Varför skiljer sig länder åt när det gäller graden av konservatism inom redovisning?

Varför skiljer sig länder åt när det gäller graden av

konservatism inom redovisning?

Kandidatuppsats Uppsala universitet Företagsekonomiska institutionen Accounting issues: Financial Accounting Höstterminen 2009 Handledare Katerina Hellström Författare Björn Bergh Andreas Gårdenberg

Sammanfattning

Sedan 2005 måste alla börsnoterade företag i EU utföra sin redovisning i enlighet med IFRS. Trots att EU-länderna numera har samma formella redovisningsregler hävdar flera forskare att skillnader kvarstår. I denna uppsats undersöker vi skillnader i konservatism mellan länder och kopplar dessa skillnader till varierande ägarstrukturer respektive skiftande kulturella värderingar. Vi har valt att studera en specifik standard, IAS 41, som bland annat reglerar värdering av växande skog. Vi gör en kartläggning av hur skogsbolag från 7 olika länder värderar sin skog. Kartläggningen görs i två steg, för det första undersöker vi vilken värderingsmetod företaget valt (IAS 41 tillåter tre olika) och för det andra undersöker vi värdeförändringarnas storlek år för år. Genom att studera företagens värderingsmetoder samt de årliga förändringarna av skogens värde anser vi att fyra länder i vårt stickprov är optimistiska medan tre är konservativa. Nästa steg var att se om dessa observationer kan förklaras av ägarstruktur och/eller kulturella värderingar.

Informationen om ägarstruktur har insamlats på två sätt, dels genom att se hur många procent den största ägaren äger, dels genom att undersöka vilka majoritetsägarna är. En intressant observation är att ett finskt bolag (Tornator) med ett svenskt skogsbolag (Stora Enso) som majoritetsägare uppvisar värdeförändringar närmare svenska bolag än finska. Vi ser även att två av de finska bolagen (M-real och Botnia) delvis ägs av koncernen Metsäliitto och dessa bolag uppvisar stora likheter i sina värdeförändringar. Statliga Sveaskog och familjeägda Bergvik skog är som väntat konservativa. Samstämmigheten hos de kulturella variablerna när det gäller förutsägelser är olika stor. Alla tre pekar på att Storbritannien och Irland är optimistiska medan Spanien och Portugal är konservativa. När det gäller de nordiska länderna är det svårare att se några gemensamma mönster.

Av de faktorer vi undersökt är det den kulturella variabeln osäkerhetsundvikande som verkar ha starkast påverkan på konservatism. Individualism, maskulinitet och ägarstruktur bidrar med förklaringsgrad av samma styrka. Det kan vara så att majoritetsägares egenskaper är viktigare än ägarkoncentrationen, vi har exempelvis sett att korsägande spelar en viktig roll för graden av konservatism. Ingen av de förklarande variablerna är tydligt bäst eller tydligt sämst utan de ger alla en viss förklaring till graden av konservatism.

Innehåll

INLEDNING ... 4

TEORI ... 6

TVÅ OLIKA REDOVISNINGSTRADITIONER ... 6

IAS 41, BIOLOGISKA TILLGÅNGAR ... 7

NATIONELLA SKILLNADER EFTER INFÖRANDET AV IFRS ... 9

FINANSIELLA SYSTEMETS BETYDELSE FÖR SKILLNADER INOM REDOVISNING ... 10

KULTURELLA VÄRDERINGARS BETYDELSE FÖR SKILLNADER INOM REDOVISNING ... 11

LITTERATURGENOMGÅNGENS VIKTIGASTE ASPEKTER ... 15

METOD ... 15

FRÅGESTÄLLNING 1: HUR SKILJER SIG LÄNDER ÅT NÄR DET GÄLLER GRADEN AV KONSERVATISM INOM REDOVISNING? ... 15

FRÅGESTÄLLNING 2: VILKEN KOPPLING FINNS MELLAN ÄGARSTRUKTUR OCH KONSERVATISM? ... 17

FRÅGESTÄLLNING 3: VILKEN KOPPLING FINNS MELLAN KULTURELLA VÄRDERINGAR OCH KONSERVATISM? ... 17

EMPIRI OCH ANALYS ... 18

FRÅGESTÄLLNING 1: HUR SKILJER SIG LÄNDER ÅT NÄR DET GÄLLER GRADEN AV KONSERVATISM INOM REDOVISNING? ... 18

FRÅGESTÄLLNING 2: VILKEN KOPPLING FINNS MELLAN ÄGARSTRUKTUR OCH KONSERVATISM? ... 24

FRÅGESTÄLLNING 3: VILKEN KOPPLING FINNS MELLAN KULTURELLA VÄRDERINGAR OCH KONSERVATISM? ... 28

DISKUSSION ... 28

SLUTSATSER ... 32

FÖRSLAG TILL FRAMTIDA FORSKNING ... 32

KÄLLFÖRTECKNING ... 34

SKRIVNA KÄLLOR ... 34

ELEKTRONISKA KÄLLOR ... 35

ÅRSREDOVISNINGAR ... 36

BILAGOR ... 37

BILAGA 1) HOFSTEDE RÅDATA FRÅN 2003 (GEERT-HOFSTEDE.COM ) ... 37

BILAGA 2) ÖVERSÄTTNING OCH MODIFIERING AV GRAYS SAMBAND MELLAN KULTURELLA VARIABLER OCH REDOVISNING ... 37

BILAGA 3) EXEMPEL PÅ BERÄKNING AV FÖRÄNDRING AV VERKLIGT VÄRDE (SCA ÅRSREDOVISNING 2008) ... 38

BILAGA 4) VÄRDERINGSMETOD SAMT FÖRÄNDRING AV VERKLIGT VÄRDE (UTIFRÅN RESPEKTIVE BOLAGS ÅRSREDOVISNING) ... 39

Inledning

Under de senaste decennierna har redovisningen i Europa genomgått stora förändringar. Nationella redovisningsregler har ersatts med en gemensam internationell redovisningsstandard, IFRS, som utges av den oberoende organisationen IASB. Alla börsnoterade företag i EU måste sedan 2005 upprätta sin koncernredovisning i enlighet med de standarder som IASB utfärdat. (Smith, 2006)

Ökad jämförbarhet mellan länder är ett av huvudsyftena med den nya redovisningsstandarden. Jämförbarhet innebär att ”lika händelser och tillstånd skall redovisas på samma sätt”. Intäkter och kostnader som representerar likadana händelser, respektive tillgångar och skulder som respresenterar likadana resurser och förpliktelser, skall värderas till samma belopp i alla företag. Om alla företag följer samma regler blir det lättare för företagets intressenter att göra välgrundade beslut. Investerarna ska till exempel kunna jämföra räntabilitetsmått i olika företag för att bedöma vilket företag som haft den högsta lönsamheten. (Smith, 2006)

Flera forskare hävdar att skillnader mellan länder kvarstår även efter införandet av en gemensam redovisningsstandard. Redovisning är ett yrke som kräver bedömningar och dessa bedömningar är inte fristående från omgivningen. Om redovisare från olika länder får en identisk uppsättning transaktioner så kommer dess finansiella rapportering att skilja sig åt. Nobes (2008) hävdar att skillnader inom finansiell redovisning är regel snarare än undantag.

IFRS förespråkar i regel marknadsbaserade värderingar och standardens implementering har haft som följd att tillgångar i allt större utsträckning ska värderas till verkligt värde. Med verkligt värde avses ett värde som baserar sig på tillgångens marknadsvärde. Tidigare har det i många länder varit vanligt med värdering på basis av tillgångens historiska kostnad, det vill säga dess anskaffningsvärde. (Nobes, 2008)

En fördel med den ökade marknadsorienteringen är att redovisningen blir mer relevant, det vill säga har större användbarhet för beslutstagande. Med värdering till anskaffningsvärde finns risken att det blir systematiska undervärderingar. Priset för denna ökade relevans är dock att försiktighetsprincipen har nedtonats. Även realisationsprincipen, det vill säga att

företag inte redovisar någon ökning av nettotillgångar förrän försäljningen realiserats, har minskat i betydelse i och med att man numera redovisar värdeförändring i resultaträkning innan tillgången är såld. (Smith, 2006)

Nobes (1998) menar att övergången till ett mer marknadsinriktat synsätt inom redovisning kan ses mot bakgrunden av två motstridiga ägarintressen. Den ena är aktieägarna som vill ha en så rättvisande bild som möjligt för sina investeringsbeslut. Mot denna typ av ägare står långivare som har intresse av en mer försiktig värdering, bland annat för att kunna bedöma företagets betalningsförmåga. En tänkbar förklaring till skillnaderna i redovisning mellan länder kan således vara att ägarstrukturerna skiljer sig åt. Gray (1988) ger en annan förklaring och hävdar att det är olika samhällens skiftande kulturella värderingar som förklarar skillnaderna i redovisning mellan länder. Dessa kulturella värderingar antas genomsyra dess redovisning.

Vi ser således att skillnader mellan länders redovisning kvarstår trots införandet av en gemensam redovisningsstandard, IFRS. Hur detaljerad en standard än blir så kommer den i många fall fortfarande kräva bedömningar. Dessa bedömningar tenderar att påverkas av redovisarens omgivning. En aspekt av detta är hur försiktig respektive riskbenägen redovisningen är. Kunskap om graden av konservatism hos bolag av olika nationalitet bör vara avgörande för att investerare och andra aktörer ska kunna bedöma redovisningsinformation från bolag av olika nationalitet på rätt sätt.

Denna uppsats syftar till att kartlägga olika länders grad av konservatism inom redovisning och därefter undersöka om detta utfall överensstämmer med vad man kan förvänta sig från redovisningsteori. Det finns ett tiotal orsaker till varför försiktighet inom redovisning skiljer sig åt mellan länder. Bland dessa kan nämnas skillnader i skattesystem, olika översättningar av IFRS samt upprätthållandet av IFRS-reglerna är kvar på nationell nivå (Nobes 2006). Efter att ha läst ett antal artiklar i ämnet har vi fått intrycket av att två av dessa faktorer har en avgörande betydelse för skillnader i redovisning mellan länder; ägarstruktur respektive kulturella värderingar.

Vi uttrycker våra syften med tre frågeställningar som vi kommer att utgå ifrån genomgående i uppsatsen:

1. Hur skiljer sig länder åt när det gäller graden av konservatism inom redovisning?

2. Vilken koppling finns mellan ägarstrukturer och konservatism?

3. Vilken koppling finns mellan kulturella värderingar och konservatism?

För att göra undersökningen hanterbar görs ytterligare en avgränsning till användandet av en specifik standard (IAS 41) när det gäller värdering av växande skog i europeiska skogsbolag (vi exkluderar således värdering av skogsmark som inte ingår i denna standard). Anledningen till att vi väljer skogsbolag baserade i Europa är av praktiska skäl, stora delar av övriga världen har inte IFRS som krav vilket detta skulle försvåra datainsamlingen. Vi tycker att IAS 41 är intressant eftersom den ger så pass mycket frihet till företagen att bedöma vilken värderingsmetod som är genomförbar. Detta bör ge mycket utrymme för nationella särdrag att blomma ut. En annan faktor som gör IAS 41 till en intressant standard är att skogen har en lång livslängd, Sveaskog använder till exempel bedömningar av kostnads- och intäktsutveckling 100 år framåt i tiden (Sveaskog årsredovisning 2008). Den långa livslängden gör att små ändringar i antaganden ger stora effekter i värderingen.

Teori

Två olika redovisningstraditioner

Redovisning brukar traditionellt delas upp i två olika traditioner: den anglosaxiska respektive kontinentala redovisningstraditionen. Till den anglosaxiska traditionen brukar bland andra USA, Storbritannien och Irland räknas medan de flesta länderna på den europeiska kontinenten räknas till den kontinentala traditionen. Skillnaderna mellan traditionerna har sin grund i olika civilrättsliga traditioner. Den kontinentala civilrätten är präglad av skrivna lagar (code law) medan den anglosaxiska civilrätten istället bygger på sedvanerätt (common law). Följden har blivit att den anglosaxiska traditionen kännetecknas av en reglering utfärdad av redovisningskåren och svaga kopplingar till skatteregler. Den kontinentala redovisningen har istället regler utfärdade av staten och stark koppling till skatteregler. (Smith, 2006)

La Porta, Lopez-De-Silanes, Schleifer och Vischy (1997) visar på ett starkt samband mellan common law och starka kapitalmarknader. De menar att länder med ett svagt legalt skydd av investerare i regel har mindre kapitalmarknader. Länder med common law har i jämförelse med code law starkare legalt skydd av investeraren och mer utvecklade kapitalmarknader. Kapitalmarknadens betydelse är således en viktig skillnad mellan de två traditionerna (se stycke om finansiella system på s10). Nobes (2008) skriver att en skillnad mellan de två traditionerna när det gäller tillgångsvärdering är att kontinentala länder tenderar att använda bedömningar i så liten utsträckning som möjligt när det gäller värdering av tillgångar.

Under de senaste decennierna har en regelharmonisering av redovisning skett och de formella skillnaderna i redovisningsregler mellan de två traditionerna har i stort sett försvunnit. Skillnaderna mellan de två blocken blir således allt mindre. Smith (2006) skriver

”Under de senaste decennierna har de länder som tillhör den kontinentala traditionen, i större eller mindre utsträckning, kommit att anamma delar av den anglosaxiska redovisningstraditionen”. En viktig orsak till denna övergång anses vara en tilltagande

internationell standardisering, huvudsakligen i form av IASB, som bygger på den anglosaxiska traditionen. (Smith, 2006)

IAS 41, biologiska tillgångar

En av IASBs standarder är IAS 41, biologiska tillgångar (agriculture). IAS 41 reglerar värdering och redovisning av levande biologiska tillgångar samt hur dessa ska värderas vid skördetillfället. Med biologiska tillgångar menas levande djur eller växter, till exempel skog. (Smith, 2006) IAS 41 tar upp tre olika metoder att värdera tillgångar på. Biologiska tillgångar ska i första hand värderas till nutida försäljningspris (med avdrag för försäljningskostnader). Om marknadspriser inte kan uppskattas får man istället beräkna diskonterat kassaflöde. I sista hand, om varken försäljningsvärde eller diskonterat kassaflöde kan uppskattas får värdering ske med anskaffningsvärde. Alla värdeförändringar ska redovisas över resultaträkningen. (IASB, 2009b)

Skogsfastigheter ska delas upp i två delar: mark respektive växande skog. Den förra räknas som anläggningstillgång och regleras med IAS 16 (IASB, 2009b). När den biologiska tillgången skördas uppkommer en jord- eller skogsprodukt och denna betraktas vanligtvis som lager

och redovisas enligt IAS 2. Anskaffningsvärdet för denna tillgång i lagret ska bygga på det verkliga värdet vid skördetillfället, med avdrag för uppskattade försäljningskostnader. Eventuella skillnader mellan den skördade produktens värde och dess tidigare värde som biologisk tillgång redovisas som vinst eller förlust över resultaträkningen. (Smith, 2006) IAS 41 innehåller således tre olika metoder att värdera biologiska tillgångar på med tillhörande krav när de får användas. Nedan redogörs för varje metod mer i detalj (Smith, 2006):

Anskaffningsvärde: Värdering till anskaffningsvärde innebär att värderingen görs till det pris tillgången köptes för. Även de kostnader som direkt kan hänföras till tillgångens inköp ska ingå.

Nutida försäljningsvärde: Nutida försäljningsvärde innebär att tillgången värderas till vad företaget på balansdagen hade kunnat sälja tillgången för (med avdrag för försäljningskostnader). Med det verkliga värdet av en tillgång avses marknadsvärdet på en väl fungerande marknad. Denna metod ger mer relevant information än värdering på basis av inköpspriser.

Diskonterade framtida kassaflöden: Innebär att man uppskattar summan av framtida kassaflöden som användningen av tillgången förväntas ge upphov till. Därefter adderas framtida försäljningsvärde. Denna summa diskonteras sedan tillbaka till balansdagen med en ränta som uttrycker företagets avkastningskrav. Värderingen kräver uppskattning av framtida in- och utbetalningar fram till periodens slut där ett försäljningsvärde uppskattas. Modellen kräver vidare en bedömning av företagets avkastningskrav, diskonteringsräntan. Det vanligaste sättet att bestämma företagets avkastningskrav på är genom WACC, vägd genomsnittskostnad för kapital, som är ett vägt genomsnitt av ägares och långivares avkastningskrav. (Frykman och Tolleryd, 2003) Ägarens avkastningskrav kan exempelvis mätas genom CAPM där man summerar riskfriränta med marknadens riskpremium multiplicerat med den företagsspecifika risken. Externa faktorer, till exempel allmänt ränteläge eller inflation (som påverkar ägarens avkastningskrav) har stor betydelse när ett företag ska bestämma sin diskonteringsränta. När diskonteringsräntan väl bestämts diskonteras förväntade framtida in- och utbetalningar tillbaka till balansdagen enligt:

Nationella skillnader efter införandet av IFRS

Nobes (2008) anser att skillnader inom finansiell redovisning är regel snarare än undantag. Internationella skillnader inom konservatism hävdas ha överlevt internationell regelharmonisering. Skillnader mellan de två redovisningstraditionerna består alltså även efter att de formella reglerna blivit gemensamma, tankesättet lever kvar. Det finns en tröghet hos bolag att anpassa sig till nya redovisningsregler. Många bolag försöker minimera förändringen och fortsätter att använda gammal redovisningspraxis så långt det är möjligt. Nobes (2006) tar upp åtta övriga faktorer som kan leda till att skillnader mellan länder i EU kvarstår trots införandet av IFRS. Det kan bero på olika översättningar av IFRS, olika versioner av IFRS, avsaknad av specifika regler eller övergångsregler som tillåter tidigare nationell praxis. Andra faktorer är vaga kriterier i standarderna, Nobes (2006) tar bland annat upp IAS 41 företag får använda anskaffningsvärde av biologiska tillgångar när verkligt värde inte kan mätas ”tillförlitligt”. Vidare har många standarder olika valmöjligheter och flertalet standarder kräver uppskattningar som tenderar att skilja sig åt mellan länder. En sista faktor som kan tänkas leda till skillnader i redovisning mellan länder är att övervakning och upprätthållande av att bolag verkligen följer IFRS är kvar på nationell nivå.

Det finns flera empiriska undersökningar av skillnader i redovisning mellan länder. Ball, Robin och Wung (2003) gör en undersökning på fyra länder i Sydostasien. Baserat på dess formella regleringar borde ländernas redovisning vara i det närmaste identisk. Det insamlade empiriska materialet visar dock på relativt stora skillnader mellan länderna. Slutsatsen blir att ländernas skiftande incitament till ledning och revisorer är viktigare än de formella reglerna. Bland de skiftande incitamenten kan olika grad av marknadsorientering respektive olika stark koppling till skatteregler nämnas.

Ding, Hope och Schadewitz (2008) visar att skillnader kvarstår mellan företag på de nordiska och baltiska börserna när det gäller grad av transparens1. Detta trots att de baltiska börserna infört liknande krav på transparens som de nordiska börserna. Slutsatsen är att det inte bara

är reglering som avgör företagens finansiella rapporteringar, den ”institutionella miljön”, som skiljer sig mellan länder, är minst lika viktig.

Finansiella systemets betydelse för skillnader inom redovisning

Nobes (1998) hävdar att ett lands redovisning bestäms av dess finansiella system (med undantag för länder som domineras av ett annat land vilket ofta är fallet med tidigare kolonier). De anglosaxiska ägarstrukturerna domineras av en stark kapitalmarknad där investerare interagerar genom aktiemarknaden, Nobes (1998) benämner denna typ av ägare outsiders. Den typiska kontinentala ägarstrukturen består istället av insiders som är mer långsiktiga ägare, ofta i form av banker, familjer eller stater. Nobes (2006) skriver att många tyska börsnoterade företag väntade med att införa IFRS tills de blev tvungna. Författaren hävdar att en möjlig förklaring till detta är att dessa tyska företag fortfarande domineras av insider finansiering vilket leder till att det inte är en kommersiell nödvändighet att använda kreativ redovisning eller vittgående transparens som i de anglosaxiska länderna.

Typen av finansieringssystem påverkar redovisningen eftersom redovisningsinformationen har olika syfte och målgrupp beroende på vilken ägargrupp som är dominerande. Outsiders har ett större behov av mer utförlig information i finansiella rapporter jämfört med insiders som ofta är aktivt involverade i företaget genom till exempel styrelsearbete. Outsiders har även behov av en annan typ av information då man i första hand vill ha marknadsmässiga värderingar. Insiders har inte samma behov, här är försiktighet i bedömningar en viktigare faktor. (Ding et al, 2008)

Tidigare forskning har visat att det finns betydande skillnader i ägarstruktur inom den europeiska unionen (Schipper, 2005). Uppfattningen om heterogena ägarstrukturer stöds ytterligare av en undersökning som La Porta, Lopez-De-Silanes och Schleifer (1999) har gjort på ägarförhållanden i 27 länder. I tabell 1 återges en översatt tabell ur denna undersökning, endast de länder vi undersöker i uppsatsen återges.

Kulturella värderingars betydelse för skillnader inom redovisning

Det har hävdats att ett lands kulturella värderingar genomsyrar dess redovisning (Gray, 1988). Hofstede (1983) definierar kultur som ”kollektiv programmering av sinnet” (the collective programming of the mind). Hofstede (1983) delar upp ett samhälles kulturella värderingar i fyra dimensioner:

Individualism: Grad av oberoende mellan individer i ett samhälle Maktavstånd: Grad av ojämlikhet i samhället

Osäkerhetsundvikande: Grad av trygghet och likformighet i samhället

Maskulinitet: Grad av fokus på materiell framgång (i jämförelse med fokus på relationer och livskvalitet) i samhället.

Hofstede har gjort ett flertal omfattande undersökningar av olika länders kulturella värderingar under årens lopp. Genom att poängsätta länder efter deras placering på de olika dimensionerna har Hofstede skapat kluster av länder med liknande kulturella värderingar. Gray (1988) gör en motsvarande uppdelning av redovisning i fyra dimensioner; reglering2, enhetlighet3, transparens4 respektive konservatism. I den här uppsatsen fokuserar vi på

2

Reglering: Redovisning grundad på lagar och regler eller på professionell bedömning och yrkessed.

3

Enhetlighet: Gemensam praxis för samtliga bolag eller flexibel redovisning efter varje företags unika förutsättningar.

Tabell 1) Ägarstruktur (La Porta 1999)

Grad av ägarspridninga Grad av familjeägandeb Grad av statsägandec

Storbritannien 1 0 0 Irland 0,65 0,10 0 Spanien 0,35 0,15 0,3 Finland 0,35 0,10 0,35 Sverige 0,25 0,45 0,1 Norge 0,25 0,25 0,35 Portugal 0,1 0,45 0,25

a) Grad av ägarspridning visar hur stor andel av de undersökta företagen från respektive land som inte har en ägare som direkt eller indirekt äger minst 20 % av företaget.

b) Bestäms av hur stor andel av de 20 största bolagen som har en person som ”controlling shareholder” (saknas ”controlling shareholder” blir värdet 0).

dimensionen konservatism. Motsatsen till konservatism är optimism och skillnaden är att den förra är mer försiktig medan den senare är mer riskbenägen. Konservativ redovisning vill exempelvis inte redovisa orealiserade vinster på grund av den osäkerhet som alltid är förknippat med framtida händelser (Gray, 1998). Sterling (1967) hävdar att konservatism är den mest signifikanta redovisningsdimensionen eftersom det är den mest grundläggande och genomgripande dimensionen när det gäller värdering inom redovisning.

Gray (1988) kopplar ihop Hofstedes kulturella värderingar med sina redovisningsdimensioner genom ett antal hypoteser. Eftersom vi endast behandlar konservatism i vår uppsats avgränsar vi oss till denna dimension i tabell 2. Tabellen är en sammanställning av de kausala samband som Grays (1988) hypoteser ger. Ett plus innebär positiv korrelation, minus innebär negativ korrelation och ett ”ingen korrelation” innebär att det inte finns något tydligt samband . (Deegan och Unerman, 2006) Den kulturella variabel som har starkast koppling till konservatism är enligt Gray (1988) osäkerhetsundvikande. Länken till individualism är svagare medan länken till maskulinitet är svagast (med undantag av maktavstånd som inte har någon koppling). För att visualisera detta har vi fler symboler på korrelationens riktning desto starkare kopplingen hävdas vara.

Det föreligger viss kritik mot användandet av kulturella värderingar inom redovisningsforskning. Det hävdas att kulturella värderingar är vaga och indirekta i jämförelse med exempelvis kapitalmarknader (Nobes 2008). Andra kritiker hävdar att det är 4

Transparens: Grad av öppenhet i redovisningen gentemot olika externa intressenter.

Tabell 2) Grays kausala samband till Hofstedes kulturella värderingar (Deegan & Unerman 2006)

Kulturell värdering Koppling till konservatism

Maktavstånd Ingen korrelation

Osäkerhetsundvikande

₊₊₊

Individualism

_{- -}

tveksamt att likställa en nation med en viss kultur på grund av att det kan finnas stora skillnader inom en nation, samt att det är svårt att kvantifiera en kultur (Baskerville, 2003). Empiriska undersökningar av Grays tänkta samband ger ett blandat intryck. Som exempel kan nämnas två motstridiga test av transparenshypotesen. Zarzeski (1996) kommer fram till att Grays hypotes mellan transparens och kulturella variabler stämmer medan en undersökning gjord av Salter och Niswander (1995) ger ett delvis annorlunda resultat då de visserligen finner empiriskt stöd för sambandet mellan transparens och osäkerhetsundvikande men inget signifikant samband till de tre övriga variablerna.

Grays uppdelning (1988) är inte optimal för vår undersökning på grund av två anledningar: 1) Gray grupperar länder, vi vill ha kategorisering på nationsnivå

2) Gray väger ihop samtliga kulturella variabler och placerar länder efter genomsnitt, vi vill ha kategorisering efter respektive kulturell variabel.

Vi bearbetar därför Grays kategorisering. Metoden är densamma som i Grays undersökning, det vill säga vi utgår från Hofstedes data (se bilaga 1) och applicerar därefter Grays samband (se tabell 2) på dessa data. Figur 1 på nästa sida visar länders placeringar på en konservativ skala. Variabeln maktavstånd är exkluderad i våra figurer då dess samband med konservatism hävdas vara svagt eller obefintligt enligt Gray.

Vi kan ta ett exempel över hur kategoriseringen gjorts i form av individualismens förmodade påverkan på svenska bolags konservatism. Hofstede (1983) har i sin undersökning fått fram att Sverige har 71 poäng på individualism, medan det globala snittet är 43,5 (genomsnitt på 65 länder och 3 regioner, se bilaga 1). Sverige är således betydligt mer individualistiskt än genomsnittet, genom att dela 71 med 43,5 får vi fram 1,63 och detta blir Sveriges placering på den konservativa axeln.

Figur 1 ska tolkas som att variabeln individualism pekar på att Storbritannien är mest optimistiskt medan Portugal är mest konservativt. Siffran 1 på skalan motsvarar det globala genomsnittet för den kulturella variabeln medan siffran 2 innebär att värdet på den kulturella variabeln här är dubbelt så stor som snittet. Anledningen till att skalornas numeriska skalor har olika riktning beror på att korrelationen har olika tecken (se tabell 2). Hofstedes originalartikel är från 1983 men vi utgår från Hofstedes uppdaterade data från 2003.

Litteraturgenomgångens viktigaste aspekter

I teoridelen hänvisar vi till flera forskare som hävdar att skillnader inom redovisning mellan länder kvarstår även efter införandet av IFRS. Det viktigaste att ta med sig från litteraturgenomgången i den fortsatta läsningen är ägarstrukturers respektive kulturella faktorers påverkan på konservatism. Utifrån teorier om ägande är företag med insider-ägande (det vill säga förekomsten av ägare som äger 20 % eller mer av företaget) mer konservativa än företag som har outsider-ägande. När det gäller kulturella värderingars koppling till konservatism kan det nämnas att maskulinitet har viss negativ korrelation medan individualism har en starkare negativ korrelation. Den starkaste korrelationen (enligt Gray) föreligger mellan osäkerhetsundvikande och konservatism.

Metod

I den här avdelningen redogör vi för arbetssättet för den empiriska undersökningen. Data inhämtas från företagens årsredovisningar för åren 2005 till och med 2008. Som vi redan nämnt har vi avgränsat oss till europeiska bolag som äger egen skog. Vår undersökning bygger på 16 bolag från 7 länder (se tabell 3 i empiridelen). En anledning till fåtalet bolag utanför Norden kan vara att Finland och Sverige är skogsindustriella ”stormakter”, nordiska företag äger till exempel drygt 50 procent av kapaciteten för pappersproduktion i Västeuropa (Skogsindustrierna, 2000).

Frågeställning 1: Hur skiljer sig länder åt när det gäller graden av konservatism inom redovisning?

På grund av att vi har så få bolag (16 stycken) blir statistiska test inte tillförlitliga. Vi gör därför en deskriptiv analys. Vi undersöker två faktorer som vi tror att konservatism har stort inflytande över.

Typ av värderingsmetod

Som vi nämnde i teorin tillåter IAS 41 tre olika värderingsmetoder. Vår tes är att valet av värderingsmetod beror på graden av konservatism (för utförlig diskussion, se empiri och analys ).

Årets procentuella förändring av verkligt värde

Eftersom data inte är jämförbara mellan företag som använder olika värderingsmetoder analyseras denna faktor endast hos de företag som använder sig av diskonterade framtida kassaflöden (den metod som används mest, 13 av 16 bolag). Värdering genom diskonterade framtida kassaflöden är en metod som kräver många bedömningar av framtida in- och utbetalningar som kan ligga decennier framåt i tiden (se teoridelen), vilket gör att vi tror att graden av konservatism skiner igenom i värderingen. En optimistisk redovisning borde enligt vår mening ge högre genomsnittliga värdeökningar samt större svängningar mellan år.

Vi försöker ta bort snedvridande faktorer i värderingen av skog genom att exkludera faktorer som inte primärt beror på graden av konservatism. För att få fram ett mått på konservatism vill vi se värdeförändringar som skapats av förändrade antaganden (eller förväntad tillväxt). Ett skogsbolag som köper ny skog får naturligtvis högre värde på sitt skogsbestånd, allt annat lika, men förändringar av denna typ är inte av intresse för oss. Vi exkluderar därför inköp samt försäljning av skog i vår modell. Det är logiskt att avverkning av växande skog leder till minskat värde på skogen (allt annat lika) men inte heller denna effekt är av intresse för graden av konservatism. Inte heller valutaförändringar bör påverkas av graden av konservatism. Efter dessa anpassningar kommer vi fram till följande formel:

För ett konkret exempel hur formeln används, se bilaga 3. Det kvarstår dock en del snedvridande effekter även efter vår anpassning, ett exempel skulle kunna vara skador på skogen orsakat av skadedjur eller stormar. I empiri och analys diskuterar vi stormaspekten mer i detalj och kommer fram till att stormar inte påverkat värderingen av skog i någon större utsträckning (i de svenska bolag vi undersökt). Vi gör antagandet att skogen ser likadan ut i samtliga de länder vi undersöker, detta antagande är relativt rimligt mellan svenska och finska bolag (kan dock vara skillnader i exempelvis andelen löv- respektive barrskog). Skogens egenskaper skiljer sig antagligen mellan länder (även inom länder), det är exempelvis olika arter och olika klimat. Antagandet att skogen ser någorlunda likadan ut i de länder vi undersöker blir helt fel för de bolag som har skog utanför Europa. Vår mätning av konservatism är således inte utan brister. För att minska effekten av starka fluktuationer

((Förändring i växande skog under året)– (inköp)+(försäljning) +(avverkning)-(nyplantering)+/-(valutaförändring)) Växande skog vid årets början

under ett enskilt år undersöker vi en fyraårsperiod. Detta är den längsta tidsperiod som är genomförbar i och med att företagen implementerade IAS 41 år 2005 och 2009 års delårsrapporter inte är tillräckligt detaljerade för det vi vill undersöka.

Hypotesen är att bolag med stora och fluktuerande värdeförändringar mellan åren är optimistiska medan företag med stabila och låga förändringar är konservativa.

Frågeställning 2: Vilken koppling finns mellan ägarstruktur och konservatism?

Denna frågeställning besvaras genom att jämföra empiri som inhämtas till frågeställning 1 mot en kategorisering grundad på ägarförhållanden. Informationen hämtas i första hand från företagets årsredovisningar för 2008 och i andra hand från bolagens hemsidor.

Ägarkoncentration

Ägarstruktur operationaliseras på två sätt. För det första undersöker vi ägarkoncentration, hur stort ägande har den största ägaren? Vi väljer att studera ägande genom majoritetsägarens röstandelar, ej kapitalandelar, eftersom vi tror att detta bättre speglar ägarens makt. Är andelen hög tolkar vi detta som ett insider-ägande och är andelen låg tolkar vi det som outsider-ägande. Som vi skrev i teoridelen hävdar en del forskare att konservatism är större hos företag med insiderägande (Ding et al, 2008).

Majoritetsägares egenskaper

För det andra undersöker vi ägarstrukturen genom att se vem som är majoritetsägare (förutsatt att det finns en enskild ägare som äger 20 % eller mer). Vi undersöker exempelvis vilken nationalitet denna har och om ägaren är statlig eller privat. Vidare undersöker vi om det föreligger korsägande mellan skogsbolag. Vår hypotes är att statliga bolag är mer konservativa än optimistiska medan ägarens nationalitet samt eventuellt korsägande spelar mindre roll.

Frågeställning 3: Vilken koppling finns mellan kulturella värderingar och konservatism?

Som vi ser i teoridelen har vi anpassat Grays (1988) teoretiska kategorisering av länder i grupper till nationsnivå. Vår tanke är att om kategorisering av länder baserad på empiri (som inhämtas till frågeställning 1) liknar någon eller några av de kulturella uppdelningarna så är

dessa kulturella värderingar av avgörande betydelse för graden av konservatism. Skiljer sig vår empiriska uppdelning från de kulturella uppdelningarna blir slutsatsen att andra faktorer än kultur är viktigare. Vi har inte insamlat någon egen empiri över kulturella värderingar. Vi gör antagandet att bolag av samma nationalitet har identiska kulturella värderingar.

Empiri och analys

Frågeställning 1: Hur skiljer sig länder åt när det gäller graden av konservatism inom redovisning?

Som vi nämner i metoddelen gör vi två undersökningar för att samla information till denna frågeställning: dels tar vi reda på vilken värderingsmetod företagen använder, dels undersöker vi förändring i skogens värde över årens lopp.

Val av värderingsmetod

Vi börjar med att undersöka respektive bolags val av värderingsmetod. Som vi ser i tabell 3 används alla tre metoder som IAS 41 tillåter, men i olika utsträckning. Vi har hämtat informationen från företagens årsredovisning för åren 2005 till 2008, inget av bolagen har använt sig av mer än en metod under denna period. Diskonterat kassaflöde (DCF) är utan tvekan vanligast. Vi kan se att samtliga svenska och finska bolag (elva stycken) använder DCF. Bland övriga länder använder endast två av fem företag denna värderingsmetod. Av de resterande använder två försäljningsvärde, den metod som IFRS förespråkar i första hand (Smurfitkappa använder inte denna metod fullt ut då de använder framtida diskonterade kassaflöden för de tillgångar där de inte har ”tillräcklig” information). Ett av bolagen, det spanska, har valt anskaffningsvärde som är den metod som IFRS ger som sista utväg.

Anskaffningsvärde var den typ av värderingsmetod som svenska bolag använde sig av innan införandet av IFRS. Skogen värderades till dess anskaffningsvärde som under årens lopp justerades med avskrivningar, nedskrivningar och uppskrivningar. En anledning till att inget av de svenska bolagen använder denna metod idag kan vara att skogsbolagen har starka incitament att realisera gömda värden som inte syns med anskaffningsvärdesmetoden. Ett sätt att se vilken stor betydelse typen av värderingsmetod har är att jämföra värdet på skogen före och efter införandet av IAS 41. Ett exempel är SCA vars redovisade värde på skogstillgångar innan införandet av IAS 41 uppgick till 9 miljarder kronor medan värdet i och med införandet av IAS 41 dubblerades till 18 miljarder kronor (SCA årsredovisning 2004 och

2005). En annan faktor som gör att skogsbolag bör föredra värdering till verkligt värde är att när skogen väl avverkats och ligger i lager ska den värderas till det verkliga värdet vid skördetillfället (med avdrag för uppskattad försäljningskostnad). Vi ser alltså att

skogsbolagen måste värdera skogen till verkligt värde förr eller senare.

När det gäller val av värderingsmetod står företagen inför det klassiska valet mellan tillförlitlighet och relevans. Anskaffningsvärde bygger på siffror som är ”huggna i sten” men som sällan uppdateras. Vi anser att anskaffningsvärde är den mest konservativa metoden då den är extremt försiktig. Värderingar enligt denna metod bör nämligen ge nerpressade värden. Försäljningsvärde tolkar vi som mest optimistisk. Denna metod tar bara hänsyn till dagens förhållanden. Värdeförändringar slår direkt, prestationsmätningen är hög (maskulint) och osäkerhetsundvikandet är lågt. Detta tyder på hög optimism inom redovisningen enligt Grays uppställda samband (se teoridel). När det gäller värdering genom diskonterat kassaflöde blir redovisarens bedömningar helt avgörande.

Eftersom det norska och irländska (åtminstone till viss del) bolagen använder sig av försäljningsvärde ser vi dessa som mest optimistiska. Spanien blir mest konservativt Tabell 3) Undersökta bolag, dess nationalitet och val av värderingsmetod (bolagens årsredovisningar)

Bolag Nationalitet Värderingsmetod

1. Holmen

Sverige Diskonterat kassaflöde (DCF) 2. SCA Sverige DCF 3. Sveaskog Sverige DCF 4. Bergs Timber Sverige DCF 5. Bergvik skog Sverige DCF 6. Stora Enso Sverige DCF 7. M-Real Finland DCF 8. Metsäliitto Finland DCF 9. Botnia Finland DCF 10. UPM Kymmene Finland DCF 11. Tornator Finland DCF 12. Norske skog Norge Försäljningsvärde 13. Mondi Storbritannien DCF 14. Smurfitkappa

Irland Mix av försäljningsvärde (prioritet 1) och DCF (prioritet 2) 15. Ence

Spanien Anskaffningsvärde 16. GPS

eftersom de använder sig av anskaffningsvärde. Övriga länder; Sverige, Finland, Portugal och Storbritannien använder sig av diskonterat framtida kassaflöde. Vi anser att denna metod ger mycket utrymme för konservatism eller optimism att slå igenom. Dessa länder kommer att kategoriseras genom att vi undersöker förändring i skogens värde över åren. Vår tes är som bekant att bolag som har stora variationer mellan år är mindre försiktiga och bolag som generellt har höga värdeökningar är optimistiska i sin redovisning.

Förändring av skogens värde 2005 till och med 2008

Det andra steget för att svara på frågeställning 1 är att undersöka procentuell förändring av verkligt värde sedan införandet av värdering till verkligt värde. I bilaga 5 redovisas rådata för dessa värdeförändringar. Figur 2 visar procentuell förändring av verkligt värde för respektive bolag och år medan figur 3 är en sammanställning av genomsnittet för respektive land. Figurerna täcker endast de bolag som använder diskonterat kassaflöde (DCF) eftersom övriga värderingsmetoder inte är jämförbara. Finska bolag har blå färg, svenska bolag har gul färg medan det brittiska bolaget är grönt och det portugisiska är rött.

((Förändring i växande skog under året)– (inköp)+(försäljning) +(avverkning)-(nyplantering)+/-(valutaförändring)) Växande skog vid årets början

Värdeförändringarna i figur 2 grundar sig på denna formel (se förklaring i metoddelen):

Ett problem med jämförbarhet mellan åren är att ett av bolagen, Bergs Timber, använder en annan redovisningsperiod än övriga då deras redovisningsår börjar i september. Detta ger naturligtvis en viss snedvridning. För Bergs Timber motsvarar exempelvis ”2007” i figur 2 september 2006 till september 2007. Två av bolagen (brittiska Mondi och finska Tornator) saknar värden för 2005. I Mondis fall beror det på att årsredovisningar för detta år inte finns på deras hemsida och i Tornators fall på att årsredovisningen för 2005 inte är tillräckligt detaljerad.

Det kan vara intressant att undersöka vad företagen skriver för orsaker de år då förändringarna är som störst. I de svenska bolagen ser man att 2007 är ett år med stora förändringar. SCA skriver i årsredovisningen för 2007 att förändringen beror på ”uppvärdering av rotstående skog” som grundar sig på en ny avverkningsplan baserad på en nyligen genomförd skogstaxering (SCA årsredovisning, 2007). Vi anser inte att denna avvikelse påverkas av redovisarens bedömningar i någon betydande grad. Holmens avvikelse beror till en fjärdedel på förändrade antagande om framtida pris- och kostnadsnivå och till tre fjärdedelar på sänkt diskonteringsränta (Holmen årsredovisning, 2007). Holmens avvikelse beror antagligen till större del på redovisarens bedömningar. Tyvärr redovisar inte de finska bolagen någon förklaring till de stora förändringarna år 2005 och 2006.

I metoddelen nämner vi att en möjlig snedvridande faktor av skogens värde är stormar. År 2005 drog orkanen Gudrun in över Norra Europa och fällde cirka 75 miljoner kubikmeter skog i södra Sverige (Skogsindustrierna, 2009b). År 2007 drabbades den svenska skogen återigen av en orkan (Per) och det uppskattas att omkring 12 miljoner kubikmeter skog fälldes (Skogsindustrierna, 2009b) För att göra siffrorna mer förståeliga kan de relateras till Sveriges totala skogsbestånd som är ca 3000 miljoner skogskubikmeter (Skogsindustrierna, 2009c). Stormen Gudrun fällde således ett par procent av den totala skogen i Sverige medan Per fällde ca en halv procent. I figur 2 och 3 ser vi att åren med stormar inte är ovanligt dåliga, 2007 är tvärtom är ett ovanligt bra år medan 2005 är mer av ett normalår.

Förklaringen kan vara att högre värdeökningar har täckt stormens skadliga effekter eller att de bolag vi undersökt helt enkelt inte har särskilt mycket skog i södra Sverige som var hårdast drabbat. Det kan vara så att stormens effekter ”döljs” av att företaget redovisar större avverkningar, vi ser dock ingen sådan trend.

Stora Enso står ut bland företagen då deras förändring av verkligt värde är negativt 2005, 2006 och 2008. Övriga svenska bolag uppvisar inte alls samma värdeförändringar. Stora Ensos speciella utveckling beror på posten ”tillägg” i noten om biologiska tillgångar. Trots att denna post ger stora effekter på skogens värde skriver bolaget inte ut vad denna post är för någonting och vi har inte lyckats få klarhet trots kontakt med företaget i fråga. I Stora Ensos årsredovisning kan man läsa att när det gäller anläggningstillgångar så syftar ”tillägg” på nya investeringar. Vi antar att detta är fallet även för skogen vilket gör att vi exkluderar denna förändring enligt vår formel för förändring av verkligt värde.

I figur 3 sammanställs bolagen efter nationalitet för att öka översikten. Stora Enso har exkluderats på grund av viss oklarhet gällande värderingen.

I figur 2 och 3 ser vi att finska bolag generellt har mest volatila värderingar över åren samtidigt som de har högst medelvärde. På den andra delen av skalan återfinns Portugal med låga och stabila värdeförändringar. Storbritannien rör sig lika lite som Portugal men har

ett betydligt högre medelvärde (17 % värdeökning i snitt, jämfört med Portugals 6 %). De svenska bolagen rör sig betydligt mer än det brittiska och portugisiska (standardavvikelse på 9,4 jämfört med 3,1 och 3,2) men betydligt mindre än Finland (9,4 jämfört med 32). Samtidigt är de svenska bolagens medelvärde lägre än det brittiska (9,3 jämfört med 17 %). När vi väger ihop standardavvikelse och medelvärde tolkar vi värdeförändringarna som att Finland är överlägset mest optimistiskt medan Portugal är tydligt konservativt. Sverige och Storbritannien är knepigare att placera då de antingen har ett lågt medelvärde eller låg förändring mellan år. Det kan vara svårt att säga var gränsen går för optimism eller konservatism. Vi undersöker därför marknadens prissättning. Vi gör antagandet att konservativ redovisning ger lägre värdeökningar än förändringen av det genomsnittliga marknadspriset medan optimistisk redovisning å andra sidan skulle ge högre värdeökningar än vad marknadspriser motiverar. Ett sätt att mäta marknadens prissättning är att se på försäljningspriser på skogsfastigheter (uttryckt i kronor per kubikmeter skog). LRF Konsult, Sveriges största mäklare för skogsfastigheter, producerar prisstatistik om försäljningspriser på skogsfastigheter varje halvår. I tabell 4 sammanställs dessa på årlig basis.

Tabell 4) Pris på skogsfastigheter (LRF konsult)

2003 2004 2005 2006 2007 2008 Genomsnittligt pris på skogsfastighet

(kronor/m3 skog) i nominella priser

198 218 244 285 343 364

Procentuell prisförändring N/A 10,1% 11,9% 16,8% 20,4% 6,1%

År 2007 är ett år då många svenska bolag hade höga värdeökningar enligt vår formel. Detta överensstämmer med marknadens prisutveckling där 2007 har den största prisökningen av de 6 år vi hittat data för. Med den formel vi skapat har de svenska bolagen en genomsnittlig värdeökning på 9,3% vilket är betydligt mindre än marknadsprisernas utveckling. Vi tolkar därför Sverige som konservativt. Eftersom vi inte hittat någon motsvarande prisutveckling för Storbritannien gör vi antagandet att Storbritannien har liknande marknadsprisutveckling. Det brittiska bolaget har en genomsnittlig värdeökning på 16,6% (högre än snittet för marknadspriser) vilket gör att vi tolkar det som optimistiskt.

När vi väger ihop bolagens val av värderingsmetod med fluktuationerna i verkligt värde som bolag som använder DCF uppvisar får vi fram följande uppdelning av länderna:

Optimistiska:

 Norge (baserat på dess val av försäljningsvärde som värderingsmetod)  Irland (baserat på dess val av försäljningsvärde som värderingsmetod)

 Finland (på basis av deras stora fluktuationer och höga medelvärde när det gäller förändring i verkligt värde)

 Storbritannien (högt medelvärde på förändring av verkligt värde, dock låg standardavvikelse)

Konservativa:

 Spanien (baserat på dess val av anskaffningsvärde som värderingsmetod)

 Portugal (låg standardavvikelse och medelvärde när det gäller förändring i verkligt värde).

 Sverige (lågt medelvärde på förändring av verkligt värde, dock relativt hög standardavvikelse)

Frågeställning 2: Vilken koppling finns mellan ägarstruktur och konservatism?

Precis som för frågeställning 1 använder vi två undersökningar för att hitta information om ägarstruktur. När vi nämner en ägarprocent baserar sig denna procent på andel röster, som vi tror speglar makten i bolaget bättre än andel kapital. I de bolag där man inte har A- respektive B-aktier5 blir det ingen skillnad mellan de två andelarna.

Ägarkoncentration

Den första faktor vi undersöker är ägarkoncentration (mätt som procentuellt ägande hos största ägaren). I bilaga 5 kan man se rådata för dessa ägarförhållanden. I figur 4 visas detta mått på ägarkoncentration i ett stapeldiagram. Som tidigare nämnts hävdar en del forskare att det finns en koppling mellan ägarkoncentration och konservatism respektive ägarspridning och optimism. La Porta (1999) kategoriserar ett företag som ägarspritt om dess största ägare äger mindre än 20 % av företaget (eller ägarkoncentrerat om största ägaren äger mer än 20 %). Vi använder samma kategorisering för att avgöra var gränsen för ägarspridning går och denna gräns gestaltas av det svarta strecket i figur 4. Anledningen till

5

A-aktierna berättigar innehavaren till flera röster under omröstningar på bolagsstämman. Ofta motsvarar B-aktien en tiondels så många röster som A-B-aktien, men även andra inflytandegrader förekommer.

Figur 8)

att vi använder median istället för medelvärdet när vi ska visa ett snitt för landet är att vi vill minska betydelsen av extremvärden.

I figur 4 kan man se att Norge har lägst ägarkoncentration medan Finland har störst ägarkoncentration. Baserat på teorier om ägarkoncentrationens koppling till konservatism blir Norge optimistiskt medan Finland är mest konservativt. Även svenska bolag har en hög ägarkoncentration. Bland övriga länder ligger Irland, Portugal och Spanien över gränsen för ägarkoncentration medan Storbritannien ligger under gränsen.

Korsägande

Ett annat sätt att undersöka ägarstruktur är att se vem ägaren är och inte bara hur många procent denna äger. I figur 2 ser vi att Sveaskog har extremt små variationer mellan år. Detta kan ses mot bakgrund av att det är statligt ägt till 100 %. Vi anser att det är rimligt att statliga bolag är mer försiktiga i sina värderingar då de inte har samma press att uppvisa fina siffror från ägare och potentiella ägare som bolag med privata ägare. Antagligen är staten också en

mer långsiktig ägare som inte har samma benägenhet att göra uppvärderingar som kanske inte är hållbara i längden.

Ett annat bolag med hög ägarkoncentration är portugisiska GPS som ägs till 77% av Semapa som är ett portugisiskt ”industriellt konglomerat med intressen inom cement-, papper- och energisektorerna” (Semapa, 2009).

Vi ser en hel del korsägande bland de finska bolagen. Koncernen Metsäliitto Group äger 53% av rösterna i Botnia och 60% i M-real vilket gör koncernen till största ägare i dessa två bolag. UPM Kymmene äger 47 % av Botnia och är således näst största ägare. Den näst största ägaren i M-real är det finska försäkringsbolaget Varma (4 %).

Metsäliitto Group är en internationell skogsindustrikoncern. Gruppen är en kooperativ6 organisation som ägs av 130 000 finska skogsägare. För att få bli medlem i den kooperativa organisationen måste man äga minst tre hektar skogsmark. Varje medlem i kooperationen har en röst i valet till fullmäktige som har den högsta beslutanderätten. (Metsäliitto Group, 2009) Kooperationens medlemmar, skogsägarna, bidrar med huvuddelen av skogsråvaran som sedan vidarebehandlas av koncernens produktionsenheter. Moderbolaget i koncernen är Metsäliitto Osuuskunta och till dotterbolagen räknas bland andra Botnia och M-real. (Metsäliitto Group, 2009) Som vi ser är Botnia, M-real och Metsäliitto Group tätt sammanflätade ägarmässigt. De uppvisar också uppseendeväckande liknande värdeförändringar (med undantag för 2005 så är skillnaderna inom gruppen mindre än 7 procent) medan de finska bolag som inte influeras av Metsäliitto koncernen (det vill säga UPM och Tornator) har en annan utveckling. Trots att UPM äger nästan lika många procent som Metsäliitto i Botnia verkar de sista ägarprocenten, som ger majoritet, vara avgörande. Bergvik skog ägs till 43% av Stora Enso medan den näst största ägare är Länsförsäkringar med 14 procent (Bergvik skog, 2009) Bergvik skog och Stora Enso uppvisar inte alls samma likheter mellan sig som de finska bolagen där det finns korsägande. Bergvik skogs värdeutveckling liknar inte heller Tornators, där Stora Enso också är majoritetsägare. I

6

Kooperation: samgående där medlemmarna både äger och driver den verksamhet de har behov av.

Holmen har investmentbolaget Lundbergs 52% av rösterna medan SCA till 30% ägs av investmentbolaget Industrivärden. (Holmens och SCA, 2009) Det föreligger således ingen koppling till andra skogsbolag i dessa bolags majoritetsägare. Bergs Timber uppvisar en annan ägarstruktur då tre största ägarna är privatpersoner med efternamnet Bergh som tillsammans äger 57% av rösterna, företaget är således familjeägt till stor del (Bergs Timber, 2009). Stora Ensos största ägare är finska staten (genom Solidium Oy) med 25% av rösterna. Statliga Sveaskog och familjeägda Bergs Timber uppvisar liknande försiktiga värdeförändringar. SCA och Holmen, där ett investmentbolag är största ägare, tillsammans med Bergvik skog, som ägs av Stora Enso, uppvisar större förändringar, särskilt 2007.

Det finska bolaget Tornator ägs till 41 % av svenska Stora Enso (Tornator, 2009). Vi ser också att Tornator liknar de svenska bolagen mer än de finska i sina värderingar (det vill säga relativt låga nivåer och relativt små förändringar förutom 2007). Det kan därför möjligen vara så att majoritetsägarens nationalitet spelar större roll än graden av ägarkoncentration men det är svårt att säga eftersom det endast är ett av de undersökta bolagen som har en utländsk majoritetsägare. Näst största ägare i Tornator är (precis som i M-Real) Varma, ett finskt försäkringsbolag med 13 % (Tornator, 2009).

UPM och Metsäliitto har extremt låg ägarkoncentration (3 respektive 0,08%) och enligt våra antaganden borde därför dessa företag vara optimistiska. Detta stämmer på Metsäliitto men inte på UPM. Det är lite förvånande att ett kooperativt företag uppvisar större värdeförändringar än ett publikt aktiebolag.

I teoridelen hänvisar vi till La Porta (1999) som i sin undersökning visar att det finns stora skillnader i ägarstruktur mellan länder. Dels när det gäller ägarkoncentration, som vi tidigare diskuterat, dels när det gäller graden av familjeägande respektive statsägande. La Porta undersöker de 20 största bolagen i respektive land. Om man summerar familjeägande och statsägande ser man att Storbritannien har 0 majoritetsägare av denna typ, Irland har 2 av 20 medan Spanien och Finland har 9 av 20 majoritetsägare som antingen är statliga eller familjeägare. I Sverige är motsvarande siffra 11 medan den i Norge är 12 och i Portugal hela 14 av 20 bolag. Våra tidigare resultat pekar på att familjeägande och statsägande ger konservativ redovisning och vår uppdelning av länder efter konservatism överensstämmer i huvudsak med denna uppdelning med undantag av Norge. Baserat på den stora andelen

stats- och familjeägda bolag i Norge skulle man nämligen ha trott att landet är konservativt men vår empiri pekar på att landet är optimistiskt. Vi har dock bara undersökt ett norskt bolag och detta bolag behöver naturligtvis inte vara representativt.

Frågeställning 3: Vilken koppling finns mellan kulturella värderingar och konservatism?

Vi har inte insamlat någon egen empiri över kulturella värderingar. I figur 1 i teoridelen ser vi att de tre kulturella värderingarna ger olika uppdelningar av länder. När det gäller variabeln individualism är alla undersökta länder utom Portugal optimistiska. Enligt maskulinitetsvariabeln är Irland och Storbritannien optimistiska medan resten är konservativa. Slutligen förutsäger variabeln osäkerhetsundvikande att Sverige, Irland, Storbritannien, Norge och Finland har en optimistisk redovisning medan Spanien och Portugal förutsägs bli konservativa.

Vår empiriska kartläggning stämde inte helt med någon av de kulturella skalorna. Det kan vara på sin plats att analysera Sverige och Finland extra på grund av att det är i dessa länder vi har majoriteten av bolagen. Vår empiri pekar på att finska bolag är mycket optimistiska, detta överensstämmer bäst med den kulturella variabeln individualism. Baserat på osäkerhetsundvikande hade man trott att Finland skulle vara marginellt optimistiskt. Baserat på variabeln maskulinitet är Finland konservativt. De kulturella variablerna placerar Sverige som extremland, från extremt optimistiskt (individualism och osäkerhetsundvikande) till extremt konservativt (maskulinitet) medan vår empiri pekar på att Sverige är konservativt. Den enda kulturella variabeln som förutspår att Finland blir mer optimistisk än Sverige är maskulinitet.

Diskussion

Det är överraskande att så få företag använder sig av den värderingsmetod som IFRS förespråkar i första hand (försäljningsvärde). Endast två av 16 bolag (Norske skog och Smurfitkappa) använder sig av denna metod. Den vanligaste förklaringen till avvikelsen från IFRS första prioritet är att bolagen hävdar att det inte finns tillförlitliga marknadspriser för växande skog (se bland annat Sveaskogs årsredovisning). Det finns ett företag (ENCE) som använder anskaffningsvärde, den metod som IFRS förespråkar i tredje och sista hand. Vi tycker det är lite förvånande att IFRS fortfarande tillåter värdering till anskaffningsvärde.

Som vi nämner i teoridelen föreskriver IAS 41 att bolag får använda anskaffningsvärde när verkligt värde inte kan mätas ”tillförlitligt”. Detta är enligt vår mening ett vagt kriterium som saknar tyngd. Det kan ses som ett problem att IAS 41 tillåter flera valmöjligheter (visserligen med olika förutsättningar och krav) eftersom det motverkar ett av huvudsyftena med IASB, ökad jämförbarhet.

En begränsning med vår undersökning är att flera av de undersökta länderna representeras av ett enda bolag. Värderingar gjorda av bolag av en viss nationalitet verkar nämligen inte vara homogena. Både svenska och finska bolag uppvisar stora skillnader inom nationsgruppen. Denna begränsning gör att det blir tveksamt att generalisera våra resultat på grund av att underlaget är så pass begränsat. Avgränsningen till skogsbolag tror vi är ett mindre problem, våra slutsatser bör vara relevanta även för andra branscher som använder värdering till verkligt värde (till exempel fastighetsbranschen).

La Portas(1999) undersökning av ägarförhållanden är baserad på ett större antal bolag och inte bara skogsbolag. Enligt La Portas (1999) undersökning är Spanien och Finland mer ägarspridda än Sverige och Norge medan Portugal har lägst ägarspridning. De skogsbolag vi undersöker har dock en annan uppdelning där exempelvis Norge är mest ägarspritt medan Finland har störst ägarkoncentration. Det kan vara så att skogsbranschen generellt har en annan ägarstruktur än samhället i stort eller så är vårt stickprov inte representativt.

Baserat på Grays (1988) uppdelning respektive vår egen kunskap/intuition hade vi trott att de nordiska respektive anglosaxiska länderna skulle uppvisa små skillnader inom grupperna. Vår empiri pekar dock på att skillnaderna är relativt stora inom den nordiska gruppen medan skillnaderna är mindre i den anglosaxiska gruppen.

I tabell 5 på nästa sida jämför vi kategorisering gjort på insamlad empiri med de fyra teoretiska kategoriseringarna. Tabellen visar om det finns en överensstämmelse mellan teori och empiri.

För att sammanfatta vår kartläggning av värdeförändringar kom vi fram till att Norge, Irland, Finland och Storbritannien har optimistiska värderingar medan Portugal, Sverige och Spanien är konservativa i sin redovisning. Empirin om ägarkoncentration tyder på att Storbritannien och Norge är optimistiska medan Sverige, Irland, Spanien, Finland och Portugal har högre ägarkoncentration och därför förutsägs vara mer konservativa. Samstämmigheten hos de kulturella variablerna när det gäller förutsägelser är olika stor. Alla tre pekar på att Storbritannien och Irland blir optimistiska medan Spanien och Portugal är konservativa (med ett undantag, individualism förutspår att Spanien är optimistiskt). När det gäller de nordiska länderna är det svårt att se några mönster, vi hänvisar till figur 1 så att läsaren själv kan se placeringen.

Vi exemplifierar tabellens utförande med Sverige och Finland. Utifrån den insamlade empirin anser vi att Sverige använder sig av konservativa värderingar. Baserat på landets samhälleliga kulturella värderingar gällande individualism och osäkerhetsundvikande förutsägs dock landet bli optimistiskt vilket gör att empiri inte överensstämmer med teori. Maskulinitet förutser dock att Sverige ska bli konservativt och vi får en överensstämmelse. När det gäller ägande har Sverige en ägarkoncentration över den gräns vi har ställt upp, vi förväntar oss därför att landet är konservativt vilket överensstämmer med värderingarna. Utifrån empirin tolkade vi Finland som optimistiskt vilket överensstämmer med variablerna individualism och osäkerhetsundvikandes förutsägelser men inte maskulinitet. Utifrån de finska bolagens ägarstruktur med hög ägarkoncentration hade vi trott att värderingarna skulle bli konservativa vilket gör att vi inte får överensstämmelse. Övriga länders värde har resonerats fram på samma sätt.

Tabell 5) Stämmer empiri med teori?

Sverige Storbritannien Irland Spanien Portugal Finland Norge

Individualism N Y Y N Y Y Y

Maskulinitet Y Y Y Y Y N N

Osäkerhetsundvikande N Y Y Y Y Y Y

Ägarkoncentration Y Y N Y Y N Y

Y= Empiri överensstämmer med teori N= Empiri överensstämmer icke med teori

Gray (1988) hävdar (se teoridelen) att osäkerhetsundvikande är den starkaste drivande faktorn för konservatism, följt av individualism, medan maskulinitet har den svagaste korrelationen till konservatism. Resultatet av vår undersökning överensstämmer relativt väl med vad Gray (1988) hävdar eftersom osäkerhetsundvikande har högst förklaringsgrad (sex av sju korrekta förutsägelser). Vår undersökning pekar dock på att maskulinitet har lika hög förklaringsgrad som individualism (fem av sju korrekta förutsägelser av riktningen). Vi skulle dock behövt ett betydligt större stickprov för att resultatet ska bli tillförlitligt.

När det gäller variabeln ägarkoncentration verkar denna ha liknande förklaringsgrad som de två senare (fem av sju korrekta förutsägelser). Det kan vara så att måttet ägarkoncentration inte är den bästa indikatorn på ägarstruktur. Under undersökningens gång har vi märkt att det finns en hel del korsägande mellan skogsbolag. Flera finska bolag har Metsäliitto group som majoritetsägare och dessa bolag uppvisar liknande värdeförändringar. Tornator ägs till 41 % av svenska Stora Enso och detta finska bolag uppvisar stora likheter med svenska bolags värderingsutveckling. Familjeägda Bergs Timber och statsägda Sveaskog uppvisar konservativa värderingar. Vi anser att den exakta spridningen har mindre betydelse, så länge det finns en majoritetsägare verkar det vara viktigare med dennes egenskaper än dennes exakta procentuella andel.

Det är svårt att dra några generella slutsatser utifrån de två länder vi har flest bolag ifrån, nämligen Sverige och Finland. I Sverige är det maskulinitet och ägarkoncentration som ger rätt förutsägelse om konservatism medan individualism och osäkerhetsundvikande misslyckas. I Finland är mönstret det rakt motsatta.

När det gäller teorins överensstämmelse på olika länder ser vi att Irland, Storbritannien, Norge, Spanien och Portugal har flest korrekta förutsägelser. Detta beror antagligen på att dessa länder (förutom Norge) ligger i ytterkanten av de kulturella skalorna vilket gör dem lättare att särskilja från övriga.

Slutsatser

Den här uppsatsen försöker dels beskriva skillnader i konservatism mellan länder, dels

förklara dessa utifrån tre kulturella variabler respektive ägarstruktur. När det gäller

skillnader i konservatism mellan länder är vår slutsats att Finland, Norge, Storbritannien och Irland är åt det optimistiska hållet medan Sverige, Spanien och Portugal är mer konservativa. Våra resultat pekar på att den kulturella variabeln osäkerhetsundvikande är den bästa förutsägaren på grad av konservatism av de faktorer vi undersökt. Vi kommer vidare fram till att individualism och maskulinitet har lika stor betydelse för konservatism. Resultaten överensstämmer med Grays (1988) riktning på korrelation men överensstämmer inte helt med dess styrka då Gray (1988) hävdar att individualism har en starkare koppling till konservatism än maskulinitet. Ägarkoncentration verkar ha ungefär samma förklaringsgrad som de två senare kulturella variablerna. Vi tror att det är mer avgörande vem företaget har som majoritetsägare snarare än hur många procent majoritetsägaren har. Vi har exempelvis sett att korsägande spelar en viktig roll för graden av konservatism. Tre finska bolag som är tätt sammankopplade ägarmässigt uppvisar uppseendeväckande liknande värderingar. Våra resultat tyder på att familjeägande respektive statsägande ger konservativ redovisning vilket inte var helt oväntat. En intressant observation är att ett finländskt bolag där ett svenskt bolag är majoritetsägare skiljer sig från sina finska konkurrenter i värderingen och mer liknar de svenska bolagen i sin värdering. Ingen av de förklarande variablerna är tydligt bäst eller tydligt sämst utan de ger alla en viss förklaring på graden av konservatism.

Förslag till framtida forskning

Vi tar enbart upp en av Grays (1988) fyra kategoriseringar av redovisning och det finns mycket intressant att skriva om inom de tre övriga områdena. Vi har till exempel sett att svenska skogsbolag använder en branschpraxis på diskonteringsränta på 6,25 % vilket skulle kunna vara ett tecken på att svensk redovisning kännetecknas av enhetlighet och/eller reglering. Ett annat område är transparens där vi märkt att det finns stora skillnader mellan svenska och finska skogsbolag.

Vi har under tidens gång märkt att det varit svårt att hitta tillräckliga många skogsbolag, trots idoga sökningar har vi endast hittat 16 stycken. Det skulle därför kunna vara en idé att upprepa vår undersökning i en annan bransch, till exempel fastighetsbranschen.

Som vi har sett kan även andra faktorer vara av betydelse för att förklara graden av konservatism. En given fortsättning på vår uppsats skulle därför kunna vara att undersöka andra påverkande faktorer, till exempel skattesystem eller företagsstruktur.

Ett annat forskningsuppslag är att göra en multipel regression baserat på Hofstedes kulturella variabler. Den beroende variabeln skulle kunna vara bonusnivå i olika länder. Detta är ett ämne som en av oss tänkt fortsätta med i sin d-uppsats till våren.