VILLKOR FÖR OCH KONSEKVENSER AV INTEGRERING

Pedagogerna menar att det är deras språkliga medvetenhet i yrkesutövandet som är avgörande för det dagliga arbetet med språket.

– Efter ett tag när man har jobbat med barnen, så blir detta ett ”levnadssätt” på något vis. Här ser man till varje kunskap som barnet besitter. Vi vuxna måste anpassa oss till viss del, men också lära barnet anpassa sig till sociala regler. Vi jobbar mycket parallellt. Det lär barnen att umgås med oss vuxna. Var skall de använda det någonstans? Jo! Bland de andra barnen, där får de putsa och slippa på det. Vi vuxna finns också och stöttar och hjälper dem i leken. Det är ju många barn med språkstörning som kommer hit och inte vet hur man tar sig in i leken eller hur en lek fungerar. Massor av sådana saker som jag kan se, är skillnaden på en vanlig avdelning och en integrerad. Om man då tar ett steg till och tittar på skillnaden på en integrerad och på en renodlad språkavdelning, då är det den sociala biten som skiljer. Var skall de barnen träna sin kompetens, var kan de se att den funkar?

För att kunna hjälpa alla barn att anpassa sig till de sociala regler som finns, menar pedagogerna att de måste anpassa sig till den kunskap som barnen besitter. Enligt pedagogerna får barnen stöd i interaktionen av de vuxna.

– Man kan säga att vi ger barnen de språkliga redskap de behöver för att ta sig in i leken, för att kunna leka med de andra barnen. Finns vi sedan bara i periferin och ser vad som händer i leken så räcker ofta det vuxenstödet. De barnen som inte kan leka när de kommer hit och behöver extra hjälp får man till en början stödja och ge alternativ till. De lekkunniga barnen är duktiga på att hitta på lekar. Det viktiga är att man som vuxen finns där och kan tolka för språkbarnen, när det blir

50

missförstånd. Vi måste vara delaktiga och sätta ord på händelseförloppet annars blir det lätt konflikter.

Leken får ta stor plats och ses enligt pedagogerna som en viktig och avgörande del i utvecklingen. Pedagogerna menar att de vuxna måste vara delaktiga, ge språkliga redskap, tolka och sätta ord på händelseförlopp för att barnen inte ska råka i konflikter på grund av missförstånd som kan uppstå vid språksvårigheter.

Pedagogerna beskriver att barnen med typisk språkutveckling är förebilder för barnen med språksvårigheter, de är avgörande för verksamheten, genom dem får barnen med språksvårigheter öva sina förmågor. Pedagogerna uttrycker att många barn i dag är flerspråkiga och detta kan i viss mån påverka verksamheten.

– Vi har svårt att se den här verksamheten utan dragarbarnen, oavsett om de är starka eller inte. Det är ju de som är förebilder. Vi pedagoger kan göra hur mycket som helst för barnen, men kan barnen inte använda lärdomen sen, vad ska de då med språket till?

Pedagogerna menar att de lägger stor vikt vid tydlig struktur och fasta rutiner. De framhåller att alla tillåts vara olika och får bekräftelse för sin person. Tillhörigheten till gruppen, vem man är, är mer central än vilka svårigheter som finns. Enligt pedagogerna läggs stor vikt i att möta varje barn och ge kommunikativa redskap som kan användas av alla i gruppen. Ett sådant exempel är tecken som stöd.

– Vi jobbar mycket med ordförrådet och begreppsbildning och att man ska använda hela meningar. Barnen har ofta med sig ord men de kan ha svårt att koppla dem rätt. Vi försöker använda lite tecken också för de barn som behöver det./---/Här är alla tillsammans och alla är olika. Någon behöver stöttning här, någon stöttning där. Det handlar mer om vem man är, än vilka svårigheter man har.

Dokumentation genom bilder tillsammans med barnen är en metod som pedagogerna beskriver att de använder sig av i det språkliga arbetet. Gemensamma upplevelser att kommunicera kring ses av pedagogerna som betydande och ger gruppkänsla och delaktighet. Pedagogerna menar att dokumentation ger upphov till många spontana samtal mellan barnen och även med pedagogerna.

51

Pedagogerna anser att vinsten med integrering är att alla barnen är accepterade och får vara med. Pedagogerna menar vidare att viljan till att kommunicera och förmedla väcks hos barnen med språksvårigheter genom tillhörigheten i gruppen. Pedagogerna menar också att de flesta föräldrar ser vinsten med att ha sina barn på en avdelning med få barn. Varje barn får mer tid och alla barn bemöts liknande, enligt pedagogerna.

– Vi förstår deras barn. Vi ser barnen för de dom är, och inte för deras svårigheter och att barnen får möjlighet att känna sig accepterade. Barnen kommer långt i utvecklingen och det upplevs positivt. De ser vilka möjligheter de har här jämfört med andra ställen. Det är svårt för dem att veta vad som är skillnaden/…/Alla barn är ju speciella/…/Vi tar barnets perspektiv och visar att vi tycker att deras framtid är viktig/…/Vi jobbar med relationen. Kan man skapa en relation i mötet med barnet, går det också att utnyttja den i stora gruppen. Det är därför vi jobbar mycket i smågrupper. För att vi ska kunna möta och för att vi ska kunna hålla barnen fokuserade. Ibland måste man ju vara i stor grupp, det är ju det som är ”förskolan” och då måste man fixa det också på något vis, för sin egen skull.

Pedagogerna menar att föräldrarna ofta upplever en positiv förändring när barnet börjar på avdelningen. De beskriver att arbetsmetoden i kombination med en liten grupp påverkar utvecklingen positivt för barnen. Likaså menar pedagogerna att både barn och föräldrar stärks och mognar i sina respektive roller, då de får förståelse, uppskattning och stöd. Pedagogerna tror att den integrerade verksamheten betyder mycket för föräldrar och barn då olikhet ses som resurs. Pedagogerna menar att fokus på goda relationer tillsammans med struktur och tydlighet i arbetet gynnar alla barnen på avdelningen.