Akademin för hälsa, vård och välfärd
”PERSONLIGEN HÅLLER JAG PÅ
ATT GÅ UNDER”
- En foucaultiansk diskursanalys av skapandet av maskulinitet i insändarbrev till dagstidningar
LISA KENNEDY
Examinator: Jonas Lindblom Handledare: David Redmalm
Sociologi med socialpsykologisk inriktning 61–90, SOA135 Kandidatuppsats 15hp
Kurskod: SOA135
1
Sammanfattning
I och med medikaliseringen av känslor har vissa aspekter av vardagslivet förflyttats till delar där experter kan bedöma dem som normala eller onormala utifrån rådande normer. Jag har studerat ett antal tidningsinsändare publicerade i dagstidningarna Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter under perioden 2011 - 2020, där individer kan skriva om sina känslor och tankar, och be en expert förklara vad som är en normal reaktion eller normalt handlande. Sårbarhet, okunnighet och rädsla är inte generellt relaterat till maskulinitetsdiskursen, och ändå uttrycks dessa känslor hos de män som skriver till psykologer, vilket ger en nyanserad bild av maskuliniteter och heterosexuella relationer. Ett visst mått av maskulinitet är underförstått nödvändigt för att kunna skapa en heterosexuell relation, men vad innebär det att vara en man i förhållande till en kvinna? I dessa brev kategoriseras normalitet och maskulinitet på ett tydligt sätt vilket ger en klar bild av samhällets förväntningar på mannen i en relation.
Jag använder en foucaultiansk diskursanalys för att analysera hur maskulinitet skapas och uttrycks, samt hur maskulinitet kategoriseras i relation till normalitet i tidningsinsändare med frågor till psykologer i svenska dagstidningar. Resultatet är talande och reflekterar aspekter om maskulinitet i förhållande till en traditionell mansroll som utgångspunkt, men med nya samhällskrav att ta ställning till när maskulinitet uttrycks. Studien ger en möjlig förklaring till hur maskulinitet kan skapas inom heterosexualitetsdiskursen och den medicinska diskursen. Resultatet visar att olika aspekter av maskulinitet kan hybridiseras för att skapa nya uttryck för manlighet som ger större handlingsutrymme för individen. Resultatet visar också att passivitet kan användas inom maskulinitetsdiskursen för att skapa en diskursiv koppling till mannens ansvar för att driva relationen och mannens ansvar för att behärska sin maskulinitet för att inte åsamka skada.
Nyckelord:
2
Innehåll
SAMMANFATTNING ...1
1. INLEDNING OCH BAKGRUND ...4
2. SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING ...6
3. TIDIGARE FORSKNING ...6
3.1 Tematisering av tidigare forskning ...6
Den hegemoniska maskuliniteten ...7
Mannen i relation till kvinnor och män ...8
Kommunikation mellan män och kvinnor ...9
Mannen som förövare och offer ... 11
Sammanfattning ... 13
4. TEORI OCH METOD ... 14
4.1 Diskurs och makt ... 14
4.2 Att studera maskulinitetens konstruktioner ... 16
5. URVAL OCH ETIK ... 17
5.1 Datainsamling och urval ... 17
5.2 Etiska aspekter... 18
5.3 Reflexivitet och förförståelse ... 19
5.4 Metodens begränsningar ... 20
5.5 Analysmetod ... 20
6. RESULTAT ... 21
6.1 Aktivitet och passivitet ... 21
6.2 Mannen som offer ... 23
6.3 Mannens självreflexivitet... 28
6.4 Sammanfattning... 32
7. DISKUSSION ... 32
3
7.2 Mannens handlingsutrymme i heterosexualitet ... 34
7.3 Avslutande reflektioner ... 35
REFERENSER ... 36
Litteratur ... 36
Vetenskapliga artiklar ... 36
Tidningsartiklar och insändare... 37
Artiklar i Dagens Nyheter ... 37
Artiklar i Svenska Dagbladet... 37
4
1. INLEDNING OCH BAKGRUND
”You remember,
Of course, you remember How I stood
With my back to the wall
While you paced the room in a temper And many a sharp word
Let fall.”
(Sergei Alexandrovich Yesenin, 1924. Letter to a Woman)
Det här är en uppsats om frågespalter, specifikt en uppsats som fokuserar på mäns plats i frågespalter och hur det reflekterar den kontext som samhället utspelas i. Pressen att vara människa och därtill leva i relation till en annan människa kan bli för mycket för den bäste, som dikten ovan illustrerar. Dikten ovan fångar hur Yesenin minns hur han är på väg att lämna sin hustru och skriver henne när skilsmässan är ett faktum och hon gått vidare med sitt liv1, när båda är fria från den klaustrofobiska, tärande relationens avslut, men ändå är länkade genom sina tidigare band.
Det sägs att frågespaltens uppfinnare John Dunton längtat efter råd i en otrohetsaffär, men insåg att han inte kunde fråga någon utan att riskera att hans snedsteg avslöjas för fru Dunton2.
Eftersom Dunton inte bara var make och älskare utan också affärsman med sin egen tryckpress såg han ett stort frågespaltformat hål i marknaden. I de insändare jag valt att fokusera på skriver män om de kärleksrelationer som tar upp störst plats i deras liv och som av olika anledningar inte längre är källor till lycka. Mer eller mindre stereotypt maskulina män skriver in och breven blir till självporträtt där de kan försöka måla sina känslor med ett språk som inte är förknippat med en ”traditionell mansroll”. I uppsatsen använder jag foucaultiansk diskursanalys för att granska hur maskulinitet konstrueras i frågespalter publicerade i stora svenska dagstidningar åren 2011 – 2020.
Simone de Beauvoir reflekterar över kvinnans roll i Det andra Könet, där hon skriver: ”No biological, psychic, or economic destiny defines the figure that the human female takes on in society; it is civilization as a whole that elaborates this intermediary product between the male and the eunuch that is called feminine.” (de Beauvoir 2011, s. 340). På samma sätt förhåller sig det manliga könet allteftersom maskulinitetens undflyende behov och krav. När femininiteten förskjuts eller ändrar form behöver maskuliniteten förhålla sig till det, men hur ska maskuliniteten svara på en utveckling den inte själv tagit initiativ till eller är intresserad av? Svaret går delvis att avläsa i sättet som maskuliniteter konstrueras i en modern miljö, något jag kommer att relatera till men inte fokusera uteslutande till i studien.
Maskulinitet är traditionellt förknippat med makt och aktivitet medan femininitet traditionellt förknippas med maktlöshet och passivitet i relation till mannen.
Insändarbrevet fortsätter att vara både slipprigt och på djupaste allvar. Det fortsätter att ge en plats där människor kan ställa frågor och be om hjälp utan att behöva göra det med sitt eget ansikte i potten. Resultatet blir en bild inte bara av en naken människa, utan av ett naket
1https://theculturetrip.com/europe/russia/articles/10-poems-that-define-russian-literature/ 2https://www.theguardian.com/lifeandstyle/2009/nov/13/agony-aunts
5
samhälle. Eftersom studien utforskar universella mänskliga känslor framstår brevskrivarnas dilemman lika träffande som hade vi skrivit dem själva, precis som Yesenins gräl med ryggen mot väggen eller Duntons villrådiga frustration när han inser att ingen av hans vänner kan hjälpa honom därför att han skäms över sina handlingar. Det är detta som studien handlar om, mannens uttryck av kärlek och frustration, känslor som återkommer oavsett vilken form maskuliniteten tar.
6
2. SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING
Syftet med denna studie är att undersöka hur maskulinitet konstrueras i insändare som skickats till två stora dagstidningars spalter ”Fråga Psykologen”. I dessa delar av tidningen får allmänheten skicka frågor till legitimerade psykologer, som i sin tur svarar med råd och känslomässigt stöd till insändaren.
Den fråga jag utgår från och har för avsikt att besvara är hur maskulinitet konstrueras i frågespalter publicerade i stora svenska dagstidningar åren 2011 – 2020.
3. TIDIGARE FORSKNING
Syftet med studien är att undersöka hur maskulinitet konstrueras i frågespalter publicerade i dagstidningar perioden 2011 – 2020. För att besvara denna fråga har jag använt mig av åtta vetenskapliga artiklar som berör ämnena maskulinitetsskapande, mäns plats i heterosexuella relationer under olika delar av livet samt hur vilken påverkan maskulinitetsuttryck kan ha i heterosexuella relationer. Jag har använt mig av vetenskapliga artiklar inom områdena psykologi och sociologi och fokuserat på performativitet då det är en central del av den foucaultianska diskursanalysen.
I mitt urval av forskningsartiklar har jag fokuserat på hur forskarna har förhållit sig till maskulinitet i relation till femininitet i romantiska relationer. Jag har valt vetenskapliga artiklar som relaterar till kategorierna hegemonisk maskulinitet, mannens relation till kroppen, kommunikation mellan män och kvinnor samt mannens position som förövare och offer. Jag har valt dessa kategorier utifrån det forskningsmaterial som jag själv samlat in för att svara på frågan hur maskulinitetsdiskursen skapas i tidningsinsändare.
Jag har använt databasen sociological abstracts via ProQuest för att söka fram de vetenskapliga artiklar jag använt mig av. De sökord jag använt är exempelvis: masculinity, gender, discourse, relationship, sexuality, domestic abuse, communication och romance.
Den tidigare forskning jag använt mig av inkluderar sju vetenskapliga artiklar som utifrån olika synvinklar behandlar ämnet mäns relationer och identitetsskapande. För att ge bakgrund till de teman jag valt kommer jag också att i korthet sammanfatta de vetenskapliga artiklar jag använt som tidigare forskning.
3.1 Tematisering av tidigare forskning
Utifrån de vetenskapliga artiklar jag använder som underlag för tidigare forskning har jag plockat fram fyra teman som jag använder för att analysera mitt eget material. Jag har valt dessa teman för att ge en översiktlig bild av hur maskulinitetsdiskursen kan avläsas i tidningsinsändare, och hur maskulinitetsdiskursen genomlyser insändare där maskulinitet står i relation till femininitet i romantiska relationer.
De teman jag valt är nära besläktade men med olika nyansskillnader. Samtliga teman behandlar performativ maskulinitet i romantiska heterosexuella relationer, men temana presenteras med olika fokus. Det första temat utgår från hur den hegemoniska maskuliniteten skapas, utvecklas eller kategoriseras. Det andra temat hanterar den maskulina kroppen samt dualismen kring uppdelningen av kroppen och själen. Det tredje temat i forskningen hanterar kommunikation
7
mellan män och kvinnor i romantiska relationer. Det fjärde temat hanterar spänningen mellan maskulinitet och femininet i förhållande till förövare och offer.
Den hegemoniska maskuliniteten
I detta avsnitt presenterar jag temat ”Den hegemoniska maskuliniteten”. Hegemonisk maskulinitet utgår från teorin att uttryck för maskuliniteter rangordnas och där vissa uttryck för maskulinitet associeras som bättre eller sämre i förhållande till andra. Jag kommer att utveckla definitionen av hegemonisk maskulinitet i avsnittet om teori. De vetenskapliga artiklar som jag valt granskar hur maskuliniteter används i heterosexuella relationer och hur maskuliniteter kan hybridiseras för att skapa hegemoni i en modern kontext. Detta för att ge ett ramverk för hur maskuliniteter kan skaps som svar på moderna konflikter, vilket kan speglas i maskuliniteter som uttrycks i mitt empiriska material.
En negativ aspekt som ofta lyfts kring mäns handlingsutrymme rörande performativ maskulinitet är oförmågan att kunna visa känslor eller agera på ett sätt som kan associeras med svaghet. Sociologen och forskaren Louisa Allen (2007) har i sin studie utforskat hur unga män använder och implementerar romantik och romantiska gester i sin maskulinitet för att kunna åtnjuta romantikens fördelar utan att ”sänka sig” i enlighet till den hegemoniska manligheten. Hennes studie är utförd genom intervjuer med nittiotvå deltagare, allesamman mellan sjutton och nitton år gamla, uppdelade i sjutton grupper med omväxlande deltagare av blandade kön, omväxlande enbart manliga eller kvinnliga deltagare. Slutsatsen i Allens studie pekar på att maskulinitet inte uteslutande behöver utestänga eller nedvärdera ”lägre” former av maskulinitet (exempelvis genom att ta avstånd från känslor, kärlek eller kärleksfulla uttryck), utan att hegemonisk maskulinitet kan byggas genom att hybridisera maskulina former och uttryck. Detta kan utövas exempelvis genom att blanda romantiska uttryck med humor, ökade uttryck för självsäkerhet eller svordomar. På så sätt kan maskulinitet uttryckas på ett sätt som gör att mannen kan avnjuta de positiva aspekterna av en icke-hegemonisk maskulinitet, men utan att kompromissa sin status eller självbild.
Medan en traditionellt hegemonisk maskulinitet är enkel att beskriva så skapar dessa studier en mer komplex bild av vad som är en stark manlighet eller maskulinitet idag. Istället för att ha en fast bild av manlighet att försöka passa in i använder männen i Allens studie en hel katalog av känslor och uttryck som strategi för att skapa överläge och ge en bild av styrka. Samspelet mellan vad som är maskulint och vad som skapar socialt överläge är egentligen bara två sidor av samma mynt, samtidigt som maskuliniteten blir mindre en produkt som kopplas till symboler och mer till status.
Framgång hos kvinnor är inte längre ett tecken på hegemonisk maskulinitet enligt Korobovs studie (2010), snarare är förmågan att hantera motgångar korrekt maskulinitetsskapande. På detta sätt kan män avnjuta de fördelar som kommer av att vara en svagare eller mer komplex karaktär, samtidigt som han inte behöver känna sig hotad i sin maskulinitet så länge han kan följa det sociala spelet. Ett annat uttryck för detta är hur de äldre männen i Sandbergs studie (jag kommer att presentera denna studie mer djupgående i temat ”Mannen i relation till kvinnor och män”) inte betraktar kroppen som maskulin på samma sätt som de gjorde som unga. När en mans bröst betraktas som sexuella av hans hustru eller han känner sig som en bättre älskare efter att han upphört att få erektion, känner han också att dessa aspekter är uttryck för maskulinitet, enligt Sandberg (2013).
Vad som skapar en hegemonisk maskulinitet är inte kopplat till ett specifikt socialt regelverk som så. Tvärtom är hegemoni ett komplext system som är situationsbundet och sammankopplat
8
till flera aspekter än endast kön, som exempelvis klass, ålder, etnicitet eller andra kulturella aspekter. Hegemoni uttrycks som ett maktsystem och därför kommer makt att vara kopplat inte bara till hur en person står i relation till en annan, utan också hur dessa två individer har möjlighet att interagera med varandra. Dominans kan uttryckas på olika sätt, exempelvis genom att en man framställer en kvinna som våldsam medan han själv är hjälplös, som tas upp Korobovs (2010) studie nedan.
Mannen i relation till kvinnor och män
För att presentera detta tema har jag valt att använda mig av vetenskapliga artiklar som relaterar till hur maskuliniteter uttrycks i relationer till män och kvinnor med fokus på den manliga och kvinnliga kroppen. Temat är till viss del en utveckling av det tidigare temat kring den hegemoniska maskuliniteten, men i detta tema kommer jag att använda mig av forskning som fokuserar mer på hur maskulinitetens uttryck påverkas av yttre och inre begränsningar. Forskaren Linn Sandbergs (2013) doktorsavhandling grundas på intervjuer genomförda med 22 män i åldrarna 67 – 87 år. Sandberg studerar hur äldre mäns sexualitet förändrar sättet som deras kroppar används, samt hur sexualitetsdiskursen utvecklas när den äldre mannen inte längre kan eller önskar delta i ett penisfokuserat samlag. Sandberg beskriver hur synen på äldre mäns sexualitet ofta beskrivs som ”sexy seniors” vilket kan ses som ett uttryck för en åldrande mans önskan att hålla fast vid ungdomen, eller också hur äldre människor antas vara asexuella. Sandbergs slutsats är att sexualiteten snarare omvandlas än tar sig de uttryck som associeras till yngres sexualitet (exempelvis penetrerande samlag eller fokus på orgasm). Studiens äldre män beskriver sexualitet som ett utövande av intimitet skapas en dualism mellan kroppen och känslan, där den sensuella eller intima känslan inte längre är bunden till en drift, fysiska behov eller har någon koppling till barnalstrande. På så sätt utvecklas sexualiteten till ett sätt att utöva intimitet genom både sexuella och icke-sexuella handlingar och upplevelser, som att hålla sin kärestas hand, se en kvinnas läppar eller genom att dansa. Dessa handlingar kan leda till sensuella upplevelser som är helt fristående från sexuella drifter, eftersom uttrycket istället blir ett val fristående från mannens fysiska behov av ejakulation, ett uttryck för en icke-fysisk kärlek. På så sätt blir intimiteten en kompromiss mellan maskulinitetens förhållande till en kvinna och den begränsning eller fysiska utveckling som är en del av åldrande.
Det finns en traditionell spänning mellan kropp och själ som återkommer i religion, litteratur och filosofi. Kroppen symboliserar lust, begränsningar och fysiska förutsättningar, medan själen kopplas samman med den emotionella kärleken, tanken och samvetet, och förnekandet av kroppens behov kan traditionellt ses som ett uttryck för själens styrka, exempelvis bland religiösa martyrer som genomlider fysiska kval för sin själs renhets skull, eller i Freuds teorier där Superegots styrka kämpar mot kroppens Id.
Med detta som bakgrund är det lätt att förstå hur männen i Sandbergs studie kopplar samman sina minskade fysiska drifter med ett slags försjälsligande av kroppen. När Sandberg beskriver männens jämförelse av sin sexualitet som äldre män med den sexualitet de minns från sina yngre dagar beskriver männen den yngre sexualiteten som en kroppslig drift, medan sexuella uttryck nu är utan tvång eftersom det inte är kopplat till fysiska behov. Dessa lugnare uttryck för sexualitet blir kategoriserade som mer intima och besjälade än den unge mannens sexualitet, eftersom den unge mannens sexualitet är en kroppens snarare än själens behov. Även Friedman (2012) kopplar an detta i sin studie när han beskriver hur en av deltagarna kopplar samman kroppens ilska med själens passion.
9
Aktivitet och passivitet kan båda vara aktivitet, eftersom passiviteten kan vara ett aktivt val eller ett agerande som tvingar fram aktion eller reaktion från någon annan. På samma sätt kan både kommunikation och icke-kommunikation fungera som kommunikation eftersom båda sänder ett budskap. Forskaren Brendan Gough har i sin studie från 2001 utforskat skapandet av maskulinitet genom selektiv tystnad bland män. Gough har utfört intervjuer i grupper av ett ospecificerat antal manliga universitetsstudenter i åldrarna 20 – 50 år (grupperna framstår som små med 3 – 5 män per grupp). I dessa intervjuer diskuterar deltagarna sin syn på den ”nye mannen” och sin egen roll som män i en postindustriell samtid, och medan männen visserligen generellt framställer sin egen roll som ”modern man” som minde priviligierad och därigenom något orättvis och mindre åtråvärd än tidigare generationer av män, så anser de ofta att kvinnor har det svårare i samhället än män.
Gruppmedlemmarna delar erfarenheten av att undvika konflikt genom tystnad, en taktik som är situationsbunden och formas utifrån umgänge och personlig smak. Detta innebär att männen har svårt att sammanfoga en identitet som ”modern man” (det vill säga en man som problematiserar den traditionella mansrollen) med sina faktiska tankar och åsikter, exempelvis genom att städa det gemensamma hemmet för att inte flickvännen ska bli arg snarare än för att han själv anser det viktigt att utföra lika arbete hemma. Connell (1996 s. 103) relaterar till detta genom att lyfta hur den sociala interaktionen mellan män och kvinnor inte innebär en uttalad maktobalans, utan att relationen existerar i en löpande kompromiss där män har sina uppgifter och uppoffringar på samma sätt som kvinnor. På så vis blir det lätt för män som grupp att slå ifrån sig bilden av mannen som förtryckare och istället betrakta kvinnan som beklagar sig som otacksam eller kategoriskt manshatande.
Att tiga och hålla igen åsikter och tankar som kan betraktas som problematiska blir med andra ord ett sätt att skapa en identitet som modern man, men också som traditionell man eftersom samma taktik används av gruppen när de befinner sig i mer sexistiskt sällskap där man uttrycker rasistiska eller sexistiska åsikter som mannen inte håller med om. Gruppdeltagarna menar på att de egna åsikterna egentligen inte är särskilt viktiga eftersom det feministiska samtalet inte påverkar deras position eller situation i praktiken, samtidigt som de också medger att ett mer öppet samtal där män tillåts dela med sig av sina tankar kan vara en väg mot en känsligare mansbild.
Kommunikation mellan män och kvinnor
I detta avsnitt kommer jag att presentera forskning som relaterar till uttryck för maskulinitet i den vardagliga kommunikationen mellan män och kvinnor.
Både femininitet och maskulinitet utvecklas och förändras med kulturens utveckling, och eftersom de två står i relation till varandra fungerar femininitet och maskulinitet som kommunicerande kärl. Sociologen Neill Korobov (2010) har utfört en hermeneutisk studie där han utforskar unga mäns reaktion eller svar på kvinnors motstånd mot ”betonad femininitet” (emphasized femininity, min översättning).
Begreppet ”betonad femininitet” grundades av forskaren Connell år 1987 och definieras enkelt som: 1, kvinnors acceptans eller mottaglighet för mäns sexuella eller romantiska närmanden, 2, kvinnors omhändertagande och känslomässig involvering mot män samt 2, passivitet i förhållande med män. När kvinnor gör motstånd mot denna betoning av femininitet genom att exempelvis öppet avvisa mäns närmanden behöver mannen svara på ett sätt som är socialt acceptabelt inom den dominerande maskulinitetsdiskurs som råder i gruppen – han behöver utföra ”ansiktsräddning” av sin maskulinitet med hjälp av andra gruppmedlemmar, som
10
Goffman skulle uttryckt det. Eftersom maskulinitet ständigt är under omförhandling gäller inte längre den gamla tidens normer av aggression, osårbarhet eller okänslighet. Istället skapas maskulinitet genom en skrattspegel av känslosamhet, sårbarhet och illusionen av acceptans inför kvinnors rättigheter eller styrka, exempelvis genom att skratta åt hur en kvinna i raseri attackerat en gruppmedlem på en fest eller genom att en man skämtsamt framställer sig som patetisk och romantiskt okunnig inför sina vänner. Genom att på så sätt uttrycka sin hjälplöshet eller okunnighet på ett nonchalant, humoristiskt sätt skyddar mannen sin sårbarhet, men han gör också själva misslyckandet till en förstärkning av sin maskulinitet eftersom humor, nonchalans och underläge blir själva uttrycket för hegemonisk manlighet.
Sättet som vi använder språket är inte frikopplat från agerande, eftersom språket skapar de referenser som vi själva använder oss av för att skapa verklighet. Forskarna och sociologerna Asia A. Eaton och Alejandra Matamala (2014) har genomfört en kvantitativ studie kring kopplingen mellan heteronormativa förväntningar och verbala strategier av sexuellt tvång (”sexual coersion”). Heteronormativa förväntningar definieras som porträttering av män som aktiva, sexuellt aggressiva, ha högre sexdrift och vara den som är sexuellt drivande i relationen, medan kvinnan är mer passiv och i sexuellt underläge. Genom att studera hur 555 unga studeranden på college (292 kvinnor och 263 män i åldern 18 – 25 år) uppskattar sina egna värderingar kring traditionella heterosexuella värderingar och hur samma studenter använder eller har blivit utsatta för verbala strategier för att övertala, övertyga eller tvinga en annan till sexuella ageranden som de annars inte skulle genomfört, kan man uppskatta ett samband mellan hur traditionella heterosexuella värderingar relaterar till sexuell gränslöshet mot en partner. Logiskt sett borde mäns och kvinnors svar reflektera varandra, så att den ena gruppens rapport att utsätta den andre för sexuell övertalning speglar den andra gruppens utsatthet, men så var inte fallet; män rapporterade i högre utsträckning att de blivit både utsatta för och utsatt andra för strategier för att övertyga den andre om att ge medgivande för sexuella akter som han eller den andre inte är bekväm med. Män rapporterar även i högre utsträckning än kvinnor dubbelmoral kring mäns och kvinnors sexualitet, aggressiv sexism och något lägre ”beskyddande” och patriarkal sexism mot kvinnor. Eaton och Matamala poängterar att svaren kan vara kulturellt färgade utifrån att större delen av deltagarna (70%) definierar sig som av latinamerikanskt påbrå. De poängterar också att eftersom studien är kvantitativ går inte att dra några slutsatser om orsak och verkan, men att sambandet mellan en konservativ heteronormativ attityd och maktövertag eller sexuellt tvång utvecklas stort genom slutsatsen att kvinnor uppskattar sig som mindre aktiva än män även om män rapporterar sig som utsatts för tvång. En egen reflektion kring detta resultat är att det kan vara mer märkbart för män när de blir utsatta för icke-fysiskt tvång eftersom det kan vara en mer normaliserad aspekt i en sexuell relation hos kvinnor, och därför är svårare för en kvinna att upptäcka. Det kan också vara möjligt att män noterar kvinnors agerande starkare än kvinnor noterar mäns agerande, utifrån att män är vana att vara i ”försvarsställning” i en heteronormativ situation, och därmed noterar avvikelser för att understödja mannens självbild där han vill försvara sig själv från att vara förövare. Oavsett hur denna spekulation reflekterar verkligheten är det talande att män och kvinnors generella attityd kring könsroller i relationen påverkar deras strategier för maktutövande i relationen.
Mäns och kvinnors olika roller i relationen påverkar alltså sättet som makt skapas och sättet som makt kan utövas mot den andra i sättet som relationen underhålls och utövas tillsammans, och det är därför logiskt att dessa ageranden kommer att påverka relationens slut. Bevvinos och Sharkins (2003) studie granskar hur 119 individer (58 män, 68 kvinnor) i olika stadier av
11
skilsmässa upplever sin situation och sitt psykiska välbefinnande. Studien har genomförts med hjälp av svarsformulär med öppna frågor samt skalor för uppskattning på specifika frågor. Genom att jämföra uppgifter från deltagarna kunde Bevvino och Sharkin dra slutsatsen att medan det inte finns någon direkt skillnad mellan män och kvinnors psykiska mående under och efter skilsmässan, så har kvinnor fler positiva konsekvenser av skilsmässan En annan skillnad som studien noterar är i de uppskattade skäl till skilsmässan, där endast kvinnor uppgav psykiskt eller fysiskt våld och endast män svarade att de inte visste anledningen till skilsmässan. Som svar på hur skilsmässan påverkat individen positivt svarade 64% av kvinnorna att skilsmässan lett till personlig utveckling och starkare självbild, medan hela 89% av männen valde att inte svara eller svara att skilsmässan inte har haft en positiv effekt. Bevvino och Sharkin drar här slutsatsen att kvinnor i större utsträckning kan reflektera och dra slutsatser kring det trauma som skilsmässan innebär, vilket ger kvinnan en känsla av mening, medan män i högre utsträckning sluter sig för att inte visa sårbarhet i ett försök att behålla sin självbild och en känsla av makt över situationen.
Mannens försök att behålla sin position av styrka eller traditionellt maskulin påverkar alltså hans psykiska hälsa, enligt Bevvino och Sharkin. Detta gör honom svagare eftersom han saknar förmågan att ge sitt lidande en mening och reflektera sin situation på ett rakt sätt. Han har också inte samma möjlighet att reflektera kring situationen eftersom mannen i större utsträckning är oförstående till vad som är grunden till skilsmässan, och därigenom oförmögen att förklara situationen. Denna oförmåga skadar mannens makt även om agerandet är ämnat för att mannen ska bibehålla makt över situationen genom ett icke-agerande eller icke-kommunikation. Detta kan kopplas till sättet som Korobovs (2010) studie kopplar samman maskulinitet till makt snarare än agerande – genom ett icke-agerande eller passivitet önskar mannen skapa maskulinitet, vilket ska leda till makt eftersom maskulinitet är ett maktuttryck i relationen. Ytterligare en studie över mäns och kvinnors kommunikation har granskat hur män skapar distansering eller närhet till en känsla för att kontrollera makt eller spänning mellan maskulinitet och romantiska uttryck. Korobov och Thorne (2006) har sammanställt intervjuer med 64 manliga unga studenter i åldern 19 – 22 år, där forskarna har studerat samtal för att se hur männen positionerar sig till ämnen i samtal rörande relationer. Resultatet visar hur männen skapar gemenskap, sårbarhet, gemensamma historier, empati och konstruktioner för att visa närhet med varandra. I samtalen skapar männen distans eller närhet till ämnet för att känna kontroll över sin maskulinitet, exempelvis genom att blanda upp samtalet så att inget samtal enbart rör en känslosam händelse, utan att det känsliga ämnet behandlas som en del av en mindre intim diskussion. Männen skapar också distans eller närhet i hur de förhåller sig till varandras delande av känsliga ämnen, vilket underlättar för att mannen som ämnet berör ska kunna dela med sig av sina känslor samtidigt som hans kamrater inte erkänner hans svaghet eller utsatthet. På detta sätt skapas maskulinitet direkt i samtalet som ett sätt att skydda maskuliniteten hos en potentiellt sårbar individ, genom att skapa distans till hans känslor.
Mannen som förövare och offer
I detta avsnitt kommer jag att presentera forskning som relaterar till offerskap och dominans i relation till maskulinitet. De vetenskapliga artiklar som jag presenterar utvecklar bilden av offerskap som könsbundet och hur dominans eller förövande relaterar till maskuliniteter på ett diskursivt plan.
Eftersom maskulinitet traditionellt sammankopplats med aggression eller dominans och femininitet kopplats samman med passivitet eller mottagande, skapas en spänning mellan maskulinitet, femininitet och heterosexualitet. Denna spänning utforskar Henry J. Friedman
12
(2012), professor i psykiatri och legitimerad psykolog i sin studie av män som domineras av sina hustrur. Hans studie utgår från två fall där han haft professionell kontakt med män som dominerats av och psykiskt misshandlats av sina hustrur. I båda dessa fall är männen framgångsrika inom sina respektive fält och skulle betraktas som framstående och respektingivande inför sin direkta omgivning, vilket gör dynamiken till hustrun intressant. Maskulinitet sammankopplas som sagt vanligtvis med kontroll och makt, medan femininitet sammankopplas med passivitet i heteronormativa förhållanden. Det faktum att männen så tydligt associeras med en hegemonisk maskulinitet på sin arbetsplats skapar en spänning med den maktlöshet som männen upplever i det egna hemmet. Enligt Friedman har dessa män ett sätt att dels överta förövarens bild av maken som självisk och påfrestande, och bilden av hustrun som givande och ständig frustrerad. Båda männen beskriver hur sina hustrur använder mjukhet, ömhet, bekräftelse och kärleksfullhet omväxlande med raseri och kyla, vilket gör att mannen känner rädsla inför att göra fel och därmed orsaka sin hustrus negativa respons. Samtidigt påpekar Friedman i sin studie hur dessa känslostormar kommer att associeras med kärlek hos de båda männen, eftersom de tolkar raseriet som bevis för den djupa kärlek som kvinnorna känner. På detta vis hamnar männen både i skuld till kvinnorna eftersom kvinnorna är givande och kärleksfulla, men också när kvinnorna är rasande eller kränkande, eftersom skränkningarna betraktas som ett bevis för kvinnornas kärlek och männens oförmåga att besvara denna kärlek på ett rimligt sätt. När en av männen träffar en ny flickvän noterar Friedman med oro att han betraktar hennes känslomässiga balans som ett bevis för nonchalans och ytliga känslor, då en mer passionerad kvinna med djupare känslor hade agerat med samma humörsvängningar som den före detta hustrun.
Eftersom varje individ upplever sin egen historia som ett löpande narrativ i realtid där hans upplevelse färgas av hans egna erfarenheter och känslor (self-serving bias
)
, kan det vara svårt för en man att kategorisera sig själv på samma sätt som andra kategoriserar mannen utifrån hans handlingar. Detta studeras i Edin et al’s (2008) kvalitativa studie kring maskulinitetsdiskursens uttryck hos yrkesmänniskor som arbetar med män med en historia av våldsamhet mot kvinnor. Här har en av författarna genomfört intervjuer med åtta personer (sex män, två kvinnor) som arbetar inom områden där de kommer i kontakt med män som bekräftats varit våldsamma mot kvinnor som de haft kärleksrelationer med. Utifrån dessa intervjuer har Edin et al kartlagt ett schema över de diskursiva uttryck som yrkespersonerna använder för att beskriva våldsamma män.Yrkespersonerna som intervjuades kategoriserade våldsamma män i tre typer: He-Man, en man som är ”traditionell macho” och i starkt behov av att hävda sin överlägsenhet mot kvinnor och snabbt agerar våldsamt, ”Pressure-Cooker”, en man som döljer sina känslor och behov tills han tappar kontrollen över sina handlingar samt ”Super Partner”, en man som i sina egna ögon är totalt självuppoffrande och inte kan blidka en krävande partner och agerar i frustration. Dessa manstyper har dock många gemensamma drag i sin kvinnosyn. I intervjuerna lyfter de yrkesarbetande att männen ofta vägrar att ta ansvar för sina handlingar och istället tillskriver kvinnorna eller situationen ansvaret för våldet, alltså utomstående förklaringar, medan de yrkesarbetande tillskriver ansvaret för männens egna egenskaper. Männen kategoriserar också kvinnor i grova grupper där en partner betraktas som perfekt på ett naivt sätt, till dess att hon gör mannen besviken och han därmed kategoriserar henne som en ”dålig kvinna” eller ”hora” eftersom hon inte längre uppfyller kriterierna till att vara en ”drottning” eller ”Madonna”. Edin et al lyfter också hur de yrkesarbetarna ofta beskriver männen som förvirrade i sin mansroll och oförstående över hur de ska agera för att vara en god partner och samtidigt en man. Exempelvis kan männen betrakta hänsyn till kvinnan som ett uttryck för att hon dominerar honom. Detta
13
kan jämföras med Friedmans (2012) studie där männen beskriver att representanter för samhället ställer sig på kvinnans sida därför att kvinnan kopplas samman med en offerroll, och att mannen då känner att han har mindre utrymme att säga emot när han domineras av en kvinna eftersom han som man har enklare att bli betraktad som våldsam eller förtryckande.
Både Friedmans (2012) och Korobov (2010) studier tar upp temat med aggressiva kvinnor och män i positionen som offer, men med en drastisk skillnad i maktutövande. Skillnaden som presenteras är vem som bär makten i situationen som beskrivs, och därigenom, vem som framställs som maskulin. De män som Friedman beskriver sitter i en obekväm situation där de oroar sig över att deras partners våldsamma utbrott ska avslöjas för omvärlden och därigenom görs de delaktiga i döljandet av kvinnornas agerande, medan Korobovs män aktivt delar med sig av sina erfarenheter på ett maktskapande sätt där de framställer kvinnorna som fåniga. På detta sätt kan man avläsa att maskulinitet inte enbart skapas genom visst agerande, utan snarare att maskuliniteten i handlingen tillfaller den som har maktutövande och kontroll.
Just detta i att vända på vad som är traditionellt feminint och maskulint blir på så sätt en möjlighet att skapa en hybridiserad manlighet där allt som stärker mannens maktposition blir ett uttryck för maskulinitet. Ytterligare en aspekt av detta är Allens studie där en mer romantisk och känslig man betraktas som självsäker och därigenom mer mogen och stark, samtidigt som han blandar sin känslighet med andra, mer traditionella uttryck för maskulinitet. När unga män använder passivitet eller framställer en kvinnas våldsamhet på ett sådant sätt att mannen fortfarande äger makt och får definiera situationen, innebär det att det adderar till hans hegemoniska maskulinitet. När makten fråntas mannen i och med kvinnans agerande blir hans svaghet feminin, medan själva svagheten blir ett ytterligare uttryck för hegemonisk maskulinitet om mannens maktställning stärks av kvinnans våldsutövande. Med andra ord kan mannens aktivitet eller passivitet båda stärka hans ställning i relationen och båda vara uttryck för maskulinitet, så länge som hans aktiva eller passiva agerande stärker hans makt i förhållande till femininitet. Själva agerandet är alltså inte det maskulina, utan snarare beror maskuliniteten på omgivningens svar på mannens agerande, eller huruvida mannens position stärks eller försvagas på grund av hans agerande. Detta ger en mer komplex bild där maskulinitet skapas i och med reaktion snarare än aktion. Jag kommer att skriva mer om den foucaultianska kopplingen mellan makt och språk nedan, och utveckla hur detta kan agera diskursskapande.
Sammanfattning
Detta innebär att maskuliniteter kan sammanfogas eller hybridiseras för att påverka hur individen kan agera. Fortfarande kan man i den tidigare forskningen dra samband mellan maskulinitet och oförmåga att kommunicera och oförmåga att visa sårbarhet eller svaghet. Exempel på detta är hur män sluter sig under skilsmässor för att stärka sin maskulinitet, vilket påvisas i (Bevvinos och Sharkins 2005) eller hur maskulinitet sammankopplas även med aggression och sexism (Edin et al, 2008). Däremot finns också en stark utveckling av maskulinitet som grundas i det som är bäst för individen utifrån situation (Korobov & Thorne 2006, Allen 2007)., Exempel på detta är hur passivitet, samtal om känslor romantiska uttryck för sin partner, en mer avslappnad attityd mot intimitet och sexualitet mm. kan sammankopplas med maskulinitet eftersom det ökar mannens makt och säkerhet i en heterosexuell relation (Allen 2007). Den hybridiserade maskuliniteten är med andra ord ett sätt att hantera de nackdelar som följer en traditionell maskulinitet, och samtidigt behålla maskulinitetens fördelar.
14
4. TEORI OCH METOD
I detta kapitel har kommer jag att presentera och definiera de kärnbegrepp jag använder för att granska hur maskulinitet konstrueras i frågespalter. För att utforska detta har jag valt att använda en foucaultiansk diskursanalys då denna ger ett sätt att utforska hur maskulinitetsdiskursen skapas språkligt (Foucault 1972, s. 133, Winther Jørgensen & Phillips 2000, s. 18).
Eftersom jag valt att använda mig av en foucaultiansk diskursanalys kommer jag att ge övergripande definitioner och förklaringar av grundläggande begrepp i Foucaults teori som jag använder i studien. Jag kommer också att definiera andra centrala begrepp som jag använder mig av i studien som hämtas från andra teoretiker. Jag har valt att sammanfoga avsnitten om teori och metod eftersom den socialkonstrukionistiska teorin utgår från att hanteringen och tolkningen av teorin är en del av metoden (Foucault 1972, s. 131 - 133, Winther Jørgensen & Phillips 2000, s. 15 – 16, 19, 104 – 105).
I första hand kommer jag att fokusera på själva insändarna eller frågeställningarna, eftersom de insändare jag valt är skrivna av män och därför kan betraktas som uttryck för ”manlighetens röst”, men jag kommer också att ta upp vissa svar från psykologen. Anledningen till att jag valt att inkludera psykologens svar är dels för att ge en mer nyanserad bild av hur kön framställs eller används i det narrativ som skapas, dels för att illustrera vad som framställs som sanning och därmed blir diskursskapande kring maskulinitet i psykologens svar.
4.1 Diskurs och makt
Makt är en central del av den foucaultianska diskursanalysen eftersom Foucaults avsikt med sin teori var att studera hur makt skapas och skapar samhället. Enligt Foucault genomsyrar makten samhället och skapar en verklighet som är förståelig för samhällsmedborgarna. Foucault benämner denna verklighet diskurs (Foucault 1972, s. 25). Makt är med andra ord inte förtryckande enligt Foucault, utan produktiv eftersom den producerar samhällets villkor (Foucault 1972, s. 76). Makt legitimeras också av den rådande diskursen, exempelvis genom att en läkare godkänns som expert inom sitt område och därför äger makt att definiera vad som är normalt eller onormalt med människokroppen (Giddens & Sutton 2017, s. 909). Makt påverkar också konstruktionen av maskulinitet genom att undantränga eller undertrycka maskulinitet som inte anses ”passande”, vilket jag kommer att skriva mer om nedan. Makten genomlyser med andra ord diskursskapande både genom konstruktionen av maskulinitet, men också konstruktionen av vad maskulinitet inte är.
Som poststrukturalist menar Foucault att ingen absolut sanning existerar, utan att det som beskrivs som sanning endast är den sanning som för tillfället accepteras, medan flera andra alternativ existerar. Detta kan enkelt illustreras av utvecklingen kring vad som anses som allmänt erkänd kunskap, exempelvis kring hur den medicinska vetenskapen utvecklats eller hur betydelsen av vad som är en man eller kvinna har förändrats. På detta sätt menar Foucault att ”kunskap är makt”, inte i den betydelsen att den kunnigaste har makten att förändra sin omgivning, utan snarare att diskursens makt kategoriserar eller beslutar kring vad som är kunskap (Wetherell, Taylor & Yates 2001, s. 275 – 277). Det som idag accepteras som sanning och som därför kännetecknar kunskap är ett resultat av en historisk utveckling, som hur den biomedicinska diskursen tagit över den religionens plats i stora delar av världen (Giddens & Sutton 2017 s. 99). Detta exempel belyser också diskursens flyktighet – ingen diskurs står ensam eller oemotsagd, utan är en del av ett nätverk av utsagor som kämpar för hegemoni (Winther Jørgensen & Phillips 2000, s. 36).
15
Diskursen kan med andra ord beskrivas som en fixering av mening under ett visst ögonblick (Winther Jørgensen & Philips 2000, s. 33), och i denna fixering kan vi se hur makten skapar en förståelig kontext eller sanning. Fixeringen sker i form av text eller ord, vilket Foucault lägger stor fokus på eftersom ord är verklighetsskapande och ger möjlighet till att beskriva omvärlden och diskursen skapar därför verkligheten som den talar om (Wetherell, Taylor & Yates 2001, s. 195). Ord inkluderar eller exkluderar betydelser för att skapa en definition av verkligheten, exempelvis vad som tillskrivs ordet ”man” eller ”kvinna”. Ett exempel på detta är hur manscentrism har påverkat diskussionen kring aggression som ett maskulint eller feminint fenomen. Kaj Björkqvist och Pirkko Niemelä (1992) skriver: ”Male investigators have not only usually chosen male subjects, but their operationalizations of aggression have favored typically ’male’ forms, even when the research object has been female aggression. Accordingly, the myth about the ’nonaggressive female’ has been difficult to avoid.” (s. 5 – 6, kursivering i originaltext).
Björkqvist och Niemelä (1992) menar i citatet med andra att ord kopplas mansdiskursen samman med aggression eftersom ordet aggression tolkats utifrån situationer som associeras med män. Ordet ”aggression” är i sig neutralt, men maskulinitet kopplas samman med aggression och skapar en definition av maskulinitet där mannen som subjektsposition får ett visst handlingsutrymme i relation till subjektspositionen kvinna. Aggression inkluderar maskulinitet och exkluderar femininitet genom diskursiv association, vilket påverkar betydelsen av aggression, maskulinitet och femininitet. Diskursen blir här skapad genom komplexa sociala associationer genom språk, och själva konstruerandet av språket blir maktskapande eftersom språket ger möjlighet och begränsningar för att konstruera verkligheten genom språkets definitioner (Foucault 1972, s. 80 – 82).
Även om Foucault själv fokuserade på stora diskursers skapande används hans grundläggande diskursteori för att påvisa hur diskurser existerar inom individen i diskurspsykologi (Winther Jørgensen & Phillips 2000, s. 23 – 24, Wetherell, Taylor & Yates 2001, s. 159 – 161). Diskurspsykologi kan enkelt förklaras som ett sätt att utforska hur individen lyssnar till och svarar på diskursers rop, det vill säga hur individer accepterar, internaliserar eller avvisar diskurser. Enligt diskurspsykologi behöver individen acceptera ett visst identitetsskapande för att kunna internalisera diskursen och svara på den, vilket till exempel förklarar varför så få män accepterar sig som en hustrumisshandlare eller våldtäktsman – han accepterar helt enkelt inte den diskursiva definitionen av sig själv. Termen för detta fenomen inom diskurspsykologi är accountability (ung. ”ansvarstagande”, egen översättning) – utan accountability kommer individen inte att acceptera hur en situation definieras, eller ett narrativ, eftersom hon inte accepterar dem som sanna. Även här används ord för att skapa diskursutveckling, vilket uttrycks i hur individer inte kan acceptera en förklaring eller definition eftersom den inte stämmer överens med individens självbild i den diskurs som uttrycks (Wetherell, Taylor & Yates 2001, s. 159 – 161).
Begreppet accountability kan något förenklat förklaras som förkroppsligande av det foucaultianska fenomenet interpellation, det vill säga att en diskurs kallar på en individ och hon svarar därför att hon känner sig träffad. Detta kan illustreras med hur en kvinna presenterar sin make för en grupp vänner, och alla känner igen och accepterar sina roller inom den rådande diskursen för social interaktion. Individer interpellerar inte heller endast en roll, utan flera diskurser kan kalla på en individ samtidigt – maken är inte bara rollen ”make” utan också medelålders, man, musikälskare osv (Winther Jørgensen & Phillips 2000, s. 24 - 25, Wetherell, Taylor & Yates 2001, s. 209). Interpellation är också tätt besläktat med hur individen placeras i diskursen som subjekt och därigenom kategoriseras med specifika roller och egenskaper
16
utifrån den rådande diskursens definition. Subjektspositioner innebär med andra ord hur människor positionerar sig själv och andra inte bara i olika generella grupper, utan i grupper utifrån den rådande diskursens definition av grupperna (Wetherell, Taylor & Yates 2001, s. 210, Winther Jørgensen & Phillips 2000, s. 21 - 22).
4.2 Att studera maskulinitetens konstruktioner
Foucaultiansk diskursanalys är en poststrukturalistisk teori som används för att studera hur framställningar av sanning är diskursivt förankrade. På detta sätt studeras hur diskursen är meningsskapande. Genom att studera hur språket formar sanningsutsagor och skapar mening kan jag studera hur subjektspositioner kategoriseras och ställs i relation till varandra i en diskurs, exempelvis hur subjektspositionerna man, kvinna, barn, hustru, älskarinna eller psykolog står i relation till varandra i diskursiva uttryck (Foucault 1972, s. 56 – 58). Genom att studera vad som framställs som sanning eller kunskap kan jag studera diskursens uttryck. Däremot kan jag kan inte studera avsikter eller individuella utsagor som fristående fenomen eftersom det är diskursen som talar när individen öppnar munnen.
Maskulinitet kan uttryckas som det sociala sättet att konstruera manlighet. Som jag nämnt ovan innebär diskursutveckling att vissa förmågor eller egenskaper kan förknippas med det manliga, och eftersom manlighet därigenom innebär en viss prestation följer att individer kan vara mer eller mindre framgångsrika i sättet som de ”gör” maskulinitet. Detta mindre framgångsrika sätt att ”vara man” kan sägas existera på en social skala där manligheten tillskrivs mer eller mindre status utifrån sättet som maskuliniteten uttrycks (Giddens & Sutton 2017, s. 631). Konstruktionen av maskulinitet innebär med andra ord att maskuliniteten är en framställning snarare än ett uttryck för en essentiell verklighet eller inneboende egenskap. På samma sätt som en skådespelare framställer en maskulinitet så iscensätter också individer den maskulinitet som situationen kräver, men utan att ha en kärna eller maskulin essens som människa. Detta fenomen kallas performativitet och förklarar hur individer skapar sanningen och verkligheten, snarare än att exempelvis maskulinitet är en inre egenskap som får ett naturligt uttryck i en objektivt sann situation (Wetherell, Taylor & Yates 2001, s. 190 – 191). Forskaren Judith Butler utvecklar Foucaults teori om diskursskapande inom kön när hon tar upp det performativa i könsskapande (Butler 1990, s. 40), och detta uttryck för performativitet kan också appliceras på andra aspekter av diskursskapande. Jag kommer exempelvis att utveckla performativiteten i skapandet av ”den moderne mannen” i diskussionsdelen av denna studie.
Eftersom maskulinitet enbart existerar i förhållande till dess motsats, femininitet, innebär maskulinitet i stort att ta avstånd från det feminina, och den ”feminine” mannen har därför mindre status än den ”maskuline” mannen. Detta är ingen bestämd regel utan snarare ett situationsbundet exempel, och därtill kommer också att uttryck för maskulinitet och femininitet förändras med tiden, då de är kulturellt anknutna snarare än knutna till en statisk kropp eller idé. Ofta framställs den manliga kroppen som ett eget uttryck för maskulinitet eller förklaring till den kulturellt skapade maskuliniteten, som att mannens kropp framställs som skapad för våld eller att mannens agerande förklaras av hans hormoner eller fysiska oförmåga att begränsa sin kropp (Connell 1996, s. 69 – 71).
Enligt Connell (1996, s. 71) finns få bevis på att den fysiska kroppen skapat maskulinitetens förutsättningar – snarare har den sociala maskuliniteten ställt vissa krav på att mannens kropp ska fungera eller agera på ett särskilt sätt. Ett exempel på detta är hur manskroppen traditionellt sammankopplats med förmågan att få erektion och därmed kunna ”prestera som man” genom att göra samlaget penisfokuserat – pressen att inte kunna få erektion handlar alltså inte bara om pressen att kunna genomföra ett önskat samlag, utan just pressen att äga en maskulin kropp,
17
fungera maskulint. På samma sätt skapas den feminina kroppen till ett uttryck för passivitet och fysisk svaghet, vilket är en förklaring till varför många kvinnor i relationer där de utsätts för våld av män upplever maktlöshet; hon har internaliserat en uppfattning av sin kropps svaghet och hennes oförmåga att ta hand om sig själv (Connell 1996, s. 107). Män som performativt skapar en maskulinitet som inte sammanfaller med diskursens definition av den hegemoniska maskuliniteten, det vill säga den maskulinitet som äger högst status, hamnar längst ner i rangordningen bland män. Performativa uttryck för en maskulinitet som hamnar lägre på skalan hos den maskulina hegemonin är inte sällan en maskulinitet som är för nära besläktad med femininitet, exempelvis homosexuella män eller män som uppfattas som ”fjolliga” (Connell 1996, s. 104 – 105). Självklart är detta dock också situationsbundet, då ingen diskurs står oemotsagd och ingen kategorisk definition existerar av vad som är maskulinitet.
Den hegemoniska maskulinitetens utveckling är med andra ord en diskursiv utveckling, där den generellt accepterade definitionen av vad som är en ”stark”, ”socialt nödvändig” eller ”korrekt” man utvecklas tillsammans med vad samhället definierar som styrka eller som socialt åtråvärt. Detta innebär också att maskuliniteten är lika flexibel och flyktig som kulturen själv. Ingen statisk hegemonisk maskulinitet kan existera eftersom maskulinitet är situationsbundet, och det som betraktas som styrka i en situation kan kategoriseras som klumpighet i en annan. Därtill kommer också att olika sociala grupper har varierande sociala koder, exempelvis hur det som en grupp lågutbildade grovarbetare betraktar maskulinitet som något annat än det som uttrycks av högutbildade tjänstemän. Connell talar därför i termer av maskuliniteter i plural snarare än en statisk eller enhetlig maskulinitet som alla förhåller sig till eller har samma bild av (1996, s. 100).
Maskuliniteten är alltså både flexibel och ett ideal, vilket innebär att oavsett om individer anpassar sin maskulinitet efter situation eller omgivning kommer han aldrig att uppnå en distinkt maskulinitet. En sådan maskulinitet existerar enbart i teorin (Connell 1996, s. 101). Detta kan liknas vid hur Arnold Schwarzenegger framstod som idealiskt maskulin i filmen Terminator, men rollkaraktären är bara en fantasi, en roll som en skådespelare iscensätter. En människa av kött och blod kommer inte att vara en idealisk maskulinitet eftersom maskuliniteten skapas och inte existerar som essens i en människa (Wetherell, Taylor & Yates 2001, s. 190 – 191, 194 – 195).
5. URVAL OCH ETIK
I detta kapitel beskriver jag mitt tillvägagångssätt för att genomföra studien över hur maskulinitet skapas och uttrycks i skriftliga insändare i dagstidningar. Jag presenterar och motiverar mina val av materialets urval samt motiverar de etiska aspekter som jag tar hänsyn till.
5.1 Datainsamling och urval
Mitt fokus i studien är maskulinitet konstrueras i frågespalter publicerade i stora dagstidningar. Jag har valt att granska just tidningsartiklar då dessa är tillgängliga till en bred allmänhet och kan betraktas som talande både för hur en maskulinitetsdiskurs uttrycks och hur den skapas, eftersom personer som kan anses representativa för allmänheten skriver till psykologen och en stor publik också tar del av frågor och svar. Jag gjorde mitt urval av det empiriska materialet genom att plocka ut tidningsinsändare skickade av män till frågespalter under de senaste tio åren (2011 – 2020), då jag bedömer att artiklarna under denna period kan ge en god bild av rådande diskurs. Jag sållade bort de insändare som inte direkt relaterade till konflikter som uppstått i heterosexuella relationer, eller insändare som jag tolkat som sända av män i
18
heterosexuella relationer, eftersom mitt fokus är att analysera hur den traditionella, heterosexuella maskuliniteten konstrueras – och eventuellt hur den utmanas.
Mitt val av dagstidningar att studera grundas i att Svenska Dagbladet (SvD) och Dagens Nyheter (DN) är två av Sveriges största dagstidningar, som båda har en lång tradition av just frågespalter där psykologer svarar på frågor kring relationer. Resultatet blev 39 insamlade frågor med tillhörande svar. Breven med svar är publicerade online på tidningarnas hemsidor och finns sparade i tidningarnas arkiv.
Jag har valt att använda insändare som enbart består av mäns dilemman rörande romantiska förhållanden med kvinnor och har valt brev som publicerats åren 2011 - 2020. Anledningen till att jag har valt just artiklar skrivna av (eller artiklar jag tolkats som att de är skrivna av) heterosexuella män som skriver om dilemman rörande kvinnor är för att jag bedömer att maskulinitetsdiskursen kan speglas väl av att både män och kvinnor uttrycker den (männen i frågan, kvinnan i svaret). Därtill kommer också att männen interpellerar maskulinitetsdiskursen och därigenom kan ge en bild av performativ maskulinitet. Brev skrivna av kvinnor ger givetvis också en bild av manlighetsdiskursen, men för att begränsa mitt material och ge tydliga exempel på mäns utsaga om manlighet har jag valt att fokusera på brev endast skrivna av män med svar skrivna av en kvinna. En annan aspekt av mitt urval är att breven kan ge en bild av hur brevskrivaren interpellerar maskulinitet, det vill säga hur breven reflekterar brevskrivarens konstruktion av en internaliserad maskulinitet, samt hur breven uttrycker brevskrivarens uttryck för accountability.
Samtliga insändare i mitt empiriska material vänder sig män till en kvinnlig psykolog för stöd, psykologen Madeleine Gauffin Rahme som skriver för Svenska Dagbladet och psykologerna Anna Bennich och Liria Ortiz som skriver för Dagens Nyheter. Även om spalten presenteras med könsneutrala ord som ”Fråga Psykologen” eller ”Fråga Experten” framställs den svarande psykologen med namn och bild så att brevskrivaren vet vem hen kommer att vända sig till. Det är samma psykologer som hanterar de olika problemkategorierna, även om dessa ibland byts ut över tid. Det faktum att män frågar kvinnor kan sägas visa hur män också interagerar med subjektspositionen kvinna, det vill säga en representant för kvinnoskap som även är utsedd ”expert” eller människovetare. Subjektspositionen ”man” har ett visst aktörskap i relation till subjektspositionen ”kvinna” (Wetherell, Simeon & Yates 2001, s. 190 – 191), vilket jag valt att tolka i analysdelen.
Påfallande få av de publicerade insändarna är skrivna av män, och de insändare som är publicerade är talande snäva i sina ämnen. Medan tidningarna publicerar frågor om kvinnors relationer till sina föräldrar, sina barn, sina vänner, sina arbetskamrater och chefer samt skriver om kvinnors generella orosmoment eller livsval, är mäns brev i stort uteslutande relaterat till relationen till kärlekspartnern. Detta kan antingen bero på att kvinnor i större utsträckning skriver till tidningarna och ber om råd, att kvinnor ber om råd i en mängd fler ärenden än män eller att tidningarna själva väljer att endast fokusera på mäns relationer till sin sambo, hustru eller partner. Troligen spelar samtliga av dessa aspekter in i viss mån. Relevant är att ha i åtanke hur detta formar den breda diskursen kring mäns personliga relationer, eftersom diskursen påverkas av både vad som har plats och vad som inte har plats i media.
5.2 Etiska aspekter
Jag har tagit ställning till Vetenskapsrådets forskningsetiska principer (1990) under hela arbetet med studien. De forskningsetiska principer som publicerats är informationskravet,
19
samtyckeskravet, konfidentialitetskravet samt nyttjandekravet. Dessa principer är utformade för att försäkra god forskningssed och ställer krav på forskarens insamlande av material och användande av material. Informationskravet innebär att forskaren skall informera berörda om studiens syfte och materialinsamling medan samtyckeskravet innebär att uppgiftslämnare och deltagare behöver samtycka till deltagande i studien. Vidare gäller konfidentialitetskravet att forskaren skall försäkra att deltagare i studien skall vara anonyma och att känslig information i högsta möjliga mån skall vara konfidentiell, medan nyttjandekravet innebär att forskaren endast ska använda insamlat material till studiens ändamål.
Det material jag använt mig av är uteslutande material som är tidigare publicerat i databaser tillgängliga för allmänheten. Jag utgår från att deltagarna i tidigare studier och de individer som sänt in frågor till dagspressen har varit medvetna om att detta material kan komma att granskas och användas i vidare vetenskapligt syfte, och att de godkänt detta i och med att de accepterat sitt deltagande. De vetenskapliga artiklar jag använt och det empiriska material jag använt har samtliga varit totalt anonymiserade. Jag anser mig därmed ha tagit ställning till och uppfyllt informationskravet, samtyckeskravet och konfidentialitetskravet. Jag tar genom hela studien ställning till materialet jag använder för att försäkra att jag inte använder annat material än det som är nödvändigt. Jag uppfyller därmed nyttjandekravet.
Det har varit en utmaning för mig att försöka studera breven som en konstruktion av maskulinitet snarare än en berättelse från en individuell man. Jag har försökt att bortse från mina egna personliga känslor kring vem jag tycker agerar rätt eller fel, samt om jag tycker att en fråga eller ett råd är bra eller dåligt. Jag har under studiens gång försökt att avstå från att reflektera kring brevskrivarens avsikt eller min egen åsikt kring mannen i fråga, och istället fokusera på maskuliniteten som en konstruktion.
5.3 Reflexivitet och förförståelse
Diskursanalys utgår från att diskurser är meningsskapande, och ingen forskare kan ställa sig utanför det som ger mening åt en situation eller fenomen. Vi behöver ord för att förklara och skapa verklighet av det vi ser och förstår. Jag gör med andra ord inte anspråk på att på något sätt beskriva en objektiv verklighet i denna studie, snarare menar jag på att belysa en möjlig verklighet av flera.
När diskurser skapas behöver de bygga vidare på en grund av tidigare mening för att kunna innehålla ett eget budskap eller mening, på samma sätt som ord behöver både kontext och tidigare definition för att vara meningsskapande. Ordet ”nej” har olika innebörd och resultat beroende på vilken kontext det levereras i, och ordet får olika resultat beroende på sitt sammanhang (Wetherell, Taylor & Yates 2001, s. 319). Ordet i sig är med andra ord inte meningsskapande, utan bär mening beroende på den tidigare definitionen av ordets kontext. Diskursanalys bygger på samma sätt sin tolkning på att tidigare definitioner existerar, vilka gör att en diskurs kan få mening utifrån den kontext som den kommer ur. På så sätt är även forskaren beroende av att använda de diskursiva uttryck som forskaren studerar, eftersom ingen kan ställa sig utanför diskursen som hen befinner sig i. Forskarens erfarenheter och åsikter kommer med andra ord att influera hennes tankemönster.
Jag som forskare är med andra ord märkt av att etablerade konstruktioner av maskulinitet, femininitet och heterosexuella relationer både möjliggjort och färgat de nya upptäckter som framkommer i uppsatsen, något som jag förhåller mig till reflexivt till under min analys av materialet. Risken finns ständigt att mina egna diskursiva uttryck för maskulinitet förstärker den rådande maskulina diskursen, eftersom mina egna ord skapar en verklighet som utgår ifrån
20
rådande diskurs. Jag har i största möjliga mån försökt att inte stärka den rådande diskursen genom att presentera alternativ för maskulinitet snarare än att framställa mina resultat som en bild av ”hur män är” eller ”vad en man är”. I resultatdelen kommer jag att ge exempel på vidare forskning som kan bygga vidare på mina fynd.
5.4 Metodens begränsningar
Foucautiansk diskursanalys utgår från text, inte personer. Metoden är utmärkt för att kunna framställa en bild av hur språket påverkar vad som framställs som sanning eller underförstådd kunskap, men metoden inkluderar inte de skrivande individernas egna personligheter, känslor eller avsikt. Hur individerna faktiskt upplevt de situationer som insändarna förmedlar är med andra ord i stort sett irrelevanta för diskursens skapande, och det är egentligen också irrelevant hur brevskrivaren har agerat efter att ha fått svar på sin fråga, huruvida han upplevt psykologens råd som hjälpsamt eller skadligt. En annan begränsning som finns är i själva materialet, eftersom inget material kan göra anspråk på att ge en precis bild av verkligheten.
Diskursen beskrivs och skapas i de ord som används eller utestängs i den skrivna och publicerade texten, inte i individens intention eller personliga upplevelse. Med andra ord kommer studien aldrig att kunna svara på frågan hur dessa män faktiskt känner, hur de lever eller tänker kring sitt liv. En studie kring hur maktutövande skapas i den individuella situationen som brevskrivaren beskriver kan vara intressant och tankeväckande, men en sådan studie behöver vara på mindre skala, exempelvis genom en hermeneutisk studie över parrelationer. 5.5 Analysmetod
Jag har använt mig av Jean Carabines guide till foucaultiansk diskursanalys, publicerad i Wetherell, Taylor & Yates (2001, s. 281), då jag har bedömt den som en god bas att utgå ifrån i min analys.
Det första steget i denna analysmetod är att välja det tema som intresserar mig. Jag har här valt att studera maskulinitet och dess uttryck i stora dagstidningar, för att få en god bild av hur diskursen tar sig uttryck för stora delar av befolkningen. Jag har valt insändare som samtliga hanterar romantiska, heterosexuella relationer och är skrivna av män eller individer som läsaren kan kategorisera som män. Dessa insändare har även inkluderat svar av psykologer, men jag har valt själva frågorna som mitt huvudsakliga fokus.
Utifrån detta material har jag kunnat utföra min faktiska analys. För att få en god översikt över mitt material har jag läst samtliga insändare flera gånger, både fråga och svar, för att få en klar bild av återkommande teman och mönster. På så sätt har jag kunnat ta fram exempel på interdiskursiva relationer, exempelvis hur diskursen heterosexualitet interagerar med maskulinitetsdiskursen, och hur dessa uttrycks.
Utöver att notera vad som uttrycks i insändarna har jag även noterat vad som utesluts, eller inte sägs, för att tillsammans med vad som sägs skapa en komplett utsaga. Detta då tystnad eller uteslutande av utsagor också påverkar det som framställs som sanning. Utifrån detta har jag kunnat tolka ut hur motstånd mot diskursen uttrycks, exempelvis hur insändarna gör motstånd mot den egna bilden av maskulinitet som brevet framställer, och hur detta påverkar maskulinitetsdiskursens uttryck. Jag har utifrån detta kunnat tolka ut resultatets diskursiva drag och uttryck, och till sist kontextualiserat min slutsats i Foucaults teori om kunskap och makt utifrån den situation och tid som materialet är framställt i.
21
Carabine avslutar sin guide med att poängtera att forskaren behöver vara medveten om de begränsningar som existerar, både i datan som är framplockad och i forskarens egen plats i diskursen, något som jag själv försökt ha i åtanke genom hela processen. Det är ofrånkomligt att jag själv bidrar till ett diskursskapande genom de sanningar som jag framställer men också genom vad jag utesluter. Valet av material innebär exempelvis att jag valt att inte granska allt som inte är just tidningsinsändare publicerade av män i två av Sveriges största tidningar under perioden 2011 – 2020. Uteslutandet av material innebär en egen sanningsskapande diskurs, och användandet av exempelvis mindre tidningar eller äldre publikationer skulle också vara talande och gett en bild av könsdiskursen.
Diskursens formatering innebär ju inte en fixering av meningen, utan snarare att diskursen skapar relationer av mening som ständigt är under omförhandling. Just av denna anledning kan vi inte tolka en situation utanför den egna diskursens meningsskapande, även om vi givetvis kan anstränga oss att förstå diskursens utveckling genom att jämföra sanningsutsagor (Winther Jørgensen & Phillips 2000, s. 36). Detta innebär både att jag som kvinna eller studerande på högskolan kommer att förstå och tolka materialet utifrån de diskurser som jag existerar inom, och därigenom att jag också kommer att bidra till dessa diskurser genom mitt arbete. Just denna studie gör ju anspråk på ett visst mått av sanning eller en specifik definition av sanningsskapande. Detta sanningsskapande är en del av den akademiska diskursen tillika könsdiskursen, både utifrån hur jag som studerande tolkar materialet men också hur jag som kvinna läser materialet och tolkar diskursiva uttryck för kön.
6. RESULTAT
I detta kapitel presenterar jag resultatet av min foucaultianska diskursanalys av de texter som ingår i det empiriska materialet som jag valt att använda för att besvara studiens syfte. Jag kategoriserar mina slutsatser i teman som jag tagit fram under analysprocessen. Varje tema presenteras med exempel från det empiriska materialet, för att illustrera analysprocessen. 6.1 Aktivitet och passivitet
Det säger sig självt att denna slags brevskrivare kommer att be om hjälp att fatta beslut i hur brevskrivaren ska agera. Däremot beskriver påfallande många brev män som aktivt väljer att inte agera åt något håll i relationen, vilket skapar bilden av mannen som den passive i kärleksförhållanden. Även om den hegemoniska manligheten är breddad och nyanserad till att kunna involvera flera lager (och även om dessa alternativ också är situationsbundna) så kopplas hegemonisk maskulinitet till ägande av makt eller maktutövande.
Ett återkommande tema i de insändare som jag använt som mitt empiriska material är hur män uttrycker önskan att lämna sin partner, ibland under en längre tid. Istället för att aktivt välja att lämna relationen beskriver männen hur de aktivt att ställa sig passiva, vilket skapar bilden av hur kvinnorna bär ansvar för relationens utveckling och fortlöpande, medan männen inte är kapabla att göra aktiva val. Denna maktlöshet blir här ett uttryck för maskulinitet eftersom mannen frånsäger sig ansvar för relationen, och slipper därmed skuld över relationens slut. Detta reflekterar Korobovs studie (2010) där mannen kan skapa ett uttryck för maskulinitet genom att aktivt frånsäga sig agerande, vilket blir ett skapande av makt över situationen. Genom att vägra att agera frånsäger sig mannen också ansvar över den situation han befinner sig i, och kan skapa en bild av sin maskulinitet som inte reflekterar hans faktiska liv.
Vi, jag och min fru, har haft en del svårigheter genom åren och jag har länge velat skiljas men stannat kvar. (…) Jag har alltid ägnat mig åt arbetet, firman
