5.1 E J I ARBETSKRAFTEN
5.1.4 Ej velat arbeta
Som sista undergrupp till ”ej i arbetskraften” är gruppen av människor som säger sig inte vilja arbeta vid aktuellt intervjutillfälle. Första kvartalet 2002 bestod de i genomsnitt av cirka 700 000 personer vilka utgör cirka 58 procent av det totala antalet i ”ej i arbetskraften”.
Som vi tidigare påpekat i kapitel två kan de aldrig anses som arbetslösa enligt AKU: s definition, eftersom när de vid intervju säger sig inte vilja arbeta så leder det inte till fortsatta frågor. Vi anser att det är svårt att definiera vilka personer som ingår i den här kategorin. Anledningen till detta är att gruppen kan innehålla studenter, förtidspensionärer,
långtidssjukskrivna och även de som är i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Vi tycker det är underligt att det är tillräckligt att säga att man inte vill arbeta för att inte anses som arbetslös. Utvecklingen har visats sig vara relativt stabil under tidsperioden. Kategorin hade sin högsta nivå år 1998 ( 757 700 ) och sitt lägsta 1990 ( 638 800 ).
6 Slutsatser och rekommendationer
I detta avslutande kapitel redogör vi vad vi har kommit fram till. Vi har också valt att ge vissa rekommendationer som vi anser kunna förbättra AKU: s kategorisering och samtidigt
klarlägga de problem som existerar inom den svenska arbetskraften.
AKU: s kategorisering av Sveriges arbetsföra befolkning behöver generellt bli mer preciserad. Detta tydliggör alla de grupper som existerar, och kan på så sätt öka förståelsen för det tillstånd som råder inom den svenska arbetsmarknaden
Det mest uppenbara problemet inom AKU är att långtidssjuka och förtidspensionerade är dolda i kategoriseringen. De långtidssjuka med anställning anses fortfarande vara
sysselsatta trots att de inte utför något arbete. Det gör att sysselsättningens storlek är vilseledande i den mening att färre i praktiken arbetar. Ordvalet ”sysselsatt” är felaktigt och borde bytas ut mot ord som ”andelen i arbete” eller ”andelen i anställning”
Förhållandet mellan de som arbetar och de icke-arbetande är så lågt som 60/40, d.v.s. 40 procent av den arbetsföra befolkningen är inte i arbete. Det är i det närmaste detsamma som försörjningsbördans storlek
De som inte arbetar inom arbetskraften uppgår till elva procent och beror i stort på en kraftig ökning av långtidssjukskrivna med anställning
Kategorin ”ej i arbetskraften” ökade kraftigt i början av 1990-talet mest beroende på en dramatisk ökning av förtidspensionärer, men berodde även på en ökning av studerande Ett av de större problemen är inom AKU är den metod som de använder sig av vid
intervjutillfällena. Ett exempel är när intervjuobjektet säger sig inte vilja arbeta så ställs inga ytterligare följdfrågor
Sysselsättningen har de tre senaste åren ökat med cirka 171 000 personer medan
arbetslösheten minskat med ungefär 66 000. Det innebär att de inte är perfekta substitut utan påverkas av andra faktorer. Några exempel är arbetsmarknadspolitiska åtgärder samt att de långtidssjuka med anställning fortsätter vara sysselsatta samtidigt som vikariaten ökar. Antalet sysselsatta ökar medan antalet arbetade timmar per sysselsatt i genomsnitt minskar
Det har skapats 40 000 nya arbetstillfällen under år 2001, men samtidigt har 42 000 personer beviljats långtidssjukskrivning eller förtidspensionering. Risken med att inte redovisa om nya jobb enbart är ersättning för de sjukskrivna är att arbetsmarknaden ser bättre ut än vad den är
Sysselsättningsgraden har ökat samtidigt som förvärvsarbetsgraden minskat. Det innebär att sysselsättningsgraden ökat p.g.a. att långtidssjuka med anställning blivit allt fler samtidigt som andelen personer i arbete har minskat. En ond cirkel har på så sätt skapats. När antalet sjuka ökar förvärras belastningen på dem som är i arbete vilket på lång sikt kan leda till fler sjukskrivningar
Sysselsättningsgraden har ökat under de senaste tre åren, och det gäller att ta reda på orsakerna. Problemet är att sysselsatta som kategori innehåller många undergrupper som inte arbetar. Den allmänna uppfattningen är att en ökad sysselsättningsgrad är någonting positivt då allt fler människor är i arbete. Det är dock till viss del en missuppfattning då just ordvalet ”sysselsatt” är felaktigt. Ett bättre uttryck för kategorin skulle kunna vara ordval som ”andelen i arbete” eller ”andelen i anställning”
Skälet till att vi rekommenderar en mer detaljerad indelning av AKU är att kartlägga de problem som existerar inom svensk arbetsmarknadsstatistik. När problemen kartlagts underlättar det för de ansvariga att genomföra mer effektiva och direkta motåtgärder. Genom vår tillståndsbeskrivning av den arbetsföra befolkningen och dess utveckling kan den ge en bra grund för en fortsatt sambandsanalys.
Källförteckning
Litteratur
Björklund, m.fl. (1996) Arbetsmarknaden, SNS Förlag, Kristianstad
Långtidsutredningen 1999/2000 (2000) Statens offentliga utredningar (SOU) 2 000:7
Artiklar
Dagens Nyheter (2002) ”Fördubblad sjukfrånvaron bland yngre” 2002-04-19 Dagens Nyheter (2002) "Svenskarna sjukast i EU" 2002-07-04
Dagens Nyheter (2002) ”Svenska modellen fungerar inte” 2002-07-24
Dagens Nyheter (2002) ”Lavinartad ökning av sjukskrivningarna” 2002-08-07
Internet Arbetsmiljöverket, (2002) Arbetsmiljön 2001 URL: http:// www.av.se/statistik/dok/0000173.pdf 2002-04-22 Statistiska Centralbyrån – SCB - (2002) URL: http://www.scb.se/databaser/makro/MainTable.asp?yp=dddbbf&xu=96487001&omradekod= AM&omradetext=Arbetsmarknad&lang=1 2002-05-07
Statistiska Centralbyrån – SCB – (1990-2001) URL:
http://www.scb.se/databaser/makro/MainTable.asp?yp=ggwiju&xu=B3513001&omradekod= AM&omradetext=Arbetsmarknad&lang=1
2002-05-07
Riksförsäkringsverket - RFV - (2002) Allt fler blir sjukskrivna under lång tid URL: http://www.rfv.se/press/pm/2002/pm_02_20.htm
Appendix
Arbetskraftsundersökningen ( AKU )
Denna undersökning har som avsikt att ge en bild över indelningen av den svenska
arbetsmarknadsstatistiken. Det som AKU framförallt behandlar är hur många personer som ingår i arbetskraften, är arbetslösa eller frånvarande från arbetet. AKU beskriver också i viss mån omfattningen av olika aktiviteter utanför arbetskraften, t.ex. hur många som studerar eller hemarbetar av dem som inte förvärvsarbetar. Sedan 1970 utförs undersökningarna månadsvis och undersökningspopulationen är i princip befolkningen i arbetsför ålder, vilket från och med 1986 innebär personer mellan 16-64 år. (Björklund, m.fl. 1996). AKU är den mest grundläggande undersökningen av svensk arbetsmarknadsstatistik. Det finns dock andra källor, men de har vissa brister som gör att vi valt att inte ta med dem i vår uppsats.
Undersökningen är också standard inom ILO (International Labour Organisation) som praktiseras av de länder som har ratificerat ILO: s normer för kategoriindelningen. Sverige skiljer sig från ILO: s norm i den bemärkelsen att vi inte ser studerande som tillhöriga arbetskraften. Undersökningen baseras på ett urval om cirka 17 000 personer som utförs varje månad och urvalspersonerna besvarar, per telefon, frågor om sin
arbetsmarknadssituation under en viss vecka i månaden (SCB, 2001).
Det statistiska tillvägagångssättet
Det urval av befolkningen som väljs för skattning visar hur Sveriges befolkning i arbetsför ålder fördelar sig efter olika arbetsmarknadssituationer och tillkommande beskrivande variabler. Flera av dessa innefattar demografiska grupper som kön, ålder, boendeort, civilstånd samt nationalitet. De variabler som innefattar undersökningen indelas i bakgrundsvariabler och arbetsmarknadsvariabler.
Bakgrundsvariablerna utgörs av demografiska variabler. Arbetsmarknadsvariabler utgörs av exempelvis arbetskraftsstatus, arbetskraften, ej i arbetskraften, sysselsatta, arbetslösa, etc.
Ytterligare s.k. hjälpvariabler tas fram med hjälp av registerbaserad arbetsmarknadsstatistik (RAMS) som hjälpinformation för urval och skattningar. (SCB, 2001)
Största delen av statistiken från AKU utgörs av skattade medelvärden för dess kategorier, som publiceras en gång per år. Av detta görs sedan årsmedeltal. Dessutom beräknas det statistiska materialets osäkerhet med hjälp av skattade standardavvikelser. Exempel på skattade
medelvärden är relativa arbetslöshetstal, relativa arbetskraftstal, sysselsättningsintensitet, frånvarotal samt medelarbetstid.
Vid analys av fel i det statistiska materialet delas felen upp i två kategorier: Slumpmässiga fel- fel som varierar kring 0
Systematiska fel- fel som går åt samma håll
För fel som är slumpmässiga kan felgränser beräknas med hjälp av konfidensintervall, X ±
1, 96∗ D, där X är skattningens medelvärde, och D står för skattad standardavvikelse. Värdet
1,96 ges i normalfördelningstabell. Detta innebär att med 95 % säkerhet kommer medelvärdet att finnas inom intervallet. Det urval som AKU använder är ett s. k stratifierat urval. Denna metod att välja urval skulle kunna göras enligt ”läroboken” om inte svarsbortfall förekom. Det har empiriskt visat sig att personer med lös anknytning till arbetsmarknaden har lägre
svarsbenägenhet än övriga. Detta problem kan leda till att antalet arbetslösa underskattas. (SCB, 2001)
Urvalet under en given månad härstammar från två eller tre oberoende årsurval. Skattningarna för dessa fås genom att ta fram en konstant som anger andelen av hela månadsurvalet och som tas från årsurvalet. Denna multipliceras med skattningen av en total, som baseras på den del av månadsurvalet som härstammar från årsurvalet, och därefter tas summan av dessa. Utöver dessa tas också skattade standardavvikelser fram. Dessa ger underlag för beräkning av konfidensintervall som fångar upp de slumpmässiga felen. (SCB, 2001)
De uppgifter som insamlas av AKU görs med hjälp av telefonintervjuer. Datainsamlingen kan illustreras med hjälp av följande figur:
Schema för datainsamling
Intervju 1
Källa: Figuren baserad på SCB: s material
Enligt figur 2 så görs åtta intervjuer. Vid första intervjun görs en grundläggande kartläggning av personens arbetsmarknadssituation, vanligast för mätveckan. Vid de senare intervjuerna görs uppföljning av arbetskraftsstatus, yrke mm. Uppgifter om arbetssituationen i den givna mätveckan inhämtas dock alltid. Någon uppföljning görs inte efter de åtta intervjuerna. Nya urvalspersoner roteras kontinuerligt in i urvalet.
Frågor om urvalspersonens arbetsmarknadssituation Överföring av uppgifter för nästa intervjutillfälle Intervju 2-8 Klassificeringskontroll Uppgifterna överensstämmer Frågor om mätveckan Uppgifterna avviker
Omklassificering Frågor om mätveckan Frågor om mätveckan
Varje månad försvinner 1/8 av urvalet och ersätts med nya personer som deltar åtta gånger i två år som sedan lämnar undersökningen. (SCB, 2002)
AKU delar upp sina bortfall i två kategorier. Om inga uppgifter över huvud taget fås av en utvald person anses han eller hon som ett objektsbortfall. De främsta huvudorsakerna till detta är antingen att personen ej var anträffbar för intervju eller så vägrar intervjuobjektet att
medverka i undersökningen. Om den utvalde svarar på frågor rörande arbetskraftsstatus, anknytningsgrad till arbetsmarknaden samt arbetade timmar, men inte på några andra frågor, anses intervjupersonen vara ett partiellt bortfall. (SCB, 2002)