Icke verbal kommunikation

Självkännedom är återigen ett ord som båda våra Syv-informanter nämner inledningsvis när det kommer till icke verbal kommunikation. ”Måste arbeta med sig själv för att bli medveten…” (Syv 1) Att lära känna sig själv gör att man som studie- och yrkesvägledare lättare kan sätta gränser, både för sig själv och för andra, fortsätter våra informanter. Att känna in verkar vara ett återkommande tema i Syv 2´ s berättelse. ”Eftersom jag är rätt medveten, så försöker jag känna av vart elevens och min gräns går.” (Syv 2) Om det känns tillåtet, så brukar Syv 2 även bekräfta fysiskt genom beröring, vilket ger en lugnande effekt. Första intrycket kan utgöras bara av ett minspel, klädsel, gester, kroppshållning osv. enligt Expert 2. ”Ett första intryck finns alltså redan

innan det verbala utbytet har påbörjats och dessa signaler tas ofta emot på en intuitiv nivå före medveten reflektion” (Expert 2). Sådana saker som kroppshållning, att inte sitta nonchalant tillbakalutad utan gärna vara lite framåtlutad tyder på fokusering och intresse av den andra personen), fortsätter Expert 2. Att dessutom ha ett positivt varmt och välkomnande tonfall, samt ha ett öppet intresserat ansiktsuttryck påverkar också den vägledningssökande. En bit in i samtalet beskriver Syv 1 också vikten av tystnad som en annan form av icke verbal kommunikation. ”Räkna till 20 ibland, räkna till 10 ibland för att de vägledningssökande ska få tid att tänka efter” (Syv 1). Att titta på hur andra s.k. role models (rutinerade och erfarna) agerar i vissa situationer när det gäller olika kunskaper i t.ex. icke verbal kommunikation, är något som vi behöver för att kunna bli bättre och få en ökad yrkeskunskap. Detta nämner Expert 1, som också tar steget ytterligare och talar om en gradskala. ”Det handlar mycket om att göra rätt saker i rätt tid och till vilken grad. Alltså: När? Och: I vilken dos?” (Expert1) Expert 1 nämner också att en teoretisk kunskap är något man kan applicera som ett verktyg, men den praktiska (tysta) kunskapen ligger på ett annat mer personligt plan.

Sammanfattning

Följsamhet: Människosynen är central för vägledaren, att se den vägledningssökande som en kompetent och kapabel individ som är expert på sitt eget liv. Att vara studie- och yrkesvägledare innebär också att sköta processen för ansvarsfördelningen i samtalet. Nästa steg i samtalsprocessen är att vägledaren skall sträva efter jämlikhet i mötet, och undvika maktpositionering, samt att fånga upp känslor genom medveten imitation av den vägledningssökande. Detta sammantaget skapar en professionell helhet hos en erfaren vägledare. För att nå fram till detta kompetenssammanhang är vägledarens självmedvetenhet om eget känsloläge viktig. För att ytterligare utveckla sin professionalitet är det viktigt att vägledaren reflekterar över, synliggör och begreppsliggör sina kompetenser i sin yrkesutövning.

Varseblivning: Att ha god självkännedom är grundstenen för den professionella vägledaren. God självkännedom ökar möjligheten till impulsstyrning hos vägledaren. Tillsammans ökar dessa egenskaper möjligheten för vägledaren att få syn på och ta in den sökandes emotionella signaler, utifrån en social varseblivning i samtalssituationen.

Sammantaget skapar denna kunskapshelhet en yrkesprofessionalism, en samlad kompetens hos den professionella vägledaren.

Empati: God självkännedom hos vägledaren skapar även en personlig trygghet i yrkesutövandet, som i sin tur leder till att vägledaren kan utveckla sin egen arbetsstil. En egen arbetsstil ökar möjligheten för ett medvetet agerande i yrkesutövningen. Medvetenhet, personlig trygghet och utvecklingsmöjligheter i yrkesutövningen skapar professionalitet och personlig tillfredsställelse. När den professionella vägledaren mår bra, trivs och har grepp om sitt yrkessammanhang, så ökar deras kognitiva förståelse för andras intentioner, med andra ord vägledarnas empatiska förmåga.

Icke verbal kommunikation: Återigen uttrycker våra informanter vikten av att vägledaren kontinuerligt arbetar med och utvecklar sin självkännedom. En väl utvecklad självkännedom leder till att gränssättningarna blir tydligare i samtalet. Ytterligare en effekt av väl utvecklad självkännedom är att vägledaren ökar sin medvetenhet och kunskap om de icke verbala signaler, som sänds före och under samtalet, parallellt med alla talade ord. Detta sammantaget bidrar till att vägledaren kan agera professionellt och välja ut den mest lämpliga samtalsmetoden, använda de bäst lämpade samtalsverktygen och bedöma den adekvata arbetsinsatsen i just- nu läget i samtalet.

Analys

I detta kapitel analyserar vi studiens resultat, återigen utifrån våra valda forskningsbegrepp Följsamhet, Varseblivning, Empati och Icke verbal kommunikation. Vi har i detta avsnitt valt att arbeta utifrån den traditionella mönstersökande analysen, adderat med ett hermeneutiskt perspektiv. Vår intention med detta arbetssätt är att förstå, snarare än att bara begripa (Thurén, 2009). I praktiken innebär det att vi vill skapa en djupare förståelse för våra resultat och en bredare arena att föra vårt resonemang och vår diskussion på. Kapitlet avslutas med en sammanfattning av studiens teoretiskt analyserade resultat. För att öka förståelsen, har vi använt vår teoretiska modell för att analysera resultaten, genom att placera respektive forskningsbegrepp i mitten av modellen och belysa begreppet från våra tre teoretiska perspektiv, se exempelbild nedan.

1: Vygotskij

3: Schön 2: Buber Figur 2

Följsamhet

Vygotskij skrev redan på 1920-talet om värdet i människors utveckling av deras medvetenhet och självkännedom, som en väg till självbestämmande och möjlighet att styra över sina egna impulser och psykiska funktioner. Likt våra fyra informanter beskriver han en människosyn som fokuserar på individers kapabilitet och möjlighet att bli självständiga och självbestämmande individer, ett aktörsperspektiv. Martin Buber

lyfter fram det som skapas mellan två parter i ett samtal, den levande verkligheten som Buber benämner den. Våra Syv-informanter beskrev från var sitt perspektiv vikten av att sträva efter jämlikhet i mötet, och undvika maktpositionering genom myndighetsutövning. Vi författare drar en tydlig koppling till att våra Syv-informanter ser och värdesätter Bubers levande verklighet. Buber skriver även att kontaktskapande handlar om egen aktivitet och inställning, vilket vi kopplar till våra informanters beskrivning av att vägledaren är samtalets processledare och sköter ansvarsfördelningen i samtalet. Äkta samtal är den beskrivning Buber väljer att använda när han resonerar kring förutsättningarna för mellanmänsklighet. Syv-informanterna lyfte vid flertalet tillfällen under intervjuerna att god självkännedom är en förutsättning för att förbehållslöst kunna möta en annan människa i ett professionellt samtal. Vi författare ser en parallell koppling mellan dessa perspektiv, där självkännedom blir en förutsättning för att kunna genomföra äkta samtal. Donald Schön skriver att varje professionellt samtal med människor är unikt i sig, och skall således bemötas utan förutfattade meningar. Våra Syv-informanter beskriver på olika sätt att de bara vet vad som skall göras i en viss situation. Detta vetande är enligt Schön den tysta kunskapen i ett professionellt yrke, och skapas genom erfarenhet, reflektion kring sitt agerande och en medvetenhet kring sig själv i förhållande till sin professionsutövning. Detta styrks att våra Expertinformanters beskrivningar av att vägledarens kännedom om sitt eget känsloläge, skapar förutsättningar för följsamheten i samtalet. Schöns beskrivning av den tysta kunskapen som ett artistic performance går hand i hand med Expertinformantens resonemang, där denne beskriver att tyst kunskap behöver synliggöras och begreppsliggöras för att öka professionaliteten och statusen i ett yrke. Följsamhet hos professionella vägledare är således ingen slump, utan en ytterst verklig och erfarenhetsbaserad kompetens.

Varseblivning

Våra Syv-informanter resonerade vid flertalet tillfällen under intervjuerna kring vad god självkännedom hos vägledaren tillför det professionella vägledningssamtalet. Expertinformanterna adderar ett perspektiv: att ökad självkännedom ger ökad impulsstyrning. Vygotskij lyfter in perspektivet att människors språkutveckling är nyckeln till att utveckla ett medvetande om sig själv. Sammantaget kopplar vi samman

detta till att ökad språklig utveckling ger ökade kommunikationsmöjligheter i samtalssituationen, vilket i sin tur möjliggör en ökad självkännedom. Dessa utvecklade förmågor öppnar upp för ökad möjlighet att ta in och fånga upp den vägledningssökandes olika tecken och signaler, beskriver både Vygotskij och våra Syv- informanter. Av en av våra Expert-informanter fick vi till oss orden social varseblivning, vilket i denna studies sammanhang innebär vägledarens förmåga att upptäcka, ta in, reflektera kring och arbeta utifrån den aktuella samtalssituations helhetsbild. Martin Buber uttrycker detta sociala sammanhang i termer av att bli helt allmänt medveten om den helhet samtalssituationen bjuder, och acceptera den som fullständigt konkret. Buber bidrar med ett filosofiskt perspektiv och vår Expert- informant bidrog med ett sociologiskt perspektiv, men likväl beskrivs samma situation. Donald Schön plockar upp tråden kring varseblivning och samtalssituationens helhet, genom att förespråka ett reflekterande och experimenterande arbetssätt, i likhet vad vi författare tror kan krävas i social varseblivning. När vägledaren har utvecklat förmågan att agera utifrån en social varseblivning, ser vi koppling till ett ökat experimenterande och kreativt arbetssätt sätts ihop av vägledaren. Våra Syv-informanter har även beskrivit att ökad trygghet i yrkesutövningen skapar en känsla av ett större kreativt utrymme. Att som vägledare kunna spinna samman professionens kompetenser med informationstrådar i den sociala varseblivningen är enligt Schön att vara en reflekterande praktiker, där vägledarens förmåga till varseblivning är en central och professionell kompetens.

Empati

Genom sin förmåga att själv bestämma över sitt beteende, skiljer sig människan från djuren enligt Vygotskij. Våra Syv-informanter beskriver att genom trygghet i sig själv och sin professionsutövning skapar vägledaren själva sitt sätt att arbeta. Våra Syv- informanter har således själva valt att genom personlig och yrkesmässig utveckling ta ett eget ansvar för skapandet av sin personliga yrkesstil.

Denna personliga stil är en del av den levande verklighet som skapas mellan två individer enligt Martin Buber. Att inneha en personlig arbetsstil innebär enligt våra Syv- informanter att de mår bra, har en trygghet i sig själva och känner personlig

tillfredsställelse. Buber beskriver detta som att leva utifrån sitt väsen, att kort och gott vara den man är. För att kunna möta en annan individ är detta varande en förutsättning för förståelse i en relation enligt Buber. Våra Expert-informanter beskiver vikten av att den professionelle befinner sig i ett eget inre tillstånd av välbefinnande och trygghet, vilket ökar deras förståelse för andras intentioner. Denna förmåga benämns med ordet empati av alla våra informanter, utifrån respektive professionsperspektiv.

Donald Schön beskriver den professionella vägledarens känsla av sammanhang, trygghet och välmående genom att benämna sammanhanget som en ”extraordinary process” (Schön, 1995, s. 69). Detta är ingen slump skriver Schön, för en reflekterande praktiker är detta en del av kärnan för hela professionen. Summan av våra informanters och teoretikers perspektiv blir således för oss att empati är ett synsätt på livet i stort, snarare än en kompetens som går att lära in. Expert 2 uttryckte det på följande sätt: ”Jag ser inte att man kan en roll på jobbet och sedan gå hem och på något sätt ta av sig denna”

Att utvecklas från ett barn med reflexstyrt beteende till att bli en vuxen med ett medvetet agerande, är att skapa sig möjligheten att själv bestämma över sina interaktionssituationer, enligt Vygotskij. Våra Syv-informanter återkommer vid flera tillfällen under våra intervjuer till vikten av gränssättning i professionsutövningen. Vi författare ser en koppling mellan vikten av gränssättning i professionsutövningen och förståelsen för att denna professionella förmåga behöver läras in.

Martin Buber beskriver värdet i att bekräfta den man samtalar med och förvissa sig som professionell att det finns ömsesidighet mellan de som samtalar. Detta kan kopplas till våra Syv-informanters resonemang om vikten om att vara medveten om de icke verbala signaler som sänds i ett samtal, som både kan bekräfta den vägledningssökande och förstärka de verbalt uttryckta gränssättningarna i det professionella samtalet. Buber skriver om betraktaren, i denna studies sammanhang vägledaren. För betraktaren är helheten viktigast, och att kunna betrakta den andre i frihet, skriver Buber. Detta stärks av våra Expert-informanters resonemang om att en professionell vägledare agerar utifrån att använda adekvata och relevanta samtalsmetoder och verktyg, baserat på den

sökandes behov i stunden. Donald Schön beskriver en professionell vägledare, betraktaren, som en person som har kapacitet och kompetens att spinna samman långa trådar av väsentlig information, inhämtad via flera sinnen än hörseln, utan att tappa fokus på den professionella processen och professionens uppdrag. Det sammanhållande kittet i denna spinneriprocess är förmågan att kunna lyssna bortom och bakom orden, att kunna upptäcka, ta in och tolka icke verbal kommunikation.

Diskussion

Föreliggande kapitel avslutar vår studie Tuning in – synliga kompetenser och tyst kunskap. Vi har valt att diskutera kring våra resultat i en reflekterande och narrativ form, för att ytterligare belysa studiens lärandemöjligheter kring våra valda forskningsbegrepp. Med en återblick på vårt syfte med uppsatsen och vad vi nu kommit fram till, så har studiens fyra ursprungliga forskningsbegrepp utkristalliserats sig till en mer synlig kärna, som har blivit möjlig att begreppsliggöra. Genom att vi hela tiden under arbetets gång haft intentionen att ”/…/förstå och inte bara begripa intellektuellt” (Thurén, 2009, s. 94) har vi skapat oss en arbetsmetod som sammanfogar ett hermeneutiskt perspektiv, ett traditionellt strukturerat mönstersökande och många timmars gemensam fördjupad dialog i samtal kring vår studie. Expertinformanternas perspektivvidgande expertiskunskap var det som i grunden och botten fyllde ut vårt

arbetsinnehåll och till stor del lade grunden till den gemensamma fördjupade dialogen. Vår studie har genom expertiskunskapen fått mer kvalité och relevans för studie- och

yrkesvägledarprofessionen, då vi fått intryck från flera olika håll. Sammantaget har detta arbetssätt gett oss en fördjupad förståelse för studiens resultat. Vi kan nu också se att vårt förprojekt som utmynnade i våra fyra forskningsbegrepp, varit ett stort stöd under hela studiens gång. Att välja förprojekt som en del i metodtrianguleringen är en tidskrävande arbetsprocess, men i studiens slutskede så upplever vi författare att vinsten varit större än insatsen. Detta gemensamma reflekterande vi författare använt oss av genom hela arbetet har skapat en lärandeprocess som i sin tur synliggjort det som från början för oss varit okänt per definition. Först och främst så ser vi nu att med all framtagen fakta, kan vi se och bryta ner själva tuning-in begreppet på ett för oss klarare sätt. De delar som vi från början bara spaltade ner har numera också för oss fått en tydligare form av en slags tidsordning. Det första som sker i inledningsfasen av ett möte, den så kallade tuning in fasen, är den icke verbala kommunikationen, sedan varseblivning, därefter följsamhet. Alltså vi går från icke-medvetenhet till medvetenhet. Vi som vägledare bör alltså ha insikt om att vi utstrålar något, att vi strävar efter att upptäcka och att vi följer efter. Utöver allt detta finns empati som ett slags paraply som täcker in de tre ovanstående begreppen. Vi har i slutskedet av detta arbete kunnat

konstatera att vår uppfattning om empati förändrats från att vara en inlärningsbar kompetens till att vara ett sammanhållande synsätt på livet i stort, ett personligt varande i och utanför yrkesprofessionen. I sina svar har våra informanter, både experter och studie- och yrkesvägledare, haft medvetenhet som ett genomgående tema. För oss författare handlar det om att vi behöver upptäcka det som är kärnan i den vägledningssökandes behov, innan vi kan arbeta vidare med själva frågeställningen. Vi behöver alltså först bli medvetna om och ta in det som är i nuet, fullt ut, för att få insikt. Ett annat viktigt tema som genomsyrat våra informanters svar är begreppet självkännedom. Vår egen kännedom och förståelse om oss själva. Ju bättre vi lär känna oss själva, ju lättare blir det att möta dem vi samtalar med, så att de i sin tur får en ökad möjlighet till kännedom om sig själva. Det som är dolt för vägledaren kring sitt eget varande, förblir således osynligt även hos den vägledningssökande. Det som håller samman dessa båda begrepp är reflektionsförmåga. Att kunna se sig utifrån, ifrån ett så kallat makroperspektiv. En metafor för denna reflektionsförmåga är att se sig själv som en observatör, vars uppgift är att och observera sig själv uppifrån en helikopter. Att kunna flyga runt och se helheten, från olika perspektiv, zooma in och ut i bilden. Detta lärande leder till att vi bit för bit skapar utrymme för ett mer professionellt förhållningssätt och tänkande. Våra primära uppspaltade begrepp har alltså vidareutvecklas till tydliga professionella (yrkesmässiga) kompetenser (skicklighet) hos erfarna studie- och yrkesvägledare, nämligen medvetenhet, självkännedom och reflektionsförmåga.

Skulle vi sätta samman dessa tre begrepp i ett skriftligt räknestycke, så skulle det kunna se ut som följer: Självkännedom + Medvetenhet + Reflektionsförmåga = Professionellt förhållningssätt

Lägger vi dessutom till erfarenhet från studie- och yrkesvägledaryrket så kommer vi fram till följande: Självkännedom + Medvetenhet + Reflektionsförmåga + Erfarenhet = Professionell kompetens. Den professionella kompetensen finns med och bygger upp grunderna i själva tuning in fasen.

De tysta kompetenser som synliggjorts och begreppsliggjorts i vår studie är professionell intuition och följsamhet. Det vi kunnat läsa om i vår kurslitteratur under dessa år syns och finns verkligen ute på arbetsfältet, men det finns också annat, sådant som inte uttryckligen kan skrivas ner i textrader, något som bara finns där mellan

sidorna i våra kursböcker och som bildar den helhet som finns med och skapar en profession, den tysta kompetensen. Vår slutsats blir att hos professionella, utbildade och erfarna studie- och yrkesvägledare har det intuitiva, intuitionen omedelbart uppfatta) utvecklats och förfinats från att vara en förmåga (duglighet) till att bli en professionell kompetens som systematiskt och medvetet kan användas i Syv-professionen. För oerfarna studie- och yrkesvägledare eller vanliga människor i allmänhet är intuition något diffust, lite svårgreppbart och ibland definieras de som ett slags sjätte sinne, nästintill onaturligt och overkligt. Denna intuition bidrar med att också professionell följsamheten underlättas i inledningsskedet av mötet. De tysta kompetenser som synliggörs via vår studie blir således professionell intuition och följsamhet.Spåret som lett oss till diskussionens slutsatser är till stor del vår nya kännedom om spegelneuronernas existens och det icke-medvetna. Om vi skulle forska vidare, skulle vi välja ett mer naturvetenskapligt perspektiv och fördjupa vår kunskap om spegelneuronernas påverkan i mellanmänskliga möten. Upptäckten av spegelneuronerna visar att mänsklig medkänsla utgår från speciella nervceller i hjärnan, att intuition är rena neurobiologin och förklarar varför vi hela tiden härmar varandra. I mötet med en annan människa läser våra spegelneuroner in mängder av information innan vi ens hinner bli medvetna om det. Vi ser helt enkelt att det finns ytterligare stigar att söka inom vår studie- och yrkesvägledarprofession och att nya spår skulle behöva synliggöras för att utvecklingen inom vår profession skulle ta ytterligare fart.

Slutord

När vi nu slutligen blickar tillbaka på studiens forskningsfrågor och dess syfte, vad har vi då lärt oss under resans gång? Anser vi oss ha nått vårt önskade mål? Hur kan vi sammanfatta dessa lärdomar i ett par avslutande och förtydligande textrader? Vad skulle vi vilja ta vidare i nästa forskningssteg? Resultatet av vårt arbete är att de kompetenser som en erfaren studie- och yrkesvägledare använder sig av i tuning in-fasen är medvetenhet, självkännedom och reflektionsförmåga. De tysta kompetenser hos en erfaren studie- och yrkesvägledare, som har synliggjorts ur vår studie och som vi

In document Tuning in - synliga kompetenser och tyst kunskap hos studie- och yrkesvägledare (Page 31-43)