Spikmattans effekter hos en person med smärtproblematik

Akademin för hälsa, vård och välfärd

Spikmattans effekter hos en person med

smärtproblematik

En single-subject studie

Författare: Annelie Möllberg & Niclas Pousette Handledare: Åsa Ahlgren

SAMMANFATTNING

Bakgrund: Smärta kan innebära fysiska, emotionella och psykologiska reaktioner. Långvarig smärta kan leda till inskränkningar och problem i det vardagliga livet. Ett av de vanligaste smärttillstånden är ländryggssmärta. En behandlingsform som marknadsförts som ett

välgörande och smärtlindrande alternativ är spikmattan. I nuläget finns dock inga studier om dess effekter publicerade. Syfte: Undersöka om behandling med spikmatta hos en person med ländryggssmärta ger någon effekt på upplevelsen av den egna förmågan i vardagliga

aktiviteter samt om psykologiska faktorer förändras. Metod: Deltagaren låg på spikmattan en gång om dagen i fyra veckor samt fyllde i fem frågeformulär två veckor innan, under och två veckor efter: The Tampa Scale: a Measure of Kinesiophobia mäter till vilken grad deltagaren upplever rädsla för rörelse eller att skada sig vid rörelse, Coping Strategies Questionnaire - Catastrophizing scale berör katastroftankar i samband med smärtupplevelse, Pain Disability Index undersöker hur deltagarens vardag påverkas/hindras av smärta, Self-Efficacy Scale undersöker hur säker deltagaren är på sin förmåga att genomföra en aktivitet trots smärta samt Självmonitoreringsdagbok där uppfattning av den egna förmågan i ADL, upplevelse efter behandling, typ av underlag samt tid på spikmattan bedömdes. Resultat: Deltagarens smärta lindrades i några vardagliga aktiviteter samtidigt som graden av förmåga i dessa ökade. De psykologiska faktorerna förändrades inte mycket.

ABSTRACT

Background: Pain may involve physical, emotional and psychological reactions. Chronic pain can lead to restrictions and problems in everyday life. One of the most common pain states is low back pain. A form of treatment that has been marketed as a charitable and pain reliefing alternative is the Shakti mat. Currently there are no studies on its effects published. Purpose: To see whether treatment with Shakti mat in a person with low back pain has an effect on the experience of the ability in activities of daily life and to see if the psychological factors will change. Method: The participant had to lie on a Shakti mat once a day for four weeks. The participant was asked to complete five questionnaires two weeks before, during intervention and two weeks after treatment. The Tampa Scale: a Measure of Kinesiophobia measures to what degree the participant experiencing pain for movement or to harm itself in motion, Coping Strategies Questionnaire - Catastrophizing scale investigating catastrophizing thoughts in connection with pain perception, Pain Disability Index investigates how the participants’ everyday affected/hampered by pain, Self-Efficacy Scale investigates how sure the participant is in his ability to carry out a task despite pain and a Self-monitoring diary where the perception of its ability in everyday activities, experience after treatment, the type of underlay and if the participant could lie longer on the Shakti mat were judged. Results: The participant’s pain in some everyday activities mitigated while the degree of ability in these increased after four weeks of treatment. The psychological factors had not changed much.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. INLEDNING ... 1

2. BAKGRUND ... 2

2.1 Smärta ... 2

2.2 Smärtlindring och behandlingsalternativ ... 3

2.2.1 Transkutan elektrisk nervstimulering (TENS) ... 3

2.2.2 Akupunktur ... 4 2.2.3 Akupressur ... 4 2.2.4 Spikmatta ... 5 2.3 Problemformulering ... 5

3. SYFTE ... 5

4. METOD ... 6

4.3.1 The Tampa Scale: a Measure of Kinesiophobia ... 7

4.3.2 Coping Strategies Questionnaire - Catastrophizing scale (CSQ-CAT) ... 7

4.3.3 Self-Efficacy Scale ... 8

4.3.4 Pain Disability Index ... 8

4.3.5 Självmonitoreringsdagbok inklusive Patientspecifik funktionell skala ... 8

4.4 Genomförande ... 9

4.4.1 Datainsamling A1-fas ... 9

4.4.2 Intervention B-fas ... 9

4.4.3 Eftermätning A2-fas ... 10

4.6 Dataanalys ... 10

4.7 Etiska överväganden ... 11

5. RESULTAT ... 12

5.1 “The Tampa Scale: a Measure of Kinesiophobia” (TSK) ... 12

5.2 ”Hur tänker du om din smärta?” (CSQ-CAT) ... 13

5.3 ”Self-Efficacy Scale” ... 14

5.4 ”Pain Disability Index” ... 14

5.5 Självmonitoreringsdagbok inklusive Patientspecifik funktionell skala ... 14

5.5.1 Behandlingsdagbok ... 18

6. DISKUSSION ... 20

7. SLUTSATSER ... 26

REFERENSER ... 27

BILAGA 1 - INFORMATIONSBREV TILL DELTAGARE ... 1

BILAGA 2 - BAKGRUNDSINFORMATION SPIKMATTA STUDIE ... 1

BILAGA 3 - TSK ... 1

BILAGA 4 - CSQ-CAT ... 1

BILAGA 5 - SELF-EFFICACY SCALE ... 1

BILAGA 6 - PAIN DISABILITY INDEX ... 1

1

1. INLEDNING

Spikmattan har senaste åren marknadsförts som ett välgörande och smärtstillande

behandlingsalternativ. Det utvecklas hela tiden nya modeller men som i princip går ut på samma sak; många trubbiga ”spikar” trycker på flera punkter på kroppen vilket sägs kunna lösa muskelspänningar med mera. Under vår verksamhetsförlagda utbildning har vi båda fått frågor från patienter som undrat vad vi anser om spikmattan och om vi kan rekommendera den som behandling. Enligt våra handledare och andra sjukgymnaster händer det ofta att patienter med någon form av smärta, men som inte blir besvärsfria, hela tiden återkommer till sjukgymnasten med samma besvär. Flera personer vi träffat både privat och på mottagning och som provat spikmattan har berättat om de positiva effekter den hade på välbefinnandet, spänd muskulatur och att de kan somna mycket lättare om de först legat en stund på

spikmattan. Vi har själva provat spikmatta och tycker precis som många andra att vi blev mer avslappnade och hade lättare att somna. Priset på spikmattor går ner allt mer vilket

förmodligen kommer få fler människor att prova den. Dock finns ännu ingen forskning om spikmattans effekter, vilket gör denna studie betydelsefull. Om framtidens studier visar evidens för spikmattans smärtlindrande effekter kan den eventuellt bli ett

smärtlindringsalternativ inom sjukgymnastiken. Spikmattan kan ordineras och patienten behöver inte behandlas på klinik.

2

2. BAKGRUND

2.1 Smärta

Smärta är en subjektiv upplevelse och en vanlig företeelse, nästan alla människor har någon gång haft någon typ av smärtproblematik (Linton, 2005). Den kan medföra både emotionella och psykologiska reaktioner (SBU, 2006). Smärta definieras enligt IASP (International Association for the Study of Pain) som: ”En obehaglig sensorisk och emotionell upplevelse associerad med faktisk eller potentiell vävnadsskada eller beskriven i termer av sådan skada”. Den kan delas in i fyra olika grupper: Nociceptiv smärta innebär en vävnadsskada som aktiverar nociceptorerna. Neuropatisk smärta innebär en skada i det perifera eller centrala nervsystemet. Psykogen smärta innebär att man upplever smärta som symptom av en psykisk sjukdom. Smärta utan känd orsak innebär en kronisk smärta som saknar nociceptiv eller neuropatisk orsak (Fagius & Aquilonius, 2006). Smärtan kan, speciellt om den har pågått ett tag, leda till inskränkningar och problem i det vardagliga livet (SBU, 2006). Ett av de vanligaste smärttillstånden är ländryggssmärta och drabbar ca 80 procent av befolkningen någon gång i livet. Ländryggssmärta är inte en sjukdom utan ett symptom och som kan ha flera orsaker (Arvidsson & Holmström, 2007). Enligt Krismer och van Tulder (2007) definieras ländryggssmärta som ”smärta lokaliserad mellan tolfte revbenet och nedre glutealvecken, med eller utan bensmärta.”

Som ett led i behandling av en person är det viktigt att ta hänsyn till samt undersöka dennes psykosociala situation, speciellt när det gäller personer med kroniska och återkommande besvär. Det kan exempelvis innebära ängslan och depression (Arvidsson & Holmström, 2007). Behandling som inte bara fokuserar på fysiska faktorer utan även fokuserar på psykologiska faktorer ger ett bättre behandlingsresultat (Woby, Watson, Roach, & Urmston, 2004). Enligt Woby (2008) är kognitiva processer starkt relaterade till utgången av

sjukgymnastisk behandling. En minskad rädsla för rörelse och katastroftankar samt en ökad funktionell tilltro till sin egen förmåga visade sig vara starka prediktorer för behandlingens resultat.

Rörelserelaterad rädsla eller rädslan för att skada sig vid rörelse har visat sig vara en orsak till en högre nivå av funktionshinder. Om en person tror att ytterligare exponering för vissa stimuli kommer öka smärtan och lidandet framträder med stor sannolikhet ett undvikande

3 beteende. Ett undvikande beteende är en orsak till att en person upprätthåller sitt kroniska smärtfunktionshinder. Detta kan bland annat leda till depression, ökat funktionshinder samt att det blir svårare för personen att återvända till sitt arbete eller hushållsarbete (Vlaeyen, Kole-Snijders, & Boeren, 1995).

Hos personer med katastroftankar i samband med smärtupplevelse har det visat sig vara mer sannolikt att dessa självmedicinerat för att kontrollera sin smärta. Katastroftänkande är också associerat med en högre frekvens av smärtperioder och mer intensiva smärtupplevelser (Keefe, Lefebvre, Egert, Affleck, Sullivan, & Cladwell, 2000) De anser även att interventioner som bara fokuserar på att behandla depression utan att ta hänsyn till katastroftänkande inte verkar vara tillräckligt.

Oavsett tillstånd har personer med hög tilltro till sin egen förmåga visat på stor smärttolerans (Altmaier, Russell, Kao, & Lehmann, 1993). I studien av Altmaier et al (1993), vars syfte var att jämföra två olika rehabiliteringsprogram för personer med kronisk ländryggssmärta varav i den ena även ingick rådgivning av copingstrategier, visade att en ökning av sin tilltro till sin egen förmåga associerades med förbättrad funktion och med lägre självrapporterad smärta efter en 6 månaders uppföljning.

För att mäta hur en persons vardag påverkas/hindras av smärta används ”The Pain Disability Index” (PDI) (Tait, Chibnall, & Margolis, 1987). Personer med kronisk smärta och som skattat högt på PDI har visat sig uppvisa mer psykologiskt elände, svårare smärta och mer begränsning i aktiviteter än personer med kronisk smärta med lågt PDI (Tait, T, & Krause, 1990).

2.2 Smärtlindring och behandlingsalternativ 2.2.1 Transkutan elektrisk nervstimulering (TENS)

De flesta läkemedel har någon eller några biverkningar (FASS, 2009). Som icke

farmakologiskt behandlingsalternativ kan man exempelvis använda Transkutan Elektrisk Nervstimulering (TENS). Det innebär att man placerar elektroder på stället på kroppen där det gör ont. Elektroderna är kopplade till en TENS-stimulator som skickar ut elektriska impulser.

4 TENS ger smärtlindring vid både akut och långvarig smärta och är oftast mest effektiv under själva stimuleringen. Effekten kan även hålla i sig efter avslutat program (DJO Nordic AB). Smärtlindringen vid behandling med TENS kan förklaras med ”Portteorin”. Den innebär att nervceller som aktiveras vid tryck, beröring, kyla eller vibration kan hämma nervimpulserna i smärtbanorna (Arvidsson & Holmström, 2007). Enligt Melzack (1983) är TENS effektivt som behandling hos personer med ländryggssmärta. Det är dock svårt att dra absoluta slutsatser om dess effekter vid kronisk ländryggssmärta eftersom bara ett begränsat antal randomiserade kontrollerade studier av hög vetenskaplig kvalitet finns publicerade (Arvidsson & Holmström, 2007).

2.2.2 Akupunktur

Ett annat icke farmakologiskt behandlingsalternativ är akupunktur. Den har få eller inga biverkningar, dessutom är akupunktur kostnadseffektivt då inga stora investeringar för utrustning och material behövs (Schönström, 2004). Vid en behandling sätts tunna sterila engångsnålar i bestämda akupunkturpunkter. Oftast kan det behövas upp emot sju

behandlingar för att uppnå bästa resultat (Akupunktur & Barnmorskecenter, 2009). Smärtlindringen vid behandling med akupunktur kan även den förklaras med ”Portteorin” (Andersson & Lundeberg, 1995). Akupunktur används främst vid behandling av nociceptiv muskuloskeletal smärta (Arvidsson & Holmström, 2007). Enligt Haker, Egekvist och Bjerring (2000) ökar akupunktur den parasympatiska aktiviteten vilket kan förklara den avslappnande, lugnande och stressminskande effekten som personer upplever efter en

akupunkturbehandling. Enligt Furlan et al. (2008) och van Tulder, Furlan och Gagnier (2005) ger akupunktur bättre smärtlindrande effekt samt funktionsförbättring jämfört med ingen behandling alls hos personer med långvarig ländryggssmärta.

2.2.3 Akupressur

En liknande behandlingsform som akupunktur är akupressur. De behandlar liknande punkter, dock är skillnaden mellan dessa att akupressur är icke penetrerande och man kan behandla sig själv (med vissa förkunskaper), när som helst och var som helst då man med fingertopparna masserar olika punkter på kroppen (Hin, 1989). Akupressur ger en smärtlindrande samt en

5 avslappnande effekt (Satyarthi, 1987). Enligt Li-Chen Hsieh et al. (2006) och Li-Chen Hsieh et al. (2004) är även akupressur användbart som behandling för att minska ländryggssmärta.

2.2.4 Spikmatta

En annan icke-penetrerande behandling är spikmattan. Den har det senaste året marknadsförts väldigt starkt i media som ett välgörande och smärtlindrande alternativ. Den består av små piggar som samtidigt trycker in i, utan att penetrera, huden. Det går att ligga på spikmattan på olika typer av underlag, antingen i sängen eller på golvet, med eller utan tyg emellan och den går att använda på hela kroppen (Team Shakti). Det finns dock i nuläget inga vetenskapliga studier om spikmattan. Enligt Ernst (2009) har det på senare år utvecklats olika

icke-penetrerande akupunkturliknande behandlingar men studier om dessa är ännu inte publicerade.

2.3 Problemformulering

Studier om akupunktur och akupressur visar att metoderna kan fungera som smärtlindring hos personer med ländryggssmärta (Satyarthi, 1987; Hsieh et al., 2006; Hsieh et al., 2004; Furlan et al., 2008; van Tulder, Furlan & Gagnier, 2005). Spikmattan är en liknande behandling och som blir alltmer populär. Kostnaderna för spikmattor går ner allt mer och skulle därför kunna vara en mer kostnadseffektiv behandlingsform. Många sjukgymnaster får frågan av patienter om de kan rekommendera spikmattan som behandling i smärtlindrande syfte. För att de ska kunna rekommendera spikmattan som behandling krävs antingen beprövad erfarenhet eller studier som visar på evidens för denna. Det finns dock inte några studier gjorda på spikmattan och dess effekter, därför är det av stor vikt att detta görs.

3. SYFTE

Syftet är att undersöka om behandling med spikmatta hos en person med ländryggssmärta förändrar de psykologiska aspekterna av smärtans konsekvenser samt om behandlingen ger någon effekt på upplevelsen av den egna förmågan i ADL (Aktiviteter i Dagligt Liv).

6 3.1 Frågeställningar

- Förändras personens rädsla för rörelse eller att skada sig vid rörelse under en behandlingsperiod med spikmatta och i så fall hur?

- Förändras personens eventuella katastroftankar relaterade till smärta under en behandlingsperiod med spikmatta och i så fall hur?

- Förändras personens tilltro till sin egen förmåga att utföra vissa dagliga aktiviteter under en behandlingsperiod med spikmatta och i så fall hur?

- Förändras personens upplevelse av hur vardagen påverkas/hindras av smärta under en behandlingsperiod med spikmatta och i så fall hur?

- Förändras personens uppfattning av sin förmåga i ADL under en behandlingsperiod med spikmatta och i så fall hur?

- Förändras personens smärtupplevelse i ADL under en behandlingsperiod med spikmatta och i så fall hur?

- Förändras personens upplevelse direkt efter behandlingen under en behandlingsperiod med spikmatta och i så fall hur?

4. METOD

4.1 Design

A-B-A design har använts. Under de två inledande veckorna gjordes enbart baslinjemätningar (A1), under interventionsfasen (B) har deltagaren behandlats med spikmatta under fyra veckor och under denna tid har också mätningar gjorts. Under de efterföljande två veckorna har sedan enbart eftermätningar gjorts (A2).

4.2 Deltagarurval

Vid val av deltagare till studien användes ett bekvämlighetsurval så till vida att en person med smärta och problem med dagliga aktiviteter uttryckte intresse av att behandlas med spikmatta och samtyckte till att delta i studien. Inklusionskriterium var att personen skulle ha

smärtproblematik. Deltagaren informerades om syftet och innehållet i studien, att deltagandet var frivilligt, att deltagaren när som helst fick avbryta studien samt att inga personuppgifter skulle lämnas ut i studien. Deltagaren fick också projektledarnas kontaktinformation så att denne kunde höra av sig med frågor under studiens gång.

7 4.3 Datainsamling

Följande mätinstrument har valts då de täcker in flera olika aspekter av deltagarens smärtupplevelse samt psykologiska aspekter av smärtans konsekvenser:

4.3.1 The Tampa Scale: a Measure of Kinesiophobia

Ett av de frågeformulär som använts var ”The Tampa Scale: a Measure of Kinesiophobia” (TSK) (se bilaga 3). Studier har funnit evidens för detta formulär om dess validitet och reliabilitet. Det utvecklades från början för personer med kronisk ländryggssmärta som ofta ansåg att smärtan var hindrande för aktiviteter i det dagliga livet (Pool, o.a., 2009). Formuläret berör frågor om i vilken utsträckning deltagaren känner rädsla för rörelse eller att skada sig vid rörelse. Det beskriver sjutton olika typer av aktiviteter med fyra alternativ från ”håller inte alls med” till ”håller med helt och hållet”. Deltagaren väljer i vilken grad denne tycker att påståendet stämmer (Miller, Kori, & Todd, 1991). Skalan besvaras med 4 gradig likert skala, första svarsalternativet (håller inte alls med) får siffran 1 och sista siffran 4. Poängen

summeras och kan variera mellan 17-68 där högsta värdet innebär hög rörelserelaterad rädsla. Påståendena 4, 8, 12 och 16 skattas i omvänd ordning, d.v.s. första svarsalternativet får siffran 4 och sista svarsalternativet får siffran 1.

4.3.2 Coping Strategies Questionnaire - Catastrophizing scale (CSQ-CAT)

Det andra formuläret som användes var ”Hur tänker du om din smärta?” som är en svensk version av Coping Strategies Questionnaire - Catastrophizing scale”. CAT som använts i den här studien är en subskala till CSQ (se bilaga 4). Det är ett formulär som berör katastroftankar i samband med smärtupplevelse. Formuläret består av sex påståenden där deltagaren får skatta hur ofta denne tänker vissa typer av tankar vid smärta med en siffra mellan 0-6, där 0= aldrig och 6= alltid. Instruktionen är att vilken siffra som helst får användas samt att samma siffra får användas flera gånger (Turner & Aaron, 2001). De skattade siffrorna summeras till en totalpoäng som kan variera mellan 0-36 där det högsta värdet innebär hög grad av

katastroftänkande. Instrumentet har god inre reliabilitet samt är utmärkt att använda i undersökningar över tid då den håller en hög stabil nivå (France, France, al 'Absi, Ring, &

8 McIntyre, 2002). Jensen och Linton (1993) visar att den svenska versionen av Coping

Strategies Questionnaire har god inre reliabilitet.

4.3.3 Self-Efficacy Scale

Det tredje formuläret var ”Self-Efficacy Scale” som ska svara på hur säker man är på sin förmåga att genomföra en aktivitet trots smärta (se bilaga 5). Den består av tjugo olika vardagliga sysslor och aktiviteter. För varje aktivitet finns en skala från 0-10, där 0= inte alls säker på sin förmåga att genomföra aktiviteten och 10= mycket säker på sin förmåga att genomföra aktiviteten. Deltagaren ringar in den siffra efter varje påstående som bäst stämmer in (Altmaier, Russell, Kao, & Lehmann, 1993). De skattade siffrorna summeras till en

totalpoäng som kan variera mellan 0-200 där det högsta värdet innebär hög grad av tro på sin förmåga i aktiviteter. Enligt Thomeé et al. (2006) visar en version av denna, Knee Self-Efficacy Scale (K-SES), på god reliabilitet och validitet.

4.3.4 Pain Disability Index

Det fjärde frågeformuläret var ”Pain Disability Index” som är ett verktyg som utformats för att mäta hur en persons vardag påverkas/hindras av smärta (se bilaga 6). Formuläret tar upp olika områden i livet och för varje område skattar deltagaren på en skala från 0-10, där 0= inga hinder och 10= helt hindrade (Tait, Chibnall, & Margolis, 1987). De skattade siffrorna summeras till en totalpoäng som kan variera mellan 0-70 där det högsta värdet innebär hög grad av aktivitetsbegränsning. Enligt Jerome och Gross (1991) har ”Pain Disability Index” god validitet och är ett bra instrument för att mäta funktionshinder.

4.3.5 Självmonitoreringsdagbok inklusive Patientspecifik funktionell skala

Det sista frågeformuläret var ”Patientspecifik funktionell skala” (PSFS) som är en skala för att bedöma uppfattning av den egna förmågan i ADL (se bilaga 7). Deltagaren fyller i vilka aktiviteter denne har svårt att utföra. Graden av förmåga skattas på en skala från 0-10, där 0= kan inte utföra aktiviteten och 10= kan utföra aktiviteten obehindrat eller som före

9 och 10= maximal tänkbar smärta (Stratford, 1995). Deltagaren har också under

behandlingsperioden och efter mätningarna fyllt i en behandlingsdagbok bestående av

frågorna: Upplevelse efter behandlingen, där 0=behagligt och 10=obehagligt; Mjukt underlag, hårt underlag eller hårt underlag utan tyg emellan; Om deltagaren kunde ligga längre på mattan samt hur länge deltagaren låg på mattan, 10/15/20 minuter. ”PSFS” samt

behandlingsdagboken skattades tillsammans som ”Självmonitoreringsdagbok” under behandlingsperioden och eftermätningarna.

4.4 Genomförande

4.4.1 Datainsamling A1-fas

Under den inledande A-fasen, dvs. från och med två veckor innan interventionen till och med att interventionen började, fick deltagaren skatta enligt följande skalor: ”TSK”, ”Hur tänker du om din smärta?”, ”Self-Efficacy Scale” och ”Pain disability index” för att täcka in olika aspekter av sin smärtupplevelse. Dessa skattade deltagaren en gång i veckan. Deltagaren har också fått skatta, med ”PSFS”, sin upplevelse av egen förmåga i ADL i de aktiviteter som denne haft problem med under denna fas. Samma aktiviteter som personen tog upp i ”PSFS” rapporteras även i Självmonitoreringsdagboken. Denna skattades varje dag under alla faser. Frågeformulären lämnades ut till deltagaren så att denne kunde fylla i dem på egen hand. Deltagaren informerades muntligen om hur denne skulle fylla i frågeformulären.

Frågeformulären lämnades ut för en vecka i taget, dvs. deltagaren fick nya varje vecka och då samlades föregående veckas frågeformulär in.

4.4.2 Intervention B-fas

Under B-fasen, dvs. interventionen, har deltagaren fått fortsätta att skatta sin upplevelse av egen förmåga i ADL i de aktiviteter som denne haft problem med, skattat med hjälp av Självmonitoreringsdagboken varje dag. Självmonitoreringsdagboken har under själva behandlingen, förutom att innehålla PSFS, utökats för att också innehålla en

”behandlingsdagbok”, dvs. information om typ av underlag som deltagaren hade mellan sin hud och spikmattan, hur länge deltagaren låg på spikmattan samt om deltagaren kunde ha legat längre på spikmattan. Deltagaren fick muntlig information om hur spikmattan fungerar,

10 hur den skulle användas samt hur frågeformulären skulle fyllas i. Ett frågeformulär har också här lämnats ut för en vecka i taget och samlats in vart efter som nya delats ut.

4.4.3 Eftermätning A2-fas

Under två veckor efter interventionen, A2-fasen, har deltagaren återigen fått skatta enligt skalorna: ”TSK”, ”Hur tänker du om din smärta?”, ”Self-Efficacy Scale”, ”Pain disability index” samt Självmonitoreringsdagbok inklusive PSFS. Självmonitoreringsdagboken inklusive PSFS skattades varje dag, de andra en gång i veckan.

4.5 Intervention

Den spikmatta som har använts är Shaktimattan. Deltagaren fick själv välja typ av underlag, om det skulle vara mjukt-, hårt med tyg emellan eller hårt utan tyg emellan. I

”behandlingsdagbokstillägget” i självmonitoreringsdagboken fyllde deltagaren varje dag i om det kunde gått att ligga längre på spikmattan. Dessutom fick deltagaren skatta upplevelse direkt efter behandling på en skala från 0 till 10, där 0= behagligt och 10= obehagligt.

4.6 Dataanalys

Data har analyserats genom visuell analys då detta är gällande praxis vid single-subject studier (Domholdt, 2005). Baslinje, intervention och eftermätningar har jämförts genom en celerationslinjeanalys. Därefter analyserades trendlinje, dess lutning och nivå och jämfördes mellan de olika faserna och slutsatser om interventionens utfall drogs. ”TSK”, ”Hur tänker du om din smärta”, ”Self-Efficacy Scale” och ”Pain Disability Index” skattades endast tre

tillfällen före och tre tillfällen efter, men inte under interventionen. I dessa formulär analyserades endast en trendlinje som sträcker sig genom alla faser från baslinje till eftermätning, eftersom materialet inte räckte

till för analys av varje fas var för sig. Materialet lades in, och grafer för den visuella analysen utformades, i Excel. Totalpoängen för de olika frågeformulären och för varje tillfälle presenteras i resultatet.

11 4.7 Etiska överväganden

Deltagaren fick ett informationsbrev innan studien startades där denne informerades om att det var frivilligt att vara med i studien samt att man kunde avbryta när som helst. Denne informerades även om vad studien grundas på samt vad den ska användas till. Studien

förklarades noga om hur den skulle gå till rent praktiskt och vilka risker som eventuellt kunde finnas. Alla personuppgifter kommer bara användas av projektledarna, inga andra kommer ha tillgång till dem.

12

5. RESULTAT

Deltagaren som ingick i studien var en 65-årig ensamstående kvinna, deltidsanställd med skrivbordsarbete i kombination med gående eller rörligt arbete samt deltidspensionär. Hon uttryckte ländryggssmärta med smärtutstrålning ner i höger ben. Besvären förekom mest nattetid vid sängläge. Aktiviteter hon hade problem med var att kliva upp på en stol, gå samt att sova.

Resultaten från deltagarens skattningar presenteras dels med hjälp av totalpoängen och dels med hjälp av exempelpåståenden där det fanns några förändringar över tid.

Tabell 1. Totalpoängen för TSK, CSQ-CAT, SES och PDI vid de olika mättillfällena. Poängen för TSK kan variera mellan 17-68 där 68 = hög grad av rörelserelaterad rädsla. Poängen för CSQ-CAT kan variera mellan 0-36 där 36= hög grad av katastroftänkande. Poängen för SES kan variera mellan 0-200 där 200= hög grad av tro på sin egen förmåga i aktiviteter. Poängen för PDI kan variera mellan 0-70 där 70= hög grad av aktivitetsbegränsning.

Mättillfälle _{TSK CSQ-CAT SES PDI}

1 _{25 3 197 2} 8 _{23 4 194 3} 16 _{25 3 194 3} 44 _{24 6 193 3} 58 _{23 5 193 2} 59 _{21 0 196 2}

5.1 “The Tampa Scale: a Measure of Kinesiophobia” (TSK)

Formuläret berör frågor om i vilken utsträckning deltagaren känner rädsla för rörelse eller att skada sig vid rörelse. För totalpoäng se Tabell 1.

Den visuella analysen visar att ingen betydande förändring har skett i någon av de sjutton delfrågorna från baslinjemätningen, interventionen till eftermätningen. Generellt har

deltagaren skattat lågt på alla frågor. Dock ses vissa små förändringar på följande delfrågor:

- ”Folk tar inte mitt medicinska tillstånd på tillräckligt allvar” visar en trendlinje över samtliga faser där trenden steg från 1 till 2

13

- ”Bara för att något förvärrar min smärta behöver det inte vara farligt” visar en trendlinje över samtliga faser där trenden steg från 1,5 till 2,5.

- ”Smärtan signalerar när jag ska sluta träna/göra övningar så att jag inte skadar mig” visar en trendlinje över samtliga faser med en negativ trend (se Figur 1).

Figur 1. 1=håller inte alls med, 4=håller med helt och hållet

5.2 ”Hur tänker du om din smärta?” (CSQ-CAT)

Formuläret berör katastroftankar i samband med smärtupplevelse. För totalpoäng se Tabell 1.

Den visuella analysen visar att ingen betydande förändring har skett i någon av de sex delfrågorna från baslinjemätningen, interventionen till eftermätningen. Generellt har deltagaren skattat lågt på de flesta frågorna. En liten förändring kan dock ses på delfrågan ”Det är fruktansvärt, det känns som om det aldrig kommer bli bättre” (se Figur 2). Övriga frågor visar ingen förändring genom faserna.

1 2 3 4 1 3 5 7 9 11 13 15 17 19 21 23 25 27 29 31 33 35 37 39 41 43 45 47 49 51 53 55 57 59 61 63 65 S k a tt n in g Mättillfälle

Baslinje Intervention Eftermätning

14

Figur 2. Skattningsaxeln: 0=aldrig, 3=ibland, 6=alltid

5.3 ”Self-Efficacy Scale”

Formuläret berör hur säker deltagaren är på sin förmåga att genomföra aktiviteten trots smärta. 0 = inte alls säker på sin förmåga att genomföra aktiviteten, 10 = mycket säker på sin förmåga att genomföra aktiviteten. För totalpoäng se Tabell 1.

Den visuella analysen visar att ingen förändring skedde på någon fråga. Deltagaren skattade generellt högt, nior och tior, förutom en fråga som hon skattade en åtta vid ett mättillfälle och nior vid övriga fem mättillfällen.

5.4 ”Pain Disability Index”

Detta formulär mäter hur en persons vardag påverkas/hindras av smärta. 0 = inga hinder, 10 = helt hindrande. För totalpoäng se Tabell 1.

Frågan om sexualliv valde deltagaren att inte skatta. Trendlinje för frågan ”Livsuppehållande aktiviteter”, vilket deltagaren preciserat till ”att sova”, har en ytterst liten negativ lutning i eftermätningsfasen, i övriga faser är linjens lutning neutral. På övriga frågor har deltagaren skattat lågt, 0 och 1 genomgående i alla faserna och ingen lutning på trendlinjen kan ses.

5.5 Självmonitoreringsdagbok inklusive Patientspecifik funktionell skala Formuläret bedömer deltagarens uppfattning av den egna förmågan i ADL

0 1 2 3 4 5 6 1 3 5 7 9 11 13 15 17 19 21 23 25 27 29 31 33 35 37 39 41 43 45 47 49 51 53 55 57 59 61 63 65 S k a tt n in g Mättillfälle

Baslinje Intervention Eftermätning

15 Generellt skattade deltagaren högt på grad av förmåga och lågt på smärta genom alla faser. Deltagarens skattade förmåga av ”att gå” visar en negativ trend under baslinjemätningen och under interventionsfasen är trendlinjens lutning neutral. Den skattade förmågan i

eftermätningarna visar en positiv trend (se Figur 3).

Figur 3. Skattningsaxeln: 0=kan inte utföra aktiviteten, 10=kan utföra aktiviteten obehindrat eller som före skadan/sjukdomen

Deltagarens skattning av smärta vid gång visar en positiv trend under baslinjemätningen, under interventionsfasen ses en negativ trend och i eftermätningen ses ingen lutning på trendlinjen (se Figur 4).

16

Figur 4. Skattningsaxeln: 0=ingen smärta, 10=maximal tänkbar smärta

Deltagarens skattade förmåga av ”att kliva upp på stol” visar en negativ trend under baslinjen. Under interventionsfasen och i eftermätningen är trendlinjen neutral dock något högre i eftermätningen (se Figur 5).

Figur 5. Skattningsaxeln: 0=kan inte utföra aktiviteten, 10=kan utföra aktiviteten obehindrat eller som före skadan/sjukdomen

Deltagarens skattning av smärta vid ”att kliva upp på stol” visar en neutral trendlinje genom alla faser, trendlinjen i eftermätningsfasen har en något lägre nivå än de övriga (se Figur 6).

17

Figur 6. Skattningsaxeln: 0=ingen smärta, 10=maximal tänkbar smärta

Deltagarens skattade förmåga av ”sängläge/att sova” visar en negativ trendlinje i baslinjen. Under interventionen är trendlinjen positiv och i eftermätningen är trendlinjen neutral (se Figur 7).

Figur 7. Skattningsaxeln: 0=kan inte utföra aktiviteten, 10=kan utföra aktiviteten obehindrat eller som före skadan/sjukdomen

18 Deltagarens skattning av smärta vid ”sängläge/att sova” visar en negativ trendlinje under baslinjen och under interventionen. I eftermätningen är trendlinjen neutral (se Figur 8).

Figur 8. Skattningsaxeln: 0=ingen smärta, 10=maximal tänkbar smärta

5.5.1 Behandlingsdagbok

Upplevelse efter behandling: Deltagarens skattade upplevelse efter behandling med spikmatta visar en trendlinje med negativ lutning under interventionsfasen samt neutral trendlinje i eftermätningen (se Figur 9).

19

Figur 9. Skattningsaxeln: 0=Behagligt, 10=Obehagligt

Underlag: De första två tillfällena låg deltagaren på mjukt underlag och vid det tredje tillfället på hårt underlag med tyg emellan sin hud och spikmattan. Resterande tillfällen hade

deltagaren hårt underlag utan tyg emellan.

Tid på spikmattan: Den första behandlingsveckan låg deltagaren på spikmattan 10 minuter och den andra behandlingsveckan 15 minuter. Tredje och fjärde behandlingsveckorna låg deltagaren 20 minuter på spikmattan.

”Kunde du ha legat längre?”: Vid samtliga mättillfällen utom ett svarade deltagaren att denne kunde ha legat längre.

20

6. DISKUSSION

6.1 Metoddiskussion

Anledningen till att vi använde oss av en visuell analys var att vi ansåg att det tydligast skulle visa om det skett någon förändring över tid. En trendlinje drogs från baslinje till eftermätning och en annan inom baslinje respektive intervention och eftermätning. På det viset fick vi också en tydligare bild över hur deltagaren skattade inom de olika faserna. En svaghet med denna studie var dock att det endast användes en deltagare. En fördel var att vi istället för att se generellt över en stor grupp nu kunde redovisa ett mer detaljerat resultat hos den här deltagaren. Resultatet styrks av att instrumenten som användes har god reliabilitet och validitet.

6.1.1 Instrument

Deltagaren fick som tidigare nämnts en muntlig förklaring av hur formulären skulle fyllas i. Dessa fyller deltagaren alltid i själv, annars finns risken att man som forskare kan påverka skattningarna med sin närvaro. För att alla ska få samma information får inga förklaringar läggas till för deltagarna mer än vad som står i formuläret. Det gör att dessa instrument lättare kan tillämpas i andra studier.

”TSK” är ett användbart instrument då studier funnit evidens för dess validitet och reliabilitet. En svaghet med ”TSK” kan dock vara att deltagaren inte förstår frågorna i formuläret eller missuppfattar svarsalternativen. En annan svaghet är att den är utformad på så sätt att endast de yttre svarsalternativen är namngivna, ”Instämmer inte alls” och ”Instämmer helt”. De mellersta alternativen skulle kunna tolkas på olika sätt. Eventuellt skulle man kunna lägga till ett svarsalternativ ”Jag vet inte” då vissa frågor kanske är svåra att svara på.

En svaghet med ”CSQ-CAT” är att den har få skalsteg då den går från 0 till 6. Det är bara 0, 3 och 6 som är namngivna vilket gör att man kan tolka de andra siffrorna olika. En fördel med vår studie var att vi bara hade en deltagare och som antagligen tolkade dessa svarsalternativ lika hela tiden. Hade vi haft flera deltagare som skulle jämföras med varandra skulle detta instrument kunnat vara ett mindre bra alternativ.

21 Aktiviteterna som tas upp i ”Self-Efficacy Scale” är konkreta och det är lätt att förstå vad som menas. Dessutom är det bra att skalan är konstruerad på så vis att den har flera skalsteg, från 0 till 10. Detta är att föredra i visuella analyser eftersom man bättre kan se en

skillnad/förändring än om man jämför med ”CSQ-CAT” som bara har få skalsteg och en skillnad där skulle kunna se missvisande ut, beroende på hur man framställer resultatet i en graf.

En fördel med “Pain Disability Index” är att även den har flera skalsteg då den går från 0 till 10. En svaghet är dock att man i alternativen inte preciserat aktiviteterna utan bara har radat upp några exempel under varje grupp. Detta gör att inga tydliga svar ges på vilka aktiviteter deltagaren egentligen uppfattar som hinder vilket kan ha lett till att vi fått fram resultat för aktiviteter i vardagen där deltagaren egentligen inte hade några problem.

6.2 Resultatdiskussion

Sett överlag har det inte skett någon betydande förändring i deltagarens tankar kring sin egen rädsla relaterad till rörelse. Deltagaren skattade ungefär likadant under baslinjen som vid eftermätningen och hade således inte så svår smärta och av den anledningen inte hade så mycket tankar kring sin rädsla relaterad till rörelse, vilket därför inte gav några större

förändringar. Medelvärdet för en grupp kvinnor med kronisk ländryggssmärta i en studie var 36,6 (Vlaeyen, Kole-Snijders, & Boeren, 1995). Vår deltagare hade en poäng på 25 innan studien startade och 21 efter avslutad studie. Hade deltagaren haft högre skattningar, dvs. högre grad rörelserädsla, som utgångsläge hade resultatet eventuellt kunnat visa större förändringar över faserna. Något som är intressant att ta i beaktning är att deltagaren redan från början skattade att rörelserädsla tankarna inte förekom särskilt ofta och sedan höll sig skattningarna på denna nivå. Således uppnåddes en takeffekt omedelbart inom detta

frågeformulär. Den förändring som skedde var så pass liten att det inte är något resultat att ta hänsyn till och kan bero på till exempel deltagarens dagsform.

Resultaten inom området ”Hur tänker du om din smärta” tyder på att deltagaren inte upplevde sin smärta som särskilt jobbig överlag. En grupp kvinnor med artros och smärta visade ett medelvärde på 7.01 (Keefe, Lefebvre, Egert, Affleck, Sullivan, & Cladwell, 2000). Deltagaren i denna studie hade en poäng på 3 innan studien startades. Deltagarens låga skattningar i den här studien, som inte förändrades över faserna, visar att behandlingen inte

22 påverkade deltagarens katastroftankar i samband med smärtupplevelse i någon större

utsträckning. Intressant att notera är att trots förändringarna i ”PSFS” skedde ingen förändring här. Följaktligen går det att se att även om smärtan ökar i vissa aktiviteter så förändrar detta inte deltagarens negativa tankar om sin egen smärta. Alltså tar det förmodligen längre tid att påverka en persons tankar om smärta än det tar att påverka själva smärtan.

I formuläret som behandlar deltagarens tilltro till sin egen förmåga ses återigen en takeffekt direkt i baslinjen och mätningarna håller sig därför på en relativt konstant nivå genom faserna. Dessutom har förändringar i andra frågeformulär inte påverkat deltagarens self-efficacy, exempelvis har inte den upplevda nedsatta förmågan i att ”kliva upp på en stol”, ”sova” samt ”gång” gjort att deltagaren fått någon minskad tilltro till den egna förmågan. Jämfört med en grupp patienter med ländryggssmärta som hade ett medelvärde på 118 när studien startade (Altmaier, Russell, Kao, & Lehmann, 1993) ligger vår deltagare mycket högre med 197 poäng innan studien startade. Följaktligen kan vi konstatera att vår deltagare hade en hög tilltro till sin egen förmåga i förhållande till en grupp patienter med ländryggssmärta.

I de olika delarna av det vardagliga livet som ”Pain Disability Index” täcker in skedde ingen förändring beträffande deltagarens upplevda hinder. Deltagaren skattade inga eller mycket små hinder över alla faser. En grupp kvinnor med kronisk smärta visade ett medelvärde på 43,7 (Chibnall & Tait, 1994). Deltagaren i denna studie hade dock en poäng på 2 innan studien startade. Detta tyder på att deltagarens ländryggssmärta i stort inte gav några betydande funktionsproblem.

I Självmonitoreringsdagbokens ena del, ”PSFS”, visade resultatet att deltagaren skattade generellt högt på grad av förmåga och lågt på smärta genom alla faser och vid alla

aktiviteterna. Samtliga aktiviteter visar en liten förbättring efter behandlingen. Samtidigt visar resultaten att deltagarens smärta blev något mindre påtaglig i samtliga aktiviteter. Vi anser därför att spikmattan hade en positiv påverkan på deltagarens skattade förmåga och

smärtupplevelse i ADL.

I Självmonitoreringsdagbokens andra del, ”behandlingsdagboken”, syns en tydlig förändring av deltagarens upplevelse efter behandling över de olika faserna. Från att en bit in i

23 efter behandlingsvecka 4. Även tiden för behandling förändrades tydligt genom

behandlingsperioden, från att ligga på spikmattan 10 minuter första veckan till att ligga 20 minuter mot slutet av perioden. Troligtvis har detta att göra med att det tar tid att vänja kroppen vid att ligga på spikmatta. Resultaten visar också att deltagaren mot slutet kunde ligga på hårt underlag utan tyg emellan från att i början vara tvungen att ligga på spikmattan på mjukt underlag, vilket också tyder på att deltagaren var mer van vid behandlingen.

Då smärta är en subjektiv upplevelse (Linton, 2005) kunde denna behandling eventuellt gett större förändringar hos en annan person. Deltagaren skattade ”TSK”, ”Hur tänker du om din smärta”, ”Self-efficacy scale” samt ”Pain Disability Index” bara en gång i veckan, således tre gånger innan behandlingen och tre gånger efter de fyra veckornas behandling. Det gjorde att vi bara fick fram några få mätvärden att analysera, vilket gör att trenden kan vara missvisande då det kan bli ovanligt stor lutning om ett värde skiljer sig mycket från de övriga.

Resultaten visar följaktligen att det inte skett några större förändringar hos vår deltagare inom de områden som behandlar negativa tankar och rädsla relaterad till rörelse, katastroftankar i samband med smärtupplevelse, tilltron till sin förmåga att genomföra aktiviteten trots smärta samt hur vardagen påverkas/hindras av smärtan. Vi hade en förväntning om att det skulle ske större förändringar och till det bättre då vår egen erfarenhet från människor som använt spikmattan säger oss det. Det ska dock påpekas att det under en längre behandlingsperiod eventuellt hade kunnat ske större förändringar. På grund av att vi bara hade en deltagare kan man, som tidigare nämnts, inte dra några generella slutsatser om resultatet. Det är därför av stor vikt att det sker fler och större studier av spikmattan och dess effekter.

6.2.1 Spikmattan

Enligt studier som gjorts ger behandling med akupunktur inga eller få biverkningar (Schönström, 2004). Än så länge går det inte att bevisa om det också gäller spikmattan. Dessutom har studier visat att akupunktur och akupressur fungerat som smärtlindring hos personer med ländryggssmärta Furlan et al. (2008) och van Tulder, Furlan och Gagnier (2005). Vår studie visar att även spikmattan fungerat som smärtlindring då smärtan hos vår deltagare blivit mindre påtaglig efter behandlingen och att denne även kunnat utföra

24 aktiviteterna ”att gå”, ”att kliva upp på stol” samt ”sängläge/sova” bättre än innan

behandlingsperioden.

Denna studie berör inte deltagarens stressnivåer och hur de eventuellt påverkas av

behandlingen med spikmatta. Om deltagaren exempelvis skattat högt på frågor som rörde negativa påståenden i ”Frågor om smärta och rörelse” går det att anta att stress var en faktor av betydelse för skattningarna. Behandling med akupunktur och akupressur har visat sig ge en lugnande och avslappnande effekt Haker, Egekvist och Bjerring (2000). Vår studie visar att spikmattan gett samma effekt hos vår deltagare då hon kunnat ligga längre och längre på mattan under behandlingsveckorna, med början på 10 minuter för att sedan öka tiden till 20 minuter. Den visar också att hon vid de tre första tillfällena var tvungen att ligga på

spikmattan på mjukt underlag för att vid de sista tillfällena ligga på hårt underlag utan något tyg emellan. Det tyder på att kroppen behöver en viss tillvänjning av spikmattan. Denna tillvänjning kan naturligtvis vara olika från person till person, därför anser vi att en

behandlingsperiod behöver vara längre för att kroppen ska hinna vänja sig vid behandlingen. Detta anser vi ökar chanserna att kunna se några större förändringar.

Det vi inte vet om vår deltagare, eftersom hon behandlade sig själv hemma, är om hon kunde ligga helt still på mattan hela tiden eller om hon skiftade position för att det kändes

obehagligt. Det skulle kunna vara missvisande om hon legat olika vid olika

behandlingstillfällen. Spikmattan är konstruerad på ett sätt som gör att personen kan lägga sig så att de delar av kroppen som smärtar mest har störst kontakt med mattan (Team Shakti). Dessutom kan miljön spela in på utgången av resultatet. Vi vet inte om deltagaren låg hemma och i lugn miljö. Vi anser att detta kan vara av betydelse då sjukgymnasten även i de flesta fall vill ta hänsyn till och behandla psykologiska faktorer (Woby, Watson, Roach, & Urmston, 2004). Smärta, ängslan och depression går ofta hand i hand (Arvidsson & Holmström, 2007). Vad patienten gör innan och efter själva behandlingen har stor betydelse för vilken effekt behandling ger. Bästa tid för att behandla sig själv med spikmatta borde således vara på kvällen då individen kan få en naturlig nedvarvning innan hon/han går och lägger sig.

25 6.3 Etikdiskussion

Inga etiska dilemman får anses ha uppkommit. Deltagaren fick vara anonym och

frågeformulären samt övrigt material handskades varsamt. Materialet bearbetades på datorer med egen personlig inloggning vilket gjorde att inga obehöriga hade tillträde till det.

26

7. SLUTSATSER

De slutsatser son kan dras av vår studie angående hur deltagarens tankar kring rädsla relaterad till rörelse, eventuella katastroftankar relaterade till smärta, tilltro till den egna förmågan samt upplevelse av om vardagen påverkas/hindras av smärta är att behandlingen inte verkar ha påverkat dessa delar i särskilt stor utsträckning. Däremot går det att se att deltagarens upplevelse av den egna förmågan i ADL har ökat under och efter behandlingsperioden samt att deltagarens smärtupplevelse i ADL har minskat under och efter behandlingsperioden. Denna studie visar att det behövs vidare forskning inom ämnet, eventuellt med fler deltagare, för att kunna uttala sig huruvida spikmattan är effektiv som behandlingsmetod.

27

REFERENSER

Akupunktur & Barnmorskecenter. (2009). Akupunktur.se. Retrieved Februari 24, 2010, from http://www.akupunktur.se/behandlingar/: http://www.akupunktur.se/behandlingar/

Altmaier, E. M., Russell, D. W., Kao, C. F., & Lehmann, T. R. (1993). Role of self-efficacy in rehabilitation outcome among chronic low back pain patients. Journal of Counseling

Psychology 40:3 , 335-9.

Andersson, S., & Lundeberg, T. (1995). Akupunktur och smärta : kompendium. Kungälv: AKAB utbildning.

Arvidsson, I., & Holmström, E. (2007). Ländrygg. i E. Holmström, & U. Moritz,

Rörelseorganens funktionsstörningar : klinik och sjukgymnastik. Lund: Studentlitteratur.

Chibnall, J. T., & Tait, R. C. (1994). The Pain Disabililty Index: Factor Structure and Normative Data. Archives of Physical Medicine and Rehabilitation 75 , pp. 1082-6. DJO Nordic AB. (n.d.). Hur fungerar det? Retrieved Februari 24, 2010, from http://www.cefar.se/whyitworks.asp

Domholdt, E. (2005). Analysis of Single-System Designs. i E. Domholdt, Rehabilitation

Research : Principles and Applications (ss. 339-43). St. Louis: Elsevier Saunders.

Ernst, E. (2009). Acupuncture: What Does the Most Reliable Evidence Tell Us? Journal of

Pain and Symptom Management 37:4 , 709-14.

Fagius, J., & Aquilonius, S.-M. (2006). Neurologi. Stockholm: Liber. FASS. (2009). FASS. Stockholm: Läkemedelsindustriföreningen (LIF).

France, C. R., France, J. L., al 'Absi, M., Ring, C., & McIntyre, D. (2002). Catastrophizing is related to pain ratings, but not nociceptive flexion reflex threshold. Pain 99:3 , ss. 459-63. Furlan, A. D., van Tulder, M. W., Cherkin, D., Tsukayama, H., Lao, L., Koes, B. W., o.a. (2008). Acupuncture and dry-needling for low back pain (Review). The Cochrane Library 4 .

28 Haker, E., Egekvist, H., & Bjerring, P. (2000). Effect of sensory stimulation (acupuncture) on sympathetic and parasympathetic activities in healthy subjects. Journal of the Autonomic

Nervous System 79 , ss. 52-9.

Hin, K. (1989). Kinesisk massage och akupressur. Stockholm: Bergh & Bergh.

Hsieh, L. L.-C., Chung-Hung, K., Liang Huei, L., Ming-Fang Yen, A., Kuo-Liong, C., & Hsiu-Hsi Chen, T. (2006). Treatment of low back pain by acupressure and physical therapy: randomised controlled trial. BMJ 332 , 696-700.

IASP Task Force on Taxonomy. (1994). Pain Terms, A Current List with Definitions and

Notes on Usage. s. 209-214 i Classification of Chronic Pain, Second Edition (Part III).

Hämtat från

http://www.iasp-pain.org/AM/Template.cfm?Section=Pain_Definitions&Template=/CM/HTMLDisplay.cfm& ContentID=1728 den 14 10 2009

Jensen, I. B., & Linton, S. J. (1993). Coping Strategies Questionnaire (CSQ): Reliability of the Swedish version of the CSQ. Scandinavian Journal of Behaviour Therapy 22:3-4 , ss. 139-45.

Jerome, A., & Gross, R. T. (1991). Pain Disability Index: Construct and Discriminant Validity. Archives of Physical Medicine and Rehabilitation 72 , ss. 920-2.

Keefe, F. J., Lefebvre, J. C., Egert, J. R., Affleck, G., Sullivan, M. J., & Cladwell, D. S. (2000). The relationship of gender to pain, pain behaviour, and disability in osteoarthritis patients: the role of catastrophizign. Pain 87 , pp. 325-334.

Krismer, M., & van Tulder, M. (2007). Low back pain (non-specific). Best Practice &

Research Clinical Rheumatology 21:1 , ss. 77-91.

Li-Chen Hsieh, L., Chung-Hung, K., Liang Huei, L., Ming-Fang Yen, A., Kuo-Liong, C., & Hsiu-Hsi Chen, T. (2006). Treatment of low back pain by acupressure and physical therapy: randomised controlled trial. BMJ 332 , 696-700.

Li-Chen Hsieh, L., Kuo, C.-H., Yen, M.-F., & Hsiu-Hsi Chen, T. (2004). A randomized controlled clinical trial for low back pain treated by acupressure and physical therapy.

Preventive Medicine 39 , ss. 168-76.

29 Melzack, R., Vetere, P., & Finch, L. (1983). Transcutaneous Electrical Nerve Stimulation for Low Back Pain. Physical Therapy 63:4 , ss. 489-93.

Miller, R. P., Kori, S. H., & Todd, D. D. (1991). The Tampa Scale: a Measure of Kinisophobia. The Clinical Journal of Pain 7:1 , 51.

Pool, J. J., Hiralal, S., Ostelo, R. W., van der Veer, K., Vlaeyen, J. W., Bouter, L. M., o.a. (2009). The applicability of the Tampa Scale of Kinesiophobia for patients with sub-acute neck pain: a qualitative study. Qual Quant 43 , ss. 773-80.

Satyarthi, D. S. (1987). Akupressur : förebygg, lindra, bota : kinesisk akupunkturmassage. Västerås: ICA.

SBU. (2006). Kapitel 1: Inledning. i SBU, Metoder för behandling av långvarig smärta (s. 52). Stockholm: Statens beredning för medicinsk utvärdering.

Schönström, S. (2004). Kinesisk medicin : traditionell läkekonst i modern tid. Stockholm: Natur och Kultur.

Stratford, P. (1995). Assessing Disability and Change on Individual Patients: A Report of a Patient Specific Measure. Physiotherapy Canada 47:4 , 258-63.

Tait, R. C., T, C. J., & Krause, S. (1990). The Pain Disability Index: psychometric properties.

Pain 40:01531 , pp. 171-82.

Tait, R., Chibnall, J., & Margolis, R. (1987). Disability and quality of life in patients with chronic pain: Effects of compensation and litigation. Pain 30:1 , 431.

Team Shakti. (n.d.). Shakti. Retrieved Februari 24, 2010, from Hur använder jag Shaktimattan?: http://www.shaktimattan.se/HurAnvanderJagShakti.aspx.

Thomeé, P., Währborg, P., Börjesson, M., Thomeé, R., Eriksson, B. I., & Karlsson, J. (2006). A new instrument for measuring self-efficacy in patients with an anterior cruciate ligament injury. Scandinavian journal of Medicine & Science in Sports 16 , ss. 181-7.

Turner, J. A., & Aaron, L. A. (2001). Pain-Related Catastrophizing: What Is It? The Clinical

30 van Tulder, M. W., Furlan, A. D., & Gagnier, J. J. (2005). Complementary and alternative therapies for low back pain. Best Practice & Research Clinical Rheumatology 19:4 , ss. 639-54.

Vlaeyen, J. W., Kole-Snijders, A. M., & Boeren, R. G. (1995). Fear of movement/(re)injury in chronic low back pain and its relation to behavioral performance . Pain 2787 , pp. 363-72. Woby, S. R., Roach, N. K., Urmston, M., & Watson, P. J. (2008). Outcome following a physiotherapist-led intervention for chronic low back pain: the important role of cognitive processes. Physiotherapy 94 , ss. 115-24.

Woby, S. R., Watson, P. J., Roach, N. K., & Urmston, M. (2004). Adjustment to chronic low back pain—the relative influence of fear-avoidance beliefs, catastrophizing, and appraisals of control. Behaviour Research and Therapy 42 , ss. 761-74.

BILAGA 1 - INFORMATIONSBREV TILL DELTAGARE

Spikmattans effekter på upplevd smärta och förmåga att utföra aktiviteter

Du tillfrågas härmed om deltagande i denna studie

Bakgrund: Eftersom det inte finns några vetenskapliga studier på spikmattan och dess effekter kan det vara av stor betydelse att undersöka detta. Syftet är att undersöka om behandling med spikmatta hos personer med smärtproblematik ger någon effekt på deras upplevelse av den egna förmågan i ADL (aktiviteter i dagligt liv) samt om smärtupplevelsen förändras.

Praktiskt genomförande: Studien kommer pågå under åtta veckor varav två veckor innan samt två veckor efter där ingen behandling kommer ske samt fyra behandlingsveckor.

Eventuella risker med deltagandet: En risk är att man eventuellt kan bli trött efter att ha legat på spikmattan. De spetsiga piggarna kan upplevas irriterande och kanske göra ont.

Sekretess: Alla personuppgifter kommer bara användas av projektledarna.

Ditt deltagande i studien är helt frivilligt och du kan när som helst avbryta ditt deltagande utan närmare motivering.

Undersökningen kommer att presenteras i form av en uppsats vid Mälardalens Högskola.

Övriga funderingar: kontakta gärna ansvariga

Annelie Möllberg, 0704771099, amg07001@student.mdh.se Niclas Pousette, 0705398401, npe07001@student.mdh.se

BILAGA 2 - BAKGRUNDSINFORMATION SPIKMATTA STUDIE

Bakgrundsinformation spikmatta studie

Skriv eller markera det som är aktuellt för dig just nu!

Dagens datum:________ Ålder_______________ Kön: man
kvinna

Civilstånd: gift/sambo
ensamstående
Antal hemmaboende barn ________________

Sysselsättningsgrad Typ av arbete (kryssa i ett eller flera alternativ):

Heltidsanställd
tungt kroppsarbete

Deltidsanställd
lätt kroppsarbete

skrivbordsarbete

stående arbete

gående eller rörligt

Om du arbetar eller studerar, hur många timmar i veckan gör du det?__________tim.

Om du ej arbetar / är sjukskriven Ålderspensionär
Sjukpensionär
Heltidssjukskriven
Deltidssjukskriven
Sjukskriven
Studerande
Arbetslös
Annat _____________________________________________________

Beskriv kortfattad vad du har för besvär / smärta som du söker behandling (=spikmatta) för? ___________________________________________________________________ ___________________________________________________________________ ___________________________________________________________________ _____________________________________

Skulle du vilja vara mer aktivt? Nej
Ja

Om ja, vad skulle du vilja göra?

___________________________________________________________________ ___________________________________________________________________ ___________________________________________________________________ ___________________________________________________________________ ________________________________

Vilka hinder finns för att du skulle vara mer aktiv?

___________________________________________________________________ ___________________________________________________________________ ___________________________________________________________________ _______________________________________________

BILAGA 4 - CSQ-CAT

HUR TÄNKER DU OM DIN SMÄRTA?

Namn:………Datum:…………

Introduktion

Människor som haft ont länge utvecklar olika sätt att tänka om sin smärta. Här nedan kommer några exempel på hur olika människor tänker när de upplever smärta.

Instruktion

Markera för varje påstående hur Du tänker när Du får ont med en siffra från skalan 0-6

0 – betyder att Du aldrig gör så här 3 – betyder att Du gör så här ibland 6 – betyder att Du alltid gör så

Du får använda vilken siffra som helst på skalan och samma siffra får användas flera gånger.

____________________________________________________

0 1 2 3 4 5 6

Aldrig Ibland Alltid

□

Det är fruktansvärt, det känns som om det aldrig kommer att bli bättre.

□

Det är hemskt och jag känner att smärta överväldigar mig.

□

Jag känner det som om livet inte är värt att leva.

□

Jag oroar mig ständigt över om smärtan någonsin skall försvinna.

□

Det känns som om jag inte står ut längre.

□

Det känns som om jag inte kan fortsätta så här.

BILAGA 7 - SJÄLVMONITORERINGSDAGBOK

PSFS

Behandlings- dagbok