Den första frågan som de tillfrågade yrkeslärarna fick var hur deras roll förändrats under åren sen dom börjat som lärare. Det var endast en av alla intervjupersonerna som tyckte att arbetet som lärare inte hade förändrats under de åren han arbetet som lärare. Övriga var ense om att arbetet förändrats i stor grad och medfört stor arbetsbörda, krav på mycket
kompetensutveckling, stressigt och att den psykiska arbetsmiljön förändrats till det sämre.
Oj, det var en bra fråga. Vad jag kommer ihåg användes vår tid till att undervisa och sköta inköpen av material. Idag sköter man ju så mycket annat än det man är utbildad på. Naturligtvis skulle vi t.ex. sköta deras närvaro men vi slapp en massa möten och så. (yrkeslärare nr.4, ler med hela ansiktet)
Vi hade massor med tid för att lära ut det vi kan och det var kvalité på vårt arbete. Förr var eleverna intresserade och vi hade tid att sätta oss in i tekniken men idag när den är så svår och vi har alla dess möten m.m har vi nästan ingen tid. (yrkeslärare nr.10) Man får bara mindre och mindre tid till att vara lärare. Alla dessa möten och andra uppgifter jag fått gör att man blir stressad och har svårt att koncentrera sig på undervisningen (yrkeslärare nr.2)
Vi gör allt annat än undervisar och lär ut vår kompetens. Eleverna har ju nästan inget intresse för sina studier och vi har så mycket administrativa uppgifter. (yrkeslärare nr.8, ser uppgiven ut och himlar med ögonen)
En av yrkeslärarna var ett undantag som ansåg att det inte var någon större skillnad på rollen som yrkeslärare förr och nu.
Jag har alltid arbetat och haft samma upplägg av mina lektioner och mina prov. Skillnaden är marginell (tittar bort och undviker min blick) och uppgifterna jag har och haft som lärare är ju ungefär samma nu som när jag började. (yrkeslärare nr.5).
5.3 Arbetstidens fördelning
Fördelningen av arbetstiden rent schematekniskt har inte förändrats något nämnvärt över tid rådde det en enighet om men med alla arbetsuppgifter utöver lektioner samt att ha krav på sig att ha rätt kompetens vilket kräver kompetensutveckling har gjort att tiden inte räcker till. Utvecklingen inom elteknik och elektronik är väldigt påtaglig.
Förr hade vi vår undervisningsskyldighet, beställa material, tid för vår egen kompetensutveckling och några administrativa arbetsuppgifter. Vi hann med vad vi skulle och med som jag tycker kvalité.(yrkeslärare nr.1)
När jag började som yrkeslärare hade vi inte så många kurser, ja då hette
det förstås inte kurser utan ämne. Den tekniska svårigheten var inte alls så svår som
den har blivit de senaste åren. Det är därför bland annat som vi inte kan avsätta så mycket tid längre för planering som vi borde. (yrkeslärare nr.7)
Tiden för undervisning och planering är en avgörande faktor för kvalitén på undervisningen men som de senaste åren minskat. Det som minskat avsevärt är planeringstiden som är viktig för att vara väl förberedd inför en lektion.
Vår undervisningstid är ju ungefär densamma men vår planeringstid har ju minskat väsentligt på grund av alla möte, telefonsamtal, anskaffning av
apu-platser exempelvis. Det är ofta som jag tar med mig arbetsuppgifter hem som jag inte hunnit med på min ordinarie arbetstid.(yrkeslärare nr.3)
Det är så många elever som har dyslexi eller andra problem som gör att vi inte har den möjligheten att hjälpa alla elever som skulle behöva det. Sen har ju den tekniska utvecklingen sen jag började som lärare gått så fort och den kompetensutveckling vi fått har gjort att vi inte hänger med. Man får ju mer eller mindre ta av sin fritid för att något så när följa med. Pust! Stön! (yrkeslärare nr.8).
5.4 Ungdomars sociala problem
Alla har uppfattningen att de sociala problemen inte var mindre förr men som lärare kom man inte i kontakt med dessa problem på samma sätt som man gör idag. De sociala problemen som kommit in i klasserna idag skapar problem när man som lärare ska ha sin undervisning. Denna problematik var alla överens om att den fanns och har accelererat under senare år.
Det är ju klart att det fanns sociala problem men vi kom inte i kontakt med dom problemen så som man gör idag. Jag tycker det har ökat men det kan ju bero på att man kommit mer i kontakt med det nu allteftersom man får nya arbetsuppgifter. (yrkeslärare nr.2)
Eleverna förr hade ingen diagnos på dyslexi eller andra problem men idag är ju snart var och varannan diagnostiserad för dyslexi tycker jag. Förr fick man klara sig fast man hade dessa problem men nu.. (virrar på huvudet) ska dom ju ha alla hjälpmedel som går och dom skyller hela tiden på sin dyslexi. Hur ska dom klara sig när dom kommer ut i arbetslivet? Då måste dom ju kunna läsa och förstå instruktioner utan hjälpmedel. Det finns ingen som kan stå vid sidan om och hjälpa till. Vem har råd med det? (virrar på huvudet och tittar ner i golvet, yrkeslärare nr.8)
Föräldrarna har inte den tid eller tar sig inte den tid som krävs för att hjälpa ungdomarna och få den tid som behövs för att uppfostra dem. Problemen ökar ju dessutom med alla skilsmässor som får till följd att ungdomarna inte känner trygghet.
Det är tur att vi inte vet hur dom har det därhemma. Hade vi visst det hade vi tyckt det var en bragd att bara ta sig till skolan. Tänk på alla problem som finns i familjer och där ska då våra elever kunna studera och ha en trygg miljö. Nä, fy f…(yrkeslärare nr.3)
Undervisning är snart ett skällsord. Tiden för att få eleverna att koncentrera sig på det dom ska tar ju mer tid än det finns tid att undervisa dom. Mobiltelefoner, fotbollssnack gör att man undrar och det är kanske inte så konstigt med tanke på den situation dom befinner sig i. (yrkeslärare nr.1)
5.5 Relation lärare/elev
Förr fanns det en respekt för lärare som inte finns idag. Då gjorde man det man blivit tillsagd att göra men idag känner sig lärarna maktlösa. Elevernas rättigheter som samhället gett dem har gjort att eleverna inte behandlar lärarna som tjänstemän utan mer som kompisar.
Kompisrelation innebär inte något i negativ bemärkelse men lärarna har inte den distans till sina elever som krävs för att respekten skall infinna sig. Denna uppfattning har samtliga lärare som blev intervjuade.
Det var så skönt förr då eleverna respekterade läraren. Nu tror alla elever mer eller mindre att allt löser sig oavsett hur man sköter sig i skolan. Samhället och skolledningen ser ju bara till elevers rättigheter . Tydligen har dom inga skyldigheter längre. Vi känner oss bakbundna. (yrkeslärare nr.6)
Respekt är ju viktigt när man uppfostrar men föräldrar saknar tid till att uppfostra sina barn vilket medför att vi som lärare inte får den respekt som krävs för att undervisningen ska kunna vara bra.
Förr fanns respekt men numer är det ett okänt begrepp för ungdomarna. Eleverna kommer in i klassrummet och gör lite som dom själv vill. Kommer och går när dom vill och tror att allt löser sig för det är ju läraren som ska lära mig. Jag ska ju inte behöva anstränga mig. (höjer rösten för att få ut sin frustration, (yrkeslärare nr. 3)
5.6 Arbetsmiljön
Alla intervjupersoner hade samma uppfattning om arbetsmiljön i stort. Den fysiska
arbetsmiljön har förbättrats avsevärt och till viss del den psykiska arbetsmiljön. Den fysiska arbetsmiljöns förbättringar handlar mest om att lokalerna anpassas mer och mer.
Försämringarna för den psykiska hälsan är påtaglig. Man ska som lärare mer eller mindre ta 35
hand om ungdomar med sociala problem som samhället tog hand om förr. Stressen är en faktor och en annan faktor som är ett stort problem är hur man ska hinna med att utveckla sin kompetens i den takt som den tekniska utvecklingen har.
Tidigare hade jag möjlighet att sköta min profession men nu känner jag mig maktlös. Våra elever har inte dom förkunskaper som krävs och jag vet inte hur dom uppfostrats. (skakar uppgivet på huvudet). Det är tur att man snart går i pension så man slipper denna soppa.
(yrkeslärare nr.9)
Jag tror jag talar för dom flesta av oss lärare när jag säger att vi har tappat motivationen. Det är inte uttalat men om man läser mellan raderna ska vi ju godkänna dom utan att dom klarat kursen. (yrkeslärare nr. 2)
6. Diskussion
I detta kapitel redovisas resultatet från undersökningen utifrån de frågeställningar och den relevanta litteratur som använts. Syftet har varit att ta reda på hur lärare uppfattar rollen som yrkeslärare och hur den förändrats genom åren. Huvudfrågan är ”hur rollen som yrkeslärare förändrats de senaste åren” och följande ämne inledde diskussionen:
• Yrkeslärarens förändring • Arbetstidens fördelning • Ungdomars sociala problem • Relation lärare/elev
• Arbetsmiljö
6.1 Yrkeslärarens förändring
Oavsett vad man i övrigt kan säga om vad det innebär att vara lärare, är det väl få som kan ifrågasätta att yrket förändrats enormt.54
Att lärarrollen för yrkeslärare förändrats mycket de senaste åren var nästan alla överens om. Endast en av yrkeslärarna kände inte igen sig i den beskrivningen. Rollen som yrkeslärare har förändrats och det behöver man inte vara lärare för att förstå.
54 Hargreaves, Andy (1994). Läraren i det postmoderna samhället s.130. Studentlitteratur, Lund.
Utvecklingen i samhället kan vi inte ändra på så för oss lärare är det viktigt att följa denna utveckling så att eleverna kan tillgodogöra sig den kunskap som vi förmedlar och ska vara anpassad för just den tid som de lever i. Samhället förändras och då är det dels den sociala delen och för vår del även den tekniska utvecklingen eftersom vi måste ha den kompetens vi ska lära ut. Förändringar för oftast något positivt med sig men är inte alltid av godo.
Undervisningen är inte bara att lära ut utan syftar också på att man följer upp elevernas lärande så att man gör en rättvis och korrekt bedömning av deras arbete. För att eleverna ska känna sig delaktiga i denna process krävs att man får eleverna motiverade så att de aktivt deltar i sin utbildning.
Man måste hitta en organisation där alla samverkar till det bästa. Förhoppning är att vår
generation ska kunna komma närmre en skola som passar för alla och där alla har en möjlighet att lyckas. Förändringarna som sker i samhället gör inte saken enklare utan ofta beror
problemen på hur samhället har förändrats. Kostnaderna för att ta hand om alla som inte lyckas gör att samhället inte tar det ansvar det borde. Eleverna har inte fått den grund som krävs för att klara gymnasieskolan vilket leder till att de känner sig misslyckade. Resurserna borde sättas in i betydligt tidigare där problemen uppstår och inte vänta.
Vi kommer aldrig att få den idealiska skolan men förbättringar görs ständigt. Tyvärr går man inte till grunden av problemet utan gör små förbättringar. Nu har förslaget på den nya
gymnasieskolan äntligen kommit och jag tror att det nya förslaget kommer att vara en bra grund för framförallt elever som läser ett praktiskt program. I den nya gymnasieskolan kommer alla att kunna ha en bättre valmöjlighet. De ungdomar man möter i skolan är ofta vilsna, trötta på skolan och vill helst av allt bara ha ett jobb. Nu känns det som om vi är på rätt spår men det återstår mycket arbete innan man lyckas få ut budskapet.
Den nya gymnasieutredningen föreslår tre olika vägar eller möjligheter. En väg leder till yrkesexamen, en andra väg leder till yrkeshögskola och så finns det en lärlingsutbildning som ett alternativ väg till yrkesexamen. Samhället förändras hela tiden och därmed måste skolan följa med i samhällsutvecklingen. Detta behöver inte innebära något negativt och oftast innebär det mycket positivt. Jag ser däremot en fara i utvecklingen när det gäller
familjesammansättningen och hur den påverkar och påverkar barn som växer upp i en miljö där föräldrarna är skilda och deras sociala situation är otrygg.
Dessa ungdomar får en svår start i livet som också påverkar våra möjligheter att hjälpa våra elever som är i stort behov av trygghet och en fungerande vuxenvärld. Vårt arbete har 37
förändrats mycket på grund av dessa faktorer där vi inte kan ersätta tryggheten från
föräldrarna. När skolan ändrades från regelstyrd skola till att bli en målstyrd skola blev det ett steg i rätt riktning. Lärarna som har kompetensen och erfarenheten med att arbeta med
ungdomar och de olika skolformerna har en större möjlighet att göra utbildningen till en bra utbildning.
Andelen timmar en lärare kan avsätta till eleverna har minskat drastiskt på grund av alla administrativa arbetsuppgifter. Detta är ett svek mot ungdomarna som behöver all den hjälp och det stöd som finns tillgänglig för att klara av sina studier. Lärarna vill hjälpa och handleda men får inte den tid som behövs.
Kompetensutveckling för lärarna sker ständigt vilket är bra men när man inför en
kompetensutveckling där en alldeles för stor grupp lärare ska utbildas blir den nästan inget värd. Detta görs för att man inte kan avsätta tillräckligt med resurser. Målsättningen att lyckas med uppdraget för skolan och för våra politiker som hela tiden drar in budgeten minskar och de som drabbas är de framtida samhällsmedborgarna. Den nya gymnasieskolan som finns på förslag kan ändra på många av de problem som finns i skolan idag men ekonomin kan inte försämras om man vill ha en kvalité som gör att vi kan stoltsera med att vara en av de bästa skolorna i världen.
6.2 Arbetstidens fördelning
Tiden är relativ. Tiden är subjektiv. Jag har hävdat att det är viktiga skillnader mellan lärarnas och administrationens subjektiva upplevelser av tiden – kanske framför allt när
administrationen består av män. Kraven på produktivitet, resultatansvar och kontroll gör att administrationen tenderar att öka kontrollen över lärarnas arbetstid, att reglera och
rationalisera den: tiden bryts ner i små, åtskilda komponenter, var och en med klart uppställda mål. Vägen ur denna återvändsgränd ligger inte i att appellera till större lyhördhet hos
administrationen för lärarnas situation. De tidsrelaterade missförstånden mellan lärare och administration hänger samman med avståndet mellan deras två livsvärldar – ett avstånd som tycks öka. Det verkar mer fruktbart att utforska lösningar som ifrågasätter den starka
åtskillnaden mellan administration och undervisning, mellan utveckling och genomförande samt de byråkratiska initiativ som upprätthåller dessa skillnader.55
55
Hargreaves, Andy (1994). Läraren i det postmoderna samhället s.127 - 129. Studentlitteratur, Lund.
Vår arbetstid har i egentlig mening inte förändrats. Det har alltid varit 40-timmars veckor där en del har varit undervisning och resten varit planering m.m. Eftersom problemen för våra ungdomar ökar har vi fått en större arbetsbörda att försöka lära ut den kunskap vi besitter. Samtidigt som våra ungdomar har det svårt socialt har även många av dem läs &
skrivsvårigheter som gör skolarbetet lidande. Yrkeslärarna var överens om att de inte fick den tid i anspråk så att deras undervisning skulle vara optimal.
Administrativa arbetsuppgifter har försvårat för den enskilde läraren att utföra sin profession på ett för honom tillfredsställande sätt. Den sociala bakgrund många elever har gör att
undervisningen försvåras vilket medför mertid för planering av lektioner. Undervisningstiden har varit och är fortfarande ungefär 20 timmar per vecka.
Resten av tiden ska fördelas till förberedelser, planering, göra prov m.m. Det har inte tidigare funnits någon tid för lärarna att ta hand om elever med problem. I dagens skola krävs att man kan avsätta en del av planeringen för att ta hand om dessa elever med de olika problem de går och bär på. Vi har inte fått mer tid men skolledningen förutsätter att man ska kunna hinna med detta på den tid som finns utöver undervisningen. Till vår hjälp har vi fått kurator,
skolsköterska, skolpräst, specialpedagoger och studie & yrkesvägledare.
Naturligtvis är vi tacksamma att vi har denna hjälp men med det elevmaterial vi har idag räcker inte dessa resurser och när då budgeten stramas åt ytterliggare är det dessa
arbetstillfällen som får stå åt sidan först. Numer måste vi även lägga mycket tid att få eleverna att vara intresserade och koncentrerade samtidigt som deras baskunskaper försämrats drastiskt. Arbetet med att hjälpa dem med saker som egentligen inte borde vara lärarens uppgift bara ökar. Vi lärare försöker att hjälpa eleverna till bristningsgränsen av vad vi orkar med och oftast utan stöd från elevernas familjer. Många lärare får ta med sig planeringen hem för att hinna hjälpa ungdomarna i deras situation de befinner sig i samtidigt som vi vill att de ska bli mer självständiga. Detta är en ekvation som är svår att få ihop.
6.3 Ungdomars sociala problem
Den amerikanske psykologen Abraham Maslow (1954) har utvecklat en hierarkisk modell för rangordning av grundläggande mänskliga behov. Han fokuserar framförallt på motivationens och socioemotionella behovens betydelse för den mänskliga prestationen. Han ansluter sig till både den sociala och den humanistiska/självförverkligande människosynen. Maslow delar in de mänskliga behoven i fem olika kategorier, ordande från ”lägre” till ”högre” behov:
• Fysiska behov som mat, kläder, sömn och fysisk hälsa.
• Trygghetsbehov som materiell trygghet, fasta rutiner och normer. • Sociala behov som kontakt med andra, positiva relationer till andra och
gruppgemenskap.
• Uppskattningsbehov som att känna sig värdefull, uppskattad och ha en positiv självbild.
• Självförverkligande behov som att vara kreativ, utveckla sig själv och ha möjligheter att utnyttja sin kapacitet.56
Samtliga yrkeslärare var överens om att det funnits sociala problem tidigare men att de upplever att dessa problem ökar.
Lärarna upplever att de ofta möts av elever med en bakgrund som man inte önskat sin värste ovän. Denna tragik gör det svårt att förstå att dessa ungdomar en gång ska kunna klara av sin skolgång och få ett arbete. Lärare har fått ett uppdrag varav det ena är att undervisa och det andra som är betydligt mycket viktigare som är att fostra morgondagens samhällsmedborgare. Uppdraget är att de framtida samhällsmedborgarna ska ha grundsyn på hur man ska uppföra sig socialt. Det är ett stort ansvar som lärare att fostra eleverna där man saknar många av de viktiga befogenheter och verktyg som krävs för att kunna upprätthålla ordningen i ett klassrum.
Skilsmässor, drogproblem m.m. är problem vi möter dagligen i vår vardag som lärare. Dessutom möter vi elever med läs & skrivsvårigheter eller andra problem som gör att vi inte med säkerhet kan hjälpa eleverna att klara sina studier. Vi möts av människor vi inte alltid själv har någon utbildning i för att veta hur vi ska bemöta dessa ungdomar. Många av eleverna vi möter i skolan gick inte på ”vanliga skolor” tidigare och kan vara kriminellt belastade och det finns tillfällen då lärare blivit hotade till livet. Vi har ett problem ytterliggare med fostran av eleverna eftersom många av föräldrarna inte hjälper skolan i denna uppfostran. Vissa är inte intresserade av att hjälpa till, vissa har ingen ork för att deras arbete kräver för mycket och vissa anser att det är skolans uppgift att fostra ungdomarna. För att lyckas forma dessa framtidens medborgare krävs att hemmet och skolan samarbetar. Vår uppgift är att visa ungdomarna vilken väg som är rätt men om vi inte har de verktyg som krävs kan inte lärarna ställas till svars för att inte ha fostrat dem.
56 Maltén, Arne (2003). Att undervisa – en mångfasseterad utmaning s.70. Studentlitteratur, Lund.
Hemmen måste ta ett ansvar och visa hur vi som vuxna ska uppföra oss mot andra människor. Detta är något vi måste ta med i beräkningarna
när vi möter dessa elever och därför måste vi ha den utbildning och det stöd från skolledning