Uppsats på fördjupningskursen i militärhistoria HT 2014
Fältmätningens samband med ”et förändrat Krigssätt”
Fältmätningskåren 1805-1811
Författare: Thomas Neijman
Handledare: Maria Gussarsson Wijk
Innehållsförteckning
1. INLEDNING ... 1
SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR ... 3
FORSKNINGSLÄGE ... 4
METOD OCH KÄLLDISKUSSION ... 6
DISPOSITION ... 9
2. BAKGRUND ... 11
KRIGFÖRINGENS IDÉER UNDER 1700-‐TALET ... 11
MILITÄRKARTERINGENS UTVECKLING UNDER 1700-‐TALET OCH FÄLTMÄTNINGSKÅREN ... 12
3. SAMBANDET MELLAN FÄLTMÄTNINGSKÅREN OCH KRIGFÖRINGEN ... 14
HUR BESKREVS KRIGFÖRINGEN? ... 14
HUR BESKREVS DEN GEOGRAFISKA INFORMATIONENS KOPPLING TILL KRIGFÖRINGEN? ... 17
HUR BESKREVS VARFÖR OCH PÅ VILKET SÄTT FÄLTMÄTNINGSKÅREN BEHÖVDES TILL KRIGFÖRINGEN? ... 22
SLUTSATSER KRING SAMBANDET MELLAN FÄLTMÄTNINGSKÅREN OCH KRIGFÖRINGEN ... 30
4. FÄLTMÄTNINGSKÅREN OCH CIVILA BEHOV ... 31
5. AVSLUTNING ... 33
DISKUSSION AV RESULTATET ... 33
Sambandet mellan Fältmätningskåren och krigföringen ... 33
Fältmätningskåren och civila behov ... 35
BEHOV AV NY FORSKNING ... 36
SAMMANFATTNING ... 37
6. KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING ... 38
1. Inledning
”Et förändradt Krigssätt, som gör en noga kunskap af landet oundgänglig… har gjort till en nödvändighet, att en särskild Corps måste upprättas,”1
Ovanstående citat kommer från det dokument som reglerar bildandet av Fältmätningskåren. Fältmätningskåren bildades 1805 och dess uppgift var att upprätta militära kartor2 som grundades på astronomiska och trigonometriska mätningar.3 Andra uppgifter var att göra beskrivningar av riket. Dessa kunde vara topografiska,4 statistiska och militära. Beskrivningarna skulle inte bara ge information av militärt intresse utan också ”allt vad både diplomatiskt och ekonomiskt avseende till Landets kännedom är av nöden” det vill säga även för civila behov.5 Med fältmätningskåren
infördes geodetisk6 militärkartografi. Kåren skulle utveckla standardiserade mätmetoder och
ritstilar.7 För att samla ihop kartor och dokumentationen från riket bildades också krigsarkivet som en del av kåren.
Vad ”Et förändradt Krigssätt” innebar beskrivs inte närmare i dokumentet. ”Et förändrat Krigsätt” och dess samband med bildandet av en kår, vilken skulle upprätta och samla militära kartor samt geografisk information 8 (i form de topografiska statistiska och militära beskrivningarna) som skulle vara både militärt och civilt intressanta, är inte klargjort. De är detta samband som denna uppsats kommer att handla om.
Krigföring är en modern synonym för ”krigssätt”. I litteraturen framförs ofta att krigföringen förändrades under Napoleonkrigen, som pågick under tiden för Fältmätningskårens bildande. Under Napoleonkrigen brukar det anses att manövrerandet med massarméer på olika
1 KrA, förteckning 52A, D Inkomna handlingar huvudserier I, Kongl. Bref, ordres och övriga tjänsteexpeditioner,
2 Kartor är ”grafiska framställningar som underlättar en ändamålsinriktad förståelse av föremål, begrepp, villkor,
processer eller händelser i människans värld.
3 Astronomiska mätningar är grundade på bestämmande av en position genom astronomiska observationer och
mätning av dess höjd. Trigonometriska mätningar bygger på att man använder sambandet mellan vinklar och sidor för att mäta avstånd eller höjd genom triangulering.
4 Topografi är studiet av den fysiska form en terräng har
5 Ottoson, Lars & Sandberg, Allan, Generalstabskartan 1805-1979, Kartografiska sällsk., Stockholm, 2001 sid 7-11. 6 Astronomiska metoder och lantmäteriteknik kombineras för att bestämma punkters relativa läge på jordytan.
Widmalm, 1990, sid 1.
7
Widmalm, Sven, 1990, sid 277.
operationslinjer spelade en stor roll.9 Det vill säga att militära förband manövrerade skilda från varandra. Det är en tid då Frankrike genomförde omfattande militära förändringar, möjliggjorda av revolutionen och dess efterföljande politiska läge, som brukar kännetecknas i litteraturen med nya ledningsnivåer såsom divisionen och brigaden, värnplikt, kolonntaktik, förintelseslag osv. Napoleonkrigen påverkade andra Europeiska stater som genomförde reformer under tidiga 1800-talet.
I Sverige fanns ett intresse för utvecklingen nere i Europa. Rapporter från krigsskådeplatserna och artiklar om olika militära idéer publicerades i Krigsmannasällskapets handlingar. Krigsmannasällskapet hade bildats 1796 (från 1805 Krigsvetenskapsakademin) för att utveckla och sprida kunskap om de vetenskaper, som var av betydelse för utvecklingen av krigskonsten inom armén, samt för att stimulera officerarnas kunskapsutveckling
.
Den mest drivande bakom bildandet var officeren Gustaf Wilhelm af Tibell. Han var sällskapets sekreterare tills 1798 då han sa upp sitt uppdrag, för att ta tjänst i franska armén.10Under det vetenskapsvurmande 1700-talet hade även karteringstekniken utvecklats, med bland annat triangelmätning, vilket ökade möjligheten att göra mer exakta kartor än tidigare. Detta kom av både militära och civila behov av kartor. Frankrike var även tidig med att bilda en geografisk kår med sin ”Ingénieurs géographes” som bildades på tidigt 1700-tal. En landsomfattande topografisk karta var klar redan 1763. Ett flertal andra länder började också med topografiska kartverk under 1700-talet. Under senare delen av 1700-talet började även olika krigsarkiv att inrättas i ett flertal länder.11 Militärkartografins utveckling ledde till inrättandet av nationella organisationer för kartering och insamlande av geografisk information. 1791 inrättade England
9 Black, Jeremy, European warfare in a global context, 1660-1815, Routledge, New York, 2007,sid 128-129
Ericson Wolke, Lars, Krigets idéer: svenska tankar om krigföring 1320-1920, Medström, Stockholm, 2007, sid 202-203
Gussarsson Wijk, Maria, Höglund, Mats & Lundström, Bo, Med kartan i fokus: en vägledning till de civila och
militära kartorna i Riksarkivet : arkivguide, Riksarkivet, Stockholm, 2013, sid 263
Naveh, Shimon, In pursuit of military excellence : the evolution of operational theory, Frank Cass, London, 1997, sid 30-34
Ottoson, Lars & Sandberg, Allan, 2001, sid 8
Widmalm, Sven, Mellan kartan och verkligheten: geodesi och kartläggning, 1695-1860, Institutionen för idé- och lärdomshistoria, Univ. [distributör], Diss. Uppsala : Univ.,Uppsala, 1990, sid 129, 277.
10 Ericson Wolke, 2007, sid 226, 236
11 Frankrike på 1680-talet med Dépot dÁrchives Centrales de la Marine och Dépot de la Guerre. Österrike 1711 med
Archivum Bellicum med systematisk framställning av kartor som levererades till arkivet från 1764. Rysslands kejserliga kartarkiv i Sankt Petersburg grundades 1797. Norberg, Erik, '"Att avfatta krigsteatern": Krigsarkivet 1805-1873', Krigsarkivet 200 år., S. 11-27, 2005.
The Ordnance Survey. Frankrike inrättade Bureaux topographiques 1801 och inom några år fanns liknande organisationer i Hannover, Rhenlandet, Bayern, Schweiz, Savoyen och Italien. År 1801 blev Tibell chef över den italienska militära lantmäterikåren samt krigsarkivet i Milano. År 1802 skickade Tibell brev till Krigskollegiums12 president Bror Cederström och erbjöd sina tjänster samt föreslog bildandet av en svensk militärkartografisk kår. Cederström tog detta vidare till konungen och 1803 kallades Tibell hem. 1805 blev han chef för den nybildade Fältmätningskåren.13
Syfte och frågeställningar
Fältmätningskårens bildande har ett samband med den nya typen av krigföring runt år 1800. Samtidigt skulle kåren samla information för både militära och civila behov. Hur sambanden såg ut mellan dessa delar har inte klargjorts fullt ut i tidigare forskning och denna uppsats syftar till att klargöra detta.
Undersökningen har två frågeställningar:
• Vilket samband beskrev tongivande svenska militärer mellan Fältmätningskåren och dåtidens krigföring?
• Vilket samband beskrev tongivande svenska militärer mellan Fältmätningskåren och civila behov?
Tidsmässigt är frågan begränsad från att Krigsmannasällskapets handlingar började publiceras 1797 till att Fältmätningskåren omorganiserades 1811.
För att besvara första frågan, kring sambandet mellan Fältmätningskåren och dåtidens krigföring, har den brutits ner till tre delfrågor:
Hur beskrevs krigföringen?
Hur beskrevs den geografiska informationens koppling till krigföringen?
Hur beskrevs varför och på vilket sätt fältmätningskåren behövdes till krigföringen?
12 Fram till 1866 var Krigskollegium det centrala ämbetsverk den högsta ledningen av den svenska arméns
förvaltning, närmast under konungen.
13 Ericson Wolke, Lars, 2007, sid 236.
Ottoson, Lars & Sandberg, Allan, Generalstabskartan 1805-1979, Kartografiska sällsk., Stockholm, 2001 sid 8 Widmalm, Sven, Mellan kartan och verkligheten: geodesi och kartläggning, 1695-1860, Institutionen för idé- och lärdomshistoria, Univ. [distributör], Diss. Uppsala : Univ.,Uppsala, 1990, sid 130, 140, 280
Forskningsläge
Om Napoleonkrigen och dess krigföring finns det mycket litteratur. Den forskning som använts fokuserar på fältmätningskåren, kartering, krigföringen samt teorier kring krigföringen under tiden för Napoleonkrigen men även tidperioden innan.
Swen Widmalms avhandling Mellan kartan och verkligheten -geodesi och kartläggning
1695-1860, behandlar till cirka en fjärdedel fältmätningskåren och dess framväxt, samt den militära
karteringen, militärgeografi, krigsvetenskapen och övriga avhandlingen behandlar den svenska vetenskapliga utvecklingen inom geodesi samt kartografi, vilket även har ett samband för Fältmätningskåren och ger en koppling mot det civila samhället. Avhandlingen berör till mindre del förändringarna i krigföring dock i allmänna ordalag. Av särskilt intresse för denna uppsats är redogörelsen för processen fram till bildandet av fältmätningskåren. Widmalm beskriver korrespondensen från och mellan Tibell, Cederström samt chefen för Jämtlands regemente Johan Henrik Tawast gällande instiftandet militärkartografisk kår samt krigsarkiv. Denna redogörelse ger en bra hänvisning till brev där det kan finnas beskrivningar av den tidens krigföring och kopplingar till fältmätningskåren.
Maria Gussarsson Wijk, Mats Höglund, och Bo Lundströms Med kartan i fokus behandlar ingående fältmätningskåren samt kårens uppgifter, organisation, kartering, utbildning och arbete. Som titeln anger är kartan i fokus vilket innebär att de militärgeografiska beskrivningarna nämns som kortast och sambandet med krigföringen berörs i korthet och allmänna ordalag.
Azar Gats A history of military thought går igenom utvecklingen av idéer inom militären under upplysningen och fram till kalla kriget. Ur Gat får man en god bild av olika teorier, deras framväxt samt spridning och påverkan i Europa. En förtjänst är just att den inte bara fokuserar på ett land, utan ett större område och dess länder. Detta nyanserar bilden av specifika länders och aktörers påverkan, samt tydliggör spridningsvägar och skeenden, som påverkat utvecklingen. Simon Naveh behandlar i In Pursuit of Military Excellence – The Evolution of Operational
Theory uppkomsten av den operationella nivån. Naveh går igenom kännetecken för den
Napoleanska krigföringen samt fördelar och brister med denna såsom begränsningarna i ledningsförmåga på slagfältet när man har massarméer med ledning som utgår från en fältherre.
European warfare in a global context, 1660-1815 skriven av Jeremy Black undersöker
utvecklingen utifrån att försöka nyansera historieskrivning, som exempelvis förekommandet av en ”militär revolution”. Black visar på den succesiva utvecklingen under 1700-talet som ger förutsättningarna för krigföringen under Napoleonkrigen. Förutom den specifikt militära utvecklingen belyses den administrativa, demografiska och ekonomiska utvecklingen som gav nya förutsättningar för krigföringen under det sena 1700-talet och tidiga 1800-talet..
Lars Ericson Wolke undersökning i ”Krigets Idéer” tillför underlag för de förutsättningar, spridningsvägar, aktörer och tankeinnehåll som präglade idéer och debatten om svensk krigföring. Särskilt intressant är spridningsvägarna där Tibell lyfts fram som en införare av idéer från hans erfarenheter i Franska arméen. Han går i boken inte in på generaliseringar kring Napoleonkriget utan lägger istället fram spridningsvägarna av militära idéer, vilket blir givande för denna undersökning eftersom den är idémässigt grundad.
Bo Lundströms avhandling Officeren som arkitekt och konstnär i det svenska 1800-talet ger med sitt perspektiv på officerskåren en bra uppfattning om hur kunskaper relaterade till fältmätning (såsom kartritning) utvecklats i Sverige. Lundström kopplar den militära professionen och dess civila användning på ett givande sett. I avhandlingen lyfts kompetensen fram i de tekniska vapenslagen (fortifikation, artilleris osv) vilket visar på skillnaderna i professionalitet bland den svenska officerskåren.
Metod och källdiskussion
För att besvara frågeställningarna kommer kvalitativ textanalys göras på materialet. Den kvalitativa textanalysen syftar till att undersöka på vilket sätt källorna beskriver Fältmätningskår, krigföring, geografisk information och civila behov för att besvara frågeställningarna. Tendenser och beroendeförhållanden behöver tas i beaktande i brev och rapporter.
Begreppet krigföring används i frågeställningarna och behöver definieras för att förtydliga frågeställningarna. Krigföring definieras i den här undersökningen som sätt att föra krig. Eftersom frågeställningarna kretsar kring det idémässiga med krigföring eftersträvas att finna det som anges som kännetecknande för det dåvarande sättet att föra krig.
För att få material från tongivande svenska militärer som kan besvara frågeställningarna har Fältmätningskårens arkiv, Krigsmannasällskapets handlingar samt breven mellan Tibell, Cederström och konungen gällande bilandet av Fältmätningskåren valts som källmaterial. Kan detta material ge beskrivningar från vad som skulle kunna anses som tongivande aktörer i den svenska militären under perioden?
Tibell var en av de mer drivande bakom bildandet av Krigsmannasällskapet, var dess sekreterare samt var mycket aktiv i publicerandet av dess handlingar och författade mycket gällande krigsvetenskapen. Han lyckades få igenom förslaget om att bilda en Fältmätningskår och var som dess chef generalkvartersmästare. Under kriget med Ryssland 1808-1809 var Tibell generalstabschef.
Cederström hade genom sin post som president vid Krigskollegium, det ämbetsverk som under kungen förvaltade armén, samt generalinspektör för kavalleriet betydande inflytande.
Konungen finns med som en aktör i form av den som till slut fastställde instruktioner och gav order inom militären.
Krigsmannasällskapets handlingar är valt utifrån att det var där det publicerades artiklar om den militära utvecklingen och reflektioner kring denna. Att sällskapet hade betydelse indikeras av att den 1805 upphöjdes till Kungliga Krigsvetenskapsakademin.
Källmaterial kommer inte vara heltäckande över alla olika aktörer och influenser som skulle kunnat påverka resultatet av frågeställningarnas besvarande. Dock anses materialet vara
tillräckligt för att besvara frågeställningarna med tongivande aktörer inom de militära kretsarna som deltog i den krigsvetenskapliga diskussionen och bildandet av Fältmätningskåren.
Det undersökta källmaterialet kommer från två olika arkiv och en samling tryckta artiklar. Dessa är Fältmätningskårens arkiv14, Cederströmska arkivet15 och Krigsmannasällskapets handlingar.16 Avgränsningar av källmaterial för undersökningen har gjorts utifrån vilket material som har behövts för att kunna besvara frågeställningarna och den tid som finns för undersökningen som begränsar mängden material som kan hinnas gås igenom. Vad detta har inneburit beskrivs nedan för respektive källa. Val av källmaterial har också begränsats av i vilket arkiv materialet förvaras. Detta eftersom tiden inte gjort det möjligt att undersöka material som inte förvarats i Stockholm. Detta har exempelvis gjort att brev skrivna av Tawast rörande bildandet av ett krigsarkiv inte finns med i det undersökta materialet då det förvaras i Lunds Universitetsbibliotek.
Ur Fältmätningskårens egna arkiv har volymer som bedömts kunna innehålla information som kan besvara frågorna, enligt ovan, valts ut. De delar som valts ut till undersökningen är avgående expeditionshandlingar från Kongl fältmätningsCorpsen År 1805-181117 samt Kongl. Bref, ordres
och övriga tjänsteexpeditioner, ankomna till Kongl FältmätningsCorpsen År 1805-181118 samt
inkomna handlingar särskilda serier, Från Major Gripenberg Afgångne 2 mem.19 Övrigt material i Fältmätningskårens arkiv har översiktligt gåtts igenom och bedömningen blev att sannolikheten att hitta information som anknyter till frågorna bedöms som liten i förhållande till tid som krävs för att gå igenom materialet. Detta innebär att ordrar inom Fältmätningskåren, allmänna generalsordrar ankomna samt räkenskaper ej valts ut. Då Fältmätningskåren existerade mellan 1805-1811 har detta varit en naturlig tidsavgränsning i materialet.
Det utvalda materialet innehåller i huvudsak olika ordrar samt regleringar av arbetet till Fältmätningskåren och svar samt utlåtande från kåren. Dokumenten från kåren är ofta sända till
14 KrA, förteckning 52A.
15 KrA, Cederströmska arkivet.
16 KrA, krigsvetenskapsadamiens handlingar, krigsmannasällskapets handlingar.
17 KrA, förteckning 52A, A Koncept, Avgående expeditionshandlingar från Kongl fältmätningsCorpsen År
1805-1811.
18 KrA, förteckning 52A, D Inkomna handlingar huvudserier I, Kongl. Bref, ordres och övriga tjänsteexpeditioner,
ankomna till Kongl FältmätningsCorpsen År 1805-1811.
19
KrA, förteckning 52A, E inkomna handlingar särskilda serier, Från Major Gripenberg Afgångne 2 mem. Under campagnen i Finland Åhr 1808 och 1809 ang fältmätningskåren.
kungen, vilken kåren hade ett starkt beroendeförhållande till, vilket behöver tas i beaktande. Vissa dokument, såsom Gripenbergs memorandum om att slå ihop Fältmätningskåren med Fortifikationen har starka tendenser. Tendenser och beroenden för respektive källa gås igenom ytterligare vid dess redovisning i undersökningen.
Eftersom frågorna är idégrundade så valdes ”Kongl. Svenska Krigsvetenskaps Akademiens Handlingar” som ett lämpligt källmaterial. Handlingarna gavs ut av Krigsmannasällskapet (från 1805 Krigsvetenskapsakademin) och innehåller vad som ansågs var krigsvetenskapligt intressanta artiklar.20 Handlingarna som använts i undersökningen är från dess grundande 1797 fram till 1811 då Fältmätningskåren omorganiserades. Alla artiklar har översiktligt blivit genomgångna och i denna genomgång har artiklar som bedöms att ha minimal sannolikhet att innehålla material som kan hjälpa till besvarandet av frågeställningarna sållats bort från en noggrannare genomgång. Detta innebär att artiklar som berör teknik, såsom den ”Svenska Artillerimåttstocken” eller ”styrkan och fastheten af Romarnes tegel”, inte gåtts igenom noggrannare. I övrigt har alla artiklar, tal och texter gåtts igenom för att hitta information som hjälper till i frågeställningarnas besvarande. Ibland går det inte att utläsa vem som skrivit de olika artiklarna vilket gör det svårt att avgöra beroendeförhållanden och tendenser.
För att skapa en bättre uppfattning kring motiv till bildandet av Fältmätningskåren kommer korrespondens mellan Tibell och Cederström samt Cederströms korrespondens med konungen gällande ett bildande av Fältmätningskåren användas som källmaterial. Dessa brev finns i Cederströmska arkivet. De brev som kommer användas sträcker sig från 1802 till 1804 och är de brev som finns i detta arkiv gällande bildandet av kåren. Den undersökta korrespondensen innehåller inte material från alla personer som deltog i diskussionerna om bildandet av Fältmätningskåren och ett krigsarkiv. Det är känt att Tawast skrev till Cederström gällande bildandet av ett krigsarkiv och dess brev är inte undersökta då de finns arkiverade i Lunds Universitetsbibliotek.21
20 Ericson Wolke, Lars, 2007, sid 218-219, 226-228.
21 Tibell, Tawast och Cederströms korrespondens finns beskriven i Widmalms avhandling. Widmalm, 1990, sid
En problematik är att Tibell har någon koppling till i princip allt material vilket kan gör att svaren och slutsatserna påverkas av hans åsikter vilket skulle kunna skilja sig mot om ett vidare material hade undersökts. Däremot var Tibell en mycket tongivande person i perioden och hans betydelse för Fältmätningskåren är avgörande vilket gör denna problematik som mindre betydelsefull för svaret i sin helhet. Dock behöver det tas i beaktande i arbetet.
I källmaterialet används begreppet Corps och i den moderna litteraturen används istället begreppet kår. Kår är den moderna och allmänt vedertagna benämningen på det som tidigare angavs som corps. I uppsatsen kommer kår att användas förutom vid citat. Stavningsmässigt så används även modern stavning på dåtidabegrepp som har en vedertagen modern motsvarighet, såsom exempelvis fortifikation (fortification i dåtida stavning).
Disposition
Efter denna inledning så kommer en bakgrund som är uppdelad i två delar. En om krigföringens idéer under 1700-talet och en del om militärkarteringens utveckling under 1700-talet och Fältmätningskåren. Dessa syftar till att ge läsaren lite kött på benen innan undersökningen.
Därefter kommer undersökningen som är indelad i två delar. En för varje frågeställning.
För att besvara den första frågan kommer de tre delfrågorna undersökas. Då krigföringen är central kommer detta besvaras först med delfrågan: Hur beskrevs krigföringen? Med denna frågar eftersträvas att fastställa vad som kännetecknade den tidens krig och om det finns några skillnader i beskrivningarnas innehåll. Detta för att försöka fastställa om de redan under sin samtid ansåg att det fanns skillnader i krigföringen och om den synen samstämmer med vad annan forskning fört fram om Napoleonkrigens krigföring. Detta innebär att materialet gås igenom, med fokus på att hitta utryck för hur krigföringen skiljer sig mot tidigare krigföring eller vise versa eller andra skillnader inom samma tidsperiod såsom skillnader mellan olika länders krigföring.
Den andra delfrågan: Hur beskrevs den geografiska informationens koppling till krigföringen? Denna fråga syftar till att undersöka synen på sambandet mellan krigföringen och geografisk information. I denna del tas material med som både beskriver krigföringen och vilken roll geografisk information hade i denna krigföring.
krigföringen? Här kommer beskrivningar på militärkartografiska kårer eller andra organisationer för att hantera geografisk information att undersökas. Eftersom organisationerna ofta beskrivs utifrån dess arbetsuppgifter, och i mindre grad dess koppling mot krigsföring, kommer arbetsuppgifterna lyftas fram för att se om det går utifrån dem hitta på vilket sätt de bidrog till krigsföringen.
För att besvara den andra frågan, om det civila behovet kommer referenser till diplomatiska och ekonomiska behov att eftersökas i materialet. Källmaterialet är ett militärt källmaterial vilket kommer påverka resultatet av denna fråga om civila behov.
I avslutningen sammanfattas uppsatsen och resultatet samt ytterligare behov av forskning diskuteras.
2. Bakgrund
Krigföringens idéer under 1700-talet
Lars Ericson Wolke har skrivit om den militärteoretiska utvecklingen som skedde under 1700-talet med upplysningen och dess dyrkan av förnuft samt vetenskap. Under århundrandet leder kunskapsvurmen till att krigsvetenskapen växer fram, vilket resulterar i allehanda teoretiska verk om krigföring. Exempel på detta är hur Jean-Charles de Folard (1669-1752) runt år 1730 förespråkar chocktaktiken, med falangen som förebild. Detta var en föregångare till den taktik som blev vanlig i de franska revolutionsarméerna. Moritz av Sachen (1696-1750) förespråkade kombinerade förband, som en modern version av en romersk legion, vilket la grunden för högre kombinerade förband såsom divisioner eller armékårer. Fredrik II av Preussen var intresserad av teori, för att hitta de för Preussen lämpligaste sätten att föra krig. År 1772 gav Jacques Antoine Hippolyte, Comte de Guibert, ut ett verk med en teoribildning som senare skulle bli den napoleonska armékåren.22 Utöver dessa fanns det åtskilliga teoretiker som bidrog i den dåtida militärvetenskapliga utvecklingen. Olika teoretiska idéer implementeras under århundrandet i Europas arméer. Dock så kom de mest genomgående militära förändringarna att genomföras i Frankrikes arméer under 1790-talet.23 Efter revolutionen fanns det förutsättningar för genomgripande förändringar av arméorganisation och införandet av nya doktriner, än tidigare. Frankrike införde krigföring och militär strategi med massarméer som rörde sig över stora områden och detta ledde till stora framgångar för dem. Detta ledde i sin tur till en följdreaktion där övriga länder i Europa också genomförde genomgripande reformer i början av 1800-talet. Även i Sverige fanns en liknande utveckling under 1700-talet där Savolaxbrigaden är ett exempel på en implementering av nya idéer. Savolaxbrigaden, som bildades 1775, var den första svenska brigaden med kombinerade förband d.v.s. bestående av infanteri, artilleri och kavalleri inom samma enhet.24 Den som föreföll ha varit drivande för Savolaxbrigadens bildande och sammansättning var dess befälhavare Göran Magnus Sprengtporten.
22 Ericson Wolke, Lars, Krigets idéer: svenska tankar om krigföring 1320-1920, Medström, Stockholm, 2007, sid
130-136.
23
Ericson Wolke, Lars, 2007, sid 206.
24
Militärkarteringens utveckling under 1700-talet och Fältmätningskåren
Under 1700-talet var det Lantmäteriet som genomförde kartering och gjorde ekonomiska beskrivningar i Sverige. En deluppgift för dessa var militär kartering. År 1776 fanns det 201 lantmätare och 150 biträden. 25 En skillnad mellan civil och militär geografisk informationsinhämtning är vad man ville efterforska. Den civila geografiska informationsinhämtningen fokuserade på ekonomisk nytta. 26
Under kriget 1741-43 konstaterades det att det fanns ett stort behov av bra kartor, särskilt i gränstrakterna. Gustaf III förberedde för ett nytt krig mot Ryssland, som kom att äga rum 1788-90.27 Dessa orsaker ledde till bildandet av Finska rekognosceringsverket 1776. Widmalm menar
att kartorna inte byggde på avancerade geodetiska eller astronomiska metoder utan på en mer impressionistisk militärkartografisk tradition.28 Förslag om att inrätta ett svenskt krigsarkiv kom också i samma period, redan år 1774, författat av Grefve S.J Cronstedt, Konungens Över Adjutant, men projektet verkar avstannat på grund av författarens död.29 Betydelsen av kunskap om kartan framgår ur vad officersutbildningen innehöll. När svenska Krigsakademin grundades 1792 fick ämnet ritning påfallande många lektionstimmar och den var grunden i kadetternas utbildning i kartritning.30
Fältmätningskårens första chef, Tibell, har mycket stor betydelsen för den militära kartografins utveckling runt år 1800. Tibell var förespråkare för att officerarna skulle orientera sig mer militärvetenskapligt och bildade därför det Svenska Krigsmannasällskapet. Han följde den militära utvecklingen som skedde på kontinenten och detta ledde 1798 till att Tibell tog tjänst som ingenjörskapten i franska armén. Efter Napoleons italienska fälttåg blev Tibell direktör för den Topografiska kåren i Cicalpinska republiken stationerad i Milano. Denna kår hade många likheter med den framtida svenska fältmätningskåren. Den hade ett krigsarkiv och huvuduppgiften var att upprätta geodetiskt och astronomiskt grundade kartor samt göra statistiska och militärhistoriska beskrivningar. Det fanns också en uttalad koppling mot civil kartografi.
25 Widmalm, 1990, sid 68. 26 Widmalm, 1990, sid 70-74.
27Ottoson, Lars & Sandberg, Allan, Generalstabskartan 1805-1979, Kartografiska sällsk., Stockholm, 2001 sid 8. 28
Widmalm, 1990, sid 277.
29
Norberg, 2005, sid 12.
30
1803 återvände Tibell hem och utformade en detaljerad plan för Fältmätningskåren.31 Tibell
framhävde att en Fältmätningskår behövde bildas eftersom ”den franska arméns stora rörlighet och snabbar marscher var exempel på vad goda topografiska kunskaper kunde medföra”.32 År 1805 bildades Fältmätningskåren och dess uppgift var att upprätta kartor gjorda på ett systematiskt och standardiserat sätt samt i text göra beskrivningar med topografiska och statistisk information samt göra militärhistoriska skildringar. Kåren skulle börja med att kartlägga gränstrakter och pass som hade militär betydelse.33 Det nya med fältmätningskåren var bättre trianguleringsmätning samt standardiserade tecken och symboler.34 Brigaderna utförde kartering sommartid och renritning samt utbildning vintertid.
I krig skulle kåren stå till arméns förfogande och utföra rekognoseringar, exempelvis för marscher och när läger skulle slås. Fältmätarna skulle också göra skisser och samla information om stridshändelserna för att göra krigshistoriska beskrivningar.
Fältmätningskåren skulle bestå av en generalkvartermästare, två brigadchefer, samt fyra kaptener, sex löjtnanter och sex underlöjtnanter. Dessutom anställdes civil personal i form av en professor, en sekreterare, två renritare och en vaktmästare. Kåren organiserades i en västlig och en östlig brigad samt ett krigsarkiv.35
Under fältmätningskårens sex år hann den understödja vid kriget i Pommern samt i krigen mot Danmark och Ryssland. Efter förlusten av den östra rikshalvan, Finland, 1809 så fanns inte behovet och resurserna för en östra brigad. 1811 skedde en omorganisation och kåren ombildades till en fältmätningsbrigad i Ingenjörskåren.
I de civila svenska satsningarna på naturvetenskap så blev småskalig landkarteringen lågt prioriterad då det ansågs ha mindre civil nytta. Men med tiden ändrades synen på den civila nyttan och militärgeografiska arbeten började offentliggöras från 1820-talet36
31 Widmalm, 1990, sid 278-283. 32 Widmalm, 1990, sid 281.
33 Gussarsson Wijk, Maria, Höglund, Mats & Lundström, 2013, sid 265-266.
34 Lundström 1999, sid 42.
35 Gussarsson Wijk, Maria, Höglund, Mats & Lundström, 2013, sid 265-266.
Widmalm, 1990, sid 285.
3. Sambandet mellan Fältmätningskåren och krigföringen
Hur beskrevs krigföringen?
Den här undersökningen börjar med att fastställa att det över huvud taget ansågs, under den undersökta perioden, att det fanns ett förändrat sätt att bedriva krig. Att det fanns personer som ansåg att krigsföringen förändrats mot tidigare framkommer på ett antal ställen i materialet. Exempelvis i brevet som reglerar upprättandet av Fältmätningskåren där det står att ”Et förändradt Krigssätt”37 har gjort att Fältmätningskårens kompetens behövs. Major Gripenberg skriver också i ett brev där han beskriver Finska rekognoseringen, vid krigen 1788, hur deras kartor var ”lämpligast efter dåvarande sätt att föra Krig”.38 Dessa är två exempel och det finns betydligt fler i det nedan redovisade materialet. De källor som beskriver krigföringen i mer generella drag kommer alla från krigsvetenskapsakademins tidningar och är skrivna mellan år 1797 och 1808. Men hur beskrivs då krigföringen?
Från 1797 finns en artikel om det årets fälttåg i Italien och Österrike i striderna mellan Frankrike och Österrike. Författare är ej angiven men vid den här tiden var Tibell redaktör. I beskrivningen görs jämförelser i huvudsak mellan den franska och österrikiska ledningen men även med den svenska. Det beskrivs hur det österrikiska ”KrigsHofRådet” (högsta militära ledningen) i Wien gjorde planer och gav order till sina generaler, vilka inte vågade ta egna initiativ. Det österrikiska ledningssättet jämförs med det franska, som med sitt ”Directorium” (högsta militära ledningen) endast ”gifver tillkänna i hvad trakt och hvilka hufudföremål operationerna böra föras, men lemnar resten till Generalernas utförande.” I moderna termer skulle man kunna säga att den österrikiska ledningen beskrivs som detaljstyrande och den franska som uppdragstaktisk. Det beskrivs att svenska armén under 1700-talets krig fått lära sig det negativa med detaljstyrning genom det sätt som order gavs av Generalerna från Rikets råd i Stockholm.39 Det skulle kunna vara så att författaren ville påverka ledningsmetod i Sverige genom att ge utländska och tidigare
37 KrA, förteckning 52A, D Inkomna handlingar huvudserier I, Kongl. Bref, ordres och övriga tjänsteexpeditioner,
ankomna till Kongl FältmätningsCorpsen År 1805-1811 Nummer 1, Datum 16/4, Ankommen 1/5 1805, Angående inrättandet af en FältmätningsCorps, med staten.
38 KrA, förteckning 52A, E inkomna handlingar särskilda serier, Från Major Gripenberg Afgångne 2 mem. Under
campagnen i Finland Åhr 1808 och 1809 ang fältmätningskåren
Från Major Gripenberg Afgångne 2 mem. Under campagnen i Finland Åhr 1808 och 1809 ang fältmätningskåren.
39 KrA, krigsvetenskapsadamiens handlingar, krigsmannasällskapets handlingar 1797, No 2 Krigstidningar
svenska exempel. De svenska exemplen är från mitten av 1700-talet vilket innebar att de verksamma personerna i ledningen inte längre fanns kvar i tjänst.
I en artikel om infanteriet från 1798 av Tibell: ”Svenska armén under sista kriget i Pommern utmålas af de utländska författare som en parodi på då varande rörliga krigshärar.” Trossens utrustning anges som ett problem i detta då den anges ej vara lämpligt organiserad och utrustad.40 Återigen används krig i mitten på 1700-talet för att ge dåliga exempel.
En artikel från år 1800, av okänd författare, beskriver förtjänsterna av Frankrikes lättrörliga artilleri ”sedan krigs-operationerna i våra tider, af den stora Preussiska Monarke fått en alldeles ohörd hastighet, och sedan de sista fälttågen icke endast bibehållit, utan förökat denna egenskap.”41 Andra artiklar i krigsvetenskapsakademins handlingar tar upp bristen på rörlighet i det svenska artilleriet på grund av äldre tyngre konstruktioner. I en annan artikel anges att det svenska fältartilleriet är ”mindre rörligt än närvarande taktik fodrar”.42
Författat av Adolf Ludvig Friesendorff, Friherre, General-Major m.m. finns ett tal bevarat från år 1800 där det framförs att i nyare krig har lättare trupper fått ett stort genomslag i krigföringen. Det beskrivs också att kriget avgörande mest kommer från ”fördelagtiga posters intagande och försvar, i afskärande af förnödenheter och tillgång till anlagda magasin” och därigenom ett stort behov av lätta trupper. Franska soldaten anges som lätt och att den marscherar utan tross för att uppnå snabbhet.43 Lättare förband lyfts fram som något som möjliggör manövrerande för att avskära motståndarens underhållslinje. Detta går i linjer med hur operationslinjer brukar beskrivas och användas.
40
KrA, krigsvetenskapsadamiens handlingar, krigsmannasällskapets handlingar 1798 Tankar om Svenska Infanteriet; af G.W.T.
41 KrA, krigsvetenskapsadamiens handlingar, krigsmannasällskapets handlingar 1800
Om ridande artilleri.
42 Krigsmannasällskapets handlingar år 1802, sid 188.
43 Krigsmannasällskapets handlingar år 1801, Tal hållet den 30 Dec 1801 av Adolf Ludvig Friesendorff, Friherre,
I en artikel från 1805 beskriver M.B. hur krigföringen ändrats efter revolutionen. Det beskrivs att ”såg man nu för första gången otaliga härer följa en gemensam plan, genom sammanhängande rörelser understödja hvarandra, och med förenade krafter arbeta på vissa gifna ändamåls verkställande.”44
1803 håller Tibell ett tal för Krigsmannasällskapet där han ger sin syn på krigföringen under perioden. Den fokuserade mycket på rörlighetens betydelse. Att hålla koll på vilka framsteg andra länder gjorde togs också upp. Talet genomsyrades av hur franska armén för krig, något som Tibell hade en god erfarenhet av efter sin tjänstgöring för franska armén. Divisionen och att slåss med ”blandade vapen” berörs i talet samt förmågan till rörlighet betonas tydligt. En viktig anledning att framrycka på flera operationslinjer anges vara möjligheten till underhåll och kvarter. Det menas att eftersom divisionerna manövrerade åtskilda behövde de ha order som bara tog upp det viktigaste. I divisionerna behövdes också egna staber. De olika cheferna skulle ha fulla befogenheter inom ramen för sina operationer. Det anges att den franska armen fick sin höga framryckningshastighet eftersom de inte förlitar sig på magasin utan att armén försåg sig från de områden som de passerade. Huvudfokus i artikeln ligger på rörlighet och på hur snabbhet uppnås.45
G.L. för fram de administrativa behoven i krigföringen i en artikel om nödvändigheten av en ”Krigs-Minister”. Artikeln har sin utgångspunkt i den Franska administrationen som menas gett bra förutsättningar för militära operationer. Författaren ställer frågan ”hvad är. Som gör att Franska Arméerna i så många år, och vid så många, så olika och så stora företag, alltid till det högsta möjliga resultat förmått bringa sina framgångar, och deremot alltid till de möjligen minst svåra följder kunnat reducera motgångars inflytande.”46 Det menas att en delförklaring till de militära framgångarna är den franska administrationen som anges vara säker och beräknelig. Därigenom menas att goda förberedelser och planläggning kunde göras.47
44 Kongl. Krigsvetenskapsakademins handlingar 1805, Om den fördelaktigaste ställning för Infanteriet är på två eller
tre led, sid 73.
45 Kongl. Krigsvetenskapsakademins 1807, Tal hållit av Tibell inför Krigsakademien 9 dec 1803 46 Kongl. Krigsvetenskapsakademins handlingar 1808, Sid 223-265
Tittar man på vad krigsvetenskapsakademins övriga artiklar avhandlar är ett återkommande tema fördelar och nackdelar med lätt respektive tyngre trupp. För kavalleriet diskuteras huruvida svenska armén bör ha tungt kavalleri eller lätt kavalleri, såsom husarer. Motsvarande diskussion för infanteriet där linjeinfanteriet kontra jägare diskuteras. För artilleriet förs det lättrörliga artilleriet fram som det fördelaktiga och ett antal artiklar avhandlar möjligheterna att tillverka lättare kanoner samt hur man kan göra artilleriet mer rörligt. Att franska armén beskrivs i positiva ordalag är genomgående i tidningen, och under den undersökta perioden hade Frankrike stora militära framgångar.
Sammanfattningsvis kan man säga att vikten av förbandens rörlighet som genomsyrar materialet. Är det inte rörligheten som direkt berörs är det indirekt med beskrivningar av exempelvis fördelarna med lättare (vikt, inte kaliber) artilleri och lättare tross. Detta till motsats till de negativa beskrivningarna av tyngre artilleri eller tyngre tross. Ledning tas upp, med uppdragstaktik som det fördelaktiga, och divisionen med kombinerade vapen. Även den franska administrationen förs fram som effektiv.
Hur beskrevs den geografiska informationens koppling till krigföringen?
Även till den här frågan är absolut huvuddelen av källorna från Krigsvetenskapsakademins tidningar. De dokument som inte kommer därifrån är två brev skrivna av Tibell respektive Cederström för att förklara nyttan med geografisk information.
Som besvarandet av den tidigare frågan visat, beskrevs den franska armén utifrån sin rörlighetsförmåga. I en artikel från 1797, angående fälttågen i Italien, finns även en referens mellan kopplingen mellan geografin och krigföringen. ”Bounapartes noga kännedom af landet, och i följd däraf uträknade marscher, hvaraf följden var att alltid Kolonnerne48 ankommo på
utsatt dag och timme”49 Det vill säga att en god geografisk kunskap medgav ett manövrerande
med skilda enheter som kunde ankomma till en förutbestämd plats på en förutbestämd tid. Detta
48 Kolonn kommer från det latinska ordet för pelare. Militärt behandlar kolonn formationer på djup. Tillskillnad på
linjer som behandlar formationer på bredd. I den form den används i det undersökta materialet betyder det ett förband som framrycker enskilt. En kolonns framryckningsväg kunde också beskrivas som operationslinje. Kolonn i större förband ska inte sammanblandas med kolonntaktiken som är en stridstaktik på lägre nivå.
är något som överensstämmer bra med annan litteratur där manövrerandet på olika operationslinjer var typiskt för Napoleonkrigen.
1798 publiceras en beskrivning om Finlands rekognosering. En stor del av artikeln avhandlar betydelsen för den unga officeren att öva rekognosering50. ”En yngling… får under öfning i rekognosering tillfällen att till olika trakter lämpa sina kunskaper. Han lär sig att döma huru stort antal troppar på en gifven trakt kunna nyttjas: han finner öfverallt för sin inbillning militariska positioner, slagfält, mindre träffningsplatser m. M. Hans öga vänes och hans förstånd skärpes, att vid olika belägenheter finna säkraste utvägen att med förmån anfall eller försvara sig, förfölja eller retirera; med ett ord: han vinner det så kallade militariska ögonmåttet. Genom en vidsträcktare kännedom af landet ledas hans tankar till konsten att sammanbinda det hela af en krigshärs ställning och rörelser; han lär sig att finna hvilka tillgångar äro lättast att försvara, hvilka ställen äro tjänligast till läger, hvad försiktighetsmått ett sådant ställe kräfver, hvilka vägar böra betäckas, hvar magasin böra anläggas m.m.” Det beskrivs också hur Gustaf III uppmärksammade behovet av Finlands befästande och gav order om att en ny försvarsplan behövdes med ett yrkande av rekognosering av gränsen som följd. Det anges att därefter bildades norra och södra rekognoseringen att utföra arbetet.51
Georg Carl von Döbeln skrev år 1800 i en artikel där geografisk information avhandlas. 52 Han beskriver hur rekognoseringar skall förenas med ”topografiska teckningen; militära och lokalbeskrifningar”, vilka anges vara oumbärliga. Det menas att en 10 år gammal ”RekognoseringsKarta är på många ställen obrukbar. Tid och mennosko-åtgärd förändrar allt. Den skogstrakt som för 10 år sedan bestod av stubbar, skogsvexter, vindfällen varit otillgänglig, kan nu vara den slätaste, bärande mark; sanka låga ängar, genom dikning eller vatten-afledning, den hårdaste mark.” Om dessa förändringar ej skulle föras in på ”rekognoserings” kartan skulle den ej blir mer användbar ”militäriskt afseende och gagn” än en geografisk karta innehållande större orter och vattendrags namn. Detta skulle innebära att ny rekognosering alltid behövs göras inför ”alla krigshändelsers företag rekognosera å nyo, enligt afsigt och ändamål.” Det anges att
50 Rekognosering är att aktivt samla information om exempelvis en fiende eller geografisk information.
51
Krigsmannasällskapets handlingar år 1798, Beskrifning om Finlands rekognosering.
för att kunna göra rekognoseringar på ett bra sätt behöver personer ”till detta tidigt utbildas och övas.”53
I en recension från 1802 av en bok om ”Den nyaste Krigshistorien af E.L.Posselt” tas vikten av topografisk information upp. Boken handlade om krigshändelserna 1798 och 1799. ”Utom den historiska nyttan man kan draga af denna bok, ger den äfven en militärisk läsare anledning till många anmärkningar, öfver nödvändigheten att i fält bestämma operationerna, så väl i detalj som i det generella, efter landets topografiska beskaffenhet.” Vidare pratas om ”det nära sammanhang som är emellan topografin och de övriga militäriska vetenskaperna.”54
Tibell lägger i ett brev från 1802 till Cederström grunden för sin hemkomst till Sverige genom att erbjuda sina tjänster till svenska staten. I brevet förklaras vinsterna med kartering och varför den behöver göras. Tibell menar att de senare förbättringar i det topografiska arbetet och hur det därefter implementerats med ”Topografernas arbetsamhet och dristighet at väl recognocer landet” har haft en stor betydelse för den franska arméns ”marcher och djerfva rörelser”. Det menas att tyska arméernas motgångar berott på att de inte brytt sig så mycket om rekognosering och kartor men att de nu fått upp ögonen för detta och ”insedt deras fel och halfva Tyskland är nu betäckt med FältIngenieurer”. Det menas att det visar sig att det inte fungerar att tilldela karteringsuppgiften till fortifikatörerna då de har andra viktiga uppgifter och att deras arbete inte kommer att uppnå hög kvalitet om de fick ytterligare en uppgift. ”den som har många järn i elden måste låta somliga brännas!”
Det menas att det behövs göras militära och strategiska beskrivningar över gränsprovinserna där man kan fastställa försvarslinjer. Det menas också att det behövs militärhistorisk forskning av gamla krig för att man inte skall hamna i samma fel och olägenheter igen, vilket anges ha skett tidigare.55
53 Krigsmannasällskapets handlingar år 1800, sid 163-164 skrivet av G.C von Döbeln, Överstelöjtnant. 54 Krigsmannasällskapets handlingar år 1802, sid 76- Resension av Den nyaste Krigshistorien af E.L.Posselt. 55KrA, Bror Cederströms arkiv, vol. 2, Tibell till Cederström, 16/11 1802.
Cederström skickar i sin tur 1804 ett brev till kungen som avhandlar krigföringen och topografin. I brevet beskrivs att den”förändring krigsättet undergått”, där man genom ”dristiga marscher söker kringå” fiendens som man tidigare inte ”lämnat ur sikte, har givit landets kännedom ett ännu större inflytande” på krigsoperationerna. Det påpekas att landets kännedom alltid varit grunden för krigsplaneringen, men att skillnaden låg i att förr slog armén läger på samma plats medans nu så är armén mer utspridd. Det menas att fiendens armé nu även kan kringgå den egna armén vilket innebär att man inte hinner rekognosera all yta som behövs utan att man måste rekognosera redan i fredstid. Topografin anges också ha utvecklats som vetenskap under senare tid. Det menas att för att man skall få ländernas rätta läge behöver kartorna vila på trigonometriska mätningar och astronomiska observationer. Cederström fortsätter med att gå in på arbetet och att det behövs vidsträckta teoretiska kunskaper vilket innebär ett behov av specifikt avdelade personer, fältmätarna. Det beskrivs även att ett arkiv behövs.56
Tibell skriver 1806 en artikel där han anger att ”Vid Krigsoperationer ingår nu landets topografi mer än förr, men vid bataljedag är detta mer ett biämne, Topografien har blifit af det största inflytande för Strategien, men nästan umbärlig för Taktiken, der nu allt afgöres genom rörelsernas hastighet och troppernas personliga tapperhet, att gå fienden inpå lifvet.” Här gör Tibell en åtskillnad på strategin och på taktiken. Topografin lyfts fram som viktigare för strategin där manövrerandet och rörelsen fått större betydelse och mindre för taktiken där den franska kolonntaktiken innebar att man flankerade i mindre omfattning och anfall rakt på fienden. I övrigt ligger denna artikels fokus på om vikten av att agera. 57 En modern tolkning kan vara att artikeln handlar om vikten av att ta initiativet och komma innanför fiendens beslutscykel.
Fältmätare Carl Gustaf Tawaststjerna publicerade 1807 en artikel om topografi. 58 Författaren menar att det gjorts vetenskapliga framsteg som sedan lett till förändringar av det militära användandet. I artikeln menas att strategin förändrats så att det blivit svårare att förutse när och var ”träffningarne” skulle ske. Detta menas innebära ett ökat behov av kartor över större områden.
56KrA, Cederströmska arkivet, vol 10, 209-15, Bror Cederström, PM till Kungl maj:t om inrättande av
fältmätningskår 19/12 1804.
57 Kongl. Krigsvetenskapsakademins handlingar 1806, G.W.T. Något om dristigheten i krigsoperationer, sid 16-17.
58 Kongl. Krigsvetenskapsakademins handlingar 1807, Strödda anmärkningar öfver Topografien af C.G.T. sid
Författaren menar att ”Topografien” under åren före artikeln skrivande gjort betydande framsteg samt att dess militära betydelse förändrats. Författaren delar in förändringarna i sex delar:
1. Det menas att de senare förändringarna av strategi/krigsoperationer har påverkat vilken information som behövdes på kartorna. Det menas att kartorna tidigare avbildat pass och vissa förutsedda slagfält medans att nu behövde hela ”krigsteatern” avbildas. Det menas att de äldre krigen var det lättare att förutse vilka områden som striderna skulle ske. Det nyare kriget däremot hade blivit snabbare och strider kunde ske överallt. ”der hvar jordfläck kunde blifva slagfält , sedan alla pass, genom aflägsna marcher och sammanhängande operationer, kunde kringås och tvingas att utan träffning öfvergivas.” Detta anges ha inneburit att den karta som skulle vara till mest nytta var Strategiska/operationskartor, även kallade generalkartor, som uppvisade landets allmänna struktur ned åssträckningar, vattendrag och olika sorters vägar.
2. Behandlar att de nya kartorna i högre grad innefattar topografisk information. Den mängd information som behövs i de nya kartorna innebär att de behövs göras i fredstid. Kartorna menas vara nyttiga både i militär, politiska och ekonomiska syften.
3. Det förs fram att det förr användes många olika skalor på kartorna men att det nu fastställts ett mindre antal kartor vilket förenklade arbetet och tillgodosåg de behov som fanns.
4. Behandlar olika metoder att markera höjdskillnader samt olika teckens användande. Det menas att sättet som olika markeringar skall göras på är att man från olika håll ska kunna förstå vad som avbildats, vilket anges vara lämpligt för det förändrade krigssättet.
5. Det menas att förr så var armén samlad vilket innebar att ett exemplar av kartan behövdes och att långsamheten i operationerna innebar att kopiering kunde ske under pågående fälttåg. Detta menas vara en skillnad mot ”nu varande” krigssätt där arméerna rörde sig i mindre enheter. Detta innebar att kartorna behövde graveras (för att möjliggöra tryckning) 6. Behandlar olika typer av höjdförändringar. Det menas att dessa behövs avbildas på ett bra sätt, där deras sammanhang framgår, för att kartan skall vara nyttig både i militärt och ekonomiskt avseende.59
59 Kongl. Krigsvetenskapsakademins handlingar 1807, Strödda anmärkningar öfver Topografien af C.G.T. sid
Utifrån det redovisade materialet förstärks bilden av att krigföringen ansågs kännetecknas av att förbanden manövrerade över större områden än tidigare. En annan skillnad som lyfts fram är det ledningsmässiga där befälhavarna tidigare haft sina förband samlade men nu var de utspridda över större områden. Detta innebar att kartorna behövde visa större områden eftersom man inte kunde rekognosera alla områden som förbanden kunde manövrera på. Detta innebar att mer kartering behövdes göras i fredstid.
Hur beskrevs varför och på vilket sätt fältmätningskåren behövdes till krigföringen?
Här har organisationer som på olika sätt sammanfaller med Fältmätningskåren i dess uppgift undersökts. Det vill säga organisationer som har som uppgift att hantera geografisk information. Eftersom organisationerna ofta beskrivs utifrån dess arbetsuppgifter, och i mindre grad dess koppling mot krigsföring, kommer arbetsuppgifterna lyftas fram för att se om det går utifrån dem hitta, på vilket sätt de bidrog till krigföringen.
Det första svenska förslaget om att inrätta en organisation inom Fältmätningskårens verksamhetsområde gjordes av Grefve S.J Cronstedt, Konungens Öfver Adjutant, i artikeln ”Om ett Krigs-Arkivs Inrättande.” Denna artikel skrevs redan 1774, och inlämnades till kungen, men projektet verkar avstannat på grund av författarens död. Artikeln beskriver ett behov av information för att kunna mobilisera samt att i fredstid kunna göra försvars och operationsplaner. För mobilisering så anges att det behövdes information om vilka tidsförhållanden som gällde vid postgång, förbandens marschrutter med tidsbedömningar, resurser längs med transportleder och detaljer kring tillgång av transportresurser. För den fredstida krigsplanläggningen behövdes kartor och beskrivningar över de områden där man ansåg att krigsoperationer skulle ske. Detta var områdena på båda sidorna av gränserna till andra länder samt angränsande kuster. Det menas att utan denna kartering blev sannolikheten hög att förlora. Det refereras även till att tidigare förluster i krig berott på brist av denna typ av information, såsom krig i Finland och Pommern. För att kunna samla den information anses det i artikeln att det skulle behöva bildas ett krigsarkiv. 60
60
När Tibell 1802 skriver till Cederström för att förbereda sin hemkomst (brevets innehåll finns angivet under den förra delfrågan) så beskrivs förtjänsterna med en utökad kartering och behovet av fältingenjörer. Utöver detta hoppas Tibell att det kan finnas någon möjlighet till en tjänst för honom i Sverige. Däremot går Tibell i brevet inte in direkt på bildandet av Fältmätningskåren. Han beskriver indirekt att en sådan organisation behövs och förtjänster med ny kartering. Tibell framför att Topografernas rekognoseringar av landet hade haft en stor betydelse för den franska arméns ”marcher och djerfva rörelser”.61
I Cederströms brev från 1804 till kungen (brevets innehåll finns angivet under den förra delfrågan) gås behovet av en ”Topografisk Corps” med en organisation och arbetsuppgifter som ligger nära den Fältmätningskår som året efter bildas. Cederström anger att behovet av vidsträckta teoretiska kunskaper innebär att specifikt avdelade personer behövs, dvs. fältmätarna. Det beskrivs även att ett arkiv behövs.62
Brevet som reglerar bildandet av Fältmätningskåren ger motiv samt uppgifter för kåren. 63 ”Et
förändradt Krigssätt, som gör en noga kunskap af landet oundgänglig, och svårigheten för Officerarne af Wår Fortification at medhinna så vidsträckta recogoseringar, som erfordras för at fullkomligt känna egen gräns, och samla de bästa Chartorna öfver grannarnas, jemte de framsteg Topografien i sednare tider vunnit medels uppfinninga af säkrare instrumenter, som fordra et eget handlag at bemästra har gjort det till en nödvändighet, att en särskill Corps måste upprättas, som jemte recognoseringen till landets statistika och militaira kännedom, skall hafva till föremål Krigshistoriens författande”. Innebörden av ”Et förändrat Krigssätt” gås det inte in djupare på i texten. Kåren hade som uppgift att göra kartor grundade på astronomiska observationer triangulering samt topografiska, statistiska och militära beskrivningar över alla militära positioner och försvarslinjer på gränserna. Kåren skulle också vara införlivad i och åtfölja Generalstaben,”för att affatta Krigsteatern, utse läger, förätta recognoseringar, afteckna läger, träffningar och fältslag, föra anteckningar öfver Arméens operationer, och författa Krigs militaire
61 KrA, Bror Cederströms arkiv, vol. 2, Tibell till Cederström, 16/11 1802.
62 KrA, Cederströmska arkivet, vol 10, 209-15, Bror Cederström, PM till Kungl maj:t om inrättande av
fältmätningskår 19/12 1804.
63 KrA, förteckning 52A, D Inkomna handlingar huvudserier I, Kongl. Bref, ordres och övriga tjänsteexpeditioner,
ankomna till Kongl FältmätningsCorpsen År 1805-1811 Nummer 1, Datum 16/4, Ankommen 1/5 Angående inrättandet af en FältmätningsCorps, med staten.
historia” Brigadchefen (för Fältmätningskårens västra eller östra brigad) skulle ”Sjelf samlar han ämnen till gränsens allmänna militairebeskrifning, och författar relationer om de viktigaste pass och försvarslinier.”64 I detta brev gicks det inte in djupare på sammanhanget för kårens bildande och mer detaljerat på hur de skulle arbeta.
Ett förtydligande av arbetsuppgifterna görs senare samma år när Tibell i ”Fortificationens och fältmätningskårens åliggande i fält”. Där anges att Fältmätningskåren skall ”Recognosera Landet, afteckna Positioner, träffningar och Marcher, utse utse Läger och quarter samt föra Historiska anteckningarne öfver Arméens Operationer.”65
1807 har Tibell skrivit en artikel om Fältmätningskårens bildande utifrån den kungliga instruktionen. Mycket fokusering på den fredstida karteringen och en del om utbildning, organisation och krigsarkivet med kartsamling, böcker och instrument, modeller. Artikeln har en beskrivning av vad landets beskrivningar skall innehålla. Beskrivningen består av tre avdelningar av vilken typ av information som skall inhämtas. Första är information är beskrivning av jordskorpan. Andra är landets statistik och den tredje är militär beskrivning. Det framgår också att instruktioner för uppgifter i fält är stadgat i stora drag men att en mer detaljerad tjänsteföreskrift skall utarbetas.66
I en artikeln ”Om Krigs-Administration och Krigs-Befälets Organisation” från 1808 nämns fältmätningsofficerarna kort. ”Dessutom måste hvar BrigadChef i fält förses med en fältmätningsOfficer: BrigadAdjutanten kan och måste afgifva Situationsrapporter, men att rita kartor kan han ej medhinna.” Divisionen och brigadens roll framställs som viktig i artikeln67
64 KrA, förteckning 52A, D Inkomna handlingar huvudserier I, Kongl. Bref, ordres och övriga tjänsteexpeditioner,
ankomna till Kongl FältmätningsCorpsen År 1805-1811 Nummer 1, Datum 16/4, Ankommen 1/5 Angående inrättandet af en FältmätningsCorps, med staten.
65
KrA, förteckning 52A, D Inkomna handlingar huvudserier I, Kongl. Bref, ordres och övriga tjänsteexpeditioner, ankomna till Kongl FältmätningsCorpsen År 1805-1811, Nr 30, datum 17/11, ank 17/11.
66 Krigsmannasällskapets handlingar år 1807, G.W.T. Om Kongl. Fältmätningskårens inrättning.
En mer detaljerad instruktion för arbetet i Fält kommer 1809 i form av ”Instruktion för kongl. Fältmätningscorpsens tjänstgöring i fält.”68
Den här instruktionen går tämligen detaljerat in på vad fältmätarna skulle göra i fält. I instruktionen nämns förutom personalfördelning och ansvaret för kartor att fältmätarna även hade ansvar för marsch och läger.
När marsch skulle ske, på en eller flera kolonner, kunde fältmätningsskåren upprätta ”marche-Cartor”. Bredden på dessa skulle vara det avstånd som krävdes för sidopatruller att upprätthålla säkerheten på marschvägen. Om förbandet skulle marschera på flera kolonner skulle fältmätningschefen (högsta befälet vid detachementet från fältmätningskåren) ge förslag på lämpliga vägar att ta, eller om nya måste öppnas, samtidigt som kolonnerna inte skulle ha för långt avstånd mellan varandra. Dessa förslag skulle utgå från generalens lämpligaste ändamål. En fältmätningsofficer borde också, om deras antal räckte, leda marschen på respektive kolonn, samt rekognosera och anteckna situationen i anslutning av marschvägen så långt ut som var möjligt. Fanns ingen fortifikationsofficer med skulle fältmätningsofficeren också leda arbetsstyrkan vid avantgardet för att se till att det var fri väg/gick att ta sig fram i marschriktningen. Marschkartor skulle särskilt upprättas när armén marscherade på flera kolonner, och särskilt om det var obanade eller mindre kända vägar som skulle användas för marschen. På marschartan skulle alla underrättelser som behövdes för marschens ”säkerhet och bekvämlighet” finnas med. En sådan borde varje kolonnchef ha.
När armén skulle ”campera” skulle Fältmätningschefen föreslå lämplig plats utifrån underrättelser från kartor och rekognoseringar samt med hänsyn till dagsmarschens längd och fiendens gruppering. När väl generalen som var chef bestämt vilken, av de föreslagna lägerplatserna, som var lämpligast var det fältmätarens uppgift att tilldela platser till de underlydande enheterna. Man skulle vid platsfördelning ta hänsyn de olika förutsättningar som fanns beroende på om förbandet bodde i tält, lövhyddor eller jordhyddor. Så fort läger intagits skulle fältmätaren göra en karta över lägret med omnejd. Prioriterat var att snabbt få en uppfattning om området mellan Fältvaktslinjerna och själva lägret. Var en brigad förlagd ensam och det inte fanns någon fortifikationsofficer skulle fältmätaren kommendera arbetsmanskap att röja undan naturhinder så att de inte var avskurna från varandra med dessa.
68 KrA, förteckning 52A, D Inkomna handlingar huvudserier I, Kongl. Bref, ordres och övriga tjänsteexpeditioner,
ankomna till Kongl FältmätningsCorpsen År 1805-1811.
