Majoritetsägares egenskaper
För det andra undersöker vi ägarstrukturen genom att se vem som är majoritetsägare (förutsatt att det finns en enskild ägare som äger 20 % eller mer). Vi undersöker exempelvis vilken nationalitet denna har och om ägaren är statlig eller privat. Vidare undersöker vi om det föreligger korsägande mellan skogsbolag. Vår hypotes är att statliga bolag är mer konservativa än optimistiska medan ägarens nationalitet samt eventuellt korsägande spelar mindre roll.
Frågeställning 3: Vilken koppling finns mellan kulturella värderingar och konservatism?
Som vi ser i teoridelen har vi anpassat Grays (1988) teoretiska kategorisering av länder i grupper till nationsnivå. Vår tanke är att om kategorisering av länder baserad på empiri (som inhämtas till frågeställning 1) liknar någon eller några av de kulturella uppdelningarna så är
dessa kulturella värderingar av avgörande betydelse för graden av konservatism. Skiljer sig vår empiriska uppdelning från de kulturella uppdelningarna blir slutsatsen att andra faktorer än kultur är viktigare. Vi har inte insamlat någon egen empiri över kulturella värderingar. Vi gör antagandet att bolag av samma nationalitet har identiska kulturella värderingar.
Empiri och analys
Frågeställning 1: Hur skiljer sig länder åt när det gäller graden av konservatism inom redovisning?
Som vi nämner i metoddelen gör vi två undersökningar för att samla information till denna frågeställning: dels tar vi reda på vilken värderingsmetod företagen använder, dels undersöker vi förändring i skogens värde över årens lopp.
Val av värderingsmetod
Vi börjar med att undersöka respektive bolags val av värderingsmetod. Som vi ser i tabell 3 används alla tre metoder som IAS 41 tillåter, men i olika utsträckning. Vi har hämtat informationen från företagens årsredovisning för åren 2005 till 2008, inget av bolagen har använt sig av mer än en metod under denna period. Diskonterat kassaflöde (DCF) är utan tvekan vanligast. Vi kan se att samtliga svenska och finska bolag (elva stycken) använder DCF. Bland övriga länder använder endast två av fem företag denna värderingsmetod. Av de resterande använder två försäljningsvärde, den metod som IFRS förespråkar i första hand (Smurfitkappa använder inte denna metod fullt ut då de använder framtida diskonterade kassaflöden för de tillgångar där de inte har ”tillräcklig” information). Ett av bolagen, det spanska, har valt anskaffningsvärde som är den metod som IFRS ger som sista utväg.
Anskaffningsvärde var den typ av värderingsmetod som svenska bolag använde sig av innan införandet av IFRS. Skogen värderades till dess anskaffningsvärde som under årens lopp justerades med avskrivningar, nedskrivningar och uppskrivningar. En anledning till att inget av de svenska bolagen använder denna metod idag kan vara att skogsbolagen har starka incitament att realisera gömda värden som inte syns med anskaffningsvärdesmetoden. Ett sätt att se vilken stor betydelse typen av värderingsmetod har är att jämföra värdet på skogen före och efter införandet av IAS 41. Ett exempel är SCA vars redovisade värde på skogstillgångar innan införandet av IAS 41 uppgick till 9 miljarder kronor medan värdet i och med införandet av IAS 41 dubblerades till 18 miljarder kronor (SCA årsredovisning 2004 och
2005). En annan faktor som gör att skogsbolag bör föredra värdering till verkligt värde är att när skogen väl avverkats och ligger i lager ska den värderas till det verkliga värdet vid skördetillfället (med avdrag för uppskattad försäljningskostnad). Vi ser alltså att
skogsbolagen måste värdera skogen till verkligt värde förr eller senare.
När det gäller val av värderingsmetod står företagen inför det klassiska valet mellan tillförlitlighet och relevans. Anskaffningsvärde bygger på siffror som är ”huggna i sten” men som sällan uppdateras. Vi anser att anskaffningsvärde är den mest konservativa metoden då den är extremt försiktig. Värderingar enligt denna metod bör nämligen ge nerpressade värden. Försäljningsvärde tolkar vi som mest optimistisk. Denna metod tar bara hänsyn till dagens förhållanden. Värdeförändringar slår direkt, prestationsmätningen är hög (maskulint) och osäkerhetsundvikandet är lågt. Detta tyder på hög optimism inom redovisningen enligt Grays uppställda samband (se teoridel). När det gäller värdering genom diskonterat kassaflöde blir redovisarens bedömningar helt avgörande.
Eftersom det norska och irländska (åtminstone till viss del) bolagen använder sig av försäljningsvärde ser vi dessa som mest optimistiska. Spanien blir mest konservativt Tabell 3) Undersökta bolag, dess nationalitet och val av värderingsmetod (bolagens årsredovisningar)
Bolag Nationalitet Värderingsmetod
1. Holmen
Sverige Diskonterat kassaflöde (DCF) 2. SCA Sverige DCF 3. Sveaskog Sverige DCF 4. Bergs Timber Sverige DCF 5. Bergvik skog Sverige DCF 6. Stora Enso Sverige DCF 7. M-Real Finland DCF 8. Metsäliitto Finland DCF 9. Botnia Finland DCF 10. UPM Kymmene Finland DCF 11. Tornator Finland DCF 12. Norske skog Norge Försäljningsvärde 13. Mondi Storbritannien DCF 14. Smurfitkappa
Irland Mix av försäljningsvärde (prioritet 1) och DCF (prioritet 2) 15. Ence
Spanien Anskaffningsvärde 16. GPS
eftersom de använder sig av anskaffningsvärde. Övriga länder; Sverige, Finland, Portugal och Storbritannien använder sig av diskonterat framtida kassaflöde. Vi anser att denna metod ger mycket utrymme för konservatism eller optimism att slå igenom. Dessa länder kommer att kategoriseras genom att vi undersöker förändring i skogens värde över åren. Vår tes är som bekant att bolag som har stora variationer mellan år är mindre försiktiga och bolag som generellt har höga värdeökningar är optimistiska i sin redovisning.
Förändring av skogens värde 2005 till och med 2008
Det andra steget för att svara på frågeställning 1 är att undersöka procentuell förändring av verkligt värde sedan införandet av värdering till verkligt värde. I bilaga 5 redovisas rådata för dessa värdeförändringar. Figur 2 visar procentuell förändring av verkligt värde för respektive bolag och år medan figur 3 är en sammanställning av genomsnittet för respektive land. Figurerna täcker endast de bolag som använder diskonterat kassaflöde (DCF) eftersom övriga värderingsmetoder inte är jämförbara. Finska bolag har blå färg, svenska bolag har gul färg medan det brittiska bolaget är grönt och det portugisiska är rött.
((Förändring i växande skog under året)– (inköp)+(försäljning) +(avverkning)-(nyplantering)+/-(valutaförändring)) Växande skog vid årets början
Värdeförändringarna i figur 2 grundar sig på denna formel (se förklaring i metoddelen):
Ett problem med jämförbarhet mellan åren är att ett av bolagen, Bergs Timber, använder en annan redovisningsperiod än övriga då deras redovisningsår börjar i september. Detta ger naturligtvis en viss snedvridning. För Bergs Timber motsvarar exempelvis ”2007” i figur 2 september 2006 till september 2007. Två av bolagen (brittiska Mondi och finska Tornator) saknar värden för 2005. I Mondis fall beror det på att årsredovisningar för detta år inte finns på deras hemsida och i Tornators fall på att årsredovisningen för 2005 inte är tillräckligt detaljerad.
Det kan vara intressant att undersöka vad företagen skriver för orsaker de år då förändringarna är som störst. I de svenska bolagen ser man att 2007 är ett år med stora förändringar. SCA skriver i årsredovisningen för 2007 att förändringen beror på ”uppvärdering av rotstående skog” som grundar sig på en ny avverkningsplan baserad på en nyligen genomförd skogstaxering (SCA årsredovisning, 2007). Vi anser inte att denna avvikelse påverkas av redovisarens bedömningar i någon betydande grad. Holmens avvikelse beror till en fjärdedel på förändrade antagande om framtida pris- och kostnadsnivå och till tre fjärdedelar på sänkt diskonteringsränta (Holmen årsredovisning, 2007). Holmens avvikelse beror antagligen till större del på redovisarens bedömningar. Tyvärr redovisar inte de finska bolagen någon förklaring till de stora förändringarna år 2005 och 2006.
I metoddelen nämner vi att en möjlig snedvridande faktor av skogens värde är stormar. År 2005 drog orkanen Gudrun in över Norra Europa och fällde cirka 75 miljoner kubikmeter skog i södra Sverige (Skogsindustrierna, 2009b). År 2007 drabbades den svenska skogen återigen av en orkan (Per) och det uppskattas att omkring 12 miljoner kubikmeter skog fälldes (Skogsindustrierna, 2009b) För att göra siffrorna mer förståeliga kan de relateras till Sveriges totala skogsbestånd som är ca 3000 miljoner skogskubikmeter (Skogsindustrierna, 2009c). Stormen Gudrun fällde således ett par procent av den totala skogen i Sverige medan Per fällde ca en halv procent. I figur 2 och 3 ser vi att åren med stormar inte är ovanligt dåliga, 2007 är tvärtom är ett ovanligt bra år medan 2005 är mer av ett normalår.
Förklaringen kan vara att högre värdeökningar har täckt stormens skadliga effekter eller att de bolag vi undersökt helt enkelt inte har särskilt mycket skog i södra Sverige som var hårdast drabbat. Det kan vara så att stormens effekter ”döljs” av att företaget redovisar större avverkningar, vi ser dock ingen sådan trend.
Stora Enso står ut bland företagen då deras förändring av verkligt värde är negativt 2005, 2006 och 2008. Övriga svenska bolag uppvisar inte alls samma värdeförändringar. Stora Ensos speciella utveckling beror på posten ”tillägg” i noten om biologiska tillgångar. Trots att denna post ger stora effekter på skogens värde skriver bolaget inte ut vad denna post är för någonting och vi har inte lyckats få klarhet trots kontakt med företaget i fråga. I Stora Ensos årsredovisning kan man läsa att när det gäller anläggningstillgångar så syftar ”tillägg” på nya investeringar. Vi antar att detta är fallet även för skogen vilket gör att vi exkluderar denna förändring enligt vår formel för förändring av verkligt värde.
I figur 3 sammanställs bolagen efter nationalitet för att öka översikten. Stora Enso har exkluderats på grund av viss oklarhet gällande värderingen.
I figur 2 och 3 ser vi att finska bolag generellt har mest volatila värderingar över åren samtidigt som de har högst medelvärde. På den andra delen av skalan återfinns Portugal med låga och stabila värdeförändringar. Storbritannien rör sig lika lite som Portugal men har
ett betydligt högre medelvärde (17 % värdeökning i snitt, jämfört med Portugals 6 %). De svenska bolagen rör sig betydligt mer än det brittiska och portugisiska (standardavvikelse på 9,4 jämfört med 3,1 och 3,2) men betydligt mindre än Finland (9,4 jämfört med 32). Samtidigt är de svenska bolagens medelvärde lägre än det brittiska (9,3 jämfört med 17 %). När vi väger ihop standardavvikelse och medelvärde tolkar vi värdeförändringarna som att Finland är överlägset mest optimistiskt medan Portugal är tydligt konservativt. Sverige och Storbritannien är knepigare att placera då de antingen har ett lågt medelvärde eller låg förändring mellan år. Det kan vara svårt att säga var gränsen går för optimism eller konservatism. Vi undersöker därför marknadens prissättning. Vi gör antagandet att konservativ redovisning ger lägre värdeökningar än förändringen av det genomsnittliga marknadspriset medan optimistisk redovisning å andra sidan skulle ge högre värdeökningar än vad marknadspriser motiverar. Ett sätt att mäta marknadens prissättning är att se på försäljningspriser på skogsfastigheter (uttryckt i kronor per kubikmeter skog). LRF Konsult, Sveriges största mäklare för skogsfastigheter, producerar prisstatistik om försäljningspriser på skogsfastigheter varje halvår. I tabell 4 sammanställs dessa på årlig basis.
Tabell 4) Pris på skogsfastigheter (LRF konsult)
2003 2004 2005 2006 2007 2008 Genomsnittligt pris på skogsfastighet
(kronor/m3 skog) i nominella priser
198 218 244 285 343 364
Procentuell prisförändring N/A 10,1% 11,9% 16,8% 20,4% 6,1%
År 2007 är ett år då många svenska bolag hade höga värdeökningar enligt vår formel. Detta överensstämmer med marknadens prisutveckling där 2007 har den största prisökningen av de 6 år vi hittat data för. Med den formel vi skapat har de svenska bolagen en genomsnittlig värdeökning på 9,3% vilket är betydligt mindre än marknadsprisernas utveckling. Vi tolkar därför Sverige som konservativt. Eftersom vi inte hittat någon motsvarande prisutveckling för Storbritannien gör vi antagandet att Storbritannien har liknande marknadsprisutveckling. Det brittiska bolaget har en genomsnittlig värdeökning på 16,6% (högre än snittet för marknadspriser) vilket gör att vi tolkar det som optimistiskt.
När vi väger ihop bolagens val av värderingsmetod med fluktuationerna i verkligt värde som bolag som använder DCF uppvisar får vi fram följande uppdelning av länderna:
Optimistiska:
Norge (baserat på dess val av försäljningsvärde som värderingsmetod) Irland (baserat på dess val av försäljningsvärde som värderingsmetod)
Finland (på basis av deras stora fluktuationer och höga medelvärde när det gäller förändring i verkligt värde)
Storbritannien (högt medelvärde på förändring av verkligt värde, dock låg standardavvikelse)
Konservativa:
Spanien (baserat på dess val av anskaffningsvärde som värderingsmetod)
Portugal (låg standardavvikelse och medelvärde när det gäller förändring i verkligt värde).
Sverige (lågt medelvärde på förändring av verkligt värde, dock relativt hög standardavvikelse)
Frågeställning 2: Vilken koppling finns mellan ägarstruktur och konservatism?
Precis som för frågeställning 1 använder vi två undersökningar för att hitta information om ägarstruktur. När vi nämner en ägarprocent baserar sig denna procent på andel röster, som vi tror speglar makten i bolaget bättre än andel kapital. I de bolag där man inte har A- respektive B-aktier5 blir det ingen skillnad mellan de två andelarna.
Ägarkoncentration
Den första faktor vi undersöker är ägarkoncentration (mätt som procentuellt ägande hos största ägaren). I bilaga 5 kan man se rådata för dessa ägarförhållanden. I figur 4 visas detta mått på ägarkoncentration i ett stapeldiagram. Som tidigare nämnts hävdar en del forskare att det finns en koppling mellan ägarkoncentration och konservatism respektive ägarspridning och optimism. La Porta (1999) kategoriserar ett företag som ägarspritt om dess största ägare äger mindre än 20 % av företaget (eller ägarkoncentrerat om största ägaren äger mer än 20 %). Vi använder samma kategorisering för att avgöra var gränsen för ägarspridning går och denna gräns gestaltas av det svarta strecket i figur 4. Anledningen till
5
A-aktierna berättigar innehavaren till flera röster under omröstningar på bolagsstämman. Ofta motsvarar B-aktien en tiondels så många röster som A-B-aktien, men även andra inflytandegrader förekommer.
Figur 8)
att vi använder median istället för medelvärdet när vi ska visa ett snitt för landet är att vi vill minska betydelsen av extremvärden.
I figur 4 kan man se att Norge har lägst ägarkoncentration medan Finland har störst ägarkoncentration. Baserat på teorier om ägarkoncentrationens koppling till konservatism blir Norge optimistiskt medan Finland är mest konservativt. Även svenska bolag har en hög ägarkoncentration. Bland övriga länder ligger Irland, Portugal och Spanien över gränsen för ägarkoncentration medan Storbritannien ligger under gränsen.
Korsägande
Ett annat sätt att undersöka ägarstruktur är att se vem ägaren är och inte bara hur många procent denna äger. I figur 2 ser vi att Sveaskog har extremt små variationer mellan år. Detta kan ses mot bakgrund av att det är statligt ägt till 100 %. Vi anser att det är rimligt att statliga bolag är mer försiktiga i sina värderingar då de inte har samma press att uppvisa fina siffror från ägare och potentiella ägare som bolag med privata ägare. Antagligen är staten också en
mer långsiktig ägare som inte har samma benägenhet att göra uppvärderingar som kanske inte är hållbara i längden.
Ett annat bolag med hög ägarkoncentration är portugisiska GPS som ägs till 77% av Semapa som är ett portugisiskt ”industriellt konglomerat med intressen inom cement-, papper- och energisektorerna” (Semapa, 2009).
Vi ser en hel del korsägande bland de finska bolagen. Koncernen Metsäliitto Group äger 53% av rösterna i Botnia och 60% i M-real vilket gör koncernen till största ägare i dessa två bolag. UPM Kymmene äger 47 % av Botnia och är således näst största ägare. Den näst största ägaren i M-real är det finska försäkringsbolaget Varma (4 %).
Metsäliitto Group är en internationell skogsindustrikoncern. Gruppen är en kooperativ6 organisation som ägs av 130 000 finska skogsägare. För att få bli medlem i den kooperativa organisationen måste man äga minst tre hektar skogsmark. Varje medlem i kooperationen har en röst i valet till fullmäktige som har den högsta beslutanderätten. (Metsäliitto Group, 2009) Kooperationens medlemmar, skogsägarna, bidrar med huvuddelen av skogsråvaran som sedan vidarebehandlas av koncernens produktionsenheter. Moderbolaget i koncernen är Metsäliitto Osuuskunta och till dotterbolagen räknas bland andra Botnia och M-real. (Metsäliitto Group, 2009) Som vi ser är Botnia, M-real och Metsäliitto Group tätt sammanflätade ägarmässigt. De uppvisar också uppseendeväckande liknande värdeförändringar (med undantag för 2005 så är skillnaderna inom gruppen mindre än 7 procent) medan de finska bolag som inte influeras av Metsäliitto koncernen (det vill säga UPM och Tornator) har en annan utveckling. Trots att UPM äger nästan lika många procent som Metsäliitto i Botnia verkar de sista ägarprocenten, som ger majoritet, vara avgörande. Bergvik skog ägs till 43% av Stora Enso medan den näst största ägare är Länsförsäkringar med 14 procent (Bergvik skog, 2009) Bergvik skog och Stora Enso uppvisar inte alls samma likheter mellan sig som de finska bolagen där det finns korsägande. Bergvik skogs värdeutveckling liknar inte heller Tornators, där Stora Enso också är majoritetsägare. I
6
Kooperation: samgående där medlemmarna både äger och driver den verksamhet de har behov av.
Holmen har investmentbolaget Lundbergs 52% av rösterna medan SCA till 30% ägs av investmentbolaget Industrivärden. (Holmens och SCA, 2009) Det föreligger således ingen koppling till andra skogsbolag i dessa bolags majoritetsägare. Bergs Timber uppvisar en annan ägarstruktur då tre största ägarna är privatpersoner med efternamnet Bergh som tillsammans äger 57% av rösterna, företaget är således familjeägt till stor del (Bergs Timber, 2009). Stora Ensos största ägare är finska staten (genom Solidium Oy) med 25% av rösterna. Statliga Sveaskog och familjeägda Bergs Timber uppvisar liknande försiktiga värdeförändringar. SCA och Holmen, där ett investmentbolag är största ägare, tillsammans med Bergvik skog, som ägs av Stora Enso, uppvisar större förändringar, särskilt 2007.
Det finska bolaget Tornator ägs till 41 % av svenska Stora Enso (Tornator, 2009). Vi ser också att Tornator liknar de svenska bolagen mer än de finska i sina värderingar (det vill säga relativt låga nivåer och relativt små förändringar förutom 2007). Det kan därför möjligen vara så att majoritetsägarens nationalitet spelar större roll än graden av ägarkoncentration men det är svårt att säga eftersom det endast är ett av de undersökta bolagen som har en utländsk majoritetsägare. Näst största ägare i Tornator är (precis som i M-Real) Varma, ett finskt försäkringsbolag med 13 % (Tornator, 2009).
UPM och Metsäliitto har extremt låg ägarkoncentration (3 respektive 0,08%) och enligt våra antaganden borde därför dessa företag vara optimistiska. Detta stämmer på Metsäliitto men inte på UPM. Det är lite förvånande att ett kooperativt företag uppvisar större värdeförändringar än ett publikt aktiebolag.
I teoridelen hänvisar vi till La Porta (1999) som i sin undersökning visar att det finns stora skillnader i ägarstruktur mellan länder. Dels när det gäller ägarkoncentration, som vi tidigare diskuterat, dels när det gäller graden av familjeägande respektive statsägande. La Porta undersöker de 20 största bolagen i respektive land. Om man summerar familjeägande och statsägande ser man att Storbritannien har 0 majoritetsägare av denna typ, Irland har 2 av 20 medan Spanien och Finland har 9 av 20 majoritetsägare som antingen är statliga eller familjeägare. I Sverige är motsvarande siffra 11 medan den i Norge är 12 och i Portugal hela 14 av 20 bolag. Våra tidigare resultat pekar på att familjeägande och statsägande ger konservativ redovisning och vår uppdelning av länder efter konservatism överensstämmer i huvudsak med denna uppdelning med undantag av Norge. Baserat på den stora andelen
stats- och familjeägda bolag i Norge skulle man nämligen ha trott att landet är konservativt men vår empiri pekar på att landet är optimistiskt. Vi har dock bara undersökt ett norskt bolag och detta bolag behöver naturligtvis inte vara representativt.
Frågeställning 3: Vilken koppling finns mellan kulturella värderingar och konservatism?
Vi har inte insamlat någon egen empiri över kulturella värderingar. I figur 1 i teoridelen ser vi att de tre kulturella värderingarna ger olika uppdelningar av länder. När det gäller variabeln individualism är alla undersökta länder utom Portugal optimistiska. Enligt maskulinitetsvariabeln är Irland och Storbritannien optimistiska medan resten är konservativa. Slutligen förutsäger variabeln osäkerhetsundvikande att Sverige, Irland, Storbritannien, Norge och Finland har en optimistisk redovisning medan Spanien och Portugal förutsägs bli konservativa.
Vår empiriska kartläggning stämde inte helt med någon av de kulturella skalorna. Det kan vara på sin plats att analysera Sverige och Finland extra på grund av att det är i dessa länder vi har majoriteten av bolagen. Vår empiri pekar på att finska bolag är mycket optimistiska, detta överensstämmer bäst med den kulturella variabeln individualism. Baserat på osäkerhetsundvikande hade man trott att Finland skulle vara marginellt optimistiskt. Baserat på variabeln maskulinitet är Finland konservativt. De kulturella variablerna placerar Sverige som extremland, från extremt optimistiskt (individualism och osäkerhetsundvikande) till extremt konservativt (maskulinitet) medan vår empiri pekar på att Sverige är konservativt. Den enda kulturella variabeln som förutspår att Finland blir mer optimistisk än Sverige är maskulinitet.
Diskussion
Det är överraskande att så få företag använder sig av den värderingsmetod som IFRS förespråkar i första hand (försäljningsvärde). Endast två av 16 bolag (Norske skog och Smurfitkappa) använder sig av denna metod. Den vanligaste förklaringen till avvikelsen från IFRS första prioritet är att bolagen hävdar att det inte finns tillförlitliga marknadspriser för växande skog (se bland annat Sveaskogs årsredovisning). Det finns ett företag (ENCE) som använder anskaffningsvärde, den metod som IFRS förespråkar i tredje och sista hand. Vi tycker det är lite förvånande att IFRS fortfarande tillåter värdering till anskaffningsvärde.