Undersökningen visar att utsattheten för hot, våld och olika typer av personangrepp är mycket hög för Visions medlemmar inom socialt arbete. Särskilt utsatta är behandlingspersonal på HVB och stödboende samt socialsekreterare, men även fältassistenter, biståndshandläggare, kuratorer och behandlingspersonal i öppenvård utsätts för detta. Alla dessa yrkesgrupper behöver ha ett starkt straffrättsligt skydd mot att bli utsatt med anledning av sin yrkesutövning.
Diffusa och förtäckta hot är den vanligaste formen av incident samtidigt som många av
respondenterna tycker att det straffrättsliga skyddet inte är tillräckligt starkt. Det tyder på att det straffrättsliga skyddet mot dessa typer av hot behöver ses över. Att mer än var fjärde
respondent som en konsekvens av utsattheten har begränsat sin användning av sociala medier, var tionde känner otrygghet på fritiden utanför sitt hem och sju procent känner sig otrygga i sitt hem är en oacceptabel situation. Det måste råda nolltolerans mot hot, personangrepp och våld mot personer i deras yrkesutövning.
Genomgående är det en låg andel av incidenterna som polisanmäls vilket kan tyda på en rädsla eller en acceptans. Av de incidenter som polisanmäls är det inte alltid arbetsgivaren som gör polisanmälan, vilket Vision anser att arbetsgivare som regel ska göra. Att inte större andel av polisanmälningarna leder till förundersökning kan bero på att det straffrättsliga skyddet inte är tillräckligt starkt eller att polisen inte har resurser för att prioritera dessa ärenden.
Det verkar finnas ett visst samband mellan otillräckliga ekonomiska resurser och risken för att utsättas, vilket pekar på att goda förutsättningar i arbetet och en trygg och säker arbetsmiljö hänger samman. Det behöver därför finnas tillräckliga resurser i verksamheterna för att tillgodose individers lagstiftade rättigheter, för att medarbetarna ska kunna använda sin professionella kompetens och för att möjliggöra ett närvarande och stödjande ledarskap.
Att närmare tre av tio respondenter som utsatts svarar att arbetsgivaren gett dem inget eller otillräckligt stöd efter det inträffade är allvarlig kritik som arbetsgivarna behöver ta på största allvar och åtgärda. Utifrån att nästan tre av tio respondenter inte tycker att arbetsgivaren gör tillräckligt för att förebygga hot, våld och personangrepp anser Vision att arbetsgivaren behöver ta ett betydligt större ansvar i att säkerställa en god arbetsmiljö där det råder nolltolerans mot dessa incidenter. Kännedomen hos medarbetare om sitt straffrättsliga skydd måste öka och rutiner för att förebygga incidenter och vilket stöd som ges om en incident inträffat ska vara väl kända.
Det är viktigt hur chefer agerar. Gott ledarskap och tydliga strukturer kring arbetsgrupper fungerar förebyggande mot negativa företeelser som tystnadskulturer. Ett stödjande ledarskap leder till sundare arbetsplatser. Motsatsen, ett destruktivt ledarskap, där chefer exempelvis agerar överkontrollerande har allvarligt negativa effekter på arbetsmiljön. För att skapa ett klimat på arbetsplatsen som gynnar öppenhet och dialog behöver chefer därför ha goda förutsättningar för detta genom att ha mandat för sitt uppdrag, tillgång till kompetensutveckling i chefsrollen, en transparent organisation, ett rimligt antal medarbetare per chef och stöd från HR.
Vision vill:
► Att ansvariga politiker på nationell och lokal nivå säkerställer att resurserna för socialt arbete möjliggör kvalitet i enlighet med lagar och reglering och en god arbetsmiljö.
► Att arbetsgivare tillsammans med skyddsombud säkerställer det förebyggande arbetet gällande hot, personangrepp och våld och att medarbetare som utsatts snabbt får hjälp och stöd för att förebygga eller lindra såväl fysisk som psykisk skada.
► Att arbetsgivare säkerställer att medarbetare får information om vilket straffrättsligt skydd de har i sin yrkesutövning.
► Att arbetsgivare som regel alltid gör polisanmälan när en anställd utsatts för hot, våld eller personangrepp som kan utgöra en brottslig handling.
► Att ensamarbete vid HVB och stödboende förbjuds och att riskbedömningar alltid görs vid klientmöten.
► Att chefer säkras goda förutsättningar för sitt uppdrag genom kompetensutveckling, ett rimligt antal medarbetare och stöd från HR.
► Att den straffskärpningsgrund som föreslogs i Blåljusutredningen (SOU 2018:2), där man som en försvårande omständighet vid bedömningen av straffvärdet beaktar att någon utsatts med anledning av dennes yrkesutövning, införs.
► Att det utreds hur det straffrättsliga skyddet kan stärkas gällande diffusa hot och trakasserier i yrkesutövning.
► Att större andel av polisanmälningar gällande hot, personangrepp och våld utreds.
Återkoppling till målsägande gällande förundersökningens resultat ska alltid ske.
► Att möjligheten att få skyddade personuppgifter med anledning av sin yrkesutövning ses över och förstärks.
Metod
Undersökningen genomfördes via en webbaserad enkät under perioden 19 april till 11 maj 2021. Enkäten skickades till Visions medlemmar som utifrån deras titlar antogs arbeta som socialsekreterare inom myndighetsutövning, biståndshandläggare, kurator inom hälso- och sjukvård eller skola, behandlingspersonal inom öppenvård, HVB och stödboende samt fältassistenter. Totalt skickades enkäten till 9943 medlemmar. I enkätens inledning fick respondenterna svara på frågan om deras nuvarande yrke tillhör någon av ovanstående yrkesgrupper. Det visade sig att alla inte arbetade i de yrken som enkäten avsåg och de svarade då inte vidare på enkätens frågor och ingår inte i enkätens resultat. Enkätens resultat och den här rapporten bygger på svar från 1433 medlemmar inom ovan nämnda yrkesgrupper.
Respondenterna är fördelade enligt följande mellan de olika yrkesgrupperna: socialsekreterare inom myndighetsutövning 503 personer, biståndshandläggare 297 personer,
behandlingspersonal inom öppenvård 268 personer, behandlingspersonal inom HVB och stödboende 169 personer, kurator inom skola 97 personer, kurator inom hälso- och sjukvård 64 personer och fältassistenter 35 personer.
När det gäller framför allt fältassistenter bör svaren tolkas med viss försiktighet då det endast är 35 fältassistenter som deltagit i undersökningen. Även svar uppdelat på kön bör tolkas med försiktighet då det är relativt få män som arbetar inom socialt arbete och som har svarat på enkäten. Då antalet respondenter var ganska få i vissa län har vi valt att i stället redovisa vissa resultat uppdelade på Visions geografiska områden som omfattar flera län, se bilagorna till denna rapport. I de bilagorna har inga brytningar gjorts utifrån yrkesgrupp då antalen respondenter bedömts vara för låga.
Kontakt vid frågor Sara Gustavsson Roxell om rapporten Strateg
Sara.gustavssonroxell@vision.se 072-216 96 24
Presskontakter Maria Martinsson Pressekreterare
Maria.martinsson@vision.se 070-655 50 48
Visions medlemmar leder, utvecklar och administrerar välfärden och jobbar i kommuner, regioner, privata företag eller kyrkan. Många är också studenter med siktet inställt på arbete inom välfärden. Våra medlemmar finns inom tusentals olika yrken och bildar tillsammans ett värdefullt nätverk. Vi är en feministisk organisation, partipolitiskt obundna och ingår i TCO.