Självständigt arbete (30 hp)
Författare Program/Kurs
Kn Clas Olovsson HOP 19-21
Handledare Antal ord: 19 992
Fil dr Peter A. Mattsson Beteckning Kurskod
Självständigt arbete mastersuppsats, krigsvetenskap
2HO013
Flexibilitet utifrån ett marint perspektiv
En kvalitativ studie om hur flexibilitet förstås vid ledning av marinens sjöstridskrafter Sammanfattning:
Dagens moderna konflikter tenderar att utmana den traditionella synen på krig och föranleder att militära organisationer behöver utveckla ett flexibelt förhållningssätt för att hantera den osäkerhet som genomsyrar den moderna operationsmiljön. I syfte att kunna hantera den osäkerhet som det framtida slagfältet därmed medför har Försvarsmakten inkorporerat militärteoretikern Meir Finkels flexibilitetsteori i den doktrin som utgör grunden för planering och genomförande av operationer. Det är emellertid en teori som är utarbetad för att besvara frågan hur arméstridskrafter ska hantera osäkerhetsproblematiken på slagfältet. Huruvida teorin även är applicerbar i den kontext som de svenska sjöstridskrafterna verkar i är därför inte en given utgångspunkt. Med utgångspunkt i det beskrivna problemet och Finkels flexibilitetsteori redogör denna
teorikonsumerande och delvis teoriutvecklande enfallsstudie för hur flexibilitet förstås vid ledning av de svenska sjöstridskrafterna. Uppsatsen har i det avseendet haft som ambition att utveckla den teoretiska utgångspunkten för hur en specifik stridskraft med dess karakteristiska förutsättningar förstår det krigsvetenskapliga begreppet flexibilitet.
Resultatet av undersökningen påvisar att Finkels flexibilitetsteori till stor del kan anses vara tillämplig i den marina kontexten, men att det även finns centrala element i teorin som inte till fullo är förenliga med sjöstridskrafternas verklighet. Dessa aspekter bildar därigenom en grundplatta för en kontextuellt betingad modell som dels adderar en dimension till Finkels flexibilitetsteori och dels påvisar hur flexibilitet förstås utifrån sjöstridskrafternas perspektiv. Modellen visar även att flexibilitetsbegreppet utifrån sjöstridskrafternas synsätt ska förstås som en dynamisk process med flera ingående element. Sålunda måste vissa förutsättningar vara uppfyllda för att de eftersträvansvärda konsekvenserna av ett flexibelt förhållningssätt ska kunna realiseras. Nyckelord:
Sida 2 av 57
Innehållsförteckning
1 INLEDNING ... 4
1.1 PROBLEMFORMULERING ... 5
1.2 SYFTE OCH FORSKNINGSFRÅGOR ... 6
1.3 AVGRÄNSNINGAR OCH CENTRALA BEGREPP ... 6
1.4 DISPOSITION ... 7
1.5 FORSKNINGSÖVERSIKT ... 8
1.5.1 Doktrinär flexibilitet ... 8
1.5.2 Flexibilitet genom militär anpassning ... 10
1.5.3 Flexibilitet genom ledning ... 12
1.5.4 Flexibilitet i den marina kontexten ... 14
1.6 UPPSATSENS FORSKNINGSBIDRAG ... 14
2 TEORI ... 16
2.1 MEIR FINKELS FLEXIBILITETSTEORI ... 16
2.1.1 Konceptuell och doktrinär flexibilitet ... 17
2.1.2 Organisatorisk och teknologisk flexibilitet ... 17
2.1.3 Kognitiv flexibilitet och ledningsflexibilitet ... 18
2.1.4 En etablerad process för erfarenhetshantering ... 19
2.2 TEORIDISKUSSION ... 19 2.3 OPERATIONALISERING ... 20 3 METOD ... 23 3.1 FORSKNINGSDESIGN ... 23 3.2 METOD FÖR DATAINSAMLING ... 25 3.2.1 Semistrukturerade intervjuer ... 25 3.2.2 Urval ... 25 3.2.3 Genomförande av intervjuer ... 26 3.3 ANALYSMETOD ... 28 3.3.1 Tematisk analys ... 28
3.3.2 Genomförande av tematisk analys ett och två ... 29
3.4 FORSKNINGSETISKA ÖVERVÄGANDE ... 30
3.5 METODDISKUSSION ... 31
3.6 STUDIENS VETENSKAPLIGA KVALITET ... 32
4 ANALYS OCH RESULTAT ... 34
4.1 TEMATISK ANALYS ETT –FINKELS FLEXIBILITETSTEORI OCH SJÖSTRIDSKRAFTERNA ... 34
4.1.1 Konceptuell och doktrinär flexibilitet ... 35
4.1.2 Organisatorisk och teknologisk flexibilitet ... 36
4.1.3 Kognitiv flexibilitet och ledningsflexibilitet ... 39
4.1.4 En etablerad process för erfarenhetshantering ... 41
4.2 TEMATISK ANALYS TVÅ –FLEXIBILITET UTIFRÅN SJÖSTRIDSKRAFTERNA ... 42
4.2.1 Tema: Förutsättningar (flexibilitet ställer krav på) ... 42
4.2.2 Tema: Konsekvenser (av ett flexibelt förhållningssätt) ... 43
4.3 RESULTAT – TEORIUTVECKLING... 44
5 DISKUSSION... 47
5.1 RESULTATDISKUSSION ... 47
5.2 AVSLUTANDE REFLEKTIONER ... 48
5.3 FÖRSLAG PÅ FORTSATT FORSKNING OCH AVSLUTNING ... 49
REFERENSLISTA ... 51
RESPONDENTER OCH INTERVJUER ... 55
Sida 3 av 57
Figurförteckning
Figur 1. Relationen mellan ledningsstrukturerna i en Type respektive en Task Organization ... 7
Figur 2. Flexibilitetsteorins fyra stratum ... 16
Figur 3. Undersökningens tillvägagångssätt ... 24
Figur 4. Tillvägagångssätt tematisk analys ett, steg ett till tre ... 29
Figur 5. Exempel på kodning och kategorisering ... 29
Figur 6. Flexibilitet utifrån sjöstridskrafterna ... 42
Figur 7. Sjöstridskrafternas perspektiv på flexibilitet ... 46
Tabellförteckning
Tabell 1. Operationalisering av flexibilitetsteorin, stratum ett och två ... 21Tabell 2. Operationalisering av flexibilitetsteorin, stratum tre och fyra ... 22
Tabell 3. Den tematiska analysens faser ... 28
Sida 4 av 57
1 Inledning
Kriget är ovisshetens område.
Carl von Clausewitz (1991, s. 58)
Världen förändras ständigt och medför nya förutsättningar för världens nationer och dess invånare. Tekniska innovationer och en ökad globalisering utgör bara några av de
förändringar som i modern tid påverkat hur världen förstås. Såsom världen i stort är i ett ständigt stadium av förändring sker det även en ständig utveckling/förändring i hur krig utkämpas. Dagens moderna konflikter med dess olikartade val av maktmedel och nya krigföringsdomäner utmanar därigenom den traditionella synen på krig och kräver att en militär organisation har förmåga att vara anpassningsbar. Den militära befälhavarens
osäkerhet om morgondagens prövningar som alltid – enligt de klassiska militärteoretikerna1 –
varit ett närvarande fenomen på slagfältet har ur det perspektivet måhända inte ökat men likväl fått en ny inneboende komplexitet. Det är en komplexitet som utifrån den tekniska innovationstakten medfört att en aktör abrupt kan ställas inför en situation där adekvata motmedel saknas och motståndarens agerande kan överraska.
För att kunna hantera en potentiell överraskning som den teknologiska utvecklingen i kombination med olika doktrinära lösningar medför menar den israeliska militärteoretikern Meir Finkel att det rådande synsättet, som baseras på underrättelsebaserad förutsägelse av det kommande krigets karaktär, inte längre är gångbart. Istället för att försöka förutspå
morgondagen menar Finkel att en militär organisation bör utgå från ett flexibilitet
förhållningssätt för att möjliggöra en snabb återhämtning från en teknologisk och doktrinär överraskning på slagfältet (Finkel 2011, ss. 23, 44–51).
För Försvarsmaktens (2020a, ss. 33, 153) vidkommande har Finkels flexibilitetsteori fått stor genomslagskraft utifrån insikten att organisationen agerande i en framtida konflikt troligtvis kommer vara av en reaktiv karaktär. I syfte att åstadkomma en organisation som är
anpassningsbar, föränderlig och mångsidig har Finkels teoretiska rön inkorporerats i doktrinen som utgör grunden för Försvarsmaktens planering och genomförande av operationer2. I det avseendet kan teorin anses vara allmängiltig för samtliga stridskrafters
verksamhet även om Finkels teoretiska framställning avser hur arméstridskrafter ska hantera teknologiska och doktrinära överraskningar. En observation som i synnerhet belyses av Finkels (2011, s. 223) avslutande ord om vad hans flexibilitetsteori bidrar med:
This book provides an answer to one of the most basic questions in military and security matters: how armies deal with technological and doctrinal surprise.
1 Det är inte enbart den västerländska teoretikern Carl von Clausewitz (1991) som berör osäkerheten i krig.
Osäkerhetsproblematiken i krig behandlas även i den österländska strategen Sun Zi (2015) skrift om krigskonst, Sun Zis krigskonst.
2 Begreppet operationer är en sammanfattande benämning på genomförandet av uppdrag eller uppgifter som
Sida 5 av 57 Det är en observation som aktualiserar frågan huruvida Finkels teoretiska åskådning om flexibilitet är förenligt med sjöstridskrafternas specifika förutsättningar och utmärkande karakteristiska?
1.1 Problemformulering
För att förstå utgångspunkten för det problem uppsatsen avser att avhandla är det relevant att beakta hur sjöstridskrafternas uppgifter, organisation och operationsmiljö skiljer sig från arméstridstridkrafternas.
Det huvudsakliga syftet för en nations sjöstridskrafter är att möjliggöra en tillgång till havet för att endera förflytta människor och gods eller för att militärt kunna angripa mål på havet eller på land samt för att kunna utvinna de naturresurser som havet har att erbjuda (Booth 2014, s. 15). Enligt sjöteoretikern Ken Booth (2014, s. 16) gör en aktörs sjöstridskrafter det genom att i krig och fred lösa tre funktioner: den militära, den polisära och den diplomatiska. Dessa tre funktioner sätter därigenom sin prägel på hur sjöstridskrafterna organiseras och vilka uppgifter som de sjögående förbanden ska kunna hantera. Utifrån den mångfald av olika uppgifter som sträcker sig bortom ett krigstillstånd finns det därför fog anta att synen på vad som konstituerar ett flexibelt förhållningssätt kan divergera mellan sjöstridskrafterna och arméstridskrafterna.
Därtill bör det även beaktas att de geografiska skillnaderna mellan hav och land medför skilda uppfattningar om stridens genomförande och hur olika element av striden behandlas. Det är en utgångspunkt som delvis kan förstås utifrån Julian S. Corbetts (1911, ss. 88–89)
argumentation om att målet med sjökrigföring är kontroll av förbindelser och inte som i landkriget erövring av territorium. Wayne P. Hughes (1986, s. 4) fördjupar resonemanget ytterligare och menar att havets avsaknad av kanaliserande terräng och i synnerhet defensiva positioner medför att sjökrigföringen får ett offensivt fokus eftersom en motståndare måste hanteras snabbt och koncentrerat innan fienden bereds samma möjlighet. Sjöstridens
offensiva fokus kan därigenom uppfattas stå i kontrast med landkrigets uppdelning av striden i defensiva och offensiva skeenden och element.
Den offensiva utgångspunkten som Hughes menar är utmärkande för sjökriget innebär emellertid inte att en sammansatt sjöstyrka – för att kunna fungera effektivt i den moderna sjöstriden – ej behöver vara balanserad avseende ingående förmågor i en sjöstyrka. Sagda förmågebredd måste dock förstås utifrån ett plattformsperspektiv eftersom aktiviteter på havet är centralt kopplade till olika typer av plattformar och den förmåga som dessa plattformar kan leverera (Speller 2019, s. 28). Utifrån det perspektivet klarläggs ytterligare en skillnad mellan sjökriget och landkriget med hänvisning till vilken roll teknologin spelar i striden. Det är en nyansskillnad som Wayne P. Hughes och Robert P. Girriers (2018, s. 24) menar kan förstås utifrån att man i landkriget beväpnar soldaterna medan man i sjökriget bemannar
plattformarna. Ur ett teknologiskt perspektiv torde detta påverka hur en sjöofficer i jämförelse med en arméofficer behandlar begreppet flexibilitet.
Sida 6 av 57 Finkel (2011, ss. 3–4) belyser även i sin teori om flexibilitet att en decentraliserad
ledningsmetod är en nödvändighet för att snabbt kunna återhämta sig från en överraskning. En uppfattning som dock kan jämföras med vissa sjöteoretikers uppfattning att ledningskonceptet uppdragstaktik inte har samma central plats i det moderna sjökriget som i landkriget. Utifrån det perspektivet måste därför bruket av en decentraliserad ledningsmetod i sjöstriden
kontinuerligt balanseras mot bruket av en centraliserad ledningsmetod (Rubel 2018, s. 120; Till 2018, s. 212; Speller 2019, s. 28).
Forskningsproblemet som uppsatsen avser närma sig kan således förstås utifrån huruvida Finkels uppfattning om flexibilitet är förenligt med hur sjöstridskrafternas ledningsskikt ser på flexibilitet och hur Finkels teoretiska rön kan utvecklas eller förtydligas för att spegla den marina kontexten?
1.2 Syfte och forskningsfrågor
Studien avser – utifrån Meir Finkels flexibilitetsteori – redogöra för hur flexibilitet förstås vid ledning av svenska sjöstridskrafter och därigenom utveckla den teoretiska utgångspunkten för hur en specifik stridskraft med dess karakteristiska förutsättningar förstår det
krigsvetenskapliga begreppet flexibilitet. Utifrån studiens syfte har två forskningsfrågor formulerats, där den första frågan utgör en förutsättning för att den efterföljande frågan ska kunna besvaras.
Hur förstås förutsättningarna för Finkels flexibilitetsteori vid ledning av marinens sjöstridskrafter?
Hur kan Finkels teori om flexibilitet utvecklas för att spegla sjöstridskrafternas perspektiv på flexibilitet?
1.3 Avgränsningar och centrala begrepp
Utifrån det fenomen som uppsatsens avser att undersöka är det relevant att först förtydliga studiens avgränsningar. Till att börja med kan inte begreppet sjöstridskrafter tillskrivas en allmängiltig definition. I uppsatsen utgör därför begreppet ett samlingsbegrepp för
Försvarsmaktens ubåts-, ytstrids-, minröjnings- och sjögående underhållsförband. I det avseendet omfattar inte undersökningens studieobjekt samtliga svenska marinförband eftersom dessa även innefattar amfibie- och basförband (Försvarsmakten 2020a, s. 120). Ytterligare en avgränsning av central betydelse är att studien undersöker hur
sjöstridskrafternas ledningsskikt förstår flexibilitet. Enligt Försvarsmaktens organisationsskiss (FIB 2020:1, s. 57) utgörs ledningsskiktet av förbandscheferna3 för marinens ubåts- och
sjöstridflottiljer med därtill underställda chefer för respektive flottiljs krigsförband4.
3 Förbandschef benämns även chef organisationsenhet (FIB 2020:1, s. 64).
4 Exempelvis är chefen för Tredje sjöstridsflottiljen ansvarig för fyra krigsförband: 31:a korvettdivisionen, 33:e
Sida 7 av 57 Krigsförband kan därvidlag förstås som en förbandsenhet av typen fartygsdivision. Det bör dock i sammanhanget även nämnas att sjöstridskrafternas ledningsstruktur kan betraktas utifrån två olika perspektiv. Dels utifrån ovanstående beskrivna organisationsstruktur, benämnt Type Organization, som är kopplad till produktionen av krigsförband och dels utifrån en temporär indelning av sjöstridskrafter i stridsgrupper vid genomförandet av
operationer (Försvarsmakten 2020a, s. 120). Vid den senare organisationsformen styr erhållen uppgift indelningen av stridsgrupperna, vilket även framgår av organisationsstrukturens engelska benämningen, Task Organization. Övergången från produktionen av krigsförband till genomförandet av större operationer innebär dock att sjöstridskrafternas ledningsskikt tilldelas motsvarande nivå i ledningsstrukturen som dessa upprätthåller i produktionsrollen (figur 1). Skillnaden utgörs av förändrade uppgifter kopplat till givet uppdrag och förändrade benämningar på befattningarna i ledningsstrukturen (Försvarsmakten 2010, avs. 0210 2020b).
Figur 1. Relationen mellan ledningsstrukturerna i en Type respektive en Task Organization (Författaren).
1.4 Disposition
I det inledande kapitlet av uppsatsen presenteras bakgrunden till studien, dess syfte samt undersökningens forskningsfrågor. Det första kapitel innefattar även en övergripande redogörelse över tidigare forskning som anknyter till uppsatsens ämnesområde och hur uppsatsen bidrar till ämnet krigsvetenskap och Försvarsmakten. I det efterföljande kapitlet (kapitel två) presenterats undersökningens teoretiska utgångspunkt, Finkels flexibilitetsteori som beskrivs i hans verk On Flexibility: Recovery from Technological and Doctrinal Surprise on the Battlefield (Finkel 2011). Kapitlet innefattar även en diskussion om varför teorin valts, kritik mot teorin och slutligen hur teorin operationaliserats. I det tredje kapitlet presenteras undersökningens metod och tillvägagångsätt. I kapitel fyra – analys och resultat – redovisas resultatet från undersökningens två tematiska analyser och uppsatsens två forskningsfrågor besvaras. I det avslutande kapitlet (kapitel fem) diskuteras dels uppsatsens resultat och dels framförs författarens avslutande reflektioner om uppsatsprocessen och dess utgång. Uppsatsen avslutas med förslag på fortsatt forskning som dels utgår från uppsatsens resultat och dels berör forskningsfältet som undersökningen tangerar.
Sida 8 av 57 1.5 Forskningsöversikt
If I have seen further it is by standing on the shoulders of giants.
Isaac Newton (Historical Society of Pennsylvania 2020)
I följande kapitel redovisas tidigare forskning som har anknytning till uppsatsens
forskningsproblem – flexibilitet vid ledning av sjöstridskrafter. Ändamålet är att positionera undersökningen i ett större sammanhang och klargöra vilket forskningsbidrag som uppsatsen lämnar till krigsvetenskapen och till sjöstridskrafternas utveckling.
För att positionera undersökningen i förhållande till aktuellt forskningsfält behöver det först tydliggöras vilka forskningsområden som studien berör. Undersökningens teoretiska
utgångspunkt utgörs av Finkels (2011, ss. 2–51) flexibilitetsteorisom utgår ifrån att
osäkerheten ständigt är närvarande i krig och att en aktör därför alltid kommer bli överraskad på slagfältet. Vad Finkel föreslår är ett flexibelt förhållningssätt som möjliggör för en
återhämtning från den chock som en teknologisk och doktrinär överraskning ger upphov till genom att kombinera doktrinära-, kognitiva-, lednings-, organisatoriska- och teknologiska element.
Med utgångspunkt i Finkels förklaring av flexibilitetsbegreppet är det författarens uppfattning att dennes teori utifrån en svensk kontext är ett relativt outforskat forskningsområde även om det på senare tid kunnat skönjas ett ökat akademiskt intresse för flexibilitetsteorin inom den högre svenska officersutbildningen.5 Kopplat till uppsatsens syfte och forskningsfråga kan det
även på ett övergripande plan konstateras att flexibilitetsbegreppet som sådant har en annan innebörd i sjödomänen är vad Finkel avser. Den tidigare argumentation innebär dock inte att det saknas forskning som kan relateras till Finkels teoretiska rön. Som Finkel (2011, s. 4) framför utgör inte delkomponenterna i flexibilitetsteori ny kunskap. Utan Finkels bidrag till krigsvetenskapen utgörs egentligen av att militärteoretikern sammanfört olika kända
delkomponenter till en generell krigsvetenskaplig teori.
Utifrån ovanstående resonemang är det därför i forskningsöversikten relevant att utgå från ett mer omfattande perspektiv avseende hur flexibilitet uttrycks inom forskningen och hur flexibilitetsbegreppet uttrycks i den marina kontexten. Forskningsöversikten kommer därför att presenteras utifrån fyra teman: (1) Doktrinär flexibilitet, (2) Flexibilitet genom militär anpassning, (3) Flexibilitet genom ledning och (4) Flexibilitet i den marina kontexten. 1.5.1 Doktrinär flexibilitet
Forskning om doktriners syfte, utformning och betydelse för en militär organisation är ett omfattande forskningsfält och avsikten med följande avsnitt är därigenom inte att ge en
5 Ett urval av uppsatser på avancerad nivå som på senare tid har belyst Finkels flexibilitetsteori från olika
Sida 9 av 57 fullständig redogörelse för dess innehåll.6 Intentionen är istället att beröra hur
doktrinforskningen berör osäkerhet och flexibilitet. Finkel (2011) är därvidlag inte den enda forskaren som behandlar doktriner i relation till flexibilitet och osäkerhet. Exempelvis menar forskaren Barry R. Posen (2016, s. 172) att osäkerhetsproblematiken är en ständigt närvarande faktor som en militär organisation måste hantera och att doktriner är ett av medlen som
medger att en organisation effektivt kan hantera osäkerhet på slagfältet. Hur en doktrin bidrar till att hantera osäkerhetsproblematiken kan förstås utifrån Jerker Widéns och Thomas Olséns (2020, s. 46) redogörelse för hur doktrinen bidrar till en militär organisations förmåga:
Doktriner bidrar därför till ett ramverk för människor använda sig av när de tänker kring faktorer som leder till framgång i krig och krigföring. Vidare bidrar doktrinen till sammanhållning, enighet och ändamålsenlighet i större organisationer då grupperingar inom organisationen annars tenderar att suboptimera sin verksamhet utan ett större helhetsperspektiv.
Det finns dock en paradox inom doktrinforskningen avseende doktrinens bidrag till att hantera osäkerheten på slagfältet och i förlängningen ett flexibelt förhållningssätt. Såsom Widén och Olsén (2020) belyser i sin doktrinforskning finns det en spänning mellan att formulera en alltför detaljerad doktrin och en doktrin som är mer generell och abstrakt i sitt budskap. Den tidigare utformningen innebär en tydlig styrning till den militära organisationen men kan även leda till en oförmåga till att förändra ett ofördelaktigt beteende och att den militära organisationens agerande blir förutsägbart för en potentiell motståndare. En mer abstrakt och generellt formulerad doktrin innebär i gengäld att den militära organisationen och dess delkomponenter ges ett större manöverutrymme för att agera flexibelt och självständigt men att det saknas riktlinjer för hur den militära organisationen ska samordnas och
koordineras för att skapa synergieffekter. Forskningsfältet kan i det avseendet förstås delas mellan de som oroar sig för det organisatoriska kaos som kan följa av en doktrin som saknar tydliga riktlinjer och styrningar och de som lyfter ett varningens finger för följderna av en allt för rigid doktrin – en dogmatisk organisation som är oförmögen att förändras. Utifrån
ovanstående utläggning finns det därmed enligt Widén och Olsén en utbredd vilja att utveckla doktriner som är balanserade avseende det specifika och det generella i syfte att hantera de nackdelar som respektive ytterlighet medför.
Widén och Olsén utläggning kan även jämföras med sjöteoretikerna Hughes och Girriers (2018, ss. 20–23) syn på doktrinen som en central komponent i sjöstridskrafternas taktik. De bägge sjöteoretikerna menar att doktrinen är det instrument som medger att befälhavaren kan kontrollera sina styrkor i skrift innan striden påbörjas. En doktrin bör därför vara specifik och tydlig utan att bli dogmatisk – eftersom dess styrningar inte ska hämma det militära geniets möjlighet att då briljera. Förmågan att kunna vara kreativ och kunna ta initiativ tenderar vara avgörande för att nå framgång i striden. Hughes och Girrier betonar dock att en doktrin – trots ovanstående argumentation – måste vara formulerad så att styrningen och kontrollen över de egna styrkorna kan bibehållas oavsett vad som händer eftersom möjligheten till att uppnå en
6 Ytterligare forskning som utvecklar doktrinbegreppets betydelse och innehåll utgörs bland annat av Høiback
Sida 10 av 57 koordinerad och koncentrerad insats i sjöstriden är beroende av att styrkan effektivt kan samordnas.
Utifrån ovanstående utläggning om behovet av balans i utformningen av en doktrin torde det kunna diskuteras huruvida frånvaro av en fastställd doktrin är mer gynnsamt för en
organisations förmåga att agera flexibelt? Dock menar den framstående doktrinforskaren Harald Høiback (2011, s. 891) att avsaknad av en formell doktrin inte per automatik kommer leda till en mer kreativ och flexibel militär organisation. Frånvaron av en formell doktrin tenderar iställt öppna upp för informella doktrinelement som finns inbäddade i organisationen och kan istället innebära att organisationen som helhet får svårt att uppnå gemensamma målsättningar. Doktrinbegreppet innefattar därmed inte bara publicerade och strukturerade texter som är utgivna av en militär organisation. Begreppet innefattar även normer och
kulturella aspekter som finns laddade i organisationen vilket föranleder att doktriner både kan vara formella och informella till sitt utförande (Høiback 2011, s. 891; Widén & Olsén 2020, s. 44).
1.5.2 Flexibilitet genom militär anpassning
Inom forskningsfältet militär anpassning betonas ofta vidden av flexibilitet i en militär organisation för att en aktör ska kunna anpassa sig till verkligheten som det moderna slagfältet påbjuder. I synnerhet utifrån perspektivet att teknologisk och doktrinär utveckling försvårar möjligheten att till fullo förstå hur nästa konflikt kommer att te sig (Finkel 2011; Murray 2011; Harkness & Hunzeker 2015 2021; Hoffman 2016a; Marcus 2019). I
sammanhanget är det även centralt att beakta att Finkel (2020, s. 5) betonar att hans
flexibilitetsteori kan anses tillhöra det växande forskningsfältet om militär anpassning i krig.
Begynnelsepunkten för forskning om militär anpassning i krig kan förstås utifrån en av fältets pionjärer Theo Farrel (2010, s. 567) som menar att det inte enbart är militär innovationer i fredstid som är avgörande för framgång i krig. Utan framgång i det moderna kriget är istället enligt Farrel – i samklang med en rad andra forskares uppfattning – starkt kopplat till en militär organisations förmåga att effektivt kunna anpassa sig till den rådande operationsmiljön (Farrell 2010, s. 567; Finkel 2011, ss. 1–2; Murray 2011, s. 3; Harkness & Hunzeker 2015, s. 777; Hoffman 2016a, s. 131).
Den teoretiska modell som Farrel (2010) utarbetat för militär anpassning utgår från en studie av hur de brittiska styrkorna förändrade sitt agerande i Afghanistan under perioden 2006 – 2009. Med utgångspunkt i denna modell argumenterat Farrel för att militär anpassning är en förändring som sker underifrån (bottom-up) och inte som ett resultat av styrningar uppifrån. Farrel menar att en militär organisation kan bruka två metoder för att hantera undermåliga presentationer och förändringar i operationsmiljön. Organisationen kan dels bearbeta den egna kärnkompetensen i syftet att modifiera den egna taktiken, stridstekniken och befintlig teknologi. Dels kan organisation välja att utforska nya förmågor genom att utveckla nya medel och metoder för genomförandet av operationer. Farrel (2010, ss. 570–573) betonar dock att militära organisationer ogärna överger beprövad erfarenhet vilket medför att
Sida 11 av 57 organisationen initialt kommer att bearbeta sin kärnkompetens även om det inte är
ändamålsenligt i sammanhanget. Faktorer som emellertid tenderar att påverka organisationens benägenhet att utforska nya metoder utgörs av om det finns en insikt om ett nära förstående nederlag, ett bristfälligt organisatoriskt minne, bruket av decentraliserad ledning och om det råder en hög omsättning av organisationens chefer.
Senare studier inom forskningsfältet militär anpassning betonar vikten av Farrels forskning men att den likväl är behäftad med vissa tillkortakommanden (Harkness & Hunzeker 2015 2021). I sin egen undersökning om hur de brittiska styrkorna misslyckades med att anpassa sig till operationsområdet utmaningar i samband med upprorsbekämpning i södra Kamerun åren 1960-1961 utökar därför Kristen A. Harkness och Michael A. Hunzeker (2015, ss. 780– 782) Farrels modell till att innehålla sju punkter: bristfälligt organisatoriskt minne, en
decentraliserad organisation, hög omsättning av chefer, stödjande och flexibelt ledarskap, ett beprövat och välfungerande erfarenhetshanteringssystem och ett tydligt och klargjort hot. Med utgångspunkt i dessa punkter menar Harkness och Hunzeker (2015, s. 797) att militär anpassning inte bara kan förstås som en förändring som initieras underifrån utan att den politiska viljan även är en central påverkansfaktor för att möjliggöra en effektiv militär anpassning.
I senare forskning om militär anpassning argumenterar Harkness och Hunzeker (2021, ss. 69– 70) för att litteraturen om militär anpassning är bristfällig utifrån tre aspekter. (1) Litteraturen tar för givet att en militär organisation per automatik uppfattar egna taktiska
tillkortakommanden. (2) Den gängse forskningen tenderar att fokusera på upprorsbekämpning och okonventionell krigföring. (3) Litteraturen är därtill även oprecis avseende vilken
analysenhet som studeras för att utvinna data om militär anpassning.
Utifrån det perspektivet fokuserar forskarna Harkness och Hunzeker på att undersöka hur en militär organisation uppfattar taktiska tillkortakommanden genom att undersöka förändringen av den brittiska upprorsbekämpningen i södra Kamerun åren 1960-61 och utvecklingen av den brittiska anfallstaktiken på västfronten under Första världskriget. Slutsatsen, som Harkness och Hunzeker argumenterar för, är att en etablerad och välförankrad process för erfarenhetshantering gynnar förståelsen för de egna taktiska tillkortakommandena. För att erfarenheter ska kunna omsättas är även en organisationskultur som tillåter och främjar ifrågasättandet av fastställda normer och tillvägagångssätt högst centralt (Harkness & Hunzeker 2021, s. 84).
Historikern Williamson Murray (2009 2011) – som räknas som en av de framstående aktörerna inom forskningsfältet – delar till del Harkness och Hunzeker uppfattning att en militär organisations förmåga att vara flexibel utgår från organisationens förmåga till kritisk tänkande och ständigt lärande. I tillägg till detta menar även historikern att doktrinär
flexibilitet, decentraliserad ledning och organisatorisk mångsidighet även är bidragande komponenter för att en organisation effektivt ska kunna anpassa sig till de hastiga
Sida 12 av 57 förändringar i operationsmiljön som ett modernt krig påbjuder(Murray 2009, ss. 7–40 2011, s. 308).
Frank G. Hoffman (2016a 2016b) som studerat det amerikanska ubåtsvapnets
taktikutveckling i Stilla havet under Andra världskriget drar liknande slutsatser som Murray och Harkness och Hunzeker avseende vilka faktorer som är viktiga för en effektiv militär anpassning. I sin forskning betonar Hoffman organisatoriskt lärande som vitalt för en organisations förmåga att anpassa sig till den rådande operationsmiljön. Enligt Hoffman (2016b, ss. 23–24) kan ett välfungerade organisatoriskt lärande tillskrivas fyra faktorer: (1) Ett decentraliserat ledarskap som medger och uppmanar yngre officerare att ta initiativ, (2) en organisationskultur som stimulerar kognitiv flexibilitet, (3) en välfungerade och förankrad lärandemekanism och slutligen (4) en snabb process för informationsspridning som möjliggör erfarenhetsspridning i realtid. I en modern kontext har sedan Raphael D. Marcus (2019) påvisat att Hoffmans teori även kunnat förklara den israeliska arméns framgångsrika anpassning mot Hamas överraskande och initialt framgångsrika tunnelkrigföring under sommaren 2014.
Sammanfattningsvis kan det konstateras att forskningen avseende militär anpassning utgår från en del divergerande uppfattningar om vad som påverkar en effektiv militär anpassning, men att det även finns många element som sammanför de olika uppfattningarna. Forskning som berör militär anpassning är dock i huvudsak sprungna hur olika nationers
arméstridskrafter mer eller mindre lyckosamt anpassat sig till förändringar i operationsmiljön och krigets karaktär – utifrån såväl historiska händelser samt mer nutida krig och konflikter. Undersökningar som berör synen på militär anpassning i en nutida marin kontext har däremot inte erhållit samma fokus.
1.5.3 Flexibilitet genom ledning
Ytterligare ett forskningsområde som berör betydelsen av ett flexibelt förhållningssätt för att hantera slagfältets osäkerhetsproblematik är forskning rörande ledningsmetoder, i synnerhet forskning utgående från det tyska ledningskonceptet uppdragstaktik – Auftragstaktik (Finkel 2011, s. 101). Förespråkare för den decentraliserade ledningsmetoden uppdragstaktik menar att det är en överlägsen ledningsmetod eftersom att metoden medger att underställda chefer kan bruka ett flexibelt förhållningssätt för att hantera verkligheten på slagfältet (Finkel 2011, ss. 3–4; Shamir 2011, s. 3). Som kontrast till uppfattningen om uppdragstaktikens
överlägsenhet för att hantera osäkerheten på slagfältet bör dock Till och Spellers (2018, s. 212; 2019, s. 28) uppfattning om den centraliserade ledningsmetodens betydelse i den moderna sjökrigföringen beaktas. Det är en uppfattning som utgår från att den moderna sjöstriden ställer krav på att en sjöstyrka snabbt kan samordna och koordinera sin vapeninsats och det således finns ett behov av att kunna växla mellan de bägge ledningsmetoderna. Vad sjöteoretikerna Till och Speller avser kan till del även utvecklas utifrån forskaren Robert C. Rubels (2018, ss. 110–112) resonemang. Rubel menar att bruket av ledningskonceptet uppdragstaktik i sjökrigföringen bör förstås utifrån de tre formerna som sjöstriden kan anta;
Sida 13 av 57 structured battle, melee och sniping. Structured battle utgörs i det avseendet av en
koordinerad insats med sjömålsrobotar från flera enheter. Melee eller sniping avser att fartygen slåss enskilt utan koordinering respektive ett enskilt och plötsligt angrepp på en motståndare. Med utgångspunkt i det villkorade behovet av att samordna och koordinera en attack för att kunna slå en teknologiskt jämbördig motståndare menar Rubel att bruket av uppdragstaktik inte till fullo är tillbörligt i det moderna sjökriget. Forskaren Rubel menar dock att uppdragstaktik kan bidra till sjökrigföringen om en koordinerad insats ej är möjlig och att det därigenom krävs att varje fartygschef självständigt – genom bruket av melee eller sniping – måste fatta beslut om hur striden ska fortgå (Rubel 2018, s. 117).
Bruket av decentraliserad ledning – har trots ovanstående utläggning – historiskt varit ett signum för sjöstridskrafterna för att medge ett flexibelt beslutsfattande (Krabberød 2014, s. 422; Rubel 2018, s. 115; Till 2018, s. 208). I det sammanhanget bör även Tommy Krabberøds (2014) studie om relationen mellan osäkerhet och bruket av uppdragstaktik i den norska flottan nämnas. Krabberød påvisar – i motsatts till den inledande hypotesen – att graden av osäkerhet ledde till en ökad efterfrågad efter centraliserade styrningar. Krabberød menar dock att resultatet måste förstås utifrån perspektivet att det är behäftat med vissa svårigheter att implementera uppdragstaktik i en organisation och att organisationen således måste utbildas i bruket av uppdragstaktik. Noterbart är även att Krabberød betonar att forskningen om
uppdragstaktik är omfattande kopplat till landkriget men att forskning om bruket av uppdragstaktik i sjöstriden inte är fullt lika utvecklad och omfattande.7
Vad avser forskning om uppdragstaktik kopplat till arméstridskrafterna och landkriget bör tre studier inom forskningsfältet beröras eftersom de i likhet med Finkel dels belyser
uppdragstaktik som en nyckel till hantera osäkerheten på slagfältet och dels lyfter fram organisationskulturens betydelse för att kunna utveckla och implementera en flexibel ledningsmetod. En av studierna utgörs av Jörgen Muths (2011) studie om skillnaden mellan ledningskulturen i den amerikanska armén och den tyska armén under andra världskriget och utbildningens betydelse för att skapa en ledningskultur som kan hantera osäkerhet. Den andra studien utgörs av Eitan Shamirs (2011) – i litteraturen frekvent refererade– undersökning om hur de amerikanska, brittiska och israeliska arméstridskrafterna med start under 1980-talet med olika resultat lyckats implementera uppdragstaktik i sina respektive organisationer. I sin studie betonar Shamir (2011, ss. 26–27) uppdragstaktiken som en överlägsen ledningsmetod för att hantera osäkerheten på slagfältet. Ett av Sahmirs huvudbudskap är även att
uppdragstaktik inte kan fungera utan en organisationskultur som medför att chefer och underställda accepterar och delar risken för misslyckande och att överordnad har förtroende för individens förmåga att självständigt kunna fatta relevanta beslut. Slutligen bör även Niklas Nilssons (2020) praktiknära forskning av bruket av uppdragstaktik i de svenska
arméstridskrafterna nämnas då dennes studie belyser ovanstående utifrån en svensk kontext.
7 Forskning om hur uppdragstaktik förstås inom de svenska sjöstridskrafterna utgörs bland annat av Lundvalls
Sida 14 av 57 1.5.4 Flexibilitet i den marina kontexten
Finkels definition av begreppet flexibilitet överensstämmer inte med synen på begreppet som återfinns i forskningen som avhandlar sjökrigföring, sjöstridskrafter och den marina
domänens roll för en statsaktör. Begreppet tenderar, utifrån Booths (2014) tre funktioner, snarast användas som ett uttryck för den mångsidighet som sjöstridskrafternas plattformar medför för att lösa både uppgifter i en fredstida och i en krigstida kontext (Hughes Jr. & Girrier 2018; Till 2018; Speller 2019).
Ian Speller (2019, s. 31) menar exempelvis ett örlogsfartyg till sitt själva väsen är en flexibel plattform som kan lösa många olika uppgifter. Såldes är ett fartyg som egentligen är optimerat för att ta sig an en sofistikerad motståndare även lämpligt för att utöva diplomatiska
påtryckningar och ge stöd till landkomponenter samt genomföra operationer av polisär och humanitär karaktär. Även Geoffrey Till (2020, ss. 43, 370) brukar samma retorik och betonar i synnerhet ett örlogsfartygs flexibilitet utifrån dess användning som ett mångsidigt
diplomatiskt verktyg.
I sammanhanget bör även Nicklas Granholms (2020) implicita bruk av begreppet flexibilitet kopplat till de svenska sjöstridskrafterna nämnas. Granholm menar att framtidens svenska sjöstridskrafter – likt andra sjöstridskrafter i Östersjön – bör ha förmågan att snabbt kunna växla från ett gråzonsscenario i den maritima domänen till ett fullt utvecklat sjökrig eftersom morgondagens konflikter kommer kräva det. Även om Granholm per se inte brukar
flexibilitetsbegreppet utifrån Finkels begreppsanvändning så belyser han likväl behovet av att sjöstridskrafterna – utifrån ett organisatoriskt och teknologisk perspektiv – bör besitta en form av flexibilitet för att effektivt kunna hantera en plötslig växling mellan fredstida och krigstida uppgifter.
1.6 Uppsatsens forskningsbidrag
Utifrån sammanställning av de olika forskningsfält, som dels Finkels flexibilitetsteori berör och dels uppsatsämnet tangerar, kan det konstateras att det forskningsområde som
undersökningen ska fördjupa sig inom är omfattande och spretigt. Således är det svårt att identifiera och artikulera vilket behov det finns av ytterligare forskning. Finkel (2019, s. 395) menar dock – i sammanhanget – att det finns ett behov av att diskutera militär anpassning inom militär organisationer eftersom dessa verkar vara mer fokuserade på att utveckla militära innovationer i fredstid än att diskutera hur militär anpassning de facto gestaltar sig i krig. Uppsatsen skulle således kunna tillskrivas att bidra med forskning om hur sjöstridskrafterna förstår militär anpassning utifrån Finkels flexibilitetsteori. Uppsatsens forskningsbidrag torde även kunna förstå utifrån ett liknande resonemang som Nilsson (2020, s. 437) använder för att motiverar sin undersökning om bruket av uppdragstaktik i de svenska arméstridskrafterna. Nilssons motiverar sin forskning med att utövarens syn på uppdragstaktik inte tidigare har omhändertagits i forskningen. En liknande motivering utifrån uppsatsens ämne skulle således vara att det saknas en inblick i hur Finkels flexibilitetsteori förstås utifrån sjöstridskrafternas perspektiv. Som en tredje utgångspunkt för hur uppsatsen bidrar till forskningen bör även
Sida 15 av 57 dess bidrag till diskursen om flexibilitetsbegreppet inom såväl ämnet krigsvetenskap som Försvarsmakten beaktas.
Uppsatsens forskningsbidrag till krigsvetenskapen och Försvarsmakten utgår således från de tre observationer som presenterats ovan. För att tydliggöra och kondensera vad dessa tre observationer innebär för uppsatsens inomvetenskapliga och utomvetenskapliga bidrag till forskningen har detta sammanfattats i två punkter:
Inomvetenskapligt bidrag: Utveckla diskursen om Finkels flexibilitetsteori och dess applicerbarhet inom en specifik kontext samt även utveckla synen på flexibilitetsbegreppet i den marina kontexten.
Utomvetenskapligt bidrag: Bidra till diskursen om flexibilitetsbegreppet inom Försvarsmakten och i synnerhet generera empiri om hur flexibilitet förstås vid ledning av marinens sjöstridskrafter.
Sida 16 av 57
2 Teori
[…] in the study of war we must get our theory clear before we can venture in search of practical conclusions.
Julian S. Corbett(1911, s. 13)
I enlighet med sjöteoretikern Corbetts uppfattning om att teori är essentiell för att kunna förstå komplexa fenomen kommer följande kapitel att presentera studiens teoretiska utgångspunkt, varför teorin är central för undersökningen och vilken kritik det finns mot teorin samt hur teorin har operationaliserats i uppsatsen.
2.1 Meir Finkels flexibilitetsteori
Centralt i Finkels flexibilitetsteori är att osäkerhet ständigt är närvarande i krig och att osäkerheten ofta aktualiseras i formen av en överraskning. En överraskning kan därvidlag övergripande tillskrivas att vara antingen strategisk eller teknologisk och doktrinär. Finkels uppfattning är dock att strategiska överraskningar förekommer men att tekniska innovationer inneburit att förutsättningen för ett framgångsrikt överraskande konventionellt angrepp har begränsats. Däremot har den tekniska innovationstakten i kombination med mänskliga tillkortakommanden avseende prediktering av det framtida slagfältet och
underrättelseinhämtning om en presumtiv motståndares kapacitet inneburit en osäkerhet om det framtida krigets utmaningar. En realitet som enligt Finkel medför att teknologisk och doktrinär överraskning utgör det verkliga osäkerhetsområdet och föranleder ett behov av att utveckla en förmåga till snabb återhämtning och anpassning (Finkel 2011, ss. 29–47). Det flexibilitetsbaserade förhållningssättet som Finkel utarbetat utgår från fyra
sammankopplade stratum eller skikt (figur 2). Skikten utgörs av: Konceptuell och doktrinär flexibilitet som utgör en förutsättning för övriga ingående skikt i teorin, Organisatorisk och teknologisk flexibilitet och Kognitiv flexibilitet och ledningsflexibilitet samt slutligen En etablerad process för erfarenhetshantering (Finkel 2011, ss. 4, 53–55). I följande delkapitel presenteras respektive stratum mer ingående.
Sida 17 av 57 2.1.1 Konceptuell och doktrinär flexibilitet
Finkels första stratum som utgör grundfundamentet för att teorin ska kunna implementeras i en militär organisation består av två element som beskriver olika perspektiv av konceptuell och doktrinär flexibilitet. Båda elementen vilar dock på samma uppfattning, att en dogmatisk organisation inte har den grundläggande förutsättningen för att kunna absorbera
flexibilitetsresonemanget (Finkel 2011, s. 64).
Det första elementet utgörs enligt Finkel (2011, s. 56) av en organisationskultur som uppmuntrar och främjar ifrågasättande av rådande normer och tillvägagångssätt samt en öppenhet gentemot nya idéer. Stratumets andra del beskriver behovet av en flerdimensionell doktrin som innehållsmässigt balanser alla stridens ingående komponenter (offensiv, defensiv, anfall och försvar) på ett likvärdigt sätt även om doktrinen övergripande utgår från antingen offensiv eller defensiv utgångspunkt (Finkel 2011, s. 56). Det Finkel (2011, ss. 63–72) avser är att exempelvis en kategorisk offensiv doktrin inte beaktar stridens defensiva element och därigenom inte förbereder en aktör på att också kunna genomföra försvarsstrid.
Sammanfattning nödvändiga premisser för Finkels första stratum:
Den militära organisationen utmärks av en organisationskultur som uppmuntrar och främjar kritiska diskussioner och nya idéer.
Den doktrinära grund som organisationen vilar på är balanserad avseende synen på stridens alla ingående komponenter (offensiva, defensiva, anfall och försvar) 2.1.2 Organisatorisk och teknologisk flexibilitet
Teorins andra stratum behandlar, utifrån tre sammanbundna nivåer, hur en militär organisation bör vara strukturerad och utrustad för att snabbt kunna återhämta sig från teknologisk och doktrinär överraskning (Finkel 2011, s. 73).
Den första nivån ställer krav på en balanserad organisation avseende det kvalitativa och kvantitativa förhållandet mellan de grundläggande förmågorna – eldkraft och rörlighet, offensiva och defensiva förmågor och balansen mellan verkansförband och stödförband. Saknas balansen menar Finkel att organisationen kommer att vara oproportionerligt känslig för överraskningar (Finkel 2011, s. 75).
Den andra nivån behandlar hur förband och vapen- och sensorssystem organiseras och struktureras och hur dessa kombineras för att uppnå en växelverkan som kan kompensera för brister i organisationen och i den teknologiska sfären. Finkel betonar i synnerhet att mångfald (olika typer av enheter och vapensystem) och redundans (möjligheten att ersätta ett
vapensystem med ett annat) utgör två av de viktigaste aspekterna för att kunna hantera en teknologisk och doktrinär överraskning (Finkel 2011, ss. 82–92).
Sida 18 av 57 Den tredje nivån ställer slutligen krav på de tekniska egenskaperna hos organisationens
vapen- och sensorsystem. Eftersträvansvärt är att organisationen innehåller system som är mångsidiga – kan användas mot olika typer av hot – och modulärt anpassningsbara – kan anpassas mot nya hot (Finkel 2011, ss. 92–97).
Sammanfattning nödvändiga premisser för Finkels andra stratum:
En kvantitativt och kvalitativ balans mellan olika typer av förmågor och förmågan att samordna enheter och vapen- och sensorsystem för att uppnå en växelverkan som kan kompensera för brister i organisationen och i den teknologiska sfären.
Vapensystem som är teknologiskt mångsidiga och anpassningsbara vilket medger att samma vapensystem kan insättas mot olika typer av hot och i olika domäner och att systemen kan anpassas för att möta ett nytt hot.
2.1.3 Kognitiv flexibilitet och ledningsflexibilitet
Flexibilitetsteorins tredje stratum, kognitiv flexibilitet och ledningsflexibilitet, beskriver vikten av att en militär chef tillåts hitta kreativa lösningar på ett problem och agera självständigt (Finkel 2011, s. 98).
Stratumet kan således förstås bestå av två sammankopplade element, där kognitiv flexibilitet – befälhavares förmåga att finna kreativa lösningar – utgör en förutsättning för att
ledningsflexibiliteten – decentraliserade ledning som medger att befälhavaren kan ta beslut utifrån situationen på slagfältet – ska kunna fungera fullt ut. Enligt Finkel (2011, ss. 99–100) är den synergieffekt som därigenom uppstår, genom att kombinera dessa två perspektiv av flexibilitet, en förutsättning för att det ska vara praktisk möjligt att kunna återhämta sig från en teknologisk och doktrinär överraskning.
En organisations nivå av kognitiv flexibilitet och ledningsflexibilitet menar Finkel (2011, s. 100) är direkt kopplad till organisationens fastställda ledningskoncept. Nivån av flexibilitet kan i det avseendet bedömas utifrån synen på lägre chefers självständighet, tendenser
avseende decentraliserad eller centraliserad ledningsmetod och attityden gentemot chefer som tar initiativ.
Sammanfattning nödvändiga premisser för Finkels tredje stratum:
Kreativa chefer som kan och tillåts hantera osäkerheten som präglar det moderna slagfältet genom att improvisera en lösning som leder till en snabb återhämtning. Kombinerat med ett ledningskoncept som förordar och uppmuntrar en decentraliserad ledningsmetod, delegering av ansvar och initiativ.
Sida 19 av 57 2.1.4 En etablerad process för erfarenhetshantering
Finkels fjärde stratum utgår från premissen att en snabb erfarenhetshantering möjliggör för en organisation att tillgodogöra sig lärdomar under en pågående överraskning och därigenom positivt påverka tiden till återhämtning. Det fjärde skiktet avser med andra ord realtidslärande och inte lärdomar från tidigare krig och konflikter (2011, s. 111).
För att erfarenhetsspridning under en pågående operationer ska vara möjligt argumenterar Finkel (2011, s. 112) utifrån tre punkter. För det första är en lärandekultur nödvändigt, därtill behövs en väl etablerad process för erfarenhetsspridning som säkerställer att information om hur en överraskning kan hanteras delges snabbt. Slutligen är ett nära samarbete mellan armén och försvarsindustrin viktigt för att snabbt kunna utveckla tekniska lösningar utifrån
erfarenheter från slagfältet.
Sammanfattning nödvändiga premisser för Finkels fjärde stratum:
En lärandekultur som uppmanar till att lära sig från sina misstag och en process som medger att erfarenheter snabbt kan spridas och omhändertas av enheter och olika ledningsnivåer.
Ett nära samarbete mellan den militära organisationen och försvarsindustrin medger snabba modifieringar eller komplettering av tekniska system utifrån praktiska erfarenheter.
2.2 Teoridiskussion
Utgångspunkten för Finkels teoretiska ansats är att överraskning på slagfältet är ofrånkomlig och det således är nödvändigt att utgå från ett flexibelt förhållningssätt för att möjliggöra en snabb återhämtning från den chock som denna ger upphov till. I synnerhet utifrån perspektivet att teknologins inverkan på krigföringen har medfört att tekniska och doktrinära innovationer är svårare att identifiera(Finkel 2011, s. 51). Utifrån den utgångspunkten är det därför inte överraskade att Finkels flexibilitetsteori fått en stor genomslagskraft i Försvarsmakten (2020a, ss. 33, 153). Vad som däremot kan problematiseras är om den armécentrerade teorin är så pass generell i sin utformning att den även kan förstås utifrån sjöstridskrafternas perspektiv eller om kontextuellt kopplade företeelser medför ett behov att modifiera Finkels teori. Med utgångspunkt i den observationen anser författaren att det finns en viss logik till varför Finkels flexibilitetsteori har valts som studiens teoretiska utgångspunkt.
Till uppsatsens teoridiskussion bör även tillföras att Finkels flexibilitetsteori har erhållit viss kritik från andra forskare. I de Waards m.fl. (2013, s. 577) artikel som berör organisatorisk flexibilitet i nutida irreguljära konflikter kan det skönjas en viss kritik mot den typ av
forskning som Finkels flexibilitetsteori kan anses tillhöra. Kritiken grundas i att teorier – likt Finkels – är utarbetade utifrån historiska analyser av mellanstatliga konflikter och dess applicerbarhet i dagens asymmetriska konflikter därför kan ifrågasättas. Kritiken är
Sida 20 av 57 visserligen välgrundad men det är även Finkels (2011, ss. 14–15) argumentation att en
överraskning i lågintensiva konflikter inte får samma konsekvens på den totala utgången och att det därför inte behövs samma snabba återhämtning.
Kritik mot Finkels teori kan även hittas i den militära sfären. Bland annat argumenterar den israeliska generalen och forskaren Dani Asher (2015) att den underrättelsebaserade lösningen på osäkerhetsproblematiken bidrar mer till att reducera risken för en överraskning än vad den orsakar problem. Vad Asher menar är att Finkels flexibilitetsteori har sina styrkor men att det fortfarande är viktigt att orientera sig om en motståndares förmåga och kapacitet. Utifrån perspektivet att Finkel beskriver sin teori som ett nytt paradigm som ersätter den
underrättelsebaserade utgångspunkten kan kritiken till viss del anses vara befogad. Men författaren anser likafullt att Finkel (2011, s. 51) argumenterar övertygande avseende hur mänskliga tillkortakommanden gör det underrättelsebaserade tillvägagångssätt problematiskt och att detta i förlängningen kan leda till bristfälliga slutsatser.
Slutligen är det även relevant att belysa att Finkel (2019, ss. 392, 406) i sin senare forskning som innefattar militär innovation och anpassning argumenterar för att en överdriven tilltro och fokus på förändring i en militär organisation kan leda till oönskade effekter. En militär
organisation bör därför inta en viss självvald konservativ hållning till nya idéer i syfte bibehålla vissa mänskliga, strukturella och teknologiska komponenter som kan utgöra grunden till innovationer före en konflikt och anpassning under en konflikt.
2.3 Operationalisering
Utgångspunkten för operationaliseringen har varit behovet av att pröva hur sjöstridskrafternas ledningsskikt förstår flexibilitetsteorins nödvändiga premisser i relation till sjöstridskrafternas organisation och sjökrigets olika aspekter.
Operationaliseringen av teorin har i det avseendet utgått från de nödvändiga premisserna för respektive stratum. Rent praktiskt har det inneburit att premisserna har legat till grund för formulerandet av sju strukturerade frågor med tre fasta svarsalternativ – Ja/Nej/Möjligen – som medgivit att sjöstridskrafternas ledningsskikts uppfattning om teorins ingående delar kunnat prövas. Operationaliseringen av flexibilitetsteorin har i det avseendet haft två funktioner. Dels har operationaliseringen bidragit till att utveckla intervjuguidens
frågeställningar. Dels har de strukturerade frågeställningarna varit en central komponent i en av uppsatsen två tematiska analyser och därigenom medgivit att uppsatsen första
forskningsfråga kunnat besvaras.
I sammanhanget bör det även beaktas att den andra delen av flexibilitetsteorins fjärde skikt – samarbetet mellan den militära organisation och försvarsindustrin – inte behandlas i uppsatsen eftersom det ligger utanför sjöstridskrafternas kontroll.
Operationalisering av Finkels flexibilitetsteori framgår i nedanstående två tabeller (tabell 1 och tabell 2).
Sida 21 av 57
Tabell 1. Operationalisering av flexibilitetsteorin, stratum ett och två.
2 1 Stra tu m V ap en sy ste m so m ä r t ek no lo gis kt m ån gs id ig a o ch a np as sn in gs ba ra vil ke t m ed ge r a tt s am m a va pe ns ys te m k an in sä tta s m ot oli ka ty pe r a v h ot oc h i o lik a d om än er oc h a tt s ys te m en k an a np as sa s f ör att m öta e tt n ytt h ot. E n k va nti ta tiv t o ch k va lit ati v ba la ns m ell an o lik a t yp er a v fö rm åg or o ch fö rm åg an a tt sa m or dn a e nh ete r o ch v ap en - o ch se ns or sy ste m fö r a tt u pp nå e n vä xe lv er ka n s om k an k om pe ns er a fö r b ris te r i o rg an isa tio ne n o ch i de n t ek no lo gis ka sf är en . D en d ok tri nä ra g ru nd so m or ga nis ati on en v ila r p å ä r ba la ns er ad a vs ee nd e s yn en p å str id en s a lla in gå en de k om po ne nte r (o ffe ns iv a, de fe ns iv a, an fa ll o ch fö rs va r) D en m ilit är a o rg an isa tio ne n utm är ks a v e n o rg an isa tio ns ku ltu r so m u pp m un tra r o ch fr äm ja r kr itis ka d isk us sio ne r o ch n ya id ée r. N öd vä n di ga p re m iss er Ä r d et vik tig t m ed te kn olo gis kt m ån gs id ig a o ch a np as sn in gs ba ra va pe ns ys te m fö r sjö str id sk ra fte rn a? Ä r b ala ns en m ell an o lik a t yp er a v fö rm åg or o ch fö rm åg an a tt sa m or dn a o lik a e nh ete r o ch va pe ns ys te m fö r a tt u pp nå e n vä xe lv er ka n d vs . k om bin er ad e va pe n v ik tig a a sp ek te r i sjö str id sk ra fte rn a? V ila r s jö str id sk ra fte rn as do ktr in är a g ru nd sy n p å e n ba la ns er ad sy n p å s tri de ns a lla in gå en de k om po ne nte r? Ä r d et vik tig t m ed e n or ga nis ati on sk ult ur so m up pm un tra r o ch fr äm ja r k rit isk a dis ku ss io ne r i sj ös tri ds kr aft er na ? O p er at io na lis er in g Ja N ej M öj lig en V ilk en ro ll s pe la r m ån gs id ig a o ch an pa ss nin gs ba ra v ap en sy ste m fö r sjö str id sk ra fte rn a i sj ös tri de n? V ad in ne bä r t ek no lo gis k f le xib ili te t f ör E r? V ilk en ro ll s pe la r k om bin er ad e v ap en i sjö str id sk ra fte rn a V ad u tg ör e n b ala ns er ad o rg an isa tio n av se en de o lik a f ör m åg or i s jö str id sk ra fte rn a? V ad in ne bä r o rg an isa to ris k f le xib ili te t f ör E r? Vilk en d ok tri nä r g ru nd v ila r sjö str id sk ra fte rn a p å a vs ee nd e s yn en p å of fe ns iv a o ch d ef en siv a s tri ds m eto de r? V ilk a a ttr ib ut är c en tra la i e n or ga nis ati on sk ult ur fö r a tt m ed ge e tt fle xib elt fö rh åll nin gs sä tt? H u vu df rå ge stä lln in ga r i nt er vj ug ui de
Sida 22 av 57
Tabell 2. Operationalisering av flexibilitetsteorin, stratum tre och fyra.
4 3 Stra tu m E n l är an de ku ltu r s om u pp m an ar til l att lä ra si g f rå n s in a m iss ta g o ch e n pr oc es s s om m ed ge r a tt er fa re nh ete r s na bb t k an sp rid as o ch om hä nd er ta s a v e nh ete r o ch o lik a le dn in gs niv åe r. K re ati va c he fe r s om k an o ch til lå ts ha nte ra o sä ke rh ete n s om p rä gla r de t m od ern a s la gf ält et ge no m a tt im pr ov ise ra e n l ös nin g s om le de r til l e n s na bb å te rh äm tn in g. K om bin er at m ed e tt le dn in gs ko nc ep t s om fö ro rd ar o ch up pm un tra r e n d ec en tra lis er ad le dn in gs m eto d, de le ge rin g a v an sv ar o ch in itia tiv . N öd vä n di ga p re m iss er Ä r e n l är an de ku ltu r s om up pm an ar til l a tt l är a s ig fr ån sin a m iss ta g o ch e n or ga nis ati on sp ro ce ss so m m ed ge r att e rfa re nh ete r s na bb t k an sp rid as o ch o m hä nd er ta s c en tra lt i s jö str id sk ra fte rn a? F ör es pr åk as e n d ec en tra lis er ad le dn in gs m eto d s om in ne fa tta r de le ge rin g a v a ns va r o ch in itia tiv ta ga nd e v id le dn in g a v sjö str id sk ra fte rn a? V är de sä tts k re ati va c he fe r s om ka n i m pr ov ise ra in om sjö str id sk ra fte rn a? O p er at io na lis er in g Ja N ej M öj lig en V ilk en ro ll s pe la r e n s na bb er fa re nh ets ha nte rin g i sj ös tri de n? V ilk en b ety de lse h ar en o rg an isa tio ns lä ra nd ek ult ur fö r e n s na bb er fa re nh ets ha nte rin g? V ad in ne bä r o ch k än ne te ck na r e n lä ra nd ek ult ur fö r E r? H ur b ru ka s d ec en tra lis er ad re sp ek tiv e ce ntr ali se ra d l ed nin gs m eto d v id le dn in g a v sjö str id sk ra fte rn a? V ad in ne bä r l ed nin gs fle xib ili te t f ör E r? V ilk en ro ll s pe la r e n c he fs fö rm åg a t ill kr ea tiv ite t o ch im pr ov isa tio n i sj ös tri de n? V ad in ne bä r k og nit iv fl ex ib ilit et fö r E r? H u vu df rå ge stä lln in ga r i nt er vj ug ui de
Sida 23 av 57
3 Metod
[…] there are no bad methods, only inappropriate or misapplied methods.
Manfred Bergman och Anthony Coxon (2005, s. 2)
I följande kapitel presenteras inledningsvis undersökningens forskningsdesign. Därefter behandlas uppsatsens datainsamlingsmetod, analysmetod och forskningsetiska övervägande. Avslutningsvis diskuteras undersökningens metodval och kvalité.
3.1 Forskningsdesign
Forskningsdesignen utgör ramverket för hur en uppsats forskningsfrågor ska besvaras. Forskningsdesign bör i det avseendet inte enbart förmedla ett tillvägagångssätt i termer från här till där, utan ska även tydliggöra vald forskningsstrategi, metod för datainsamling och hur insamlad empiri avses analyseras (Schwartz-Shea & Yanov 2012, ss. 16–17; Yin 2018, s. 26). Uppsatsens forskningsdesign utgår från att undersökningen genomförs som en kvalitativ teorikonsumerande – och delvis teoriutvecklande – enfallsstudie med en analysenhet. Det innebär övergripande att det valda fallet (flexibilitet vid ledning av marinens sjöstridskrafter) står i centrum medan Finkels flexibilitetsteori brukas för att bringa klarhet i hur analysenheten (sjöstridskrafternas ledningsskikt) förstår flexibilitet (Esaiasson m.fl. 2017, s. 42; Yin 2018, ss. 48–51). Valet att genomföra undersökningen med en fallstudiedesign motiveras delvis av Dag Ingvar Jacobsens (2017, s. 68) utgångspunkt att en enfallsstudie medger att ett fenomen kan studeras djupet i syfte att utvinna ny förståelse som därefter kan bidra till en
teoriutveckling. Men också utifrån fallstudieforskarens Robert K. Yins (2007, s. 31) poäng att en fallstudie är applicerbara när ”[…] man uttalat vill ta sig an kontextuella betingelser, vilket beror på att man anser att dessa har stor relevans för det man studerar”. Det är en poäng som i relation till undersökningens ämne och syfte får anses som relevant.
Det är även i sammanhanget relevant att utveckla och motivera varför undersökningen
genomförs som enfallsstudie. Centralt i resonemanget är insikten om att enfallsstudie inte kan utgå från ett slumpmässigt valt fall eftersom att dess lämplighet som ett studieobjekt måste motiveras utifrån vad det representerar, då det utgör grunden för hur ett resultat kan tolkas (Yin 2007, ss. 61–62; Denscombe 2017, ss. 60–63). Utifrån det resonemanget menar Yin (2007, ss. 61–63) att en enfallsstudie kan bli aktuell om fallet kan definieras som endera (1) ett kritiskt fall, (2) ett unikt fall, (3) ett representativt fall, (4) ett avslöjande fall eller om fallet behandlas som ett (5) longitudinellt fall.
Med utgångspunkt i ovanstående resonemang kan fallet i fokus – flexibilitet vid ledning av sjöstridskrafterna – ingå i en enfallsstudie eftersom det utgör ett unikt fall. Att det är ett unikt fall motiveras av att det varken kan tillskrivas att vara ett fall av flexibilitet vid ledning av svenska stridskraftereller ett fall av flexibilitet vid ledning av en småstats sjöstridskrafter. En generalisering enligt alternativ ett är helt enkelt inte gångbar utifrån sjöstridskrafternas egenartade karakteristisk och specifika domäntillhörighet. Likaledes torde inte heller
Sida 24 av 57 alternativ två vara gångbart utifrån två perspektiv. Dels med hänvisning till olikheter i länders militära kultur och dels utifrån perspektivet att småstaters sjöstridskrafter inte utgör
homogena organisationer utan karakteriseras av olika förutsättningar och målsättningar (Finkel 2011, s. 53; Till 2020, s. 19).
Efter att ha redogjort för undersökningens fallstudiedesign blir det även relevant att utveckla undersökningens vetenskapsfilosofiska utgångspunkt. Författarens ontologiska utgångspunkt utgår från att det i studiet av samhällsvetenskapliga fenomen inte existerar en objektiv sanning. Författaren knyter därmed an till den vetenskapsteoretiska inriktning som av
Jacobsen (2017, ss. 21–24) beskrivs som en tolkande ansats och som epistemologisk innebär att en förståelse för verkligheten enbart kan uppnås genom att forskaren undersöker och tolkar hur människor förstår sin verklighet och vilken mening de tillskriver den. För studiens
vidkommande innebär detta att bruket av intervjuer som datainsamlingsmetod betraktas som ett möte där kunskap skapas mellan den som intervjuar och den som blir intervjuad.
För att ytterligare förtydliga uppsatsens forskningsdesign är det även relevanta att beskriva undersökningens faktiska tillvägagångssätt (figur 3).
Figur 3. Undersökningens tillvägagångssätt (Författaren).
Inledningsvis har forskning som anknyter till studiens forskningsområde studerats. Sammanfattningen av den tidigare forskningen i en forskningsöversikt har sedan legat till grund för en identifiering av undersökningens forskningsbidrag och en förfining av studiens problemformulering, syfte och forskningsfrågor. Finkels teori har sedan operationaliserats i syfte att konstruera en intervjuguide (bilaga 1) och ta fram strukturerade frågeställningar för att kunna pröva flexibilitetsteorin. Efter detta har undersökningens datainsamling genomförts genom semistrukturerade intervjuer. Det transkriberade underlaget från intervjuerna har därefter analyserats i två omgångar genom bruket av metoden tematisk analys. Den första analysen har utgått från operationalisering av flexibilitetsteori och medgivit att uppsatsens första frågeställning kunnat besvaras. Den andra analysen har därefter genomförts med en
Sida 25 av 57 induktiv ansats (utan fördefinierade teman) med hjälp av svaren från de öppna
frågeställningar som berört flexibilitetsbegreppet (den inledande och avslutande frågan i intervjuguiden). Resultatet från den första deduktiva analysen har därpå stämts av mot resultatet från den induktiva analysen för att fånga upp kontextuella faktorer som påverkar ledningsskiktets uppfattning om flexibilitet. Därigenom har uppsatsen andra frågeställning kunnat besvaras. Slutligen har studiens resultat redovisats och diskuterats.
3.2 Metod för datainsamling 3.2.1 Semistrukturerade intervjuer
Att använda intervjuer som datainsamlingsmetod i en kvalitativ studie är fördelaktigt om forskaren vill inhämta utvecklade beskrivningar om enskilda individers uppfattning om en företeelse (Johannessen m.fl. 2020, ss. 135–136). Det som även är utmärkande för den kvalitativa intervjun är att samtalet har ett bestämt syfte och en bestämd struktur – vanligtvis kopplat till att förstå eller förklara (Kvale & Brinkmann 2009, s. 19).
Rörande hur undersökningens intervjuer strukturerats är det relevant att initialt beakta uppsatsens syfte. Studiens syfte är att redogöra för hur förutsättningarna för Finkels
flexibilitetsteori förstås vid ledning av svenska sjöstridskrafter och därigenom genom öppna frågeställningar om flexibilitetsbegreppet kunna utveckla den teoretiska utgångspunkten för hur en specifik stridskraft med dess egenartade karakteristiska förstår flexibilitet. Utifrån studiens avsikt kan det således konkluderas att det var respondenternas8 fördjupade
tankegångar om ett specifikt fenomen som var datainsamlingens huvudfokus. Det fanns således behov av en viss struktur i intervjun för att tillse att teorins samtliga beståndsdelar berördes men även en möjlighet till fördjupning utifrån respondentens reflektioner. Med anledning av detta genomfördes intervjuerna utifrån ett semistrukturerat upplägg. Detta innebär att intervjuaren arbetar utifrån en på förhand fastställd intervjuguide där teman och huvudfrågor definierats, men där utrymme också finns för avvikelser om respondenten lyfter nya perspektiv på ämnet som behandlas. Det huvudsakliga målet är i slutändan att samtliga respondenter ska ha reflekterat över samma huvudfrågor (Justesen & Mik-Meyer 2011, ss. 46–47).
3.2.2 Urval
Urval av respondenter till undersökningen utgår ifrån Johannessen m.fl. (2020, s. 104)
resonemang att valet av intervjukandidater till kvalitativa undersökningar alltsomoftast har en klar målsättning. Urvalet utgår således inte från att uppnå representativitet utan från ett ändamålsenligt perspektiv som speglar undersökningens ämnesområde. I studien har en selektiv urvalsmetod nyttjats vilket innebär att urvalet av intervjukandidater utgått från
8 I uppsatsen brukas benämningen respondent utifrån Jacobsen (2017, s. 118) som definierar en respondent som
en person som har direkt kännedom om det fenomen som undersöks. Informant är i jämförelse en benämning som används för att beskriva en individ som har god kännedom om fenomenet men som inte är medlem av gruppen som undersöks.
Sida 26 av 57 forskarens egen uppfattning om vilka individer som kan anses kunna bidra till
undersökningen (David & Sutton 2016, s. 197).
Utifrån bruket av ett selektivt urval har studiens respondenter valts utifrån individernas nuvarande eller tidigare befattning inom sjöstridskrafterna. Med utgångspunkt i
Försvarsmaktens organisationstruktur utgörs dessa befattningar av organisationschefen för ubåtsflottiljen9 och organisationschefen för någon av marinens två sjöstridsflottiljer10 samt en
krigsförbandschef per specifikt förbandstyp; ubåts-, ytstrids-, minröjnings- och sjögående underhållsförband (FIB 2020:1, ss. 57, 61). Totalt omfattar dessa befattningar två
organisationschefer och fyra krigsförbandschefer. Undersökningens urvalsstorlek bestämdes därefter utifrån att alla ovanstående befattningar skulle vara representerade med en mindre överrepresentation av både organisationschefer och krigsförbandschefer i syfte att skapa ett bredare underlag. Det totala antalet individer som därefter intervjuades utgjordes av tre organisationschefer och fem krigsförbandschefer (pilotintervjun inräknad).
Respondenterna utgörs sammanfattningsvis av 8 stycken yrkesofficerare med 15 till 30 år yrkeserfarenhet i Försvarsmakten. Bakgrunden i sjöstridskrafterna är blandad med både tjänstgöring till sjöss och i olika stabsbefattningar. Avseende akademisk utbildning har samtliga respondenter genomfört studier på en avancerad nivå.
3.2.3 Genomförande av intervjuer
Samtliga intervjuer genomfördes under första kvartalet 202111 efter att de tilltänkta
respondenterna först kontaktas via mail. Det initiala mailet innehöll förutom en förfrågan om deltagande även information om undersökningens syfte och etniska ställningstagande. Efter att ett jakande svar erhållits om att delta, bokades intervjun via telefon. I samband med telefonkontakten kontrollerades även att syftet och undersökningens etiska aspekter inte hade misstolkats.
Intervjuerna genomfördes därefter i huvudsak genom webbmötestjänsten Zoom på grund utav de rådande rekommendationerna i samhället kopplade till Covid-19. Samtliga intervjuer spelades in och anteckningar fördes under hela samtalet för att kunna skapa en bättre förståelse för det inspelade underlaget. Den längsta intervjun varade i 103 min och den kortaste i 67 min. Avseende hur intervjuunderlaget transkriberades genomfördes det enligt transkriberingsprincipen bastranskribering – alla ord har transkriberas, men upprepningar har utlämnats. Behovet av att nyttja tekniken bastranskribering motiveras dels av författarens utgångspunkt att all data skulle omhändertas samt dels även utifrån att ett eventuellt önskemål att ta del av transkriberingen inte skulle rendera i att respondenterna undanhölls någon
information. I syfte att omhänderta kontextuella faktorer och kunna dra erfarenheter till de efterföljande intervjuerna genomfördes även transkriberingen av dessa i nära anslutning till
9 Första ubåtsflottiljen (FIB 2020:1, s. 61).
10 Tredje sjöstridsflottiljen och Fjärde sjöstridsflottiljen (FIB 2020:1, s. 61).
