Avdelning, Institution Division, Department Ekonomiska Institutionen 581 83 LINKÖPING Datum Date 2003-04-15 Språk
Language Rapporttyp Report category ISBN X Svenska/Swedish
Engelska/English Licentiatavhandling Examensarbete ISRN Nationalekonomi 2003/3 C-uppsats X D-uppsats Serietitel och serienummer Title of series, numbering ISSN
Övrig rapport
____
URL för elektronisk version
http://www.ep.liu.se/exjobb/eki/2003/nek/003/
Titel
Title Den svenska arbetskraften - en granskning av AKU: s kategorisering under åren 1990-2001 The Swedish Labourforce - a study of AKU´s classification during 1990-2001
Författare
Author Kenneth Holmberg Daniel Jeleff
Sammanfattning Abstract
Bakgrund: Sveriges arbetsföra befolkning kategoriseras av SCB och dess arbetskraftsundersökning (AKU). Den arbetsföra befolkningen som indelas i två huvudgrupper: ”I arbetskraften” och ”ej i arbetskraften”. Dessa delas i sin tur in i undergrupper. Problemet är att indelningen inte är tillräckligt detaljerad och döljer då vissa grupper t.ex. långtidssjuka och förtidspensionärer. Ett annat problem med AKU: s kategorisering är att det är svårt att verifiera de personer som verkligen är i arbete.
Syfte: Syftet med uppsatsen är att granska och ge förslag på hur AKU: s något abstrakta kategorisering ska bli mer preciserad. Dessutom ska vi mer ingående beskriva de grupper som tillhör arbetskraften, de som hamnar utanför, och hur många som verkligen är i arbete. Syftet är också att beskriva utvecklingen av valda kategorier under åren 1990-2001.
Resultat: Vi har kommit fram till att AKU: s kategorisering av Sveriges arbetsföra befolkning generellt behöver bli mer preciserad. Detta tydliggör alla de grupper som verkligen existerar, och kan på så sätt öka förståelsen för det tillstånd som råder inom den svenska arbetsmarknaden. Ett viktigt exempel är de långtidssjuka med bibehållen anställning. De existerar inom de sysselsatta men döljs inom kategoriseringen. Vid en mer preciserad kategorisering tydliggörs alla grupper inom de sysselsatta. Resultatet av detta är att anses som sysselsatt inte är detsamma som att vara i arbete. Med hjälp av våra studier av arbetskraftsstatistiken har vi funnit att den ökning i
sysselsättningsgraden under de senaste åren inte beror på att allt fler arbetar, utan ökningen beror på att de långtidssjuka med anställning har ökat.
Nyckelord Keyword
arbetskraftsundersökningen, kategorisering, arbetsför befolkning, sysselsatta, långtidssjuka, förtidspensionärer, i arbete, sysselsättningsgrad, förvärvsarbetsgrad
Avdelning, Institution Division, Department Ekonomiska Institutionen 581 83 LINKÖPING Datum Date 2003-04-15 Språk
Language Rapporttyp Report category ISBN X Svenska/Swedish
Engelska/English Licentiatavhandling Examensarbete ISRN Nationalekonomi 2003/3 C-uppsats X D-uppsats Serietitel och serienummer Title of series, numbering ISSN
Övrig rapport
____
URL för elektronisk version
http://www.ep.liu.se/exjobb/eki/2003/nek/003/
Titel
Title Den svenska arbetskraften - en granskning av AKU: s kategorisering under åren 1990-2001 The Swedish Labourforce - a study of AKU´s classification during 1990-2001
Författare
Author Kenneth Holmberg Daniel Jeleff
Sammanfattning Abstract
Background:
The Swedish working population are categorised by SCB through their survey on employment (AKU). The working population are divided into two main groups: “within the workforce” and “outside the workforce”. These two are also divided into different subunits. The problem is that the categorisation is not as detailed as it should be and hides subunits, for example people who are long-term sick and those who have retired early. Another problem with the categorisation of AKU is that it is difficult to verify those persons who really go to work.
Purpose:
The purpose with this paper is to study and to give proposals on how AKU´s some abstract classification could become more precise. Further shall we describe those groups that belong within the workforce, those who stands outside and how many who really go to work. The purpose is also to describe the development of chosen categories during 1990-2001.
Results:
We have noticed that AKU´s categorisation of Sweden’s working population generally needs to become more precise. This clarify all the groups that really exists, and this can also increase the understanding of the conditions that exists on the Swedish labour market. An important example are those people who are long term sick and still have their employment. They exist within those who are occupied, but are hidden within the classification. With a more precise categorisation these groups are to be more lightly verified. To be “occupied” is not the same as being an active worker.
With help of our studies of labour statistics have we noticed that the increase of the rate of
employment during the last years does not have any correlation with more and more people going to work. It is due to the increase of workers who are long term sick and who still have their employment.
Nyckelord Keywords
The survey of employment (AKU), categorisation, the working population, occupied in
employment, long term sickness, pre- retired people, active in work, rate of employment, rate of active workers
Sammanfattning
Arbetskraftsundersökningen (AKU), som är en del av Statistiska Centralbyrån (SCB), syftar till att ge tillfredsställande arbetsmarknadsstatistik över den arbetsföra befolkningen. Efter att ha granskat deras kategorisering har vi funnit svagheter gällande preciseringen av vissa kategorier. De sysselsatta är ett exempel på en kategori som kräver en mer ingående beskrivning.
Anledningen är att de omfattar flera grupper som gör att begreppet sysselsatt inte helt motsvaras vad begreppet borde stå för, d.v.s. personer som har förvärvsarbetat under mätveckan.
Syftet med uppsatsen är att granska och ge förslag på hur AKU: s kategorisering ska bli mer preciserad. Dessutom ska vi mer ingående beskriva vissa grupper som tillhör arbetskraften, som har hamnat utanför, samt beskriva utvecklingen av valda kategorier under åren 1990-2001.
Vårt statistiska material grundar sig på svenska förhållanden under åren 1990-2001. Materialet bygger i huvudsak på statistik från SCB då andra källor visat sig vara bristfälliga.
Vi har genom SCB: s hemsida på Internet använt oss av deras statistikdatabaser. Vi har också med hjälp av e-post fått material från personal hos dem. Genom att ha studerat materialet har vi kunnat sammanställa det, och tagit fram olika tidsserier på berörda kategorier. Av detta har vi även kunnat skapa en helhetsbild av hur utvecklingen varit för olika kategorier, men även kunnat verifiera hur många som verkligen är i arbete.
Kategorin sysselsatta är i mångt och mycket ett diffust begrepp eftersom ett stort antal människor inte utför något arbete. Det kan också tolkas som att begreppet ”sysselsatt” är ett språkligt fel och borde ändras till begrepp som ”andelen i arbete” eller ”andelen i anställning”. Det mest
problematiska med de sysselsatta är de långtidssjuka med anställning. Eftersom de har sin anställning kvar räknas de som sysselsatta och påverkar då sysselsättningsgraden på ett felaktigt sätt.
Ett annat argument för att kategorin sysselsatta ska bli mer preciserad är att det blir möjligt att se hur många som verkligen är i arbete.
En konsekvens av en förbättrad kategorisering är att vi har funnit ytterligare begrepp som kan ge en mer rättvisande bild av den svenska arbetsmarknadsstatistiken, exempelvis andelen i arbete i förhållande till arbetsför befolkning. Vi anser att detta begrepp är mer betydelsefullt än andelen sysselsatta i förhållande till arbetsför befolkning, eftersom andelen i arbete inte döljer något och är tydlig. Efter att ha analyserat och jämfört de två begreppen kan vi konstatera att en ökning i sysselsättning inte behöver vara något positivt, utan tvärtom negativt. Under de tre senaste åren har sysselsättningen ökat medan andelen i förvärvsarbete minskat. Det innebär att ökningen i sysselsättningen inte beror på att allt fler arbetar. Detta förklaras indirekt av att de långtidssjuka med anställning har blivit allt fler. Den direkta förklaringen i ökningen av sysselsättningen är att vikariaten ökar för att ersätta de som är frånvarande från sitt arbete. De långtidssjuka ersätts dock inte fullt ut i och med att förvärvsarbetsgraden har sjunkit under samma tidsperiod. Kontentan av att de långtidssjuka inte ersätts fullt ut är att arbetsbelastningen ökar och kan på lång sikt leda till fler sjukskrivningar.
Vi har kommit fram till att en mer preciserad kategorisering inom AKU leder till att vissa problem inom arbetsmarknadsstatistiken klarläggs, och kan därmed lättare analyseras och bearbetas. Vi hoppas också att vår granskning kan ligga till grund för fortsatta sambandsanalyser inom det berörda problemområdet.
Innehållsförteckning
1 INLEDNING ... 1
1.1BAKGRUND OCH PROBLEM... 1
1.2SYFTE... 2
1.3AVGRÄNSNINGAR... 2
1.4METOD OCH DISPOSITION... 3
1.5KÄLLKRITIK... 3
2 DEFINITIONER... 4
3 KATEGORIERNAS UTVECKLING UNDER ÅREN 1990-2001 ... 9
3.1ÖVERGRIPANDE BILD AV SVERIGES ARBETSFÖRA BEFOLKNING... 9
3.2ÖKNING AV KATEGORIN ”EJ I ARBETSKRAFTEN”... 13
4 ANALYS AV ”I ARBETSKRAFTEN”... 15
4.1I ARBETSKRAFTEN... 15
4.1.1 Sysselsatta ... 15
4.1.2 I åtgärder ... 16
4.1.3 I arbete ... 16
4.1.4 Långtidssjukskrivna med anställning ... 17
4.1.5 Tillfälligt frånvarande hela mätveckan ... 18
4.1.6 Öppet arbetslösa ... 18
4.2JÄMFÖRELSER MELLAN SYSSELSÄTTNING OCH ARBETSLÖSHET... 19
4.3ANALYS AV KVOTER... 20
5 ANALYS AV ”EJ I ARBETSKRAFTEN” ... 22
5.1EJ I ARBETSKRAFTEN... 22
5.1.1 Förtidspensionärer... 23
5.1.2 Velat och kunde arbeta, men ej sökt... 23
5.1.3 Långtidssjukskrivna utan anställning... 24
5.1.4 Ej velat arbeta... 24
6 SLUTSATSER OCH REKOMMENDATIONER ... 25
KÄLLFÖRTECKNING ... 27
APPENDIX... 29
1 Inledning
Arbetslöshet och sysselsättning och dess konsekvenser för samhället är något som berör oss alla och dess innebörd är också något som många gånger kan misstolkas. Alltfler individer har under 1990-talet försvunnit ur arbetskraften. Mellan 1990 och 1998 ökade antalet personer utanför arbetskraften i åldrarna 16-64 år från drygt 800 000 till ca 1 300 000, en ökning från 16 till 24 procent av den arbetsaktiva befolkningen (Långtidsutredningen, 2000).
1.1 Bakgrund och problem
Att arbetslöshet och dess underliggande faktorer kan skapa turbulens i den politiska debatten är väl bekant. Men vad ligger egentligen bakom detta? Vissa hävdar att arbetslösheten är si hög, och andra hävdar lika övertygande att den är så hög. Vad är sant? Många gånger kan båda påståendena vara sanna, men det beror på vad man menar med arbetslöshet. En del säger att arbetslöshet är en benämning för de människor som inte har någon form av anställning och då är beroende av samhälleligt stöd för sin försörjning. Andra hävdar att det även bör
inkludera dem som på något sätt är i någon form av arbetsmarknadspolitisk åtgärd.
Arbetslöshetsfrågorna är ständigt aktuella på den politiska dagordningen och är kanske den fråga som mest berör gemene man. Arbetslöshet är inte heller bara ett ekonomiskt problem utan även ett socialt dito, och det påverkar i hög grad samhällets försörjningsbörda. Bördan har under senare år tenderat att öka, d.v.s. att allt färre måste försörja allt fler. Det är
framförallt långtidsarbetslösheten som kan bli ett socialt problem eftersom en längre tids frånvaro kan försvåra ett återinträde i arbetslivet.
Statistiska Centralbyrån (SCB) utför studier av den svenska arbetsmarknadsstatistiken i Arbetskraftsundersökningen (AKU). Den syftar till att kategorisera den arbetsföra
befolkningen. Problemet är att indelningen ofta inte är tillräckligt detaljerad och döljer då vissa grupper t.ex. långtidssjukskrivna och förtidspensionärer. Anledningen till att de långtidssjuka måste synliggöras är att gruppens antal tenderar att kraftigt öka samtidigt som de fortfarande anses vara sysselsatta. Ett annat problem med AKU: s kategorisering är att det är svårt att verifiera de antal personer som verkligen är i arbete.
Det gäller att kritiskt granska den sysselsättningsstatistik och dess rådata som Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) samt Statistiska Centralbyrån (SCB) kontinuerligt producerar.
Det råder viss tveksamhet om hur det statistiska datamaterialet behandlas.Denkritiksom vi
själva vill ta upp är att AKU inte specificerar vissa faktauppgifter, bl.a. hur många som faktiskt arbetar enbart en timme per vecka.
1.2 Syfte
Uppsatsens syfte är att granska AKU: s kategorisering av den svenska arbetskraften.
Dessutom ska vi mer ingående beskriva de grupper som tillhör arbetskraften, de som hamnar utanför, och hur många som verkligen är i arbete. Syftet är också att ge förslag på hur dagens något abstrakta kategorisering ska kunna bli mer preciserad. En beskrivning av utvecklingen för valda kategorier under åren 1990-2001 ska också genomföras.
1.3 Avgränsningar
Vi har i första hand valt att granska arbetskraftsdefinitioner samt statistik som bygger på svenska förhållanden. Vår granskning av grunddata kommer vi att avgränsa till åren 1990-2001. Inom vissa delar av materialet kommer även de allra senaste uppgifterna för år 2002 att behandlas. Vårt material grundar sig i huvudsak på SCB: s arbetskraftsundersökning, då andra källor visat sig vara bristfälliga. AKU är Sveriges mest omfattande undersökning när det gäller arbetsmarknadsstatistik. Om ingen annan källa anges i texten så härstammar uppgifterna från SCB.
1.4 Metod och disposition
Anledningen till att vi har valt detta ämne är att arbete och arbetslöshet ständigt diskuteras och har en så stor betydelse för samhället. Det är då viktigt att kunna verifiera var någonstans i statistiken de enskilda individerna placeras, och på vilket sätt de definieras.
Den här uppsatsen bygger i huvudsak på statistiskt material som är inhämtat från Statistiska Centralbyrån (SCB). Materialet härstammar från SCB: s hemsida på Internet. Vi har använt oss av deras statistikdatabaser.
Intervjuer via e-post med deras kontaktpersoner har också nyttjats. Vi har studerat materialet och genomfört en tillståndsbeskrivning av Sveriges arbetsföra befolkning. Tidsserier används för att beskriva och förtydliga trender av de variabler som vi valt att ta upp.
Kapitel två definierar de många uttryck som annars kan förvirra och försvåra den fortsatta förståelsen av uppsatsen. Det tredje kapitlet beskriver utvecklingen av AKU: s kategorier under tidsperioden. Kapitel fyra och fem är analyskapitel där vi analyserar de grupper som är i, och utanför arbetskraften. I det avslutande sjätte kapitlet redovisas slutsatserna. I appendix beskrivs AKU: s tillvägagångssätt för insamling av det statistiska materialet.
1.5 Källkritik
Uppsatsen bygger på ett begränsat urval av källor eftersom SCB är den myndighet som tillhandahåller den mest omfattande statistiken i Sverige. Det finns dock andra myndigheter och företag som redovisar egen statistik inom det valda området. Problemet med deras undersökningar och dess bakomliggande material är att de visats sig vara alldeles för begränsade.
2 Definitioner
För att kunna följa med i uppsatsen är det av vikt att definiera olika uttryck som ofta
återkommer i avhandlingen. Det kan vara lätt att blanda ihop vissa uttryck och vår ambition är att försöka vara så tydliga som möjligt. Nedan följer de elementära uttryck som är av stor betydelse för uppsatsen.
I figuren nedan beskrivs AKU: s totala kategorisering som kapitel 2 utförligt behandlar.
Figur 1 SCB: s kategorier1
1
Källa: Figuren baserad på SCB: s material, med egna tillägg
1 Egna tillägg i figuren
Arbetsför befolkning
I arbetskraften Ej i arbetskraften
Sysselsatta Öppet
Arbetslösa kunde arbeta, Velat och men ej sökt Ej velat arbeta I arbete Tillfälligt frånvarande hela mätveckan Förhindrad att arbeta I åtgärder1 Långtidssjukskrivna med anställning1 Förtidspensionärer1 Långtidssjukskrivna utan anställning1
Arbetsför befolkning ( 5 632 000)2
Totalt antal människor i åldrarna 16 till 64 år.
2.1 I arbetskraften ( 4 414 000 )
Det antal människor mellan åldrarna 16-64 år som har arbete och även de som aktivt söker arbete.
Arbetskraften består av personer som antingen är sysselsatta eller arbetslösa enligt figur 1. Om en person skall anses som sysselsatt måste två villkor uppfyllas:
Personen är sysselsatt och i arbete om han eller hon under mätveckan utför minst entimmes arbete som betald arbetstagare eller som egen företagare.
Personen är sysselsatt men tillfälligt frånvarande under hela mätveckan, om han ellerhon är sysselsatt definierat enligt ovan. Exempel på tillfälligt frånvarande är sjukdom, semester, tjänstledighet samt vård av sjukt barn.
För att en person ska anses som arbetslös ska följande krav uppfyllas:
Att han eller hon inte uppfyller de krav på att anses som sysselsatt, att man vill arbeta, kan söka arbete, och att man har sökt arbete under de senaste fyra veckorna.
Genom granskning av statistik med avseende på antalet sysselsatta undersöks
anknytningsgrad till arbetsmarknaden, näringsgren, yrke, anställningens art, yrkesställning, samt bisyssla.
När det gäller granskning av arbetslösa undersöks arbetslöshetens längd, ny- eller återinträde på arbetsmarknaden, tillvägagångssätt att söka arbete, genomsnittlig arbetslöshetstid samt anledning till att man avslutade sitt föregående arbete.
AKU använder sig av ekvivalensberäkning när de sammanställer sina uppgifter. Det innebär att en anställd som är sysselsatt en timme per vecka räknas som 1/40 heltidsanställd.
2.1.1 Sysselsatta ( 4 239 000 )
De som har ett arbete, och de som ingår i någon form av åtgärd. Sysselsatt är man om minst en timmes arbete utförs per vecka.
2.1.1.1 I åtgärder ( 25 000 )
Personer som deltar i arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
2.1.1.2 I arbete ( 3 230 000 )
Antalet personer som faktiskt är i förvärvsarbete.
2.1.1.3 Långtidssjukskrivna med anställning ( 282 400 )
Dessa personer är frånvarande från sitt arbete, men p.g.a. att de har sin anställning kvar anses de fortfarande som sysselsatta. De utgjorde 80 procent av totalt antal långtidssjukskrivna.
2.1.1.4 Tillfälligt frånvarande hela mätveckan ( 702 000 )
2.1.2 Öppet arbetslösa ( 175 000 )
De som aktivt söker arbete, har sökt arbete de fyra senaste veckorna, och som står till arbetsmarknadens förfogande. Dessa tre villkor måste tillsammans uppfyllas.
2.2 Ej i arbetskraften ( 1 218 000 )
Det antal personer som av någon anledning inte kan, vill eller är förhindrad att arbeta. Åldersindelningen är identisk med definitionen ovan. I den här huvudkategorin uppkommer olika tolkningar om vilka som kan sägas vara i arbetskraften eller inte. AKU betecknar värnpliktiga som inte tillhöriga arbetskraften medan SCB: s nationalräkenskaper ser dem som sysselsatta. Heltidsstuderande är en av dessa kategorier som inte klassificeras som arbetslösa trots uppfyllda krav för arbetslöshet. De tillhör istället kategorin ”ej i arbetskraften”. År 2001 utgjorde den här kategorin 21,6 procent av den arbetsföra befolkningen jämfört med 1990 års 15,5 procent. Andelen av kategorin har alltså ökat med cirka 6,1 procentenheter under det senaste decenniet.
2.2.1 Förtidspensionärer ( 464 000 )
De som av någon anledning varit tvungna att lämna arbetslivet före 65 års ålder, och som inte är pensionerade genom arbetsmarknadsavtal.
2.2.2 Långtidssjukskrivna utan anställning ( 86 000 )
2.2.3 Kunde och velat arbeta ( 125 600 )
Benämns också som dold arbetslöshet. Personerna i denna grupp uppger att de velat och kunnat arbeta men att de inte sökt arbete, möjligen beroende på att de betraktat möjligheten att få arbete som liten (Björklund, m.fl., 1996). Gruppen innehåller även heltidsstuderande som sökt arbete. (SCB, 2001)
Velat arbeta, men ej sökt består som det kan förstås av dem som velat arbeta, men även av dem som velat och kunnat arbeta vid aktuellt intervjutillfälle. Om personer i den här gruppen vid intervju säger sig ha velat och kunnat arbeta, och även sökt arbete de senaste fyra
veckorna överförs de till gruppen arbetslösa i arbetskraften.(SCB, 2002)
2.2.4 Förhindrad att arbeta ( 26 200 )
Dessa personer har just under intervjutillfället varit förhindrade att arbeta. Orsaken till detta är dock okänd. Denna grupp utgör en mindre del av dem som ej är i arbetskraften.
2.2.5 Ej velat arbeta ( 701 500 )
Den här gruppen är intressant eftersom kategorinamnet kan tolkas som att gruppen utgörs av en liten skara individer. Gruppen utgör mer än hälften av det totala antalet i "ej i
arbetskraften". Det som först ska klargöras är den exakta definitionen av kategorin, och det är att de som tillhör gruppen aldrig kan definieras som arbetslösa. Det beror på att om de vid fråga har sagt att de inte velat arbeta så får de inte heller frågan om dem kunnat arbeta eller sökt arbete. (SCB, 2002).
3 Kategoriernas utveckling under åren 1990-2001
Detta kapitel syftar till att ge en övergripande bild av kategoriernas utveckling under åren 1990 till 2001. Inledningsvis sammanfattas kategorierna i ett diagram som bygger på figur 1, för att sedan behandla vissa kategorier mer detaljerat. Därefter görs jämförelser mellan olika kvoter samt hur kategorin ”ej i arbetskraften” utvecklats.
3.1 Övergripande bild av Sveriges arbetsföra befolkning
För att lättare kunna jämföra olika kategoriers utveckling torde det vara enklast att synliggöra detta i en enda figur (figur 2). Den avspeglar utvecklingen under åren 1990 till 2001 och tidsserierna bygger på SCB: s statistik. Syftet är i huvudsak att särskilja de som verkligen arbetar i förhållande till resten av den arbetsföra befolkningen. Varje kategori består av den yta som uppstår mellan olika tidsserier. Exempelvis återfås ytan på antalet människor under 16 men över 65 år genom att subtrahera den totala befolkningen med den arbetsföra. Ytan som representerar de som hamnat utanför arbetskraften återfås genom att subtrahera den arbetsföra befolkningen med arbetskraften, etc. Diagrammets statistik återfinns i sin helhet i bilaga 1.
Figur 2
Utvecklingen av AKU: s kategorier
0 1000000 2000000 3000000 4000000 5000000 6000000 7000000 8000000 9000000 10000000 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 År 1990-2001 Antal personer
Källa: Diagram baserad på SCB: s uppgifter, egen konstruktion
Unga under 16 år och gamla över 65 år
Ej velat arbeta
Övriga utanför arbetskraften Öppet arbetslösa
I åtgärder
Långtidssjuka med anställning Tillfälligt frånvarande hela mätveckan
I arbete
Med hjälp av figur 2 kan ytterligare begrepp bearbetas som är av stor vikt för att lättare kunna jämföra olika kategoriers utveckling mellan varandra. De relativa begrepp som kan räknas fram och som syftar till att ge en holistisk bild av arbetsmarknadsstatistiken är kvoter som:
Sysselsättningsgrad, sysselsättningens storlek i förhållande till den arbetsföra befolkningen
Förvärvsarbetsgrad, de som är i arbete i förhållande till den arbetsföra befolkningen Officiell försörjningsbörda, antalet sysselsatta i relation till total befolkning
Inofficiell försörjningsbörda, de som är i arbete i relation till total befolkning Öppen arbetslöshet, antalet öppet arbetslösa i förhållande till arbetskraften
För att tydliggöra dessa elementära kvoters utveckling har vi sammanställt dem i figur 3, storleken av kategorierna förklaras i procent, d.v.s. de relativa talen är multiplicerade med 100.
I figur 2 utlästes kategoriernas utveckling inte bara med hjälp av tidsserier, utan också av ytskikten mellan dem. I figur 3 existerar inga ytskikt utan ska tolkas som tidsserier. Vi har i figuren valt att jämföra sysselsättningsgraden mot utvecklingen av förvärvsarbetsgraden, likaså jämförs den officiella försörjningsbördan med den inofficiella.
Figur 3
Procentuell utveckling av kvoter
0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 År 1990-2001 Procent
Källa: Diagram baserad på SCB: s uppgifter, egen konstruktion
Serie 1: Sysselsättningsgrad Serie 2: Förvärvsarbetsgrad
Serie 3: Officiell försörjningsbörda Serie 4: Inofficiell försörjningsbörda Serie 5: Öppen arbetslöshet
Serie 1
Serie 2
Serie 3
Serie 4
3.2 Ökning av kategorin ”ej i arbetskraften”
För att få en klar bild av hur denna kategoris storlek har utvecklats under drygt ett decennium har vi tagit fram siffror från SCB under åren 1990-2001.
Denna utveckling kan illustreras i följande figur:
Figur 4
Källa: Diagram baserad på SCB: s uppgifter, egen konstruktion
Som figuren ovan visar så har kategorin ”ej i arbetskraften” ökat fram till 1994 för att sedan hålla sig strax över 1,2 miljoner under de senaste sju åren. Kategorin ”ej i arbetskraften” har i sig ökat med 47 procentenheter från 1990 till 2001, eller med cirka 400 000 personer. Dock har den minskat under de tre senaste åren med 54 000 personer, en förändring med fyra procentenheter.
ej i arbetskraften totalt, 100-tal
0 2000 4000 6000 8000 10000 12000 14000 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 1990-2001
En annan viktig grupp som blir allt fler och som inte tydliggörs i figur 2 är antalet
förtidspensionärer. Anledningen till detta är att de ingår i många olika undergrupper utanför arbetskraften. AKU redovisar inte inom vilka grupper förtidspensionärer ingår. Det är då omöjligt att urskilja dessa i totalbilden och måste då illustreras i ett enskilt diagram för att undvika dubbelberäkningar. Figur 5 Förtidspensionärer 0 50000 100000 150000 200000 250000 300000 350000 400000 450000 500000 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 År 1990-2001 Antal personer
Källa: Diagram baserad på SCB: s uppgifter, egen konstruktion
Som figuren visar accelererade antalet förtidspensionärer år 2000 – 2001. År 2001 utgjorde gruppen 8,5 procent av den arbetsföra befolkningen och utvecklingen under 2002 indikerar att den relationen ökar.
4 Analys av ”i arbetskraften”
Det här kapitlet analyserar kategoriseringen samt utvecklingen av den. Vidare görs en jämförelse mellan arbetslöshetens och sysselsättningens utveckling samt en analys av kvoterna i figur 3.
4.1 I arbetskraften
Den här kategorin är en spegelvänd bild av ”ej i arbetskraften” då en minskning av
arbetskraften ger en automatisk ökning av dem som står utanför. Alla människor som ingår i den här kategorin är potentiella arbetstagare. Det betyder dock ej att alla kan anses vara direkt aktiva i arbete. För att lättare kunna identifiera denna grupp behövs en mer detaljerad
indelning.
4.1.1 Sysselsatta
Det som utmärker den här gruppen är att den består av ett stort antal personer. Det är dock av stor vikt att göra en mer distinkt och detaljerad uppdelning för att på sätt lättare kunna
definiera de många grupper som faktiskt ingår. En risk med att inte göra det är att kategorin tenderar att överskattas sett ur ett arbetsdeltagarperspektiv. Det ingår många personer som inte är aktiva i något arbete. Ett exempel är den allt större gruppen långtidssjuka med anställning. De sysselsatta bestämmer storleken på sysselsättningen i förhållande till den arbetsföra befolkningen, d.v.s. sysselsättningsgraden. Den ligger idag på cirka 78 procent och diskuteras ofta i den politiska debatten. Vi anser istället att man ska lägga tyngdpunkten på
4.1.2 I åtgärder
Den här delkategorin ingår som eget tillägg i figur 1. Vi anser att det ger en klarare bild om man bryter ut de som är i åtgärder från dem som är sysselsatta då det är intressant att veta hur stor del av de sysselsatta som är i åtgärder. Ett utmärkande drag för denna kategoris storlek är att den har fluktuerat kraftigt under 1990-talet.
År 1990, när den var som lägst under perioden, var 15 223 personer aktiva i
arbetsmarknadspolitiska program, jämfört med år 1994 då antalet var 63 610 personer. Det anmärkningsvärda är att gruppen existerar både i och utanför arbetskraften och där merparten hamnar utanför. Totalt var i genomsnitt 111 173 personer i åtgärder år 2001. 25 127 tillhörde arbetskraften medan 86 046 inte gjorde det. Eftersom de som är i åtgärder även är i någon form av sysselsättning borde alla tillhöra arbetskraften. Den officiella bilden ger också sken av detta.
4.1.3 I arbete
Även här är kategoriseringen bristfällig eftersom de som är långtidssjukskrivna med
anställning ingår i den här gruppen. Då antalet långtidssjuka med anställning ökar leder detta till att de som faktiskt är i arbete minskar. Detta ökar kravet på en mer detaljerad indelning av de som är i arbete. Ett av syftena med figur 2 är att illustrera hur stor del som verkligen är i arbete i förhållande till såväl arbetskraften som den arbetsföra befolkningen.
Förvärvsarbetsgraden är till skillnad mot sysselsättningsgraden lägre och ger en mer distinkt bild av hur många som verkligen är i arbete.
2001 års statistik visar att elva procent av arbetskraften inte var i arbete, d.v.s. kategorin i arbete i förhållande till resterande grupper i arbetskraften. Samma års statistik visar att 58 procent av den arbetsföra befolkningen var i arbete vilket kan jämföras med en
sysselsättningsgrad på 78 procent. Det här innebär att en lägre andel av den arbetsföra befolkningen försörjer allt fler då personer över 65 års ålder antas öka kraftigt de närmaste åren. Detta faktum är som vi ser det något oklar och skulle behöva förtydligas inom AKU, vilket skulle kunna leda till ökad uppmärksamhet i den samhällspolitiska debatten.
4.1.4 Långtidssjukskrivna med anställning
Majoriteten av de långtidssjukskrivna – 80 procent – har sin anställning kvar under sin sjukfrånvaro. Det innebär också att de här människorna betraktas som varande i arbete i statistisk mening vilket överskattar hur många som faktiskt är i arbete.
De personer som anställs för att vikariera för vissa av de långtidssjuka utgör ett av de stora problemen med kategoriseringen inom AKU. Konsekvensen av dessa vikariat är ju att en anställning bokförs som två trots att det är en anställds arbete som utförs av två personer. Sjukfrånvaron har ökat markant sedan mitten på 1990-talet (SCB, 2002). Det råder dock delade meningar om orsakerna till de ökande sjukskrivningarna. Arbetsmiljöverkets chef Kenth Pettersson hävdar i en debattartikel att det i allt högre grad är yngre människor som ligger bakom de högre sjukskrivningstalen (Dagens Nyheter, 2002-04-19).
Riksförsäkringsverkets chef Anna Hedborg hävdar å sin sida att det är arbetskraftens
åldersförändring som nu utmärker sig i statistiken för den ökande sjukfrånvaron, d.v.s. alltfler av de arbetande närmar sig pensionsåldern. Med detta anser hon att 40-talisterna nu är så pass gamla att deras ålderskrämpor börjar göra sig gällande inom arbetslivet (Dagens Nyheter, 2002-08-07). Detta tyder på att det finns olika åsikter om orsakerna till de höga sjuktalen vilket försvårar situationen.
Även en undersökning har genomförts om just inom vilka åldersgrupper som sjuktalen har accelererat. I Arbetsmiljöverkets rapport framkom det att sjukskrivningarna bland yngre under 30 år har mer än fördubblats sedan 1990. Bland yngre män har den ökat med 120 procent, och totalt står de yngre för nästan en tredjedel av ökningen. Enligt Kenth Pettersson är det svårt att hävda att en försämrad arbetsmiljö är orsaken till den ökade ohälsan.
(Arbetsmiljöverket, 2002)
Riksförsäkringsverket (RFV) har också med hjälp av en rapport redovisat statistik med avseende på de ökade sjukskrivningarna. Statistiken bygger på SCB: s siffror, men analyseras mer ingående i denna undersökning.
Under april 2002 var 353 000 personer sjukskrivna (cirka 357 000 om man också räknar in de med arbetsskadeersättning), vilket var en ökning med 12 procent jämfört med samma period 2001. I Riksförsäkringsverkets rapport framkommer det att sjukskrivningarnas ökning är avtagande, men de som är sjukskrivna sjukskrivs allt längre tid, och de som är sjukskrivna över ett år blir allt fler. Mellan februari 2001 och februari 2002 var ökningen 21 procent, eller 20 000 personer (RFV, 2002).
Enligt statistik från EU: s statistikmyndighet Eurostat och SCB så är svensken tillsammans med holländaren den mest sjukskrivne inom EU (Dagens Nyheter, 2002-07-04).
4.1.5 Tillfälligt frånvarande hela mätveckan
Vi anser att denna grupp är korrekt kategoriserad och behöver således inte analyseras mer ingående. Gruppens storlek tyder dock på en någorlunda jämn utveckling, men det
anmärkningsvärda är kategorins storlek i förhållande till de sysselsatta.
Definitionen av denna grupp ger sken av att vara få till antalet men så är inte fallet. De ingår bland de sysselsatta och utgjorde år 2001 cirka 17 procent av dem. Det kan vara så att tillfälligt frånvarande hela mätveckan kan korrelera med antalet långtidssjukskrivna. För att kunna anses vara långtidssjukskriven måste man först definieras som tillfälligt frånvarande (korttidssjukskriven). Då gruppen är stor till antalet kan det innebära att flertalet riskerar att bli långtidssjuka, d.v.s. denna grupp kan fungera som en indikator för hur utvecklingen blir av de långtidssjuka.
4.1.6 Öppet arbetslösa
Även den här gruppen kräver ingen djupare analys eftersom definitionen och kategoriseringen av att vara öppet arbetslös är klar och tydlig (se kapitel 2 sidan 7). Utvecklingen visar att kategorin var som störst år 1993, vilket innebar en ökning med 79 procentenheter jämfört med år 1990. Den öppna arbetslösheten har minskat under de senaste åren. Svårigheten är dock att definiera hur många som övergått i sysselsättning och hur många som blivit långtidssjuka utan anställning.
Det bör dock påpekas att arbetslöshetens utveckling har satt sina spår. Ett utanförskap från egen försörjning ger också konsekvenser när det gäller de sociala aspekterna.
Ett kännetecken för arbetslöshetens negativa effekter är att ofta fler drabbas i familjen om en vuxen förlorar sitt arbete. En viktig aspekt av arbetslöshet är att i dagens samhälle betyder en inkomst så oerhört mycket för en familjs välmående.
4.2 Jämförelser mellan sysselsättning och arbetslöshet
Man kan ofta anta att en minskning i arbetslöshet helt motsvaras av en ökning i sysselsättning, men det är en sanning med modifikation. Efter att ha jämfört förändringen i sysselsättning och arbetslöshet under åren 1999-2001 har antalet sysselsatta ökat med cirka 171 000 personer. Arbetslösheten har dock bara minskat med 66 000 personer. Det kan bero på att vissa övergår till sysselsättning medan andra blir långtidssjuka utan anställning och hamnar då utanför arbetskraften. Det har visat sig att risken ökar att bli långtidssjukskriven bland dem som är arbetslösa. Detta påvisar alltså att sysselsättningen och arbetslösheten inte är perfekta substitut. På en perfekt arbetsmarknad borde de utjämna varandras förändringar, men så är tydligen inte fallet.
Skillnaden på 105 000 personer i ökad sysselsättning som inte härstammar från de arbetslösa, måste komma från ”ej i arbetskraften”, exempelvis studerande. Hemmafruar kan också vara en grupp som påverkat den ökade sysselsättningen. Som vi tidigare nämnt förändras inte storleken på arbetslösheten och sysselsättningen efter ett kausalt samband utan påverkas även av andra faktorer. En av dessa är hur AKU definierar kategorin sysselsatta med avseende på antalet arbetade timmar per vecka. Som de nu definieras är det tillräckligt att arbeta endast en timme. I nuläget är det svårt att beräkna antalet arbetande som endast arbetar en timme, eftersom AKU beräknar antalet veckoarbetstimmar inom intervallet 1-19. Dock används ekvivalensberäkningar för att fastställa statistiskt exakt antal personer inom olika kategorier. Ekvivalensberäkning innebär t.ex. att två halvtidsarbetslösa (20 timmar) blir detsamma som en heltidsarbetslös (40 timmar). På samma sätt är det med 40 stycken entimmesanställda. De utgör i statistisk mening en heltidsanställd.
En ytterligare orsak till den kraftiga ökningen av sysselsatta i jämförelse med minskningen i öppet arbetslösa kan vara att allt fler anställs som vikarier för de långtidssjukskrivna med anställning. Då de kvarstår som sysselsatta finns det utrymme för sysselsättningen att öka i förhållande till arbetslösa. Enligt den officiella statistiken har det skapats 40 000 nya arbetstillfällen under år 2001, men samtidigt har 42 000 personer beviljats
långtidssjukskrivning eller förtidspensionering.
Svårigheten med att utläsa om nya jobb har skapats är hur man definierar ”nya” jobb. En nyanställning kan bero på någon annan persons frånvaro, eller eventuellt att ett helt nytt arbetstillfälle skapats.
Exempel: tio nyskapade arbeten i Mjölby kan utjämnas av att tio anställda i Motala blir långtidssjuka. Totalt sett har varken nya jobb skapats eller förlorats, förutsatt att arbetsgivaren i Motala inte ersätter de frånvarande med nyanställda, om dem ersätts resulterar detta i att tio nya arbetstillfällen skapats i riket.
Risken med att inte redovisa om nya jobb egentligen är ersättning för de sjukskrivna är att arbetsmarknadsstatistiken ser bättre ut än vad den gör. Den verkliga bilden blir att allt fler definieras som sysselsatta medan allt färre faktiskt är i arbete. Det bör också tilläggas att arbetstillfällen skapas och att alla som sjukskrivs inte ersätts fullt ut.
4.3 Analys av kvoter
Vad som kan utläsas av figur 3 är att sysselsättningsgraden och förvärvsarbetsgraden i stort sett har följt varandra. I slutet av perioden tenderar dock skillnaden mellan dessa två att öka. Sysselsättningsgraden ökar medan förvärvsarbetsgraden minskar. Orsaken är att antalet sysselsatta har ökat medan de som verkligen är i arbete minskat. Det beror på att antalet långtidssjuka med anställning ökat och påverkar då sysselsättningen positivt till antalet. Figur 3 bevisar att våra tidigare påståenden om att den ökade sysselsättningen i stort beror på en kraftig ökning av långtidssjuka med anställning. Ökningen av antalet sysselsatta beror dock inte direkt på ökningen av långtidssjuka, utan de flyttas bara från en grupp till en annan.
Förklaringen till detta illustrerades i figur 1 på sidan 4. Som ovan sagts förflyttas människor från gruppen ”I Arbete” till gruppen ”Långtidssjuka med anställning” och påverkar således inte den totala storleken på de som ingår i sysselsättningen.
Ökningen av antalet sysselsatta beror istället på att vikariaten ökat då allt fler blir sjuka. Dock ersätts de inte fullt ut i och med att figur 3 visar att förvärvsarbetsgraden minskar under samma tidsperiod. Detta kan utläsas genom att jämföra utvecklingen av sysselsättnings- och förvärvsarbetsgraden under åren 1999-2001. Som tidigare sagts ökade antalet sysselsatta med 171 000 personer under tidsperioden. Som figuren visar ökar sysselsättningsgraden under 1999-2001 medan förvärvsarbetsgraden minskar. Om ökningen i sysselsättning berodde på nya arbetstillfällen borde förvärvsarbetsgraden ha följt samma utveckling, eller åtminstone förblivit konstant. Den har istället minskat under samma tidsperiod.
Slutsatsen blir då att ökningen i sysselsättningsgraden inte beror på nya jobb utan på en kraftig ökning av långtidssjuka med anställning. Det innebär alltså att en ökad
sysselsättningsgrad inte behöver vara någonting positivt som ofta hävdas. En ökad sysselsättningsgrad är aldrig något positivt när förvärvsarbetsgraden samtidigt minskar. Utvecklingen av sysselsättnings- och förvärvsarbetsgraden påverkar också
försörjningsbördan. Trenden är densamma mellan officiell- och inofficiell försörjningsbörda. Den officiella ökar medan den inofficiella minskar under åren 1999-2001. Detta förhållande beror också på att de långtidssjuka påverkar den officiella försörjningsbördans utveckling medan den inofficiella gör det inte.
Det är värt att notera att förvärvsarbetsgraden bygger enbart på de som verkligen är i arbete. Den officiella statistiken inkluderar även de långtidssjuka med anställning, vilket innebär att andelen i förvärvsarbete överskattas. Förvärvsarbetsgraden i figur 3 exkluderar de
5 Analys av ”ej i arbetskraften”
Det här kapitlet analyserar kategorin ”ej i arbetskraften” och dess undergrupper. I huvudsak behandlas hur gruppens storlek har utvecklats under åren 1990 till 2001.
5.1 Ej i arbetskraften
Som tidigare visats har denna kategori ökat kraftigt under åren 1990-1994 för att sedan hålla sig på en historiskt hög nivå. Anledningen till detta är att den finansiella krisen ledde till massarbetslöshet och att många lämnade arbetskraften. Kategorin har dock minskat till antalet de senaste åren, men utmärkande är ändå att väldigt många stannat kvar. Den starka
högkonjunkturen i slutet på 1990-talet har inte lett till att gruppens omfattning minskat till 1990 års nivå. Uppenbarligen har den senare högkonjunkturen inneburit att förhållandevis många människor lämnat arbetskraften. Denna högkonjunktur fick tydligen de öppet arbetslösa i arbete, men hade knappt någon effekt på dem som inte tillhörde arbetskraften.
Vad som är anmärkningsvärt med gruppen är att studenter i både gymnasium och Universitet ingår på något sätt i alla undergrupper. Dock är det svårt att definiera hur många av dem som ingår i varje grupp, och det försvårar en kritisk analys av AKU och dess kategorier.
Uppdelningen av AKU när det gäller den arbetsföra befolkningen kan också ge intryck av att den döljer personer som inte deltar i arbetslivet. Professor Bo Södersten bekräftar i viss mån detta i en debattartikel, där han hänvisar till vad två forskare vid Internationella
Handelshögskolan i Jönköping kommit fram till. De har i sin studie analyserat de som inte arbetar. De hävdar att om man lägger ihop öppet arbetslösa, de i arbetsmarknadspolitiska åtgärder, långtidssjukskrivna, förtidspensionerade och även de som studerar så har de som inte arbetar reguljärt ökat från 15 till 25 procent mellan 1992 och 1995 (Dagens Nyheter, 2002-07-24).
5.1.1 Förtidspensionärer
Förtidspensionerna utgör ett allt större samhällsekonomiskt problem. Denna grupp uppvisar också en kraftig ökning mellan 2001 och 2002. Även totalbilden i kapitel 4.1 ger indikation på att dessa tenderade att accelerera under slutet av 1990-talet. När så är fallet, är det av stor vikt att ge denna grupp en egen plats inom AKU: s kategorisering. Vi anser att de borde synliggöras eftersom gruppen ofta förekommer i den samhällspolitiska debatten och utgör, förutom ett samhällsekonomiskt problem, även ett socialt dito. Nuvarande indelning gör det svårt att veta inom vilka grupper de tillhör i ”ej i arbetskraften”.
5.1.2 Velat och kunde arbeta, men ej sökt
Vad som är intressant med denna grupp är att man överförs till de arbetslösa i arbetskraften om man har sökt arbete. Kunde man, och ville arbeta men inte sökt, betraktas man inte som arbetslös.
Det innebär att personen i fråga ingår i denna grupp men har samtidigt inte ställts sig till arbetsmarknadens förfogande. Det intressanta med detta är på vilket sätt de här människorna försörjer sig. De finns inte någon möjlighet att uppbära någon arbetslöshetsersättning då detta kräver att personen är aktivt arbetssökande. Dock ges ersättning i viss mån från statliga medel som är lika stor som a-kasseersättningen. Det ges bl.a. till de som studerar under begränsad tid inom Komvux och uttrycks som bl.a. ungdomsgaranti eller aktivitetsgaranti.
De som kan arbeta är per definition i det närmaste identisk med de som velat arbeta. Underligt är att de som studerar måste ha sökt arbete, medan övriga inte behövt det. SCB har i sin redovisning av statistiken numera valt att sammanföra ”velat och kunnat arbeta”, men det framkommer ännu inte i AKU: s kategorisering.
5.1.3 Långtidssjukskrivna utan anställning
Den här delen utgör 20 procent av totalt antal långtidssjuka under 2001, eller cirka 63 000 personer. Detta innebär att de inte belastar ”ej i arbetskraften” i någon högre grad. Dock existerar inte denna kategori inom AKU och blir då svår att definiera. Vi vill poängtera att denna grupp bör synliggöras bland de som ej tillhör arbetskraften. Ett annat viktigt skäl är att de som är långtidssjukskrivna med anställning också bör redovisas i AKU: s statistik. Om båda redovisas ges en bättre helhetsbild av de som är sjukskrivna och ökar insikten om problemet.
Gruppens utveckling visar på att antalet tredubblades mellan åren 1997 och 2001. Ökningen kan bero på att antalet öppet arbetslösa har minskat. Som tidigare nämnts finns en stor risk att bli långtidssjukskriven när man är arbetslös.
5.1.4 Ej velat arbeta
Som sista undergrupp till ”ej i arbetskraften” är gruppen av människor som säger sig inte vilja arbeta vid aktuellt intervjutillfälle. Första kvartalet 2002 bestod de i genomsnitt av cirka 700 000 personer vilka utgör cirka 58 procent av det totala antalet i ”ej i arbetskraften”.
Som vi tidigare påpekat i kapitel två kan de aldrig anses som arbetslösa enligt AKU: s definition, eftersom när de vid intervju säger sig inte vilja arbeta så leder det inte till fortsatta frågor. Vi anser att det är svårt att definiera vilka personer som ingår i den här kategorin. Anledningen till detta är att gruppen kan innehålla studenter, förtidspensionärer,
långtidssjukskrivna och även de som är i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Vi tycker det är underligt att det är tillräckligt att säga att man inte vill arbeta för att inte anses som arbetslös. Utvecklingen har visats sig vara relativt stabil under tidsperioden. Kategorin hade sin högsta nivå år 1998 ( 757 700 ) och sitt lägsta 1990 ( 638 800 ).
6 Slutsatser och rekommendationer
I detta avslutande kapitel redogör vi vad vi har kommit fram till. Vi har också valt att ge vissa rekommendationer som vi anser kunna förbättra AKU: s kategorisering och samtidigt
klarlägga de problem som existerar inom den svenska arbetskraften.
AKU: s kategorisering av Sveriges arbetsföra befolkning behöver generellt bli mer preciserad. Detta tydliggör alla de grupper som existerar, och kan på så sätt öka förståelsen för det tillstånd som råder inom den svenska arbetsmarknaden
Det mest uppenbara problemet inom AKU är att långtidssjuka och förtidspensionerade är dolda i kategoriseringen. De långtidssjuka med anställning anses fortfarande vara
sysselsatta trots att de inte utför något arbete. Det gör att sysselsättningens storlek är vilseledande i den mening att färre i praktiken arbetar. Ordvalet ”sysselsatt” är felaktigt och borde bytas ut mot ord som ”andelen i arbete” eller ”andelen i anställning”
Förhållandet mellan de som arbetar och de icke-arbetande är så lågt som 60/40, d.v.s. 40 procent av den arbetsföra befolkningen är inte i arbete. Det är i det närmaste detsamma som försörjningsbördans storlek
De som inte arbetar inom arbetskraften uppgår till elva procent och beror i stort på en kraftig ökning av långtidssjukskrivna med anställning
Kategorin ”ej i arbetskraften” ökade kraftigt i början av 1990-talet mest beroende på en dramatisk ökning av förtidspensionärer, men berodde även på en ökning av studerande Ett av de större problemen är inom AKU är den metod som de använder sig av vid
intervjutillfällena. Ett exempel är när intervjuobjektet säger sig inte vilja arbeta så ställs inga ytterligare följdfrågor
Sysselsättningen har de tre senaste åren ökat med cirka 171 000 personer medan
arbetslösheten minskat med ungefär 66 000. Det innebär att de inte är perfekta substitut utan påverkas av andra faktorer. Några exempel är arbetsmarknadspolitiska åtgärder samt att de långtidssjuka med anställning fortsätter vara sysselsatta samtidigt som vikariaten ökar. Antalet sysselsatta ökar medan antalet arbetade timmar per sysselsatt i genomsnitt minskar
Det har skapats 40 000 nya arbetstillfällen under år 2001, men samtidigt har 42 000 personer beviljats långtidssjukskrivning eller förtidspensionering. Risken med att inte redovisa om nya jobb enbart är ersättning för de sjukskrivna är att arbetsmarknaden ser bättre ut än vad den är
Sysselsättningsgraden har ökat samtidigt som förvärvsarbetsgraden minskat. Det innebär att sysselsättningsgraden ökat p.g.a. att långtidssjuka med anställning blivit allt fler samtidigt som andelen personer i arbete har minskat. En ond cirkel har på så sätt skapats. När antalet sjuka ökar förvärras belastningen på dem som är i arbete vilket på lång sikt kan leda till fler sjukskrivningar
Sysselsättningsgraden har ökat under de senaste tre åren, och det gäller att ta reda på orsakerna. Problemet är att sysselsatta som kategori innehåller många undergrupper som inte arbetar. Den allmänna uppfattningen är att en ökad sysselsättningsgrad är någonting positivt då allt fler människor är i arbete. Det är dock till viss del en missuppfattning då just ordvalet ”sysselsatt” är felaktigt. Ett bättre uttryck för kategorin skulle kunna vara ordval som ”andelen i arbete” eller ”andelen i anställning”
Skälet till att vi rekommenderar en mer detaljerad indelning av AKU är att kartlägga de problem som existerar inom svensk arbetsmarknadsstatistik. När problemen kartlagts underlättar det för de ansvariga att genomföra mer effektiva och direkta motåtgärder. Genom vår tillståndsbeskrivning av den arbetsföra befolkningen och dess utveckling kan den ge en bra grund för en fortsatt sambandsanalys.
Källförteckning
Litteratur
Björklund, m.fl. (1996) Arbetsmarknaden, SNS Förlag, Kristianstad
Långtidsutredningen 1999/2000 (2000) Statens offentliga utredningar (SOU) 2 000:7
Artiklar
Dagens Nyheter (2002) ”Fördubblad sjukfrånvaron bland yngre” 2002-04-19 Dagens Nyheter (2002) "Svenskarna sjukast i EU" 2002-07-04
Dagens Nyheter (2002) ”Svenska modellen fungerar inte” 2002-07-24
Dagens Nyheter (2002) ”Lavinartad ökning av sjukskrivningarna” 2002-08-07
Internet Arbetsmiljöverket, (2002) Arbetsmiljön 2001 URL: http:// www.av.se/statistik/dok/0000173.pdf 2002-04-22 Statistiska Centralbyrån – SCB - (2002) URL: http://www.scb.se/databaser/makro/MainTable.asp?yp=dddbbf&xu=96487001&omradekod= AM&omradetext=Arbetsmarknad&lang=1 2002-05-07
Statistiska Centralbyrån – SCB – (1990-2001) URL:
http://www.scb.se/databaser/makro/MainTable.asp?yp=ggwiju&xu=B3513001&omradekod= AM&omradetext=Arbetsmarknad&lang=1
2002-05-07
Riksförsäkringsverket - RFV - (2002) Allt fler blir sjukskrivna under lång tid URL: http://www.rfv.se/press/pm/2002/pm_02_20.htm
Appendix
Arbetskraftsundersökningen ( AKU )
Denna undersökning har som avsikt att ge en bild över indelningen av den svenska
arbetsmarknadsstatistiken. Det som AKU framförallt behandlar är hur många personer som ingår i arbetskraften, är arbetslösa eller frånvarande från arbetet. AKU beskriver också i viss mån omfattningen av olika aktiviteter utanför arbetskraften, t.ex. hur många som studerar eller hemarbetar av dem som inte förvärvsarbetar. Sedan 1970 utförs undersökningarna månadsvis och undersökningspopulationen är i princip befolkningen i arbetsför ålder, vilket från och med 1986 innebär personer mellan 16-64 år. (Björklund, m.fl. 1996). AKU är den mest grundläggande undersökningen av svensk arbetsmarknadsstatistik. Det finns dock andra källor, men de har vissa brister som gör att vi valt att inte ta med dem i vår uppsats.
Undersökningen är också standard inom ILO (International Labour Organisation) som praktiseras av de länder som har ratificerat ILO: s normer för kategoriindelningen. Sverige skiljer sig från ILO: s norm i den bemärkelsen att vi inte ser studerande som tillhöriga arbetskraften. Undersökningen baseras på ett urval om cirka 17 000 personer som utförs varje månad och urvalspersonerna besvarar, per telefon, frågor om sin
arbetsmarknadssituation under en viss vecka i månaden (SCB, 2001).
Det statistiska tillvägagångssättet
Det urval av befolkningen som väljs för skattning visar hur Sveriges befolkning i arbetsför ålder fördelar sig efter olika arbetsmarknadssituationer och tillkommande beskrivande variabler. Flera av dessa innefattar demografiska grupper som kön, ålder, boendeort, civilstånd samt nationalitet. De variabler som innefattar undersökningen indelas i bakgrundsvariabler och arbetsmarknadsvariabler.
Bakgrundsvariablerna utgörs av demografiska variabler. Arbetsmarknadsvariabler utgörs av exempelvis arbetskraftsstatus, arbetskraften, ej i arbetskraften, sysselsatta, arbetslösa, etc.
Ytterligare s.k. hjälpvariabler tas fram med hjälp av registerbaserad arbetsmarknadsstatistik (RAMS) som hjälpinformation för urval och skattningar. (SCB, 2001)
Största delen av statistiken från AKU utgörs av skattade medelvärden för dess kategorier, som publiceras en gång per år. Av detta görs sedan årsmedeltal. Dessutom beräknas det statistiska materialets osäkerhet med hjälp av skattade standardavvikelser. Exempel på skattade
medelvärden är relativa arbetslöshetstal, relativa arbetskraftstal, sysselsättningsintensitet, frånvarotal samt medelarbetstid.
Vid analys av fel i det statistiska materialet delas felen upp i två kategorier: Slumpmässiga fel- fel som varierar kring 0
Systematiska fel- fel som går åt samma håll
För fel som är slumpmässiga kan felgränser beräknas med hjälp av konfidensintervall, X ±
1, 96∗ D, där X är skattningens medelvärde, och D står för skattad standardavvikelse. Värdet
1,96 ges i normalfördelningstabell. Detta innebär att med 95 % säkerhet kommer medelvärdet att finnas inom intervallet. Det urval som AKU använder är ett s. k stratifierat urval. Denna metod att välja urval skulle kunna göras enligt ”läroboken” om inte svarsbortfall förekom. Det har empiriskt visat sig att personer med lös anknytning till arbetsmarknaden har lägre
svarsbenägenhet än övriga. Detta problem kan leda till att antalet arbetslösa underskattas. (SCB, 2001)
Urvalet under en given månad härstammar från två eller tre oberoende årsurval. Skattningarna för dessa fås genom att ta fram en konstant som anger andelen av hela månadsurvalet och som tas från årsurvalet. Denna multipliceras med skattningen av en total, som baseras på den del av månadsurvalet som härstammar från årsurvalet, och därefter tas summan av dessa. Utöver dessa tas också skattade standardavvikelser fram. Dessa ger underlag för beräkning av konfidensintervall som fångar upp de slumpmässiga felen. (SCB, 2001)
De uppgifter som insamlas av AKU görs med hjälp av telefonintervjuer. Datainsamlingen kan illustreras med hjälp av följande figur:
Schema för datainsamling
Intervju 1
Källa: Figuren baserad på SCB: s material
Enligt figur 2 så görs åtta intervjuer. Vid första intervjun görs en grundläggande kartläggning av personens arbetsmarknadssituation, vanligast för mätveckan. Vid de senare intervjuerna görs uppföljning av arbetskraftsstatus, yrke mm. Uppgifter om arbetssituationen i den givna mätveckan inhämtas dock alltid. Någon uppföljning görs inte efter de åtta intervjuerna. Nya urvalspersoner roteras kontinuerligt in i urvalet.
Frågor om urvalspersonens arbetsmarknadssituation Överföring av uppgifter för nästa intervjutillfälle Intervju 2-8 Klassificeringskontroll Uppgifterna överensstämmer Frågor om mätveckan Uppgifterna avviker
Omklassificering Frågor om mätveckan Frågor om mätveckan
Varje månad försvinner 1/8 av urvalet och ersätts med nya personer som deltar åtta gånger i två år som sedan lämnar undersökningen. (SCB, 2002)
AKU delar upp sina bortfall i två kategorier. Om inga uppgifter över huvud taget fås av en utvald person anses han eller hon som ett objektsbortfall. De främsta huvudorsakerna till detta är antingen att personen ej var anträffbar för intervju eller så vägrar intervjuobjektet att
medverka i undersökningen. Om den utvalde svarar på frågor rörande arbetskraftsstatus, anknytningsgrad till arbetsmarknaden samt arbetade timmar, men inte på några andra frågor, anses intervjupersonen vara ett partiellt bortfall. (SCB, 2002)
Bilaga 1
År 1990-2001 befolkning Total År 1990-2001 befolkningArbetsför År 1990-2001 arbetskraften I 1990 8 590 630 1990 5 397 000 1990 4 560 000 1991 8 644 119 1991 5 425 000 1991 4 530 000 1992 8 692 013 1992 5 447 000 1992 4 442 000 1993 8 745 109 1993 5 461 000 1993 4 320 000 1994 8 816 381 1994 5 496 000 1994 4 268 000 1995 8 837 496 1995 5 523 000 1995 4 319 000 1996 8 844 499 1996 5 537 000 1996 4 310 000 1997 8 847 625 1997 5 549 000 1997 4 264 000 1998 8 854 322 1998 5 564 000 1998 4 255 000 1999 8 861 426 1999 5 581 000 1999 4 308 000 2000 8 882 792 2000 5 602 000 2000 4 362 000 2001 8 909 128 2001 5 632 000 2001 4 414 000 År 1990-2001 arbetskraften Ej i År 1990-2001 Ej velat arbeta År 1990-2001 arbetslösaÖppet 1990 836 000 1990 638 800 1990 75 000 1991 894 000 1991 657 000 1991 134 000 1992 1 004 000 1992 661 400 1992 233 000 1993 1 141 000 1993 680 000 1993 356 000 1994 1 228 000 1994 680 000 1994 340 000 1995 1 204 000 1995 683 100 1995 333 000 1996 1 227 000 1996 685 900 1996 347 000 1997 1 286 000 1997 725 500 1997 342 000 1998 1 308 000 1998 757 700 1998 276 000 1999 1 272 000 1999 744 100 1999 241 000 2000 1 241 000 2000 734 800 2000 203 000 2001 1 218 000 2001 701 500 2001 175 000År 1990-2001 I åtgärder År 1990-2001 Långtidssjukskrivna med anställning År 1990-2001 Tillfälligt frånvarande 1990 15 223 1990 169 194 1990 821 000 1991 29 925 1991 162 093 1991 782 000 1992 52 750 1992 149 553 1992 720 000 1993 38 081 1993 130 371 1993 650 000 1994 63 610 1994 119 553 1994 602 000 1995 60 155 1995 113 279 1995 596 000 1996 40 789 1996 99 487 1996 580 000 1997 32 308 1997 96 260 1997 574 000 1998 37 090 1998 116 231 1998 613 000 1999 32 837 1999 143 683 1999 611 000 2000 29 449 2000 175 252 2000 662 000 2001 25 127 2001 251 776 2001 702 000 År 1990-2001 I arbete 1990 3 479 583 1991 3 421 982 1992 3 286 697 1993 3 145 548 1994 3 142 837 1995 3 216 566 1996 3 242 724 1997 3 219 432 1998 3 212 679 1999 3 280 480 2000 3 292 299 2001 3 260 097
