Z-LÄN, JÄMTLANDS LÄN Inledning

Jämtlands län består av både Jämtlands landskap och Härjedalens landskap och är indelad i tre regioner som är starkt präglade av naturgeografin. Transportmönstret styrs av terrängen och vägarna är i huvudsak lokaliserade till vattendrag och sjösystem. Utmed delar av Indalsälven löper järnvägen och i nord-sydlig riktning går Inlandsbanan. Norrlands inland, region 31

Bebyggelsen etablerades i viss mån under medeltid, men framförallt etablerades bebyg-gelsen i form av nybyggen under främst 1700- och 1800-talen. Regionen ligger i sin helhet över högsta kustlinjen. Den omfattar ett myckets stort område som till största delen består av ödemarker med stora mängder skogs- och myrmarker, framförallt gran-skog. Bebyggelsen är glest lokaliserad och består ofta av få gårdar som ligger invid små sjöar eller vattendrag. Den är vanligen lokaliserad till sedimentjordar. Några större vattendrag hör till regionen såsom Hårkan, Ströms-Vattudal, Ljusnan och Ljungan. Jordbruksnedläggningen och frånflyttningen är stor. Små samhällsbildningar ofta knutna till sockencentrum.

Fjälltrakterna, region 34

Mot Norge ligger fjällkedjan Kölen. Bebyggelsen tillkom som nybyggen under framför-allt 1800-talet. Den är mycket glest liggande ofta knutna till sedimentjordar. Kalfjäll och gles skog av gran och björk präglar vegetationen. Västjämtland blev tidigt ett cent-rum för svensk turism och den är fortfarande idag utbredd såväl sommar som vintertid. Stora herrgårdslika jaktvillor byggda av grosshandlare vid sekelskiftet 1900 är ett särdrag för denna region. Det förekommer en stor förtätning av fritidshus på sina håll. Utmarkerade vandringsstråk för såväl sommar- som vinterbruk genomkorsar landskapet på många ställen.

Storsjöbygden, region 37

En centralbygd som helt ligger över högsta kustlinjen. Områdena utgör troligen värl-dens nordligaste största sammanhängande jordbruksområde. Storsjön och delar av Indalsälven utgör centralbygderna. Den öppna marken är ofta lokaliserad till den kalk-haltiga moränleran eller på sedimentjordar och fick sin nuvarande omfattning under 1800-talet. Den finns vanligen i sluttningar ned mot sjöar och vattendrag eller i krönlä-gen (lidläkrönlä-gen). Bebyggelsen består idag vanlikrönlä-gen relativt stora byar vilka oftast ligger på stora avsatser likt ett pärlband utmed dalgångarna eller som en spridd klunga i krönlä-gen. Jordbruket består av småbruk och är i huvudsak baserad på kött- och mejeripro-duktion. Mellan odlingsmarkerna finns skogsmarker, främst gran. Gränsen mellan de båda är skarp. Igenplanteringen av åkermark är inte stor. Skogsbruket är omfattande och utgör en av de viktigaste näringarna. Vattendragen är vanligen reglerade för vattenkraft. Här och var har vindkraftverk börjat etableras.

Figur 48. Region 37, Storsjöbygden. I den nordöstra delen av regionen ligger bebyggel-sen på höjder i landskapet, s.k. lidlägen. Med sina gräsbesådda åkrar öppnar sig dessa höjder som öar i det omgivande skogshavet. Den öppna marken ligger vanligen på den ena sidan av höjden beroende på nattfrosten. Bebyggelsen i form av enskilda gårdar eller små gårdsklungor är spridd över området. Vägarna är vanligen knutna till vatten-drag eller sjösystem och gör avstickare till lidbyarna.

9.20 AC-LÄN, VÄSTERBOTTENS LÄN

Länet omfattar tre regioner och karaktäriseras naturgeografiskt av de stora älvarna samt att norrlandsterrängen som här når ända ut till kusten. Kommunikationsstrukturen följer förutom den längs kusten gående europaväg 4, nästan uteslutande älv- och ådalgång-arna. Många vägar strålar samman i Lycksele.

Figur 49. Regionerna i Västerbottens (AC) län. Legend, se figur 10.

Skogs- och myrlandskapet, region 31

Områdets bebyggelselägen etablerades huvudsakligen fr.o.m. 1600-talet. Regionen sammanfaller i stort sett med lapplandsdelen nedanför fjällkedjan. Landskapet är omväxlande plant med omfattande myrarealer och sjöar och kuperat med moränforma-tioner och restberg. Från nordväst till sydost flyter tre större älvar, Ångermanälven, Umeälven, och Vindelälven, varav de förra är kraftigt utbyggda med vattenkraft medan den senare ännu är orörd. Den agrara bebyggelsen, är dels knuten till stränderna av de ”sel” som skaptas där älvarna utvidgat sig till långsmala sjöar, dels till lidlägen, på sydsidan av moränformationer (drumliner), allt i syfte att minska frostrisken. Jord-bruksinriktningen har väsentligen varit inriktad på boskapsskötsel och ansenliga arealer myrar har därför utnyttjats för slåtter liksom översvämningsmarker (”raningar”) intill

vattendragen. De agrara bosättningarna har gått kraftigt tillbaka sen mitten av 1900-talet och ödeläggelsen är omfattande. Den huvudsakliga näringen utgörs idag av skogsbruk. Området utgör vinterbetesland för renskötseln och innehåller ett större antal samebyar. Kommunikationsstrukturen löper traditionellt sett längs med älvdalarna. Tvärs dessa förbinder inlandsbanan de äldre kyrkbyarna som därmed har vuxit ut till mindre orter. Fjälltrakterna, region 34

Den ursprungligen agrara bebyggelsen (nybyggen och lägenheter från 1800-talets andra hälft och tidigt 1900-tal) är i hög grad knuten till dalgångar i fjällvärlden där extrema sydlägen varit en förutsättning för odlingsverksamhet, uteslutande av potatis (exempel-vis Potatisbacken i Ammarnäs). Den dominerande näringen har emellertid varit rensköt-sel för vilken fjällvärlden utgör sommarbetesland och har tidigare bedrivits i kombina-tion med jordbruk och boskapsskötsel. Idag dominerar turistnäringen fjällvärldens byar med tradition från tidigt 1900-tal.

Figur 50. Region 34, Fjälltrakterna. Sent etablerade fjällägenheter vid kanten av fjäll-världen. Jordbruksverksamheten varade en kort tid och är idag nedlagd. De tidigare öppna betes- och slåttermarkerna växer sakta igen med buskar och träd som på bilden. Detta område är ett väglöst land och de enda sätten att transportera sig är med båt och till fots.

Kustslätten och älvdalarna, region 35

Jordbrukets agrara bebyggelselägen etablerades huvudsakligen under medeltid. Kust-området kännetecknas av ett relativt flackt landskap med en jordbruksbygd knuten till sedimentjordar intill flacka dalgångar och älvstränder. Den agrara bebyggelsen domine-ras av relativt stora byar, inte sällan med ett traditionellt byggnadsbestånd med stark

regional prägel, lokaliserade på långa rader ovanför älvsluttningarnas odlingsmarker. De senare är ofta uppdelade på långsmala skiften som löper från bebyggelsen till älv- eller sjökant, markerade av diken. Inriktningen på boskapsskötsel ger sig bland annat till uttryck i karaktäristiska ladlandskap. I de mellanliggande skogsområden består bebyg-gelsen av småbyar och ensamgårdar intill mindre sjöar. Den industriella verksamheten är främst kuten till den norra delen där Skellefteåfältets malmtillgångar präglat näringsinriktningen.

9.21 BD–LÄN, NORRBOTTENS LÄN

Länet består av tre regioner och karaktäriseras naturgeografiskt av de stora älvarna samt att norrlandsterrängen som här når ända ut till kusten. Kommunikationsstrukturen följer förutom den längs kusten gående europaväg 4, nästan uteslutande älv- och ådalgång-arna.

Skogs- och myrlandskapet, region 31

Bebyggelsen inom regionen består av nybyggen etablerade under 1600-, 1700- och 1800-talen. Landskapet är kulligt och ligger både under och över högsta kustlinjen. Det omfattar ett mycket stort område som till största delen består av ödemarker med stora mängder skogs- och myrmarker. Framförallt är det barrskog även om inslaget av löv på sina ställen är stort, framförallt mot fjällen. De större älvarna genomkorsar landskapet exempelvis Pite-, Rone-, Lule- och Torneälven. Bebyggelsen ligger glest, består ofta av få gårdar och många gånger lokaliserad till ett lidläge (i en sluttning, nedanför krönet på en höjd) eller nära små sjöar eller vattendrag. Där är den vanligen lokaliserad till sedi-mentjordar. Jordbruksnedläggningen och frånflyttningen är stor inom regionen Jord-bruksmarkerna kännetecknas därför av en begynnande igenväxning. En stor del av jord-bruken har ett samiskt ursprung och de samiska ortnamnen är många. Skogsbruket är omfattande. Större samhällen är helt och hållet knutna till gruvindustrin, exempelvis vid Kiruna och Gällivare. Inom området finns enstaka mindre samhällsbildningar såsom Pajala och Överkalix, ofta knutna till sockencentrum.

Fjällen, region 34

Områdets bebyggelse etablerades framförallt under 1900-talet. Området ligger i sin helhet över högsta kustlinjen. Fjällkedjan har några av Sveriges högsta toppar. Land-skapet är trädfritt utom i dalgångarna där det växer lövskog. Bebyggelsen är mycket glest liggande, ofta knutna till sedimentjordar och tillkom som s.k. nybyggen. Den ligger i små dalgångar och sträcker sig ända inpå fjällen, s.k. fjällägenheter. Dessa jord-bruk är inte längre i drift varför de öppna markerna sakta växer igen. Kalfjäll och gles skog av gran och björk präglar vegetationen. Rennäringen är utbredd. Fjällen utnyttjas också av turism såväl sommar som vinter. Stora områden är avsatta som nationalparker. Kustslätten och älvdalarna, region 35

Ett område vars agrara bebyggelselägen etablerades under framförallt medeltid. Områ-det ligger i sin helhet under högsta kustlinjen. OmråOmrå-det är relativt flackt och genomkor-sas av ett flertal stora älvdalar, Pite, Lule, Råne och Kalix älvdal liksom Tornedalen. Bebyggelsen består av ensamgårdar som ligger högt i terrängen. De ligger på rad likt ett pärlband utmed, älvdalarnas och de mindre vattendragens stora avsatser eller terrass-bildningar och ger ett bylikt utseende. Utmed havsvikarna ligger bebyggelsen hopgytt-rad i större samlingar. Gårdarna utgör småbruk. Sett i ett riksperspektiv är åkerbruket marginellt. På denna odlas till övervägande del vall. Nedanför åkermarken tar fuktigare områden vid innan strandkanten. Stora arealer jordbruksmark har genom tiderna vunnits genom landhöjningen. Mellan älvdalarna breder skogen ut sig och där saknas i princip bebyggelse. Större delen av området utgör därför glesbygd. Skogen är barrskog och innehåller många myrmarker. Vid älvmynningarna finns städerna: Haparanda, Kalix, Luleå och Piteå som förbinds av E4:an. Ute i skärgårdsbandet finns stor fritidshusbe-byggelse.

Figur 52. Region 35, kustslätten. Landskapet nära kusten är flackt men kantas av barrskogsklädda höjder. Genom området rinner ett vattendrag. Bebyggelsen är lokaliserad på rad utmed den raka landsvägen, därigenom får den ett radbyliknande utseende. Jordbruksmarken är uppdelad i långsmala skiften som löper vinkelrätt mot vägen. Skiftena avgränsas med diken. På åkrarna odlas vall. Gräs har även tidigare varit en viktig del i den boskapsdominerade jordbruksekonomin, vilket är tydligt med hänsyn till de många små ängsladorna som fortfarande finns kvar ute på fälten. Där vattendraget mynnar ligger små samhällen med fiskehamn.

Vägverket Vägverket 781 87 Borlänge 781 87 Borlänge www.vv.se. vagverket@vv.se. www.vv.se. vagverket@vv.se.

Telefon: 0771-119 119. Texttelefon: 0243-750 90. Fax: 0243-758 25. Telefon: 0771-119 119. Texttelefon: 0243-750 90. Fax: 0243-758 25.

Landskapets karaktärsdrag

Landskap är en företeelse som blir allt vanligare att förhålla sig till inom offentlig planering. Inte minst beror detta på att Sverige är på väg att ratifi cera Europarådets landskapskonvention, precis som så många andra europeiska stater hittills gjort. I Sverige kom-mer arbetet med att beakta landskap i samband med planering och byggande av väg därför att intensifi eras framöver. Forskningen inom landskapsområdet är omfattande, men denna skrift riktar sig till planerare, utredare och handläggare som inte är vana att arbeta med landskapets karaktärsdrag.

I denna publikation lyfts landskapets karaktär fram. Sverige ser mycket olika ut från norr till söder. Bakom detta ligger såväl vissa generella som vissa unika drag. Dessa ger en identitet till landskap som människor förhåller sig till varje dag, många gånger omedve-tet. Därför fi nns det ibland en logik i att ta hänsyn till landskapets karaktär genom anpassning av ny infrastruktur. I texten ges tips om möjligheter och tillvägagångssätt.

Sverige har indelats i 37 övergripande regioner som bygger på land-skapets stor-former, såväl de naturliga som de av människan präg-lade. Till varje region hör en kortare textbeskrivning. Flera regioner har dessutom tecknats av en illustratör för att öka förståelsen av de olika regionernas karaktär.