Akut- och ambulanssjuksköterskors erfarenheter
och strategier i bemötandet av hotfulla situationer
Emergency and ambulance nurses experiences and
strategies in the face of threatening and violent
situations
Författare: Daniel Steneryd och Julia Blomqvist
VT 18
Examensarbete: Avancerad nivå, 15 hp Huvudområde: Omvårdnadsvetenskap
Examensarbete med inriktning mot ambulanssjukvård OM12A
Institutionen för hälsovetenskaper, Örebro universitet.
Handledare: Annica Kihlgren, professor i omvårdnadsvetenskap, Örebro Universitet
Examinator: Ulrica Nilsson, professor i omvårdnadsvetenskap, Örebro Universitet
Sammanfattning
Bakgrund:
Hot och våld är vanligt förekommande inom akut- och ambulanssjukvård. Alkohol, droger och gängkriminalitet ökar i samhället, vilket är bidragande faktorer till att hotfulla situationer uppstår. Studier påvisar att både verbala och fysiska hot förekommer i hög grad. Sjuksköterskor upplever osäkerhet i samband med hotfulla situationer, många beskriver en uppgivenhet, de saknar åtgärder vid hotfulla tillbud från ledningen.Syfte: Akut- och ambulanssjuksköterskors erfarenheter och strategier i bemötandet av
hotfulla situationer.Metod:
En kvalitativ intervjustudie genomfördes där fyra akutsjuksköterskor och fyra ambulanssjuksköterskor deltog. Insamlad data analyserades med kvalitativ innehållsanalys.Resultat:
Akut- och ambulanssjuksköterskorna upplevde att hotbilden var stor och fanns där hela tiden. Dåligt anpassad arbetsmiljö med trånga lokaler, dålig översyn och inga klara flyktvägar. Strategier som framkom i resultatet var att bemöta patienten med respekt, hålla en låg profil, distrahera, avleda och sätta tydliga regler. Hög prioritet låg alltid i att skydda sig själv och ha en klar flyktväg.Samtliga sjuksköterskor saknade relevant utbildning för att bemöta hot och våld, strategier har utvecklats från egen erfarenhet. Akutsjuksköterskorna uttryckte missnöje med ledningens agerande vid hotfulla situationer till skillnad från ambulanssjuksköterskorna som uttryckte starkt förtroende. Polisens neddragningar påverkade tillgängligheten för akut- och
ambulanssjuksköterskorna negativt.
Slutsats: Resultatet överensstämmer med tidigare forskning. En förbättrad arbetsmiljö skulle
öka tryggheten hos akut- och ambulanssjuksköterskorna, samtliga deltagare i studien är i behov av relevant utbildning inför hotfulla situationer. Det är viktigt att ledningen är engagerad, skapar trygghet och rätt förutsättningar för sin personal. Akut- ochambulanssjuksköterskorna önskar bättre tillgänglighet och kommunikation med polisen.
Nyckelord:
Akutsjuksköterska, ambulanssjuksköterska, erfarenheter, hotfulla situationer, strategier.Abstract
Background:
Threats and violence are a common occurrence in emergency and ambulancecare. Alcohol, drugs and gang crime are increasing in society. Studies demonstrate that both verbal and physical threats have a high level of recurrence. Nurses experience uncertainty in connection with threatening situations. Nurses also describe a feeling of dejection and that they lack preventative measures with threating incidents from management.
Purpose:
Emergency and ambulance nurses experiences and strategies in the face ofthreatening and violent situations.
Method:
A qualitative interview study conducted with four emergency nurses and fourambulance nurses. The interviews were analysed with qualitative content analysis.
Result:
Emergency and ambulance nurses experience a growing occurrence of threat andviolence. Badly adapted working environments, crowded facilities, incomplete overview and no clear escape routes. Strategies that emerged were that patients should always be greeted with respect but nurses should always set down clear rules. Nurses could try keeping a low profile and use distraction methods to divert threatening behaviour. Protect oneself was viewed as a high priority, to be prepared with an escape route should a volatile situation occur. The study revealed that the emergency nurses lacked education regarding managing threat and violence in the workplace. Emergency nurses had developed strategies based on their own experiences. Emergency nurses expressed dissatisfaction with how management dealt with threatening situations whereas ambulance staff expressed confidence in the support they received from their own management. Emergency and ambulance nurses highlighted the fact that cuts within the police force were having a negative effect on the availability of police when an incident occurred.
Conclusion:
The result of the study conforms with earlier research. Improved working environment would increase safety and security. Instead of staff depending on their individual experiences emergency and ambulance nurses require educating on how to approach athreating situation and giving them the confidence when doing so. It's vital that management are engaged and create a safe and secure working environment for their staff. Emergency and ambulance nurses wish for better communication with the police and also more frequent intervention from them too.
Keywords:
ambulance nurses, emergency nurses, experience, strategies, violence.Innehållsförteckning
BAKGRUND ... 1 FÖREKOMST AV HOT OCH VÅLD INOM AKUT- OCH AMBULANSSJUKVÅRDEN ... 1 ORSAKER TILL HOTFULLA SITUATIONER ... 1 KÄNSLOR HOS SJUKSKÖTERSKORNA VID HOTFULLA SITUATIONER ... 1 PROBLEMFORMULERING ... 2 SYFTE ... 2 METOD ... 2 DESIGN ... 2 URVAL ... 2 Tabell 1. Information om deltagare. ... 2 DATAINSAMLING ... 3 Tillvägagångssätt ... 3 ANALYS ... 3 Tabell 2. Översikt av analys ... 4 FORSKNINGSETISKA ASPEKTER ... 4 RESULTAT ... 5 Tabell 3. Översikt av underkategori, huvudkategori och tema. ... 5 SJUKSKÖTERSKORNAS ERFARENHET AV HOT OCH VÅLD PÅ ARBETSPLATSEN ... 5 Hotbilden för sjuksköterskan ... 5 Brister i arbetsmiljön för att bemöta hotfulla situationer ... 6 STRATEGIER ... 7 Strategier för att förhindra för hotfulla situationer ... 7 Strategier vid verbala hot ... 7 Strategier vid fysiska hot ... 8 ERFARENHETER AV VERKSAMHETENS AGERANDE GENTEMOT HOTFULLA SITUATIONER ... 8 Erfarenhet av utbildning ... 8 Erfarenheter av ledningens agerande vid hotfulla situationer ... 9 Erfarenheter av samarbetet med polisen ... 9 DISKUSSION ... 9 METODDISKUSSION ... 9 RESULTATDISKUSSION ... 11 SJUKSKÖTERSKORNAS ERFARENHETER AV HOT OCH VÅLD PÅ ARBETSPLATSEN ... 12 ERFARENHETER AV VERKSAMHETENS AGERANDE GENTEMOT HOTFULLA SITUATIONER ... 13 SLUTSATS ... 14 KLINISKA IMPLIKATIONER ... 14 FORTSATT FORSKNING ... 15 REFERENSER ... 16 Bilaga 1 – intervjuguide ... 18Bakgrund
Förekomst av hot och våld inom akut- och ambulanssjukvården
Hot och våld är vanligt förekommande inom akut- och ambulanssjukvård. Bidragande faktorer till att hotfulla situationer uppstår kan faktorer som kön, ålder, tid på dygnet och längden på arbetspassen, dock uppvisas ingen tydlig skillnad mellan faktorerna (Kowalenko, Gates, Gillespie, Succop & Mentzel, 2013). Den vanligaste formen av hot är verbala hot som har en frekvent förekomst på de olika arbetsplatserna. Majoriteten av de sjuksköterskor som deltagit i tre skilda studier uppgav att de varit utsatta för verbala hot på sin arbetsplats (Suserud, Blomquist & Johansson, 2002; Hayland, Watts & Fry, 2016; Patridge & Affleck, 2017).
Fysiska hot och övergrepp förekommer också även om det inte är lika vanligt som verbala hot. I en studie hade 84 av 134 ambulanspersonal upplevt hotfulla situationer vid ett eller flera tillfällen. Av dessa hade 36 någon gång blivit hotade med olika vapen så som till exempel knivar, flaskor och yxor (Petzäll, Tällberg, Lundin & Suserud, 2010). I en annan studie hade 95 av 179 sjuksköterskor blivit utsatta för fysiska övergrepp under sin
yrkeskarriär (Patridge & Affleck, 2017).
Orsaker till hotfulla situationer
Alkohol- och/eller drogpåverkade patienter är den vanligaste bakomliggande orsaken till att hotfulla situationer uppstår (Suserud, Blomquist & Johansson, 2002; Petzäll, Tällberg, Lundin & Suserud, 2010; Avander, Heikki, Bjärså & Engström, 2016). En studie av Avander, Heikki, Bjärså och Engström (2016) visade att risken för hotfulla situationer ökade om patienten hade ett beroende, kriminell bakgrund eller om konflikt mellan patient och sjuksköterska uppstod. Långa väntetider, överbelagda avdelningar och trånga utrymmen var ytterligare orsaker till att hot och våld förekom på en akutmottagning. Kommunikation mellan personal och patient ansågs som särskilt viktig då en god kommunikation kan leda till att hot och våld avstyrs och förhindras. Sjuksköterskor på en akutmottagning upplevde att stress bidrog till att personalen kunde bemöta patienterna med en dålig attityd vilket i sin tur kunde leda till att risken för hotfulla situationer ökade (Angland, Dowling & Casey, 2014; Han, Lin, Barnard, Hsiao, Goopy & Chen 2017).
Hot ansågs vanligtvis komma från patienten och sällan från anhörig. Hotfulla personer var oftast av manligt kön (Petzäll et al., 2010; Hayland, Watts & Fry, 2016).
Känslor hos sjuksköterskorna vid hotfulla situationer
Sjuksköterskor utsattes i större grad för fysiska hot i jämförelse mot läkare. Läkarna upplevdes ha större självförtroende i hanteringen av hotfulla patienter till skillnad mot sjuksköterskorna som upplevde en högre stress och en större osäkerhet på arbetsplatsen (Kowalenko, Gates, Gillespie, Succop & Mentzel, 2013).
I en studie av Avander, Heikki, Bjärså och Engström (2016) beskrev sjuksköterskorna rädsla, osäkerhet, oro för personalens och övriga patienters säkerhet i samband med hotfulla
situationer. Låsta dörrar, larmknappar, frostade glas, kameraövervakning och närvaro av polis gav en känsla av ökad risk för hot även i lugna situationer. Sjuksköterskorna i studien beskrev att de blivit mer alerta och reagerar på till exempel hur patienten går och talar. De anpassade sitt förhållningssätt beroende på vilken typ av patient de hade framför sig.
Sjuksköterskorna uttryckte oro för sitt eget och sina familjers liv. Ofta upplevde de att det inte fanns tid för att bearbeta hot och våld på ett hälsosamt sätt. Sjuksköterskor i sin yrkesroll fick acceptera situationen och dess konsekvenser (Han et al., 2017; Hogarth, Emerg, Beattie & Morphet, 2016).
Han et al. (2017) visar att hot och våld påverkar sjuksköterskornas empatiska förmåga, många upplevde att de blev negativt påverkade i sin yrkesroll.
Sjuksköterskor upplevde en uppgivenhet av att inga åtgärder görs efter hotfulla tillbud. Dem såg ingen vinst i att rapportera hotfulla tillbud på grund av att det tog för lång tid och gav ingen respons eller åtgärd från ledningen (Hogart, Emerg, Beattie & Morphet, 2016).
Problemformulering
Litteraturgenomgången visar att sjuksköterskor inom akut- och ambulanssjukvård arbetar i en utsatt arbetsmiljö. Narkotika och kriminalitet ökar i samhället och är en vanlig orsak till att hotfulla situationer uppstår. Sjuksköterskor beskriver en rädsla för både sin egen del och övriga patienter vid hotfulla situationer. Kunskap saknas om vilka erfarenheter sjuksköterskor på landsbygden har av hotfulla situationer och vilka strategier som de tycker är viktiga för att hantera dessa situationer.
Syfte
Ambulans- och akutsjuksköterskors erfarenheter och strategier i bemötandet av hotfulla situationer.
Metod
Design
En kvalitativ studie har genomförts med en deskriptiv design. Ansatsen var induktiv vilket syftar till att undersöka upplevelser utan hypoteser eller förutfattade meningar (Henricson & Billhult, 2012). Studien genomfördes med semistrukturerade intervjufrågor som analyserades med en kvalitativ innehållsanalys som har för avsikt att undersöka personers levda
erfarenheter (Graneheim & Lundman, 2004). Designen valdes utifrån studiens syfte.
Urval
Ett strategiskt urval även kallat ändamålsenligt urval valdes för studien. Denna urvalsmetod syftar till att välja informationsrika deltagare med erfarenhet av det studien har för avsikt att undersöka (Henricson & Billhult, 2012). I studien inkluderades åtta sjuksköterskor som arbetade på landsbygden i Sverige. Fyra av dessa arbetade på en akutmottagning och resterande fyra arbetade på en ambulansstation. Arbetslivserfarenheten varierade mellan deltagarna (se tabell 1).
Inklusionskriterierna var legitimerade sjuksköterskor eller specialistsjuksköterskor med minst ett års arbetslivserfarenhet som blivit utsatta för hot och våld på sin arbetsplats.
Tabell 1. Information om deltagare. n Kvinnor Män Antal deltagare 8 4 4 Ålder (medelålder) 27-56 (43) 27-50 (37) 41-56 (48) Arbetslivserfarenhet 5-22 5-22 16-20
som sjuksköterska (medelvärde)
(14) (9,5) (18)
Datainsamling
Data samlades in genom semistrukturerade intervjuer som spelades in på mobiltelefon för att sedan överföras till en låst dator för att slutligen raderas från mobiltelefonen. En provintervju genomfördes för att testa intervjuguiden och garantera att syftet besvarades utifrån frågorna. Provintervjun gav även tillfälle att testa teknisk utrustning samt en ungefärlig tidsåtgång för varje intervju. Det i sin tur skapade ökad bekvämlighet i rollen som intervjuare (Danielson, 2012). Provintervjun valdes att inte ingå i resultatet.
Tillvägagångssätt
Studien valdes att genomföras i Landstinget Dalarna. En ambulansstation och en
akutmottagning på samma ort valdes ut. Ett informationsbrev (se bilaga 1) skickades via mail till verksamhetscheferna på respektive arbetsplats. Brevet innehöll information om studien och dess syfte samt en förfrågan om tillåtelse att få genomföra studien. Efter skriftligt godkännande från verksamhetscheferna mailades samma brev till avdelningscheferna. Därefter gav avdelningscheferna utifrån de inklusionskriterier som gällde förslag på 12
tänkbara deltagare till studien. Samtliga deltagare fick ett informationsbrev via mail (se bilaga 2). De fyra första från vardera arbetsplatsen som tackade ja involverades i studien. Därefter bestämdes tid och plats för intervjun med var och en av deltagarna. Sjuksköterskorna
informerades om valfrihet till deltagande och att de när som helst kunde avbryta deltagandet i studien utan att ange skäl till varför. Informerat samtycke inhämtades skriftligt (Kjellström, 2012).
Intervjuerna genomfördes mellan februari-mars 2018. Platsen för intervjuerna var på
deltagarnas arbetsplats, valdes i samråd mellan intervjuarna och deltagarna. Tid fanns avsatt för varje intervju vilket bidrog till att samtalet kunde ske i enkelrum ostört och utan stress. Båda intervjuarna deltog vid intervjuerna, i förväg bestämdes vem som skulle leda intervjun. Den andres uppgift var att observera, anteckna och komplettera intervjun vid behov. Varje intervju inleddes med att ge deltagaren information om hur intervjun skulle gå till samt gav dem möjlighet att ställa frågor. Efter muntligt medgivande från deltagaren startades
inspelning med mobiltelefon.
Analys
Utifrån studiens syfte valdes en kvalitativ innehållsanalys. Denna typ av analys används vid granskning och tolkning av inspelade intervjuer. Analysprocessen syftade till att korta ner materialet men fortfarande bibehålla kärnan i det som framkom vid intervjuerna (Graneheim & Lundman, 2004). Efter att alla intervjuer genomförts påbörjades transkribering.
Intervjuarna transkriberade fyra intervjuer var som sedan kontrollgranskades tillsammans. Transkriberingen var ordagrann och inkluderade tankepauser, skratt och ord som exempelvis ”hm” för ökad tydlighet och förståelse av materialet. Materialet genomlästes flertalet gånger för att få en överblick. Därefter påbörjades analysfasen som bestod av fem steg (tabell 2 och 3). Det första steget innebar att plocka ut meningsenheter som besvarade studiens syfte. I steg två kondenserades meningsenheterna för att fånga kärnan utan att viktig information
förvrängdes eller togs bort. Steg tre syftade till att ge den kondenserade meningen en kod. I steg fyra skapades underkategorier utifrån de olika koderna. Underkategorierna gav en överblick av likheter och olikheter. I steg fem skapades huvudkategorier utifrån
underkategorierna. Huvudkategorierna ändrades fortlöpande så att underkategorierna inte skulle passa in i mer än en huvudkategori. Temat ”Akut- och ambulanssjuksköterskornas erfarenheter och strategier påverkas av verksamhetens förebyggande arbete för att hantera hotfulla situationer” växte fram utifrån huvudkategorierna (Graneheim & Lundman, 2004). Tabell 2. Översikt av analys
Meningsenheter Kondensering Kod
Det kan vända väldigt fort. Den trygghet man har som ändå kan kännas som en falsk trygghet är det här överfallslarmet
Situationer kan vända fort. Överfallslarm kan inge en falsk trygghet
Överfallslarm ger falsk trygghet
Vi har ju haft utbildning i hot och våld 1 gång och det är ju
jättelänge sedan. Så att det är nog arbetslivserfarenheten.
Gått utbildning en gång inom hot och våld. Främsta
strategierna kommer genom arbetslivserfarenhet. Sällan utbildningar inom hot och våld. Strategier grundas på erfarenheter.
Forskningsetiska aspekter
Studien grundar sig på de fyra grundläggande forskningsetiska principerna som är
informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Dessa fyra huvudkrav syftar till att skydda individen (Vetenskapsrådet, 2002). Informationskravet innebär att informera deltagarna om studien och dess syfte. Detta tillgodosågs genom både muntlig och skriftlig information om studien till deltagarna. Samtyckeskravet innebär att deltagaren själv har rätt att bestämma över deltagandet. Deltagarna tillfrågades efter
godkännande från verksamhetschefen. De informerades om att deltagandet var frivilligt och att de när som helst fick avbryta utan negativa konsekvenser. Konfidentialitetskravet innebär att personuppgifter eller annan känslig information ska förvaras respektfullt så att ingen obehörig kan ta del av informationen. Allt material förvarades i en lösenordskyddad dator under studiens gång och avidentifierades innan publicering. Nyttjandekravet innebär att insamlade uppgifter om enskilda individer får endast användas för forskningens ändamål. Underlaget för studiens resultat kommer inte ges ut för annat bruk än genom examensarbete, påverka deltagarna på något sätt eller användas mot deras vilja. Efter att uppsatsen godkänts raderas allt material från datorn (a.a.).
Resultat
Temat som framkom utifrån analysen var ” Akut- och ambulanssjuksköterskornas
erfarenheter och strategier påverkas av verksamhetens förebyggande arbete för att hantera hotfulla situationer”. Temat grundas på 3 huvudkategorier; sjuksköterskornas erfarenheter av hot och våld på arbetsplatsen, strategier, erfarenheter av verksamhetens förebyggande arbete för att möta hotfulla situationer. Huvudkategorierna skapades av åtta underkategorier (tabell 3).
Tabell 3. Översikt av underkategori, huvudkategori och tema.
Sjuksköterskornas erfarenhet av hot och våld på arbetsplatsen
Hotbilden för sjuksköterskan
Samtliga akut- och två ambulanssjuksköterskors erfarenheter påvisade att hotbilden var stor och ständigt närvarande. Ambulanssjuksköterskorna poängterade ökad gängaktivitet och droger som en bidragande orsak till hot och våld. Akutsjuksköterskornas erfarenheter
grundade sig i underbemanning vissa tider på dygnet, som i sin tur skapade stress över att inte kunna hantera de hotfulla situationerna.
”Jag tror att hotbilden har blivit mer. Alltså större hotbild idag än vad vi hade när jag började. Om man tittar på hur samhället utvecklar sig, det är mycket gängbildningar och droger..”
(Ambulanssjuksköterska, 3)
Underkategori Huvudkategori Tema
Hotbilden för
sjuksköterskan Sjuksköterskornas
erfarenheter av hot och våld på arbetsplatsen
Akut- och
ambulanssjuksköterskornas erfarenheter och strategier påverkas av verksamhetens förebyggande arbete för att hantera hotfulla situationer Brister i arbetsmiljön för
att bemöta hotfulla situationer
Strategier för att förhindra hotfulla situationer
Strategier Strategier vid fysiska hot
Strategier vid verbala hot
Erfarenhet av utbildning Erfarenheter av
verksamhetens förebyggande arbete för att möta hotfulla situationer
Erfarenheter av ledningens agerande vid hotfulla situationer
Erfarenheter av samarbetet med polisen
Två ambulanssjuksköterskors erfarenheter skiljde sig från resten av deltagarna. De upplevde sällan någon hotbild och poängterade att hotbilden för sjuksköterskorna fanns men just deras arbetsplats var relativt förskonad från hotfulla situationer.
”Jag personligen har inte stött på så mycket. Jag har varit ganska förskonad. Det är väl mer ner mot södra Sverige och storstäder det förekommer”
(Ambulanssjuksköterska, 4) En akutsjuksköterska saknade möjligheten att bära personlarm . Ett personlarm skulle enligt deltagaren skapa en ökad trygghet då aktivering av larmet kunde tillkalla mer personal för att hantera situationen. Hens erfarenheter var att de flesta patienterna var trevliga och
samarbetsvilliga, det fanns dock alltid en osäkerhet att patienten kunde vara oförutsägbar: ”Men så finns det en liten procent där det plötsligt kan hända någonting och det kan komma helt utan att man ens är beredd. Så det går inte alltid att förbereda sig..”
(Akutsjuksköterska, 3) En akutsjuksköterska menade på att hotbilden inte enbart påverkade personalen utan även övriga patienter. Som sjuksköterska på en akutmottagning har man ansvar över flertalet patienter samtidigt, när en hotfull situation uppstår känner hen ansvar och oro för sina medpatienter som kanske inte kan skydda sig själva och därav riskerar att råka illa ut. ”Vi i personalen kan skydda oss genom att låsa in oss i läkemedelsrummet eller så, men det kan ju finnas patienter i både väntrum och på akuten som inte har någon flyktväg och som kan hamna i en farlig situation..”
(Akutsjuksköterska, 4)
Brister i arbetsmiljön för att bemöta hotfulla situationer
Akut- och ambulanssjuksköterskornas erfarenhet var att på respektive arbetsplats så fanns samma problem i arbetsmiljön, det fanns oftast bara en flyktväg ut som kunde vara svår att nå. ”Bilen är ju minst optimal av allt möjligt. Vart ska du backa någonstans... I farten?..”
(Ambulanssjuksköterska, 1) ”Lokalerna är dåliga, alltså det är egentligen bara triagen som har två vägar ut. Annars finns det ingen flyktväg på något av rummen. Dom är små och trånga, man blir lätt trängd emot ett hörn om någon blir stökig..”
(Akutsjuksköterska, 4) Samtliga akutsjuksköterskors erfarenhet var att lokalerna inte var lämpliga för att bemöta hotfulla patienter, de riktade stark kritik mot sin arbetsplats. Undersökningsrummen
upplevdes som små, föremål fanns nära tillhands som kunde användas för att hota personalen. Akutsjuksköterskorna poängterade att det ofta var svårt att larma vid hotfulla situationer. Undersökningsrummen saknade fönster och gav en känsla av instängdhet, det i sin tur ökade risken för en hotfull situation eftersom det kunde trigga patienten. Planlösningen på
akutmottagningen gav ingen översyn och under vissa tider på dygnet riskerade personalen att bli utelåsta. Akutsjuksköterskorna påtalade att det var gamla och slitna lokaler som inte var anpassade utefter den moderna vården som innefattade bland annat ökad risk för hot och våld. Två av ambulanssjuksköterskorna hade liknande erfarenheter av att bilen kunde kännas trång
att arbeta i, gav en känsla av instängdhet och svårigheter att påkalla hjälp vid hotfulla situationer.
”Dåligt anpassade lokaler, på nätterna är många dörrar låsta som endast går att öppna från en sida. Lätt att bli utelåst och då är andra kollegan ensam på akuten..”
(Akutsjuksköterska, 2)
Strategier
Strategier för att förhindra för hotfulla situationer
Två av akutsjuksköterskornas strategi syftade till att försöka identifiera vilken sorts patient det var och utefter det anpassa förhållningssättet. Patienter kunde uppföra sig hotfullt av olika anledningar så som oro, rädsla, psykiska besvär eller alkohol- och drogpåverkan.
”Är det en patient som är påverkad av droger så är strategin helt annorlunda än om jag har en patient som av oro skulle kunna agera hotfullt i vissa situationer eller en patient som har någon form av psykiska besvär. Så helt klart avgörande är vad min kliniska bedömning är i den aktuella situationen”
(Akutsjuksköterska, 1) Samtliga akutsjuksköterskor och en ambulanssjuksköterskas strategi var att informera om vilka regler som gällde på arbetsplatsen, tydliga regler och gränser minskade risken för missuppfattningar vilket annars kunde vara en orsak till att hotfulla situationer uppstod. Att kartlägga anledningen till varför patienten var hotfull underlättade valet av vilken strategi som var bäst lämpad.
”Jag sa till chauffören jag hade med mig att stanna bilen. Sedan sa jag till patienten ”du får två alternativ, antingen lugnar du ner dig och åker med oss eller så stannar vi här och du får åka med polisen. Vilket alternativ väljer du?”
(Ambulanssjuksköterska, 3) Samtliga ambulanssjuksköterskor valde att hålla en låg profil i bemötandet av patienter. Andra strategier som användes flitigt var att hålla ryggen fri, distrahera och avleda situationen samt använda sig av överfallslarmet.
”Mycket är väl att hålla sig med ryggen fri. Trycka på den fina röda knappen,
överfallslarmet. Att man kan sticka om det behövs. Prata lugnande, inte hetsa upp sig.” (Ambulanssjuksköterska, 4)
Strategier vid verbala hot
Samtliga akut- och ambulanssjuksköterskor betonade vikten av att bemöta patienten med respekt. Ett lugnt och passivt förhållningssätt ansågs vara en central strategi för att bemöta verbala hot.
”En person som är hotfull mot mig kan lika gärna vara rädd. Försöker utstråla att jag inte har någon rädsla. Man ska inte bemöta hot med hot. Jag försöker vara så mänsklig och normal som möjligt. Lugnt bemötande och informerar, förklarar vilka händelser som kommer ske”
Att vara rak, rättvis och flexibel i sitt förhållningssätt ansågs vara en effektiv strategi vid verbala hot. Detta resulterade i att patienten ofta tog ett steg tillbaka, lugnade ner sig och visade mer respekt.
”Jag försöker tala patienten till rätta och stryka medhårs om det går, men ändå vara rak och rättvis.”
(Akutsjuksköterska, 4)
Strategier vid fysiska hot
Akutsjuksköterskorna beskrev en osäkerhet och rädsla vid fysiskt hotfulla situationer. Akut- och ambulanssjuksköterskorna var enade om att det inte fanns någon specifik strategi för hur fysiska hot skulle bemötas och hanteras. Samtliga deltagare tryckte på vikten av att försöka ha ett passivt förhållningssätt, läsa av situationen, försöka skydda sig själv och ha en klar
flyktväg. En av akutsjuksköterskorna uttryckte:
”Man gör ju sig en bild. Kommer den här människan att explodera, är det nära till fysiska angrepp eller vad är det som händer?”
(Akutsjuksköterska, 3) Ambulanssjuksköterskorna upplevde sig ha en större valmöjlighet att avstå från potentiellt hotfulla situationer jämfört med akutsjuksköterskorna. Som ambulanssjuksköterska fanns möjligheten att läsa och värdera utryckningen innan ankomst till platsen. En av
ambulanssjuksköterskorna poängterade:
”Man går aldrig in i en situation där man ska vårda en patient som är hotfull..”
(Ambulanssjuksköterska, 1) Akutsjuksköterskornas erfarenheter var att tryggheten ökade vid tätare bemanning, de visste då att hjälp fanns nära till hands. Majoriteten av deltagarna ville inte vara själv med patienten medans två akutsjuksköterskors strategier särskilde sig ur gruppen och ville inte ha dit mer personal som kan hantera situationen. De menade att patienten kunde bli mer stökig av det: ”Jag lägger händerna på ryggen, visar att jag är mindre hotfull, sitter ner hellre än stå, undvika att patienten känner sig i underläge, för mycket personal kan förstärka den hotfulla situationen”
(Akutsjuksköterska, 1)
Erfarenheter av verksamhetens agerande gentemot hotfulla situationer
Erfarenhet av utbildning
Samtliga akut- och ambulanssjuksköterskor uttryckte ett missnöje, de upplevde att de saknade tillräckligt med utbildning i hot och våld. Flera deltagare uttryckte att de önskade
kontinuerliga utbildningar eftersom hotbilden upplevdes ha ökat. Hur ofta personalen utbildades inom dessa områden varierade från aldrig till väldigt sällan, samtliga deltagare uppgav att de fått sin kunskap i hanterandet av hotfulla situationer genom egen eller kollegors erfarenhet. En akutsjuksköterska önskade utbildning i vilka strategier som kan användas för att undvika en hotfull situation.
”Innan sjuksköterskeutbildningen, då jobbade jag på psyk och då hade man hot och våld regelbundet precis som vi har hjärt- och lungräddning..”
(Akutsjuksköterska, 3)
Erfarenheter av ledningens agerande vid hotfulla situationer
Samtliga akutsjuksköterskor hade samma erfarenheter av att stöd från ledningen saknades. Hotfulla situationer upplevdes inte tas på allvar, ledningen upplevdes sakna engagemang där de bearbetar och förebygger hotfulla situationerna som uppstår eller har uppstått. Deltagarna önskade mer feedback och debriefing där det sammanstrålades med alla de olika
yrkeskategorier som varit involverade i de hotfulla situationer som uppstått.
Akutsjuksköterskorna upplevde att stöttningen kollegialt var stark och välfungerande, däremot saknades resurser samt insikt från ledningen för att förbättra arbetsmiljön. En akutsjuksköterska påpekade att i flera år hade personalen försökt få personlarm för en ökad trygghet, larmen har kommit men inte fungerat eller blivit korrekt installerade.
”Jag tycker vi har jättedåligt stöd från ledningen.. Hotfulla situationer tas inte på allvar tycker jag. När man berättat om en situation så svarar de ”aja men det gick ju bra” och sen är det inget mer med det. Utan det var en vanlig arbetsdag bara..”
(Akutsjuksköterska, 2) Samtliga ambulanssjuksköterskor upplevde ett bra stöd från ledningen. De upplevde att ledningen var mån om sin personal. Om någon akut hotfull händelse skett så har ledningen agerat direkt, kontaktat den drabbade och satt in åtgärder som exempelvis att personalen får avsluta sitt arbetspass.
”Jag tycker det är jättebra. Var direkt feedback från högsta chefen, han frågade hur jag mådde och om jag ville fortsätta, så jag tycker att… Bara positivt, en väldigt bra känsla om mån om personalen..”
(Ambulanssjuksköterska, 1)
Erfarenheter av samarbetet med polisen
Polisens neddragningar påverkade både akut- och ambulanssjuksköterskorna i sitt arbete. Samtliga deltagare beskrev en försämrad tillgänglighet från polisen som skapade både frustration och en känsla av otrygghet. Akut- och ambulanssjuksköterskorna beskrev polisen som en falsk trygghet. Ambulanssjuksköterskorna beskrev att de har ett personlarm som är direkt kopplat till polisen. Trots detta uttrycks oro över att polisen inte hade tillräckliga resurser för att besvara larmen inom rimliga tidsramar. Akutsjuksköterskorna hade inget personlarm, de ringde direkt till 112 vilket kunde innebära väntetider i telefonkö som skapar frustration och en otrygghet hos personalen. Samtliga deltagare var överens om att polisen gjorde ett bra arbete vid hotfulla situationer när det väl var på plats.
”Det är nog så att vi hade mer hjälp av polisen förr än vad vi har idag.. Om man tittar på deras organisation så är ju den neddragen också. Det händer ju att vi står själva och sen vill ha polis och får svaret att de inte finns tillgängliga eller att de kommer om 30 minuter..”
(Ambulanssjuksköterska, 3)
Diskussion
Metoddiskussion
Syftet med studien var att fånga erfarenheter och strategier varav kvalitativ innehållsanalys valdes som metod. Kvalitativa intervjustudier omfattar ofta mindre antal personer där man försöker undersöka djupare om ämnet (Danielson, 2012). Innan studien påbörjades fördes diskussion om en kvantitativ metod med enkäter, intervjuarna insåg att det skulle bli svårt att
fånga erfarenheter och strategier med denna metod. Slutligen valdes en kvalitativ
intervjustudie som ansågs mest lämpad i förhållande till syftet som ämnade att undersöka erfarenheter och situationer. Att belysa deltagarnas erfarenheter och strategier är komplicerat. Intervjuarna föredrog en kvalitativ intervjustudie med semistrukturerade intervjuer för att skapa en levande interaktion mellan intervjuare och deltagare där ämnets kärna kunde beröras. Genom att välja en passande metod till det fenomen som studien ämnar att undersöka ökar validiteten (Graneheim & Lundman, 2004).
Data transkriberades och tolkades enligt kvalitativ innehållsanalys (Graneheim & Lundman, 2004). Intervjuarna upplevde att det bidrog till en objektiv tolkning av deltagarnas
erfarenheter. Citat från analysprocessen valdes att presenteras i resultatet, detta för att ge en inblick i analysprocessen samt stärka validiteten och trovärdigheten (Danielson, 2012). Deltagarna valdes med hjälp av ett strategiskt urval. Det ansågs som en styrka då deltagarna hade erfarenhet av det studien ämnade att undersöka. Förvalda inklusionskriterier resulterade i att endast deltagare som kunde besvara syftet ingick i studien. De fyra första från vardera
arbetsplats som tackade ja till att delta i studien inkluderades.Intervjuarna såg detta som en
styrka eftersom deltagarna visade ett engagemang samt vilja att delta i studien. Att enbart de fyra första som tackade ja involverades, kan ha påverkat resultatet negativt då sjuksköterskor med annan relevant information kan ha uteblivit. Om fler sjuksköterskor från andra
arbetsplatser inom akutverksamhet hade fått möjlighet att deltaga i intervjuerna skulle detta eventuellt ha kunnat påvisa ett starkare eller bredare resultat. Intervjuarna ville genomföra en studie som belyser olika verksamheter inom samma Landsting på samma ort valdes därför att inte fokusera på ett brett urval, intervjuarna ansåg att ett innehållsrikt resultat framkom från intervjuerna.
Deltagarna hade en varierad bakgrund gällande ålder, kön och arbetslivserfarenhet. En bred variation i erfarenhet och bakgrund ökar validiteten (Graneheim & Lundman, 2004).
Intervjuarna valde att förtydligade deltagarnas bakgrund genom att presentera det i en överskådlig tabell.
Båda intervjuarna var bekanta med samtliga deltagare. Detta kan ha påverkat deltagarnas svar och medverkan. En negativ konsekvens av detta skulle kunna vara att deltagarna inte berättat allt som de faktiskt upplevde eller att de ger ett svar som de trodde intervjuarna ville höra (Kjällström, 2012). Intervjuarna upplevde att atmosfären under intervjuerna var avslappnad och att deltagarna delgav sina faktiska erfarenheter.
Data samlades in genom semistrukturerade intervjuer. Fördelen med intervjuer ansågs vara ökad förståelse för deltagarnas erfarenheter, möjligheten till följdfrågor samt ett mer
innehållsrikt material. Semistrukturerade intervjuer var mest lämpligt utifrån syftet och det i sin tur ökar tillförlitligheten (Graneheim & Lundman, 2004). Intervjuarna hade svårigheter att finna frågor som var anpassade för både akut- och ambulanssjuksköterskorna. En
intervjuguide utformades och testades genom en pilotintervju som genomfördes innan de slutliga intervjuerna. Detta gjordes för att säkerställa att studiens syfte besvarades med intervjuguiden, vilket den gjorde. Provintervjun skapade även ökad bekvämlighet för intervjuarna i intervjurollen (Gunnarsson & Billhult, 2012). Samma frågor ställdes till samtliga deltagare, beroende på deltagarens svar kunde följdfrågorna variera. Intervjuerna genomfördes med samma upplägg som i sin tur ökar trovärdigheten för studien (Graneheim & Lundman, 2004). Båda intervjuarna deltog vid samtliga intervjuer, i förväg bestämdes vem av intervjuarna som skulle leda intervjun medan den andres uppgift var att lyssna och
komplettera med frågor vid behov. Detta resulterade i en ökad förståelse och en ökad säkerhet genom att ingen intervjufråga missades. Alla intervjuer transkriberades ordagrant, intervjuer
som spelas in och transkriberas skapar en ökad helhet av materialet och minimerar risken att fakta försvinner i jämförelse med till exempel endast stödanteckningar från en intervju (Danielsson, 2012). Det insamlade materialet lästes igenom flertalet gånger och analyserades gemensamt. Det gav tillfälle att tillsammans reflektera och diskutera materialet vilket
intervjuarna såg som en styrka i studien.
Intervjuarnas medvetenhet om förförståelsen har beaktats under arbetets gång för att inte styra analysfasen samt för att stärka validiteten. Intervjuarna arbetar som sjuksköterskor på en akutmottagning respektive ambulansstation, vilket kan ha påverkat förförståelsen och
tankemönstret negativt. Intervjuarna höll intervjuer på motsatt arbetsplats, akutsjuksköterskan intervjuade ambulanssjuksköterskorna och tvärtom. Detta anser intervjuarna kan ha bidragit till att en objektivitet har hållits i intervjuerna. Enligt Friberg och Öhlen (2012) kan
förförståelse ses som både en tillgång och ett hinder. Ett hinder för att det påverkar förförståelsen och en tillgång på grund av ökad förståelse för kontexten. Intervjuarna upplevde inte att förförståelsen påverkade deltagarnas svar eller resultatet.
Studien grundar sig i de fyra forskningsetiska aspekterna som har genomsyrat hela arbetet för att värna om deltagarna (Vetenskapsrådet, 2002). Samtliga deltagare informerades om
studiens syfte och dess utformning, vilket grundar sig i informationskravet. Deltagarna i studien gav skriftligt samtycke till att deltaga, vilket stärker de forskningsetiska aspekterna gällande samtyckeskravet. Deltagarnas personuppgifter och det insamlade materialet förvarades i en lösnordsskyddad dator enligt konfidentialitetskravet. Detta säkerställde att ingen obehörig kunde komma åt informationen samt att deltagarna tilläts vara anonyma. Nyttjandekravet har beaktats genom att insamlad data endast använts till forskningens ändamål, efter godkänd uppsats raderades all insamlad data. Detta kommer ytterligare stärka att ingen obehörig kommer i kontakt med insamlad data samt att deltagarna fortsatt kommer vara anonyma. Intervjuarna ansåg att det var en fördel att följa de forskningsetiska aspekterna då samtliga deltagare gavs samma information och förutsättningar.
Genom att grundligt beskriva studiens metod, design, urval, datainsamling, tillvägagångsätt och analys stärks studiens validitet och reliabilitet. En stark validitet och reliabilitet krävs för att få en trovärdig överförbarhet (Polit & Beck, 2012).
Resultatdiskussion
Studiens syfte var att undersöka akut- och ambulanssjuksköterskors erfarenheter och strategier i bemötandet av hotfulla situationer. Resultatet påvisar att hotfulla situationer förekommer mer frekvent i takt med ökad gängkriminalitet och narkotika i samhället, viktigt att lyfta fram att även sjuksköterskor på mindre orter utsätts för hot och våld på sin
arbetsplats. Akut- och ambulanssjuksköterskorna upplever dåligt anpassade lokaler för hot och våld på sina arbetsplatser, som i sin tur försvårar bemötandet och hanteringen av hotfulla situationer. Strategier för att bemöta en hotfull patient skiljer sig beroende på vem patienten är. Användbara strategier vid hotfulla situationer ansågs vara att bemöta patienten med respekt, hålla en låg profil, distrahera/avleda, informera om regler samt flexibilitet.
Akutsjuksköterskorna betonar missnöje över ledningen som inte visar engagemang och stöd vid uppkomna situationer till skillnad från ambulanssjuksköterskorna som är mycket nöjda över ledningens agerande. Samtliga sjuksköterskor i studien önskar men saknar relevant utbildning inom hot och våld. Polisens neddragningar påverkar tillgängligheten och
tryggheten för samtliga sjuksköterskor. Ambulanssjuksköterskorna har ett personlarm som är direktkopplat till polisen, till skillnad mot akutsjuksköterskorna som behöver ringa 112. Även
om ambulanssjuksköterskorna har en direkt länk till polisen beskriver båda sjuksköterskekategorierna en otrygghet kopplat till polisens neddragningar.
Sjuksköterskornas erfarenheter av hot och våld på arbetsplatsen
Akut- och ambulanssjuksköterskors arbetsmiljö skiljer sig åt, trots det kunde likheter relaterat till hotfulla situationer ses. Båda arbetsplatserna upplevde en missanpassad arbetsmiljö för att hantera och bemöta hotfulla situationer på ett bra sätt. Ambulanssjuksköterskorna påtalade en känsla av instängdhet i vårdarhytten med endast en svåråtkomlig flyktväg.
Akutsjuksköterskorna upplevde missanpassade undersökningsrum med lättillgängliga föremål som kunde skada någon, svårigheter att larma vid överfall samt dålig överblick över lokalerna på akutmottagningen. Tidigare studier påvisar hur en missanpassad arbetsmiljö skapar rädsla och osäkerhet hos sjuksköterskor och patienter (Avander, Heikki, Bjärså & Engström, 2016; Kowalenko, Gates, Gillespie, Succop & Mentzel, 2013). Resultatet indikerar att en öppen planlösning med möjlighet att få en överblick skulle generera i ökad trygghet hos
sjuksköterskorna på en akutmottagning, detta skulle minska sjuksköterskornas osäkerhet och rädsla vid hotfulla situationer vilket tidigare forskning styrker. Ambulanssjuksköterskornas situation är däremot svår att förändra. Enligt Socialstyrelsen (2009) ska en ambulans vara anpassad så att en god och säker vård kan ges. Det finns möjlighet att arbeta i större modeller av ambulanser som tillåter större utrymme och två flyktvägar i vårdarhytten, detta skulle kunna öka tryggheten och säkerheten för ambulanssjuksköterskorna.
Strategier
Enligt Travelbee (2001) är kommunikationen mellan patienten och sjuksköterskan en viktig grund för att en god vård ska kunna ges. Patienten bör ses som likvärdig och att skapa en bra relation till patienten bör prioriteras från första början. Det är viktigt att bortse från sjukdom och se varje patient som en unik individ. Detta synsätt kan överföras till studien där akut- och ambulanssjuksköterskorna försökte vara raka, rättvisa och flexibla i sitt förhållningsätt, ofta resulterade detta i att patienten tog ett steg tillbaka och visade mer respekt vilket i sin tur gynnade kommunikationen mellan patienten, akut- och ambulanssjuksköterskan.
Bingham et al. (2016) menar att patienter kan agera hotfullt av olika tillstånd som till exempel narkotikapåverkan eller demens och det är viktigt att bemöta patienten utifrån det specifika tillståndet. I resultatet betonade akutsjuksköterskorna vikten av att ta reda på orsaken till patientens aggressiva beteende, det är en utmaning som kräver både utbildning och erfarenhet. Användbara strategier som framkom i resultatet var att bemöta patienten med respekt, hålla en låg profil, distrahera, avleda och sätta tydliga regler. Hög prioritet låg alltid i att skydda sig själv och ha en klar flyktväg. Enligt Rahmani, Hassankhani, Mills och Dadashzadeh (2012) är det viktigt att ha ett lugnt förhållningssätt och bemöta hotfulla patienter med att försöka lugna dem och situationen. Frånvaro av utbildning och personalbrist var faktorer som ökade risken för hotfulla situationer. I resultatet framkom ingen direkt skillnad i hur man bemöter en verbalt hotfull patient jämfört med en fysiskt hotfull patient. Detta skulle kunna bero på att samtliga akut- och ambulanssjuksköterskor saknade utbildning i bemötandet och hanteringen av hotfulla situationer. Ökade utbildningsinsatser skulle kunna resultera i användbara
strategier som är anpassade utifrån om patienten är verbalt eller fysiskt hotfull. Dessa förkunskaper skulle kunna öka tryggheten hos akut- och ambulanssjuksköterskorna. Skillnader som uppmärksammades i resultatet var att ambulanssjuksköterskorna hade en möjlighet att få information vid utlarmningen av SOS. Vid misstanke om en potentiellt hotfull situation fanns valmöjligheten att inte gå in i situationen och istället invänta polis som kunde säkra platsen innan framkörning eller att använda sig av överfallslarmet och ta ett steg
tillbaka. Akutsjuksköterskorna hade däremot inte den möjligheten då patienterna ständigt kommer till akutmottagningen som är öppen dygnet runt, alla dagar i veckan. Hotfulla patienter som kommer till en akutmottagning bör omhändertas direkt och valmöjligheten att inte ge vård till en hotfull patient försvåras. Dessa skillnader kan härledas till hur de olika verksamheterna är uppbyggda. Hälften av akutsjuksköterskorna i studien beskrev att tryggheten ökade med en tätare bemanning vilket skulle vara en lösning för de hotfulla situationerna på en akutmottagning.
Enligt studiens resultat känner akut- och ambulanssjuksköterskorna en osäkerhet då situationer och patienters tillstånd kan snabbt förändras. Som sjuksköterska inom
akutsjukvård är det viktigt att ha en förmåga att kunna agera och handla snabbt i stressade och oväntade situationer. Flexibilitet, kreativitet, ödmjukhet och ett öppet förhållningssätt är fyra viktiga egenskaper för en sjuksköterska som arbetar inom ambulanssjukvård (Suserud, Bruce & Dahlberg, 2003; Suserud, Ahl, Hjälte, Johansson, Wireklint-Sundström & Jonsson, 2005). Genom att applicera dessa egenskaper skulle oväntade situationer kunna hanteras på ett mer effektivt sätt när de väl uppstår. Detta skulle även skapa goda förutsättningar för att relationen mellan sjuksköterskan och patienten främjas. Enligt Travelbee (2001) är relationen mellan sjuksköterskan och patienten viktig för att kunna ge en god vård. Omvårdnad ses som en mellanmänsklig process som etableras när sjuksköterskan och patienten ser varandra som unika individer. Kommunikationen ses som en central betydelse där känslor, behov och tankar förmedlas.
Erfarenheter av verksamhetens agerande gentemot hotfulla situationer
Samtliga akut- och ambulanssjuksköterskor har väldigt sällan fått utbildning i att hantera hot och våld, interna utbildningar syftar mer till somatiskt sjukvård. Akutsjuksköterskorna i studien betonar att hjärt- och lungräddning (HLR) är en del av arbetet varav de utbildas kontinuerligt i detta, ett missnöje och frågetecken lyfts till varför kontinuerlig utbildning inom hot och våld inte finns då det är en stor risk att utsättas för det inom akutsjukvården. Gällande de samhälleliga aspekterna skulle utbildningsinsatser inom ämnet generera i en ökad trygghet samt användbara strategier hos akut- och ambulanssjuksköterskorna. I längden skulle detta innebära att sjukskrivningar kan undvikas eller förkortas och resultatet av det skulle bli mer kostnadseffektivt för samhället.Akutsjuksköterskorna i studien uttrycker ett stort missnöje över sin situation samt ledningens agerande. De beskriver att ledningen är nonchalant och inte tar händelser som uppstått på allvar. Tidigare studier visar liknande resultat där sjuksköterskorna upplevde att hotfulla situationer inte togs på allvar och saknade åtgärder vid tillbud (Hogart, Emerg, Beattie & Morphet, 2016). Detta skulle kunna resultera i att akutsjuksköterskorna inte skriver
avvikelser, en följd av detta skulle kunna vara att incidenter inte framförs till ledningen som skulle påverka det kontinuerliga förbättringsarbetet negativt. Ambulanssjuksköterskorna däremot var mycket nöjda med ledningen och deras agerande, hotfulla situationer togs på största allvar och åtgärder sattes in omgående vid uppkomna händelser. Dessa skillnader skulle kunna härledas till att ambulanssjukvården verkar ha kommit längre i hanteringen av hotfulla situationer, det kontinuerliga förbättringsarbetet och personalsäkerheten.
Ledningen har det yttersta ansvaret över att tillgodose säkerheten på arbetsplatsen. Det ska ske ett kontinuerligt arbete med att utreda och finna förebyggande åtgärder gentemot hotfulla situationer. Det är ledningen som ska se till att handlingsplaner finns tillgängliga vid
eventuella händelser samt se till att personalen är utbildad och har kunskap om arbetsplatsens säkerhetsrutiner (AFS 1993:2). En studie av Gormley et al. (2016) påvisar att högre
Det är därför av stor vikt och betydelse att ett kontinuerligt förbättringsarbete finns kring hotfulla situationer, en hotfull situation kan innebära både psykisk och fysisk skada för personalen. Ledningen har ett ansvar och bör ses som personalens trygghet, högsta prioritet bör vara att arbete utförs så säkert som möjligt och att risker minimeras. Bristande ledarskap skulle kunna generera i minskad tillförlitlighet för organisationen, både akut- och
ambulanssjuksköterskor beskriver ett starkt kollegialt stöd på arbetsplatsen. Detta beskrivs som en trygghet och en kompensation när ledningen inte fyller sin funktion.
Studiens resultat påvisar att polisens neddragningar påverkar både akut- och
ambulanssjuksköterskorna negativt. Det bidrar till att hjälp från polisen inte alltid kan tas för givet vilket skapade en ökad otrygghet hos sjuksköterskorna. Enligt Gates et al. (2011) minskar risken för att hotfulla situationer skall uppstå om polis finns i närheten och är tillgängliga. Ambulanssjuksköterskorna har ett larm som är direkt kopplat till polisen till skillnad från akutsjuksköterskorna som uttrycker en frustration över att behöva ringa 112 vid behov av hjälp. Akut- och ambulanssjuksköterskor arbetar i en extra utsatt arbetsmiljö, en direkt kontakt med polisen borde vara en självklarhet för alla akutverksamheter. Detta skulle kunna skapa en ökad trygghet för personalen som i slutändan leder till en säkrare och
effektivare vård.
Alla patienter i samhället förtjänar en god och säker vård på lika villkor
(Riksdagsförvaltningen, 2017). Studiens resultat visar att akut- och ambulanssjuksköterskor upplever rädsla vid hotfulla situationer och tar hellre ett steg tillbaka, detta leder till att alla patienter inte får likvärdig vård som om de inte varit hotfulla. Enligt studiens resultat upplevs patienter agera hotfullt av olika anledningar som exempelvis sjukdom, enligt Travelbee (2001) ska sjukdom bortses och varje patient ska ses som en unik individ.
Slutsats
En förbättrad arbetsmiljö med mer öppna ytor, klara flyktvägar och relevanta larmfunktioner skulle öka tryggheten hos akut- och ambulanssjuksköterskorna. Förebyggande funktioner som dessa skulle minska riskerna för att hamna i en hotfull situation, akutsjuksköterskorna skulle känna en ökad trygghet samt ha större överblick över patienterna. Studien påvisar att hot och våld mot personal förekommer på landsbygdens mindre orter, akut- och
ambulanssjuksköterskorna saknar relevant utbildning i ämnet, strategier har utvecklats utifrån egna erfarenheter. Ökade utbildningsinsatser skulle leda till att akut- och
ambulanssjuksköterskorna känner en större trygghet, minska stressmoment i bemötandet och hanteringen av hotfulla situationer. En effektivare och säkrare vård skulle kunna utföras om personalen hade rätt strategier till att förebygga, undvika och hantera hotfulla situation. Ledningen för akuten behöver förbättra sitt engagemang för att minska stress, öka välmående och tilliten till arbetsplatsen. Ledningen för ambulansen har kommit längre i sitt hanterande av hotfulla situationer, förslagsvis kan ledningen från akuten se över sina rutiner och ta lärdom av ambulansens upplägg. Bättre tillgänglighet och kommunikation med polisen skulle behövas för att akut- och ambulanssjuksköterskorna ska känna trygghet i sitt vardagliga arbete. Om någonting går fel bör polisen kunna vara på plats inom en rimlig tidsram.
Kliniska implikationer
Studiens resultat lyfter vikten av strategier som kan vara användbara vid hotfulla situationer. Resultatet skulle kunna användas till grund för att motivera bredare utbildningsinsatser och se över arbetsmiljön för akut- och ambulanssjuksköterskorna. Det är vid stor vikt att ledningen är engagerad och har ett kontinuerligt förbättringsarbete för att skapa rätt förutsättningar och tillförlitlighet i personalgrupperna.
Fortsatt forskning
Förslag till vidare forskning inom det berörda området skulle kunna vara hur arbetsmiljön kan förbättras för både akut- och ambulanssjuksköterskor. Det kan vara relevant att jämföra aktuell studie mot privata aktörer eller större verksamhet/städer.
Kunskapsluckor gällande utbildning inom hotfulla situationer har uppmärksammats. En kvantitativ studie som efterfrågar utbildningskontinuiteten vore därför lämpligt att utföra för att få fram säkra siffror som i sin tur bör generera ökade utbildningsinsatser för akut- och ambulanssjuksköterskorna.
Referenser
AFS 1993:2. Hot och våld i arbetsmiljön. Stockholm: Arbetsmiljöverket.
Angland, S., Dowling, M., & Casey, D. (2014). Nurses´ perceptions of the factors which cause violence and aggression in the emergency department: a qualitative study. International emergency nursing, 22, 134-139. doi: 10.1016/j.ienj.2013.09.005.
Avander, K., Heikki, A., Bjerså, K. & Engström, M. (2016). Trauma nurses’ experience of workplace violence and threats: short- and long-term consequences in a Swedish setting. Journal of trauma nursing, 23(2). doi: 10.1097/JTN.0000000000000186.
Bigham, B.L., Jensen, J.L., Tavares, W., Drennan, I.R., Saleem, H., Dainty K.N. & Munroe, G. (2016). Paramedic self-reported exposure to violence in the emergency medical services (EMS) workplace: A mixed-method cross sectional survey. Prehospital Emergency Care, 18(4), 489-494. doi: 10.3109/10903127.2014.91273.
Danielson, E. (2012). Kvalitativ forskningsintervju. I M. Henricsson (Red.), Vetenskaplig teori och metod: från idé till examination inom omvårdnad (s. 169) . Lund: Studentlitteratur. Friberg, F. & Öhlen, J. (2012). Fenomenologi och hermeneutik. I M. Henricsson (Red.), Vetenskaplig teori och metod: från idé till examination inom omvårdnad (s. 32-50). Lund: Studentlitteratur.
Gates, D., Gillespie, G., Kowalenko, T., Succop, P., Senker, M. & Farra, S. (2011).
Occupational and demographic factors associated with violence in the emergency department. Advanced Emergency Nursury Journal, 33(4), 303-313.doi:10.1097/TME.0b013e3182330530 Gomley, M.A., Crowe, R.P., Bentley, M.A. & Levine, R. (2016. A national description of violence toward emergency medical services personnel. Prehospital Emergency Care, 20(4), 439-447. doi: 10.3109/10903127.2015.1128029.
Granehiem, U.H. & Lundman, B. (2004). Qualitative content analysis in nursing research: concepts, procedures and measures to achieve trustworthiness. Nurse
Education Today, 24, 105-112. doi:10.1016/j.nedt.2003.10.001
Gunnarsson, R. & Billhult, A. (2012). Mätinstrument och diagnostiska test. I M. Henricsson (Red.), Vetenskaplig teori och metod: från idé till examination inom omvårdnad (s. 151-159). Lund: Studentlitteratur.
Han, C-Y., Lin, C-C., Barnard, A., Hsiao, Y-C., Goopy, S. & Chen, L-C. (2017). Workplace violence against emergency nurses in Taiwan: a phenomenographic study. Sciencedirect, 65, 428-435. doi: 10.1016/j.outlook.2017.04.003.
Hayland, S., Watts, J. & Fry, M. (2016). Rates of workplace aggression in the emergency department and nurses´ perceptions of this challenging behaviour: a multimethod study. Australasian emergency nursing journal, 19, 143-148. doi: 10.1016/j.aenj.2016.05.002. Henricsson, M. & Billhult, A. (2012). Kvalitativ design. I M. Henricsson (Red.), Vetenskaplig teori och metod: från idé till examination inom omvårdnad (s. 129-136). Lund:
Hogarth, K., Beattie, J. & Morphet, J. (2016). Nurses´ attitudes towards the reporting of violence in the emergency department. Sciencedirect, 19, 75-81. doi:
10.1016/j.aenj.2015.03.006.
Kirkevold, M. (2000). Omvårdnadsteorier – analys och utvärdering. Lund: Studentlitteratur. Kjellström, S. (2012). Forskningsetik. I M. Henricsson (Red.), Vetenskaplig teori och metod: från idé till examination inom omvårdnad (s. 69-90). Lund: Studentlitteratur.
Kowalenko, T,. Gates, D., Gillespie, GL,. Succop, P. & Mentzel, T. (2013). Prospective study of violence against ED workers. The American journal of emegency medicine, 31(1), 197-205. doi: 10.1016/j.ajem.2012.07.010.
Partridge, B. & Affleck, J. (2017). Verbal abuse and physical assault in the emergency department: rates of violence, perceptions of saftey, and attitudes towards security. Austalasian emergency nursing journal, 20, 139-145. doi: 10.1016/j.aenj.2017.05.001. Petzäll, K., Tällberg, J., Lundin, T. & Suserud, BO. (2011). Threats and violence in the Swedish pre-hospital emergency care. International emergency nursing, 19(1), 5-11. doi: 10.1016/j.ienj.2010.01.004.
Polit, D. F., & Beck, C, T. (2012). Nursing research: Generating and assessing evidence for nursing practice (9th ed.). Philadelphia: LippincottWilliams & Wilkins.
Rahmani, A., Hassankhani, H., Mills, J. & Dadashzadeh, A. (2012). Exposure of Iranian emergency medical technicians to workplace violence: A cross-sectional analysis. International emergency medicine, 24, 105-110. doi: 10.1111/j.1742-6723.2011.01494.x Riksdagsförvaltningen. (2017). Hälso- och sjukvårdslag (2017:30). Hämtad 13 juni, 2018, från riksdagsförvaltningen, https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/halso--och-sjukvardslag_sfs-2017-30
Socialstyrelsen. (2009). Ambulanssjukvård. Hämtad 7 maj, 2018, från socialstyrelsen, http://www.socialstyrelsen.se/sosfs/2009-10
Suserud, BO., Blomquist, M. & Johansson, I. (2002). Experiences of threats and violence in the Swedish ambulance service. Accident and emergency nursing, 10(3), 127-135. doi: 10.1054/aaen.2002.0361.
Suserud, B-O., Bruce, K. & Dahlberg, K. (2003). Initial assessment in ambulance nursing: part one. Emergency nurse, 10:10, 13-17.
Suserud, B-O., Ahl, C., Hjälte, L., Johansson, C., Wireklint-Sundström, B. & Jonsson, A. (2005). Culture and care in the swedish ambulance services. Emergency nurse, 13(8), 30-36. Travelbee, J. (2001). Mellommenneskelige forhold i sykepleie. Oslo: Gyldendal.
Vetenskapsrådet. (2002). Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning. Hämtad 30 januari, 2018, från vetenskapsrådet,
Bilaga 1 – intervjuguide
Bakgrundsfrågor:Kön? Ålder? Utbildning?
Arbetslivserfarenhet som sjuksköterska? Intervjufrågor:
Du befinner dig i en hotfull situation där det finns risk att du eller din kollega kan skadas allvarligt av en hotfull gärningsman.
Vad är din strategi mot verbala och fysiska hot och vad gör du i en sådan situation? Vilka strategier använder du dig av för att minska risken att hamna i en hotfull situation?
- Har du fått dina strategier genom utbildning eller egen erfarenhet? Hur ofta går ni utbildningar inom hot och våld på din arbetsplats?
Hur är lokalerna på din arbetsplats anpassade gentemot hotfulla situationer? Hur upplever du att hotbilden för sjuksköterskor ser ut på din arbetsplats?
Vad är dina erfarenheter av polisens tillgänglighet och agerande i hotfulla situationer? Hur upplever du att stödet är från ledningen gentemot hotfulla situationer?
