Virginia – tolkning och diskussion

Mitt första intryck av Virginia när jag träffade henne på intervjudagen var att hon verkade avslappnad, hon gav inget nervöst intryck eller så. Under själva intervjun svarade hon lättsamt på alla frågor, ibland avvaktade hon och tänkte igenom frågan innan hon svarade, och ibland såg det ut som att hon funnit nya insikter som hon kom på allteftersom hon försökte förklara och utveckla sitt svar. Jag fick inte hundraprocentig ögonkontakt med henne under intervjuns gång och det var svårt att tolka om det berodde på nervositet eller om det berodde på att hon försökte tänka igenom frågorna. Men intervjun gick smidigt och hon verkade inte tycka att det var några konstigheter med frågorna. Virginia känner sig väl integrerad i samhället och har inte upplevt några större problem än kanske diskriminering på arbetsmarknaden när det gäller hennes namn. Hon är en ung tjej som försöker komma underfund med sin identitet, och anser att identitetsskapandet skiljer sig från individ till individ. Hon tycker inte att det handlar så mycket om var någonstans man är född, det vill säga om man är utlandsfödd eller är en utländsk person som är född i Sverige, däremot tror hon att det mycket väl kan hända att en person kan påverkas i ett samhälle som inte riktigt accepterar en. När hon berättade om att hon inte kan känna sig som hundraprocentig iranier eller hundraprocentig svensk kunde jag förstå henne ganska väl eftersom jag själv har upplevt den känslan, men det är inget som man går runt och tänker på. Och det har jag förstått att så är även fallet hos Virginia. För mig verkar det som att Virginia har en väldigt stark tilltro till medier, att hon tror att de har en stor makt och påverkan, samtidigt som hon har en negativ inställning till det hela. Men hon

berättade att hon tror att medierna kan ha påverkat henne, främst televisionen, och att mediernas bild av invandrare kan ha format hennes identitet på något sätt, fastän hon inte kunde ge mig något direkt exempel. Men med tanke på att hon ansåg att begreppet var ett negativt laddat ord, och att det dels berodde på medierna, kan man tänka sig att den bild hon får av medierna är negativt, och att det påverkar henne på ett negativt sätt, vare sig det gäller inställning, normer eller attityd.

Det intressanta för mig var att hon berättade att hon inte ansåg att negativiteten enbart berodde på medierna, utan att det även berodde på den syn som svenskar har på invandrare. Nu i efterhand kan jag inte låta bli att undra om det beror på att hon haft negativa erfarenheter, det vill säga om hon har varit med om någonting som får henne att känna så, eller om det rentav är en åsikt. Det var inte särskilt svårt att förstå Virginia, eftersom jag tycker att hennes svar var sammanhängande och hon visade klart vad hon tyckte och kände angående mediernas bild av invandrare och hur det påverkade henne och identitetsskapandet. Med tanke på att hon berättade att hennes identitet inte var helt utvecklat, då hon är fortfarande ung, kan jag tro att mediernas skildringar, oavsett om det är positiva eller negativa, kan ha en storslagen roll i hennes liv, särskilt eftersom hon talade om att televisionen har haft en stor roll i hennes liv och att hon är medveten om att hon påverkas på ett eller annat sätt.

8.2 Tea

Teas umgängeskrets är, enligt henne, ganska jämt fördelad. Men ändå anser hon att det kan hända att hon umgås med invandrare något mer, men att ingen av dessa kommer från hennes modersland, Kina. Jag frågade henne hur det kom sig att hon inte hade några kinesiska vänner och hon förklarade att det berodde på att hon inte riktigt passar in i det kinesiska samhället, eftersom hon anses vara för västerländsk.

”… eftersom jag inte är överens med deras ideal och uppfattningar så blir det bara att jag inte har några kinesiska kompisar.”

Tea berättade även att hon inte känt någon form av problem eller besvär med någon av sina vänner, vare sig om de är svenskar eller kommer från någonstans (om de nu inte visar sig vara väldigt religiösa, vilket hon inte är), utan att besväret enbart uppstår med kineser, det vill säga att det kan uppstå kulturkrock med hennes egen kultur då hon växt upp i Kina under en väldigt kort period. För mig var detta oväntat och fick mig att börja undra att om hon inte kände att kineserna accepterade henne som kines utan såg henne som alltför västerländsk, hur

kan detta då påverkat hennes identitetsuppfattning, eller om det har påverkat henne alls? När jag därefter kom in på frågor om identitet och frågade henne vad identiteten betydde för henne och om det var något hon funderat över, skrattade hon lite först över frågan för att sedan säga att identiteten är den man är, men att det inte är något som hon direkt har funderat på. Skrattet berodde dock på att hon ansåg att frågan var lustig.

”Identitet, man kan tänka sig att man har en egen identitet att man skiljer sig från mängden, nej det bryr jag mig inte särskilt mycket om. Eller att, man ska typ ha en identitet för att utvecklas som person, och det vill väl alla. Man vill alltid bli en bättre version av sig själv.”

Detta fick mig att inse att identitetsuppfattningen inte var speciellt viktigt för henne, om hon skulle se sig som svensk eller utländsk, det viktiga för henne verkade vara att veta själv vem hon är. Nästan lite som dem unga iranska tjejerna från Palmqvist & Salemis forskning. Tea verkade vara målmedveten nog att inte låta identitetsskapandet styra eller påverka hennes liv i alltför hög grad. För Tea är identiteten inte något som är genetiskt, utan det är snarare miljön som man lever i som gör en till den man är. Med miljön menade hon uppfostran, föräldrarnas värderingar, vänner man umgås med och det mesta som man ser och tar del av i livet. När jag därefter frågade henne om hon ansåg att medierna kan ha någon roll i identitetsskapandet fick jag ett snabbt ja-svar, att medierna har en väldigt stor roll.

”Just det här TV-tittandet. Jag tror… jag tittade jätte mycket på TV när jag var liten, jag tror att jag har fått jätte mycket av mina värderingar från typ olika serier i TV och… hur man ska bemöta folk, vad som är rätt och vad som är fel. De flesta program som visas, visar en väldigt tydlig bild på vad som är rätt och vad som är fel. Jag tror att många av de här värderingarna som jag har kommer från just TV, för att jag skulle vara en helt annan människa ifall jag inte fick titta någonting på TV.”

Här kunde jag inte låta bli att tänka på att även Virginia hade berättat att TV:n hade haft en stor roll i hennes liv, även om inte hon hade kopplat det till sina värderingar. Men jag ville inte pressa Tea alltför mycket med frågor om medier vid det här laget eftersom jag ville att fokus skulle läggas på identitet. Hon berättade därefter att hon varken känner sig svensk eller utländsk, utan att det kan variera från dag till dag eller hur situationen hon befinner sig i är för tillfället.

”På jobbet känner jag mig mycket mer svensk eftersom alla som… många på min arbetsplats, kollegorna är från andra länder, och de visar väldigt tydligt sin kultur, sin hemmakultur, språk och mat och sånt. Eftersom jag inte har någon stark kinesisk bas i grunden, har jag inte… visar jag inte särskilt mycket av det, jag kan inte särskilt mycket av det. // … även om jag är ganska försvenskad så är jag utanför på något sätt. Jag kan ingenting om Bamse, jag kan ingenting om Pippi, sånt där ingick

inte i min barndom, så jag har ingenting… jag vet inte vad de pratar om…”.

När hon nämnde Bamse och Pippi kunde jag inte låta bli att le eftersom jag kunde relatera det till min egen barndom, då jag är uppvuxen i Sverige med de flesta sagoböckerna och visorna, men förstod vad hon menade med att känna sig utanför i sådana sammanhang. Jag blev vid det tillfället nyfiken och ville se om hon kände till begreppet identitetsproblem, och hon började med att säga att hon antog att det var någon form av psykisk störning. När jag bad henne att förtydliga sitt svar och förklara vad hon trodde att det betydde sa hon att det antagligen handlade om människor som inte vet om vem de vill vara, hur de vill vara.

”… eller så är de väldigt missnöjda med sig själv… ja de är väldigt missnöjda med sig själv och så vill de vara annorlunda. Då tolkar jag det som identitetsproblem”

Även om jag kunde hålla med till en viss del att det handlade om personer som inte vet vem eller vad de är så förklarade jag begreppet ytterligare. Men mitt under förklaringen avbröt Tea mig genom att bolla tillbaks min förklaring.

”Men man måste inte vara… varför måste man ställa folk i fack, man behöver inte tillhöra en viss kultur.”

Detta var en intressant vinkel för mig när hon vred på min fråga och problematiserade den, varför måste man tvunget tillhöra något kultur? Varför kan man inte vara den man är? När jag försökte förklara att samhället är på ett visst sätt och folk många gånger blir tilldelade ett visst begrepp eller fack, höll Tea inte med. Hon trodde inte på det här med fackindelning utan ansåg att man är den man är. Om man är invandrare beror det på att man är inflyttad till ett nytt land, men det beror inte på fackindelning. Det intresserade mig eftersom det svaret skiljde sig från Virginias åsikt. Men trots det berättade Tea att hon upplevt någon form av identitetsproblem när hon varit yngre och då folk frågat henne var hon kommer ifrån, med tanke på att hon är uppväxt på olika ställen, men att identitetsproblemet snabbt gick över, det var inget större problem för henne. Därefter när jag frågade om hennes medieanvändning för att se om jag kunde koppla Teas medievanor till identiteten nämnde hon TV:n, radion och tidningar (återigen som min första intervjuperson), och att medier var sådant som kunde upplysa henne om saker och ting, vilket hon kände att varken datorn eller telefonen gjorde. Även om jag hade invändningar emot det och sa att även datorn och telefonen är ett medium, ville jag inte föra någon direkt diskussion, utan låta Tea stå för sina åsikter. Min roll var inte att försöka ändra hennes funderingar eller åsikter, utan enbart ta del av dem. Efter detta frågade jag Tea hur pass viktigt det är för henne att ta del av medierna i dagsläget.

”Jag kan säga, jag kan inte leva utan min TV… eller min mobiltelefon. //… alltså man är ju helt beroende av medierna. I så fall om jag inte skulle ha något medium… då skulle jag i princip sitta på soffan och stirra upp på taket.”

Här nämnde hon mobiltelefonen som ett medium, men verkade märka sitt ”misstag” och formulerade sedan om det till att hon inte ser mobiltelefonen som ett medium, utan som ett kommunikationsmedel. Personligen kopplar jag mobiltelefonen som kommunikationsmedel som ett medium, men jag lät återigen bli att diskutera kring det. För Tea hade tidningarna inget större utrymme i hennes liv av den orsaken att Tea kände att hon kan ta del av nyheterna på TV. Eftersom TV:n haft en stor funktion i hennes liv och hon tidigare hade nämnt att hon förmodligen fått många av sina värderingar därifrån tänkte jag att hon antagligen skulle anse att medierna har stor påverkan på människor, vilket inte riktigt stämde.

”Jag tror att man kan bli påverkad men jag tror inte… om den personens tankar och värderingar inte är så starka, och den personen inte tror helhjärtad på någon värdering, det är klart det tror jag det kan påverka. Men jag tror att om den människan är väldigt rotad med sin värdering och vet exakt att ”så här är det bara, det finns inget annat sätt”… då tror jag inte att media kan rubba den på något sätt, men det är klart det kan påverka och få människan på andra tankar…”

När vi därefter började prata om mediernas bild av invandrare och utländska personer undrade jag om hon ansåg att hennes identitet kan ha påverkats på något sett av mediernas skildringar eller rentav skapat ett identitetsproblem hos henne.

”Ja det tror jag, det tror jag faktiskt. Man ser ju en bild, antingen så vill man vara som de här människorna eller så vill man inte vara som de här människorna.”

Det vill säga att om hon ser något av intresse angående invandrare som kan vara positivt så tar hon gärna del av det, men negativa skildringar tar hon avstånd från eftersom hon inte kan relatera till sådant, och det låter ju självfallet logiskt. Man vill ju inte vara som personer som utför dåliga saker, utan tar hellre del av personer som gör något bra och vettigt i samhället. Tea berättade att hon tror att media kan allmänt skapa identitetsproblem eftersom de gör att man vill tillhöra en viss klass, eller vara en viss typ av människa, att man vill tillhöra en viss grupp. Men personligen trodde hon inte att medierna påverkat henne eftersom hon inte anser sig själv tillhöra någon särskild typ av grupp. De negativa skildringarna som media visat angående invandrare har därmed inte påverkat henne i särskilt hög grad, utan det är snarare de egna erfarenheterna som påverkat henne.

”Alltså man har ju hört att det är negativt, invandrare har alltid haft en negativ klang, media har alltid skildrat det som något negativt, och jag vet att det låter negativt… men om jag inte

har egna erfarenheter så påverkar det mig inte särskilt mycket. Det är de egna erfarenheterna som påverkar mest.”

Detta var en inställning som jag inte hade tänkt direkt på själv, så det var intressant för mig att höra hur hon kopplade sin egen erfarenhet till mediernas påverkan. Många säger att invandrare och utländska personer utsätts för diskriminering och blir illa berörda, men är det verkligen så hos alla? Eller finns det de som Tea som baserar sin åsikt på egna erfarenheter?