Tuning in - synliga kompetenser och tyst kunskap hos studie- och yrkesvägledare

Examensarbete 15 högskolepoäng

Tuning in -

Synliga kompetenser och tyst kunskap hos studie- och

yrkesvägledare

Tuning in – visual skills and tacit knowledge of the guidance counselors

Kenneth Forsberg Pia Kjeldsen Erlandsson

Studie- och yrkesvägledarexamen 180hp Slutseminarium 2011-12-14

Examinator: Jan Anders Andersson Handledare: Eva Nyberg

Fakulteten för Lärande och samhälle

3

Sammanfattning

Utbildningen till Studie- och yrkesvägledare vid Malmö högskola är tre år lång. Under dessa tre år läggs mycket tid ner på att studera själva samtalet i vägledningssituationen. Vi studenter kommer i framtiden att möta olika typer av människor som var och en har sin egen unika livsvärld, byggd på erfarenheter och upplevelser. För att kunna möta alla dessa människor på ett respektfullt sätt och inleda ett samtal behöver vi kunna skapa kontakt, stämma av och knyta samman våra livsvärldar i ett temporärt förtroendefullt samarbetsavtal under själva vägledningssamtalet. Denna fas inom vägledningsområdet kallas för Tuning in. Syftet med detta fördjupningsarbete är att öka vår förståelse för vad begreppet tuning in innebär, samt ta reda på vilka kompetenser som en studie- och yrkesvägledare använder sig av i tuning in-fasen. Vi vill även utforska om det finns tyst kompetens hos studie- och yrkesvägledarna i tuning in-fasen som behöver begreppsliggöras. Vi har valt att analysera våra resultat genom tre från varandra skilda teoretikers tankar, Lev Vygotskij, Martin Buber och Donald Schön. Genom observationer, intervjuer och långvariga reflekterande fördjupningssamtal kring vår studie och dess resultat har vi skapat en bild som återger och begreppsliggör den kompetens som en erfaren och professionell studie- och yrkesvägledare inom det svenska utbildningsväsendet faktiskt besitter. Resultatet av vårt arbete är att de synliga kompetenser som en erfaren studie- och yrkesvägledare använder sig av i tuning in-fasen är medvetenhet, självkännedom och reflektionsförmåga. De tysta kompetenser hos en erfaren studie- och yrkesvägledare, som har synliggjorts ur vår studie och som vi begreppsliggjort är professionell intuition och följsamhet.

4

Förord

"Följ inte den stig som leder någonstans. Gör istället en ny stig och lämna ett spår efter dig" skrev George Bernard Shaw i början av 1900-talet. Vi har under arbetet med denna studie spårat upp en ny stig av kunskap, både tillsammans och inom oss själva. Att nå målet och slutligen ha ett färdigt examensarbete i handen är stort, men vinsten av den gemensamma resan och utvecklingen är större. Utan vårt gemensamma arbete i studiens olika delar hade vi helt enkelt gått vilse. Ett tack också till Eva, för att du bidragit med de kartdelar vi själva inte kunde se i vårt sökande längs stigen. Välkommen att ta del av de spår vi lämnat längs vår stig, och förhoppningsvis kan de bidra till att Du spårar upp Din en egen stig.

5

Innehåll

Icke verbal kommunikation ... 13

Sammanfattning ... 14 Teoretiska ramar ... 15 Lev Vygotskij ... 15 Martin Buber ... 16 Donald Schön ... 17 Sammanfattning ... 18 Metod... 20 Val av metod ... 20 Förprojekt ... 21 Urval ... 22 Genomförande av intervjuerna ... 23

Intervjuer Studie- och yrkesvägledare ... 23

Intervjuer Experter ... 24

Bearbetning av insamlad data ... 24

Intervjuer Studie- och yrkesvägledare ... 24

Intervjuer Experter ... 25

Resultatsammanställning och analysförfarande ... 25

Etiska ställningstaganden ... 25

Tillförlitlighet ... 26

Resultat ... 28

Följsamhet ... 28

6

Empati ... 31

Icke verbal kommunikation ... 31

Sammanfattning ... 32

Analys ... 34

Följsamhet ... 34

Varseblivning ... 35

Empati ... 36

Icke verbal kommunikation ... 37

Diskussion ... 39

Slutord ... 41

Källförteckning ... 43

Bilagor ... 45

Bilaga 1, Intervjumall Informant SYV ... 45

Bilaga 2, Intervjumall Informant Expert – Empati ... 46

7

Inledning

Under vårt andra utbildningsår på Studie- och yrkesvägledarprogrammet vid Malmö Högskola, skrev vi författare tillsammans en B-uppsats om Begreppet motivation i ett vägledningssamtal (Forsberg & Kjeldsen, 2011). Resultatet från vårt gemensamma arbete påvisade att relationen är en viktig del i en vägledningsprocess. För att vi som blivande studie- och yrkesvägledare ska nå de vägledningssökande på ett bra sätt behöver vi också kunna inleda och skapa en slags relation med våra samtalspartners, så att de får en känsla av att vara hörda, sedda och unika. Relationen bidrar till att skapa den ingång i vägledningsprocessen som leder till kartläggning, perspektivvidgning och en handlingsplan för de vägledningssökande. Men vad händer innan? Vad händer redan i det första korta välkomstmötet med en vägledningssökande? Vad händer i de allra första ögonblicken innan relationsskapandet tar vid? Hur fångar studie- och yrkesvägledaren in den som kommer för att bli vägledd? Hur skapar en studie- och yrkesvägledare kontakt? Vad sker egentligen i det första mötet och vad ligger till grund för studie- och yrkesvägledarens agerande i det första mötet? Dessa kvarstående frågor leder oss från resultatet av vår B-uppsats till en startpunkt för vår C-uppsats och dess forskningsområde. Gerard Egan, en känd kanadensisk professor inom vägledningsområdet kallar denna del av vägledningen för tuning in. Egan använder ordet helper för att beskriva utföraren av samtalet. Vi väljer att utifrån vår kommande profession benämna utföraren med vägledaren. Tuning in kan enligt Egan beskrivas som empatisk närvaro, där vägledaren i mötets inledande skede använder sig av sina sinnesintryck för att ta reda på väsentlig information om de vägledningssökandes sinnesstämning och trovärdighet. Ytterligare fördjupning i begreppet återkommer i uppsatsens teoretiska kapitel. Vi utforskar i denna uppsats begreppet tuning in och fokuserar framförallt på vad begreppet innebär i inledningsskedet av en vägledningsprocess, i det första mötet med en vägledningssökande. Vi undersöker vilka kompetenser studie- och yrkesvägledare använder sig av i tuning in-fasen, samt om det finns någon slags tyst kunskap hos studie- och yrkesvägledarna i denna fas som behöver begreppsliggöras.

8

Syfte

Vi vill med detta fördjupningsarbete öka vår förståelse för vad begreppet tuning in innebär, samt ta reda på vilka kompetenser som en studie- och yrkesvägledare använder sig av i tuning in-fasen. Vi vill även utforska om det finns tyst kompetens hos studie- och yrkesvägledarna i tuning in-fasen som behöver begreppsliggöras. För att nå vårt syfte kommer vi att söka svar på följande frågeställningar:

 Hur agerar en vägledare i mötet med en vägledningssökande?

 Vilka kompetenser anser vägledarna att de använder sig av i det första mötet?  Vad ligger till grund för vägledarnas professionsutövning i det första mötet? Genom att söka svar på dessa frågor är vår förhoppning att utöka den teoretiska kunskapen kring begreppet tuning in och dess betydelse i vägledningsarbetet.

9

Tidigare forskning

Föreliggande kapitel som belyser kunskapsbakgrunden kring problemet har strukturerats kring ett antal begrepp med relevans för undersökningen.

Utifrån utvald forskning och litteratur med relevans för vår uppsats har vi valt ut fyra begrepp att arbeta kring. Vi ser på ordet begrepp på följande vis: ”Betydelsen är ordet sett inifrån”(Vygotskij, 1981, s. 64). Vi väljer att förtydliga detta då vår intention är att förstå begreppens innebörd på ett djupare plan, något som i sin tur skall underlätta vår fördjupning och slutligen också öka vår förståelse för själva tuning in- fasen. De begrepp vi valt att studera är: Följsamhet, Varseblivning, Empati samt Icke verbal kommunikation. Dessa begrepp framkom genom vårt förprojekt till denna studie, där vi gjorde en serie observationer av vägledare som genomförde korta möten med vägledningssökande. Observationsanalysen resulterade i vissa synliga mönster som vi valde att begreppsliggöra för vårt fortsatta arbete. Utförligare beskrivning av detta förprojekt finns i studiens metodkapitel. Dessa fyra begrepp kommer att löpa som en röd tråd genom vårt arbete, från intervjuguiderna till analysen, detta för att underlätta för läsaren.

Följsamhet

Den humanistiska skolan med Carl Rogers som förgrundsfigur, utgår från att människan är fri att göra sina egna val (Lundgren & Lökholm, 2006). Individen utpekas som experten på sitt eget liv, och söker mening och självförverkligande. Rogers menar att ”/…/vi alla har ett idealsjälv som står för det vi innerst inne vill vara”.(ibid, s. 20) En förutsättning för att detta idealsjälv skall råda inom individen är att det behöver finnas en samstämmighet i individens självuppfattning och dennes idealsjälv. Brist på samstämmighet kan ”/…/ vara både positivt (förändringsdrift), och negativt (förlamande)”. (ibid, s. 20) Gerard Egan(2010) beskriver vägledningssituationens uppgift som en ”working alliance”(s. 37). I en vidare beskrivning uttrycker han detta

10

samarbete som ”relationship-as-means-to-achieving-desired-outcomes” (ibid). Genom att sätta ord på att vägledaren har en professionell yrkesuppgift i samtalet ges då en tydlig startpunkt för samtalet. Vidare beskriver Egan att viktig del i vägledningssamtalets struktur är den ”/…/ allows individuals to translate their experiences into words.” (s. 97) En summering av vägledarens uppgift i ett professionellt samtal och det professionella vägledningssamtalets struktur kallar Egan för att ”visibly tuning in” (s. 131). Ett professionellt förhållningssätt som innebär närvaro, empati, aktivt lyssnande och där vägledaren med alla sina tillgängliga kommunikationskanaler är aktiv i mötet, med klientens behov i centrum. Både Egan och Rogers beskriver samtals- och vägledningssituationen som en professionell händelse, en sårbar plats, en plats av risktagande för klienten. Denna plats behöver bemötas med följsamhet och varsamhet så att individen känner sig mött, trygg och vågar ta chanser. Vägledaren ansvarar för att den professionella samtalsprocessen följer den vägledningssökandes behov. ”Detta skapar äkta upplevelser” (Lundgren & Lökholm, 2006, s. 21)

När det kommer till att möta och att följa upp den vägledningssökande i samtalets inledning, så skriver Ulla Holm i Anders Engqvist bok Om konsten att samtala (2009) om affektiv resonans (en så kallad affektteori).

När en annan människa känner något, aktiveras liknande känslor inom dig själv. Denna affektiva resonans är en information via den egna fysiologin. Det är som om den andras känsloreaktioner smittar av sig. (Engqvist, 2009, s. 226)

På ett djupare plan skulle detta ytterligare kunna förklaras genom en av de allra viktigaste upptäckter inom neurovetenskap de senaste åren, nämligen spegelneuroner.

En spegelneuron är en neuron(en nervcell) som kan realisera ett bestämt program i den egna kroppen, men som också blir aktiv när man observerar eller på annat sätt upplever hur en annan individ omsätter detta program i handling. (Bauer, 2007, s. 22)

Funktionen som spegelneuronerna har:

/…/ de ger en spontan, omedveten information om känsloläget och avsikterna som en annan människa har genom att aktivera (spegla) den handlingsintention som denne har. Det sker i en egen, redan uppkopplad matris för den aktuella handlingen i din egen hjärna. Inte nog med det, man får också programmet för hur det skulle kännas att utföra den aktuella handlingen. (Källa:

11

Denna process sker intuitivt, tvingande och omedvetet i kontakten med alla männi-skor och mänskliga situationer vi möter. Att detta finns visar det att ett leende eller ett skratt är smittande/ (Källa:

http://www.lakartidningen.se/07engine.php?articleId=10018)

Varseblivning

Att bli varse något innebär ju att upptäcka något, att få nya intryck, information som man inte hade för ett ögonblick sedan (Karlsson, 2007). En definition skulle kunna se ut så här:

Organismens kontakt med sin omgivning, sitt inre tillstånd, sin kroppsställning och sina rörelser. Denna kontakt sker med hjälp av våra sinnen, syn, hörsel, känsel, lukt och smak. (ibid, s. 176)

I en vägledningssituation skulle det framförallt handla om syn och hörsel, men kanske även i viss mån känsel och lukt. Vi tar in via sinnena. I hjärnstammen finns en funktion (retikulära aktiveringssystemet) som kallas RAS (Karlsson, 2007, s. 176). Systemet finns med och spelar en avgörande roll för uppmärksamhet och urval.

Vissa sensoriska (inåtledande) impulser släpps fram för att de på något sätt är betydelsefulla för individen, medans meningslösa, tråkiga eller på annat sätt ogillade impulser motas bort.(Karlsson, 2007, s. 176).

Vidare beskrivs även att inre faktorer som motivation och personlighet är viktiga vid urvalsprocessen av alla stimuli som vi kan ta in via våra sinnen. Behov, känslor, intressen osv. är mycket effektiva filter enligt Karlsson, vilket tyder på att vägledaren behöver vara alert vid sina möten med klienter för att bättre kunna uppfatta vilka intryck som man stöter på. En viktig del i starten av ett möte är just varseblivning (Engqvist, 2009). Varseblivning är när samtalsledaren använder sig av sina sinnesintryck att läsa av t ex av klientens kroppsspråk, röstläge och blick. Engqvist beskriver också att det är fördelaktigt om samtalsledaren är intresserad, försöker förstå och tar hand om klientens känslobudskap, vilket skulle kunna leda till en större möjlighet till fånga in den vägledningssökande ur ett studie- och yrkesvägledarperspektiv. Att bli varse är således att bli medveten om något. Antonio Damsio skriver i sin bok Du och din hjärna– så skapar hjärnan ditt medvetande att ”det medvetna sinnet är ett resultat av den smidigt samordnade verksamheten hos flera, ofta många hjärnområden” (2010, s. 24) Vidare beskriver författaren den mänskliga hjärnan som en kartritare. Dessa kartor ritas genom varseblivning av händelser som sker genom interaktioner med andra. Vår kropp och vår

12

omgivande miljö interagerar med varandra, beskriver Damasio, och ändringarna som sker inuti vår kropp kartläggs i hjärnan. Då kartorna lagras skapas en medvetenhet kring interaktionen. Eftersom vår uppsats är av samhällvetenskaplig art, snarare än naturvetenskaplig väljer vi att endast titta ytligt på Damasios forskning om den mänskliga hjärnan. Vi avslutar med hans metafor av vårt medvetande.

Det finns ingen enskild mekanism som kan förklara medvetenheten i hjärnan, ingen enskild enhet, inget enskilt område eller egenskap eller trick, lika lite som en symfoni kan spelas upp av en enda musiker, inte ens av två eller tre. Det behövs många. Vars och ens bidrag räknas. Men endast hela ensemblen producerar det resultat vi försöker förklara. (Damasio, 2010, s. 26)

Empati

Empati betyder att fånga upp och förstå en annan människas känslor och vägledas av den förståelsen i kontakten av den andra. Det är alltså fråga om både en inre process av att nå förståelse och ett sätt att kommunicera denna förståelse, inte bara i ord utan i alla de handlingar som riktas mot den andra. (Holm, 1995, s. 77)

Den empatiska förståelsen för en annan människa erhålls enligt Holm som ett resultat av olika steg, vilka tillsammans utgör den s.k. empatiska processen. Inledningsvis för att nå eller för att fånga in den vägledningssökande är en viktig bakomliggande del din egen och andras erfarenhet. Samtalsledaren kan tänka sig tillbaka till hur han själv har känt sig i likande situationer och också försöka föreställa sig hur han skulle kunna känna sig i klientens situation, utan att därför tro att känslorna är lika. Engqvist bekräftar Holms tankar och nämner i sin bok Om konsten att samtala (2009)vidare att den ovan nämnda delen av den empatiska processen är övervägande en intellektuell funktion där samtalsledaren använder tankeverksamheten och försöker förstå. ”Det är då vi kommer fram till en bedömning av den andras känslor” (Engqvist, 2009) Egenskaper som underlättar empatisk förmåga är enligt Holm: stabil identitet, god självkänsla och att förmåga att klara av att sätta gränser (så att inte egna och andras känslor blandas ihop). ”Your mindset - what’s in your heart - is as important as your visible presence.”(2010, s. 134) beskriver Egan avslutningsvis och kopplar till professionella samtalsattityder och samtalsvärderingar såsom empati och respekt. Empati är enligt Egan förmågan att förstå klienten från dennes perspektiv, känslor, livskontext och kommunicera denna förståelse tillbaka till klienten. Avslutningsvis beskriver Egan empati som “/…/a comittment to understand the dissonance between the client´s point of view and reality” (s. 46)

13

Icke verbal kommunikation

Gunnel Lindh nämner i sin avhandling Samtalet i studie - och yrkesvägledningsprocessen (2009) att det är komplicerat att studera den ickeverbala kommunikationen och att hennes iakttagelser av påtagliga förändringar av kroppsspråk, mimik, och blick ger underlag för funderingar. Det hon dock kommer fram till och som bekräftas av hennes iakttagelser är att det underlättar för den sökande om vägledaren har förmåga att anpassa sitt icke-verbala språk till den sökandes. För att överhuvudtaget kunna göra detta krävs först förmåga (och insikt) att uppfatta icke-verbalt beteende. Egan (2010) beskriver att ibland är våra kroppsliga uttryck lika viktigt, om inte viktigare än våra ord.

The face and body are extremely communicative. We know from experience that even when people are together in silence, the atmosphere can be filled with messages. Sometimes client’s ´facial expressions, bodily motions, voice quality and physiological responses communicate more than their words do. (s. 132)

Egan skriver vidare:”Your nonverbal behavior influences clients for better or for worse” (ibid, s. 133). Dessutom så anser Egan att professionella vägledare är medvetna om, men inte uppslukade, av den ström av icke verbal kommunikation som ständigt pågår parallellt i ett möte mellan vägledare och klient. En erfaren och medveten vägledare kan använda och nyttja dessa signaler för att förstärka sitt verbala språk påtalar Egan.

Your nonverbal behavior should enhance rather than stand in the way of your working alliance with your clients. (s. 133)

Marianne Sonnby-Borgström skriver i sin artikel Ansiktsuttrycket säger mer än ord i Läkartidningen Nr 13, 2002, om hur ansiktsuttrycket påverkar det emotionella budskapet mellan människor. En undersökning som gjorts grundad på affekteorin visar på att det finns samband mellan automatisk ansiktsimitation och empatisk förmåga. Det sker enligt Sonnby en ”emotionell smitta” via imitation av ansiktsuttryck.

Våra ansiktsuttryck antas dessutom, via återkoppling, ha en förmåga att förstärka eller hämma våra inre känslomässiga upplevelser. (ibid)

14

Sammanfattning

I ovanstående genomgång av tidigare forskning har vi lyft fram fyra stora övergripande områden: Varseblivning, Följsamhet, Empati och Icke verbal kommunikation. Dessa områden är stora och viktiga grundfundament som tillsammans är med och bygger upp själva tuning in- fasen. Vi ska nu sätta dessa delar i relation till några djupare teoretiska perspektiv.

15

Teoretiska ramar

Vi har valt att stödja vår uppsats på pedagogiska teorier som vi anser är relevanta för vår problemformulering och våra frågeställningar. I detta val utgår vi från en triad av pedagogiska teoretiker. Vi inleder med Lev Vygotskij (1896-1934), bygger vidare med Martin Buber(1878-1965) och avslutar med Donald Schön (1930-1997). Vi har belyst frågeställning, empiri och resultat utifrån dessa tre olika teoriperspektiv, vilket ger oss en djupare förståelse för både vår frågeställning och vårt slutliga resultat.

Lev Vygotskij

Vygotskij beskriver i sin forskning från tidigt 1920-tal att det som skiljer människan från djuren är att människan besitter förmågan att själv bestämma över sitt beteende, till skillnad från djuren. Denna förmåga till bestämmande grundas redan i det lilla barnets språkutveckling, där barnet går från att agera med betingade och obetingade reflexer, till att genom uppväxtens utveckling gå till en medierad relation. Barnet går alltså från styrt fysiskt yttre till att genom språkutveckling ”/…/ utveckla ett medvetande om sig själv och sitt sätt att fungera, och på så sätt en möjlighet att bestämma över sina psykiska funktioner”. (Vygotskij, 1981, s. 15). Detta innebär att den ursprungliga relationen mellan stimuli och respons /…/ersätts av en relation som går via ett tecken.” (ibid) en så kallad ”/…/medierad relation”.(ibid). Det Vygotskij menar med tecken, kan vara beskrivas med det som vi idag kallar icke verbal kommunikation eller ansiktsimitation (Sonnby-Borgström, 2002). Ett utvecklat språk blir således nyckeln till en ökad medvetenhet och ett kommunikationsverktyg i interaktionssituationer, som barnet kan använda sig av både verbalt och ickeverbalt. Utifrån denna studies syfte och sammanhang, skulle dessa förmågor sammantaget kunna benämnas med Varseblivning.

16

Martin Buber

Martin Buber skriver mycket om samtalet mellan människor och talar om det mellanmänskliga som ett slags djupare dimension av vår tillvaro. Han beskriver detta som ett levande samspel. Buber lägger inte stor vikt vid förståelse av mänskliga fenomen såsom psykiska egenskaper eller vad som sker när man lyssnar och vad som sker när man ska prata. Utan det intressanta är det som kan skapas mellan båda parter, det som blir en slags levande verklighet. För att förklara detta gör han för det första en åtskillnad mellan människor.

Det ena slaget kan betecknas som att leva utifrån sitt väsen, att låta sitt liv

bestämmas av vad man är. Det andra består i att leva utifrån bilden, att låta sitt liv bestämmas huruvida man vill göra intryck av att vara.(Buber, 1990, s. 34)

Buber menar att det mellanmänskliga eller kontaktskapandet handlar till stor del i grund och botten om egen aktivitet och inställning, samt förvisso en ömsesidighet mellan de som samtalar. ”/…/ ty bägge parters delaktighet är ett principiellt oavvisligt krav”. (Buber, 1990, s. 47). Vi ser här en koppling till vårt forskningsbegrepp Följsamhet, där den professionella vägledaren är bäraren av samtalets sammanhållna process. För att kunna skapa det mellanmänskliga, menar Buber också att det inledningsvis är viktigt att bekräfta den man samtalar med.

Den främsta förutsättningen för ett äkta samtal är att var och en inför sin

samtalspartner verkligen menar just denna andra människan. (Buber, 1990, s. 47)

I ett ytterligare steg för att åstadkomma nå kontaktskapandet så behöver man också bli medveten och verkligen se samtalspartnern för vem den är och vad den står för. ”Att bli medveten om vad ett ting eller väsen betyder, helt allmänt, att erfara det som helhet och likväl fullständigt konkret” (Buber, 1990, s. 49), samt att

/…/förnimma den dynamiska prägel på hennes yttrande, handlingar och förhållningssätt, med uppfattbara tecken på det för henne unika. (s. 49)

Detta för att sedan nå samhörighet och delaktighet.

Förståelse är möjligt först när jag träder i omedelbar och okonstlad relation till den andra, gör henne verkligt närvarande för mig. Det är detta jag menar med att uppfatta motpartens personliga närvaro” (Buber, 1990, s. 50)

17

Så för att kunna nå dit man vill, krävs det att man verkligen uppmärksammar sin samtalspartner. Buber tar steget och delar upp den egenskapen, uppmärksamma, i tre progressiva delar: iaktta, betrakta och delaktighet.

Iaktta:

Iakttagaren är spänd på den andre. Iakttagaren noterar och genomsöker och letar igenom den andre. Han strävar efter att vinnlägga sig så många ”drag” som möjlig.” (Buber, 1993, s. 34).

Betrakta:

Betraktaren intar den attityd som tillåter honom att se den andre i frihet. Han inväntar vad som måste ske. För betraktaren är helheten det viktigaste. Då iakttagaren kör hem gräset som grönfoder vänder betraktaren det för att det skall kunna ligga i solen. (Buber, 1993, s. 34).

Till sist det slutgiltiga sättet och det eftersträvansvärda sättet att varsebli eller uppmärksamma kallar Buber för delaktighet.

Intet kan neka att bli kärl åt ordet. Gränserna för dialogens möjligheter är desamma som delaktighetens.. (Buber, 1993, s. 34)

Buber talar om två typer av relationer man kan ingå. Det ena är med tingen och det andra med människor, ett du. ”En fullkomlig relation mellan ett jag och ett du, säger Buber, kan först ske när jaget har uppmärksammat och accepterat ett du och när ett du har intagit ett jag. ”Människorna räcker varandra Jag-tillvarons himmelska bröd” (s. 41). Det som vidare särpräglar och upphöjer människovarat i naturen är förmågan till språk, inte bara som anrop, utan som tilltal. Människornas språk, till skillnad från djurens, är starkt symbolbärande och varje ord fyller viktiga tillskrivna funktioner. Med hjälp av språket kan vi erkänna och bekräfta varandra och fullkomna det mänskliga varat. Bemötandet av Bubers mänskliga varande kan utifrån denna studies sammanhang ses som en omskrivning av vårt forskningsbegrepp Empati.

Donald Schön

Pedagogen Donald Schön (1995) preciserar utgångspunkten för sin teori, som handlar om den tysta kunskapen som finns hos professionella utförare. Schön utgår från begreppet practitioner, vilket vi valt att översätta och benämna med ordet utföraren.

18

I begin with the assumption that competent practitioners usually know more than they say. They exhibit a kind of knowing-in-practice, most of which is tacit. (Schön, 1995, s. viii)

Schön beskriver den tysta kunskapen som spontan, erfarenhetsbaserad, intuitiv och erhållen genom övning och praktik. Den kan ibland vara svår att förklara. En möjlig delförklaring kan vara den professionella vägledarens förmåga att fånga upp och arbeta med samtalets Icke Verbala kommunikation, ett av våra valda forskningsbegrepp.

Often we cannot say what it is that we know. When we try to describe it we find ourselves at a loss, or we produce descriptions that are obviously

inappropriate. Our knowing is ordinarily tacit, implicit in our patterns of action and in our feel for the stuff with we are dealing.. (Schön, 1995, s. 49)

Schön förespråkar ett reflekterande och experimenterande arbetssätt där man genom egenställda frågor skapar en medvetenhet om sitt totala agerande, samt att man ser varje situation som säreget speciell och agerar därefter.

/…/ the practitioner approaches the practice problem as a unique case. He does not act as though he had no relevant prior experiences; on contrary. But he attends to the peculiarities of the situation at hand. (Schön, 1995, s. 129)

Slutligen beskriver Schön (1995) att varje utförare visar upp ett ”artistic performance” (s. 130). Schön beskriver detta artistiska konstnärskap, genom att sätta ord på vad utövaren gör i en sammanhängande händelsekedja. Utövaren har enligt Schön en förmåga att hantera stora mängder information, som hon eller han spinner vidare till långa trådar av utforskande och summeringar, och har kapacitet att se och hålla samman olika perspektiv samtidigt, utan att tappa flödet i utforskningen. I slutorden av sin bok The Reflective Practitioner (1995) markerar Schön sin ståndpunkt för sin teori.

Although reflecting-in-action is an extraordinary process, it is not a rare event. Indeed, for some reflective practitioners it’s the core of practice. (s. 69)

Sammanfattning

Ovanstående perspektiv utgör, tillsammans med de centrala begrepp vi involverat däri, Varseblivning, Följsamhet, Empati och Icke verbal kommunikation, den teoretiska inramningen av vår studie. Med följande modell vill vi förtydliga det teoretiska sammanhang vi byggt som grund för analysen av våra intervjuresultat.

19 1: Vygotskij 3: Schön 2: Buber Figur 1

1: Lev Vygotskij. ”/…/utveckla ett medvetande om sig själv och sitt sätt att fungera, och på så sätt en möjlighet att bestämma över sina psykiska funktioner” (Vygotskij, 1981, s. 15). Människor kan således utveckla sig själv och sitt språk i samspel med andra.

2: Martin Buber. Viljan att verkligen vara delaktig är det enda alternativet i mänskliga möten. ”Människorna räcker varandra Jag-tillvarons himmelska bröd” (Buber, 1993, s. 41)

3: Donald Schön. Utövaren är processledare för en sammanhängande händelsekedja. ”Although reflecting-in-action is an extraordinary process, it is not a rare event. Indeed, for some reflective practitioners it’s the core of practice.” (s. 69)

Detta ger oss ett ramverk av en samverkan mellan människors medvetandenivå och språkliga förmåga, viljan att fullt ut vara delaktig i mänskliga möten samt en professionell medvetandegjord och sammanhållen samtalsprocess. I denna process samspelar de grundläggande fundament vi beskrev i kapitlet Tidigare forskning: Varseblivning, Följsamhet, Empati och Icke verbal kommunikation

20

Metod

I föreliggande kapitel presenterar och motiverar vi vårt val av metod. Vi beskriver också urval, genomförande, bearbetning av insamlad data samt etiska ställningstaganden för vårt uppsatsarbete.

Val av metod

Vi utgår från en hypotes kring tuning in-fasen i det första mötet mellan studie- och yrkesvägledaren och den vägledningssökande. Vår hypotes är att vissa kompetenser kommer att vara synliga och kända för oss, då de bygger på inlärda vägledningsteorier samt inlärda samtalsmetoder som vi själva lärt oss under vår utbildning på Studie- och yrkesvägledarprogrammet, medan vissa kompetenser kommer att vara synliga för oss, men okända per definition. Detta innebär att vi kan se att det sker något i inledningen av ett samtal, men att vi inledningsvis inte kan begreppsliggöra och namnge det som sker. Vi har valt att arbeta med metodtriangulering för att ”/…/ genom att använda flera metoder kan svagheter i den ena uppvägas av starka sidor hos den andra. (Larsen, 2009, s. 28). Den första delen är vårt förprojekt, där vi genomförde en kortare serie om 12 observationer utifrån vår hypotes (Dalen, 2008). Den andra och den tredje delen i vår metodtriangulering består av semistrukturerade (Dalen, 2008)kvalitativa djupintervjuer med personer inom olika kompetensområden med relevans för vår studie: Vi har intervjuat två erfarna Studie- och yrkesvägledare samt två personer med för vår studie specifik ämneskompetens. I vår studie refererar vi till dessa senare informanter som Expert. I vår arbetsplanering har vi även tagit hänsyn till vad Larsen (2009) skriver om informanters självklara rätt till respekt och trygghet i intervjusituationen. Vi har även valt ett hermeneutiskt perspektiv i vår studie, då vi på djupet vill förstå och kunna resonera kring studiens resultat, utifrån olika professions- och expertisperspektiv.

Den som intervjuas skall uppleva intervjusituationen på ett sådant sätt att hon eller han känner sig trygg, och inte får känslan av att bli värderad eller betygsatt, eller blir betraktad som mindre vetande eller otillräcklig. (Larsen, 2009, s. 87)

21

Förprojekt

Under vår utbildning har vi studerat tuning in- fasen både via teoretiska studier och via praktiskt arbete. Som studenter har vi genomfört samtalsövningar enskilt och i grupp, studerat och analyserat inspelade vägledningssamtal av studenter och av professionella studie- och yrkesvägledare. Därför valde vi att inleda vår forskning med ett förprojekt i form av observationer av tuning in-fasen, för att få ett tydligare underlag att bygga våra intervjuguider kring. I inledningsskedet av vår studie, genomförde vi ett förprojekt om tolv observationer av korta möten mellan studie- och yrkesvägledare och vägledningssökande niondeklassare på Gymnasiemässan 2011 i Göteborg. Vårt syfte med att inleda studien med ett förprojekt var att skapa en tydligare problemformulering. ”/…/ ett förprojekt i vilket man använder den inhämtade informationen för att formulera en mer precis frågeställning/…/”(Dalen, 2008, s. 56). Sammanställningen av dessa observationsresultat bidrog till att vi kunde förtydliga vår intervjumall inför djupintervjuerna. Vi valde att göra observationer i vår förstudie då vi ansåg oss behöva samla in information och ytterligare undersöka studie- och yrkesvägledarens arbetsfält. Dalen (2008) skriver att ”/…/forskaren kan ”spana in” fältet”(s. 56) och förtydligar att hon syftar till fältstudier i form av exempelvis observationer. Observation beskrivs enligt följande i Larsen, 2009.

Observation handlar om att vi finns i en situation som är relevant för studien och registrerar iakttagelser som utgår från sinnesintryck. (Johannesen och Tufte, 2003 i Larsen 2009, s. 89)

Gymnasiemässan i Göteborg är ett årligen återkommande evenemang, där elever från regionens grundskolor kan få till sig information om skolor och vägledning kring sitt stundande gymnasieval. Mässan föll sig i år väl i tiden för vår studie, så vi valde att utnyttja detta tillfälle för inledande observationer, då Göteborgsregionens alla studie- och yrkesvägledare befinner sig under samma tak i tre dagar. Vägledarna bemannar en gemensam vägledningsmonter dit eleverna kan gå med sina frågor och vägledarens huvuduppgift är att bistå med vägledning inför gymnasievalet för dessa niondeklassare. I denna monter sker många korta möten mellan vägledare och vägledningssökande under dessa dagar, där vägledarnas uppgift är att snabbt fånga upp den sökandes läge och frågeställning.

22

Montern består av en stor köpmansdisk i mitten av montern, och ett antal bord och stolar är grupperade som caféhörnor runt om i montern. Vi hade förberett oss med en observationsmall, utifrån ett antal för vår frågeställning viktiga studie- och yrkesvägledningsbegrepp. Vi talade med två för oss tidigare kända vägledare och berättade om vår uppsats och våra tankar kring att göra en inledande observation av korta möten mellan studie- och yrkesvägledare och vägledningssökande. Vi välkomnades att kliva in som observatörer och fick möjligheten att studera dessa möten. Detta resulterade i tolv stycken användbara observationsprotokoll, som vi direkt i anslutning till observationerna gemensamt bearbetade för att urskilja mönster. Dessa mönster renodlades till att bli de begrepp som hela vår studie utgår från; Följsamhet, Varseblivning, Empati och Icke verbal kommunikation. Observationerna gav även oss författare en självupplevd referenspunkt att återkoppla till i våra intervjuer.

Urval

Här beskriver vi vårt urval av informanter till de fyra djupintervjuerna samt genomförandet av förprojektet och de fyra intervjuerna. Vi har valt att använda oss av två olika informantgrupper för våra djupintervjuer. Vi kallar den ena gruppen Studie- och yrkesvägledare och den andra gruppen för Experter. Anledningen är att vi, utifrån vårt syfte och vår frågeställning, ser värdet av att ”få en uppfattning om hur olika parter upplever samma situation för att fånga upp nyanser och mångfald” (Dalen, 2008, s. 60) Därmed har vi gjort ett strategiskt urval. Vi har genomfört fyra semistrukturerade kvalitativa djupintervjuer utifrån ”centrala teman” (Dalen, 2008, s. 31). Dessa teman valde vi för att få ett större djup och ett friare resonemangsutrymme i våra djupintervjuer. Två av våra djupintervjuer genomfördes med informantgruppen Studie- och yrkesvägledare samt två med informantgruppen Experter. Inför informantsökandet resonerade vi kring viktiga parametrar i vår urvalsram (Trost, 2001). Utifrån vår kunskapsbakgrund har vi funnit ord som tyst kunskap (Bornemark & Svenaeus, 2009), professionell (Egan, 2010) och insikt (Lind, 2009). Detta ledde till att vi i första hand valde söka upp studie- och yrkesvägledare med både relevant högskoleutbildning samt mångårig erfarenhet i yrket.

23

I nästa steg i sökandet av informanter tog vi återigen våra ledord tillhjälp i urvalsramen, (praktiskt kunskap, professionell, insikt) och började fundera i termer av vad expertis tillföra vår frågeställning. När vi läser i Larsens (2009) finner vi att objektivitet i forskningsämnet är viktigt, och valde således att finna två informanter med expertiskunskap samt en stor vana av att hantera frågeställningar och ämnesforskning utifrån ett objektivt arbetssätt. Detta styrks av Dalen (2008) som beskriver att intervjusituationen är en ”/…/utväxling av synpunkter, där forskaren är den som ber om informantens åsikter och uppfattningar” (s. 38) Forskaren i detta fallet är då vi som författare till denna uppsats, och våra expertinformanter är de som bistår oss med sina uppfattningar. Skulle det ske en subjektiv tolkning, är den i så fall konstruerad av oss som författare. Inför intervjuerna har vi även haft med oss tankar från Thurén (2009) om att ”/…/ingen forskare, hur kvalificerad han eller hon är, kan avgöra en fråga om vad som är rätt eller fel eller hur man bör handla i en viss situation”(s. 51)

Genomförande av intervjuerna

I detta avsnitt redovisas vår arbetsprocess för vår datainsamling.

Intervjuer Studie- och yrkesvägledare

Några dagar efter att vi genomfört våra inledande observationer på Gymnasiemässan tog vi kontakt med en av de två vägledarna vi hade kontakt med vid observationstillfället. Vi ställde frågan om denne studie- och yrkesvägledare kunde tänka sig att vara den ena av våra två informanter, och vi fick ett ja på vår fråga. Vi tog även kontakt med en av våra tidigare praktikhandledare och ställde samma fråga till denne studie- och yrkesvägledare och fick ytterligare ett ja. Intervjuerna genomfördes var och en för sig, under ca 1,5 timma inom den givna tidsramen. Intervjuerna genomfördes i respektive studie- och yrkesvägledares arbetsrum. Intervjuerna spelades in på en diktafon, med respektive informants tillåtelse, som ett stöd för vår fortsatta databearbetning. Vi hade tagit fram en intervjuguide (Larsen, 2009), för att säkerställa att våra informanter svarat på samma frågor, inför resultatredovisningen. Informanterna fick inte ta del av intervjuguiden i förväg. Vår önskan var att få två från varandra fristående svarsuppställningar. Vi genomförde båda intervjuerna på samma dag, då det var de enda tiderna informanterna hade till förfogande inom ramen för vår uppsats. När

24

vi blickar tillbaka kan vi konstatera att vi hade tur med våra önskade parametrar i vår urvalsram och att vi har fått arbeta med data insamlat från ett ”strategiskt urval” (Trost, 2001, s. 32).

Intervjuer Experter

Uppsökandet av och intervjugenomförandet med vår första expertinformant skedde genom att vi först tog kontakt med denne via mejl, beskrev vår uppsats och dess frågeställning och bad om en intervju. Expertinformanten bad att få ta del av våra frågor och återsända dem per mejl, dels på grund av ett pressat arbetsschema och det på grund av det geografiska avståndet mellan oss. Vi var välkomna att återkomma med ytterligare frågor, om det skulle behövas. Uppsökandet av och intervjun med vår andra expertformant skedde på delvis likande sätt. Vi formulerade vårt syfte med intervjun och bifogade en kort beskrivning av vår uppsats, mejlade till ett för vårt uppsatsämne centralt forskningscentra och fick svar ifrån en expert som tackade ja till att genomföra en intervju. Vi mejlade frågorna i förväg, enligt överenskommelse med informantens önskemål, och genomförde därefter en telefonintervju utifrån de frågorna som tidigare skickats över. Denna intervju spelades in på en diktafon, i överenskommelse med informanten.

Bearbetning av insamlad data

Följande avsnitt beskriver våra tillvägagångssätt i bearbetningsfasen av vårt insamlade observations- och intervjumaterial.

Intervjuer Studie- och yrkesvägledare

Dessa två inspelade intervjuer har transkriberats ordagrant. Då informanterna ibland utvecklade sina svar på en fråga, så att det gick in en annan fråga har vi vid dessa tillfällen sorterat och delat upp svaret, utifrån det av våra forskningsbegrepp som delsvaret tydligt kunde kopplas till. Denna sortering har vi vid dessa tillfällen ansett vara nödvändig för att ytterligare öka tydligheten i vår resultatpresentation. Ur detta material sökte vi för vår frågeställning relevanta mönster utifrån våra valda

25

forskningsbegrepp. Dessa mönster överfördes till ett arbetsdokument för den samlade totala resultatanalysen. I vår resultatredovisning har vi använt ordagranna, direkta citat från våra informanter.

Intervjuer Experter

Den ena intervjun utfördes via mejl på informantens önskan, då denne ville skicka sina svar skriftligt till oss, på grund av sin höga arbetsbelastning. Den andra intervjun utfördes via telefon, spelades in och transkriberades ordagrant. Då informanterna ibland utvecklade sina svar på en fråga, både skriftligt och muntligt, blev det nödvändigt att sortera och dela upp svaren, utifrån det av våra forskningsbegrepp som delsvaret tydligt kunde kopplas till. Återigen syftar denna uppdelning till att öka tydligheten i vår resultatpresentation. Ur detta material sökte vi för vår frågeställning relevanta mönster utifrån våra valda forskningsbegrepp. Dessa mönster överfördes till vårt sedan tidigare påbörjade arbetsdokument för den totala resultatanalysen. I vår resultatredovisning har vi använt direkta citat från våra informanter.

Resultatsammanställning och analysförfarande

Våra utvalda citat samt de mönsterord och mönstermeningar vi kunde urskilja ur resultatmassan, lades samman i ett arbetsdokument. Detta dokument delade vi in med hjälp av våra forskningsbegrepp Följsamhet, Varseblivning, Empati och Icke verbal kommunikation. Vår vidare resultatanalysering innebar att vi grupperade citaten, svaren och de synliga mönstren ytterligare, i syfte att få en för vår studie hanterbar och tydlig textmassa att använda i vår resultatpresentation. Under varje forskningsbegrepp har vi således presenterat de resultat vi anser svara an till och förtydligar våra forskningsfrågor, samt vår studies syfte.

Etiska ställningstaganden

Då vi inledde vår studie med att göra ett förprojekt, en observation, vill vi förtydliga att resultaten därifrån ”/…/används inte i utrednings- eller utvärderingsarbete. Det är en metod för lärande, en undervisningsmetod, som används som en del av vidareutbildningen/…/” (Abrahamsen, 2006, s. 18) Vi vill alltså inte med vår

26

undersökning påvisa ”rätt” eller ”fel” i de observerades professionsutövning, utan använda dessa tillfällen som en lärmöjlighet för oss författare inför framtagandet av våra intervjuguider. Vi har således agerat utifrån samtyckeskravet, informationskravet och konfidentialitetskravet inför, under och efter våra inledande observationer så som dessa krav beskrivs i både Larsen (2008) samt i Dalen (2009). Inför våra intervjuer gjorde vi även medvetna etiska ställningstaganden. Våra informanter och deras respektive arbetsplatser hålls anonyma. De svarade ja på att bidra med sin kunskap om vår frågeställning, då de ansåg att begreppet tuning in och vår frågeställning kring tyst kunskap var ett relevant och intressant ämne för professionen studie- och yrkesvägledare. Detta gör att vi författare kan känna oss trygga med att vår valda frågeställning upplevs vara etisk och relevant. Våra informanter kommer också att få var sitt exemplar av vår slutliga version av vår studie. Detta gör att de får ta del av våra forskningsresultat, som delvis bygger på den information de gett oss. Vår studie och vårt arbete svarar således upp mot informationskravet, konfidentialitetskravet och samtyckeskravet. (ibid) Vi har även valt att spara våra intervjuinspelningar och tillsänt intervjumaterial. Om våra informanter skulle känna sig frågande kring resultatpresentationen när de tagit del av vår färdiga studie, kan vi visa upp den sparade informationen och således kan vi påvisa att vår resultatpresentation är sakligt gjord och korrekt återgiven.

Tillförlitlighet

Som författare till detta fördjupningsarbete har vi haft en strävan att samla in relevant litteratur, söka och välja informanter, genomföra intervjuer och sammanställa och analysera resultatet utifrån ett så objektivt perspektiv som möjligt. Vi har avsiktligt tagit ställning till ett flertal punkter kring tillförlitlighet, för att undvika slumpinflytelser i genomförandet av vår studie (Trost, 2001). Intervjuerna har vi genomfört tillsammans, för att få en gemensam intersubjektiv upplevelse vid intervjutillfällena (Trost, 2001). Diktafonen gav oss precision i svarsstabiliteten och intervjuerna med våra informanter genomfördes inom en veckas tidsram, för att säkerställa att konstansen för vår ämnesförståelse inte skulle kunna förändras under tiden (ibid). I våra intervjumallar har vi konsekvent undvikit att använda oss av ledande frågor och värdeladdade ord, för att inte påverka våra informanter åt någon riktning. I sammanställningen och tolkningen av

27

våra resultat har vi utgått från ett hermeneutiskt perspektiv, parallellt med den mer traditionella innehållsanalysen som innebär ett strukturerat mönstersökande. (Larsen, 2009) . Vår intention har varit att ”/…/förstå och inte bara begripa intellektuellt” (Thurén, 2009, s. 94). Då en av våra forskningsfrågor handlar om att observera och begreppsliggöra eventuell tyst kunskap, anser vi att ett hermeneutiskt perspektiv som tillägg i innehållsanalysen ökar vår tillförlitlighet i detta sökande, genom att vi har reflekterat i flera steg kring vårt insamlade material. Konkret innebär det att vi har tolkat vårt insamlade material, utifrån dess sammantagna resonemang inom respektive forskningsbegrepp, för att synliggöra den tysta kunskapen i vårt resultatmaterial. Vi har även resonerat kring möjliga felkällor och risker i metodvalet, och därav valde vi metodtriangulering för att ”/…/svagheter i den ena metoden kan uppvägas av starka sidor hos den andra” (Larsen, 2009, s. 28). Vi är dock medvetna om den eventuella felkälla vår intervju via mejl kan ha tillfört. Genom att vi enbart har haft skriven text att analysera och tolka, tappade vi möjligheten till att lyssna in det talade språkets nyanser och att kunna läsa av kroppsspråkets alla parallella signaler, och addera detta till vår samlade tolkning av intervjumaterialet. Ytterligare en möjlig felkälla vi resonerat kring är det faktum att vi som studie- och yrkesvägledarstudenter har vår egen förförståelse kring begreppet tuning in. I vårt förprojekt och under våra intervjuer vi därmed utgått ifrån ”Att lyssna och ta emot är skapande processer” (Dalen, 2008, s. 13) Utan våra informanters svar, oavsett nivån på deras förförståelse för vårt forskningsbegrepp, hade vår studie tappat ett stort värde och tillförlitlighet i sitt innehåll.

28

Resultat

I detta kapitel redovisar vi våra resultat. Inledningsvis presenteras resultaten utifrån våra valda forskningsbegrepp Följsamhet, Varseblivning, Empati och Icke verbal kommunikation. Vi avslutar kapitlet med en sammanfattning av vårt samlade resultat. Resultaten är vår (författarnas) gemensamma ”/…/konstruktion av verkligheten” (Schölin, 2007, s. 89). Vi har i detta avsnitt valt att arbeta utifrån en traditionell innehållsanalys, utifrån ett strukturerat mönsterslöande (Larsen, 2009). I resultatpresentationen har vi valt att benämna våra informanter med Syv 1 och Syv 2, Expert 1 och Expert 2. Resultaten presenteras och sammanfattas begreppsvis.

Följsamhet

Syv 1 inledde vår intervju med att beskriva vikten av människosynen i studie- och yrkesvägledaryrket. Denna beskrivning förtydligades med ett resonemang om att studie- och yrkesvägledaren behöver tro på människors förmågor att kunna lyckas. Detta lyser igenom hos en studie- och yrkesvägledaren och ökar tilliten från den vägledningssökande, anser Syv 1. ”Det handlar om inställning, man måste ha bestämt sig för en människosyn.” (Syv 1). Syv 1 sammanfattar själv sitt resonemang om vikten av en positiv människosyn på följande sätt. ”Man måste gilla människor.” (Syv 1). När den sökande kommer in i rummet beskriver Syv 2 att denne arbetar med fysisk och rumslig lägesanpassning för att öka tryggheten för den vägledningssökande. Vår informant beskriver vikten av att minimera känslan av myndighetsutövning. I praktiken innebär detta att Syv 2 vill samtala på samma fysiska nivå, också gärna i likadana stolar. Detta minskar risken för att den vägledningssökande skall känna sig maktunderlägsen beskriver vår informant. Genom att beakta dessa fysiska och rumsliga förutsättningar, vill Syv 2 bidra med en jämlik samtalsnivå, både den inre och den yttre, för att öppna upp i samtalet. Syv 2 sammanfattar sig själv enligt följande. ”Jag vill vara på samma nivå som eleven.” (Syv 2) Lika viktigt som studie- och yrkesvägledarens människosyn i mötet mellan vägledare och vägledningssökande, är också lyssnandet. Vår andra

Syv-29

informant betonar inledningsvis i intervjun att lyssnandet är en viktig del i mötet med en vägledningssökande. Lyssnandet ger möjligheter i sökandet efter information, och det ger även samtalet en rörelse. Syv 2 uttrycker effekten av aktivt lyssnade på följande vis. ”Låta samtalet bölja.” (Syv 2). Båda Syv-informanter beskriver sin yrkesroll med att de ser sig ha en processledande roll. Genom att ta rollen som den professionelle i samtalet styr de samtalets rörelse framåt. I den professionella processledande rollen ingår att fördela ansvaret. Syv-informanterna uttrycker vikten av att sätta tydliga gränser för ansvarsfördelningen mellan vägledare och den vägledde. ”Lägga tillbaka ansvaret i knät hos eleven” (SYV 2). Expert 1 betonar vikten av att synliggöra, samtala och reflektera kring sin professionella yrkeskompetens, för att utvecklas som yrkesperson. Denna utveckling är en process över tid, både på ett personligt och professionellt plan . Syv 1 och 2 beskriver att vissa arbetsmoment i mötet med en vägledningssökande sker automatiskt, och att de bara vet av erfarenhet hur de ska agera i dessa situationer, samt att de vet att deras agerande ökar smidigheten och följsamheten i samtalet . Genom att reflektera och samtala kring sin professionsutövning kan de på så vis synliggöra och begreppsliggöra sin tysta kunskap beskriver Expert 1. Expert 1 resonerar om tyst kunskap enligt följande. ”Alla besitter en tyst kunskap… mer eller mindre.”(Expert 1). Expert 2 diskuterar kring en studie- och yrkesvägledares respektive den vägledningssökandes roll, och beskriver för oss att det inte finns en fullständig tydlighet i vem som är sändare och mottagare i ett samtal. ”Det är omöjligt att säga att en part är sändare och en part är mottagare.” (Expert 2). Skillnaden som Expert 2 tydliggör, är de faktum att den professionelle har ett sammanhållande ansvar i samtalets process, och betonar vikten av att vara medveten om vad som händer i den professionelles känsloliv. ”Det är ju viktigt att ni som studie och yrkesvägledare är medvetna om ert eget känsloläge och hur detta kan påverka den sökande.” (Expert 2) Expert 2 summerar sitt resonemang kring ansvarsfördelningen i ett vägledningssamtal, genom att förtydliga att den vägledningssökandes behov och känsloläge är i fokus. ”/…/främst har som uppgift att fånga upp den hjälpsökandes känslor och tankar.” (Expert 2).

30

Varseblivning

Att känna sig själv som studie- och yrkesvägledare, självkännedom, är en viktig egenskap. Detta för att kunna känna en slags grundtrygghet och för att lättare kunna uppmärksamma andra, anser båda våra Syv- informanter. ”Man måste vara ärlig mot sig själv”. (Syv 1) Informanterna påpekar också vikten att själv vara utvilad för att kunna fokusera på de vägledningssökande. ”Det beror på hur jag själv mår”. (Syv 2. Syv 2 framhåller också starkt vikten av att vara professionell för direkt att kunna se och respektera de vägledningssökande . Detta är något som startar tidigt, redan innan själva arbetsdagen börjar. En slags mental föreberedelse genom egenställda frågor typ ”Vilka ska jag träffa idag? Vad behöver jag förbereda mig på? etc.”. Detta stämmer väl överens med det som Gerard Egan (2010) beskriver som ett professionellt förhållningssätt som innebär bl.a. närvaro. /…/ där vägledaren med alla sina tillgängliga kommunikationskanaler är aktiv.” (Egan, 2010, s. 133). Syv 2 nämner upprepade gånger att hon kopplar av och på sin professionalism. Ibland innanför en stängd dörr är den avstängd, men i kontakten med andra så är den påslagen. Genom att vara ärlig mot sig själv så blir det också lättare att kunna skapa en tydlighet som studie- och yrkesvägledare, för ibland så fungerar man som människa inte fullt ut helt enkelt. ”Ibland måste man backa hem för att hitta energi”. ”/.../ ibland får man faktiskt be om ursäkt”.(Syv2) Expert 1 nämner vid flera tillfällen, det unika mötet. Att ha ett inkännande sätt som finns med och skapar fingertoppskänslan när man möter individer vidhåller Expert 1 som en viktig del. Precis som Syv 2 nämner om professionalitet, så kan man enligt Expert 1 genom frågor gå igenom exempel på vad man upplevt och ta lärdom av detta genom reflektion och diskussion. Kommunikationen människor emellan sker mer eller mindre hela tiden, även innan ett samtal. Expert 2 påpekar att det ständigt utbyts signaler mellan människor som innebär en ömsesidig påverkan. Det är dock den professionelles ansvar att inte låta sig styras av egna impulser och behov, utan sätta den vägleddes behov i centrum. ”En större medvetenhet om sina egna och den andres emotionella signaler och kommunikation krävs av den professionelle”. (Expert2)

31

Empati

Båda våra Syv- informanter vidhöll att det är viktigt att lära känna sig själv för att veta hur man agerar i situationer tillsammans med andra människor. ”Fördelen att landa i sitt eget arbetssätt ger en trygghet som kan speglas till den vägledningssökande”. (Syv 2) Syv 1 framhåller vikten att visa intresse, både med kroppsspråk och ett aktivt lyssnande. Prata lite allmänt för att försöka ”fiska fram” en ingång kan vara en bra start. ”Kan vara bra att avdramatisera det här med att gå till Syv och fokusera på att försöka bygga förtroende och skapa en go känsla.” (Syv 1). För att verkligen försöka ge eleverna den tid de behöver så brukar Syv 2 fråga eleven i förväg vad han/hon vill med sitt samtal. På så sätt skapas tidsmässiga förutsättningar som ger utrymme, inger förtroende och visar omtanke. Expert 1 skriver i sitt svar att empati innebär att ”känna in”, att möta den personen man möter där den befinner sig och bemöta den därifrån. Det är viktigt i en professionell roll att man håller distansen, så att man inte ”smittas” av det som händer, utan att man står utanför det som sker. Detta stämmer väl överens med det som Ulla Holm nämner i Enqvists bok Om konsten att samtala (2009). Där skriver hon bland annat om förmågan att klara av att sätta gränser, så att inte egna och andras känslor blandas ihop. För att arbeta upp sin empatiska förmåga så kan man tillsammans med andra diskutera exempel som påvisar konkreta händelser, på bilder, film etc. Samtala och reflektera över bl.a. vad som sker, hur det sker, så att det synliggörs är en viktig del, enligt Expert 2.

Icke verbal kommunikation

Självkännedom är återigen ett ord som båda våra Syv-informanter nämner inledningsvis när det kommer till icke verbal kommunikation. ”Måste arbeta med sig själv för att bli medveten…” (Syv 1) Att lära känna sig själv gör att man som studie- och yrkesvägledare lättare kan sätta gränser, både för sig själv och för andra, fortsätter våra informanter. Att känna in verkar vara ett återkommande tema i Syv 2´ s berättelse. ”Eftersom jag är rätt medveten, så försöker jag känna av vart elevens och min gräns går.” (Syv 2) Om det känns tillåtet, så brukar Syv 2 även bekräfta fysiskt genom beröring, vilket ger en lugnande effekt. Första intrycket kan utgöras bara av ett minspel, klädsel, gester, kroppshållning osv. enligt Expert 2. ”Ett första intryck finns alltså redan

32

innan det verbala utbytet har påbörjats och dessa signaler tas ofta emot på en intuitiv nivå före medveten reflektion” (Expert 2). Sådana saker som kroppshållning, att inte sitta nonchalant tillbakalutad utan gärna vara lite framåtlutad tyder på fokusering och intresse av den andra personen), fortsätter Expert 2. Att dessutom ha ett positivt varmt och välkomnande tonfall, samt ha ett öppet intresserat ansiktsuttryck påverkar också den vägledningssökande. En bit in i samtalet beskriver Syv 1 också vikten av tystnad som en annan form av icke verbal kommunikation. ”Räkna till 20 ibland, räkna till 10 ibland för att de vägledningssökande ska få tid att tänka efter” (Syv 1). Att titta på hur andra s.k. role models (rutinerade och erfarna) agerar i vissa situationer när det gäller olika kunskaper i t.ex. icke verbal kommunikation, är något som vi behöver för att kunna bli bättre och få en ökad yrkeskunskap. Detta nämner Expert 1, som också tar steget ytterligare och talar om en gradskala. ”Det handlar mycket om att göra rätt saker i rätt tid och till vilken grad. Alltså: När? Och: I vilken dos?” (Expert1) Expert 1 nämner också att en teoretisk kunskap är något man kan applicera som ett verktyg, men den praktiska (tysta) kunskapen ligger på ett annat mer personligt plan.

Sammanfattning

Följsamhet: Människosynen är central för vägledaren, att se den vägledningssökande som en kompetent och kapabel individ som är expert på sitt eget liv. Att vara studie- och yrkesvägledare innebär också att sköta processen för ansvarsfördelningen i samtalet. Nästa steg i samtalsprocessen är att vägledaren skall sträva efter jämlikhet i mötet, och undvika maktpositionering, samt att fånga upp känslor genom medveten imitation av den vägledningssökande. Detta sammantaget skapar en professionell helhet hos en erfaren vägledare. För att nå fram till detta kompetenssammanhang är vägledarens självmedvetenhet om eget känsloläge viktig. För att ytterligare utveckla sin professionalitet är det viktigt att vägledaren reflekterar över, synliggör och begreppsliggör sina kompetenser i sin yrkesutövning.

Varseblivning: Att ha god självkännedom är grundstenen för den professionella vägledaren. God självkännedom ökar möjligheten till impulsstyrning hos vägledaren. Tillsammans ökar dessa egenskaper möjligheten för vägledaren att få syn på och ta in den sökandes emotionella signaler, utifrån en social varseblivning i samtalssituationen.

33

Sammantaget skapar denna kunskapshelhet en yrkesprofessionalism, en samlad kompetens hos den professionella vägledaren.

Empati: God självkännedom hos vägledaren skapar även en personlig trygghet i yrkesutövandet, som i sin tur leder till att vägledaren kan utveckla sin egen arbetsstil. En egen arbetsstil ökar möjligheten för ett medvetet agerande i yrkesutövningen. Medvetenhet, personlig trygghet och utvecklingsmöjligheter i yrkesutövningen skapar professionalitet och personlig tillfredsställelse. När den professionella vägledaren mår bra, trivs och har grepp om sitt yrkessammanhang, så ökar deras kognitiva förståelse för andras intentioner, med andra ord vägledarnas empatiska förmåga.

Icke verbal kommunikation: Återigen uttrycker våra informanter vikten av att vägledaren kontinuerligt arbetar med och utvecklar sin självkännedom. En väl utvecklad självkännedom leder till att gränssättningarna blir tydligare i samtalet. Ytterligare en effekt av väl utvecklad självkännedom är att vägledaren ökar sin medvetenhet och kunskap om de icke verbala signaler, som sänds före och under samtalet, parallellt med alla talade ord. Detta sammantaget bidrar till att vägledaren kan agera professionellt och välja ut den mest lämpliga samtalsmetoden, använda de bäst lämpade samtalsverktygen och bedöma den adekvata arbetsinsatsen i just- nu läget i samtalet.

34

Analys

I detta kapitel analyserar vi studiens resultat, återigen utifrån våra valda forskningsbegrepp Följsamhet, Varseblivning, Empati och Icke verbal kommunikation. Vi har i detta avsnitt valt att arbeta utifrån den traditionella mönstersökande analysen, adderat med ett hermeneutiskt perspektiv. Vår intention med detta arbetssätt är att förstå, snarare än att bara begripa (Thurén, 2009). I praktiken innebär det att vi vill skapa en djupare förståelse för våra resultat och en bredare arena att föra vårt resonemang och vår diskussion på. Kapitlet avslutas med en sammanfattning av studiens teoretiskt analyserade resultat. För att öka förståelsen, har vi använt vår teoretiska modell för att analysera resultaten, genom att placera respektive forskningsbegrepp i mitten av modellen och belysa begreppet från våra tre teoretiska perspektiv, se exempelbild nedan.

1: Vygotskij

3: Schön 2: Buber Figur 2

Följsamhet

Vygotskij skrev redan på 1920-talet om värdet i människors utveckling av deras medvetenhet och självkännedom, som en väg till självbestämmande och möjlighet att styra över sina egna impulser och psykiska funktioner. Likt våra fyra informanter beskriver han en människosyn som fokuserar på individers kapabilitet och möjlighet att bli självständiga och självbestämmande individer, ett aktörsperspektiv. Martin Buber

35

lyfter fram det som skapas mellan två parter i ett samtal, den levande verkligheten som Buber benämner den. Våra Syv-informanter beskrev från var sitt perspektiv vikten av att sträva efter jämlikhet i mötet, och undvika maktpositionering genom myndighetsutövning. Vi författare drar en tydlig koppling till att våra Syv-informanter ser och värdesätter Bubers levande verklighet. Buber skriver även att kontaktskapande handlar om egen aktivitet och inställning, vilket vi kopplar till våra informanters beskrivning av att vägledaren är samtalets processledare och sköter ansvarsfördelningen i samtalet. Äkta samtal är den beskrivning Buber väljer att använda när han resonerar kring förutsättningarna för mellanmänsklighet. Syv-informanterna lyfte vid flertalet tillfällen under intervjuerna att god självkännedom är en förutsättning för att förbehållslöst kunna möta en annan människa i ett professionellt samtal. Vi författare ser en parallell koppling mellan dessa perspektiv, där självkännedom blir en förutsättning för att kunna genomföra äkta samtal. Donald Schön skriver att varje professionellt samtal med människor är unikt i sig, och skall således bemötas utan förutfattade meningar. Våra Syv-informanter beskriver på olika sätt att de bara vet vad som skall göras i en viss situation. Detta vetande är enligt Schön den tysta kunskapen i ett professionellt yrke, och skapas genom erfarenhet, reflektion kring sitt agerande och en medvetenhet kring sig själv i förhållande till sin professionsutövning. Detta styrks att våra Expertinformanters beskrivningar av att vägledarens kännedom om sitt eget känsloläge, skapar förutsättningar för följsamheten i samtalet. Schöns beskrivning av den tysta kunskapen som ett artistic performance går hand i hand med Expertinformantens resonemang, där denne beskriver att tyst kunskap behöver synliggöras och begreppsliggöras för att öka professionaliteten och statusen i ett yrke. Följsamhet hos professionella vägledare är således ingen slump, utan en ytterst verklig och erfarenhetsbaserad kompetens.

Varseblivning

Våra Syv-informanter resonerade vid flertalet tillfällen under intervjuerna kring vad god självkännedom hos vägledaren tillför det professionella vägledningssamtalet. Expertinformanterna adderar ett perspektiv: att ökad självkännedom ger ökad impulsstyrning. Vygotskij lyfter in perspektivet att människors språkutveckling är nyckeln till att utveckla ett medvetande om sig själv. Sammantaget kopplar vi samman

36

detta till att ökad språklig utveckling ger ökade kommunikationsmöjligheter i samtalssituationen, vilket i sin tur möjliggör en ökad självkännedom. Dessa utvecklade förmågor öppnar upp för ökad möjlighet att ta in och fånga upp den vägledningssökandes olika tecken och signaler, beskriver både Vygotskij och våra Syv-informanter. Av en av våra Expert-informanter fick vi till oss orden social varseblivning, vilket i denna studies sammanhang innebär vägledarens förmåga att upptäcka, ta in, reflektera kring och arbeta utifrån den aktuella samtalssituations helhetsbild. Martin Buber uttrycker detta sociala sammanhang i termer av att bli helt allmänt medveten om den helhet samtalssituationen bjuder, och acceptera den som fullständigt konkret. Buber bidrar med ett filosofiskt perspektiv och vår Expert-informant bidrog med ett sociologiskt perspektiv, men likväl beskrivs samma situation. Donald Schön plockar upp tråden kring varseblivning och samtalssituationens helhet, genom att förespråka ett reflekterande och experimenterande arbetssätt, i likhet vad vi författare tror kan krävas i social varseblivning. När vägledaren har utvecklat förmågan att agera utifrån en social varseblivning, ser vi koppling till ett ökat experimenterande och kreativt arbetssätt sätts ihop av vägledaren. Våra Syv-informanter har även beskrivit att ökad trygghet i yrkesutövningen skapar en känsla av ett större kreativt utrymme. Att som vägledare kunna spinna samman professionens kompetenser med informationstrådar i den sociala varseblivningen är enligt Schön att vara en reflekterande praktiker, där vägledarens förmåga till varseblivning är en central och professionell kompetens.

Empati

Genom sin förmåga att själv bestämma över sitt beteende, skiljer sig människan från djuren enligt Vygotskij. Våra Syv-informanter beskriver att genom trygghet i sig själv och sin professionsutövning skapar vägledaren själva sitt sätt att arbeta. Våra Syv-informanter har således själva valt att genom personlig och yrkesmässig utveckling ta ett eget ansvar för skapandet av sin personliga yrkesstil.

Denna personliga stil är en del av den levande verklighet som skapas mellan två individer enligt Martin Buber. Att inneha en personlig arbetsstil innebär enligt våra Syv-informanter att de mår bra, har en trygghet i sig själva och känner personlig