Naturvårdsverket 106 48 Stockholm. Besöksadress: Stockholm – Valhallavägen 195, Östersund – Forskarens väg 5 hus Ub, Kiruna – Kaserngatan 14.
Tel: 010 698 10 00, fax: 010 698 10 99, e-post: registrator@naturvardsverket.se Internet: www.naturvardsverket.se Beställningar Ordertel: 08 505 933 40,
orderfax: 08 505 933 99, e-post: natur@cm.se Postadress: CM Gruppen, Box 11093, 161 11 Bromma. Internet: www.naturvardsverket.se/publikationer
för uppföljning av
generationsmålet
Underlag till den fördjupade
utvärderingen av miljömålen 2012
HANNA BROLINSON OCH VIVEKA PALM
Inom ramen för fördjupad utvärdering av miljömålen 2012* har SCB haft Naturvårdsverkets uppdrag att före-slå indikatorer för generationsmålet och dess strecksatser. Uppdraget redovisas i denna rapport.
I rapporten föreslås 22 indikatorer för att följa den nationella samhällsomställningen och 7 indikatorer för att följa Sveriges påverkan på global hälsa och miljö.
En viktig förutsättning för arbetet var att huvud-sakligen använda befintliga data och metoder samt före-trädesvis indikatorer som redan ingår i något relevant indikatorsystem.
Om indikatorer ska användas även fortsättningsvis vid uppföljning och utvärdering av generationsmålet bör SCB:s förslag ses som en start på ett mer långsiktigt arbete för att få fram lämplig uppföljningsmetod.
*Steg på vägen, Fördjupad utvärdering av miljömålen 2012, Naturvårdsverkets rapport 6500
ISSN 0282-7298
Rapporten uttrycker nöd-vändigtvis inte Naturvårds-verkets ställningstagande. Författarna svarar själva för
innehållet och anges vid referens till rapporten.
Förslag till indikatorer
för uppföljning av
generationsmålet
Underlag till den fördjupade
utvärderingen av miljömålen 2012
HANNA BROLINSON OCH VIVEKA PALM
NATURVÅRDSVERKET
Underlag till den fördjupade utvärderingen av generationsmålet 2012
Internet: www.naturvardsverket.se/publikationer
Naturvårdsverket
Tel: 010-698 10 00, fax: 010-698 10 99 E-post: registrator@naturvardsverket.se Postadress: Naturvårdsverket, SE-106 48 Stockholm
Internet: www.naturvardsverket.se ISBN 978-91-620-6503-4
ISSN 0282-7298 © Naturvårdsverket 2012 Tryck: CM Gruppen AB, Bromma 2012
Form: Johan Wihlke Illustrationer: Tobias Flygar
Förord
Naturvårdsverket har i uppdrag att till den 1 juli 2012 göra en samlad för-djupad utvärdering av möjligheterna att nå bland annat generationsmålet. I samband med den utvärderingen behöver Naturvårdsverket indikatorer för generationsmålet och dess strecksatser.
Regeringen tillsatte 2008 en utredning med syfte att förenkla och effekti-visera miljömålssystemet (M2008:02). Förslag gavs till indikatorer som kunde visa andra länders påverkan på miljökvalitetsmålen. Förslagen till indikatorer finns med i SCB:s rapport Miljöindikatorer för omställning och rådighet över miljökvalitetsmålen, framtagen 2009 på uppdrag av utredningen.
Inom ramen för fördjupad utvärdering 2012 har SCB haft
Naturvårdsverkets uppdrag att se över de indikatorer som föreslogs i rapporten från 2009 och föreslå indikatorer för generationsmålet och dess strecksatser. Uppdraget redovisas i denna rapport.
Projektledare för fördjupad utvärdering av generationsmålet har varit Helena Bergström, Naturvårdsverket. En arbetsgrupp för fördjupad utvär-dering av generationsmålet, samordnad av Naturvårdsverket, har lämnat synpunkter på rapportens innehåll. I arbetsgruppen har ingått personer från Boverket, Energimyndigheten, Naturvårdsverket, Socialstyrelsen samt länssty-relsernas samverkansorgan Regional Utveckling och Samverkan i miljömåls-systemet (RUS).
Ansvariga för rapporten på SCB har varit Hanna Brolinson, utredare mil-jöräkenskaper, och Viveka Palm, enhetschef på enheten Miljöekonomi och naturresurser. Rapporten uttrycker inte nödvändigtvis Naturvårdsverkets ställ-ningstaganden. Författarna svarar själva för innehållet och anges vid referens till rapporten.
Stockholm, juni 2012 Manuela Notter
Biträdande avdelningschef Naturvårdsverket
Innehåll
Förord 3 1 SammaNFattNiNg 7 2 Summary 9 3 iNledNiNg 11 3.1 Bakgrund 113.2 Syfte och uppdrag 12
4 metod 13
5 FörSlag till uppSättNiNg av iNdikatorer 15
6 NatioNella iNdikatorer För SamhällSomStällNiNg 18
6.1 Energiintensitet 18
6.2 Andel förnybar energi av totala energianvändningen 19
6.3 Andel förnybar energi för transporter 20
6.4 Inhemsk materialkonsumtion (DMC), och resursproduktivitet
(BNP/DMC) 21
6.4.1 Inhemsk materialkonsumtion (DMC), och resursproduktivitet
(BNP/DMC) 22
6.4.2 Inhemsk materialkonsumtion (DMC) fördelat på materialslag 23
6.5 Varutransporter 24
6.6 Persontransporter 25
6.7 Körsträckor 26
6.8 Utsläpp av växthusgaser 27
6.9 Utsläpp till luft av svaveldioxid och kväveoxider 28
6.10 Användningen av hälsofarliga kemikalier 29
6.11 Behandling av kommunalt avfall 30
6.12 Luftens halt av bensen, kvävedioxid och partiklar 31
6.13 Köttkonsumtion per person fördelat på olika köttsorter 33
6.14 Konsumtion, produktion, import och export av nötkött 34
6.15 Total försåld mängd ekologiska livsmedel 35
6.16 Andel ekologiska livsmedel per varugrupp 36
6.17 Graden av hänsyn tagen vid skogsavverkning 37
6.18 Antibiotikaresistens 38
6.19 Miljöskatter 39
6.20 Miljömotiverade subventioner 40
6.21 Sysselsatta inom miljösektorn 41
7 SverigeS påverkaN på gloBal hälSa och miljö 43
7.1 Utsläpp av växthusgaser orsakade av svensk konsumtion 43
7.3 Förändring i nivån av utsläpp av växthusgaser orsakade av
svensk konsumtion 45
7.4 Utsläpp av kväveoxider orsakade av svensk konsumtion 46
7.5 Utsläpp av ammoniak orsakade av svensk konsumtion 47
7.6 Utsläpp av svaveldioxid orsakade av svensk konsumtion 48
7.7 Exportens bidrag till växthusgasutsläpp 49
8 diSkuSSioN och FortSatt arBete 51
1 Sammanfattning
År 2010 beslutade riksdagen om ett förändrat miljömålssystem, etappmål och utvidgat innehåll i generationsmålet. Naturvårdsverket har i uppdrag att till den 1 juli 2012 göra en samlad fördjupad utvärdering av möjligheterna att nå bland annat generationsmålet. I samband med den utvärderingen behöver Naturvårdsverket indikatorer för generationsmålet och dess strecksatser. Projektets syfte är att ge förslag på indikatorer i form av
• Nationella indikatorer för samhällsomställning
• Indikatorer för Sveriges påverkan på global hälsa och miljö
En viktig förutsättning för projektet var att huvudsakligen använda befintliga data och metoder samt företrädelsevis indikatorer som redan ingår i något relevant indikatorsystem.
Följande indikatorer föreslås för att följa den nationella samhällsomställningen: • Energiintensitet • Andel förnybar energi av totala energianvändningen • Andel förnybar energi för transporter • Inhemsk materialkonsumtion (Domestic Material Consumption, DMC), och resursproduktivitet (BNP/DMC) • Inhemsk materialkonsumtion (DMC) fördelat på materialslag • Varutransporter • Persontransporter • Körsträckor • Utsläpp av växthusgaser • Utsläpp till luft av svaveldioxid och kväveoxider • Användningen av hälsofarliga kemikalier • Behandling av kommunalt avfall • Luftens halt av bensen, kvävedioxid och partiklar • Köttkonsumtion per person fördelat på olika köttsorter • Konsumtion, produktion, import och export av nötkött • Total försåld mängd ekologiska livsmedel • Andel ekologiska livsmedel per varugrupp • Graden av miljöhänsyn vid skogsavverkning • Antibiotikaresistens • Miljöskatter • Miljömotiverade subventioner • Sysselsatta inom miljösektorn
Följande indikatorer föreslås för att följa Sveriges påverkan på global hälsa och miljö: • Utsläpp av växthusgaser orsakade av svensk konsumtion • Växthusgasutsläpp per person orsakade av svensk konsumtion • Förändring i nivån av utsläpp av växthusgaser orsakade av svensk konsumtion • Utsläpp av kväveoxider orsakade av svensk konsumtion • Utsläpp av ammoniak orsakade av svensk konsumtion • Utsläpp av svaveldioxid orsakade av svensk konsumtion • Exportens bidrag till växthusgasutsläpp
Den begränsade tiden för projektet utgjorde i vissa fall ett hinder för att få fram indikatorer inom några områden. Speciellt kan nämnas följande områ-den som kräver mer utveckling eller forskning för att få fram användbara indikatorer för att följa upp generationsmålet:
• Dricksvatten (förekomst av otjänligt vatten) • Friluftsliv
• Fiske
2 Summary
In 2010 the Swedish parliament decided on a changed system for environ- mental quality objectives, milestone targets and extended contents in the gen-erational goal. The Swedish Environmental Protection Agency was assigned to present, by 1 July 2012, an in-depth evaluation of among other things the possibility to reach the generational goal. In connection with the evaluation, the Swedish Environmental Protection Agency needs indicators for follow-up of the generational goal and its seven bullet points (see the Environmental Objectives Portal www.miljomal.se).
The purpose of the project is to propose indicators in the form of: • measures for national follow-up of a societal shift
• measures for follow-up of the impacts on global health and environment
An important prerequisite for the project was to use the available data and methods, as well as indicators that already exist in an indicator system.
The following indicators have been proposed for the following-up for the national societal shift:
• Energy intensity; • Share of renewable energy in gross final energy consumption; • Share of renewable energy in fuel consumption of transport; • Domestic Material Consumption (DMC) per capita, and Resource Productivity (GDP/DMC); • Domestic Material Consumption (DMC) by type of material; • Transport of goods; • Transport of passengers; • Distance covered; • Emissions of greenhouse gases; • Air emissions of sulphur dioxide and nitrogen oxides; • Use of hazardous chemicals; • Treatment of municipal waste; • Concentration in air of benzene, nitrogen dioxide and particles; • Meat consumption per capita of different kinds of meat; • Consumption, production, import and export of beef • Total amount of organic food sold; • Percentage of organic food by group of goods; • Degree of environmental consideration in conjunction with felling; • Resistance to antibiotics; • Environmental taxes; • Environmentally motivated subsidies; • Employees in the environmental goods and services sector
The following indicators are proposed for the following-up of Sweden's influ-ence on global health and environment:
• Emissions of greenhouse gases caused by Swedish consumption; • Greenhouse gas emissions per person caused by Swedish consumption; • Change in the level of emissions of greenhouse gases; • Emissions of nitrogen oxides caused by Swedish consumption; • Emissions of ammonia caused by Swedish consumption; • Emissions of sulphur dioxide caused by Swedish consumption; • The contribution of exports to greenhouse gas emissions
The limited time for the project was sometimes an obstacle to produce indica-tors within some areas. The following areas in particular require more develop-ment or research to obtain useful indicators to follow up the generational goal:
• Drinking water (existence of unfit water) • Outdoor activities
• Fishing
3 Inledning
3.1 Bakgrund
År 2010 beslutade riksdagen om ett förändrat miljömålssystem, etappmål och utvidgat innehåll i generationsmålet. Naturvårdsverket har i uppdrag att till den 1 juli 2012 göra en samlad fördjupad utvärdering av möjligheterna att nå bland annat generationsmålet. I samband med den utvärderingen har Naturvårdsverket sett behov av indikatorer för generationsmålet och dess strecksatser.
Generationsmålets sju strecksatser visar vilka värden som ska skyddas och den samhällsomställning som krävs för att den önskade miljökvaliteten ska kunna nås. Strecksatserna lyder
– ekosystemen har återhämtat sig, eller är på väg att återhämta sig, och deras förmåga att långsiktigt generera ekosystemtjänster är säkrad
– den biologiska mångfalden och natur- och kulturmiljön bevaras, främjas och nyttjas hållbart
– människors hälsa utsätts för minimal negativ miljöpåverkan samti-digt som miljöns positiva inverkan på människors hälsa främjas – kretsloppen är resurseffektiva och så långt som möjligt fria från
farliga ämnen
– en god hushållning sker med naturresurserna
– andelen förnybar energi ökar och energianvändningen är effektiv med minimal påverkan på miljön
– konsumtionsmönstren för varor och tjänster orsakar så små miljö- och hälsoproblem som möjligt.
Vid genomförandet av utvärderingen ska Naturvårdsverket samverka med berörda myndigheter som har ansvar inom miljömålssystemet. Samarbetet med dessa myndigheter kring generationsmålet sker bland annat i en arbets-grupp för generationsmålet och i en samverkansarbets-grupp för miljömålen.
Arbetsgruppen för generationsmålet har tagit fram underlag som bland annat beskriver generationsmålets strecksatser och redovisar bedömningar av möjligheterna att nå generationsmålet.
Underlaget till fördjupad utvärdering av generationsmålet finns i Naturvårdsverkets rapport Uppföljning av generationsmålet1. Resultatet av den fördjupade utvärderingen presenteras i Naturvårdsverkets rapport Steg på vägen. Fördjupad utvärdering av miljömålen 20122.
1 Naturvårdsverket (2012). Uppföljning av generationsmålet. Underlag till den fördjupade utvärderingen
av generationsmålet 2012. Naturvårdsverkets rapport 6504.
2 Naturvårdsverket (2012). Steg på vägen. Fördjupad utvärdering av miljömålen 2012.
3.2 Syfte och uppdrag
Syftet med projektet är att föreslå nationella indikatorer för samhällsomställ-ning kopplade till generationsmålet och dess strecksatser. Indikatorerna ska röra samhällstillstånd, förutsättningar för samhällsomställning som till exem-pel styrmedel och miljöpolicyarbete, samhällsomställning med avseende på riktning och hastighet, samt trender. Speciellt intressant är indikatorer som kopplar till ekonomi och handel samt frikoppling (decoupling)3.
Projektet ska även föreslå grovskaliga indikatorer för Sveriges påverkan på global hälsa och miljö, gärna med koppling till generationsmålet och dess strecksatser. Företrädesvis ska sådana indikatorer väljas som urskiljer Sveriges påverkan.
En viktig förutsättning är att befintliga indikatorer och datakällor ska användas. Metoder och data som används i andra relevanta sammanhang nationellt och internationellt ska prioriteras.
För varje indikator ska följande beskrivas:
• Beskrivning av vad indikatorn mäter (definition)
• Beskrivning av vad förändringar av indikatorn innebär (hur tolkas en uppgång respektive nedgång)
• Indikatorns budskap (vad kan tolkas ut av indikatorn) • Tidsserie (vilken tidsserie finns tillgänglig) • Datakvalitet (redogör för hur datakällan är kvalitetsredovisad i någon form) • Information om indikatorn finns på global, nationell respektive regional nivå • Information om indikatorn ingår i annat relevant nationellt eller internationellt indikatorsystem • Koppling till relevant del eller delar av generationsmålet • Klassning enligt DPSIR-systemet (se kapitel 5) • Bedömning av indikatorns rörlighet (det vill säga en bedömning hur snabbt en förändring kan tänkas få genomslag på indikatorn) •
Om indikatorn finns med som indikator i miljömålssystemet (önske-mål om denna information har framkommit under projektets gång)
3 Med detta menas att frikoppla den ekonomiska tillväxten från miljöpåverkan. Indikatorer om frikoppling
4 Metod
Projektet startade med en litteraturstudie och en kartläggning över ett urval aktuella indikatorprojekt. De studerade rapporterna och indikatorsystemen fungerade som underlag till ett första förslag på indikatorer för att mäta sam-hällsomställning i Sverige och Sveriges globala påverkan.
Följande rapporter har fungerat som underlag:
• The European environment, State and outlook 2010, Assessment of global megatrends (EEA, 2010).
• Progress in Sustainable Consumption and Production in Europe. Indicator-based report. ETC/SCP working paper 1/2011. (ETC, 2011) • Sustainable Development in the European Union. 2011 monitoring
report of the EU sustainable development strategy. (Eurostat, 2011a.) •
Energy, transport and environment indicators. Eurostat pocket-books. 2011 edition. (Eurostat, 2011b.)
• Konsumtionsbaserade miljöindikatorer – Underlag för uppföljning av generationsmålet. Naturvårdsverkets rapport 6483.
(Naturvårdsverket, 2012).
• Towards Green Growth: Monitoring Progress, OECD Indicators (OECD, 2011.)
• Miljöindikatorer för omställning och rådighet över miljökvalitets-målen (SCB, 2009)
Indikator används i denna rapport i betydelsen värde, variabel eller parameter som bygger på data, som valts ut bland många möjliga variabler. Indikatorer används för att sammanfatta, förenkla och därmed underlätta hantering och kommunikation av till exempel miljödata.
Aktuella indikatorsystem som studerats: • Det svenska miljömålssystemet
Miljömålsportalen, www.miljomal.se, innehåller information kopplad till Sveriges miljömålssystem och tillgång till dess indikatorsystem som för när-varande består av 111 indikatorer. Det finns såväl en nationell uppsättning som en regional. Indikatorerna är väl beskrivna och utvärderade i anslutning till miljökvalitetsmålen de beskriver. Miljökvalitetsmålen följs årligen upp och vart fjärde år görs en fördjupad utvärdering. Naturvårdsverket samordnar och ansvarar för uppföljning och utvärdering.
• EEA:s indikatoruppsättning
Europeiska miljöbyrån (EEA) har definierat och presenterat 230 indika-torer som nås från EEA:s hemsida, www.eea.europa.eu under Data and Maps och Indicators. Indikatorerna är uppdelade på olika temaområden. Indikatorerna för SCP (Sustainable Consumption and Production) är en del av dessa indikatorer.
• EU:s hållbarhetsindikatorer (EU:s SDI)
EU:s hållbarhetsindikatorer, EU Sustainable Development Indicators, är ett indikatorsystem framtaget för att följa upp EU:s hållbarhetsstrategi (EU Sustainable Development Strategy). Hela indikatoruppsättningen matas av data från EU:s medlemsländer via inrapportering till Eurostat (EU:s statis-tikbyrå) och uppdateras så fort nya data finns tillgängliga. En gång årligen utvärderas hela uppsättningen i en Monitoring Report. Många av indikato-rerna är kvalitetsbeskrivna i en Eurostat Quality Profile. Data kan laddas ner från indikatoruppsättningen.
• OECD Green Growth
OECD har i sitt arbete med Green Growth presenterat ett set av indikato-rer som har ett tillväxtperspektiv och vars syfte är att mäta ”grön tillväxt”. De föreslagna indikatorerna beskrivs i rapporten Towards Green Growth: Monitoring Progress, OECD Indicators.
Någon generell bedömning av kvaliteten på bakomliggande data för indikatorerna har inte gjorts.
Det första förslaget på indikatorer skickades ut till arbetsgruppen för fördjupad utvärdering av generationsmålet, som underlag till ett arbets-gruppsmöte. Efter arbetsgruppsmötet har deltagarna i gruppen bidragit med ytterligare synpunkter och förslag på indikatorer samt datakällor.
5 Förslag till uppsättning av
indikatorer
För alla indikatorer har en bedömning gjorts om data finns tillgängligt
Globalt, på EU-nivå, Nationellt eller Regionalt. Vidare redovisas om det är en miljömålsindikator, i vilket indikatorsystem den ingår, samt en bedömning om det är en D-, P-, S-, I- eller R-indikator. Sammanställning görs i Tabell 1.
- Två streck i en cell betyder att indikatorn inte ingår i något indikatorsystem.
tabell 1. tabellen visar en sammanställning över alla föreslagna indikatorer och en bedömning om de finns globalt (g), eu (eu), Nationellt (N), regionalt (r), om det är en miljömålsindikator (ja/Nej), i vilket indikatorsystem den ingår, en bedömning om det är en d, p, S, i eller r indikator.
indikator globalt (g) eu (eu) Nationellt (N) regionalt (r) miljömåls- indikator (ja/Nej) ingår i vilket indikatorsystem? dpSir
Energiintensitet G, EU, N Nej EU:s SDI, EEA D Andel förnybar energi av totala
energianvändningen G, EU, N Nej EU:s SDI, EEA D, R Andel förnybar energi för transporter EU, N Nej EU:s SDI D, R Inhemsk materialkonsumtion (DMC),
och resursproduktivitet (DMC/BNP) G, EU, N Nej EEA, EU:s SDI D Inhemsk materialkonsumtion (DMC)
per materialslag G, EU, N Nej EU:s SDI D Varutransporter EU, N Nej EU:s SDI D Persontransporter EU, N Nej EU:s SDI D Körsträckor N, R Ja Miljömålsindikator D Utsläpp av växthusgaser G, EU, N, R Ja EU:s SDI, EEA,
Miljömålsindikator P Utsläpp till luft av svaveldioxid
och kväveoxider EU, N, R Ja Miljömålsindikator P Användningen av hälsofarliga kemikalier N Nej - - P Behandling av kommunalt avfall EU, N, R Ja EU:s SDI, EEA,
Miljömålsindikator P, R Luftens halt av bensen, kvävedioxid
och partiklar EU, N, R Ja Delvis i EU:S SDI, EEA, Miljömålsinidkator S Köttkonsumtion per person fördelat
på olika köttsorter N Nej - - D Konsumtion, produktion, import och
export av nötkött N Nej - - D Total försåld mängd ekologiska livsmedel N Nej - - R Andel ekologiska livsmedel per varugrupp N Nej - - R Graden av miljöhänsyn vid
skogsavverkning N Nej - - P, R Antibiotikaresistens EU, N Nej - - I Miljöskatter EU, N Nej EU:s SDI R Miljömotiverade subventioner EU, N Nej - - R Sysselsatta inom miljösektorn EU, N Nej - - R Utsläpp av växthusgaser orsakade
av svensk konsumtion N Nej - - P Växthusgasutsläpp per person orsakade
av svensk konsumtion EU, N Nej - - P Förändring i nivån av utsläpp av
växthusgaser orsakade av svensk konsumtion
N Nej - - P Utsläpp av kväveoxider orsakade
av svensk konsumtion N Nej - - P Utsläpp av ammoniak orsakade
av svensk konsumtion N Nej - - P Utsläpp av svaveldioxid orsakade
av svensk konsumtion N Nej - - P Exportens bidrag till växthusgasutsläpp N Nej - - P
Klassning enligt DPSIR-systemet är gjord enligt följande:
• D – Drivkraft, som beskriver de drivkrafter i samhället som ger upphov till miljöproblem, exempelvis användning av kemikalier •
P – Påverkan, som beskriver det tryck vi utsätter miljön för, exempel-vis utsläpp av kemiska ämnen
• S – Status (tillstånd), som beskriver tillståndet i miljön, exempelvis genom koncentration av olika kemiska ämnen i naturen
• I – Inverkan (effekt), som beskriver effekter på miljö och hälsa, exempelvis påverkan på biologisk mångfald eller hälsoeffekter • R – Respons (åtgärd), som beskriver de åtgärder som samhället
vidtar, exempelvis nybyggda hus som uppfyller krav för kemikaliean-vändning i byggnadsmaterial.
Alla föreslagna indikatorer är bedömda utifrån vilken del av generationsmålet de har koppling till. Sammanställningen görs i Tabell 2. Antalet konsumtions-relaterade indikatorer är jämförelsevis stort eftersom de kopplar till flertalet av generationsmålets strecksatser.
En översiktlig bedömning av hur rörliga indikatorerna är har gjorts. Med rörlighet avses om man kan tro att indikatorn kommer att ändras syn-ligt i förhållande till den typ av politik eller vilka åtgärder som är aktuella. Bedömningen är subjektiv. De indikatorer som bedömdes ha stor rörlighet var utsläpp till luft av svaveldioxid och kvävedioxider, miljöskatter och miljömoti-verade subventioner. Här kan man tro att en förändring i politik och åtgärder kan ses relativt snabbt i indikatorn. Indikatorer med liten rörlighet är materi-alflödesindikatorerna, varutransporter, persontransporter och antibiotikare-sistens. Dessa indikatorer är troligen trögrörliga då åtgärder knappast täcker hela det område som mäts utan kan påverka delar av det. Ingen bedömning gjordes för konsumtionsindikatorerna eftersom ingen politik och inga åtgär-der är riktade mot miljöpåverkan från konsumtion. Medelrörlighet bedömdes för de övriga indikatorerna.
tabell 2. Några av de tydligaste kopplingarna mellan föreslagna indikatorer och generationsmålet och dess strecksatser (förkortade ordalydelser).
Energiintensitet Andel förnybar energi av totala energianvändningen Andel förnybar energi för transporter Inhemsk materialkonsumtion (DMC), och resursproduktivitet (DMC/BNP) Inhemsk materialkonsumtion (DMC) per materialslag Varutransporter Persontransporter Körsträckor Utsläpp av växthusgaser Utsläpp till luft av svaveldioxid och kväveoxider Användningen av hälsofarliga kemikalier Behandling av kommunalt avfall Luftens halt av bensen, kvävedioxid och partiklar Köttkonsumtion per person fördelat på olika köttsorter Konsumtion, produktion, import och export av nötkött Total försåld mängd ekologiska livsmedel Andel ekologiska livsmedel per varugrupp Graden av miljöhänsyn vid skogsavverkning Antibiotikaresistens Miljöskatter Miljömotiverade subventioner Sysselsatta inom miljösektorn Utsläpp av växthusgaser orsakade av svensk konsumtion Växthusgasutsläpp per person orsakade av svensk konsumtion Förändring i nivån av utsläpp av växthusgaser orsakade av svensk konsumtion Utsläpp av kväveoxider orsakade av svensk konsumtion Utsläpp av ammoniak orsakade av svensk konsumtion Utsläpp av svaveldioxid orsakade av svensk konsumtion Exportens bidrag till växthusgasutsläpp
Att lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen är lösta, utan att orsaka ökade miljö- och hälsoproblem utanför Sveriges gränser
X X X X X X X X X X X Ekosystemens förmåga
att långsiktigt generera ekosystemtjänster är säkrad
X Biologisk mångfald,
natur- och kulturmiljö främjas och nyttjas hållbart
X
Människors hälsa främjas X X X X X X X X X X X X X Kretsloppen är
resurseffektiva och utan farliga ämnen. X X X Hushållning med naturresurser X X X Förnybar effektiv energianvändning X X X Konsumtionsmönstren
orsakar små miljö- och hälsoproblem
6 Nationella indikatorer för
samhällsomställning
6.1 Energiintensitet
Energiintensitet är ett mått på användningen av energi i förhållande till ekono-misk tillväxt. Energiintensiteten beräknas som Sveriges totala energitillförsel exklusive nettoexport, uttryckt i TWh, dividerat med BNP (miljoner kronor, fastprisberäknat).
Användningen av energi är en statistikprodukt som tas fram av SCB medan Energimyndigheten är statistikansvarig myndighet. Kvaliteten beskrivs i Beskrivning av Statistiken som nås på SCB:s hemsida under Årliga energi-balanser, Dokumentation. BNP hämtas från SCB och dess kvalitet beskrivs i Beskrivning av Statistiken (År 2009) under nationalräkenskaper, kvartals- och årsberäkningar under Dokumentation. Existerande tidsserie går från 1993 till 2010.
Indikatorn visar en sjunkande trend för Sverige, det vill säga energiintensi- teten minskar. En negativ lutning tyder på att tillväxten ökar utan att energi-användningen ökar lika mycket eller att energiteten minskar. En negativ lutning tyder på att tillväxten ökar utan att energi-användningen minskar utan att BNP gör det. Indikatorn tar inte hänsyn till energi som förbrukats vid produk-tion av importerade produkter, utanför Sveriges gränser.
Figur 1. Diagrammet visar energiintensitet (beräknad som energianvändning per BNP) för Sverige, 1993–2010. Källa: Energimyndigheten och SCB.
0,00000 0,00005 0,00010 0,00015 0,00020 0,00025 0,00030 TWh/BNP i miljoner kr
6.2 Andel förnybar energi av totala
energianvändningen
Energi från förnybara energikällor definieras enligt Förnybartdirektivet 2009/28/EG som energi från förnybara, icke-fossila energikällor nämligen vindenergi, solenergi, aerotermisk energi (luftvärme), geotermisk energi, hydrotermisk energi (vattenvärme) och havsenergi, vattenkraft, biomassa, deponigas, gas från avloppsreningsverk samt biogas. Statistiken baseras på inrapporterade data till Eurostat från EU:s medlemsländer. Alla biobräns-len ingår, det vill säga även sådana som inte uppfyller hållbarhetskriterierna (Energimyndigheten, 2012).
Hållbarhetskriterierna omfattar följande krav:
• Att minska utsläppen av växthusgaser jämfört med motsvarande användning av fossila bränslen. Kraven ökar gradvis enligt en tidtabell. • Förbud att avverka naturskog och att odla råvara i områden med
höga naturvärden
• Förbud att odla råvara i naturliga och icke-naturliga gräsmarker med hög biologisk mångfald
• Förbud att odla råvara i våtmarker och torvmark • Förbud att odla råvara i områden med höga kollager
Mer information om hur indikatorerna beräknas finns i Förnybartdirektivet 2009/28/EG, EU:s förordning om energistatistik 1099/2008 och på DG Energis webbsida om förnybar energi (http://ec.europa.eu/energy/renewables/ index_en.htm). Inom förnybar energi föreslås två indikatorer, en som visar andel förnybar energi av totala energianvändningen och en som visar andel förnybar energi för transporter. Tidsserierna går från 2006 till 2009.
Indikatorn visar andelen förnybar energi av den totala slutliga använd-ningen av energi i Sverige.
Indikatorns kvalitet beskrivs i Eurostat Quality Profile ”Share of renewa- bles in gross final energy consumption” som nås från EU:s SDI indikatorsys-tem, under Climate Change and Energy.
Indikatorn visar på en ökande trend för Sverige, det vill säga andelen för-nybar energi av den totala energianvändningen ökar. Mellan 2006 och 2009 har andelen ökat från drygt 42 till drygt 47 procent.
6.3 Andel förnybar energi för transporter
Indikatorn visar andel förnybar energi som används för transporter i Sverige. För definitionen av förnybar energi, se 6.2.
Indikatorns kvalitet beskrivs i Eurostat Quality Profile ”Share of renewa- ble energy in fuel consumption of transport” som nås från EU:s SDI indikator-system, under Climate Change and Energy.
Indikatorn visar på en ökande trend för Sverige, det vill säga andelen för-nybar energi för transporter ökar. Mellan 2006 och 2009 har andelen ökat från knappt 5 till drygt 7 procent.
Figur 2. Procent förnybar energi av totala slutliga användningen av energi i Sverige, år 2006 till 2009. Källa: Eurostat. 0 5 10 15 20 25 30 35 40 45 50 2006 2007 2008 2009 %
Figur 3. Andel förnybar energi för transporter i Sverige. År 2006 till 2009. Källa: Eurostat.
0 1 2 3 4 5 6 7 8 2006 2007 2008 2009 %
6.4 Inhemsk materialkonsumtion (DMC),
och resursproduktivitet (BNP/DMC)
Indikatorn domestic material consumption (DMC), vilken fritt kan över-sättas till inhemsk materialkonsumtion redovisar den mängd material som används av ett lands ekonomi under ett år. Inhemsk materialkonsumtion (DMC) beräknas som vikten av de varor och naturresurser som importeras samt vikten av de naturresurser som utvinns, minus exporten av material från landet. Resursproduktivitet är kvoten mellan landets BNP och DMC.
DMC = Import + Inhemsk utvinning – Export (uttryckt i ton) Indikatorerna som beskrivs i detta avsnitt är baserade på data som tas fram inom statistiken om materialflöden, Economy-Wide Material Flow Accounts (EW-MFA). Denna ingår som en av modulerna i EUs lagstiftning om Miljöräkenskaper4. Det övergripande syftet med EW-MFA är att beskriva utbytet mellan miljön och ekonomin.
Enkelt uttryckt bygger EW-MFA på sambandet att mängden resurser som tillförs ekonomin inte förstörs utan i någon form kommer att komma ut. Information om mängden material som tillförs ekonomin kan därför sättas i relation till den mängd avfall som genereras.
Inhemsk materialkonsumtion (DMC) och resursproduktivitet tillför infor-mation om mängden resurser till andra aggregerade mått som population och BNP. Genom att jämföra utvecklingen av BNP med mängden material som använts i ett land ges möjlighet till att följa om det sker någon frikoppling mellan resursanvändning och ekonomisk tillväxt.
Resursproduktivitet kan också användas för att jämföra nivån av mäng-den resurser som används i olika länder. Indikatorerna inhemsk materialkon-sumtion (DMC) och resursproduktivitet ger en samlad bild av den mängd resurser som används av ekonomin i ett land. Måtten fångar information om flöden av material som inte är förknippade med stora ekonomiskt transaktio-ner, men som ändå kan vara intressanta utifrån deras samlade miljöpåverkan.
Det är vikigt att komma ihåg att inhemsk materialkonsumtion (DMC) enbart speglar den mängd material som används av landets ekonomi. Trender som visar på frikoppling mellan BNP och inhemsk materialkonsumtion (DMC) kan vara ett resultat av effektivitetsvinster, men det kan också finnas andra förklaringar bakom som en förändring av materialsammansättningen, och i vissa fall kan en substitution mellan inhemsk produktion till import av halvfabrikat och av färdiga produkter vara förklaringen (jfr Fischer-Kowalski, 2011). För att få en mer rättvisande bild behöver därför även materialsam-mansättningen av landets inhemska materialkonsumtion (DMC) analyseras.
4 Regulation of the European Parliament and of the Council covering European Environmental
Economic Accounts – European Parliament legislative resolution of 7 June 2011 on the proposal for a regulation of the European Parliament and of the Council on European environmental economic accounts (COM(2010)0132 – C7-0092/2010 – 2010/0073(COD).
I de underlag som samlas in av Eurostat för EW-MFA redovisas från och med 2011 års insamling även data om andelen produkter av importen och expor-ten som utgörs av halvfabrikat.
En för EU:s medlemsländer gemensam metod för statistik om material-flöden är framtagen (Eurostat, 2011c). Data från medlemsländernas rappor-tering och beräknade indikatorer finns redovisade på Eurostats webbplats. Metoden bygger på sammanställningar av data från olika statistiska under-sökningar; främst används statistik över Utrikeshandel med varor och tjänster, statistik över Industrins Varuproduktion, Lantbruksstatistik, Statistik från Skogsstyrelsen och statistik från Sveriges Geologiska Undersökning (SGU). Nationella data för Sverige och dokumentation finns publicerade på SCB:s webbplats.
Indikatorerna som redovisas här över utvecklingen av inhemsk material-konsumtion (DMC) och resursproduktivitet innehåller data främst för 2000 och framåt. Tidsserien kan även byggas ut bakåt med data för åren 1998– 1999. Med en delvis annan metod kan även inhemsk materialkonsumtion (DMC) för Sverige 1987–1997 tas fram (SCB 2000). Indikatorn resurspro-duktivitet (BNP/DMC) går därmed även att beräkna för samma period.
6.4.1 inhemsk materialkonsumtion (dmc), och resursproduktivitet (BNp/dmc)
Indikatorerna visar inhemsk materialkonsumtion (DMC), BNP och resurspro-duktivitet (BNP/DMC) indexerat från år 2000 (år 2000 = 100).
I Figur 4, redovisas utvecklingen av inhemsk materialkonsumtion (DMC) för Sverige i relation till BNP. Det går i diagrammet inte att se någon absolut frikoppling mellan DMC och landets BNP (detta skulle exempelvis kunna uppnås om landets BNP hade ökat samtidigt som DMC minskade). En rela-tiv frikoppling ses dock i den meningen att BNP ökat snabbare än DMC. Indikatorn resursproduktivitet (BNP/DMC) visar också en uppåtgående trend. DMC har sedan 2005 varierat mellan 20 till 22 ton per capita. Orsaken till uppgången 2005 var den stora mängden träd som fälldes i samband med stor-men Gudrun, nedgången 2009 speglar lågkonjunkturen.
6.4.2 inhemsk materialkonsumtion (dmc) fördelat på materialslag
Uppdelat på olika materialslag kan inhemsk materialkonsumtion (DMC) också svara på vilken typ av materialsammansättning som används av eko-nomin. Grovt indelat byggs DMC upp av materialkategorierna Biomassa (exempelvis uttag av skog och jordbruksprodukter), Icke-metalliska minera-ler (exempelvis sand och grus som åtgår till anläggning), Metaller och Fossila bränslen. Data till indikatorn samlas in på detaljerad nivå, det vill säga exem-pelvis per typ av metall, för att sedan aggregeras upp till en total per material-kategori och vidare till den aggregerade indikatorn DMC.
DMC för 2010 redovisas inte då data för materialkategorin icke-metal-liska mineraler (ex sand och grus) inte finns tillgängliga för detta år.
Indikatorn visar att både användningen av metaller och fossila bränslen i Sverige varit ganska konstant över perioden. Den ökning för Biomassa som kan ses i diagrammet 2005 är ett utslag av stormen Gudrun vilket resulterade i att en stor mängd träd fälldes. Nedgången av inhemsk materialkonsumtion (DMC) och framförallt för den icke-metallsiska mineralerna 2009 är ett resul- tat av den allmänna lågkonjunkturen. De icke-metalliska mineralerna (exem-pelvis uttag av sand och grus för anläggning och byggande) utgör en stor andel av den inhemsk materialkonsumtionen (DMC) varför förändringar för dessa materialslag får stort genomslag på indikatorn.
Figur 4. Utvecklingen av inhemsk materialkonsumtion (DMC), BNP samt resursproduktivitet (BNP/DMC) under 2000–2009. Index=år 2000. Källa: Eurostat.
95 100 105 110 115 120 125 130 135 140 145 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 år 2000=100 DMC BNP BNP/DMC
6.5 Varutransporter
Varutransporter fördelade på väg och tåg visas i figur 6. Statistiken baseras på inrapporterade data till Eurostat från EU:s medlemsländer. Tidsserien går från 1990 till 2009.
Indikatorns kvalitet beskrivs i Eurostat Quality Profile ” Modal split of freight transport” som nås från EU:s SDI indikatorsystem, under Sustainable Transport.
Varutransporterna på väg visar på en ökande trend under perioden, från cirka 58 procent till drygt 62 procent av de totala varutransporterna. Resten av transporterna sker på järnväg, vilka således har minskat i motsvarande omfattning.
6.6 Persontransporter
Indikatorn visar persontransporter i Sverige fördelat på bil, bussar, spårvagnar och tåg (som procent av inrikes transport-km). Statistiken baseras på inrap-porterade data till Eurostat från EU:s medlemsländer. Trafikslagen gångtrafik, cykling samt inrikes flyg finns inte med i indikatorn, på grund av brist på data. Tidsserien går från 1991 till 2008.
Indikatorns kvalitet beskrivs i Eurostat Quality Profile ” Modal split of passenger transport” som nås från EU:s SDI indikatorsystem, under Sustainable Transport.
Figur 6. Varutransport i Sverige fördelat mellan väg och tåg, 1990 till 2009. Källa: Eurostat. 0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90% 100% 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 Tågtransport Vägtransport
Figur 7. Persontransporter i Sverige fördelat på bil, buss, spårvagn och tåg. År 1991 till 2008. Källa: Eurostat. 0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90% 100% 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 Tåg Buss, spårvagn Bil
Andelen persontransporter med bil har minskat något under perioden, från 86 procent till 83 procent men står fortfarande för den klart största andelen av persontransporter i Sverige. Tågtransporterna har ökat under perioden från 7 procent till 9 procent medan buss- och spårvagnstransporterna ligger ganska jämnt runt 8 procent under perioden.
6.7 Körsträckor
Indikatorn visar hur mycket en person bosatt i Sverige reser med bil i genomsnitt per år. Data kommer från Miljömålsportalen men ursprungli-gen från SCB som tar fram denna statistik på uppdrag av RUS (Regional Utveckling och Samverkan i miljömålssystemet). Statistiken baseras på Bilprovningens register för samtliga besiktigade fordon. Dessa uppgifter kom-pletteras med uppgifter om de perioder som fordonen inte varit i trafik från Transportstyrelsen. För nyare fordon som ännu inte kommit till Bilprovningen görs skattningar. Mer beskrivning om statistiken och dess kvalitet finns i dokumentet ”Mer om beräkningsmetoden” på www.scb.se under ämnesom-rådet Transporter och kommunikationer och Körsträckor och bränsleförbruk-ning. Tidsserien går från år 1998 till 2010, uppgifter saknas dock för 1999 och 2001–2002
Av indikatorn kan man utläsa att den genomsnittliga körsträckan med bil per person i Sverige var 679 mil år 2010. Det är mindre än året innan, men högre jämfört med 1998 då genomsnittet var 610 mil per invånare.
Figur 8. Körsträckor i mil per person, år 1998 till 2010. Uppgifter saknas för 1999 och 2001– 2002. Källa: Miljömålsportalen. 0 100 200 300 400 500 600 700 800 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 körsträcka, mil per person
6.8 Utsläpp av växthusgaser
Naturvårdsverket rapporterar årligen Sveriges utsläpp av växthusgaser till UNFCCC (FN:s Klimatkonvention). Detaljerade beskrivningar av använd metodik och kvalitet finns i Informative Inventory Report som finns publice-rad på Naturvårdsverket hemsida, www.naturvardsverket.se. Tidsserien går från 1990 till 2010.
Indikatorn visar de totala utsläppen av växthusgaser, i tusen ton koldioxi-dekvivalenter, inom Sverige såsom de rapporteras till UNFCCC. Dessa siffror exkluderar utsläpp från markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk (Land Use, Land Use Change and Forestry, LULUCF) och utrikes transporter. Utsläpp som sker i andra länder på grund av Sveriges import är inte heller inkluderade.
Av indikatorn kan utläsas att under perioden 1999–2010 har de svenska utsläppen legat under 1990 års nivå. I slutet av perioden bryts den nedåtgå-ende trnedåtgå-enden som varat sedan 1996. År 2010 släppte vi i Sverige ut cirka 66,2 miljoner ton växthusgaser (räknat som koldioxidekvivalenter). Variationer mellan åren beror till stor del av variation i temperatur och nederbörd samt av konjunkturen.
Figur 9. Utsläpp av växthusgaser i Sverige i miljoner ton koldioxidekvivalenter. Källa: Naturvårdsverket. 0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 1990 1992 1994 1996 1998 2000 2002 2004 2006 2008 2010 miljoner ton CO2e
6.9 Utsläpp till luft av svaveldioxid
och kväveoxider
Statistiken för utsläpp till luft av svaveldioxid och kväveoxider kommer från Miljömålsportalen men ursprunget till uppgifterna är från Sveriges rapportering av utsläppsdata till EU, CLRTAP (luftvårdskonventionen) och UNFCCC (FN:s klimatkonvention). Utsläpp som sker i andra länder på grund av Sveriges import är inte inkluderade. På Naturvårdsverkets uppdrag har utsläppssiffrorna tagits fram av SMED (Svenska MiljöEmissionsData), ett konsortium där IVL Svenska Miljöinstitutet, SCB (Statistiska central-byrån) och SMHI (Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut) ingår. Detaljerade beskrivningar av använd metodik finns i Informative Inventory Report som finns publicerad på Naturvårdsverkets hemsida, www.naturvardsverket.se.
SVAVELDIOxID
Utsläpp av svaveldioxid bidrar till försurning och uppkommer till största delen genom förbränning av svavelhaltiga bränslen såsom kol och eldningsolja.
Svaveldioxidutsläppen som redovisas i indikatorn är hämtade från Miljömålsportalen och är i huvudsak baserade på officiell svensk statistik. Data om utsläppen från industrin har sitt ursprung dels i de årliga miljörap-porterna till tillsynsmyndigheterna, dels i beräkningar med hjälp av aktivitets-uppgifter och emissionsfaktorer. Se även avsnitt 7.6.
KVäVEOxIDER
Utsläpp av kväveoxider bidrar till övergödning, försurning och bildning av marknära ozon. Merparten av kväveoxidutsläppen härrör från trafiken, främst person- och lastbilar men också fartyg.
De utsläpp av kväveoxider som redovisas är i huvudsak baserade på offi-ciell svensk statistik från bland annat Energimyndigheten och Trafikverket. Data om utsläppen från industrin har sitt ursprung dels i de årliga miljörap-porterna till tillsynsmyndigheterna, dels i beräkningar med hjälp av aktivitets-uppgifter och emissionsfaktorer. Se även avsnitt 7.4.
Indikatorn visar Sveriges totala utsläpp av kväveoxider och svaveldioxid i tusen ton. Tidsserien går från 1990 till 2010.
Utsläppen i Sverige av kväveoxider har minskat från cirka 270 tusen ton år 1990 till cirka 161 tusen ton år 2010. I EU:s takdirektiv för utsläpp av luft-föroreningar, anges en utsläppsnivå på högst 148 tusen ton för Sverige.
Utsläppen i Sverige av svaveldioxid har minskat från drygt 100 tusen ton år 1990 till knappt 35 000 ton år 2010. Utsläppen har minskat kraftigt och är idag bara en tredjedel av 1990 års utsläpp. Kravet på Sverige i EU:s takdirek-tiv för utsläpp av luftföroreningar är en utsläppsnivå på högst 50 tusen ton år 2010. Detta krav har redan nåtts. Trenden är minskande nivåer sett över hela tidsperioden för såväl utsläppen av kväveoxider som svaveldioxid. Dock syns en ökande nivå för bägge utsläppstyperna mot slutet av tidsserien.
6.10 Användningen av hälsofarliga kemikalier
Kemikalier är ett komplext område och stor databrist råder. Kemikalier är samtidigt ett viktigt område att täcka in. I brist på andra indikatorer på områ-det föreslås användningen av hälsofarliga kemikalier som en indikator.De företag som tillverkar, förpackar, överlåter eller för in kemiska pro-dukter till Sverige har ansvar för att rapportera till produktregistret vid Kemikalieinspektionen (KemI). De har även ansvar för att klassificera den kemiska produkten utifrån dess inneboende egenskaper.
Kemikalieindikatorer tas fram av SCB baserat på data från produktregist-ret på KemI. Dessa publiceras årligen på www.scb.se under Miljöräkenskaper och Kemikalier. Statistikens kvalitet beskrivs i Beskrivning av Statistiken, Kemikalieindikatorer 1997 till 2009, som finns på www.scb.se under Miljöräkenskaper och Dokumentation.
Indikatorn visar användningen av kemiska produkter i ton klassifice-rade som Mycket giftig (T+), Giftig (T), Frätande (C), Hälsoskadlig (xn) och Irriterande (xi) enligt Kemikalieinspektionens föreskrifter om klassificering och märkning (KIFS 2005:7). Dels visas den totala användningen inklusive export dels exklusive export. Användning av kemiska produkter i andra länder vid produktion av importerade varor ingår inte. Tidsserien går från 1997 till 2009.
Användningen av hälsofarliga produkter visar på en ökande trend under nästan hela tidsserien. En stor ökning sker mellan 2006 och 2007. Denna ökning har troligtvis två orsaker, dels kan ökningen förklaras av en ökad rapportering av klassificerade kemiska produkter till följd av Kemikalie-inspektionens tillsyn, dels är ökningen ett resultat av en omklassificering inom byggbranschen (färdigblandad betong blev det året anmälningspliktigt).
Figur 10. Utsläpp av kväveoxider och svaveldioxid i tusentals ton, 1990 till 2010. Källa: Miljömålsportalen. 0 50 100 150 200 250 300 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 1000 ton Kväveoxider Svaveldioxid
Det är således inte säkert att det rör sig om en reell ökning av användningen av hälsofarliga kemiska produkter år 2007. Förutsatt att produktionen varit i samma storleksordning, så kan användningen varit närmare 2007 års nivå även tidigare år.
Något att ha i åtanke då man studerar tidsserien för indikatorn är att den även speglar den kunskapsutveckling som skett över tid. Med det menas att fler och fler produkter har klassificerats utifrån kunskap om inneboende egen-skaper.
6.11 Behandling av kommunalt avfall
Avfallsdefinitionen är gemensam för EU (EG-direktiv 2006/12/EG om avfall). Naturvårdsverket rapporterar Sveriges avfallsmängder till Eurostat som sam-manställer data för alla länder. Underlagen till statistiken kommer från Avfall Sveriges årliga sammanställning. Med kommunalt avfall avses hushållsavfall från hushåll och jämförbart avfall från olika verksamheter. Däremot ingår till exempel inte däck och uttjänta bilar.
Indikatorn visar kommunalt avfall i kg per person, fördelat på olika behandlingsformer. I Sverige förbjöds deponering av avfall år 2002.
Indikatorn visar på ökande mängder kommunalt avfall sett över hela tids-perioden förutom för de senaste två åren. Mängden avfall som går till för-bränning samt återvinning ökar. Mängden avfall som går till deponi minskar.
Figur 11. Användningen av hälsofarliga kemiska produkter i Sverige, i ton, 1997–2009. Källa: SCB och KemI. 0 2 000 000 4 000 000 6 000 000 8 000 000 10 000 000 12 000 000 14 000 000 ton Inklusive export Exklusive export
6.12 Luftens halt av bensen, kvävedioxid
och partiklar
Krav på mätningar av luftkvalitet styrs till stor del av
Luftkvalitetsförordningen (2010:477) och Naturvårdsverkets föreskrifter om kontroll av luftkvalitet (NFS 2010:8). Kommunerna och Naturvårdsverket har i uppgift att kontrollera luftkvaliteten i förhållande till miljökvalitetsnor-merna. Detta görs genom mätning, beräkning eller objektiv skattning bero-ende på rådande luftkvalitet.
Datamaterialet kommer ursprungligen från Datavärden för luftkvalitet i tätort (IVL Svenska Miljöinstitutet AB) på uppdrag av Naturvårdsverket. De data som redovisas i diagrammen avser halter i urban bakgrundsluft (vilket ger en bild av de genomsnittliga förhållandena i en tätort) och har kvalitets-granskats av Datavärden. Luftens halt av bensen, kvävedioxid och partiklar publiceras på Miljömålsportalen under Miljömålet Frisk luft.
BENSEN
Bensen är ett flyktigt aromatiskt kolväte som är cancerframkallande. Bensen sprids från ett antal olika källor som bensinbilar, småskalig vedeldning, ciga-rettrök, snöskotrar och fritidsbåtar. Den största källan till bensenutsläpp är biltrafiken eftersom bensinen innehåller bensen.
Figur 12. Behandlat kommunalt avfall, i kg per person, år 1995 till 2009. Källa: Eurostat.
0 100 200 300 400 500 kg per person
Annan återvinning inkl kompostering Återvinning Deponering Förbränning
KVäVEDIOxID
Kvävedioxid bildas vid all typ av förbränning. För de flesta tätorter är biltra-fiken den största utsläppskällan. Andra källor som energianvändning, ener-giproduktion, arbetsmaskiner och sjöfart kan också ge betydande bidrag till halterna av kvävedioxid. Halten av kvävedioxid i luft används ofta som en indikator för utsläpp av olika luftföroreningar som kommer från biltrafiken.
PARTIKLAR
En dominerande källa till höga halter av grova partiklar (PM10) i gatumiljö i svenska tätorter är slitage av vägbeläggning, bromsar, däck och vägsand. Slitaget uppstår främst vid användningen av dubbdäck. Andra källor är väg-trafiken (avgaser), energiproduktion, småskalig vedeldning, arbetsmaskiner och partiklar som kommer med luften från andra länder. Hur stort bidraget är från de olika källorna kan variera mellan olika tätorter. Partiklar kan även bildas som så kallad sekundär förorening från andra gasformiga luftförore-ningar. Det finns även naturliga källor till partiklar som t.ex. havssalt och skogsbränder.
Indikatorn visar halt av bensen, kvävedioxid och partiklar i mikrogram per kubikmeter. Data från Miljömålsportalen. För bensen finns data från 1993 till 2008. För kvävedioxid finns data för 1987 till 2010. För partiklar finns data för 2000 till 2010.
Sett över perioden har halten bensen minskat och visar en nedåtgående trend under hela mätperioden. Halten av kvävedioxid i luft minskade fram till slutet av 1990-talet men denna trend har avtagit i slutet av tidsserien. Sett över hela perioden har halten av partiklar minskat något och visar en nedåtgående trend sedan år 2006. För dessa luftföroreningar gäller att hal-terna kan variera kraftigt och lokala variationer förekommer.
Figur 13. Luftens halt av bensen år 1993–2008, kvävedioxid år 1993–2009 och partiklar (PM10) år 2000–2010 i mikrogram per kubikmeter. Källa: Miljömålsportalen.
0 2 4 6 8 10 12 14 16 18 20 1993 1995 1997 1999 2001 2003 2005 2007 2009 mikrogram per kubikmeter bensen kvävedioxid par klar
6.13 Köttkonsumtion per person fördelat på
olika köttsorter
Jordbruksverket tar fram data om produktion, import och export av livsmedel och jordbruksprodukter. Statistik om konsumtion av kött fördelat på olika köttslag publiceras av Jordbruksverket bland annat i verkets marknadsöver-sikter: Marknadsöversikt för nöt- och kalvkött, Marknadsöversikt – får och lammkött, Marknadsöversikt – griskött, Marknadsöversikt – fågelkött och ägg. Rapporterna kan laddas ner från jordbruksverkets hemsida (www.sjv.se) under Rapporter, broschyrer och blanketter och Rapporter. Tidsserien går från 2001 till 2010.
Indikatorn visar köttkonsumtion per person, fördelat på får- och lamm-kött, fågellamm-kött, griskött och nötkött. Den övriga köttkonsumtion som finns, hästkött, vilt, inälvor och renkött är exkluderad. Den sammanlagda mängden för övrigt kött är 3–4 kg per person och år.
Diagrammet visar att den konsumerade mängden kött har ökat mellan 2001 och 2010 från drygt 70 kg per person till drygt 80 kg per person, vilket motsvarar 15 procents ökning under perioden.
Störst andel av konsumtionen består av griskött, cirka 30 procent. Men den största ökningen av andelen under perioden härrör från konsumtionen av får- och lammkött med drygt 20 procent, om än från en mycket låg andel. Konsumtion av fågelkött ökar 15 procent under perioden och andelen ligger år 2010 på drygt 20 procent.
Figur 14. Konsumtion av kött i kg per person, fördelat på får- och lammkött, fågelkött, griskött och nötkött (hästkött, vilt, inälvor och renkött är exkluderat) år 2001 till 2010. Källa: SCB och Jordbruksverket. 0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 kg/person Får- och lammkö Fågelkö Griskö Nötkö
6.14 Konsumtion, produktion, import och
export av nötkött
Data för denna indikator beskrivs och publiceras i Marknadsöversikt för nöt- och kalvkött. Rapporten kan laddas ner från jordbruksverkets hemsida (www.sjv.se) under Rapporter, broschyrer och blanketter och Rapporter. Tidsserien som är tillgänglig är år 2001 till 2010.
Indikatorn nedan visar produktion, konsumtion och andel svenskprodu-cerat nötkött. Det finns inte data över hur stor mängd av det som importeras som går till konsumtion i Sverige och hur stor mängd som går till vidarefö-rädling och sedan på export. Följaktligen är konsumtionen schablonmässigt beräknad som Produktion + Import – Export.
Indikator visar producerad mängd nötkött i Sverige, konsumerad mängd nötkött, samt import och export av nötkött i tusen ton år 2001 till 2010.
Indikatorn visar att konsumtionen av nötkött ökar under perioden. År 2010 var konsumtionen knappt 240 tusen ton mot drygt 190 tusen ton år 2000, vilket motsvarar en ökning på ungefär 25 procent. Indikatorn visar samtidigt att under samma period minskar produktionen i Sverige medan såväl import som export ökar. Konsumtionsökningen beror till allra största delen av ökad import av nötkött.
Figur 15. Konsumtion, produktion i Sverige, import och export av nötkött i tusen ton, år 2001 till 2010. Källa: Jordbruksverket. 0 50 100 150 200 250 300 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 tusen ton Konsum on Produk on i Sverige Import Export
6.15 Total försåld mängd ekologiska livsmedel
SCB tar fram data om Livsmedelsförsäljning fördelad på varugrupper, dels totalförsäljning dels för ekologiska varor. Statistiken publiceras av SCB såväl i Statistiskt meddelande (SM) som i statistikdatabasen (ssd). Statistikens kvalitet beskrivs i Beskrivning av Statistiken, under Dokumentation på pro-duktsidan för Livsmedelsförsäljning fördelad på varugrupper enligt COICOP (Classification of Individual Consumption by Purpose).Indikatorn visar total försåld mängd ekologiska livsmedel i Sverige i miljo-ner kronor, samt försåld mängd ekologiska livsmedel som andel av den totala försålda mängden livsmedel och baseras på data från Livsmedelsförsäljning fördelad på varugrupper (SCB). Data finns för 2004 till 2010.
Försäljningen av ekologiska livsmedel visar en positiv trend, såväl i löpande priser som i andel av total försåld mängd livsmedel. Indikatorn visar att försäljningen av ekologiska livsmedel har ökat från knappt 3 miljarder kronor, löpande priser, till knappt 8 miljarder kronor, löpande priser, från år 2004 till år 2010 vilket innebär en ökning på drygt 60 procent. Som andel av den totala mängden försålda livsmedel visar indikatorn att andelen ökat från knappt 1,7 procent år 2004 till 3,5 procent år 2010.
Figur 16. Total försåld mängd ekologiska livsmedel i Sverige i miljoner kronor, samt som andel i procent av den totala försålda mängden livsmedel. Källa: SCB.
0,0% 0,5% 1,0% 1,5% 2,0% 2,5% 3,0% 3,5% 4,0% 0 1 000 2 000 3 000 4 000 5 000 6 000 7 000 8 000 9 000 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 miljoner SEK Försåld mängd ekolgiska livsmedel Andel av total försälj-ning av livsmedel (%)
6.16 Andel ekologiska livsmedel per varugrupp
SCB tar fram data om Livsmedelsförsäljning fördelad på varugrupper, dels totalförsäljning dels för ekologiska varor. Statistiken publiceras av SCB såväl i Statistiskt meddelande (SM) som i statistikdatabasen (ssd). Statistikens kvalitet beskrivs i Beskrivning av Statistiken, under Dokumentation på pro-duktsidan för Livsmedelsförsäljning fördelad på varugrupper enligt COICOP (Classification of Individual Consumption by Purpose).Indikatorn visar andel, i procent, av försålda livsmedel i Sverige som är ekologiska och baseras på data från Livsmedelsförsäljning fördelad på varu-grupper (SCB). Data finns för 2004 till 2010.
Indikatorn visar en positiv trend för alla varugrupper, utom för Kött. Varugruppen Fisk står för störst ökning under perioden följt av Kaffe, te och kakao. Högst andel år 2010 hade Kaffe, te och kakao (8 procent) följt av Mjölk, ost och ägg (7 procent).
Figur 17. Andel försåld mängd ekologiska livsmedel av total försåld mängd, fördelat på produkt-grupper (COICOP). Källa: SCB.
0% 2% 4% 6% 8% Bröd och övriga spannmålsprodukter Kö Fisk Mjölk, ost och ägg Oljor och fe er Frukt Grönsaker Sötsaker och glass Övriga livsmedel Kaffe, te och kakao Mineralva en, läskedrycker,
frukt och grönsaksjuice
2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010
6.17 Graden av hänsyn tagen vid
skogsavverkning
I skogsvårdslagen är följande företeelser reglerade: • Hänsynskrävande biotoper
• Ovanliga träd och buskar
• Skyddszoner (Skyddszoner mot skogliga impediment, sjöar, vatten-drag eller öppen jordbruksmark.)
• Växt- och djurarter (Hänsyn till rödlistade eller regionalt ovanliga växt- eller djurarter.)
• Skogliga impediment • Värdefulla kulturmiljöer
• Mark och vatten (Till skador på mark och vatten räknas skador orsakade av spårbildning, körning över vattendrag, skyddsdikning och näringsläckage.)
• Upplevelsehänsyn (Till upplevelsehänsyn räknas skyddszoner mot bebyggelse och att allmänt nyttjade stigar och leder är fria från avverkningsrester.)
• Hyggesavgränsning (En anpassning av hyggets storlek och form efter natur- och kulturmiljövärden).
Skogsstyrelsen följer genom inventering upp graden av hänsyn tagen till ovanstående företeelser. Statistiken publiceras i Skogsstatistisk årsbok som nås på Skogsstyrelsens webbsida (www.skogsstyrelsen.se). Vid samman-vägningen vägs de företeelser som kopplar till biologisk mångfald tyngre än övriga. Statistikens kvalitet beskrivs i Skogsstatistisk årsbok som nås på Skogsstyrelsens webbsida, under Beskrivning.
Indikatorn visar graden i procent av slutavverkad areal där full hänsyn tagits, fördelat på de företeelser som regleras i föreskrifterna till 30 § skogs- vårdslagen. Gäller föryngringsavverkningar utförda under angivna tidsinter-vall. Data finns för avverkningar gjorda från år 1998–1999 till 2009–2010.
Indikatorn visar hur väl skogsvårdslagen efterföljs vid föryngringsav-verkning. Av indikatorn kan utläsas att för fem av de reglerade företeel-serna har trenden varit negativ under perioden. Som bäst efterföljdes lagen de år då avverkningen skedde 2002–2003 till 2004–2005 och som sämst efterföljdes lagen från 2005–2006 och framåt. Två av företeelserna som har en tydlig positiv utveckling under perioden är Skogliga impediment och Hänsynskrävande biotoper.
6.18 Antibiotikaresistens
Smittskyddsinstitutet (SMI) ansvarar för nationell övervakning av antibio-tikaresistens hos människor. De mätdata som accepteras för svensk resis-tensövervakning bygger på resultat erhållna med kvantitativa metoder eller med direkt identifikation av kända resistensgener eller deras produkter. SMI publicerar årligen en rapport med data om antibiotikaförsäljning och anti-biotikaresistens. Årsrapporten (SWEDRES) publiceras på www.SMI.se under Ämnesområde, Antibiotika och antibiotikaresistens och Resistensövervakning. I årsrapporten beskrivs statistiken och dess kvalitet.
MRSA, methicillinresistent Staphylococcus aureus, är en stafylokockbak-terie som har blivit motståndskraftig, resistent, mot vanlig antibiotika. Det betyder att bakterien inte längre påverkas av våra vanligaste penicilliner och penicillinliknande antibiotika. I övrigt skiljer den sig inte från vanliga gula sta-fylokocker. MRSA har ökat i Sverige, men är fortfarande ovanlig här jämfört med länder utanför Norden (Vårdguiden, 2012).
Indikatorn visar fall av MRSA, dels totalt antal i Sverige, dels antal fall per 100 000 invånare. Data tas fram i samband med SMI:s rapportering till Communicable Disease Act och dataserien går från 2001 till 2010.
Figur 18. Procent av areal föryngringsyta där full hänsyn tagits till de företeelser som regleras i föreskrifterna till 30 § skogsvårdslagen. Gäller föryngringsavverkningar utförda under angivna tidsintervall (exklusive de avverkningar som skedde i samband med stormen Gudrun 2005). [1] Skyddszoner mot skogliga impediment, sjöar, vattendrag eller öppen jordbruksmark. [2] Hänsyn till rödlistade eller regionalt ovanliga växt- eller djurarter. [3] Till skador på mark och vatten räknas skador orsakade av spårbildning, körning över vattendrag, skyddsdikning och näringsläckage. [4] Till upplevelsehänsyn räknas skyddszoner mot bebyggelse och att allmänt nyttjade stigar och leder är fria från avverkningsrester. [5] En anpassning av hyggets storlek och form efter natur- och kultur-miljövärden. Källa: Skogsstyrelsen.
0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100 98-99 ll 00-01 99-00 ll 01-02 00-01 ll 02-03 02-03 ll 04-05 03-04 ll 05-06 04-05 ll 06-07 05-06 ll 07-08 06-07 ll 08-09 07-08 ll 09-10 % Skogliga impediment Hyggesavgränsning[5] Upplevelsehänsyn[4] Mark och vaen[3] Skyddszoner[1] Värdefulla kulturmiljöer Ovanliga träd och buskar Hänsynskrävande biotoper Växt- och djurarter[2]
Indikatorn visar att antal fall, såväl i absoluta tal som i andel av befolkningen, av MRSA ökat varje år sedan år 2002. Mellan 2001 och 2010 ökade totalt antal fall av MRSA från 429 till 1580 fall, vilket motsvarar nästan en fyrfaldig ökning. Ökningen av fall per 100 000 invånare gick från 4,8 stycken till 16,8 stycken under samma tidsperiod.
6.19 Miljöskatter
I definitionen för de miljörelaterade skatterna är det skattebasen som styr om skatten är miljörelaterad, enligt följande definition:
“A tax whose tax base is a physical unit (or a proxy of it) of something that has a proven, specific negative impact on the environment.” (Eurostat, 2001)
Det finns en lista över skattebaser som man kommit överens om inom Eurostat som är miljörelaterade. Exempel på olika typer av skattebaser är: utsläpp till luft och vatten, ämnen som påverkar ozonlagret, avfall, naturre-surser, buller, energiprodukter (bränslen och elektricitet), samt transportsek-torn. Datakällan för de miljörelaterade skatterna är nationalräkenskaperna inom SCB. Statistikens kvalitet beskrivs i Beskrivning av statistiken för Miljöräkenskaper – Miljöskatter. Den nås på Miljöräkenskapernas produkt-sida (www.scb.se/miljorakenskaper) under Dokumentation.
Indikatorn visar miljöskatter i Sverige dels i miljoner kronor, dels som andel i procent av totala skatter och sociala avgifter i Sverige. Tidsserien går från år 2000 till 2010.
Ökade nivåer på miljöskatterna innebär att statens intäkter ökar. Antingen kan de bero på en ökad användning av beskattade varor eller att skattesatsen ökat. Ett exempel på en miljöskatt är koldioxidskatten.
Figur 19. Antal fall av MRSA (staplar) och antal fall per 100 000 invånare (linje), 2001 till 2010. Källa: SMI. 0 2 4 6 8 10 12 14 16 18 0 200 400 600 800 1000 1200 1400 1600 1800 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 Antal per 100 000 invånare Totalt antal Antal fall
Antal fall per 100 000 invånare
6.20 Miljömotiverade subventioner
Det finns ingen enhetlig definition av en subvention. Det existerar flera olika typer av definitioner av begreppet subvention för att tillgodose olika syften, varav produktion av statistik är ett.
En gemensam definition är en grundläggande förutsättning för att producera jämförbar internationell statistik, och är något som SCB:s miljöräkenskaper arbetar för internationellt.
Följande definition av en subvention används i statistiksammanhang (SCB, 2010):
”En subvention inom miljöräkenskapssystemet är budgetbaserade transfe-reringar vilka går från staten, via utbetalande myndigheter, till företag, statliga bolag, kommunala bolag, statliga affärsverk, individer, organisationer, ideella organisation, kommuner och landsting liksom transfereringar till EU och till övriga världen.”
I denna definition av miljömotiverade subventioner är det alltså det bak-omliggande motivet som styr om subventionen är miljömotiverad. Metoden bygger på att studera anslagen i statsbudgeten och välja ut de som har som motiv att öka aktiviteter som minskar utsläpp och användning av resurser. Endast direkta och budgetbaserade subventioner inkluderas. Datakällan baseras på statsbudgetens utfall och kommer från Ekonomistyrningsverket. Statistikens kvalitet beskrivs i Beskrivning av statistiken för Miljöräkenskaper – Miljömotiverade subventioner. Den nås på Miljöräkenskapernas produkt-sida (www.scb.se/miljorakenskaper) under Dokumentation.
Figur 20. Miljöskatter (inbetalda till staten) i miljoner kronor och som andel av totala skatter och sociala avgifter i Sverige, 2000 till 2010. Källa: SCB.
0% 2% 4% 6% 8% 10% 12% 14% 16% 18% 20% 0 10 000 20 000 30 000 40 000 50 000 60 000 70 000 80 000 90 000 100 000 miljoner SEK Miljöska er Andel miljöska er av totala ska er (%)
Indikatorn visar miljömotiverade subventioner i Sverige dels i miljoner kronor, dels som andel i procent av totala utbetalade bidrag från staten i Sverige. Tidsserien går från år 2000 till 2010.
Ökade nivåer på miljömotiverade subventioner innebär att staten betalar ut mer pengar för att skydda miljön eller för investeringar som är miljömoti-verade. Ett exempel på en miljömotiverad subvention är miljöersättningar som betalas ut inom Miljö- och landsbygdsprogrammet till jordbruket.
Figur 21. Miljömotiverade subventioner (utbetalda av staten), i miljoner kronor och som andel av totalt utbetalda bidrag från staten, år 2000 till 2010. Källa: SCB.
0% 1% 1% 2% 2% 3% 3% 4% 4% 5% 5% 0 1 000 2 000 3 000 4 000 5 000 6 000 7 000 8 000 9 000 10 000 miljoner SEK Miljömo verade subven oner Andel miljömo verade subven oner av totala utbetalade bidrag
6.21 Sysselsatta inom miljösektorn
Miljösektorn definieras enligt nedanstående (från Eurostat, 2009):
”The environmental goods and services sector consists of a heterogeneous set of producers of technologies, goods and services that:
1. Measure, control, restore, prevent, treat, minimise, research and sensitise environmental damages to air, water and soil as well as problems related to waste, noise, biodiversity and landscapes. This includes ‘cleaner’ technologies, goods and services that prevent or minimise pollution.
2. Measure, control, restore, prevent, minimise, research and sensitise resource depletion. This results mainly in resource-efficient technolo-gies, goods and services that minimise the use of natural resources.”
Indikatorn visar antal sysselsatta inom miljösektorn i Sverige samt som andel i procent av totalt sysselsatta i Sverige. Tidsserien för sysselsatta inom miljösek-torn går från år 2003 till 2009.
Indikatorn visar att antalet sysselsatta inom miljösektorn ökar från drygt 60 000 år 2003 till knappt 70 000 år 2009. Andelen sysselsatta inom mil-jösektorn ökar från ungefär knappt 1,5 procent år 2003 till 1,6 % år 2009. Denna ökning visar att miljösektorns sysselsatta ökade mer än det totala antalet sysselsatta i Sverige vilket tyder på att miljösektorn vuxit något under perioden.
Figur 22. Antal sysselsatta inom miljösektorn och som andel sysselsatta inom miljösektorn av totalt sysselsatta i Sverige år 2003 till 2009. Källa: SCB.
0,00% 0,50% 1,00% 1,50% 2,00% 2,50% 3,00% 0 10 000 20 000 30 000 40 000 50 000 60 000 70 000 80 000 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 antal
Antal sysselsa a inom miljösektorn
Andel sysselsa a i miljösektorn av totalt sysselsa a (%)
