Vilka lekar uppstår?

De lekar som vi har uppmärksammat är fantasilekar, där barnen hittar på egna lekar som vi tolkar är utifrån erfarenhet och från böcker eller sagor som de hört. Att jaga varandra är också populärt i hallen, det är en del barn som gärna springer in och ut ur hallen. Vi har även sett lekar som går ut på att gömma sig och att andra barn letar efter en och det finns de barn som tar in privata artefakter i sina lekar ute i hallen. Markström (2016) skriver om att hallen är en mötesplats mellan det privata och det offentliga. Det blir tydligt i hallen att alla barn har privata artefakter då de hänger dessa på sina respektive fack. Barnen är ofta medvetna om vilka regler som gäller angående deras privata artefakter, möjligtvis att de får ha ett gosedjur eller liknande när det är vila, annars ska de privata artefakterna stanna i deras fack. I scenario 1 under kategorin privata artefakter anser vi att det är tydligt att Ylva vet att gosedjur inte ska användas på avdelningen, hon visar hunden för Felix och leker med den, men den stannar hela tiden i påsen som den legat i sedan hon kom till förskolan. Vi tolkar det som att hon förstår var gränsen för privata artefakter går. I scenario 2 under samma kategori hämtar flickorna varsin kofta, de vet att koftor är tillåtna

27

inne på avdelningen och går därför till sina fack där deras privata kläder hänger och tar med sig dem in på avdelningen. Barnen har koll på vilka privata artefakter som får lov att befinna sig på institutionen och vilka saker som ska stanna på deras privata fack.

Vi har uppmärksammat att det är många barn som verkar dela favoritplats ute i hallen och det verkar vara i det utrymmet som är längst bort från dörren in till avdelningen, förbi torkskåpen och ytterdörren. Det är många lekar som uppehåller sig där. Eriksson-Bergström (2017) skriver om miljöns betydelse i form av rumslighet där till exempel hemliga rum och gömställe är en central del för barn. Barn vill ha typer av rum och utrymme där de kan komma bort från de andra och leka mer ostört. De två scenario som utspelar sig under kategorin gömma sig är tydliga exempel på att det är många barn som brukar gömma sig ute i hallen. Scenario 1 under kategorin gömma sig består av två barn som gömmer sig, anledningen till att de gömmer sig kan vara att de vill ha en lugn stund tillsammans efter frukosten eller att de kanske kan prata ostört när de gömt sig.

Scenario 2 under samma kategori består av ett barn som letar efter någon, vilket vi tolkar som ett återkommande fenomen då det är flera barn som gör detta på olika tidpunkter under

observationen. Eriksson-Bergström (2017) berättar att barn gärna skärmar av sin lek med synliga gränser. Det för att undvika konflikter med andra barn. Hon skriver vidare om att det kan vara bra att det finns hyllor, bord och skåp som är flyttbara på förskolan så att barnen ska kunna skapa egna mer privata eller hemliga rum. Barn har ett behov av att skydda sin lek och att få vara för sig själva ibland. Genom vår studie kan vi se att det är en del barn som skärmar av sin lek med hjälp av stövelknektar och skyddar leken genom detta, till exempel ställer Max, Filip och Agnes upp stövelknektarna som en mur eller avskärmning och de befinner sig alla tre på insidan av avspärrningen. I scenario 1 under kategorin Gömma sig uppstod samma fenomen med

stövelknektarna, de användes som en avskärmning till resten av utrymmet i denna del av hallen. Lisa kommer ut i hallen och frågar om hon får vara med, vilket hon inte får av de andra barnen då de anser att de inte leker något särskilt. Vi tolkar denna situation som att de vill skydda sin lek eftersom de både har satt upp en avskärmning och att de slutar leka när Lisa frågar om hon får vara med. Löfdahl (2004) tar upp om att barn kan skydda sin lek för andra barn eller vuxna för

28

att de vill ha sin lek för sig själva, med de kompisar som de kommit på leken med. Vissa barn vill ha sina vänner och deras lekar för sig själv

Det vi har reflekterat över är vilka lekar som skulle kunna uppstå om rummet hade varit utformat på ett annat sätt eller om det hade varit mer pedagogiskt utformat med mer pedagogiskt material. Det vi frågar oss själva är om det hade uppstått samma fantasilekar som det gör nu och om barnen hade använt sig av sina privata leksaker även då.

Hall-Kenyon och Rosborough (2017) forskar om betydelsen av en närvarande pedagog i barnens lekar och anser att pedagogen ska bidra till utveckling av leken. För att barnen ska erövra

kunskap anser de även att pedagogen har en central betydelse. Tidigare forskning av Møller (2015) motsätter sig detta och anser att barnen ska få tillgång till att utveckla sin kreativitet och fantasi i den fria leken då en pedagog inte är närvarande. Møller (2015) anser att pedagogerna kan ha en hämmande roll i hur barnen använder sin fantasi och kreativitet och på så sätt anpassar leken efter pedagogen. Under våra observationer på avdelningen Lila i hallen befann det sig inte någon pedagog men vi tolkar att barnen utvidgar sina kunskaper tillsammans. Utifrån ett

sociokulturellt perspektiv skriver Säljö (2014) att barnen lär sig i sociala sammanhang och i interaktion med varandra. Utifrån våra observationer blir det tydligt att barnen lär sig av varandra då de har olika erfarenheter och kunskaper som de delar med sig i deras fria lek.

29