När frågan om någon av de fyra pojkarna visste vad som står i kursplanen, svarade alla utom David, att de inte hade en aning om vad som gäller för den skönlitterära läsningen inom ämnet svenska. Det kan bero på att de inte har sett kursplanen, eller att de inte reflekterat över den, även om den visats för klassen.
David hade en viss uppfattning om varför man läser litteratur i skolan, men medgav att han inte sett kursplanen. Hans föreställning grundade sig på hans egen uppfattning om varför det är bra att läsa böcker. Hans syn på varför skönlitteratur läses i skolan stämmer överens med innehållet i styrdokumenten. David nämner sådant som att man ska känna till vissa verk som till exempel klassiker och dess författare. Vidare menar David att det är allmänbildande, vilket också är en av punkterna i Wingårds bok där man ser läsningen som en kunskapsbank och ett intresse för omvärlden (1994:9).
Jack säger att han inte vet vad kursplanen säger om skönlitteratur, men i hans intervjusvar finns bitar som stämmer med styrdokumenten. När jag frågade om vad som
kunde var positivt med att läsa, gav han exempel som skulle kunna vara hämtade från kursplanen för svenska. Han nämner att man lär sig ”om hur det är att bo i andra länder, hur det var förr i tiden och att man lär sig om relationer mellan människor”. Jack fortsätter också med att belysa det faktum att det utvecklar läsförmågan och att det också kan vara avkopplande, vilket stämmer överens med några av Wingårds exempel (1994:9).
För Svens del närmar han sig också styrdokumenten när han pratar om det positiva han får ut av att läsa ungdomsromaner med historisk anknytning. Han berättar att han lär sig mycket om hur det var att leva på den tiden romanen utspelar sig. Även historiska faktakunskaper får Sven ur de böcker han läser. Sven nämner också han att genom läsningen övar upp sin läs- och skrivförmåga. Han svarar att han egentligen inte vet varför skönlitteraturläsning finns med i kursplanen, han svarar lite vagt att man ska lära sig förstå det man läser.
Gustav nämner en positiv detalj med läsningen, att det kan vara avkopplande. Även om Gustav inte kan nämna något mer som är positivt med läsningen, pratar han ändå om böcker han läst och plockar ut sådant som är bra med dem. Han säger vid ett annat tillfälle, att han tycker att det kan vara kul att läsa om det är någon bra bok med bra handling och som är spännande. Gustav säger att han gärna läser böcker som handlar om relationer mellan pojkar och flickor.
Ingen av respondenterna syftar på kursplanen när de pratar om vad de kan tänka sig att läsa, och vad som är bra med läsningen. Men eftersom detta stycke behandlar pojkarnas vetskap om styrdokumenten, är det ändå intressant att se vissa kopplingar mellan deras svar och skolans syn.
Jack, David och Sven har en syn på skönlitteraturen som pekar på att det ska vara ändamålsenligt vilket både Amborn och Hansson (1998:19) och Molloy (2002:131) tar upp i sina respektive böcker. Molloy nämner också att det förekommer elever som inte har sett kursplanen (2002:133). Ur mina respondenters svar uppmärksammas just den bristen i och med att de inte kan svara på frågan om varför skönlitteratur ingår i skoluppgifterna. Som jag nämnde ovan kan det vara intressant att titta på deras svar och jämföra med vad styrdokumenten faktiskt säger om skönlitteratur. Det ska inte ses som ett problem att elever inte sett kursplanen. Men det kan vara relevant att visa upp valda stycken ur kursplanen, för att ge stöd åt deras redan befintliga uppfattningar om varför det är bra att läsa skönlitteratur. Därmed har vi lärare ett redskap för att motivera elever till skönlitterär läsning.
6 Diskussion
Det som först kan konstateras utifrån mina resultat är att det är viktigt att skilja på intresse och motivation. De fyra pojkar som ingått i min undersökning utgav sig själva för att vara ointresserade av att läsa skönlitteratur. Ur Svenssons definition av intresse kontra motivation framgår det att intresset anspelar på något som man gör av egen vilja (1989:77). Intresset kan kopplas till något som inte har någon bredare undermening, mer än att bli underhållen eller att fördriva tiden. Tre av respondenterna säger faktiskt att de läser böcker för att fördriva tiden, bland annat på semestern. David läser också på kvällen innan han ska sova. Det kan antydas ett läsintresse hos dessa tre om man utgår från Svenssons syn på vad läsintresse är (1989:77). Men även den fjärde pojken, Gustav, uppger att det kan vara roligt att läsa ibland. En allmän syn på skönlitterär läsning är att det är avkopplande. Den inställningen har Jack, Gustav och David då de berättar om det som är positivt med läsningen.
När motivationen förs fram som en anledning till att läsa skönlitteratur kan det antydas att de fyra pojkarna är motiverade. De klarar samtliga att läsa det som krävs av dem för att nå de mål inom skönlitteraturläsning som skolan har. I skolan finns ett system med läsbeting, vilket jag personligen anser vara fel sätt för att motivera elever till att läsa. Som jag nämnt tidigare kan en elev som inte vill läsa ändå få ihop en recension av en bok. Det går att läsa baksidan och bläddra igenom en bok för att svara på givna frågor till recensionen. Det är det enda som krävs för att få tillgodoräkna sig antalet sidor i den lästa boken. Om en elev bara läser till exempel böcker om Sune, får han ihop ganska många sidor på kort tid. De böckerna är lättlästa sett till vad en elev i grundskolans år 8 ska klara av att läsa.
För att uppnå de mål som ingår i kursplanen för svenska, krävs det mer än att bara läsa ett visst antal sidor. Genom läsningen övar eleverna sin läsförmåga, men det är viktigt att de förstår vad böckerna handlar om. Är vi lärare inte säkra på att eleverna förstår boken, kan vi inte heller säga att eleven är en duktig läsare bara för att han läser många boksidor.
Kursplanen säger bland annat att eleven ska få förståelse för de som är annorlunda och möjlighet att känna empati. Vidare står att eleven ska förstå mångfald och kunna sätta sig in i ”barns, kvinnors och mäns livsvillkor under olika tider och i olika länder” (Skolverket 2005). De bitarna kan inte en ointresserad eller omotiverad elev tillgodoräkna sig, om han inte får hjälp med att tolka och förstå den text han läser. Att tolka kan ske genom samtal och diskussioner, antingen i helklass eller i grupper. Det behöver inte alltid vara att hela klassen
läst samma bok. Ibland kan det räcka med ett gemensamt tema förutsatt att läraren är väl insatt i de lästa böckerna.
Jack, David och Sven har uppgett sådant som de anser vara positivt med att läsa skönlitteratur. Några av deras synpunkter kan till viss del kan liknas vid kursplanens mål. I kombination med vad pojkarna vill läsa och vad de anser är positivt med läsningen, borde det gå att motivera och få dem intresserade av att läsa skönlitteratur. Läraren måste visa ett syfte och se till elevernas individuella förutsättningar för att kunna påverka och motivera eleverna (Svedner 1999:11).
Om hemmiljön har betydelse eller inte kan jag inte säkert svara på. Mina intervjufrågor berörde inte föräldrarnas läsning, mer än att jag frågade vilka föräldrar som läste, och vad de i så fall läste. Svaren angav att några enbart läste tidningar medan andra läste böcker. Det som tyder på att hemmiljön har betydelse, är att de som har läsintresserade föräldrar själva förefaller vara intresserade av läsning. Två av pojkarna som själva föredrar att läsa tidningar, uppgav att deras pappor bara läser tidningar.
Att det är papporna som läser tidningar, ger också en koppling till genusperspektivet. Undersökningar som gjorts tidigare, visar att synen många pojkar har, är att tidningsläsning är manligt medan bokläsning är kvinnligt. Synen överlag är att det är viktigt för pojkar i ungdomsåren att visa sig manliga inför kompisar och flickor, oavsett vad det rör sig om. Likväl som jag inte vet om hemmiljön har betydelse, vet jag inte heller om mina respondenter säger sig vara icke-läsare för att, som Molloy säger (2002:148), framhäva sin manlighet. Mina respondenter kan åtminstone berätta öppet för mig att de läser och de ger även en bild av att de till viss del gillar att läsa. Det visar en bild av hur pojkarna ingår i olika roller. I klassrummet framställer de sig som icke-läsare. När de pratar enskilt med mig berättar de öppet om vad de läser och de nämner även positiva detaljer med den skönlitterära läsningen.
När det gäller vilken slags skönlitteratur de vill läsa, är det inga överraskningar. De nämner fantasy, ungdomsromaner, idrottsromaner, historiska romaner och deckare, vilket inte skiljer sig från rapporter och undersökningar som gjorts tidigare om vad pojkar vill läsa. De läser gärna böcker där de kan känna igen sig i handlingen, och kunna identifiera sig med karaktärerna i romanerna.
Att läsningen är starkt förknippad med skolan och att det är något ändamålsenligt förstår jag när pojkarna berättar var och när de läser. Speciellt Gustav säger att han bara läser hemma för att hinna färdigt med en bok som skolan gett honom i uppdrag att läsa.