Här redovisas först det som förskollärarna ser som förutsättning för barns delaktighet och till sist de hinder som informanterna upplever.
Förutsättningar för barns möjlighet till delaktighet
En betydelsefull förutsättning för delaktighet, som alla informanterna framhåller, är förmågan att kunna lyssna, vara lyhörd och bemöta det som sägs på ett adekvat sätt.
och jag tror att barnen, vad det gäller, alltså att deras känsla för delaktighet, att det är att vi lyssnar, att vi, vi liksom tar det till oss, dom kommer med en sak vi, vi låter inte bara det passera utan att vi gör nånting åt det (F1).
Pedagogernas medvetenhet och engagemang är viktigt och att alla i arbetslaget får möjlighet att diskutera och reflektera över verksamheten tillsammans och får en gemensam syn på sitt uppdrag och hur arbetssättet kan utvecklas.
Att vi är där, att personalen är där och att det är den personalen som är tillsatt att vara där /…/ för har man ett inarbetat arbetslag och vikten är också att man har ett samarbete som fungerar, man har samma, samma syn på sitt uppdrag /…/ och diskussioner, att man är öppen för att kunna diskutera, det är förutsättningarna för att detta ska fungera (F1)
En av förskollärarna ger uttryck för att barnens möjlighet till delaktighet är beroende av hur trygg och erfaren pedagogen själv är i sin yrkesroll och i det som ska ske i verksamheten. Förskolläraren menar att det är lättare att vara flexibel och låta barnen vara med och påverka det som ska hända, när den vuxne är trygg med sitt uppdrag.
utan jag tror det är hur länge man har varit inom verksamheten /…/ så som sagt i vissa ämnen (.) där jag kanske känner mig mer trygg i, förstår du? är det lättare för mig att, jag har till exempel gymnastiken och då (.) alltså då är det lättare för mig och liksom göra dom delaktiga i det (F5).
Att pedagogerna är flexibla anser ett par av förskollärarna som en viktig förutsättning och att barnen delas i mindre grupper ofta, så att alla får komma till tals. En informant tar upp miljöns utformning, att pedagogerna förbereder, ändrar, ger valmöjligheter så att alla kan delta utifrån sina förutsättningar.
36
Hinder för barns möjlighet till delaktighet
När det av olika anledning blir mycket personalbyten i arbetslaget kan det bli ett hinder. För stora barngrupper och oengagerad personal tar en förskollärare upp. Ett annat hinder som nämns är om pedagogerna inte kommer överens i arbetslaget om hur delaktiga barnen ska vara. En förskollärare anger först ”för många barn”, men menar sen att det handlar mycket om hur pedagogerna tänker, hur arbetslaget lägger upp arbetet utifrån sina förutsättningar.
att man kanske inte alltid utgår ifrån barnens tankar när man har en planering utan man kommer in med sina egna lite för mycket (F3).
Tiden, att det är mycket som ska hinnas med och en upplevelse av att det kommer mycket ”uppifrån”, tas upp av förskollärarna i förskoleklass. En av dem tar upp att verksamheten har väldigt lite stöd i läroplanen, att det inte är mycket som berör förskoleklass och att det ”väldigt synd” att det inte finns några strävans mål så som förskolan har.
Ett hinder för att utveckla barnens delaktighet vid övergången mellan verksamheterna, som bara omnämns av förskollärarna i förskoleklass, är att de då har en grupp som de ska avsluta och överlämna vidare till skolan. Då kan det vara svårt att ta emot och engagera sig i de nya barnen samtidigt. En av dessa informanter menar att det är förskolläraren i förskolan som får ta det ansvaret för att inskola de nya barnen.
Analys
Förutsättningarna som förskollärarna beskriver handlar om dem själva. Det är alltså pedagogerna som är förutsättningarna för barns delaktighet och framförallt handlar det om deras förhållningssätt mot barnen. Det sätt som detta uttrycks på i intervjuerna, kan samtidigt förstås som en stor respekt för individen, vilket också Pramling Samuelsson och Sheridan (2003) framhåller som viktigt. Ett väl fungerande arbetslag, som strävar åt samma håll och får möjlighet att diskutera och reflektera anser jag, i likhet med Eriksson (2009), kommer att gynna barnens delaktighet. Ur ett sociokulturellt perspektiv har detta också betydelse, pedagoger som är förtrogna med sitt uppdrag har lättare för att vara flexibla och ta vara på det som barnen intresserar sig för.
När det gäller hur pedagoger uppfattar vad som är hinder för barns delaktighet, upplever jag en skillnad i hur informanterna svarar. Förskollärarna i förskolan svarar utifrån tankar om
37
arbetslaget, medan förskollärarna i förskoleklass svarar att tiden är hinder. En av informanterna i förskoleklass tar också upp för stora barngrupper och oengagerad personal och en förskollärare efterlyser ett tydligare styrdokument för förskoleklassens verksamhet. De upplever också ett dilemma vid barnens övergång mellan verksamheterna som också kan tolkas som en tidsaspekt. I likhet med Nilholm (2007) menar jag att pedagogerna upplever en form av krav, vad de måste hinna med under läsåret, som gör att de ibland ser svårigheter i att möta barnens intresse i att vara delaktiga. Detta gör också att de ser svårigheter i att utöka samverkan med förskolan fast det tycker det är viktigt och har tankar om hur det kan utvecklas. Det finns inte några uppnåendemål för förskoleklassens verksamhet i Lgr 11, där föreligger inga krav.
39
Slutsats och diskussion
Slutsats
Det perspektiv på delaktighet som tydligast lyfts fram av förskollärarna handlar om att få påverka och vara med och bestämma utifrån ett demokratiskt arbetssätt. Barn som är i behov av stöd erbjuds delaktighet på samma sätt som övriga barn i gruppen. Förskollärarna har ett inkluderande synsätt och ändrar vid behov både i verksamhet och miljö för att försöka möta variationen av barn. De finns med som ett stöd när det behövs, för att möjliggöra barnets delaktighet. När det gäller övergången från förskola till förskoleklass uppfattar ingen av förskollärarna i undersökningen att barn i behov av stöd är delaktiga och att deras perspektiv beaktas i den processen, som det är idag.
Diskussion
Resultatet kommer till stor del att diskuteras utifrån studiens syfte och de två första frågeställningar som var, hur ser pedagogerna på begreppet delaktighet utifrån sin yrkesroll? Hur tänker pedagogerna kring barns delaktighet i övergången mellan förskola och förskoleklass?
Studien visar att förskollärarna definierar delaktighet utifrån möjligheten att kunna påverka och vara med och bestämma. Det är viktigt att få göra sin röst hörd och att bli lyssnad på för både barn och vuxna. Delaktighet får då samma betydelse som att ha inflytande. Detta resultat överensstämmer med Eriksson (2009). Varför får detta perspektiv på delaktighet så stor betydelse? Förskollärarna tar upp fler perspektiv som, att få vara med och att få välja, men återkommer till delaktighet och inflytande. Det som till viss del är problematiskt är att det inte verkar finnas någon samstämmig syn på begreppet delaktighet i forskningen. Pramling Samuelsson och Sheridan (2003) använder delaktighet och inflytande synonymt, medan Arnér (2009) gör en åtskillnad, där delaktighet står för att ta del i något som andra har bestämt och inflytande står för att kunna påverka på ett påtagligt sätt. I Lpfö 98 används begreppen synonymt och i Lgr 11 används i huvudsak begreppet inflytande. Under arbetet med den här undersökningen har det fått mig att fundera över vilken påverkan detta har på förskollärarnas uppfattning om delaktighet. ICF-CY, WHO (2010) har en mycket bredare definition där delaktighet står för en persons engagemang i en livssituation, men ingen av mina informanter
40
uttalar sig utifrån engagemang när det gäller delaktighet. Almqvist (2009) menar att barns delaktighet kan beskrivas utifrån deras engagemang i t.ex. lek och samspel med sin omgivning. Hur hade verksamheten i förskola och förskoleklass sett ut om delaktighet hade varit formulerat utifrån engagemang i läroplanerna? Vad hade jag fått för resultat i den här undersökningen? Berhanu och Gustafsson (2009) menar, med stöd av Molin att delaktighet kan vara interpersonell och då blir fokus på vad som händer mellan individen och omgivningen. En av delaktighetformerna är autonomi, där rätten att kunna välja att inte vara delaktig ingår. Hur bemöter pedagogerna detta ställningstagande från barnet? Givetvis finns det situationer när de vuxna inte har något val men generellt sett, tillåter pedagogerna och respekterar de barnets beslut när det är möjligt, eller försöker de övertala barnet att vara med och i så fall på vilka grunder? Detta är en svår balansgång för å andra sidan finns det barn som väljer att stå vid sidan av för att de inte vågar ta del, som kanske har en rädsla för att misslyckas. I likhet med Arnér och Tellgren (2006) menar jag att det är viktigt att vi tar barnens perspektiv och inte enbart ett barnperspektiv, som oftast är ett vuxenperspektiv där handlingen utgår från vad vuxna anser är bäst för barnet.
Ett par av informanterna tar upp att en förutsättning för att kunna vara delaktig är en förståelse för och kunskap om verksamheten och det som ska hända. Detta är viktigt för alla, barn som vuxna och framförallt blir det betydelsefullt att pedagogerna kan tydliggöra detta för barn som är i svårigheter. Det påverkar t.ex. hur vi klarar av det sociala samspelet, leken och att ingå i olika sammanhang. Med stöd i det sociokulturella perspektivet där lärandet ofta sker i olika sociala sammanhang, anser jag att pedagogerna har möjlighet, att med utgångspunkt i barnens lek och intresse utmana dem i den proximala zonen. Barn som får hålla på med det som intresserar dem blir engagerade och detta kan bidra till, att det de gör också blir intressant för andra barn.
Skolverkets (2001, 2008) utvärderingar efter förskolereformens och läroplanens införande, visade att den samverkan mellan förskola, förskoleklass, skola och fritidshem som var intentionen inte hade infriats, avståndet mellan förskola och förskoleklass hade snarare ökat. Informanternas svar i min undersökning tyder också på detta. Varför har det blivit så? Till viss del kan det förklaras med att det på många platser blivit ett fysiskt längre avstånd mellan verksamheterna som är försvårande, men det kan inte bara bero på det. Handlar det om pedagogernas upplevda krav på vad som ska hinnas med och landar det då i Nilholms (2007)
41
dilemmaperspektiv? Förskollärarna i studien anser att den samverkan som finns enligt överlämnandeplanen är viktig och har tankar om hur samarbetet kan utvecklas, med tanke på barn som är i behov av stöd, så det finns ett tydligt intresse. Möjligheten att förskollärarna tillfälligt byter tjänster eller finns med i varandras verksamheter är intressant, speciellt med tanke på barnen, men går det att genomföra? Samtidigt är detta ett förslag från förskollärarna själva och med stöd i Vernersson (2007) och Nilholm (2007) ser jag att specialpedagogiken kan vara en väg till hur detta kan lösas på organisationsnivå. Att under en inskolningsperiod få lära känna nya kamrater, ny miljö och nya rutiner tillsammans med en välkänd pedagog från förskolan, ger bra förutsättningar för barn som är i svårigheter, anser jag.
Förskollärarna i studien anser inte att barn som är i svårigheter har någon delaktighet i hur övergången till förskoleklass ska genomföras. De har också svårigheter med att se hur det skulle gå till. I likhet med Arnér och Tellgren (2006) anser jag att det handlar om att vi måste ta barnens perspektiv, samtala och lyssna på barnen. Hur vill de lära känna sin nya verksamhet? Vad anser barnen är viktigt att få veta och uppleva?
Metoddiskussion
I min studie har jag använt mig av semistrukturerade kvalitativa intervjuer. Jag lämnade inte ut min intervjuguide i förväg, eftersom jag var intresserad av informanternas tankar här och nu och ville undvika att de förberedde sina svar. Förskollärarna deltog med intresse och svarade både engagerat och med eftertanke på mina frågor. Jag är inte någon van intervjuare och vid transkriberingen upptäckte jag tillfällen när jag t.ex. missat trådar som jag kunde spunnit vidare på. Å andra sidan vågade jag låta det bli tyst och ge informanten tid i intervjuerna och detta gjorde att de själva ofta utvecklade sitt svar mer. Att vara känd av informanterna har sina för- och nackdelar, men jag upplevde ett öppet samtalsklimat som jag kanske inte haft med en okänd informant. Det finns alltid ett maktförhållande i en intervjusituation som inte kan bortses ifrån, här finns också undermedvetet att informanten vill svara rätt. Jag har varit medveten om och försökt att förhålla mig objektiv utifrån min förförståelse i studien, samtidigt som jag har haft nytta av min kunskap om verksamheten. Jag anser att metoden har varit användbar utifrån mitt syfte med studien och gett mig svar på mina frågor. Jag tror inte att t.ex. en enkätundersökning hade varit en bättre metod, den fördel jag kan se är att jag hade nått ut till fler, men inte fått samma djup i svaren. Hade tidsramen inte varit så snäv, så kunde jag tänkt mig att ha följt upp intervjuerna med t.ex. en fokusgrupp eller
42
med observationer i barngrupperna för att på så sätt också öka tillförlitligheten i undersökningen. Jag kunde också utökat antalet intervjuer och intervjuat t.ex. förskolechefen och specialpedagoger. För att få syn på förskollärarnas sätt att uppfatta delaktighet och variationen på det, valde jag att använda mig av ett fenomenografiskt inspirerat angreppssätt i min bearbetning och analys. Den analys och tolkning jag gjort innebär inte att informanterna inte kan uppfatta delaktighet på andra sätt än vad som framkommit i min studie.