Vikten av rutiner

Under observationerna uppmärksammade vi betydelsen av rutiner. Vi upplevde att barn som överlämnades till exempel precis innan frukost, och visste att de skulle gå rakt in och sätta sig på sin plats, hade en enklare överlämning, vilket även pedagogerna uttryckte i in- tervjun. Föräldern kunde då oftast gå efter en ”hejdåkram” utan motstånd från barnet. De barn som däremot blev överlämnade i situationer då pedagogen hade svårt att ge full upp- märksamhet, som under frukosten, när de skulle gå ut, eller när många barn kom på samma gång, hade svårare att låta föräldern gå. Vi tänker här att tydliga rutiner för dessa situationer hade underlättat. Den otillräcklighet som pedagogerna beskriver i vissa situat- ioner på grund av personaltäthet och barngruppens storlek kan vi också se drabbar barnen negativt. Förutom att det är en pedagogisk fråga är den också politisk. Även under den fria leken var det svårare för barnen att bli överlämnade då det inte var bestämt var de skulle gå. Återigen blev vikten av att pedagogen hade tid att stödja barnet tydligt. Detta tänker vi är viktigt att som pedagog ha i åtanke samt att i samråd med föräldern diskutera passande rutiner för barnet för att överlämningen ska bli så bra som möjligt.

Att pedagogerna inte hade några planerade rutiner vid överlämnandet utan att det ”gav sig med tiden”, är troligen svårt både för barnen och för pedagogerna själv. Att arbeta mål- medvetet med alla situationer i förskolans vardag är utifrån förskolans läroplan (98/2010) en grund i förskolans verksamhet. Att överlämning, som vi observerat, kan vara en svår stund även för barn som varit i förskolan ett tag uppmärksammade vi under observation-

erna. Genom att prioritera även denna stund i planering ges ytterligare tillfällen för kon- takt och lärande.

6.1.2 Kommunikation

Att pedagogen har en positiv kommunikation med barnet med hjälp av språk och kropps- språk är grunden för att barnet ska känna sig tryggt (Johannessen & Mikkelsen, 2015) Pe- dagogerna bjöd vid överlämningen in till kramar, att hålla-i- handen och ställde frågor. Detta agerande upplevde vi hjälpte barnet vid överlämningen. Barnen fick till exempel sitta i famnen eller hålla handen fram tills de själva var redo att utforska på egen hand. Pe- dagogen mötte barnets behov i ord och handling. Kommunikation i form av språk och kroppsspråk är tätt kopplat till den trygghet som pedagogen förmedlar till barnet (Hansen, 2013). Att tidsbristen påverkade pedagogens tillgänglighet blev tydligt, vid sådana till- fällen kunde tillgängligheten ersättas med uppmuntrande och lockande kommentarer. I stressiga situationer när man inte har samma tid för att trösta kan vi tänka att man som pe- dagog omedvetet kan försöka skynda på en svår överlämning genom att till exempel upp- muntra och locka barnet med roliga saker, istället för att bekräfta barnets känslor och låta barnet få bli tröstat i sin egen takt. I exemplet med Lee som blev lämnad i hallen när alla barnen var på väg ut skulle man kunna tänka att det utifrån anknytningsperspektivet skulle underlätta för henne om hon blev inbjuden till att sitta en stund i famnen. De barn som vi såg fick denna möjlighet från pedagogen tog ofta själv steget efter en stund för att gå iväg och leka. Detta kan vi koppla till vår frågeställning om betydelsen av pedagogens bemö- tande och kommunikation vid överlämningen.

6.1.3 Anknytningsperspektivet

Vi upplevde att överlämningssituationen fungerade bra i många fall då de flesta barn vi observerade överlämnades utan svårigheter, men att det skulle underlätta för både barn och pedagoger om stunden var planerad utifrån anknytningsperspektivet. Inte minst tänker vi på barn som Nor som inte hade gått i förskolan så länge. Pedagogernas kunskap om an- knytning varierade och det blir naturligtvis också svårt att då tillämpa den i praktiken. Kunskap om anknytning beskrivs som grundläggande för att barnen ska kunna tillgodose sig verksamheten i förskolan (Broberg m.fl., 2012).

Medvetenheten om att möta varje barns behov är värdefullt för barnet ur ett anknytnings- perspektiv och något man som pedagog bör vara lyhörd för (Broberg m.fl., 2012; Killén, 2014; Drugli, 2012). Vi anser att kunskap om detta borde få större plats i utbildningen för pedagoger än vad den har i nuläget. Denna kunskap ger en bredare förståelse för barnens signaler och beteende samt en förmåga att tolka dem, vilket är värdefullt i överlämningssi- tuationen, men också i andra situationer under hela dagen i förskolan. Pedagoger som an- vänt sig av kunskap om anknytning i förskolans pedagogiska vardag berättar om att teorin är användbar i praktiken (Hagström, 2010; Killén, 2014; Howes, 1999; Johannessen & Mikkelsen, 2015).

Under intervjun nämnde pedagogerna att en av personalen byter avdelning varje år. Uti- från ett anknytningsperspektiv tänker vi att detta är svårt för barnen. De barn som knutit an till pedagogen som byter avdelning förlorar då sin trygga bas på förskolan samtidigt som det kommer en ny pedagog de ska lära känna. Troligen medför det också något för arbetslagets möjlighet att utveckla den pedagogiska verksamheten. I intervjun nämnde en av pedagogerna svårigheten med att komma till en ny avdelning och få barnens tillit vid till exempel överlämningssituationen. Extra svårt blir det för de barnen med en otrygg el- ler desorganiserad anknytning som kan ta extra lång tid på sig innan de vågar lita på någon (Hagström, 2010; Killén, 2014). Vi ställer oss frågan varför och för vems skull bytena sker, pedagogernas eller barnens?

Under arbetets gång har vi fått en djupare inblick i pedagogens betydande roll vid över- lämning. Vi har genom att studera överlämningen fått förståelse för anknytningens bety- delse vid denna dagligen återkommande situation. Denna förståelse tänker vi är relevant och betydande för pedagogers dagliga arbete och vår framtida yrkesroll.

6.2 Metoddiskussion

Den kvalitativa metoden har hjälpt oss få en bild från olika perspektiv om hur överläm- ningen kan gå till. Genom det insamlade materialet har vi kommit fram till resultat som vi diskuterat med hjälp av teori. Genom att vara en icke deltagande observatör höll vi oss i bakgrunden när vi observerade. Vi märkte inte att vår närvaro hade någon större påverkan på överlämningssituationen. Dock var det ibland situationer när vi fick gå ur vår observa- törsroll. En av oss har sedan tidigare haft kontakt med förskolan och är välkänd för barnen

några ord. Av artighetsskäl var en konversation svår att undvika. Detta kunde störa vår koncentration under observationen.

Studiens slutsatser är byggda på vår tolkning av empiri och litteratur och de slutsatser vi dragit är inte generella för alla förskolor. En annan gång hade det varit intressant att an- vända sig av en filmkamera för att dokumentera. Vi hade då kunnat få hela bilden av vad som händer och kunnat se filmen om och om igen.

6.3 Vidare forskning

Området har fångat vårt intresse och för att få en bredare bild om överlämningssituationen tänker vi att det hade varit intressant att studera pedagogens bemötande och inställning vid fler förskolor och jämföra resultaten. Vi tänker också att det hade varit intressant att stu- dera olika socioekonomiska områden i samma stad. Förskolan där vi utförde studien låg i ett socioekonomiskt stabilt område. Vi ställer oss frågan om det skulle dyka upp andra sorters problem vid överlämningen i ett socioekonomiskt belastat område. I flera socioe- konomiskt belastade område i Malmö är nativiteten högre (Malmö stad, 2014). Om detta innebär större familjer vet vi inte, men är det så tänker vi att det är något som skulle kunna påverka överlämningen. Om föräldern har flera barn att överlämna på förskolan, kanske på olika avdelningar, kan man tänka att föräldern troligtvis inte har samma tid för över- lämnandet och är kanske upptagen av syskon. Detta är en av de frågor vi ställer oss och om detta påverkar pedagogens roll vid överlämningen.

En fråga vi ställer oss är hur vår studie hade sett ut om vi haft tid att utföra studien på den förskolan vi först tänkte vara på, där pedagoger från tolv avdelningar möter de barn som överlämnas innan frukost. Under studien har vi uppmärksammat bristen på forskning inom området. En del forskning vet vi är på gång, men ännu finns inga resultat färdiga. Forsk- ningen heter ”Liten i Barnehage”, leds av professor Maybritt Drugli och undersöker bland annat vilken betydelse relationen pedagog och barn har. Vi ser fram emot mer kunskap och att själv som färdiga pedagoger få vara med att utveckla förskolan.

7. Referenser

Ahnert, Liselotte., Gunnar, Megan R., Lamb, Michael E. & Barthel, Martina. (2004). Transition to child care: associations with infant-mother attachment, infam negative emo- tion, and cortical elevations. Child Development, 75(3), 639-650.

Ainsworth, Mary. Blehar, Mary, C .& Walters, Everett (1978). Patterns of attactment. Hills dale: Erlbaum.

Alvehus, Johan (2013). Skriva uppsats med kvalitativ metod: en handbok. 1. uppl. Stock- holm: Liber.

Bowlby, John (1969/1982). Attachment and loss. Vol. 1. Attachment. (2:a reviderade utg. 1982). NewYork: Basic Books.

Bowlby, John (2010). En trygg bas: kliniska tillämpningar av anknytningsteorin. (2. utg.) Stockholm: Natur & kultur.

Bowlby, John (1951). Maternal care and mental health: a report prepared on behalf of the World Health Organization as a contribution to the United Nations programme for the welfare of homeless children. Geneva: World Health Organization.

Brandizæg, Ida, Torsteinson, Stig & Øiestad, Guro (2013). Se barnet innenfra. 1. uppl. Kommuneforlaget AS, Oslo.

Broberg, Anders, Granqvist, Pehr, Ivarsson, Tord, Risholm-Mothander, Pia (2006). Anknytningsteori: betydelsen av nära känslomässiga relationer. 1. utg. Stock- holm: Natur och Kultur.

Broberg, Anders, Hagström, Birthe & Broberg, Malin (2012). Anknytning i förskolan: vik- ten av trygghet för lek och lärande. 1. uppl. Stockholm: Natur & Kultur.

Cooper, Glen, Hoffman, Kent, Marvin, Robert S., & Powell, Bert. (2002). The Circle of Security Project: attachment-based intervention with care-giver-pre- school dyads. At- tachmerzt ar1d Human Development, 4, ro7-124.

Degotardi, Sheila (2010). High‐quality interactions with infants: relationships with early childhood practitioners’ interpretations and qualification levels in play and routine con- texts. Vol 18. International Journal of Early Years Education. Sydney, Macquarie Uni- versity. Sid 27-41.

Drugli, Maybritt (2012). Liten i barnehagen. 3. uppl. Trondheim.

Hagström, Birthe (2010). Kompletterande anknytningsperson på förskola. Diss. Lund : Lunds universitet, 2010.

Hansen, Ole Henrik (2013). Dagplejen i Danmark. Forskningsrapport. Århus universitet.

Howes, Carolee (1999). Attachment relationship in the context of multiple care givers. I Jude Cassidy & Philip R. Shaver (Red.), Handbook og attachment: Theory resarch and clinical applications (ss.671-687). New York: Guilford Press.

Johansson, Charlotte U., Mikkelsen, Eva (2015) Relasjonsbygging i barnehagen: Ut-

vikling av samhandlingskompetanse mellom barnehage, barnevern og foreldre. 1 uppl.

Oslo, Gylendal Norsk Forlag AS.

Killén, Kari (2014). Förebyggande arbete i förskolan: samspel och anknytning. 1. uppl. Lund:

Studentlitteratur.

Klein, Pnina. S, Kraft, Ravit. R, & Shoet, Cilly (2010). Behaviour patterns in daily moth- er-child seperations: possible opportunities for stress reduction. Early child development and care, Vol. 180, 387-396. Bar-Ilan University, Ramat-Gan.

Lantz, Annika (2013). Intervjumetodik. 3., [omarb.] uppl. Lund: Studentlitteratur.

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket.

Løkken, Gunvor & Søbstad, Frode (1995). Observation och intervju i förskolan. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur.

Malmö stad, Befolkning per stadsområde, stadsdel, delområde 2007-2014 http://malmo.se/Kommun--politik/Statistik/Befolkning.html. (2016-04-28)

Solheim, Elisabet (2013). Effects of Childcare on Child Development. Time in Care, Group Size, and the Teacher-Child Relationship. Trondheim: Norwegian University of Si- ence and Technology.

8. Bilaga

8.1 Intervjufrågor:

• Kan du börja med att berätta lite om hur en överlämning kan se ut på förskolan? • Har ni diskuterat i arbetslaget om lämpliga rutiner vid överlämning?

• Tycker du att överlämningen är en prioriterad stund i såväl praktik som planering? • Ser det olika ut för olika barn utifrån behov? Har ni diskuterat med föräldern och

kommit överens om rutin utifrån enskilda barn?

• Möter ni varje förälder och barn i hallen? Varför? Varför inte? • Kan du ge exempel på hur ni försöker möta olika barns behov?

• Har ni i arbetslaget diskuterat överlämning ur ett anknytningsperspektiv. Vad som händer med barnet och hur du som pedagog kan hjälpa.

• Har du mött barn som är svårtröstade? Hur tänkte/gjorde du då?

• Behöver barnen hjälp att återknyta kontakten med personal och barn på avdelningen? • Vad tycker du som pedagog är viktigt att tänka på när barnet överlämnas på förskolan? • Finns något du vill tillägga som du tycker är viktigt?