Vattenresursernas fördelning inom regionen

En betraktelse av yt- och grundvattenresursernas geografiska fördelning i förhållande till huvudstråken i regionens strukturbild (se avsnitt 5.2.2) visar att vattenresurserna är något ojämnt fördelade. Längs en del av stråken finns det relativt gott om outnyttjade vattenresurser. Längs andra stråk är det en tydlig brist på lämpliga vattenresurser för dricksvattenförsörjning nära stråken.

Huvudstråken kan beskrivas på följande sätt med avseende på vattenresurser (se Figur 25):

1. Göteborg-Kungälv-Kode-Stenungsund (längs Bohusbanan)

Både yt- och grundvattenresurser är begränsade i kapacitet längs detta stråk förutom Göta älv på sträckan Göteborg-Kungälv. Längs stråket mellan Kungälv och Stenungsund finns inga större ytvattentillgångar och inga väsentliga grundvattenförekomster, som kan användas för

dricksvattenproduktion i större skala.

Nordost om Stenungsund finns St. Hällungen som idag är ytvattentäkt för Stenungsund och grundvattenförekomsterna vid Ucklum och Huveröd, där Ucklum utnyttjas i liten skala. Längre norrut finns även sjön Store-Väktor och grundvattenförekomsterna vid Backamo och Maen-Dunnebacka. Maen-Dunnebacka är dock beläget närmare Lilla Edet och har därför räknats till detta stråk.

2. Göteborg-Älvängen-Lödöse-Lilla Edet (längs Göta älv och Norge/Vänerbanan)

Detta stråk domineras av Göta älv, vilket också är regionens i särklass viktigaste vattenresurs för dricksvattenproduktion. I övrigt finns endast några få stora ytvattentillgångar i detta stråk, däribland Öresjö längst i norr, Store-Väktor i nordväst samt Gravlången och Vanderydsvattnet i de östra delarna av Lilla Edets kommun.

I stråkets södra delar strax norr om Kungälv finns två viktiga

grundvattenförekomster, Dösebacka och Lysegården, som båda utnyttjas av Kungälv för vattenförsörjning och även ger vatten till Ale kommun. Båda vattentäkterna är beroende av konstgjord infiltration med råvatten både från Göta älv och Drypesjön/Vallerån. Vattentäkterna utnyttjar idag

ca 70 % av den bedömda maximala kapaciteten baserad på konstgjord infiltration.

Nordväst om Lilla Edet, på ca 7 km avstånd finns grundvattenmagasinet Maen, vilket även gränsar till magasinen Dunnebacka och Backamo. Maen är påverkat av flera grustäkter, men kan ändå ha god kapacitet för grundvattenuttag, eventuellt med förstärkning med konstgjord

infiltration från sjön Store-Väktor. Magasinet är dock inte ännu undersökt i detalj.

3. Göteborg-Lerum-Alingsås (längs Västra stambanan), samt stråket Gråbo-Sjövik-Sollebrunn

Tillsammans med stråk 4 utgör detta stråk regionens vattenrikaste. Stråket domineras av Säveåns avrinningsområde med flera stora sjöar, där Mjörn och Anten är de största. Till stråket kan även räknas Färgen och Ömmern, vilka utgör huvud- respektive reservvattentäkt för Alingsås. Inom stråket finns även sjösystemen söder om Lerum-Floda vilka avvattnas både norrut till Säveån och söderut till Mölndalsån. Lerums huvudvattentäkt utnyttjar idag Öxsjön och Stora Stamsjön som råvattentäkter i detta område.

Inom stråket, i området mellan Gråbo och Sollebrunn, finns regionens största grundvattenförekomster, där framförallt Gråbodeltat, Östaddeltat och Kollanda utgör tre mycket viktiga förekomster. De kommunala vattentäkterna i Gråbo och Sjövik (Östad) i dessa grundvattenmagasin utnyttjar idag endast begränsade andelar av den bedömda naturliga grundvattentillgången. Samtliga tre områden bedöms också hysa goda förutsättningar för storskaligt grundvattenuttag baserat på konstgjord infiltration med råvatten primärt från Mjörn.

Längs stråket finns även ytterligare grundvattentillgångar vid Ålanda i Antens södra ände och mellan Gräfsnäs och Sollebrunn. Dessa

grundvattenmagasin är dock relativt små i jämförelse med de tre deltaavlagringarna. Ålanda har dock ändå bedömts ha relativt hög kapacitet på grund av stor andel inducerad infiltration från sjön Anten1. Nära Floda finns två grundvattenmagasin av betydelse, Skallsjödeltat nära väg E20 och Uspen-Lensjön, några km söder om Floda.

Skallsjödeltat utnyttjas idag till ungefär hälften av sin kapacitet och Uspen-Lensjön inte alls för kommunal vattenförsörjning.

Utanför regionen, söder och sydväst om Vårgårda, finns två större grundvattenförekomster, Hol och Siene-Algutstorp.

Grundvattenmagasinet kring Hol är kraftigt påverkat av täktverksamhet

och har begränsad kapacitet. Siene-Algutstorp utgör den del av den större grundvattenförekomsten Algutstorp-Horla som har högst kapacitet och även inkluderar Vårgårdas huvudvattentäkt och reservvattentäkt. Möjligheter till större grundvattenuttag finns, särskilt om detta kompletteras med konstgjord infiltration, med råvatten från t.ex. Säveån.

4. Göteborg-Landvetter-Härryda-Hindås (längs Kust till kustbanan)

Tillsammans med stråk 3 utgör detta stråk regionens vattenrikaste. Detta stråk domineras av Mölndalsåns avrinningsområde, vilket inkluderar Nedsjöarna vid Hindås, Härsjöarna, Hornasjön m.fl. norr om Härryda, samt Landvettersjön-Rådasjön och Delsjöarna. Av dessa utnyttjas Rådasjön som vattentäkt för Mölndal, Västra Nedsjön är planerad att tas i drift som huvudvattentäkt för Landvetter, Hindås, Rävlanda och Hällingsjö med möjlighet att leverera reservvatten även till västra delarna av Härryda kommun. Delsjöarna utgör en viktig del av huvudvattenförsörjningen i Göteborg. Inom stråket finns även Finnsjön som är Härrydas huvudvattentäkt. Finnsjön tillsammans med Nordsjön, Östersjön, Ingsjöarna m.fl. avvattnas mot Lindomeån/Kungsbackaån söderut.

Längs Mölndalsåns dalgång finns även betydande grundvattentillgångar i form av framförallt grundvattenmagasinen Rya Hed och Hindås

(Grönhult). Ingen av dessa utnyttjas för kommunal vattenförsörjning idag. I utkanten av stråket finns grundvattenmagasinen i Hällingsjö och Rävlanda vilka har begränsad kapacitet, men av betydelse för den lokala vattenförsörjningen. Omedelbart utanför regionen i Bollebygd finns betydande grundvattentillgångar längs Nolån, vilka i begränsad

omfattning utnyttjas av Bollebygds kommun. Längre norrut längs Nolån finns även en större grundvattenförekomst vid Töllsjö, vilken endast utnyttjas i liten skala som lokal vattenförsörjning.

5. Göteborg-Lindome-Kungsbacka-Åsa (längs Västkustbanan)

Detta stråk sammanfaller inte med något avrinningsstråk likt flera av de övriga stråken utan skärs istället av Kungsbackaån och dess biflöden Lindomeån och Lillån, samt Rolfsån, vilken avvattnar Lygnern. Den i särklass största ytvattentillgången är sjösystemet Lygnern-Stensjön i Rolfsåns avrinningsområde. I övrigt finns Skärsjön ca 5 km sydost om Fjärås, vilken avvattnas söderut mot Löftaån som rinner ut i Frillesås. Förutom Fjäras Bräcka vid Lygnerns västra ände finns det längs detta stråk begränsat med grundvattenförekomster av värde för

dricksvattenförsörjning. Vid Lindome finns dock en grundvattenförekomst där det finns två äldre vattentäkter.

6. Kustzonen mellan Tjörn och Onsala, inkl Marstrand och öarna i Göteborgs norra och södra skärgård.

Ytvattentillgångarna i kustzonen är begränsade till framförallt de ytvattendrag som skär genom zonen. Det finns två vattentäkter som baseras på ytvatten i området ”Kustzonen”: Tjörns vattentäkt Tolleby, som består av några mindre tjärnar i Tjörns centrala delar och

Pjäxedammarnas vattentäkt som försörjer Marstrand. Tolleby vattentäkt har dock otillräcklig kapacitet för Tjörns behov sommartid och vatten köps därför också av Stenungsund.

Kustzonen inom hela Göteborgsregionen saknar också i princip helt grundvattenresurser av betydelse annat än för lokal försörjning till enskilda fastigheter och mindre samfälligheter. Grundvattenuttag sker företrädesvis ur borrade brunnar i berggrunden, eftersom områden med isälvsmaterial är begränsade. Risk för vattenbrist och

saltvatteninträngning finns i hela kustzonen, särskilt i områden nära kusten med tät permanent- och fritidsbebyggelse.

I Öckerö kommun finns ett antal djupborrade brunnar i berg. Dessa brunnar används endast som nödvatten. Öckerö kommuns normala vattenförsörjning baseras helt på sjöledning från Göteborg.