Jag vill, jag kan, jag är duktig!

En av förskolecheferna resonerade mycket kring hur man kan arbeta med småbarn och att man faktiskt kan göra lika mycket med dem som med de större, utifrån egen erfarenhet i småbarnsgrupp. Pedagogerna, oavsett om de var positiva eller negativa till utvidgade sys- kongrupper, tänkte mest på omsorgsdelen när det rörde sig om de mindre barnen. Är det åldersspridningen som gör detta? Förskolechefen tror det beror mycket på hur en förskola är organiserad, att det blir lättare i en småbarnsgrupp. När vi frågade om barnsynen ändra- des i utvidgade syskongrupper så fick vi till svar att det gör den nog inte utan det beror på att det blir svårare:

Om vi tre hade jobbat på en småbarnsavdelning så hade vi verkligen kunnat jobba för de små barnen. Men när där är stora, de kräver jättemycket de stora barnen och de har all rätt till att få mycket av oss och det blir splittrat. Speciellt nu när det är så många små barn också. Det är inte lätt faktiskt. (förskolechef)

Pedagogerna upplever att de större får stå tillbaka för de mindre barnen då de behöver sin omsorg eller hjälp med något. Den utvidgade syskongruppen ser ut att inte vara till fördel för någon. Även mellanbarnen glöms lätt, man pratade ofta om vad de stora eller små be- höver, endast på en avdelning pratade man om barnen som lite, mellan och stor. På de andra avdelningarna pratade de om barnen som de stora och små. Vår fråga är: vad tar mel- lanbarnen vägen här? Vad beror detta på? Förskolecheferna vi intervjuat pratade om mel- lanbarnen och som att det även är de som får stå tillbaka. En av dem förklarar detta med att de stora tog mer plats och de minsta var man tvungen att se till. Då försvinner lätt mellan- barnen, menar hon. En pedagog anser att man borde varva ner och fokusera på barnet: ”Bort med stressen. Vi ska väl inte stressa våra barn från början, … Bort med stressen, ta det lugnt! Vi kan ju inte hålla på och se vad vi inte gör, se vad vi gör istället.”

34

Kennedy (1999) menar att det är alla pedagogers ansvar att se det nyfikna och komp-etenta barnet, som har en kraft och vilja att lära. Väljer man att se barnens brister och behov i för- sta hand, så krävs det att en pedagog ständigt finns till hands och hjälper till, förklarar, be- rättar, skyddar och håller koll. Då ger man inte barnen tillfälle att utvecklas genom att själ- va tänka efter, ställa frågor och använda sin förmåga, fantasi och kompetens. Genom att observera och dokumentera med perspektivet att barn är rika och kompetenta kan man upp- täcka barns förmågor på en mängd olika områden. När små barn får tid upptäcker man hur mycket de klarar själva.

Det kan tolkas som att stressen är en av faktorerna till att vissa barngrupper hamnar lite i skymundan. Tillsammans med en stor åldersspridning och knapp erfarenhet av småbarns- grupper så är det förståeligt att det blir på detta sätt. När man först började med utvidgade syskongrupper var inte styrdokumenten speciellt styrda, vilket kan vara anledningen till att det tidigare var lättare att arbeta i en åldersblandad grupp. I dagens läroplan ska mycket hinnas med vilket kan tillföra till stressen, som i sin tur påverkar arbetssättet. Det gör det svårt att se alla barn och vad de kan.

I och med omorganiseringarna har diskussioner uppkommit på förskolan om att ändra om från utvidgade syskongrupper till åldersindelade grupper. Vi fick uppfattningen att det varit svårt att få personal som vill arbeta i småbarnsgrupperna. Beror detta kanske på att många av pedagogerna inte har erfarenhet av småbarnsavdelning? Men några är väldigt po- sitiva: ”Vi har haft den här diskussionen uppe, men vem vill arbeta på småbarns-avdelning? Jag vill! sa jag. Och jag tror att det finns jättemycket att göra i de grupperna”.

En pedagog skulle ha svårt att välja mellan att arbeta i småbarnsgrupp eller 3-5årsgrupp. Det tillfredställer henne att få arbeta med alla åldrar, att få se det stora i det lilla barnet och det lilla i det stora barnet, och tycker det viktigt att se alla små steg som barnen gör och inte bara skynda förbi.

35

5.5 Hur vill pedagogerna ha det?

Vi ville veta hur pedagogerna själva hade valt att forma en barngrupp. De fick därför frå- gan: Hur hade du velat ha det? För att få en översikt av hur pedagogerna tänker kring detta kommer vi först presentera deras svar i citat som vi sedan kommer tolka. Nedan följer deras svar:

Oj den frågan har jag aldrig fått innan. Färre barn … då spelar det ingen roll om det är blandade eller småbarns. … Jag tycker det handlar mer om personaltäthet än ål- dern. Och antalet barn i barngruppen.

Det är det jag vill ju se först. Syskon, det är inte bara negativt, det är ok. Man kan inte säga att det inte ska vara syskon. De har sin trygghet. … Som med allt är det både och.

Idealet? Jag hade ju inte velat ha så många barn i barngruppen. Jag tycker det är mer idealiskt med mindre barngrupper än stora med fler pedagoger. … Det hade va- rit idealet att haft dem, två i varje år så att säga, … Jo och så vill jag ha tre pedago- ger som tycker det är jätteroligt att jobba! Max 12 barn.

Jag tycker att vi skulle bara haft 15 barn. … … Färre barn, men sen kanske man kan säga att vi har så bra och lätt barngrupp så vi kan ta in ett barn till. Att vi blir lite proffsiga på det. … Det är alldeles för mycket egoism, det är bara vi, här på vår lilla avdelning. … Jag tror på en röd tråd, och det handlar om hela den sociala verksam- heten. Jag tycker inte det fungerar så. Alla jobbar med sitt, men hur blir helheten då? Var är barnet?

Ja jag skulle vilja att man … att man kanske har ett till tre. Och tre till fyra, och sen att man utvecklar det här med 5-8. … Man skulle ha nån fin övergång, med 5-8 år- ingar i någon gemensam skolform. Där förskolans pedagogik får vara grundstom- me. Så ser min dröm ut. Och då skulle jag nog jobba 1-3.

Utifrån dessa svar kan man göra tolkningen att för de flesta pedagogerna handlar det mer om åldersammansättningen i barngruppen och personaltätheten än ifall det är utvidgade syskongrupper eller åldersindelade. Detta kan relateras till hur barngrupperna såg ut då ut- vidgade syskongrupper infördes. En pedagog berättade att då hon började på denna förskola 70-talet så skulle det endast vara cirka fem småbarn på varje avdelning. Då var det helt andra förutsättningar, nu är det väldigt många små barn som står i kö och inte sällan är det en jämn åldersfördelning i barngrupperna.

36

Vi frågade förskolcheferna vad de har för befogenhet att ändra i barngrupperna. Till svar fick vi att de har rätt i princip till att ändra hur de vill. De har en delområdeschef att konsul- tera med men beslutet ligger slutligen hos förskolechefen, och en del av deras uppdrag är att förbättra förskoleverksamheten. Förskolecheferna anser det vara viktigt att personalen är med på, och är entusiastiska över förändringen. Då blir det mycket lättare att jobba. Och det finns mycket att tänka på. Ska man göra förändringar så ska avdelningarna ändras om och anpassas, och även barnantalet, det blir ofta lite färre barn på småbarnsavdelningar och i sin tur lite fler med de större barnen. Förutom det fasta barnantalet måste man också se till att läroplanen följs, och att man lever upp till de mål som stadsdelen och kommunen har för förskoleverksamheten. I huvudsak är det pedagogiska skäl som styr hur barngrupperna or- ganiseras.

Men hur skulle förskolecheferna då vilja ha det? De har ganska lika tankar:

Jag skulle organisera dom i tre om det var möjligt. Ett till tre, tre och fyra och så fyra,fem. Tre åldrar, tre grupper. Då vet jag att man gör de för barnen, det optima- la. … så varje ålder får sin tid. Som de små barnen, de behöver tid, och de ska få den tiden. Allt ska vara på små barns villkor. … de smakar sig fram till olika saker och sen strävar de efter att bli stora. De stora, fyra och femåringar, när de kommer i den åldern då händer det så mycket. Har man de rätta förutsättningarna utvecklas man till en nyfiken och glad och sugen individ, för att kunna ta till sig allt som hör till åldern.

Den andra förskolechefen pratar om sitt tidigare arbete på en annan förskola, där det var indelat i tre åldersgrupper. Då får alla sitt och de stora kunde man förbereda bra för skolan. Hon hade även önskat rotation bland personalen. Då blev man inte lika låst och inrutad vid sin avdelning och där var alltid någon som följde med när barnen bytte avdelning. Man får även möjlighet att utvecklas med alla åldrar, vilket blir en utmaning. Men det krävs att per- sonalen är sugna och tycker det är spännande.

Båda förskolecheferna tycker att det blir svårt att planera för utvidgade syskongrupper, så att alla får sitt. Det blir även svårare att vara spontan, som att ge sig ut på en utflykt, då de mindre barnen tar mer tid. Det som de ser som problem med åldersindelat är att om ett barn slutar så får man ta in ett yngre barn och blir tvungen att flytta upp ett barn som kan- ske inte är redo än. Det problemet fanns inte förr, då kunde man ta in ett barn i samma ål- der, men nu är det i princip bara små barn i kön.

37

6. Slutsats och diskussion

Syftet med denna undersökning var att få ökad förståelse för hur pedagoger tänker kring arbetet i utvidgade syskongrupper och mot vilken bakgrund förskolechefer organiserar barngrupper.

Vårt mål från början var att använda både intervjuer och enkäter som metod. Detta då vi ville få in så många svar som möjligt och vi kände att vi inte hade tiden att intervjua så många. Vi hade även tänkt använda enkäter till att få in tankar från föräldrarna. Ganska fort upptäckte vi att de svar vi fick från informanterna var väldigt utförliga vilket gjorde att vi kände att vi inte behövde komplettera med enkäter. Då detta är en kvalitativ undersökning är det inte heller mängden som är det viktigaste utan djupet. Efter fortsatta funderingar val- de vi dessutom att plocka bort föräldrarnas synpunkter, då vi kände att det hade blivit för många olika perspektiv. Vi ville hellre gå på djupet med pedagogernas och skolchefernas tankar då det är de som har bäst insyn i verksamheten. Vi är nöjda med valet av att använda intervjuer och upplever att detta fungerat bra.

Fokus på detta arbete var från början barnens utveckling generellt. Under arbetets gång märkte vi att leken var en viktig del i detta och i efterhand hade vi önskat att vi lagt mer tyngd på detta under intervjuerna.

Antalet intervjuade och valet av att endast använda oss av en förskola kan ha påverkat resultatet. Hade vi pratat med fler på förskolan så hade vi antagligen fått in fler och andra tankar. Hur väl det fungerar på förskolan kan bero på just den förskolans förutsättningar och tankarna kunde mycket väl gått annorlunda på andra förskolor. Detta har vi hela tiden varit medvetna om och vet informanternas svar inte behöver vara någon generell uppfatt- ning.

Om man jämför pedagogernas och förskolchefernas tankar och uppfattningar om utvid- gade syskongrupper så stämmer de ganska väl överens med forskningen vi funnit. Även de

38

tankar vi själva hade innan undersökningen stämmer bra överens med det resultat vi fått. Svårigheterna anser vi vara övervägande, även om det finns vissa möjligheter med utvidga- de syskongrupper. Problemet med att få personal vill arbeta på exempelvis småbarnsavdel- ningar kan lösas med roterande arbetslag. Det blir ett mer varierande arbete och pedagoger- na får arbeta med alla åldersgrupper och möjlighet till självutveckling finns. Man kan då bättre anpassa pedagogiken till ålder och mognad och risken att någon faller ur minskar. Det ökar möjligheten att tillgodose alla barns behov. Att se det kompetenta barnet förenklas också då pedagoger kan fokusera mer på varje individ. Det blir lättare att se allt barnen kan.

Då leken är en så stor del av barns utveckling anser vi inte att utvidgade syskongrupper gynnar detta. Barnen leker ändå inte åldersblandat och det uppstår istället fler störnings- moment än vad det hade gjort på en mer åldershomogen grupp. Teorier och forskning om lek visade även att det sker en stor förändring i lekutvecklingen i treårsåldern, så kanske är det där man borde göra åldersindelningen? Enligt pedagogerna verkar det inte heller som att syskonen gynnas av att vara i samma barngrupp, vilket ofta blir fallet. På en förskola med åldersindelade grupper är risken mindre att de hamnar tillsammans, om inte förskole- chefen gör ett aktivt val med att inte ta in de på samma avdelning. Att den sociala utveck- lingen gynnas var alla pedagoger överens om. Dock så var forskningen tvetydig vad gäller detta.

Något som tydligt påverkades var planeringen. Det var väldigt svårt att planera för ål- dersspridningen vilket påverkade det pedagogiska arbetet. Dessa svårigheter fick i sin tur en inverkan över hur de arbetade med barnen och svårigheter med att se alla barns kompe- tenser och behov.

Överlag visade studien mest på nackdelar med utvidgade syskongrupper. Då de infördes rådde det andra omständigheter än idag. Den nya läroplanen har mer fokus på pedagogik till skillnad från den tidigare arbetsplanen för förskolan. Enligt pedagogerna var barngrup- perna var mindre och högre personaltäthet, vilket gjorde det lättare att tillgodose alla barns behov. Förskolecheferna berättade också att då fanns det andra möjligheter att påverka ål- dersfördelningen i barngrupperna. Men som det ser ut idag anser vi inte att utvidgade sys- kongrupper är det bästa för barnens utveckling. Det som talar för dem är i så fall den socia- la utvecklingen. Men har man åldersindelade grupper menar vi att det ändå finns möjlighe-

39

ter för alla åldrar att träffas, som exempelvis ute på gården eller under mindre styrda aktivi- teter.

Då det som tidigare nämnts inte finns någon nyare forskning om utvidgade syskongrup- per anser vi det behövs göra en ny grundlig undersökning i form av observationer och jäm- förelse av olika barngrupper. Det är viktigt för att kunna se vad som är bra med de olika arbetsätten och ta till vara på det. För visst finns det fördelar med både åldersintegrerade och åldershomogena barngrupper.

En vidare fördjupning i ämnet vi finner intressant hade varit att undersöka hur leken ser ut i åldersblandat jämfört med åldersindelat, och om det går att se någon påverkan på bar- nens utveckling utifrån det perspektivet.

40

Referenser

Edenhammar, Karin (1982). Åldersblandade barngrupper. Stockholm: Liber Förlag. Evenshaug, Oddbjørn & Hallen, Dag (2001). Barn och ungdomspsykologi. Lund: Student- litteratur.

Hagens, H.E. (1997). Strategies for Encouraging Peer Interactions in Infant/Toddler pro- grams. Early Childhood Education Journal, Vol. 25, Nr 2.

Hägglund, Kent (1989). Lekteorier. Arlöv: Esselte Studium AB

Johansson, Bo & Sundell, Knut (1990). Utvidgade syskongrupper – en återvändsgränd? Uppsala: Uppsala universitet.

Kennedy, Birgitta (1999). Glasfåglar i molnen. Om temaarbete och dokumentation ur en

praktikers perspektiv. Stockholm: HLS Förlag

Knutsdotter Olofsson, Birgitta (1996). De små mästarna. Om den fria lekens pedagogik. Stockholm: HLS Förlag

Kylen, Jan-Axel (2004). Att få svar. Intervju – Enkät – Observation. Stockholm: Bonnier Utbildning.

Kärrby, Gunni (1986). 22 000 minuter i förskolan. 5-6 åriga barns aktiviteter, språk och

gruppmönster i förskolan. Göteborg: Göteborgs universitet, Institutionen för pedagogik.

Rapport nr 1986:09

Kärrby, Gunni (1990). De äldre förskolebarnen – inlärning och utveckling. Stockholm: Liber.

Lantz, Annika (1993). Intervjumetodik: den professionellt genomförda intervjun. Lund: Studentlitteratur.

Løkken, G. (1996). Når små barn møtes. Om de yngste barnas gruppefellesskap i barne-

hagen. Oslo: Cappelen Akademisk Forlag as.

Skolverket (2010). Läroplan för förskolan – Lpfö98). Fritzes

Socialstyrelsen (1981). Arbetsplan för förskolan. Förskolans pedagogiska verksamhet –

mål och inriktning. Stockholm: Liber Förlag

Strandberg, Leif (2006). Vygotskij i praktiken. Bland plugghästar och fusklappar. Stock- holm: Nordstedts Akademiska Förlag.

41

Sundell, Knut (1992). Tripp, trapp, trull. Stockholm: Forsknings och utvecklingsbyrån. Sundell, Knut (1993). Åldersindelat eller åldersblandat? Lund: Studentlitteratur. Sundell, Knut (1995). Barnen i förskolan. Hur påverkar resurser och pedagogik barn i

kommunala och privata förskolor? Stockholm: Stockholms socialtjänsts Forsknings- och

utvecklingsbyrå; FoU-rapport 1995:7

Trost, Jan (2010). Kvalitativa intervjuer. Polen: Studentlitteratur

Vetenskapsrådet (2002). Forskningsetiska principer inom humanistisk- samhällsveten-

skaplig forskning. Stockholm: Vetenskapsrådet. Tillgänglig på internet:

http://www.cm.se/webbshop_vr/pdfer/etikreglerhs.pdf (2011-10-03).

Williams Pia, Sheridan Sonja & Pramling Samuelsson, Ingrid (2000) Barns samlärande –

en forskningsöversikt. Stockholm: Liber

Williams, Pia (2001). Barn lär av varandra. Samlärande i förskola och skola. Göteborg: Göte

Williams, Pia (2006). När barn lär av varandra – samlärande i praktiken. Stockholm: Liber

42

Bilaga 1. Intervjufrågor till pedagoger

2. Vad har du för erfarenheter av åldersblandade och åldersindelade barngrupper? 3. Vilka möjligheter ser du med åldersblandade barngrupper?

4. Vilka svårigheter finns det med åldersblandade grupper? Hur kan man lösa dessa? 5. Hur tror du barnens sociala utveckling påverkas av åldersblandade barngrupper? 6. Hur påverkas den pedagogiska delen?

7. Hur arbetar ni för att alla barn ska få möjlighet att utvecklas? 8. Anser du att barnen får lika mycket uppmärksamhet och utrymme?

9. Vad är viktigt att tänka på när man planerar och individualiserar verksamheten? 10. Hur påverkas barnens lek av åldersblandade grupper?

11. Hur påverkas syskon av att vara i samma grupp?

12. Tror du att ålderblandade grupper kan vara bra för barn utan syskon? 13. Hur hade du velat utforma barngruppen om du hade fått bestämma?

43