Vidare analys och diskussion

I detta avsnitt resonerar jag kring ovanstående resultat genom att referera till de olika teoretiska utgångspunkterna som tas upp i kapitel tre.

Ovannämnda slutsatser tyder på att Veckorevyns pappers- och webbtidning samarbetar till en viss del, men att detta inte är särskilt synligt för utomstående. Det som nämns under teorikapitlet om att Internet som ”eget medium med unika egenskaper” kan stödja

33

papperstidningen både stämmer och inte stämmer i Veckorevyns fall. Det märks tydligt att veckorevyn.com tillhör varumärket Veckorevyn och det kan således tyckas att webben är en ”fördjupning och förlängning” av papperstidningen. Samtidigt får jag intrycket av att webbtidningen är tämligen fristående från pappersversionen. I papperstidningen finns en hel sida ägnad åt webben, där läsarna uppmanas att besöka sajten, medan det på webben väldigt sällan annonseras för papperstidningen (undantaget är prenumerationserbjudanden samt viss omnämning i redaktionernas bloggar). Det skulle kunna tyckas att webbtidningen är en ytterst lämplig plats för mer reklam för papperstidningen, något som i dagsläget inte sker i så stor omfattning. För att samarbetet mellan tidningsversionerna ska bli mer tydligt borde webbtidningen möjligen lägga ner lite mer på att uppmärksamma papperstidningen, i synnerhet under den tvåveckorsperiod som denna tillverkas. Webben har, som vi känner till, möjligheten till daglig uppdatering, något som papperstidningen saknar och säkerligen skulle kunna dra nytta av.

Lowe Hedman skriver i artikeln ”Nättidningen – ett komplement till papperstidningen” att ”nättidningen integreras i papperstidningen och blir ett komplement till denna”. Resonemanget i stycket ovan tyder på att det i Veckorevyns fall inte riktigt ser ut på det sättet, eftersom webbtidningen är mer fristående än integrerad i papperstidningen. Samtidigt innehåller webbtidningen de delar som är viktiga för att ”stärka papperstidningen”, som till exempel prenumerationserbjudanden (genom vilka prenumeranter kan behållas). Det sägs att papperstidningar bli starkare om de har en verkande webbtidning ”vid sin sida”. Många tidningsföretag har idag insett detta (exempelvis stora kvällstidningar, såsom Aftonbladet). Det ser ut som att också tidskriften Veckorevyn har insett vikten av möjligheterna med att ha en välfungerande webbversion. Dock verkar det saknas ett mer komplett samarbete, som skulle kunna gynna de båda varianterna av tidskriften.

Enligt Veckorevyns producenter är målet med verksamheten att vara kompletterande ”systerprodukter”. Denna undersöknings resultat tyder på att detta stämmer i viss omfattning, men samtidigt skulle vissa förändringar kunna göras för att få kompletteringen att bli ännu bättre.

Det är konstaterat att olika tidskriftstypers utseende har betydelse (se punkt 3.1). Webbtidningar är allt mer användaranpassade och har en uppbyggnad som skiljer sig avsevärt från papperstidningens. Även textstrukturen och innehållet skiljer sig åt en aning mellan de två typerna av tidning. En webbtidnings struktur måste vara särskild anpassad efter användaren eftersom utbudet i en elektronisk tidskrift är så pass stort. Läsaren har således makten att bestämma vad som ska läsas och ej. Webbtidningen måste därför läggas upp på ett sätt som underlättar för läsaren. För att en person ska vilja läsa en text måste den vara ”överskådlig och lättbegriplig”. Veckorevyn.com tycks lyckas väl med att framställa texter som är överskådliga och lättbegripliga. Även hypertextformatet, alltså länksystemet som binder samman sajtens olika delar, funderar väl. Veckorevyn lägger ner mycket tid och energi på sin webbupplaga, något som syns tydligt när man besöker sajten. Detta skulle kunna vara en av veckorevyn.com starkaste sidor – och säkerligen det som lockar alla besökare. Veckorevyns webbtidning har nämligen 76 649 unika läsare i veckan – en siffra som är större än hos många andra webbtidningar i samma genre. Det är inte för inte som veckorevyn.coms chefredaktör Ebba von Sydow påstår att deras webbsatsning ”sopar banan” med andra tidskriftssajter i samma genre.

Själva textstrukturen är viktig att ta hänsyn till. Texten i en papperstidning följer en linjär struktur, medan webbtidningens är icke-linjär och sammansatt av en mängd mindre

34

textenheter som man kan förflytta sig mellan. Webbsidor kan därför bli krångliga och ge ett invecklat intryck. Läsaren är den som har makten att välja vägen i en digital tidning, medan papperstidningen bara erbjuder en enstaka väg. Textstrukturen i veckorevyn.com är som jag tidigare har nämnt väl godkänd. Man tar tillvara på fenomenet hypertext, som underlättar transporten mellan sidans olika delar och enkelt kan föra en tillbaka till en vald kategori. Hypertextformatet är en viktig möjlighet som Internet erbjuder, och därför extra viktig att ta tillvara på och utnyttja på rätt sätt.

De digitala tidningarnas karaktärsdrag och möjligheter avhandlades under föregående avsnitt. Jag ska därför inte gå in på dem alldeles för djupt, men ändå diskutera dem en aning utifrån slutsatserna som dragits.

Den övergripande slutsatsen syns vara att veckorevyn.com utnyttjar flera av Internets möjligheter. Det finns dock delar som skulle kunna förbättras för att få ut det optimala. Karaktärsdraget interaktivitet är ett exempel på något som skulle kunna korrigeras. Veckorevyn.com innehåller visserligen ett större diskussionsforum, men detta verkar inte vara sajtens populäraste tillhåll. Varför det är på detta viset är svårt att svara på. Kanske är veckorevyn.coms besökare helt enkelt inte intresserade av sådana tjänster. Eller så har webbredaktionen varit dåliga på att uppmärksamma läsarna på att aktiviteten finns. Att uppmärksamma besökarna om diskussionsmöjligheten skulle kunna vara ett första steg till att eventuellt öka interaktiviteten på sidan. Det finns också andra möjligheter som enligt mig inte utnyttjas till max. Textarkiv hör till dem. Internets oändliga utrymme erbjuder tillfälle till att spara gamla texter i ett textarkiv av något slag. På veckorevyn.com finns inget större textarkiv, utan ett flertal små, som sparar texter under en viss tidsperiod. Var dessa texter sedan tar vägen framkommer inte. Jag, som läsare, skulle gärna vilja se ett större och mer tydligt textarkiv där alla äldre artiklar sparas och kan läsas i efterhand. Flera av texterna som publiceras på veckorevyn.com (exempelvis inom kategorierna skönhet, hälsa och kärlek) är enligt mig tidlösa, och kan därför vara lika intressanta om en vecka, en månad eller ett år. Om dessa förvarades i ett stort arkiv skulle det vara enkelt för besökare att läsa mer om sin favoritkategori.

Det för temat centrala begreppet mediekonvergens tycks inte heller utnyttjas till fullo av Veckorevyn och veckorevyn.com. Enligt konvergenstanken står individen i centrum och uppmuntras att vara med som en aktiv deltagare. Som resultaten i denna undersökning har visat har individen en tämligen liten roll på veckorevyn.com. Det finns uppmuntran, i form av möjlighet till diskussion och liknande, men denna uppmuntran utnyttjas inte fullt ut. I ett mediekonvergerat samhälle smälts gamla och nya medier samman och mediebranscher tvingas att samarbeta. Med ett mer komplett samarbete skulle varumärket Veckorevyn vara ett steg närmre en fullständig inblandning i det konvergerade mediesamhället.

Övergången från analog till digital media har medfört stora förändringar i kommunikationens mönster. Tidigare har kommunikation handlat om överföring och varit centralt styrd, medan den idag är mer individuell och erbjuder möjligheter till konsultation, konversation och registrering (se Bordewijks och Van Kaams kommunikationsmodell under punkt 3.2.4). I Veckorevyns fall märks tydligt hur läsarna har möjlighet att välja hur de vill utsätta sig för den sända informationen. Det erbjuds också konversationsmöjligheter, även om dessa inte utnyttjas till fullo. Informationen som sänds bryter mot de nya kommunikationsmönstrena på så sätt att den fortfarande är centralt sänd, och tämligen opåverkbar. Detta innebär alltså att veckorevyn.com inte följer de nya, förändrade kommunikationsmönstrena till fullo.

35

Börje Alström, Mikael Gulliksson och Lowe Hedman tar i rapporten Magasin i tryck på nätet upp ett antal förslag till tidskriftsförlagen (se dessa under punkt 3.3.1). Dessa ska kunna underlätta problematiken kring samarbetet mellan pappers- och webbtidningar. Jag ämnar kommentera dessa förslag, för att se hur de nyttjas av Veckorevyn. Flera av punkterna har redan tagits upp, så detta kan ses som en sammanfattning.

Alström, Gulliksson och Hedmans första tips till förlagen är ”att utnyttja möjligheterna att korsreferera mellan pappers- och nättidskriften” – något som sker till en viss del hos tidskriften Veckorevyn. Korsreferering är dock någonting som skulle kunna användas mer, i synnerhet från webbens sida. Det kan vara positivt för hela varumärket att omnämnas från båda håll.

När det gäller att uppmuntra läsaren till att ”gå vidare till det andra mediet” sker detta i Veckorevyns fall, som jag tidigare också har visat, mest från papperstidningen till webben. Papperstidningens läsare lockas till webbtidningen genom annonsering. Motsatt reklam sker inte i lika stor utsträckning, även om papperstidningen vid enstaka tillfällen nämns på webben, bland annat genom diverse prenumerationserbjudanden. Dessa erbjudanden utmärker sig dock inte så starkt.

Textarkivfunktionen, som är en av de möjligheter som Internet erbjuder tidskrifterna, är under viss kritik. Även om det finns olika mindre textarkiv saknar jag, som jag tidigare har nämnt, ett övergripande och lättillgängligt textarkiv. Veckorevyn.com får ett plus för sin sökfunktion, där läsaren kan välja att söka på hela sajten eller inom vissa teman. En välfungerande sökfunktion är ett viktigt inslag i en bra webbtidning och alltså någonting som veckorevyn.com har lärt sig att uppskatta värdet av.

Interaktivitet och kommunikationsmöjligheter mellan webbtidningens besökare existerar, men utnyttjas inte fullt ut. Min åsikt är att veckorevyn.com borde satsa mer på att utveckla det existerande diskussionsforumet för att på så sätt dra till sig fler användare. Alström, Gulliksson och Hedman tipsar även tidskriftsförlagen om nyttan av att ha en fungerande ”köpa, sälja och byta tjänster och varor”-funktion. Detta är ingenting som veckorevyn.com har. Diskussionsforumet skulle visserligen kunna fungera för liknande ändamål, men gör inte det. En eventuell utveckling av diskussionsfunktionen skulle alltså kunna leda till införandet av tjänster som dessa.

Som en slutlig punkt tar Alström, Gulliksson och Hedman upp annonsering och intressanta ”länksystem”, som sägs ”öka nyttan” av olika tidningssajter. Tidskriften Veckorevyns webbupplaga består till stor del av reklamannonser, något som förefaller vara centralt i verksamheten.

Det är ingen nyhet att det har skett framträdande förändringar på mediemarknaden under de senaste årtiondena. Analogt blir digitalt, och detta påverkar många aspekter av media. Tidningsbranschen är en av dem. De flesta traditionella medieföretagen har idag insett vikten av att anpassa sig efter det förändrade medielandskapet. Därför har många medieföretag satsat stort på det digitala. Tidskriften Veckorevyn synes vara en av dem som delvis har anpassat sig till det nya, genom att storsatsa på sin webbupplaga.

Sammanfattningsvis kan det konstateras att Veckorevyn inte fullständigt stämmer in på resultatet från Alström, Gulliksson och Hedmans rapport (se punkt 1.1), eftersom de tar tillvara på flera av de möjligheter som Internet erbjuder samt har ett visst samarbete mellan

36

tidskriftens pappers- och nätupplaga. Veckorevyn.com är visserligen inte lika framskridet som exempelvis Aftonbladets webbupplaga, men verkar vara en av de större onlinetidskrifterna i Sverige idag. De är alltså på rätt väg, och skulle kunna figurera förebild för andra tidskrifter i dagens Sverige.