Genom profilerna visar jag på relationer mellan det yrkeslärarna berättar om sina tidigare livserfarenheter och det de berättar om sitt arbete med elever i undervisning i och utanför klassrummet. I detta resultatkapitel presenteras en sammanfattande version av profilerna i löpande text25.
Kapitlet är svar på syftets första frågeställning som är: Vilka teman återkommer i yrkeslärarnas livsberättelser avseende de sätt på vilka yrkeslärare möter och undervisar sina elever? Återkommande teman som presenteras i detta avsnitt har farmställts på det sätt som redovisades i kapitel fyra, avsnitt Holistisk ansats (se även tabell 2). Det framträder sammanlagt fem olika återkommande teman ur åtta yrkeslärares profiler. Dessa teman är:
1) Att vara en omtänksam vuxen för yrkeseleverna.
2) Att undervisa yrkeseleverna i de grundkunskaper som anses som viktiga för utbildningen.
3) Att lära yrkeseleverna respekt och disciplin. 4) Att lära yrkeseleverna kämpa och inte ge upp.
5) Att visa på möjligheter till internationell anställning för yrkeseleverna.
Temat att vara en omtänksam vuxen för yrkeseleverna framträder ur Johnnys och Leifs profiler och kan förstås i relation till deras tidigare livserfarenheter. Det gemensamma är att båda yrkeslärarna berättar att de ser sina elever, lyssnar på eleverna och bryr sig om dem. Omsorg om eleverna är starkt framträdande i deras profiler, men det finns också skillnader som framträder ur profilerna. Skillnaderna visar bland annat att Leif är en vuxen innanför skolan och sätter gränser för var och när han ska fungera som den vuxne för sina elever. Johnny är däremot en vuxen för sina elever även utanför skolan och han försöker vara en vuxen förebild för eleverna. Det blir också synligt att för Leif är social kompetens viktigare än kunskaper om svarvning och fräsning och för Johnny är hans elevers möten med människor från olika samhällsklasser viktigare än yrkesutbildningen.
25
Min presentation av profilerna är inspirerad av Chávez (2007) som presenterar berättelser om fem amerikansk-mexikanska generationer i Los Angeles. Chávez använder sig av underrubriker generation efter generation exempelvis, när familjen Fuentes immigration började, när andra generationen av mexikansk-amerikanska barn föddes och växte upp i USA, när tredje generationen av familjen överför familjetraditioner, och så vidare. Jag har på samma sätt delat in min presentation av yrkeslärarnas profiler till livet innan yrkesläraren blev lärare och livet efter att yrkersläraren klev in i läraryrket.
Temat att undervisa yrkeseleverna i de grundkunskaper som anses som viktiga för
utbildningen framträder ur Anders, Oskars och Gorans profiler och kan
förstås i relation till deras tidigare livserfarenheter. Det gemensamma är att de alla tre yrkeslärarna berättar om de grundkunskaper som är viktiga för yrkeselever att kunna, men det finns också skillnader som framträder ur profilerna. För Anders är kunskaper om manuella skärande maskiner starkt framträdande. För Oskar är det kunskaper om moderna datoriserade skärande maskiner (CNC-maskiner) och för Goran är det kunskaper i matematik som ses som grundkunskap.
Temat att lära yrkeseleverna respekt och disciplin framträder ur Petters profil och kan förstås i relation till hans tidigare livserfarenheter. Det visar sig att respekt och disciplin som social kompetens hos yrkeselever är starkt framträdande i Petters profil. Detta relaterar Petter till elevernas anställningsbarhet.
Temat att lära yrkeseleverna kämpa och inte ge upp framträder tydligt ur Jasmins profil och kan förstås i relation till hennes tidigare livserfarenheter. För Jasmin tycks inte kunskaper om industriteknik vara det viktigaste, utan det som framträder starkast är vikten av livskunskaper. Det blir också synligt att det är viktigt för Jasmin att hennes elever får jobb efter avslutad gymnasieutbildning, men även att de ska vara medvetna om sina möjligheter till universitetsstudier.
Temat att visa på möjligheter till internationell anställning för yrkeseleverna framträder ur Henrys profil och kan förstås i relation till hans tidigare livserfarenheter. Det visar sig att för Henry är det viktigt att hans elever får möjlighet till anställning både inom och utanför Sveriges gränser. Härnäst kommer jag att presentera yrkeslärarnas profiler. I slutet av varje profil kommer jag att diskutera kring profilerna med fokus på yrkeslärares undervisningsarbete inom ramarna för ett arbetsliv och en industriteknisk utbildning i förändring.
Johnny – omtänksam vuxen
Johnny som är femtiotvå år gammal berättar att han föddes i en medelstor stad i Sverige. Han berättar att han bodde de första åtta åren av sitt liv i ett arbetarklassområde i den staden. Området var byggt för varvsindustrin och fadern arbetade som industriarbetare på varvet medan modern var hemmafru. Senare flyttade familjen till ett hus på landet och som Johnny uttrycker sig: ”jag började leva i en agrar miljö bland bönder”. Om livet på landet berättar Johnny att han för det mesta var med vuxna och jobbade
med vuxna, plöjde och körde traktor. Dessutom hade han hundra kaniner. Han åkte runt och tävlade med dem. Om sin grundskoleutbildning säger Johnny: ”Jag gick ut grundskolan med ganska schysta betyg utan att plugga. Jag pluggade lite engelska och det gick åt helsike (skratt)”. Men livet fick en ny riktning när Johnny blev sexton år gammal och började gymnasieskolan. Då skilde sig hans föräldrar och med deras skilsmässa skapades ett liv i osäkerhet och förvirring för honom, säger han. Han berättar att föräldrarna var upptagna med sina skilsmässoproblem och det var ingen vuxen som såg Johnny. Han saknade ett ordnat liv och han saknade en familj, säger han. Johnny berättar vidare att han efter föräldrarnas skilsmässa var vilse i livet och inte visste vad han skulle göra med sitt liv. Han var för det mesta med sina kompisar som var fyra, fem år äldre än han, hade flyttat hemifrån, och i många fall själva inte heller hade något ordnat liv. Johnny började gymnasiet på en tvåårig utbildning som hette social linje. Utbildningen var enligt Johnny en repetition av högstadiet. Men gymnasiet gick inte bra och Johnny hoppade av gymnasiet. Han uttrycker sig: ”… då fanns det ingen plats för mig hemma, antagligen därför visste jag inte vad jag skulle göra med gymnasiet”.
Om sitt liv som en sextonårig pojke säger Johnny: ”Jag flyttade till en lägenhet med kallt vatten och utedass, sexton år gammal. Det var inget kul, jag hade inga pengar över, jag hade inte råd till bättre heller. Jag behövde pengar, jag behövde ett jobb”, men Johnny hade inte lätt att få något jobb. Då bestämde han sig för att utbilda sig till svetsare på en yrkesskola. Han berättar att svetsutbildningen var på ett år och ledde inte heller till något jobb. Johnny som var i stort behov av jobb för att tjäna pengar och få ordning på livet började en lärlingsutbildning på det varv där hans far arbetade och han blev rörläggare. Han säger: ”lärlingsutbildning var också ett sätt att umgås med min pappa eftersom mina föräldrar hade skilt sig”.
Johnny berättar att han inte heller fick något jobb efter lärlingsutbildningen. I samma veva träffade han en äldre kvinna. Kvinnan hjälpte honom att få sitt första jobb som mentalskötare i storstaden. Han säger att flytten till storstaden bidrog till att han lämnade sina gamla kompisar på sin tidigare ort och började träffa nya människor. Dessutom kunde han tack vare arbetet för första gången stå på sina egna ben. Johnny arbetade i ett par år som mentalskötare och tjänade pengar, men om arbetet säger han: ”… det var ett roligt jobb, men det var inte något som jag ville göra hela livet”.
till en annan storstad för att börja ett nytt liv, ett liv som enligt honom började gå åt rätt håll. Han började med olika industriarbeten tills han fick tjänsten som rörmokare på ett företag. Johnny säger också att eftersom han var intresserad av industriarbeten lärde han sig flera industriyrken och skaffade sig bredare yrkeskunskaper. Han säger också: ”… Jag ville alltid visa att jag kunde, jag dög. Jag kunde klara av jobbet. Jag ville alltid få ett jobb och tjäna pengar, leva Svenssonliv, slippa vara fattig och beroende av pengar hela tiden. Jag ville få ordning på livet, ha en trygghet”. Och det fick han till slut. Nu hade han blivit en duktig yrkesman och nu var det företagen som ringde och behövde hans yrkeskunskaper. Johnny säger: ”Jag tjänade pengar. Jag hade kommit ut ur fattigdomen”.
Johnny berättar att när han flyttade till den andra storstaden träffade han av en slump människor från medelklassen, människor som sysslade med konst och fotografering, människor som studerade på universitet, och människor som hade annan bakgrund än han själv och som var lärare, författare, musiker. Johnny som hade fått jobb som rörmokare på en firma och tjänade pengar berättar att: ”Det var en ny värld för mig. Jag ville bli som dem, men jag vågade inte släppa taget. Jag ville inte lämna mitt jobb och pengarna och läsa på universitet även om jag gillade den nya och okända världen”. Under 70-talet var Johnny också engagerad i politik och demokratifrågor, speciellt när det gällde mänskliga rättigheter i Chile och i Spanien. I ett par år, vid sidan om det dagliga arbetet som rörmokare startade han också en tidning, fotograferade och skrev artiklar till olika tidningar i storstaden, berättar Johnny. Han gifte sig med en kvinna som var lärare.
En vuxen förbild för elever
När Johnny var trettiosex år gammal och medan han fortfarande arbetade som rörmokare började han läsa pedagogik på lärarhögskolan och när han var fyrtio år gammal fick han sin lärarexamen och började arbeta som lärare. Han arbetade på en skola i storstaden innan han bytte till Millinggymnasiet. Johnny har arbetat sammanlagt i tolv år som lärare varav åtta år som yrkeslärare i svets och VVS på Millinggymnasiet. Han har också studerat till specialpedagog på distans vid ett av landets universitet. Han säger att han känner igen sig i sina elever och uttrycker sig: ”Här hittar jag elever som är ungefär lika vilsna som jag var i min barndom”. Han kan knyta an till sina elever, förstå deras känslor, förstå deras sätt att agera och han säger att han har väldigt mycket närkontakt med dem. Johnny säger också att han vet att han har hjälpt många av sina elever. Många av dem har fått jobb, tjänat bra med pengar och hållit sig borta från gatan. Det är tack vare hans egen bakgrund han kunnat det,
säger Johnny. Han berättar även att han vet att arbete kan hjälpa eleverna och det får 90 % av hans elever när de avslutar gymnasieutbildningen. Johnny berättar att han var glad över att från varje årskull gick minst en elev vidare till universitet tills den nya gymnasieskolan Gy2011 trädde i kraft. Han berättar vidare att Gy2011 bidrar till skapande av klassamhälle eftersom om en elev väljer ett yrkesprogram, då ska eleven ”välja till” kurser för att få högskolekompetens. Han säger att det vore bättre att eleven automatiskt fick högskolekompetens och om eleven inte klarade av kurser som gav högskolebehörighet, då skulle eleven kunna ”välja bort” dem. Johnny utrycker sig så här: ”Förstår du skillnaden? Det är en jätteskillnad. Det är en jätteskillnad att välja till eller välja bort. För välja till krävs en aktiv handling för att lyfta det. Och om du kommer från en arbetsklassmiljö som jag kommer ifrån, då ser man det som ett stort steg att välja till. Och sen om det skulle vara så att du kan välja bort, då tvekar man ganska länge innan man väljer bort det”. Johnny säger också att dagens industri citat: ”behöver väldigt kunniga hantverkare för bland annat mekanik, elektronik, styr och reglerteknik. Industri är bara inte längre att stå och skruva och det är därför väldigt viktigt att yrkeseleverna ska studera vidare och möta den moderna industrin”.
Johnny berättar att hans elever är duktiga på de ämnen som berör yrket, precis som han själv alltid var. Det finns också elever som börjar på Millinggymnasiet med väldig höga poäng från grundskolan, men det finns också elever som enligt Johnny, ”har fått lära sig att de aldrig skriver rätt, svarar rätt och gör rätt”. Johnny jämför dessa elever med sig själv och säger att det är svårt för människor som inte kommer från den klass han och hans elever kommer ifrån att förstå dessa elever. Dessa människor kallar Johnny för medelklassens snälla människor och säger: ”Det farligaste jag vet, det är den här medelklassens snälla människor som går från skola till skola till skola (skratt). Först går de i skola för att de ska göra det, sen går de i skola för att utbilda sig för att bli lärare och sen går de i skola för att skriva läroplan eller att bli specialpedagog, kurator eller ah (skratt)”. Skillnaden mellan medelklassens snälla människor och yrkeseleverna säger Johnny är: ”De människorna har alltid reflekterat över sin kunskap, att de satt längst fram, skrev rätt, svarade rätt och gjorde rätt, de här barnen vi har här, de har inte skrivit rätt, svarat rätt och gjort rätt och då blir det en konflikt”. Johnny berättar att det finns ett starkt band och goda relationer mellan honom och yrkeseleverna vilket till stor del beror på att Johnny själv har den bakgrund som eleverna har. Johnny berättar också att han själv gjort en klassresa och under resan knäckte han koden till ett ordnat liv. Han säger att han alltid tänker på elever som kommer från den miljö han kom ifrån, de sitter i den sitsen som han satt i
och de vet inte hur de ska knäcka koden. Johnny berättar: ”… jag var som dem, jag förstår dem och jag vet hur jag ska hjälpa dem att knäcka koden” och han fortsätter: ”… för det var samma sak för mig. Alltså, när jag växte upp, att gå in på en högskola liksom, nej, jag kan inte ta det steget, det är nog omöjligt, jag måste bli knegare för att jag är född knegare i en knegarfamilj. Och sen när jag klev in i högskolan, det var inte svårare än gymnasiet, det var bara annorlunda”. Johnny berättar att han lärde sig ta sig ut ur fattigdomen till ett ordnat liv och vidare till att studera till lärare och till specialpedagog på universitet, något som Gy2011 med ”att välja till kurser för att få högskolebehörighet” sätter stopp för hans elever. Med dessa erfarenheter berättar Johnny att han vet hur han ska hantera konfliktsituationer mellan lärare och elever. Johnny berättar att om det blir konflikt mellan lärare och elev är det oftast kärnämneslärare som kommer från medelkassen som hamnar i konflikten eftersom de har svårare att förstå eleverna. I det fallet fungerar Johnny som en bro mellan kärnämneslärare och yrkeselev och talar om för läraren om vikten av närkontakt och handpåläggning på elevens axel, säger han.
Johnny berättar att han i samtal med många lärare och även specialpedagoger som inte kommer från det samhälle eleverna kommer ifrån, får veta att de tror att om man är en bra åhörare och lyssnar på eleven, då känner eleven sig sedd och hörd och elevens problem är löst. Johnny säger att det förstås är bra att se och höra eleven, men det räcker inte. Som lärare måste man också göra något åt situationen, säger han. Johnny berättar att han även är med eleverna i deras liv utanför skolan. Han beskriver en elev som kom från en familj där fadern var alkoholist och brodern satt på ett ungdomshem för narkotikamissbruk och stöld. Johnny berättar att han på grund av familjens negativa skolerfarenhet hade utvecklingssamtal med föräldrarna i deras hem. När eleven ringde någon lördag och mådde dåligt, då lämnade Johnny sina tre barn som hade det tryggt och stabilt hemma och tog i stället hand om eleven, säger han. Johnny berättar att de tillsammans gick någonstans, åt och pratade. Eleven som till och med hade svårt med sitt modersmål, svenska, klarade av skolan, är nu reseledare, lever ett sunt liv och talar minst ett främmande språk. Johnny berättar också om en VVS-elev i årskurs tre som låg efter på grund av hög frånvaro. Han säger att han ibland arbetar ideellt för föreningar och då tog han eleven med sig efter skoltiden till dessa ideella verksamheter, för att till exempel byta en toalettstol eller sätta upp ett tvättställ. Eleven som enligt Johnny ville ”göra något riktigt” kompenserade den tid han missade i skolan på grund av frånvaron. Johnny säger att han dessutom hade tid för eleven att lära honom delar av den kultur som finns inom VVS-yrket och kulturen beskrivs av Johnny på det viset: ”… förbered dig ordentligt innan du går till kund, kom i tid, gör
jobbet, snacka inte bort tiden med att prata i mobil, städa efter dig, se till att kunden är nöjd”. När Johnny berättar om fördelarna med att ta eleven med sig till ideella verksamheter säger han att eleven dessutom får träffa människor från andra samhällsklasser på dessa föreningar, någon möjlighet som eleven inte får annars. Johnny fortsätter: ”… sen blir det en bra undervisning också, för då är jag bara med honom och jag handleder bara honom”.
Diskussion
Det återkommande tema som framträder ur Johnnys profil är att vara en
omtänksam vuxen för yrkeseleverna. Johnny berättar om tider då han som barn
för det mesta var tillsammans med vuxna och jobbade med vuxna. I ungdomen saknade han familj och hade inte någon vuxen som såg efter honom och som vuxen kom han i kontakt med människor från medelklassen. Han berättar också om den tid då han är yrkeslärare och vuxen och gör något åt elevernas situationer. Det Johnny berättar kan förstås i relation till det som Lundgren och Carlsson (2012) skriver om de beskyddande och kommunikativa diskurserna. Kommunikationen mellan Johnny och hans elever framträder på olika sätt i hans beskrivning av möten med elever och undervisning. Dels berättar han att han fungerar som en bro mellan kärnämneslärare och yrkeselever, dels berättar han om den direkta kommunikation han har med sina elever. Den direkta kommunikationen ser jag exempelvis när Johnny berättar att han flyttade utvecklingssamtalet hem till eleven eller när han berättar att han och eleven tillsammans gick någonstans, åt och pratade. Det som starkast framträder ur Johnnys profil är omsorgen om hans elever och de relationer som skapas mellan Johnny och eleverna. Lärare-elevrelationer och yrkeslärares omsorg om sina elever har också tagits upp i forskning och av forskare som Berner (1989), Hiim (2010), Korp (2011) och Lagström (2012), men här kan det som Johnny berättar också relateras till hans tidigare liverfarenheter. Ur det Johnny berättar framträder att han känner igen sig i sina elever, han är med eleverna i deras liv utanför skolan och att han bland annat ger eleverna möjlighet att knäcka koder till ett ordnat liv, vilket Johnny berättar att han själv gjorde en gång i tiden. Ur Johnnys berättade erfarenheter blir det synligt att de relationer som skapas mellan honom och hans yrkeselever låter dem komma nära varandra både i och utanför skolan (jfr Hiim, 2013).
Johnnys omsorg om sina elever framträder också när han berättar om universitetsstudier som en möjlighet för eleverna. Som vuxen förebild försöker Johnny utifrån sina livserfarenheter av universitetsstudier också visa denna möjlighet för sina elever. Han berättar om dagens moderna
industri som inte längre är att stå och skruva, det vill säga han talar om skiftande krav på yrkeskunnande, något som kan förstås i relation till