Vilka faktorer upplevs vara hindrande för samverkan?

6.3.1 Skilda sekretessregler och olika regelverk försvårar samverkan

Som hindrande faktorer lyfts olika regelverk och sekretessregler som styrs av dessa. Samtliga respondenter upplever att samverkan många gånger försvåras av olika sekretessbestämmelser vilket kan vara en nackdel för informationsutbytet. Eftersom Barn- och ungdomspsykiatri och skolan styrs av olika lagar och har olika rutiner att förhålla sig till, skapas krockar mellan verksamheterna. Skolan upplever en frustration beträffande det stöd Barn- och ungdomspsykiatri erbjuder; skolan kan uppleva en ensamhet i att förstå en elevs situation och i arbetet att hitta rätt stöd för eleven i lärmiljön är det viktigt för skolan att känna till och ha en helhetsbild kring eleven både psykologiskt och medicinskt.

”Även om man kan tänka sig att man samarbetar kring samma elev , är det ju så att de har deras profession o deras utgångspunkt...Skolan har sina lagar att förhålla sig till och BUP har sina lagar att förhålla oss till så kolliderar det lite ibland.” (Rektor)

Respondenten ger uttryck i att olika regelsystemen ofta leder till olika sätt att se på det gemesamma uppdraget. Det kan också tolkas en underton av att man inte är så insatt i varandras regelverk samt att professionerna inte kan vara så öppna i kommunikationen som de skulle vilja vara. Detta kan relateras till (Hylander, 2011) som belyser att när skilda regelverk är tydliga kan det ses som som ett hinder för samverkan och kan skapa en frustration för de professionella utifrån att de upplever att de inte kan samverka som de önskar. Bristen på insyn i varandras arbete försvårar kommunikationen och därigenom samverkan. Det finns en risk att Barn- och ungdomspsykiatri inte vet hur ett barn har det i skolan eller att skolan inte vet att det föreligger medicinska aspekter som kan påverka barnets skolsituation. Resultaten kan analyseras utifrån systemteorin som beskriver att strikt regelföljande ger svag effekt och låg kreativitet. Vårdnadshavarnas delaktighet och medgivande är en viktig aspekt även här eftersom sekretessbegränsningarna många gånger innebär informationsförluster mellan organisationerna. Detta kan härledas till Hylander (2011) som poängterar att olika regelverk medför hinder för samverkan och kan upplevas som ett hinder av de som inte kan uttala sig på grund av sekretess och av dem som inte får den information de önskar på grund av sekretessen.

6.3.2 Olika förväntningar och bristande kunskap om varandras ansvarsområden försvårar samverkan

Respodenterna gör gällande att det finns olika förväntningar på varandra och menar att upplevelsen är att organisationerna ibland ställer orealistiska förväntningar på varandra vad gäller arbetsuppgifter vilket leder till svårigheter att samverka. Skolan menar att det i skolans värld inte finns de resurser som Barn- och ungdomspsykiatrin förväntar sig.

”...att man kanske inom Barn- och ungdomspsykiatrin förutsätter att vi kan göra vissa saker och vi upplever att det inte är vårt ansvar.” (Skolpsykolog)

Ovanstående citat visar att det finns en otydlighet kring förväntningar på varandras uppdrag vilket tolkas som en hindrande faktor som gör det svårt att mötas i uppdragen. Detta i sin tur ökar risken att elever “faller mellan stolarna”. En respondent berättar att det har hänt att elever har slussas fram och tillbaka mellan olika orter och behandlingar men att ingen riktigt tagit ett ansvar. Skolan upplever att elever inte får hjälp trots att skolan gör pedagogiska utredningar och annat underlag.

”Jag vet ju egentligen inte alls hur deras direktiv är...Det hade varit intressant att veta vad vi kan göra mer och var gränsen går för vårt uppdrag .” (Specialpedagog)

Det finns många frågor hos respondenterna kring var gränsen för ansvaret går mellan de olika organisationerna. Från Barn och ungdomspsykiatrins sida anser man att skolan inte alltid följer direktiven när det gäller utredningar utan lägger över ansvaret på Barn och ungdomspykiatrin för tidigt något som orsakar svårigheter för utredningar. Barn- och ungdomspsykiatrin upplever att skolan har höga förväntningar på deras verksamhet, något som de upplever att organisationen har svårt att leva upp till. Resultaten kan kopplas till teorin Widmark() som framhåller att detmånga gånger kan även uppstå konflikter i fråga om ansvarsfördelning och behandlingskostnader, frågor som beror på gränsdragningar och ansvarsområden, något som hade kunnat undvikas med tydliga ramar för samverkan och en mer specifik fördelning av roller. Sammantaget är upplevelsen hos samtliga intervjuade att en otydlighet i ansvarsfördelningen finns i dagsläget som skapar en ineffektivitet i samverkan som upplevs frustrera organisationer på olika sätt.

6.3.3 Brist på återkoppling, information och kommunikation- försvårar samverkan

Skolans generella uppfattning är att kommunikationen mellan organisationerna har vissa brister och är en hindrande faktor för lyckad samverkan. Erfarenheterna kring återkoppling skiljer sig åt. När det gäller återkopplingar från genomförda utredningar upplevs kommunikationen vara god men tillgängligheten till Barn- och ungdomspsykiatrin upplevs för övrigt vara bristande då skolan upplever att det kan vara omständigt att komma fram till rätt person samt att det är långa kötider för utredningar utan att skolan får någon återkoppling i ärenden. Skolans respondenter menar att det tar lång tid att få svar och att personalomsättningen påverkar kontinuiteten i vissa fall.

“Man undrar ibland vad som har hänt när man inte får någon återkoppling. Ibland får vi höra att den ansvarige slutat, det händer ingenting.” (Specialpedagog)

Skolan upplever att Barn- och ungdomspsykiatrin uteblir från bestämda möten och att det därför finns en risk att viktig information inte når inte fram. Specialpedagogen berättar att ofta är det skolans personal som är initiativtagare till samverkan med Barn och ungdomspsykiatrin t.ex vid SIP möten och att skolan därför upplevs många gånger vara drivande och ansvariga för samverkan. Skolan upplever att samverkan med Barn-och ungdomspsykiatrin många gånger är avgörande för att elevens behov ska tillgodoses och att skolan inte ska vara ensamma i egna dilemman. Barn och ungdomspsykiatrins respondent upplever att skolorna generellt är tillgängliga och trycker på. Det kan tolkas som att kommunikationen har en förbättringspotential. Resultaten kan analyseras utifrån teorin som visar på att kommunikation är en viktig faktor och att alla delarna hänger ihop (Öquist, 2017).

6.4 Aktörernas syn på sin egen roll i samarbetsprocessen

Respodenterna menar att det är viktigt i samverkan att ha förståelse och kunskap om varandras arbete. Två respodenter uttrycker behovet av tätare dialog organisationerna emellan för att klargöra vad samverkansparterna har att bistå med i samverkan. En respondent tycker att samverkan försvåras om parterna inte är lika delaktiga. Att förståelsen för varandras roller inte är givet kan illustreras med följande citat:

“Jag tror inte att vi alla gånger har den förståelsen som vi borde ha för varandras roller. Man respekterar varandras professioner i samverkan och man litar på bedömningar, man går liksom inte in och säger hur vi tycker att de ska göra. Vi skulle behöva klargöra vad vi kan göra bättre och var går gränsen för deras uppdrag går.” (Barnpsykiatriker)

Respondenten ger i uttryck att man inte vet men skulle vilja veta mer och vad man kan göra bättre för organisationerna ska kunna verka optimalt inom sitt område vilket förutsätter att man beskriver för varandra var gränsen mellan verksamheterna går. På motsvarande sätt visar följande citat att skolans tankar kring den egna rollen:

”Vi i skolan kanske förutsätter att BUP kan hjälpa till med vissa saker, de förutsätter att vi gör vissa saker som vi absolut inte kan göra och det blir ingen samverkan...alla är experter inom sitt område , vi vet hur barnet har det i skolan och vad som fungerar och inte... jag tror att vi från skolan kan bidra mycket mer i deras arbete.” (Specialpedagog)

Här uttrycks att man förutsätter att vissa saker görs utan att kunskapen om varandras roller är tydlig. Respondenten uttrycker att viljan finns men inte alltid kunskapen om varandras expertis och roller. Båda respondenterna menar att man vill och kan göra mycket mer i samverkan. Resultaten kan kopplas till teorin Axelsson (2013) beskriver att de strukturella hindren kan handla om att de samverkande verksamheterna har olika regelverk, ansvarområden och gränsdragningar. I systemteorin lyfts det fram att framgångsreceptet är att gå utanför ramarna av den egna verksamheten, lösa upp gränser, öka kontaktytor för att därigenom få nya idéer och åstadkomma högre effektivitet och en ökad kvalitet i samverkan Öquist, 2017).Resultatet understryks i lagtexterna där samverkan är vagt beskrivet gällande ansvarsfördelningen och därmed försvårars tolkandet av ansvaret för samverkan. Tidigare forskning framhäver dessutom är ansvaret visat sig vara oklart i praktiken utifrån Kommunrevisionen genomlysning (2016) där det talas om svårigheter för de professionela att gå utanför gränserna för det egna uppdraget. Detta har visat sig vara otydligt vilket bekräftar respondenternas upplevelser. Det får vidare effekter för individer som i sin tur inte får samma förutsättningar beroende på inblandade i samverkan.