På frågan om hur pedagogerna löser de situationer där de känner att de inte har de rätta verktygen och de kunskaper som behövs med barn i behov av stöd, svarade intervjupersonerna att de oftast går till de resurser som redan finns på förskolan för att söka tips och stöd som exempelvis specialpedagog och arbetslaget. De nämner även att de söker upp information i litteratur och genom samtal med föräldrar för att få tips från exempelvis HAB. Specialpedagogerna svarade att de rådgör med logoped och psykologer samt råder föräldrar att söka upp mer hjälp. De svarade även att:
“Vi uppdaterar oss själva genom litteratur för just de problemen. Som specialpedagog så sitter man inte inne med alla svaren utan man behöver uppdatera sig ibland.”
(Pedagog 4)
Pedagogerna kan känna en osäkerhet i hanteringen av datorer och att upprätthålla handlingsplaner och vill på så vis inte göra handlingsplaner, vilket kan bero på att pedagogerna inte uppnått stödprocessen i sitt arbete ännu. Renblan och Brodin menar att när den vardagliga pedagogiken inte är tillräcklig för att upprätthålla barnens utveckling tar pedagoger hjälp av specialpedagoger för att ge barnen de bästa förutsättningarna (Renblad & Brodin, 2014, s. 387). För att kartlägga ett problem kan en handlingsplan vara behjälplig men pedagoger kan känna att detta är en obetydlig dokumentation. En handlingsplan kan vara behjälplig i samtal med barnet för då kan även barnet
31
ta till sig hur de ska göra i situationer och även få ge sin egen åsikt om situationen. För att skapa en så god handlingsplan som möjligt bör den innehålla flera olika steg och ett av dem är affekthantering (Hejlskov & Edefelt, 2017, ss. 108–110). Affekter innefattar barnens känslor och känsloreglering och byggs upp under barnets levnadstid, de flesta barn har skapat en självkontroll över sin känslohantering vid fjorton års ålder. I samspelet mellan människor påverkar de varandras affekter, så kallat affektsmitta. Hejlskov och Sjölund menar att om barnet har svårt att skapa självkontroll över sina känslor finns det behjälpliga metoder som exempel dialektiskt beteendeproblem och mentaliseringsbaserad terapi (Hejlskov & Sjölund, 2018, ss. 34–46). Ett annat hjälpmedel eller verktyg som är väl använt inom pedagogiken är begriplighet, där pedagogen gör det så begripligt som möjligt för barnet genom att styra det i rätt riktning genom exempelvis struktureringar (Hejlskov & Edfelt, 2017, ss. 118–119). Björck- Åkesson menar att när man arbetar med åtgärdsprogram är det viktigt att man har olika infallsvinklar som förhåller sig till barnets utveckling och lärande i arbetet med barn i behov av särskilt stöd, både generellt och specifikt (Björck-Åkesson, 2015, s. 32). Vi kan här se hur viktig dokumentationen är i förskolan och att en del pedagoger behöver uppdatera sig och få en kompetensutveckling inom specialpedagogik. Även att pedagogen tänker hur hens bemötande mot barnen kan påverka situationen, där hen bör utgå från den socioemotionella teorin i bemötandet med barnet för att ta reda på hur barnet känner och dess empatiska förmåga.
Har ni samarbete med andra aktörer till exempel, skola, hemmet, barn och ungdomspsykiatrin där ni förbereder barn inför förskoleklassen? Var en av frågorna vi ställde till intervjupersonerna där en av intervjupersonerna svarade att:
”Vi har inte de, det är lite upp till föräldrarna att införskaffa information om sitt barn. Jag har en känsla på min arbetsplats att de är vi och dem, jag syftar på att förskolan har fått mer ämneskunskaper sen den nya läroplanen kom, vilket leder till att dem som arbetar i förskoleklassen undrar vad de ska arbeta med. Vid överlämningarna upplever jag att vissa vill ha barnen som blanka blad förutom de barnen som har väldigt stora behov. Medan andra vill veta exakt hur barnen reagerar i olika situationer”.
32
En annan intervjuperson säger att hennes arbetsplats har samarbete med föräldrar, skolan och eventuellt habilitering. Hon nämner att de finns ett extra samarbete vid skolstart men att samarbetet pågår under hela förskoletiden. Ytterligare en intervjuperson säger att:
“Vi har först och främst samarbete med hemmet och det ser vi inte som något problem. Däremot kan skolorna vara lite ointresserade utav informationen om barnen då de påpekar att mycket kan hända under sommaren och att problem växer bort, men man vet själv att problemet inte försvinner även om barn är bra på att anpassa sig till olika situationer”.
(Pedagog 2)
Läroplanen säger att vid övergångsprocessen ska förskola, skola och fritidshem utväxla information för att bilda sig en uppfattning kring deras arbetsplatser för att bidra till kontinuitet och progression i det individuella barnets praxis. Vid överlämningar ska barnen vid behov av särskilt stöd uppmärksammas lite extra och det ska finnas rutiner där både barnet och dess vårdnadshavare förbereds inför skolstart (Lpfö, 2018, s. 17). Vid skolstart tar elevhälsan del av BVC:s föreskrifter. I förskolan finns det ingen dokumentation som är jämförbar med elevhälsan, där både miljön och utvecklingen kring barnet ligger i fokus. Därför kan BVC önska information om barnets vistelsemiljö på förskolan och ha synpunkter till en förbättring. Inom kommuner kan det förekomma att elevhälsan även arbetar med barnen på förskolan och vissa kommuner sätts det in stödresurser som kan kallas för exempelvis stödteam och verksamhetsstöd. Dessa team innefattar specialpedagoger, förskolepsykologer och även talpedagoger och i vissa kommuner kan även logopeder och andra yrkesgrupper tillsättas. Teamen är tränade i arbetet med barn i behov av stöd och kan hjälpa till i professionsutvecklingen såsom handledning och konsultation, däremot ställer de inga diagnoser inom kommunen utan det står landstinget för. Man utgår alltid från vårdnadshavaren om man misstänker att barnet har kognitiva eller andra svårigheter och behov. Om vårdnadshavarna vill gå vidare med problemet kan förskolepersonalen skicka vidare till BVC som i sin tur vidarebefordrar remisser till landstingets instanser beroende på barnets stödbehov, exempel på detta är barnpsykiatrin, barnläkare och logoped. BVC är medvetna om vilka institutioner som är verksamma i landstinget och dit kan man alltid ringa, både som pedagog och vårdnadshavare vid eventuella frågor. På grund av sekretessen behöver vårdnadshavarna godkänna
33
att skolan får ta del av information. För barn i behov av stöd kan överlämningen vara central, dock ska man inte bara fokusera på barnets svårigheter utan utgå från barnets intresse och förskolans arbetssätt för att uppmuntra barnet i olika situationer, vilket man kan se i dokumentationer som gjorts kring barnet (Hejlskov & Edfelt, 2017, ss. 173–175). Här kan man se hur samarbetet mellan förskola och skola kan stödja barn i behov av särskilt stöd så att de får det bästa individuella stödet upp till förskoleklass. Man ser även hur betydelsefullt samarbetet med hemmet blir och hur man kan stödja vårdnadshavarna samt vägleda dem till rätt instanser för deras barn. Det finns en risk om skolan ser barnet som blanka blad då barnen i de fallen inte får tillräckligt med stöd för sin progression. Det är en central kunskap för pedagogerna att de vet om att BVC finns och kan vara till hjälp för både personal, vårdnadshavare eller annan anhörig. Vi utgår från att pedagogen använder sig av det kognitiva perspektivet för att hjälpa barnet med tolkningen av omgivningen vid övergången. Vi utgår även från att pedagogen förhåller sig till den socioemotionella teorin för att underlätta samspelet mellan olika institutioner men även att pedagogen använder anknytningsteorin för att ge barnet trygghet, omsorg och ett gott samarbete med hemmet.
34
8 Diskussion
För att synliggöra syftet med denna studie vilka verktyg som pedagogerna använder sig av och varför de gör som de gör i situationer med barn i behov av särskilt stöd, har studierna visat resultat. Som vi kunde se så förbereder man barnen genom att ge dem delaktighet i sin utbildning och utveckling. Pedagogerna och vårdnadshavarna bör se till barnets individuella behov för att ge det bästa stödet. Barn i behov av extra stöd ges uppmuntran och stöd inför övergången till förskoleklassen. Pedagogerna tar till vara på hemmet och stödet från vårdnadshavare om man utgår från barnets intresse och själva helhetssynen på barnet, där normer och kultur spelar in. När pedagogerna känner att deras stödåtgärder inte räcker till så kan de ta hjälp av specialpedagoger som i sin tur kan ta hjälp av till exempel stödteam eller logoped. Både metod och verktyg behöver passa både barnet och pedagogen i deras sociala interaktion. Genom kartläggning och dokumentation med barnet kan pedagogen lättare få syn på detta. Denna dokumentation lämnas sedan vidare till skolan med föräldrarnas samtycke, så att även skolan får ta del av de som fungerar för barnet i olika situationer. Dokumentationen kan bestå av exempelvis rutiner. Denna studie har visat att vid övergången är det viktigt att skolan och förskolan har ett nära samarbete, där barnet kan komma på besök och får en anknytning till skolmiljön och personalen, även vårdnadshavare kan vara med vid dessa tillfällen. Inför överlämning bör vårdnadshavare och barn bli tilldelade en blankett där de tillsammans kan fylla i och påverka barnets utbildning med hjälp av barnets intresse och behov. Därför blir vårdnadshavarnas delaktighet betydande. I läroplanen för förskolan står att vårdnadshavarna ska ges ett nära samarbete för delaktighet i barnets utbildning (Lpfö, 2018, s. 17). Därför är pedagogernas kompetens inom specialpedagogik betydelsefull så att de kan utge en rättmätig information till vårdnadshavare. Pedagoger behöver få bekräftelse och stöd i deras arbete och metodval. Då pedagoger kan känna brister i de teoretiska och forskningsbaserade metoderna som ska förhålla sig till läroplanen (Sandberg & Nordling, 2015, ss. 57–59). Detta binder ihop frågan med vilka möjligheter barn ges i behov av särskilt stöd.
Att man som pedagog tittar på hur miljön kan påverka barnet på förskolan. Barnen får ta del av sina rättigheter och vad som anses bra för dem och vilket stöd och stimulans de ges utifrån deras förutsättningar. De ges möjligheter genom att personalen lyssnar till deras intresse och behov, där de själva kan påverka verksamheten. Om man ser till barnen i Malaysia så är begreppet barn i
35
behov av stöd relativt nytt och där arbetar man med att inkludera alla barn i behov av stöd i barngrupperna (Sukumaran, Loveridge & A.Green, 2015, ss. 821–822, 831). Om barnen ges möjlighet till positiva miljöer, delaktiga vårdnadshavare, BVC och utredningsteam blir deras förutsättningar gynnsamma (Hejlskov & Edefelt, 2018, s. 174). Att ge barnet delaktighet kan ses som gynnsamt för barnet i deras problemlösning (Hejlskov & Sjölund, 2018, s. 117). Barnet ges möjligheter att se pedagogen som en modell i vardagen, som hen kan efterlikna, detta för att hjälpa barnet att uppnå läroplansmålen. Här kan pedagogen även ge bildstöd och veckoschema som förtydligar arbetet. Barnen ges även plats att påverka sitt lärande och sin utveckling till sin utbildning genom att få uttrycka sitt intresse, behov och känslor. Barnet ska även ges omsorg för en trygg anknytning på förskolan, där de kan utveckla sina socioemotionella och kognitiva förmågor. I den evidensbaserade verksamheten kan man använda sig av autonomistödjande praktik för att kartlägga de barnen anser som meningsfullt för att tillfredsställa barnen och möjliggöra deras behov (Hejlskov & Sjölund, 2018, ss. 123–125). Detta leder oss ner till frågan om hur barngruppen involveras/ påverkas i förskolans arbete med barn i behov av särskilt stöd.
Även om ett barn inte har en diagnos så kan alla barn behöva stöd i någon form, någon gång och ha rätt till det stödet. I läroplanen för förskolan står det att man ska stödja barn i behov av särskilt stöd lite extra (Lpfö, 2018, s. 6). Därför blir det angeläget att den övriga barngruppen inte kommer i skymundan när detta stöd ges. Det kan anses som nyttigt för barngruppen att specialpedagogen på förskolan vistas på avdelningen vid vissa tillfällen för att bidra till extra metoder för pedagogerna (Renblad & Brodin, 2014, s. 367). För att detta ska bli möjligt hade det behövts en specialpedagog på varje förskola för att ge alla barn de bästa förutsättningarna. Som vi nämnt tidigare så arbetar man med att involvera barn i behov av särskilt stöd i barngrupperna i Malaysia men även i Kanada, där man arbetar med diskriminering och minskad ojämlikhet (Thornton & Underwood, 2013, ss. 60–66). I Malaysia har pedagogerna haft svårt att veta hur dem ska ta emot barn med särskilda behov i barngruppen. Under de senaste tio åren har man börjat arbeta med inkludering i undervisningen, beroende på vilken nation och hur man tolkar inkluderingsbegreppet och den sociala och politiska kontexten är avgörande för hur mycket den får träda fram i undervisningen (Sukumaran, Loveridge & A.Green, 2015, s. 831). Kanada ser till samhällets attityder där pedagogernas arbetssätt blir av vikt för att minimera diskriminering gentemot barn i behov av särskilt stöd (Thornton & Underwood, 2013, ss. 60–66). I den svenska läroplanen för förskolan står det att arbetslaget ska samarbeta för att kränkningar och diskrimineringar inte ska
36
förekomma (Lpfö, 2018, s. 13). För att diskriminering inte ska ske i förskolan är det pedagogernas uppdrag att motverka så att inga barn blir utsatta på grund av deras identitet, funktionsnedsättning eller ålder (Lpfö, 2018, s. 5). Det är förskolans uppdrag att se till att alla barn blir delaktiga och påverkar sin utbildning (Hwang & Nilsson, 2019, s. 212). Barn mognar och utvecklas på olika sätt vilket kan ha en inverkan på barngruppen. Att dela upp barngruppen i mindre grupper kan anses som en lugnande faktor. I sociala sammanhang utbyter barn kunskap och tar lärdom av det. Även verktyg så som bildstöd kan vara till nytta för hela barngruppen och det finns en ökad tolerans av de barn som inte är i behov av särskilt stöd. Här kan man även se hur syftet och resultatet av denna studie visar på hur barn kan ta vara på sina behov. Leken hjälper också barnen att förstå andra och deras behov i en lärprocess (Hwang & Nilsson, 2019, ss 295–296). I resultatet kunde vi se att både miljön, pedagogerna och barnen påverkas av varandra på olika sätt i de sociala sammanhangen. Vi kunde se i resultatet att pedagogerna använder sig av läroplanen när de analyserar barngruppen i sina planeringar, där arbetslaget får en samsyn ut av barngruppen. En samsyn av barngruppen kan skapa gynnsamma förutsättningar.
Avslutningsvis har informationen vi tagit del av varit till nytta vid övergångar från förskolan till förskoleklassen, verktygens betydelse för barn i behov av särskilt stöd. Hur man kan ta del av ny information och var man ska söka stöd för att kunna stödja pedagoger och vårdnadshavare i deras arbete framkommer av vår studie. Samspelet mellan hemmet och förskolan med barnet i centrum kan ses som betydelsefullt, att kunna ge det enskilda barnet och samtidigt utveckla och stödja hela barngruppen kräver en viss progression av pedagogerna. Studien har även visat en förståelse för hur man som förskollärare kan arbeta och fördjupa sig i arbetet med övergången till förskoleklassen.
Epidemin har satt hinder i vår studie då vi enbart har kunnat intervjua fyra personer och inte kunnat få en djupare inblick i förskolans verksamhet. Detta ser vi som kritiskt då vi hade önskat att intervjua fler personer och att fler personer hade ställt upp om de fått göra intervjuerna i ett personligt möte på förskolorna, där dem hade känt sig mer trygga och fått ett bredare perspektiv på vad som händer i övergångarna mellan förskola och skola. Ändå har vi fått ut bra material där vi har kunnat dra slutsatser och resultat till vår studie. Under transkriberingen använde vi oss ut av trattmodellen för att reducera materialet och kunde få fram de centrala i intervjuerna. Det vi tänker skulle vara intressant att forska vidare på är hur och vart pedagoger får sin kompetens ifrån i
37
specialpedagogik och var de vidareutbildar sig, då vi sett att det finns varierande kunskaper och att det spelar in i barnens lärande och utveckling. Vi ser även att man kan forska vidare och gå djupare in på vilka verktyg som förskollärarna använder sig av. Om inverkan av olika förskolor påverkar och hur de möter barnens olika behov i praktiken. Om barn med liknande behov påverkas av de sociala kontexterna och miljön på olika sätt. Som vi nämnt i inledningen så handlar det om en social struktur när man pratar om barn i behov av särskilt stöd, därför kan de stödet se olika ut på olika förskolor.
38
9 Referenser
Ackesjö Helena. (2015) Den komplexa väven: Att organisera för barns övergångar till och från förskoleklass. Nordisk Barnehageforskning, 11(4): 1–16. Tillgänglig på internet:
http://dx.doi.org/10.7577/nbf.1323
Alvehus Johan (2019). Skriva uppsats med kvalitativ metod: en handbok. Upplaga 2 Stockholm: Liber
Björck-Åkesson Eva (2015) Specialpedagogik i förskolan. I Sandberg, Anette (red.) (2015). Med
sikte på förskolan: barn i behov av stöd. 2. uppl. Lund: Studentlitteratur
Den europeiska kodexen för forskningens integritet. Reviderad utgåva (2018). Berlin: ALLEA -
All European Academies Att organisera för barns övergångar till och från förskoleklass Hejlskov Elvén Bo & Edfelt David (2017). Beteendeproblem i förskolan: om lågaffektivt
bemötande. Första utgåvan Stockholm: Natur & Kultur
Hejlskov Elvén Bo & Sjölund Anna (2018). Hantera, utvärdera, förändra: med lågaffektivt
bemötande och tydliggörande pedagogik. Första utgåvan [Stockholm]: Natur & kultur
Hwang Philip & Nilsson Björn (2019). Utvecklingspsykologi. Fjärde utgåvan [Stockholm]: Natur & Kultur
Lagercrantz Hugo (2016) Barnhjärnan formas av gener och vad den är med om. I Riddersporre, Bim & Bruce, Barbro (red.) (2016). Omsorg i en förskola på vetenskaplig grund. 1. utg.
Stockholm: Natur & kultur
Läroplan för förskolan: Lpfö 18. (2018). Stockholm: Skolverket
Patel Runa & Davidson Bo (2019). Forskningsmetodikens grunder: att planera, genomföra och
rapportera en undersökning. Femte upplagan Lund: Studentlitteratur
Renblad Karin, Brodin Jane. (2014) Behövs specialpedagoger i förskolan?. Socialmedicinsk Tidskrift, 91(4): 384–390 Tillgänglig på internet:
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:hj:diva-25144
Sandberg Anette & Norling Martina (2015) Pedagogiskt stöd och pedagogiska metoder. I Sandberg, Anette (red.) (2014). Med sikte på förskolan: barn i behov av stöd. 2. uppl. Lund: Studentlitteratur
Skolverket [Elektronisk resurs]. (20??-). Stockholm: Skolverket
Tillgänglig på Internet: https://www.skolverket.se/skolutveckling/inspiration-och-stod-i- arbetet/stod-i-arbetet/overgangar-inom-och-mellan-skolor-och-skolformer
39
Sukumaran Sailajah, Loveridge Judith & A. Green Vanessa (2015) Inclusion in Malaysian integrated preschools, International Journal of Inclusive Education, 19:8, 821-844, DOI: 10.1080/13603116.2014.981229
Tillgänglig på internet: https://doi.org/10.1080/13603116.2014.981229
Thornton Colleen & Underwood Kathryn (2013) Conceptualisations of
disability and inclusion: perspectives of educators of young children, Early Years, 33:1, 59-73, DOI: 10.1080/09575146.2012.682975
40