forskning kommer att presenteras i avsnittets slut.

Studiens syfte är som sagt att undersöka vad som prioriteras vid planeringen av nybyggnationer av förskolegårdar med en medelstor svensk stad som exempel. Våra frågeställningar ser ut såhär:

 Vilka riktlinjer finns och iakttas vid planeringen av förskolegårdar?  Vilka aspekter prioriteras vid planeringen av nya förskolegårdar?

Genom intervjuer och insamlat arbetsmaterial har vi fått en inblick i vilka aspekter som finns med i planeringen av förskolegårdar i den aktuella staden, men också en inblick i hur den generella utvecklingen ser ut i Sverige.

Resultatet visar att de riktlinjer som finns och iakttas vid planeringen av förskolegårdar i huvudsak är Plan- och bygglagens (SFS 2010:900, 8 kap. 9 §) angivelse om att en förskola ska ha tillräckligt stor friyta för utevistelse och lek. Vi kan också se att det inte finns några exakta mått för hur stor denna friyta bör vara, men Boverket (2015) uppmärksammar att ett flertal svenska kommuner har skapat egna riktlinjer att följa. Helsingborg visade sig vara en av dessa kommuner, vars riktlinjer är ett minimimått på 3 000 kvadratmeter. Idealet här var dock så stort som 5 000 kvadratmeter såväl byggnaden som utegården.

Utifrån våra resultat och vår analys kan vi se att de aspekter som prioriteras vid planeringen av nya förskolegårdar är kortsiktiga ekonomiska vinster, långsiktigt hållbara material, samt säkerheten.

Ökningen av invånarantalet i städerna runtom i landet innebär en högre konkurrens om den lilla mark som finns tillgänglig. Det är tydligt i vårt resultat att det är betydligt mer attraktivt att bygga bostadshus än förskolor på dessa markytor eftersom bostadshusen ger en kortsiktig ekonomisk vinst som inte förskolor genererar. Något som däremot inte verkar finnas i åtanke här är att ett ökat invånarantal också innebär en ökning av antalet barn som bor i städerna och är i behov av förskoleplats. Vi undrar hur många nya bostäder som egentligen kan byggas utan att det också planeras in nya förskolor i samma område.

I ett samhälle där de kortsiktiga ekonomiska vinsterna vinner över de långsiktiga allmänna investeringarna upplever vi att de som planerar och fattar beslut i städerna inte har barns hälsa i åtanke. Folkhälsomyndigheten (2019) har rapporterat att nutidens barn rör sig allt mindre i vardagen och att det finns en koppling mellan ett sämre välmående och inaktivitet. Eftersom bostadshusen prioriteras högre än platser avsedda för barn i staden verkar inga åtgärder göras för att sätta stopp för denna oroväckande utveckling eftersom att detta inte skulle generera någon ekonomisk vinst. Redan här växer alltså frågan fram kring hur högt barnen i samhället egentligen prioriteras.

Med tanke på den konkurrens som finns kring marken i städerna och hur lite markyta som faktiskt är tillgänglig för nya förskolor så går det att ifrågasätta huruvida bristen på konkreta bestämmelser när det gäller förskolornas friyta är bra eller dålig.

Å ena sidan är många förskolegårdar antagligen alldeles för små för det antal barn som nyttjar dem varje dag, vilket kan ha att göra med att det inte finns några krav på att gårdarna behöver vara större. Å andra sidan kan det vara bra att ha i åtanke att konkreta regler för friytans storlek hade inneburit att de som planerar förskolor hade varit tvungna att följa dem och att vilken markyta som helst därför inte hade fungerat. Eftersom IP1 hävdade att de på Skol- och fritidsförvaltningen i Helsingborg behöver kämpa för att nya förskolor ska planeras in i nya bostadsområden så går det att ana att kampen hade blivit ännu svårare ifall det fanns ett exakt mått på den markyta som behövde planeras in. Särskilt eftersom IP1 påpekade att de redan möter motstånd av Miljöförvaltningen på den punkten.

En kompromiss vi kunde se i vårt resultat är att förskolor byggs på offentliga parkområden. Rent generellt verkar närliggande parker, grönområden och lekplatser ses som ett komplement till förskolorna - detta står till och med i det arbetsmaterial vi fick från Helsingborgs stad (2018). Detta väcker en tanke om att de som planerar förskolorna ser dessa intilliggande områden som ett sätt att berättiga de små utegårdar som ges till förskolorna. När till och med Plan- och bygglagen (SFS 2010:900) beskriver närliggande områden som komplement till förskolorna så finns det ingen anledning att lägga pengar på, och ge dyrbar markyta till, förskolorna när den istället kan användas till nya bostäder. Detta leder dock till att de närliggande områdena hamnar under såväl offentlig belastning som den belastning som förskolebarnen innebär.

Resultatet av undersökningen visar att ett annat sätt att kompromissa på är att placera nya förskolor på mindre åtråvärd mark, alltså på markytor nära vägar och i våta områden där förutsättningarna inte är optimala. IP1 uttryckte att förskolorna dessutom byggs alltmer på höjden, och att detta innebär att de fungerar som bullerskydd för de bostadshus som är belagda bakom. Att bygga bostäder på lugna områden prioriteras alltså medan barnen får spendera sin vardag på områden som ramas in av buller och där marken ofta är våt. Boverket (2015) lägger dessutom vikt vid luften på dessa områden är dålig. Återigen tyder detta på att barn och barns hälsa inte prioriteras tillräckligt högt av de som bestämmer, vilket går emot vad Barnkonventionen (2009) lyfter kring att barns bästa ska komma i första rummet.

Den säkerhetsfråga som bullernivåer och luftkvalitet innebär verkar alltså inte vara särskilt intressant, men vår analys visar att andra säkerhetsaspekter av barns vardag i samhället är desto mer debatterade. Sandseter och Sando (2016) menar att material på lekplatser och förskolegårdar förändras eller tas bort för att på olika sätt minska risken för att barn skadar sig, samtidigt som Little (2014) skriver att det finns en oro hos vårdnadshavare med barn i 4-5-årsåldern när det kommer till mer riskfylld lek. Boverket (2015) anger dock som sagt att förskolegården ska utformas på sätt som ger barn chansen att testa sig själva kroppsligt, mentalt och socialt. Frågan som uppstår här är då hur långt säkerhetstänket ska dras innan det går överstyr.

Mårtensson (2004) lägger vikt vid att olika typer av lekredskap och material behöver finnas tillgängliga för barnen för att de ska kunna utmana sig själva på de vis som Boverket (2015) nämner. Om höjder då reduceras, om material byts ut mot mjukare varianter och om det dessutom inte finns tillräckligt stor friyta för att erbjuda barnen höjdskillnader och vegetation så går det att härleda att barnen går miste om chanser att utvecklas. I vissa fall går det dessutom att ifrågasätta huruvida de ersättande materialen och redskapen verkligen är så mycket bättre än sina föregångare. IP1 nämnde att bildäck idag inte får lov att finnas på förskolorna eftersom gummit är giftigt. Samtidigt kan vi dock notera att användningen av gummiasfalt har ökat. Är giftet - som enligt Friström (2016) innebär betydande mängder av cancerframkallande ämnen - bättre för barnen bara för att det är insprängt i markytan?

På samma sätt kan oro kring risktagande riskera att hindra barns möjlighet att öva på att hantera risker i vardagen - något som är viktigt inför det stundande tonårs- och vuxenlivet. Precis som

IP1 så ifrågasätter vi därmed hur långt säkerhetstänket egentligen ska dras och hur många potentiella risker som kan tas bort innan en punkt har nåtts där bristen på risker i sig är en fara.

Riskerna finns överallt i dagens samhälle. Utvecklingen som har lett till fler invånare, mer trafik och fler byggnader på mindre yta innebär att det numera finns få platser i staden som är avsedda för barnen (Halldén, 2007). Förskolegården är en av få platser där barnen kan leka fritt i sin vardag, men om utvecklingen fortsätter i en riktning där dessa gårdar blir allt mindre så går det att ifrågasätta hur vi ska göra för att uppmuntra barn till en mer aktiv vardag. Om barns platser i staden inte börjar prioriteras högre, kan vi då verkligen förvänta oss att barnen ska visa den nyfikenhet och det engagemang som Boverket (2015) uttrycker att barn behöver?

Halldén (2007) menar att vuxna behöver sätta sig in i barns perspektiv, förstå en situation utifrån barnens ståndpunkt och låta dem komma till tals för att skaffa sig ett barnperspektiv som riktar sig mot barns bästa. Resultatet av vår studie visar att de som planerar och fattar beslut i Helsingborg håller en dialog med barnen kring hur nya lekplatser och förskolor ska se ut. IP1 menade också att de ofta väntar med att färdigställa en utegård tills dess att de sett var någonstans barnens intresse ligger och vilka redskap som verkar vara populärast. Ett problem med detta koncept har dock visat sig vara att pengarna ibland är slut när det väl är dags att gå in och färdigställa utomhusmiljön. IP1 menade då att pengarna redan har gått åt till själva byggnaden av huset, vilket i så fall indikerar att utomhusmiljön ligger väldigt lågt på prioriteringslistan vid utformningen av en ny förskola.

Utifrån detta undrar vi därmed hur stort inflytande barnen egentligen har på utomhusmiljön, och hur långt deras idéer faktiskt drivs innan den ekonomiska situationen sätter stopp. Hur stor chans att påverka har egentligen barnen i en vardag som annars är så strukturerad åt dem?

IP1 uttryckte att “det måste funka för ungarna”. Hen pratade då om valet av material och det den markyta som används. Med vad innebär egentligen det? Barn anpassar sig efter den situation som råder, och nutidens barn känner inte till hur förhållandena har förändrats genom tiderna. Att deras vardag idag kan ses som institutionaliserad (Halldén, 2007) är inte nödvändigtvis något som de är medvetna om eftersom de alltid har haft strukturer att leva utifrån.

Gummiasfalt läggs idag på lekplatser och förskolegårdar för att det är ett material som är stötdämpande och som ökar tillgängligheten för alla barn, men materialet kan innehålla gifter som är cancerframkallande. Innebär det att vi kan kalla detta material fungerande för barnen?

Och innebär den generella utveckling som denna studie har beskrivit och analyserat verkligen att situationen som råder funkar för ungarna, eller fungerar det rent av bättre för ekonomin?

Utifrån vårt resultat kan vi se att förskollärarens roll som förespråkare för barnens plats i samhället är viktig, då politikerna och beslutsfattarna verkar prioritera annorlunda. Med den inblick vi skapat i planeringsprocessen av förskolegårdar genom denna uppsats tror vi att vi bidragit till en bredare förståelse för varför det är viktigt att förskollärare är medvetna om de aspekter som prioriteras och får genomslag i processen. Det gäller trots allt såväl barnens vardag som förskollärarnas arbetsplats.

7.1 Metoddiskussion

Kvalitativa forskningsmetoder var inte nya för oss och vi kände oss därför bekväma med detta tillvägagångssätt. Valet att intervjua två tjänstemän från två olika förvaltningar gjorde vi eftersom vi inte hade kunnat läsa oss till hur det egentligen går till när besluten kring förskolegårdarna fattas. För att få en ännu djupare inblick hade vi dock kunnat intervjua fler personer, och då gärna på andra förvaltningar för att få fler perspektiv på processen.

Vi upplever att en ostrukturerad intervju var ett bra val eftersom detta lät IP1 tala fritt och utveckla sina tankar utan att vi avbröt hen med nya frågor. Det blev till ett samtal där följdfrågor kunde ställas för att fördjupa vår förståelse för ämnet. Vi är osäkra på huruvida vi borde ha använt oss av ljudinspelning för att dokumentera det som sades. Ljudupptagningar hade underlättat transkriberingsprocessen, men vi är också medvetna om att denna metod hade riskerat att påverka vad informanten hade valt att säga (Alvehus, 2013).

Eftersom IP2 var föräldraledig och inte kunde närvara vid en personlig intervju så var intervju via mail den enda lösningen. Hade vi kunnat göra något annorlunda hade vi här valt att göra en ostrukturerad intervju även med denna person.

Vi upplever att våra teoretiska perspektiv tillsammans med den tidigare forskning som vi presenterade fungerade som bra analysverktyg i resultatavsnittet. Hade vi haft mer tid på oss hade vi gärna använt teoretiska perspektiv på säkerhet och ekonomi som ytterligare verktyg för att skapa en ännu bredare förståelse för processen.

7.2 Vidare forskning

Utifrån vad vi kommit fram till kring materialval på förskolegårdar i denna studie tror vi att en djupare och mer ingående studie hade kunnat göras kring alternativa material. Detta för att

In document Funkar det verkligen för ungarna? En undersökning av vilka aspekter som prioriteras och får genomslag vid planeringen av förskolegårdar (Page 32-47)