riket fram till och med 2020, drygt 550 000 bostäder totalt eller cirka 30 600 per år. Det är givetvis även av intresse hur byggbehovet är fördelat över tiden. Är det jämnt fördelat, dvs. är byggbehovet drygt 30 000 varje år eller är byggbehovet högre respektive lägre under olika perioder? I figur 2.3 åskådliggörs den prognostiserade årliga hushållstillväxten på riksnivå samt antalet 20-24-åringar enligt SCB:s befolkningsprognos. Då det är i denna ålder de flesta bildar sitt första egna hushåll får de demografiska
förändringarna i denna åldersgrupp en stor effekt på tillväxten i antal hushåll och i förlängningen på byggbehovet. Från figuren kan utläsas att tillväxten i antalet hushåll är ojämnt fördelad, med en topp runt 2010.
Viktigt att påpeka är att de figurer över byggbehovet som presenteras i detta avsnitt inte tas alltför bokstavligt. Byggande är en lång process och det exakta byggbehovet för ett visst år är, inte bara väldigt svårt att beräkna, utan även av mindre intresse. Poängen är den ökning i hushållstillväxten t.o.m. 2010 som sedan följs av en relativt kraftig nedgång under den resterande delen av prognosperioden.
Som nämndes i avsnitt 2.1 ligger det utanför syftet med den här rapporten att diskutera vad som behöver byggas, dvs. vilka upplåtelseformer och vilka lägenhetsstorlekar, men då förändringen i hushållstillväxt till stor del kan förklaras med upp- och nedgången i antal 20-24 åringar är detta uppen- barligen viktigt att ta hänsyn till när ”spaden sätts i marken”. Att till stor del producera bostäder särskilt avsedda för den yngsta kategorin aktörer på bostadsmarknaden under ”uppgångsfasen” t.o.m. 2010 kan medföra pro- blem de därefter kommande åren då antalet personer i denna åldersgrupp minskar. Det är värt att notera att det i denna framställning endast beskriver utvecklingen i grova drag. Kunskapen om de regionalt specifika behoven finns givetvis just på regional och lokal nivå.
Figur 2.3 Hushållstillväxt och antal 20-24-åringar 2003-2020
Källor: SCB och Boverkets beräkningar
15 000 20 000 25 000 30 000 35 000 2003 2005 2007 2009 2011 2013 2015 2017 2019 500 000 550 000 600 000 650 000 700 000
Resterande del av detta avsnitt ägnas åt byggbehovets variationer över tiden. På riksnivå studerar vi årliga variationer, även om syftet inte är att man ska gå in och ”läsa av” byggbehovet år för år. Dessa årliga variationer är beräk- nade med hjälp av hushållskvoter på riksnivå då vi enbart har tillgång till regionala befolkningsprognoser för 2010 och 2020. Dessutom studeras även några delperioder, framför allt 2003-2010 och 2011-2020. Vidare studerar vi även storstadsregionerna, där vi inte har några årliga befolkningsprognoser utan bara kan studera delperioder med utgångspunkt i befolkningen 2002 samt prognoserna för 2010 och 2020.
2.3.1. Riket
I figur 2.4 presenteras byggbehovet per år för perioden 2003-2020 för hela riket. Ett genomsnitt för hela denna period ger, som tidigare sagts, ett årligt byggbehov på cirka 30 600 bostäder.33 Av figuren framgår att byggbehovet ökar under den första delen av perioden (t.o.m. 2010) för att därefter minska, vilket självfallet härrör från den prognostiserade hushållstillväxten som framgick i figur 2.3. Då vi delar upp perioden i två delperioder, 2003-2010 och 2011-2020, blir det prognostiserade byggbehovet i genomsnitt cirka 30 000 respektive cirka 31 000 per år.
Figur 2.4 Samhälleligt byggbehov 2003-2020 (en procents bostadsreserv uppbyggd år 2020)
Källa: Boverkets beräkningar
33
Då vi inte har en årlig befolkningsprognos på LA-nivå är det årliga byggbehovet beräknat enligt följande. Det totala byggbehovet t.o.m. 2020 är beräknat till 550 122 och hushållstillväxten till 459 346. (Denna hushållstillväxtsiffra är inte exakt lika med den som presenteras i tabell 6.1 (462 511) beroende på att siffran i tabell 2.1 är beräknad på LA-nivå, dvs. hushållskvoterna (för varje åldersklass) är olika i olika LA medan för innevarande siffra (459 346) är hushållskvoterna (för varje åldersklass) beräknade som ett riksgenomsnitt.) Differensen 90 776 är sedan jämnt fördelad över åren, dvs. byggbehovet för respektive år är beräknat som hushållstillväxten plus 5 043. (Implicit antas att rivningarna är jämnt fördelade över åren, lediga lägenheter utnyttjas successivt samt att bostadsreserven successivt byggs upp fram till 2020.)
0 10 000 20 000 30 000 40 000 2003 2005 2007 2009 2011 2013 2015 2017 2019
I figur 2.5 åskådliggörs det årliga byggbehovet fram till och med 2020 med något modifierade antaganden. Då den första delen av prognosperioden ligger bakom oss kan vi studera vilket utfallet, dvs. det faktiska byggandet, blev under de första tre åren, 2003-2005. Dessutom torde det vara, om inte önskvärt, så åtminstone inte negativt att en bostadsreserv byggs upp så snart som möjligt. Därför gör vi i figur 2.5 följande antaganden: För det första tar vi även hänsyn till vad som faktiskt byggts under perioden 2003-2005, för det andra antas att bostadsreserven byggs upp redan till år 2010.34
Låt oss börja med att titta på det faktiska byggandet under 2003-200535, dvs. nybyggnation plus nettotillskottet genom ombyggnation. Detta upp- gick, i lokala arbetsmarknadsregioner med positivt byggbehov, i genom- snitt till drygt 26 000 per år. Då vi tar hänsyn till det faktiska byggandet under dessa år blir det genomsnittliga byggbehovet under resterande del av prognosperioden, dvs. under perioden 2006-2020, cirka 31 500 per år (ca 32 500 under 2006-2010 respektive cirka 31 000 under 2011-2020).
Om vi dessutom lägger till antagandet om att bostadsreserven borde vara uppbyggd redan 2010 får vi ett byggbehov på drygt 34 300 per år under perioden 2006-2010 medan byggbehovet för 2011-2020 då bli cirka 30 000 per år.
Figur 2.5 Faktiskt byggande och ”samhälleligt” byggbehov 2003-2020 (bostadsreserven uppbyggd 2010).
Källa: Boverkets beräkningar
Figur 2.4 och 2.5 sammanfattas i tabell 2.8. Här presenteras även byggbe- hovet för en rad delperioder under olika antaganden. Det genomsnittliga byggbehovet för olika delperioder skiljer sig självklart åt beroende på hur snabbt en bostadsreserv byggs upp. Om bostadsreserven byggs upp redan till
34
Observera att vi i figur 2.5 inte har tagit hänsyn till att rivningarna under 2003-2005 varit lägre än prognostiserat samt inte heller till den faktiska hushållsutvecklingen under samma år.
35
Preliminära siffror från SCB tyder på att antalet färdigställda lägenheter under 2006 var cirka 34 700 (ny- plus ombyggnation). Den regionala fördelningen har dock ännu inte presenterats. 0 10 000 20 000 30 000 40 000 200 200 200 200 201 201 201 201 201 Faktiskt byggande 2003-2005 Byggbehov 2006-2020 (givet 1% t.o.m. 2010)
2010 blir det årliga byggbehovet under perioden 2003-2010 cirka 31 200 per år. Denna siffra blir, som tidigare nämnts, cirka 30 000 per år om bostads- reserven istället byggs upp till 2020. En intressant iakttagelse är att det fak- tiska byggandet under 2003-2005 ganska väl matchar vårt prognostiserade behov för dessa år. Beroende på vilka antaganden som görs om uppbygg- nadstakten av bostadsreserven och om man tar hänsyn till det faktiska byggandet under de senaste åren eller inte beräknas byggbehovet under perioden 2006-2010 till i genomsnitt någonstans mellan 32 500 och 34 300 bostäder per år medan det för åren 2011-2020 blir mellan 30 000 och 31 000.
Tabell 2.8 Genomsnittligt byggbehov 2003-2020 2003- 2005 2003- 2010 2006- 2010 2006- 2020 2011- 2020 2003- 2020 Faktiskt byggande 26 02836 Byggbehov 137 26 890 31 205 33 794 30 048 Byggbehov 238 34 311 Byggbehov 339 25 683 29 998 32 587 31 538 31 014 30 562 Byggbehov 440 32 518 31 469 30 945
Källor: SCB och Boverkets beräkningar
Låt oss än en gång påpeka att det inte ska läggas alltför stor vikt vid kort- siktiga variationer i byggbehovet. Sammanfattningsvis kan dock sägas att det prognostiserade byggbehovet stiger under första delen av perioden (t.o.m. 2010) för att sedan avta under andra delen av perioden. Det kvan- titativa byggbehovet är, räknat som genomsnitt per år, ganska jämnt fördelat då vi delar upp prognosperioden i två delperioder (2003-2010 och 2011-2020). Om vi antar att bostadsreserven byggs upp redan till 2010 får vi självklart en liten övervikt år den förra delperioden. Om vi dessutom tar hänsyn till vad som faktiskt byggts under 2003-2005 når det prognosti- serade behovet upp till drygt 34 300 under perioden 2006-2010.
2.3.2. Storstadsregionerna
Avslutningsvis ska vi kortfattat beskriva variationer i byggbehovet i stor- stadsregionerna för perioden 2003-2020. De här tre regionerna är av extra stort intresse då två tredjedelar av det prognostiserade byggbehovet är lokali- serat till dessa områden. Då vi inte har tillgång till årliga befolknings- prognoser på LA-nivå kan vi bara studera genomsnittliga siffror för ett par delperioder. Tabell 2.9 visar det beräknade byggbehovet i storstadsregio- nerna för perioden 2003-2020, under antagandet att bostadsreserven är
36
Det totala byggandet (ny- plus ombyggnation) var under åren 2003-2005 i genomsnitt 26 555. Endast drygt 500 bostäder per år, vilket motsvarar cirka 2 procent av den totala nybyggnationen, byggdes i regioner som beräknat det kvantitativa byggbehovet till noll.
37
En procents bostadsreserv t.o.m. 2010.
38
En procents bostadsreserv t.o.m. 2010 samt hänsyn taget till faktiskt byggande 2003- 2005.
39
En procents bostadsreserv t.o.m. 2020.
40
En procents bostadsreserv t.o.m. 2020 samt hänsyn taget till faktiskt byggande 2003- 2005.
uppbyggd t.o.m. 2010 (bortsett från sista kolumnen). I Stockholmsregionen är behovet i stort sett identiskt under de två delperioderna, medan det i Malmöregionen är något högre under den senare perioden. Däremot kan vi notera en relativt stor differens i Göteborgsregionen där det årliga behovet beräknas vara närmare 900, eller 15 procent, bostäder färre under perioden 2011-2020 jämfört med 2003-2010.
Tabell 2.9 Samhälleligt byggbehov per år till och med 2020 (bostadsreserven uppbyggd till 2010) Fakt. bygg. 2003-2005 Byggbehov 2006-2010 Byggbehov 2003-2010 Byggbehov 2011-2020 Byggbehov 2006-2020 Stockholm 8 386 11 968 10 625 10 590 11 049 Göteborg 3 997 7 266 6 040 5 156 5 859 Malmö 2 634 4 448 3 768 3 925 4 099
Källor: SCB och Boverkets beräkningar
Som framgår av tabell 2.9 ligger det faktiska genomsnittliga årliga byggan- det 2003-2005 i samtliga storstadsregioner under det behovsgenomsnitt som beräknas t.o.m. 2010. Detta behöver inte innebära att byggandet understigit behovet. Om hushållstillväxten i storstadsregionerna följer samma mönster som i riket som helhet har byggbehovet varit lägre under 2003-2005 än det kommer att vara under resterande delen av perioden t.o.m. 2010 (se figur 2.3). Enligt Boverkets Indikatorer (februari 2007) påbörjades i Storstockholm cirka 11 500 bostäder under 2006 och i Stormalmö var motsvarade siffra 5 900. Dvs. i Storstockholm ligger byggandet ganska nära det långsiktigt prognostiserade behovet medan det i Stormalmö ligger klart över. Undantaget bland storstadsregionerna är Storgöteborg där det under samma period endast påbörjades cirka 4 200 nya bostäder, vilket alltså tyder på att byggandet minskar i Göteborgs- regionen.41
Efter denna kortfattade resultatgenomgång övergår nu till att i nästa kapitel mer kvalitativt analysera resultaten och diskutera eventuella osäkerheter i beräkningarna.
41
Storregionerna och de lokala arbetsmarknaderna är definitionsmässigt inte exakt lika. I Stockholms LA ingår kommunerna Håbo, Gnesta, Strängnäs och Trosa vilka inte ingår i Storstockholmsregionen. På samma sätt ingår Orust, Vårgårda och Mark i Göteborgs LA och Sjöbo, Hörby och Ystad i Malmös LA men inte i respektive storregion. Detta innebär att Stockholms LA befolkningsmässigt är knappt fyra procent större än Storstockholm. För Göteborg och Malmö är siffrorna cirka sju respektive cirka tio procent.
3 Perspektiv på resultaten
I föregående kapitel presenterades de matematiskt framräknade resultaten. I detta kapitel ska vi, till största delen kvalitativt, analysera osäkerheten i dessa resultat. Vi börjar dock med att i avsnitt 3.1 relatera prognosen till tidigare perioders byggande. Därefter, i avsnitt 3.2, går vi igenom prognosmodellen och diskuterar den osäkerhet som är förenad med modellens olika variabler.
3.1 Historiskt perspektiv
Låt oss återanknyta till avsnitt 1.4 och kort relatera det framräknade bygg- behovet till några tidigare tidsperioder. Som tidigare nämnts är dock historiska jämförelser av volymer inte direkt relevanta p.g.a. att behovet är olika stort under olika tidsperioder. Under perioder med hög befolknings- tillväxt blir det kvantitativa byggbehovet större än när befolkningstillväxten är låg.42 I tabell 3.1 jämförs det prognostiserade genomsnittliga årliga bygg-
behovet för perioden 2003-2020 med ett par tidigare perioder; dels byggan- det under den senaste ”byggboomen” 1988-1992, dels det faktiska
byggandet under åren 2003-2005.
Tabell 3.1 Faktiskt byggande och prognostiserat byggbehov
1988-1992 2003-2005 2003-2020 Stockholm 9 300 8 400 10 600 Göteborg 5 100 4 000 5 500 Malmö 3 900 2 600 3 900 Övriga riket 36 400 11 500 10 600 Totalt 54 700 26 600 30 600
Källor: SCB och Boverkets beräkningar
42
På samma sätt är det inte heller lämpligt att göra internationella jämförelser. Om det byggs mer eller mindre i Sverige än i något annat land är givetvis avhängigt av skillnader i behov, t.ex. beroende på skillnader i befolkningstillväxt och på hur respektive bestånd ser ut.
Om vi börjar med att jämföra prognosen med vad som byggdes under den senaste byggboomen i skiftet 1980/90-tal kan vi konstatera att volymerna är ungefär desamma i de tre storstadsregionerna även om byggandet i Stock- holm var något lägre då än vad som prognostiseras för de kommande åren. Den stora skillnaden på riksnivå förklaras således av ett mycket högt byggande i övriga riket som vida överstiger de här prognostiserade volymerna.
Om vi istället jämför prognosen med de år som redan passerats kan vi konstatera att under prognosens inledande år har den faktiska produktionen legat tretton procent lägre än genomsnittet för hela prognosperioden. Då ska man dock komma ihåg diskussionen i avsnitt 2.3 där det framgick att det årliga behovet inte är konstant. Beaktar vi således det faktum att be- hovet är tilltagande fram till 2010-2011 så är avvikelsen mellan det faktiskt byggda 2003-2005 och det prognostiserade byggbehovet för samma period ytterst marginell. Det som kan noteras är dock att medan samtliga storstads- regioner ligger väsentligt lägre än genomsnittet för hela prognosen så har det faktiskt byggandet i övriga riket under de inledande tre åren överstigit det genomsnittliga årsbehovet med knappa tusen bostäder per år.
3.2 Osäkerhetsfaktorer i modellen
I detta avsnitt ska vi gå igenom byggbehovsmodellen och diskutera tänk- bara orsaker till att variablerna och parametrarna kan komma att få annorlunda utfall än prognostiserat.43 Låt oss därför återknyta till ekva- tionen för byggbehovet i kapitel 1.
i t i t i t j j i t j i t i t i t i t j j i t i t R V A h N R V A H BB + − + ⋅ Δ = = + − + Δ = − = − =
∑
∑
1 10 1 , , 1 10 1 , (3.1)De ingående variablerna i byggbehovsekvationen som kan komma att få ett annorlunda utfall än prognostiserat är således:
befolkningsprognosen (N),
hushållskvoterna (h),
rivningarna (A),
de lediga lägenheterna (V), och
lägenhetsreserven (R).
Vi ska nu kortfattat diskutera dessa faktorer, framför allt kvalitativt, men i ett par fall även ge kvantitativa exempel på hur byggbehovet förändras om ett initialt antagande eller ”inputen” i modellen är felaktig.
43
Utgångspunkten i detta avsnitt är orsaker till att utfallet av variablerna kan bli annorlunda än prognostiserat. I slutrapporten kommer vi att utförligare diskutera varför det faktiska framtida byggandet kan komma att avvika från prognosen.
3.2.1. Befolkningsprognosen
Den största enskilda osäkerhetsfaktorn i byggbehovsmodellen är befolk- ningsprognosen.44 En del generella drag i befolkningsutvecklingen kan man förutse med relativt stor säkerhet, medan andra delar är mer osäkra. Den mest komplicerade faktorn att förutse, även på kort sikt, är in- och utvand- ringens storlek. In- och utvandringens storlek har varierat kraftigt under åren beroende bl.a. på globaliseringen, oron i världen och dessutom på- verkas den av såväl Sveriges som omvärldens invandringspolitik (SCB, 2006, sid.15). Det är uppenbart att om man från politiskt håll skulle ”stänga gränserna” eller öppna upp dem för helt fri invandring, kommer detta i stor utsträckning att påverka det framtida byggbehovet.
Med tanke på det regionala perspektivet måste vi även ta hänsyn till att den inrikes omflyttningen kan prognostiseras fel. Detta kan påverka, kanske inte så mycket det totala byggbehovet i riket, men definitivt utfallet i de enskilda regionerna. De regionala omflyttningarna är dessutom (i allra högsta grad) påverkbara. Kommuner eller regioner med negativa flyttnings- netton kan genom olika insatser försöka vända en sådan trend och försöka få invånarna att stanna kvar och/eller nya att flytta in.
Slutsatsen är att befolkningsutvecklingen spelar stor roll för hushållsbild- ningen och därmed för det framtida byggbehovet, både regionalt och natio- nellt. I synnerhet framtida invandring och inrikes flyttningar är väldigt svåra att prognostisera då de utgör uttryck för människors individuella val och påverkas av en rad omvärldsfaktorer. Vi använder de senast tillgängliga regionala befolkningsprognoserna som input i vår analysmodell. Det är dock ofrånkomligt att om de faktiska befolkningsförändringarna blir annor- lunda än vad de regionala befolkningsprognoserna indikerar - då kommer också det kvantitativa byggbehovet att förändras och det framtida byggan- det att behöva justeras.
3.2.2. Hushållskvoterna
Förutom genom befolkningsutvecklingen påverkas hushållsutvecklingen också genom hushållsbildningen varför förändringar i hushållskvoter utgör den andra osäkerhetsfaktorn när det gäller prognoser över det framtida antalet hushåll. I bilaga 2 beskrivs hus hushållskvoterna varierar över åldersgrupper och mellan länen. Där redogörs också för de sambandstester som genomförts när det gäller hushållskvoternas påverkan av ekonomiska faktorer. De statistiska tester som vi genomfört visar att inkomster och priser inte har någon inverkan på hushållskvoterna. Baserat på dessa tester
44
Enligt SCB:s senaste befolkningsprognos (SCB, 2006) beräknas Sveriges befolkning år 2020 vara knappt 39 000 personer färre än enligt den prognos vi använder här (SCB, 2003). Större delen av denna förändring, drygt 33 000, härrör sig dock till personer i åldern 0-14 år och påverkar således inte byggbehovet fram till år 2020. En beräkning med hushållskvoter på riksnivå tyder på att förändringen av antalet hushåll t.o.m. 2020 endast påverkas marginellt (mindre än 50 hushåll per år) om SCB:s senaste befolkningsprognos från 2006 används.
och med stöd i både teori och empiri antas konstanta hushållskvoter, dvs. samma hushållskvoter används för att beräkna antalet hushåll år 2020 som år 2003. Det finns följande ytterligare skäl till att vi använder konstanta hushållskvoter i våra hushållsberäkningar: i) det faktum att kvoterna varit konstanta sedan mitten av 1990-talet (se tabell 3.2), ii) de svenska hushålls- kvoterna är idag högst i Europa och när dessutom 53 procent av hushållen idag består av endast en vuxen finns inte mycket utrymme kvar för hus- hållskvoterna att öka ytterligare, samt, iii) teoretiska skäl talar för att med ökad inkomst ökar konsumtionen av bostadstjänster, men inte konsum- tionen av antal bostäder. I tabell 3.2 framgår hushållskvoterna för respek- tive åldersklass under perioden 1995-2003.
Tabell 3.2 Hushållskvoter 1995-2003 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 15-19 0,05 0,06 0,04 0,07 0,05 0,07 0,05 0,06 0,06 20-24 0,52 0,52 0,50 0,58 0,50 0,51 0,47 0,52 0,52 25-34 0,62 0,61 0,63 0,60 0,62 0,62 0,63 0,63 0,62 35-44 0,61 0,59 0,61 0,62 0,64 0,63 0,63 0,63 0,61 45-54 0,63 0,58 0,63 0,63 0,64 0,64 0,66 0,65 0,66 55-64 0,63 0,63 0,63 0,65 0,65 0,64 0,64 0,66 0,65 65-69 0,63 0,64 0,63 0,63 0,61 0,57 0,64 0,62 0,61 70-74 0,69 0,68 0,65 0,64 0,66 0,69 0,59 0,68 0,67 75-79 0,74 0,76 0,74 0,74 0,72 0,73 0,72 0,70 0,73 80- 0,71 0,79 0,76 0,81 0,80 0,80 0,82 0,82 0,78 Totalt 0,59 0,58 0,59 0,60 0,60 0,60 0,60 0,60 0,60
Källa: Boverkets beräkningar från HEK.
I tabellen framgår att hushållskvoterna har varit stabila sedan mitten av 1990-talet. För vissa åldersgrupper varierar kvoterna något mellan åren, sannolikt beroende på att beräkningarna härrör sig från urvalsundersök- ningar (HEK), men någon långsiktig trend i hushållskvoterna tycks inte finnas. För att förbättra det statistiska underlaget har vi använt de fem åren 1999-2003 i beräkningarna av de länsspecifika hushållskvoterna vilket ger mer exakta skattningar än om ett enskilt år skulle användas.
Även om hushållskvoterna har varit konstanta det senaste decenniet och inget tyder på att det finns några inkomst- eller priseffekter kan det inte uteslutas att hushållskvoterna kan komma att förändras i framtiden. Det är t.ex. värt att notera att de pris- och inkomstförändringar som använts i de ekonometriska testerna är de faktiska förändringarna under perioden 1995- 2003 och att dessa förändringar varit måttliga. Om de framtida inkomsterna eller priserna skulle förändras exceptionellt mycket kan det således inte uteslutas att de framtida hushållskvoterna kan komma att förändras.
Det finns andra faktorer som kan påverka hushållskvoterna än utveck- lingen av inkomster och priser. Hur vi kommer att bo i framtiden beror i hög grad på utvecklingen av individernas preferenser och även av olika typer av framtida trender. Den framtida bostadspolitiken kan också spela roll i sammanhanget. Två ytterligheter här är en framtida utveckling mot kollektivt boende respektive en utveckling där hushållen i hög grad besitter två bostäder per hushåll. Givetvis påverkas byggbehovet om något av detta
skulle bli verklighet även om antalet hushåll är konstant – i det förra fallet minskar antalet bostäder per hushåll och byggbehovet sjunker medan det omvända inträffar i det senare fallet. Samhällsförändringar eller preferens- förskjutningar kan också påverka antalet hushåll och därigenom byggbe- hovet, t.ex. genom ökad eller minskade benägenhet att bo kvar hemma hos föräldrarna eller genom att andelen singelhushåll ökar eller minskar i framtiden.
Att förutse framtida preferenser och politik är i det närmaste omöjligt, varför det är omöjligt att inkorporera dem i vår modell. Icke desto mindre är det väsentligt att vara medveten om att många faktorer spelar roll för vårt framtida boende. Slutsatsen av ovanstående är dock att det rimligaste antag- andet för framtiden är att hushållskvoterna, liksom under det senaste decenniet, kommer att vara konstanta, men att en framtida eventuell föränd- ring av hushållskvoterna kommer att påverka det framtida byggbehovet.
3.2.3. Rivningar
När det gäller det framtida antalet rivningar har vi, som beskrivits i avsnitt bilaga 2, antagit att den genomsnittliga årliga avgången för respektive lokal arbetsmarknad blir lika stor som genomsnittet för åren 1996-2005. Genom att välja denna tidsperiod får vi med både uppgång och nedgång i
”rivningskonjunkturen”.
Ett historiskt baserat antagande kan få konsekvenser och kan därför diskuteras. Det går exempelvis att argumentera för att där det redan har rivits mycket kommer det i framtiden att rivas lite och omvänt, även om dessa effekter mildras genom att vi använder en relativt lång tidsperiod så att toppar och bottnar slås ut över flera år. För en handfull LA-regioner har den faktiska konsekvensen blivit att man ”tack vare” antagandet om ett visst antal rivningar har fått ett positivt byggbehov trots att den prognos- tiserade hushållsutvecklingen i regionen är negativ.45
I bland annat dessa fall vore det tänkbart att gå in i enskilda LA och på lämpligt sätt korrigera ”orimliga” värden på prognostiserat antal rivningar, men då följer också avgränsningsproblem för vilka och hur stora korrige- ringar som ska göras. För att göra mer explicita bedömningar på LA-nivå fordras dessutom en stor arbetsinsats vars nytta sannolikt inte skulle upp- vägas av arbetsinsatsen inom denna studies ram där 81 olika regioner ingår och där modellens enkelhet därför är central.
Slutsatsen när det gäller modellens antagande om framtida rivningar är att det verkliga utfallet kan bli både större och mindre än vad som antagits i modellen och att ett annorlunda faktiskt utfall kommer få konsekvenser för det framtida byggbehovet varför detta i så fall får korrigeras.46 Detta får då
justeras regionalt där också de bästa förutsättningarna för att göra mer specifikt grundade antaganden om det framtida rivningsbehovet i enskilda
45
Detta aktualiserar (det sannolika) sambandet mellan antalet rivningar och