Vidare utredning

Ett fall som återkommande har hänvisat till i praxis är Dumbell v Roberts (1944) 1 All ER 326 från The Court of Appeal och tar sikte på fall då polis har rätt att genomföra en arrestering utan föregående beslut därom¹⁶⁰. För att en arrestering utan ett sådant beslut ska vara lagligen grundad krävs att det föreligger skälig grund för misstanken¹⁶¹ som arresteringen baseras på. En man i arbetskläder på cykel stannades av två polismän som frågade ut mannen                                                                                                                

155 Discretion.”Being able to decide what correctly should be done”. Collin, English Law Dictionary, s. 96.

156 Hussein v Chong Fook Kam (1970) AC 942, The House of Lords.

157 Reasonable suspicion/Reasonable ground for suspicion.

158 Ordinary causious/reasonable man.

159 Castorina v Chief Constable in Surrey (1988) NRJ Rep. 180, The Court of Appeal.

160 Arrest without av warrant.

161 Reasonable grounds for suspicion.

angående en medhavd säck med tvålflingor, som på den tiden var en ransoneringsvara. Mannen uppgav att han erhållit tvålflingorna från en vän på arbetsplatsen. Det fanns inte några bevis för att tvålflingorna skulle vara stulna eller att mannen skulle gjort sig skyldig till häleri. Trots detta och då poliserna inte fick ett svar de var nöjda med arresterade de således mannen utan att dessförinnan ha frågat om dennes namn, bostadsadress eller kontrollerat de lämnade uppgifterna på mannens närbelägna arbetsplats. Mannen fördes till polisstationen och blev där anklagad för olaga innehav¹⁶² av tvålflingor. Vid förhör på stationen lades sedermera anklagelserna mot mannen ner, varpå han väckte talan mot de båda polismännen som arresterat honom för olaga frihetsberövad¹⁶³. Vid tidpunkten för arresteringen tillämpades Liverpool Corporation Act 1921 vilket under sektion 513 stipulerade att det är lagligt för en polisassistent¹⁶⁴ och vem helst han behöver ta hjälp av att, utan ett beslut, arrestera och kvarhålla den person vars namn och bostadsadress är okänd för polisassistenten och inte heller kan säkerställas av densamma och personen ska begå ett brott mot bestämmelserna i aktuell del av akten. Det var endast utifrån dessa lagstadgade bestämmelser som mannen blev arresterades och anklagades.

Oavsett om befogenheten att arrestera någon utan en ett bakomliggande beslut grundar sig på common law eller lagstadgade bestämmelser måste en sådan befogenhet alltid föregås av en skälig grund för misstanke. Fråga om huruvida polisen haft skälig grund för misstanke rör i detta fall om polisen innan arresteringen vidtagit tillräcklig utredning för att uppnå aktuellt beviskrav. I förevarande fall hade polisen möjlighet att fråga mannen om hans namn och adress, vilket hade undanröjt grunden enligt the Liverpool Corporation Act 1921 som åberopades. Vidare gavs en möjlighet att kontrollera de av mannen lämnade uppgifterna om att han erhållit tvålflingorna från en arbetskamrat, något som polisen inte bemödade sig med. I och med att polisen inte gjorde sådana efterforskningar som omständigheterna i fallet tillät kunde de inte anses ha uppfyllt sin utredningsskyldighet och de ansågs då inte ha skälig grund för

162 Unlawfull possession.” An act which is against the law”. ”Physically holding something.

(which does not necessarliy belong to you)”. Collin, English law dictionary, s. 325 och s. 239.

163 Unlawfull imprisonment.”i) tort of keeping someone imprisoned wrongfully ii) sending someone to prison for a wrong reason”. Collin, English Law Dictionary, s. 120.

164 Constable.”Lowest rank of police officer”. Collin, English Law Dictionary, s. 67.

sin misstanke.¹⁶⁵ De skulle således vidtagit vidare utredning ¹⁶⁶ innan arresteringen för att en misstanke på skälig grund skulle ansetts föreligga.

I nyss refererade avgörande anförs att kravet på skälig grund för misstanke är av vikt ur samhällsskyddssynpunkt. För de fall då befogenheten att arrestera en person utan föregående beslut missbrukas kan dock det som var tänkt att tjäna som skydd för samhället komma att bli en fara för detsamma. Kravet på att en polisman innan en arrestering måste försäkra sig om att det föreligger skälig grund för misstanke är dock begränsat. Polismannen behöver således inte göra en prima facie-bedömning¹⁶⁷, utan hans skyldighet ligger i att göra sådana efterforskningar som, omständigheterna i fallet, för en förståndig man utan svårighet borde framstå som för tidpunkten genomförbara.¹⁶⁸ I vissa fall behöver polisen naturligtvis agera i stundens ingivelse för att förhindra en eventuell flykt, men då det inte föreligger någon sådan fara för att personen som exempelvis väckt polisens misstanke kommer att försöka fly bör således polisen vidta alla nödvändiga efterforskningar innan de genomför en arrestering.

Ytterligare fall som anknyter till att polisen företagit för lite utredning eller efterfrågningar är Castorina v Chief Constable in Surrey (1988) NRJ Rep 180 från The Court of Appeal, där polismännen vid ett inbrott fann omständigheter vilka de ansåg tydde på ett insiderjobb. Dessa huvudsakliga utmärkande egenskaper var bland annat att inbrottet inriktats på ett låst skåp där företagets räkenskaper fanns trots att det fanns andra föremål som för en tjuv borde vara mer attraktiva. Företagets lokaler var belägna i ett område där det, ur en opportunistisk inbrottstjuvs ögon, fanns andra mer lockande butiker. Vidare ansåg polisen att tjuven förmodligen haft vetskap om hur säkerheten hos företaget såg ut då tjuven slagit söder en fönsterruta på en av dörrarna och sedan kunnat låsa upp dörren på grund av vad de förmodade var vetskap om företagets säkerhetsanordningar eller brist på desamma. Tjuven verkade                                                                                                                

165 Dumbell v Roberts (1944) 1 All ER 326, The Court of Appeal.

166 Futher inquiries.”To ask questions about something”. Collin, English Law Dictionary, s.

160.

167 Motsvarar ”tillräckliga skäl” – bevisen räcker för att fälla den misstänkte om det inte kommer fram motbevis.

168 Dumbell v Roberts (1944) 1 All ER 326, The Court of Appeal.

oerfaren då denna inte medhaft någon ficklampa utan använt flertalet tändstickor som hittats invid skåpet som verkat vara föremålet för inbrottet.

Den normalt sett låsta skrivbordslåda där nycklarna till bland annat aktuellt skåp förvarades, uppvisade tecken på åverkan och ett antal felaktiga nycklar låg slängda på golvet intill skåpet. Efter förhör med den verkställande direktören vars företag blivit utsatt för inbrottet framkom att en medelålders kvinna ”av god karaktär” blivit avskedad viss tid innan, men att arbetsgivaren inte trodde att kvinnan i fråga låg bakom inbrottet. Polisen drog slutsatsen att kvinnan var den mest sannolika gärningsmannen sett utifrån antagandet om insiderbrott och åkte hem till henne för att meddela deras misstanke.

Dessförinnan hade ett brottsregisterutdrag gjorts vilket visade att kvinnan aldrig tidigare arresterats eller anklagats för brott. Trots detta och kvinnans nekande till misstanken vidtogs ingen vidare utfrågning¹⁶⁹ för att utröna vara sig om det fanns ett agg gentemot den tidigare arbetsgivaren eller annat förklarligt motiv. Polisen ansågs sig trots detta ändå ha skälig grund för sin misstanke¹⁷⁰ gentemot kvinnan som arresterades och hölls frihetsberövad i 3 timmar och 45 minuter innan hon släpptes utan anklagelse. Grunden för arresteringen låg i att polismannen stödde sig på bestämmelsen om att en polisassistent ”may arrest without a warrant anyone whom he has reasonable grounds for suspecting to be quilty of the offence”¹⁷¹. Huruvida polismannen haft skälig grund för sin misstanke gentemot kvinnan måste baseras på övervägande av den information som var tillgänglig för honom vid tidpunkten för arresteringsbeslutet. Den information som ostridigt förelåg var uppgifterna från den verkställande direktören till polisen i det initiala skedet om att Castorina blivit avskedad för inte så lång tid sen, samt polisens slutsats utifrån de speciella egenskaperna av inbrottet att det rörde sig om ett insiderbrott.

Domaren i målet ansåg att polismannen som utförde arresteringen vid tidpunkten för beslutet haft skälig grund för sin misstanke att Castorina var skyldig till inbrottet, trots att han inte vidtagit någon ytterligare utredning. Den ovan beskrivna sammanlagda fakta som förelåg vid arresteringsbeslutet var således tillräcklig för att en skälig grund för misstanke skulle föreligga.¹⁷²                                                                                                                

169 Futher inquieries.

170 Reasonable grounds for suspecting.

171 The Police and Criminal Evidence Act 1984, Section 24(6).

172 Castorina v Chief Constable in Surrey (1988) NRJ Rep 180.. The Court of Appeal.

En arrestering som skett i syfte att den arresterade mer troligt skulle erkänna gärningen i fråga och berätta sanningen om han sattes i fängsligt förvar ansågs inte lagligen grundad. Även om polismannen som genomförde arresteringen ansågs ha haft skälig grund för misstanken så fanns han agerande felaktigt på den grund att han inte företog någon utfrågning¹⁷³ av personen i fråga innan arresteringen genomfördes.¹⁷⁴