Variationer i de professionellas uppfattningar om SSPF

6.3.1 SSPF som samverkansform i kommunen

Majoriteten av respondenterna lyfter SSPF som en gynnsam samverkansform. En respondent belyser att de haft 37 ungdomar med samtycke i SSPF-forumet och att 17 ärenden har avslutats. Det har till stor del varit lyckade utgångar för de ungdomar som avslutats då ett beteende vänt. Ungdomarna har inte tagits upp i SSPF-forumet igen och deras insatser fungerar.

Samtliga respondenter från socialtjänsten förhåller sig positiva till modellen. Den första respondenten berättar att SSPF-modellen fallit väl ut. Den andra respondenten framhäver att det skapas barriärer mellan myndigheterna om arbete inte sker enligt SSPF-modellen. Den tredje respondenten beskriver styrkan med SSPF och det är att de kommit fram till vilka utlösande faktorer som gör att ungdomar hamnar fel. De kan se trender i vad som utgör grunden till ungdomars kriminella-eller drogbeteende. Dessa är skolfrånvaro, bristande föräldrastyrning och bristande betyg i grundskolan från årskurs sju till nio. SSPF

26

är därmed en analysmaskin och ett utvärderingsverktyg på vilka problem som finns i kommunen och samhället. Socialtjänsten gynnas till stor del av SSPF-samverkan eftersom de får en bredare kunskap om ungdomen, får mer substans till sina utredningar och kan göra bättre utredningar genom att se vilka insatser ungdomen är i störst behov av. En positiv del med SSPF är att de tidigt kan identifiera ungdomar som riskerar att hamna i kriminalitet och missbruk. Om de samtalar om en ungdom som det givits ett samtycke på kan det i sin tur innebära att det kommer upp nya namn utifrån ungdomens umgängeskrets. Dessa ungdomar kan också visa sig vara aktuella för SSPF-forumet och på så vis skapas nya SSPF-ärenden genom att samtycke inhämtas. Det anses positivt att fler namn kan uppdagas på så vis. Två respondenter från socialtjänsten nämner en fördel med samverkan vilket är att de får en helhetsbild.

[…] Så att här med väldigt enkla medel, för vi är också väldigt starka, om vi samverkar så har vi jättemuskler och en ung individ kan på bara några veckor få all tänkbar support. Så att det här har varit jätteskönt att se att vi faktiskt kan ge effektiv hjälp och stöd (Respondent från fritid).

Samtliga respondenter från fritid ställer sig också positiva till SSPF-modellen. Den första respondenten uttrycker det som bra att SSPF kommit igång i kommunen och att det saknats genom åren. Dels är det ett bra sätt för socialtjänsten att få information till sina utredningar när de fått in en anmälan men också för skolan att veta vad socialtjänsten gör. SSPF-forumet utgör även ett bra tillfälle för alla aktörer som kan komma med idéer. Den andra respondenten berättar om SSPF-samverkan som en nödvändighet. För att ett barn eller ungdom ska få en trygg uppväxt och inträda i vuxenlivet på ett tryggt sätt är alla delar viktiga, det vill säga att skola, fritid och hemförhållanden fungerar. Om en del inte fungerar kan den i sin tur påverka de andra delarna. Därmed är det viktigt med arbete enligt SSPF- samverkan. Den tredje respondenten betonar SSPF som mindre resurskrävande. Tidigare har det tillsatts mycket resurser som inte hjälpt ungdomen på grund av sekretessen men nu går det relativt fort från inhämtande av ett samtycke till utförande av en åtgärd. Det som gör SSPF till en bra samverkansmodell är det enkla konceptet och det gör den effektiv. Respondent från skolan är också positiv till SSPF och lyfter det som en bra samverkansform. SSPF-möten resulterar aldrig i bortkastad tid utan det är givande. Det positiva är att de har bestämda träffar som prioriteras. En respondent från socialtjänsten

27

berättar att polis och socialtjänst tidigare har haft svårigheter att samverka men det unika och positiva med samverkansmodellen är deras fungerande samverkan.

[…] Jag hoppas och tror att övriga aktörer tycker att det är en bra samverkansform. Det är den känslan jag absolut får när vi träffas, att alla ser positivt på det. Det är inget möte man går på och känner att man kastar bort 1,5 timme av sin dag utan det är givande (Respondent från skola).

Respondenten från polisen är positiv till SSPF-konceptet. Vidare uttrycks att samverkan tidigare bedrivits mellan skola, polis och fritid men utan socialtjänsten närvarande, de har då kontaktats vid behov vilket anses ha fungerat bättre. Den nya samverkansformen beskrivs som tidskrävande och aktörerna kan inte samtala lika öppet med varandra. En styrka med SSPF anses dock vara att de genom snabba vägar får information, det vill säga snabba kontaktvägar. En respondent från fritid belyser vad det kan betyda för implementeringsarbetet att tre aktörer samverkat tidigare. Det kan innebära en svårighet med en förändring av ett arbetssätt eftersom det kräver förankring och det tar tid. Andra kommuner som arbetar med SSPF har bemött samma utmaning, det vill säga att det tar tid innan modellen anpassat sig.

6.3.2 Implementering av SSPF i fler kommuner

En respondent från socialtjänsten, respondenten från skola och en respondent från fritid uttrycker SSPF som en modell som bör implementeras i fler kommuner. Respondenten från fritid för ett resonemang om att politiker vanligtvis uttrycker behovet av mer resurser till socialtjänsten och fritidsgårdar men att det i slutändan är betydelselöst om aktörerna inte kan samverka.

Samverkan överlag men sen vilken modell man väljer är upp till den kommun man vänder sig till men absolut så kan jag varmhjärtat rekommendera den modellen och vi har haft kommuner som varit intresserade av vårt upplägg och arbete med modellen (Respondent från socialtjänst).

Flera respondenter ser fördelen med SSPF:s implementering i fler kommuner i Sverige men uttrycker också att det är betydelselöst vilken samverkansmodell som implementeras. En respondent från fritid uttrycker att SSPF bör implementeras i fler kommuner men anser även att det kan vara någon annan modell än SSPF. En fördel med SSPF är dock att den har grundpelarna, det vill säga skola, socialtjänst, polis och fritid. En annan respondent

28

från fritid framhäver det som betydelselöst om det är SSPF eller någon annan modell som implementeras, det viktigaste är att det finns en samverkan. En annan respondent från socialtjänsten betonar att modellen med fördel kan implementeras i fler kommuner och att det säkerligen finns behov av det. Det anses dock inte ha någon större betydelse om det är SSPF eller inte då det finns flera samverkansformer som liknar den. Flera respondenter berättar att det finns kommuner som är intresserade av uppstarten, upplägget och arbetet med SSPF-modellen i kommunen.

6.3.3 Betydelsen av kommunens storlek

Respondenterna resonerar om betydelsen av kommuners storlek vid implementering av SSPF-modellen. Respondenten från skola beskriver deras kommun som lämplig storleksmässigt för ett implementeringsarbete av SSPF. Vidare menas dock att det säkerligen inte bör vara ett bekymmer för större kommuner men att det kan bli problematiskt i vissa fall då de är större både till ytan och invånarmässigt, det blir därmed mer problematiskt med sådana träffar. En respondent från fritid framför det som betydelselöst om en ungdom bor i en mindre eller större kommun eftersom ungdomar oavsett kan befinna sig i riskzon för kriminalitet eller missbruk. Därmed finns behov av förebyggande arbete och uppfångande av ungdomar så tidigt som möjligt oavsett en kommuns storlek. En respondent från socialtjänst beskriver också kommuners storlek som irrelevant och uttrycker istället att det handlar om de personer som sitter med i samverkansforumet och deras intresse av att delta. En respondent från socialtjänsten uttrycker att SSPF bör gå att implementera i alla kommuner oavsett storlek, det handlar om en anpassning till förutsättningarna i kommunen. En respondent från fritid uttrycker “Det är ju en Göteborgsmodell, det är klart, men det är väl en storstadsmodell som fungerar väldigt bra på en liten ort, det kan jag säga”.

En respondent från socialtjänsten förmedlar att det vid implementering av SSPF i större städer finns behov av fler samordnare och arbete gentemot stadsdelar. Invånarantalet kan vara lika stort i stadsdelar i större städer som deras kommun men med mindre yta och färre skolor. Implementeringsarbetet kan därmed upplevas svårare att genomföra i en mindre kommun jämfört med en storstadskommun eftersom det kräver mer resurser. Respondenten från polis uttrycker att SSPF-konceptet troligtvis skulle fungera bättre i en större stad eftersom det inte finns samma kännedom om ungdomar. En respondent från fritid berättar att SSPF med fördel kan implementeras i en mindre kommun som deras kommun. Upplevelsen med en mindre stad i jämförelse med en större stad är möjligheten

29

att uppmärksamma ungdomar tidigare eftersom det är färre människor och det finns en lokalkännedom. En annan respondent från fritid förmedlar upplevelsen av att det är enklare med implementering av SSPF i en mindre kommun eftersom det är färre yrkesverksamma som involveras i samarbetet. I en storstad finns exempelvis flera olika socialkontor med olika områden. Upplevelsen är dock att modellen fungerar bra även i storstäder som Göteborg och att varje kommun måste genomföra sina egna varianter.

6.3.4 Lagstiftningens påverkan på SSPF-samverkan

Två respondenter från fritid uttrycker socialtjänstens sekretess som den starkaste men upplever inte att den utgör ett hinder eller problematiserar arbetsgruppsmötet. En respondent från socialtjänsten berättar att aktörernas sekretess inte upplevs som ett hinder i SSPF-samverkan så länge det finns ett samtycke. En annan respondent från socialtjänsten belyser däremot att sekretessen finns av en god anledning men att den i vissa fall utgör ett hinder. Socialtjänstens sekretess utgör ett hinder innan samtycke är inhämtat. Om ett namn lyfts på ett arbetsgruppsmöte och inget samtycke inhämtats kan flera aktörer ha kännedom om ungdomen, exempelvis kan en socialsekreterare ha kännedom om ungdomen genom utredningar eller inkomna orosanmälningar. Det innebär dock inte att den informationen får utelämnas och i det stadiet kan aktörerna inte samtala om ungdomen, de får enbart framställa anledningen till att ett namn lyfts. Det är först när samtycke är inhämtat som aktörerna kan samtala om ungdomen och det är endast om väsentlig information.

Ett hinder i SSPF-forumet som förmedlas av respondenten från polisen är socialtjänstens lagstiftning. Om de i ett arbetsgruppsmöte har samtycke på en ungdom som de diskuterar om kan det i sin tur visa sig att det också finns en oro kring andra ungdomar i ungdomens umgängeskrets. I dessa situationer hade det varit en vinst om socialtjänsten kunnat bekräfta, förneka eller berätta om någon i umgängeskretsen har en utredning hos socialtjänsten. Polisens oro hade därmed inte behövt vara lika stark och resurserna hade kunnat riktats till en annan ungdom men eftersom det inte finns ett samtycke är det inte möjligt. Umgänget anses vara lika viktigt att uppmärksamma och därmed hade det varit värdefullt att kunna diskutera öppet oavsett samtycke eller inte om behovet finns. Det blir därmed hindrade eftersom samtycket är bundet till en ungdom och det måste finnas ett samtycke på umgängeskretsen för att få diskutera dessa.

[...] Vi ska givetvis inte diskutera random människor men om vi har en ungdom där vi har ett samtycke och vi ser att det verkar vara fler i det här umgänget

30

som inte mår bra så ska vi kunna diskutera det tycker jag [...] (Respondent från polisen).

Respondenten från polisen beskriver också socialtjänstens lagstiftning som ett hinder med hänvisning till deras skyldighet att skriva en orosanmälan. Problematiken med socialtjänsten skyldighet är att information som polisen delger om umgängeskretsen är sådan information som inte alltid bör spridas vidare, inte är bekräftad eller något som polisen inte kunnat bevisa, exempelvis att någon i en ungdoms umgängeskrets säljer narkotika. Det kan dock vara värdefull information för skolans medvetande så att de kan ha uppsyn över ungdomen. Om skolan skulle uppleva något misstänksamt kan polisen därefter agera. Skolan skulle troligtvis inte ha en medvetenhet om det om inte polisen informerat dem. Vidare uttrycker respondenten från polisen att om polisen informerar skolan om det i SSPF-forumet kommer socialtjänsten skriva en orosanmälan och därmed kalla ungdomen till ett möte. Informationen om att ungdomen säljer narkotika skulle då delges denne. Det uppstår därmed svårigheter för polisen att bevisa att ungdomen säljer narkotika. Vid behov att delge sådan information mellan övriga aktörer är den nuvarande lösningen att den delges när socialtjänsten lämnat mötet. Respondenten från polisen menar att denna lösning har fungerat men anses kunna lösas på annat sätt och upplevs vara tidskrävande. Respondenten från polisen uttrycker "vi har räknat på att det tar ungefär dubbelt så lång tid som det har tagit för oss innan och det är ju tid som vi skulle kunna tillbringa på gatan". Därmed anses det ha fungerat bättre att bedriva samverkan på så vis som det gjorts tidigare, utan socialtjänsten närvarande. Respondent från socialtjänsten berättar också om socialtjänstens lagstiftning som ett hinder. Om en aktör skulle lyfta att de har kännedom om något kring en ungdom kan socialtjänsten behöva skriva en orosanmälan. Därvid blir det ett hinder för den aktör som lyfter det då de möjligtvis röjer sitt förtroende gentemot ungdomen.