Att skåda det förflutna genom kaffe
Ett arbete om människors konsumtionsmönster av kaffe i Stockholm år 1780Robert Höög Självständigt arbete i Historia 15 hp Handledare: Patrik Winton Vårterminen 2020 Örebro Universitet
HumUS Historia
Sammanfattning
Detta arbetes syfte är att studera människors konsumtionsmönster av kaffe i Stockholm år 1780. Genom att studera kaffekonsumtion kan människors olika levnadsstandard skönjas. De frågor som arbetet ämnar besvara är hur socialt spridd konsumtionen av kaffe var år 1780 i Stockholm. Samt hur stor andel av hushållens resurser som lades på kaffekonsumtion, och hur prioriterad konsumtionen av kaffe därmed kan antas ha varit baserat på vilken samhällsklass hushållen tillhörde. Arbetet förlitar sig på två teoretiska perspektiv. Det första är
ståndssamhället, som används för att avgöra vilken samhällsklass olika yrkestitlar kan placeras inom i relation till de olika ständerna i Sverige. Det andra perspektivet är flitens revolution, som är ett begrepp som beskriver hur människor arbetade hårdare för att få råd att konsumera lyxvaror trotts stagnerande reallöner, samtidigt som människors efterfrågan gav upphov till industrialisering. Begreppet används i arbetet i relation till hur mycket olika hushåll spenderade på kaffekonsumtion, för att avgöra hur mycket hushållen prioriterade kaffe. Arbetet förlitar sig på 30 bouppteckningar som källmaterial. Dessa bouppteckningar är indelade i tre socioekonomiska grupper, i arbetet benämnda socialgrupp I, II och III. Varje grupp består av tio bouppteckningar. De olika grupperna utgörs av hushåll som kan anses socialt ligga nära bondeståndet eller tillhöra bondeståndet, och hushåll som kan anses socialt ligga nära borgarståndet eller tillhöra borgarståndet. I bouppteckningarna har kafferelaterade föremål eftersökts, hur mycket dessa värderats till, och ställts i relation till den totala summa som hushållen värderats till. Den metod som används är kvantitativ, och de data som kunnat extraherats från bouppteckningarna har analyserats med hjälp av univariata och bivariata analyser. Det arbetet kommer fram till är att kaffe främst konsumerades bland de som hade resurser att avvara till lyxkonsumtion. Inom socialgrupp I var de kafferelaterade föremålen i genomsnitt mest värdefulla, orsaken till detta var att ett stort antal föremål var tillverkade i silver. Arbetet visar även att socialgrupp I och II knutit upp nästan lika stor andel resurser i föremål kopplade till kaffekonsumtion, medan spår av kaffekonsumtion var svårare att finna i socialgrupp III. En av anledningarna till att det var på detta vis antas vara att människor i socialgrupp III prioriterade annan konsumtion för att överleva framför konsumtion av kaffe. En annan anledning antas vara relaterad till att människor inom olika samhällsskikt främst umgicks med människor ur det egna samhällsskiktet.
1
Innehåll
1 Inledning ... 1
2 Syfte & frågeställning ... 2
3 Tidigare forskning ... 2
3.1 Spridning av porslin, kaffe och te. Svenska konsumtionsmönster ... 2
3.2 Den svenska handeln med kolonialprodukter ... 3
3.3 Inställningar gentemot lyxkonsumtion ... 4
3.4 Norska bönders konsumtionsmönster ... 5
3.5 Den europeiska handeln med kolonialvaror och holländska konsumtionsmönster ... 6
3.6 Detta arbetes relation och bidrag till forskningen ... 8
4 Material & metod ... 8
4.1 Bouppteckningar ... 8
4.2 Urval och kategorisering ... 10
4.3 Analysmetod ... 11
4.4 Riksdaler specie och lod ... 11
5 Teori ... 12
5.1 Ståndssamhället ... 12
5.2 Flitens revolution ... 14
6 Bakgrund ... 16
6.1 Stockholm, arbete och levnadsstandard ... 17
7 Analys ... 18
7.1 Analys av socialgrupp I ... 19
7.2 Analys av socialgrupp II ... 22
7.3 Analys av socialgrupp III ... 25
7.4 De olika grupperna i relation till varandra ... 27
9 Arbetet i ett historiedidaktiskt perspektiv ... 33 Källförteckning ... 34 Litteraturförteckning ... 34
1
1 Inledning
Kaffe är en stor del i många svenskars vardag. Drycken är älskad av många, medan det säkerligen finns ett stort antal som avskyr den. Det faktum att kaffe konsumeras av många innebär att det finns många sätt att inta drycken. Det kan vara en bryggd kopp, med eller utan mjölk, med eller utan socker. Det kan också vara en stark espresso, latte eller cappuccino som nästan innehåller mer mjölk än kaffe, eller rent av kanske till och med iskaffe. De många sätt som kaffe konsumeras på bidrar till att det är en dryck som människor har åsikter kring. Alla som konsumerar kaffe har troligen någon preferens för hur drycken ska konsumeras, och är kanske ganska oförstående inför hur någon skulle vilja konsumera drycken på något annat sätt än den som rent subjektivt är den bästa. Därtill har vi näst intill ett ceremoniellt förhållande till drycken, då den ska konsumeras på specifika tider, i specifika sammanhang och med specifika attiraljer. Vår konsumtion av kaffe säger något om vilka vi är, och vilken
levnadsstandard vi har. Detta arbete ämnar synliggöra hur spridd drycken var bland hushållen i Stockholm i slutet av 1700-talet, samt vilka som drack den. Varför just Stockholm är
intressant att studera är för att staden utgör den politiska maktens centrum, vilket är en bidragande orsak till att staden var socialt diversifierad.1
Kaffet kommer ursprungligen från Etiopien, och introducerades för européer via den arabiska halvön och det ottomanska riket. Drycken introducerades i Sverige under slutet av 1600-talet. Intresset för kaffe antas till en början ha varit relativt svalt, men Karl XII:s vistelse i Bender gjorde drycken mer intressant hos svenskarna efter att han återvänt hem.2 I Sverige och på
den europeiska kontinenten bidrog kaffet till nya umgängesformer.3 Kaffehus är en tidig
benämning på kaféer, och 1728 fanns det i Stockholm 15 kaffehus. Eftersom drycken inte berusade stimulerade den istället till samtal, som många gånger var av politisk karaktär.4
Detta bland mycket annat gjorde att drycken blev bemött med motstånd, och åren 1756–1761, 1766–1769, 1794–1796, 1799–1802 samt 1817–1822 var kaffe förbjudet i Sverige. Förbuden var dock relativt verkanslösa, och människor konsumerade kaffe ändå.5 År 1781 importerades
712 023 kg kaffe till Sverige, 0,33 kg per person. Det kan ställas i relation till de siffror som
1 Hedenborg, Susanna & Kvarnström, Lars (2015), Det svenska samhället 1720–2014 – Böndernas och
arbetarnas tid, s. 89–90.
2 Mattsson, Annie (2015), ”Fika – Världshistorien och vardag”, i Fernstål, Lotta. Hellström, Petter. Minnbergh,
Magnus & Svanberg, Fredrik (red.), Sverige i tiden – Historier om ett levande land, s. 73–74.
3 Müller, Leos (2004), ”Kolonialprodukter i Sveriges handel och konsumtionskultur, 1700–1800”, i Historisk
Tidskrift, vol. 124, no. 2, s. 227.
4 Mattson, Annie (2015), s. 75–76. 5 Müller, Leos (2004), s. 237.
2 finns för kaffeimporten år 1740, då det importerades 5 824 kg.6 Den ökade importen indikerar
att intresset för kaffe ökade markant under 1700-talets andra hälft. Den initiala synen på kaffe var att det var en överflödsvara. Den uppfattningen kom dock att ändras på 1800-talet då den kom att anses vara en nödvändighetsvara.7
2 Syfte & frågeställning
Genom att göra ett nedslag år 1780 är detta arbetes syfte att genom bouppteckningar studera hur människors konsumtionsmönster av kaffe såg ut i Stockholm. Hur människor prioriterar sin konsumtion kan vara högst intressant i dagens samhälle, då det säger en hel del om vilka vi är. Att försöka synliggöra människors konsumtion i en historisk kontext kan precis som det skapar en bild av människor i vår samtid, skapa föreställningar om människor i vår dåtid. Att en människa äger ytterst få saker, men att vissa av dem är relaterade till konsumtion av kaffe, kan säga rätt mycket om den enskilda individens prioriteringar. Studiet av människors
konsumtionsmönster av kaffe, en lyxvara i slutet av 1700-talet, kan därmed fungera som ett fönster in i människors liv, och förmedla en bild av hur människor levde förr.
De frågeställningar som detta arbete ämnar besvara är:
• Hur socialt spridd var konsumtionen av kaffe år 1780 i Stockholm?
• Hur stor andel av människors resurser lades på kaffekonsumtion? Hur viktig kan konsumtionen av kaffe antas ha varit i människors liv baserat på vilken samhällsklass de tillhörde?
3 Tidigare forskning
Forskningen som är relevant för detta arbete rör nödvändigtvis inte bara konsumtion av kaffe, utan konsumtion av andra varor är också av relevans, så som te och socker. Kaffet står dock i fokus. Forskningen kastar ett ljus över både mikro- och makroperspektiv i
kaffekonsumtionens historia, och berör allt från världshandel till vad människor hade i hemmen. Avsnittet avslutas med hur detta arbete står i relation till tidigare forskning.
3.1 Spridning av porslin, kaffe och te. Svenska konsumtionsmönster
Christer Ahlberger, professor i historia vid Göteborgs universitet, diskuterar i sin bok Konsumtionsrevolutionen 1, Om det moderna konsumtionssamhällets framväxt 1750–1900
6 Larson, Alf (1914), ”Kaffe, alkohol m.m.” i Svensk Kemisk Tidskrift, vol. 26, s. 33.
7 Ahlberger, Christer (1994), Konsumtionsrevolutionen 1, Om det moderna konsumtionssamhällets framväxt
3 likt titeln antyder hur det moderna konsumtionssamhället växt fram. Genom att studera
bouppteckningar har Christer Ahlberger kartlagt svenska konsumtionsmönster för porslin, te och kaffe under åren 1750, 1800 och 1850. Regionerna han studerar är Göteborg, Västbo härad, Marks härad och Skånings härad. De tre sistnämnda är landsbygd belägen i Småland respektive Västergötland.8 Ahlberger visar att spridningen av föremål som är exotiska (varor
av utomeuropeiskt ursprung) eller kopplade till konsumtion av varor som är exotiska, var vanligt förekommande mycket tidigare i staden Göteborg än landsbygdshäraderna.9
Ahlberger delade i sin studie även in bouppteckningarna i tre olika socioekonomiska grupper baserat på de avlida personernas ställning i samhället.10 Det framgår tydligt att porslin, te och
kaffe vid 1750 var mycket vanligare bland människor i de grupper som stod högre upp i samhällets hierarki.11 År 1800 fanns det spår av kaffekonsumtion i en mycket stor andel av
alla hushåll i Göteborg, vilket tyder på att kaffet hade spridit sig till de andra sociala skikten. Medan det i landsbygdshäraderna endast fanns spår av kaffekonsumtion bland de grupper som enligt Ahlbergers sociala indelning tillhörde samhällets toppskikt. År 1850 går det se spår av kaffekonsumtion i alla sociala skikt, bortsett från Skånings härad. Den statistik Ahlberger presenterar antyder ändå att kaffet nu på allvar har fått fäste även på landsbygden och inte bara i städerna, och att det i stort sett var tillgängligt för alla och inte bara för samhällets toppskikt.12
3.2 Den svenska handeln med kolonialprodukter
Leos Müller argumenterar i sin artikel Kolonialprodukter i Sveriges handel och
konsumtionskultur, 1700–1800 för vikten av import och reexport av kolonialvaror till Europa, men också till Sverige, och vad detta fick för implikationer för människors
konsumtionskultur. Han menar också att en diskussion kring huruvida konsumtionen av kolonialvaror varit en drivande kraft för det svenska samhällets utveckling i stort sett uteblivit i jämförelse med andra europeiska länder, där dessa varors inverkan på samhällsutvecklingen föranlett stora debatter. Müller konstaterar att den transatlantiska triangelhandeln och dess slavekonomi utgjorde ett stort handelsnätverk där olika kolonier specialiserade sig på olika varor. De brittiska koloniernas främsta produkt var socker och rom, som år 1790 tillsammans utgjorde 90 procent av den brittiska produktionen. Samma varor utgjorde ungefär 50 procent 8 Ahlberger, Christer (1994), s. 70, 84. 9 Ahlberger, Christer (1994), s. 86, 93–97, 101–102. 10 Ahlberger, Christer (1994), s. 75–76. 11 Ahlberger, Christer (1994), s. 87–88, 93–97, 101–102. 12 Ahlberger, Christer (1994), s. 93–97.
4 av den franska koloniala produktionen. Värt att notera är att en fjärdedel av den franska
produktionen utgjordes av kaffe, av vilket mycket var ämnat för reexport, bland annat till Holland.13
Sverige var under 1700-talet en stor importör av te, och tillsammans med danska
handelskompanier stod Sverige och Danmark för ca. 25–35 procent av den totala te importen till kontinenten. Det Svenska Ostindiska Kompaniet, SOIK, praktiserade direkthandel med Kina, och 70–80 procent av de lastade varornas värde utgjordes av te, som i regel var ämnat för reexport och inte den svenska marknaden. SOIK fick dock aldrig något fäste i Västindien, mycket kan ha haft att göra med avsaknaden av svenska kolonier. Kolonin S:t Barthélemy som förvärvats från Frankrike var heller aldrig lämpad för storskalig produktion av
kolonialvaror. Den svenska importen av kaffe byggde därför främst på andra europeiska länders reexport, och den viktigaste handelspartnern för Sverige var i det avseendet Holland. Ungefär hälften av alla kolonialvaror som kom till Sverige lär ha gått via Holland innan den franska revolutionens utbrott.14
3.3 Inställningar gentemot lyxkonsumtion
Både Müller och Ahlberger ger en tydlig bild av hur konsumtions- och handelsmönster i förhållande till kaffe kan ha sett ut. Där de skiljer sig åt är i att Ahlberger har valt att komma närmare de som varit de faktiska konsumenterna genom studiet av bouppteckningar. På det viset kan spridningen av kaffet nästan studeras i detalj från år till år.15 Müllers artikel ger
däremot en viktig kontext, och bidrar med en ekonomisk makrohistoria som kan utgöra en förklaringsmodell kring hur kaffet kom till Sverige, och varför det fick sådan stark spridning under just 1700-talet.16 Både Müller och Ahlberger kontextualiserar även sina studier kring
samhällets inställning till konsumtion av lyxprodukter. Detta är viktigt då det kan säga något om vad människor faktiskt tyckte och tänkte om kaffe, och konsumtionen av det. Ahlberger lyfter fram de för- och motargument som var framträdande i debatten kring lyxkonsumtion på 1700-talet. De som ställde sig positiva till lyxkonsumtion såg den som ett viktigt steg i
utvecklandet av samhället. Efterfrågan på lyxvaror gjorde att människor arbetade hårdare var entusiasternas argument. Ahlberger lyfter även att det fanns de som menade att konsumtionen av lyxvaror var förknippat med dålig moral. De menade rent av att människor blev förslöade.
13 Müller, Leos (2004), s. 226–232. 14 Müller, Leos (2004), s. 238–242. 15 Ahlberger, Christer (1994), s. 93–97. 16 Müller, Leos (2004).
5 Alltså att lyxkonsumtionen skulle haft motsatt verkan.17 Müller exemplifierar åsikter kring
lyxkonsumtion genom Carl von Linné. Linné anslöt sig till den sida som ansåg att
lyxkonsumtion och frosseri gav dålig moral, men han förde också ekonomiska argument. Varför skulle det drickas te och kaffe när det i Sverige fanns rent och drickbart vatten,
undrade Linné. Det var därtill dyrt att importera. Genom Linné exemplifierar alltså Müller att det också fanns merkantilistiska argument till varför kaffe bland vissa ansågs vara en förfärlig dryck.18
3.4 Norska bönders konsumtionsmönster
Historikern Ragnhild Hutchinson, har i sin doktorsavhandling In the Doorway to
Development: An Enquiry into Market Oriented Structural Changes in Norway Ca. 1750– 1830 undersökt hur det förindustriella Norges marknad och konsumtionsmönster såg ut, och hur dessa faktorer påverkade hur väl Norge kunde industrialiseras. Då Norges befolkning för perioden som studerats i största allmänhet utgjordes av bönder har Hutchinson i sin studie fokuserat på den norska glesbygden och hur bondesamhällen och dess hushåll interagerat med den urbana marknaden.19 Hutchinson har sedan jämfört Norge, som är en perifer del av
Europa, med andra europeiska stater och den forskning som gjorts kring dessas marknader och konsumtionsmönster.20
Hutchinson lyfter att norska bönder inte kunde förlita sig helt på sitt jordbruk, och att de blev tvungna att förlita sig på andra sysslor som kunde producera likvida medel för att täcka hushållets behov. Hutchinson exemplifierar med att manliga bönder i Trysil socken både fiskade och arbetade som timmermän utöver det vanliga jordbruket. Kvinnorna arbetade främst med djuren, varpå de producerade kött och mjölkprodukter för eget bruk och för försäljning. Den aktivitet som bidrog med mest likvida medel till hushållet var dock mannens arbetsuppgifter.21 En del av de resurser som hushållet producerade gick till konsumtion av
förbrukningsvaror, så som saltad sill, gevärskulor och krut. För många bönder var dock den största utgiften spannmål, vilket bönderna i Trysil socken var mycket lite, eller inte alls självförsörjande på. I Trysil socken och Spydeberg, som låg ca. 50km österut från Christiana (Oslo), uppskattas det att hushållen årligen spenderade 73 procent av sina resurser på
17 Ahlberger, Christer (1994), s. 41–42. 18 Müller, Leos (2004), s. 236.
19 Hutchinson, Ragnhild (2012), In the Doorway to Development: An Enquiry into Market Oriented Structural
Changes in Norway Ca. 1750–1830, s. 1–3.
20 Hutchinson, Ragnhild (2012), s. 15–24. 21 Hutchinson, Ragnhild (2012), s. 111–112.
6 spannmål.22 Hutchinson menar annars att en stor del av de norska bönderna resurser blev
uppknutet i och runt hemmet i objekt avsedda för produktion,23 och i objekt som var avsedda
för att alstra eller bevara värme.24
Under 1700-talet förändrades norrmännens konsumtionsvanor. Konsumtionen började mer likna hur det såg ut på den europeiska kontinenten, vilket bland annat ledde till att en
proteinrikkost gradvis började ersätta av en kolhydratrikkost. Även konsumtionen av lyxvaror ökade. Kaffe, te, socker och sprit blev tillgängligare i allt högre grad under 1700-talet.25
Mycket av den norska konsumtionen av exotiska varor går att spåra till de kolonier som den dansk-norska staten hade tillskansat sig i Västindien. I dessa kolonier producerades mest socker, och det blev på så vis naturligt att socker var en vara som norrmännen fick ett stort överflöd av. Även om konsumtionen var som störst i städerna spred sig sockret även ut på landsbygden. Från 1740 till 1846 ökade konsumtionen av socker från 0,06kg per capita till 2,5kg per capita.26 Drycker som kaffe spred sig inte lika snabbt till landsbygden som sockret
gjorde. Drycken konsumerades främst i städerna, och bland socioekonomiska grupper som rest till kontinenten. Ytterligare en förklaring till att drycken inte fick något ordentligt fäste på den norska landsbygden beror på att det infördes förbud gällande försäljning av kaffe på landsbygden år 1783. Kaffet hade aldrig hunnit sprida sig till många av de områden som påverkades av förbudet, som kom att gälla tills det upphävdes 1799. År 1780 låg den ungefärliga kaffekonsumtionen i Norge på 0,21kg per capita. En siffra som 1835 stigit till 0,9kg per capita för att senare runt år 1846 ligga på ungefär 2,5kg per capita. Hutchinson menar dock att drycken blev populär på landsbygden redan runt 1820.27
3.5 Den europeiska handeln med kolonialvaror och holländska
konsumtionsmönster
Anne E. C. McCants, professor i Historia vid Massachusetts Institute of Technology (MIT), konstaterar i artikeln Exotic Goods, Popular Consumption, and the Standard of Living: Thinking about Globalization in the Early Modern World att handeln med lyxvaror
förändrade Europas ekonomi i grunden. Hon menar även att dessa varor nått Europa tidigare
22 Hutchinson, Ragnhild (2012), s. 115. 23 Hutchinson, Ragnhild (2012), s. 125. 24 Hutchinson, Ragnhild (2012), s. 132–134. 25 Hutchinson, Ragnhild (2012), s. 183. 26 Hutchinson, Ragnhild (2012), s. 195–198. 27 Hutchinson, Ragnhild (2012), s. 200–202.
7 än vad historiker tidigare trott. Fokus i hennes artikel ligger dock främst på England och Holland.28
Kaffe introducerades tidigt i Amsterdam. Det sågs dock ej som en dryck utan snarare som ett läkemedel. Det holländska handelskompaniet, Vereenigde Oostindische Compagnie, VOC, höll den första offentliga auktionen av varan 1661 eller 1662 enligt McCants. Runt 1690 hade kaffet kommit att bli en mer vanligt förekommande dryck, även om drycken på riktigt ännu inte slagit igenom. I slutet av 1600-talet stod te och kaffe tillsammans för 4,1 procent av VOC:s försäljning i Amsterdam. I Slutet av 1730-talet hade den siffran stigit till 24,92 procent, och de enda varor som VOC sålde mer av var silke och bomullstextilier. Samtidigt hade handelskompaniet ökat sin totala försäljning under samma period med 158 procent. Förtjänsten av att sälja drycker med exotiskt ursprung ökade med 1 300 gånger från 1669 till 1740. Samtidigt hade värdet på te och kaffe sjunkit sedan det först introducerades. Vilket indikerar att importen av te och kaffe till Amsterdam lär ha varit storskalig. McCants menar att så mycket kaffe importerades till Europa att det omöjligt kan ha varit avsett för konsumtion enbart i de högre samhällsskikten. Hon menar också att bouppteckningar är ett bevis på att kaffe konsumerades i alla sociala skikt i flera länder.29
Holländarnas konsumtion av socker steg under 1700-talet. Detta till trots att priset på socker steg i relation till andra viktiga varor så som spannmål. Samtidigt minskade människornas inkomster. Socker var med andra ord en vara som människor inte kunde tänka sig att leva utan. Sockret blev en del av holländarnas och andra européers kultur.30 Importerade varor
förändrade även vad som producerades i Europa. Förekomsten av porslin medförde att européerna försökte tillverka detta själva. Varpå det producerades billig fajans, som var av lägre kvalité än porslin importerat från främst Kina, men också Japan.31 Även socker kom att
produceras i Europa genom sockerbetor. Konsumtionen av lyxprodukter bidrar alltså till ett skifte i den europeiska ekonomin.32
Genom en rik förekomst av lyxvaror i de lägre samhällsskikten menar McCants att det bevisligen inte bara var Europas välbärgade med resurser i överflöd som bidrog till den konsumtionskultur som konsumtionen av icke-europeiska varor innefattade. Hon menar att
28 McCants, Anne E. C. (2007), ”Exotic Goods, Popular Consumption, and the Standard of Living: Thinking
about Globalization in the Early Modern World” i Journal of World History, vol. 18, no. 4, s. 435.
29 McCants, Anne E. C. (2007), s. 444–445. 30 McCants, Anne E. C. (2007), s. 454–455. 31 McCants, Anne E. C. (2007), s. 459. 32 McCants, Anne E. C. (2007), s. 461.
8 människors smakpreferenser förändrades, och man föredrog varor som importerats över varor som producerats inom det lokala jordbruket. McCants menar att människor kan ha föredragit de exotiska varorna så till den grad att de hellre konsumerade importerade varor än lokalt producerade ekvivalenter.33
3.6 Detta arbetes relation och bidrag till forskningen
För detta arbete är Ahlbergers och Hutchinsons arbeten de studier som ligger närmst. Ahlberger visade och beskrev hur porslin var socialt spridd både i stad och på landsbygd. Studiens storlek gjorde dock att enskilda hushåll inte lyftes fram på mikronivå, vilket sker i detta arbete. Ahlberger ställer heller inte sina fynd i relation till hushållen hushållens totala värde. Hutchinsons studie är relevant för att den synliggör hur bönder i Norge konsumerade. Att synliggöra konsumtionsmönster är även vad detta arbete ämnar göra, men istället för Norge handlar det som bekant om Stockholm år 1780. Müllers och McCants arbeten är även de relevanta. Deras forskning har dock mer av ett makroperspektiv, vilket bidrar med viktig kontext. Detta arbete är ett bidrag både till mikroperspektivet, då det förmedlar en
ögonblicksbild av en lokal plats och dess konsumtionskultur för ett specifikt år, och det ger även en inblick i människors liv och olika socioekonomiska gruppers levnadsstandard. Det är också ytterligare en av många pusselbitar som kan adderas till makrohistorien om kaffe, och bidra med ytterligare nyans till denna.
4 Material & metod
Nedan redogörs för bouppteckningar, deras potential, samt vilka styrkor och svagheter dessa kan ha när det kommer till att säga något om hur människor levde förr. Därefter presenteras det material som använts i arbetet, samt hur materialet har analyserats.
4.1 Bouppteckningar
För att kunna studera spår av människors konsumtion har detta arbete förlitat sig på bouppteckningar. Efter år 1734 har det i Sverige varit lagstadgat att bouppteckningar ska upprättas efter att en person avlidit. Lagen kom dock vanligen att tolkas på så vis att den ansågs endast röra gifta personer, därtill även änkor och änklingar. Tyvärr är
bouppteckningarnas vara eller icke vara även en klassfråga. Sannolikheten att en
bouppteckning upprättats efter en avliden person är större om personen tillhört de högre sociala skikten än de lägre. Lagstiftningen har därmed inte efterlevts till fullo. Detta bidrar till
9 att alla människors dödsbo med all säkerhet inte har upptecknats. Bouppteckningar är därmed inte ett absolut medel för att kunnat se in i alla människors liv då vissa personers egendom kanske aldrig upptecknats, vilket kan bidra till luckor i arbetet.34 De bouppteckningar som står
att finna i de olika sociala skikten får dock antas reflektera den avlidne personens sociala tillhörighet. Om bouppteckningarna analyseras på rätt sätt kan intressanta mönster träda fram. Det är således möjligt att göra generaliseringar om människors levnadsförhållanden utan att ha tillgång till bouppteckningar om varje enskild individ.
All fast och lös egendom som fanns i den avlidnes hem värderades i syfte att fördela arv eller betala skuld. I svenska bouppteckningar är ägodelarna kategoriserade efter vilket typ av material de är tillverkade i. Ofta är ägodelar som är tillverkade av de allra dyrbaraste materialen uppräknade först. Kategorier som: Kontanter, Guld, Juveler och Silver tillhör sådant som noterats längre fram i en bouppteckning. Medan kategorier som: Sängkläder, Gångkläder och Kreatur är exempel på rubriker som tenderar att återfinnas längre bak i bouppteckningarna. Under varje kategori räknas de värderade föremålen upp, hur många dessa föremål är, och hur mycket de uppskattas vara värda. Bouppteckningar kan dock förmedla en falsk bild av verkligheten. Det kan mycket väl vara så att egendom som tillhört den döde bytt ägare medan denne fortfarande var i livet. Nils-Arvid Bringeus, professor emeritus vid Lunds universitet, exemplifierar detta genom att fick-ur sällan finns med i bouppteckningar. Anledningen till detta torde vara att de ofta bytte ägare när någon låg på sin dödsbädd.35 Eftersom det är hushållets konsumtion som är av intresse för detta arbete är dock
vem ett föremål i sig hört till relativt ointressant. Det antas att föremål kopplade till konsumtion av kaffe brukas kollektivt av hushållet, och att föremålen inte tillskrivs vara privat så som ett fick-ur skulle kunna tänkas vara. Huvudsaken är att föremålet finns i hushållet och kan spåras till hushållets konsumtion av kaffe. För arbetets syfte är därför användandet av bouppteckningar en trovärdig källa. Föremål som kan kopplas till konsumtion av kaffe är bland annat kaffepannor, kaffebrännare, teskedar och tekoppar. Även om de två sistnämnda antyder på en konsumtion av te framför kaffe har dessa antagits kunna användas även vid konsumtion av kaffe. Ett problem som inte går att göra något åt är om den döde när den fortfarande varit i livet sålt av egendom av olika skäl. För arbetets del kan detta i enstaka fall vara en problematisk felkälla. Desto fler bouppteckningar som studeras desto mindre påverkas arbetet av enskilda företeelser.
34 Bringeus, Nils-Arvid (1974), Bouppteckningar som etnologisk källa, s. 10. 35 Bringeus, Nils-Arvid (1974), s. 5–6.
10
4.2 Urval och kategorisering
De bouppteckningar som detta arbete förlitar sig på kommer från Stockholm år 1780 och är upprättade av Justitiekollegium. De upprättade bouppteckningarna för hela året ryms i sex volymer, där varje volym har ett register där den avlidnes namn och titel tillkännages, samt vilken sida i arkivvolymen som bouppteckningen startar på. Detta arbete har förlitat sig på den första, andra och tredje volymen. Registret är organiserat utefter efternamn. År 1780 råder ståndssamhället i Sverige, och det har påverkat urvalet av de bouppteckningar som gjorts. Ståndssamhället avgör vilka bouppteckningar som finns tillgängliga i de sex volymer för år 1780, då alla samhällstånd inte står att finna hos Justitiekollegium. Adelns bouppteckningar finns bland annat endast i Svea Hovrätts register. Adeln är därför inte en del av
undersökningen, dels för att den inte är del av det material som används i arbetet, dels för att adelns konsumtionsmönster av kaffe i förhållande till de resurser ett adelshushåll förmodas haft tillgång till antas generera resultat som är föga intressanta för arbetets syfte. Prästeståndet eller människor som socialt skulle kategoriseras tillhöra prästeståndet, är inte heller en del av undersökningen. Även om denna grupps konsumtionsmönster skulle kunna tänkas vara intressant. Denna grupp saknar representation i det material som arbetet förlitat sig på. De människor i ståndssamhället som finns representerade i materialet är människor som socialt kan anses tillhöra Bondeståndet och Borgarståndet. Representerade är även människor som står utanför ståndssamhället, men som socialt står nära bonde- och borgarståndet.
Bondeståndet i sig har en mycket svag representation i arbetet, och representeras egentligen bara av ett hushåll, desto fler är dock hushållen utanför ståndet men som socialt står det nära. Borgarståndet har däremot en god representation i arbetet, men det finns även här hushåll som står utanför ståndet men som socialt står det nära. Vad som gör dessa hushåll intressanta framför adels- och prästerskapshushåll är dels för att grupperna till antalet upptar en stor del av befolkningen,36 dels för att människors levnadsförhållanden inom och mellan dessa
grupper antas vara mycket differentierade.
Bouppteckningarna har för analysens skull delats in i tre olika sociala grupperingar. Dessa är grupp I, grupp II och grupp III, där grupp I utgörs av bouppteckningar från hushåll högre upp i samhällshierarkin och grupp III utgörs av bouppteckningar från hushåll som placeras längst ned i samhällshierarkin. Denna gruppering är inspirerad av Ahlbergers grupperingar för social skiktning. Till grupp I, som Ahlberger klassar som ståndspersoner, hör handelsmän och
11 ämbetspersoner. Till grupp II, hantverkare hos Ahlberger, hör hantverksmästare och gesäller. Till grupp III, arbetare, hör drängar, pigor, arbetskarlar och sjömän.37 Totalt analyseras 30
bouppteckningar, tio från varje socialgrupp.
4.3 Analysmetod
Bouppteckningarna har analyserats kvantitativt. Det innebär att univariata analyser har gjorts för hur många objekt som kan kopplas till kaffekonsumtion, värdet av dessa, samt det totala värdet hushållen har värderats till. Med hjälp av univariata analyser går det att synliggöra medelvärde, medianvärde och hur stor spridningen är för en specifik variabel.38 Den
univariata analysen har även en deskriptiv funktion. Det går genom denna att uttala sig om vilka typer av föremål som återfunnits inom de olika grupperna, och hur gruppen i stort kan tänkas ha prioriterat konsumtionen av kaffe. Även bivariata analyser av data har gjorts, då de värden som den univariata analysen gett upphov till har ställts mot varandra. Den bivariata analysen har kunnat synliggöra medelvärdet av de kafferelaterade föremålens värde, samt hur stor andel av hushållens resurser som är uppknutna i föremål kopplade till kaffekonsumtion i förhållande till hushållens totala resurser.39 Även detta skapar möjligheter att säga något om
de olika gruppernas konsumtionsmönster av kaffe. Varje socialgrupp analyseras först individuellt, för att sedan jämföras mot varandra.
4.4 Riksdaler specie och lod
Den valuta som bouppteckningarna värderats i är riksdaler specie. En riksdaler specie skulle utan inflation vara detsamma som en krona (SEK).40 Penningsystemet för en riksdaler specie
ser dock annorlunda ut än vad penningsystemet för en krona gör. En krona utgörs av 100 ören, medan en riksdaler specie utgörs av 48 skillingar, varpå en skilling utgörs av tolv runstycken.41 Detta har medfört att de den totala summan som varje hushåll (alla föremål
inräknade) har värderats till i bouppteckningarna har förenklats genom avrundning för att underlätta analysen av materialet. Exempelvis har en summa på 6980 riksdaler och 32 skillingar avrundats till 6981 riksdaler. Likväl har summan 128 riksdaler, 23 skillingar och 2 runstycken avrundats till 128 riksdaler. Brytpunkten för avrundning har således gått vid 24 skillingar. De föremål som kopplats till konsumtion av kaffe (de föremål som varit relevant
37 Ahlberger, Christer (1994), s. 76.
38 Bryman, Alan (2011), Samhällsvetenskapliga metoder, s. 324–325. 39 Bryman, Alan (2011), s. 326–327.
40 Edvinsson, Rodney & Söderberg, Johan (2011), “A Consumer Price Index for Sweden 1290–2008”, i Review
of Income and Wealth, vol. 57, no 2, s. 276.
12 för arbetet) presenteras även de för enkelheten enbart i riksdaler. Eftersom många av de
föremål som är relevanta för arbetet ofta bara är värda några skillingar, innebär det att den totala värderingen av föremål kopplade till kaffekonsumtion väldigt sällan varit en hel riksdaler specie. För att inte försumma objekt kopplade till kaffekonsumtion presenteras därför det samlade värdet för dessa föremål i decimalform. Summor där totalen av de
värderade objekten kopplade till kaffekonsumtion är 6 skillingar presenteras därför som 0,12 riksdaler specie. Ett annat exempel är 29 riksdaler specie och 44 skillingar, som i decimalform blir 29,91 riksdaler specie. Detta medför att värden som presenteras dels blir enklare att ta till sig, dels att de blir enklare att kvantifiera. Riksdaler specie kommer i fortsättningen av arbetet endast benämnas som riksdaler.
I bouppteckningarna förekommer ofta föremål av ädelmetaller, för detta arbete har ädelmetallen silver visat sig vara relevant. Föremål av silver har i bouppteckningarna inte värderats i riksdaler utan har istället värderats i lod, ett måttsystem som är baserat på silvrets vikt. I bouppteckningarna har bouppteckningsförrättarna dock varit tydliga med hur de har räknat. Förrättarna räknar lod à 16/3 vilket betyder att ett lod är lika med 16 skillingar. Om 16 multipliceras med 3 ger det 48, och 48 skillingar är som nämndes ovan en riksdaler. På detta vis har föremål värderade i lod räknats om till sitt värde i riksdaler.
5 Teori
Arbetets teoretiska inslag är att skåda som verktyg med avsikt att skapa djup i analysen. Ståndssamhället har utgjort ett verktyg för att kategorisera människor socialt i olika grupper. En adaption av Flitens revolution har använts för att avgöra hur prioriterad konsumtionen av kaffe var bland människor i Stockholm år 1780.
5.1 Ståndssamhället
För att kunna avgöra vilken samhällsklass olika individer tillhört behövs detta ses utifrån den dåtida kontexten. År 1780 är Sverige ett ståndssamhälle, det innebär att det fanns individer i samhället som åtnjöt politisk makt eller privilegier beroende på yrke eller börd, och hur de kunde titulera sig. Det fanns fyra stånd, dessa var Adeln, Prästerskapet, Borgarna och Bönderna. Medlemmar inom dessa hade möjlighet att påverka det svenska rikets lagstiftning.42 De fyra ständerna utgjorde dock endast en liten del av den svenska
befolkningen, och det fanns en stor skara människor som aldrig kunde ta del av de privilegier
13 som ståndspersoner åtnjöt. Människor behövde dock inte tillhöra ett av stånden för att besitta ett ämbete. Lägre ämbetsmän, människor som arbetade i kronans tjänst, tillhörde sällan något av stånden och är vad som brukar benämnas som ofrälse ståndspersoner. De yrken som klassas som lägre ämbetsmannayrken berör exempelvis post, tull och bankväsendet. I de få fall en lägre ämbetsman tillhörde ett stånd var om personen i fråga var adlig.43 Lägre
ämbetsmän är svåra att definiera socialt, då de resurser som personen kunde röra sig med, samt vilken levnadsstandard denne åtnjöt styrde personens sociala ställning och sociala tillhörighet mer än vad dennes ämbetstitel gjorde.44
Ståndssamhället kan ses som hierarkiskt ordnat, där hierarkin är adel, prästestånd, borgare och bönder i fallande ordning. Detta kan ses som en kontextuell referens, för att förstå ungefär vilken social status olika människor hade. Historikern Sten Carlsson har i terminologiavsnittet till boken Ståndssamhälle och ståndspersoner 1700–1865 gjort en social kategorisering av människor där han placerar in olika yrkestitlar som socialt är närbesläktade de olika stånden. Det rör sig med andra ord om människor som står utanför ständerna. Relevant för detta arbete är de yrkestitlar som socialt är närbesläktade bonde- och borgarståndet.45 Bland de som
socialt ligger nära bondeståndet menar Carlsson att man finner den obesuttna
lantbefolkningen, hit hör bland annat torpare, backstugusittare och soldater. För detta arbete är främst soldater av relevans, då dessa även fanns posterade i städerna.46 Människor från
landsbygden arbetsvandrade stundom in till städerna för arbete,47 i vilka det ofta fanns
arbetstillfällen som inte krävde några specifika kvalifikationer.48 Med grund i detta kan de
människor som Carlsson menar på landsbygden står nära bondeståndet, i städerna istället utgöra en arbetargrupp av snarlik social ställning. Till borgarståndet räknas juridikens
människor, köpmän och hantverkare som innehavt rätten att utöva sitt yrke. Med andra ord de köpmän och hantverkare som var burskapsägande. Burskap kan ses som ett tillstånd att idka en specifik näring (även s.k. burbrev).49 Exempel på yrken eller titlar som går att placera inom
borgarståndet är grosshandlare, fabrikörer eller mästare inom ett hantverk. Den grupp som
43 Carlsson, Sten (1973), s. 76–78.
44 Ågren, Maria (2014), ”Another Process of State Formation: Swedish Custom Officials, their Work and
Households”, i Cultural and Social History, vol. 11, no. 1, s. 34.
45 Carlsson, Sten (1973), s. 15–21. 46 Carlsson, Sten (1973), s. 16.
47 Fiebranz, Rosemarie (2011), ”Hemma och Borta. Mångsyssleri, rörlighet och tidigmodern rural
arbetsorganisation” i Jacobsson, Benny & Ågren, Maria (red.), Levebröd: Vad vet vi om tidigmodern könsarbetsdelning?, s. 114.
48 Ling, Sofia (2011), ”Genusarbetsdelning i tidigmoderna städer” i Jacobsson, Benny & Ågren, Maria (red.),
Levebröd: Vad vet vi om tidigmodern könsarbetsdelning?, s. 163.
14 ligger socialt nära borgarståndet är de tidigare nämnda lägre ämbetsmännen. Det är tydligt att dessa socialt placerar sig ovanför städernas okvalificerade arbetargrupp, men de är heller inte en del av borgerskapet. Det faktum att de var ämbetsmän och inte näringsidkare medförde troligen att denna grupp socialt hölls utanför borgerskapets umgängeskretsar.50 Maria Ågren,
professor i historia vid Uppsala universitet har genom tullnärer i Örebro illustrerat de lägre ämbetsmännens sociala status.
Some custom officials, for instance, probably belonged to the lowest echelons of society, whereas others enjoyed a better standard of living and a higher social esteem. Many of them would have lacked … ’the authority of those who in some way were born to power by being a gentleman with commissions’. Instead they had to ’make themselves powerful … by years of experience’.51
Det är tydligt att de resurser, och den levnadsstandard dessa personer åtnjöt är viktigare än deras ämbeten när det kommer till att placera in dessa människor i en social kategori. För detta arbete innebär det att kategoriseringen av lägre ämbetsmän förlitat sig mer på hur stora resurser som fanns i hushållen än på yrkestitel. Även om titlar i dessa fall spelat roll har de i fallet med lägre ämbetsmän behövt behandlas mer kritiskt än vad exempelvis titeln gesäll inom ett hantverksyrke har behövt behandlas.
Den sociala skiktning som ståndssamhället innebär kommer för detta arbete att fungera som ett teoretiskt verktyg för att kategorisera människor i olika socioekonomsika grupper. Således är det inte studiet av ståndssamhället i sig som är mål för användandet av ståndssamhället som teori.
5.2 Flitens revolution
Jan de Vries menar att den industriella revolutionen är ett konstruerat koncept som har många brister. Den förknippas med teknisk framgång och urbanisering, men vad som drev denna utveckling framåt hamnar ofta i skymundan. The Industrious revolution - Flitens revolution, är ett begrepp som kan förklara varför den industriella revolutionen kunde bli av
överhuvudtaget. Den industriella revolutionen ifrågasätts inte av de Vries, den erkänns, men samtidigt menar de Vries att den industriella revolutionen inhyser förenklingar av historien. de Vries deltog vid ett årligt möte för ekonomisk historia i Prato, Italien, när det slog honom
50 Ågren, Maria (2014), s. 41. 51 Ågren, Maria (2014), s. 34.
15 att den agrara revolutionen och den industriella revolutionen, som på sätt och vis gått hand i hand för att förklara varandra, var både förvirrande och förenklande. 52
the agenda of early modern economic history is relativly benign with respect to the concept of the Industrial Revolution; we come not to bury it but to improve it.53 … We have come to provide it with a … helpmate, a companion concept that I believe can help in the formultaion of a sharpened definition of the Industrial Revolution while also serving to illuminate important changes in economic behavior54
Det är tydligt att de Vries tillskriver den industriella revolutionen stort värde för samhällets ekonomiska utveckling, men att han anser att konceptet kan utvecklas, han menar att det saknades viktiga dimensioner kring vad som låg bakom den industriella revolutionen. Flitens revolution beskriver de Vries som en process där råvaror och arbetskraft ökade, som i sin tur gjorde att efterfrågan ökade. I kort kan man säga att de arbetande människornas
lyxkonsumtion drev samhällsutvecklingen framåt.55
de Vries använder sig av nationalekonomen Gary Beckers A theory of the allocation of time, där Becker problematiserar hur hushållen använder sin tid. Hur nyttomaximerar hushållen fritid kontra arbetstid, där reallönen utgör en begränsning för vad som är möjligt.56 Enligt de
Vries vill hushållen tillgodogöra sig en specifik mängd produkter som finns tillgängliga i handel. De är likt Beckers exempel begränsade av att de har en specifik summa pengar att röra sig med. För att kunna tillgodose behov som är större än den summa pengar hushållet har att spendera måste hushållets medlemmar således arbeta mer. Hushållen frångår därmed också att vara självförsörjande. Exempelvis: För att sy kläder köpte man färdigt tyg eller rent av färdiga kläder. För att dricka kaffe eller te köpte man en förädlad råvara som producerats utanför hemmet, som senare kunde förtäras efter att ha tillrätts.57
Ett av argumenten som talar för flitens revolution är att människors köpkraft innan 1820 inte vuxit, den minskade istället. Om människor behövde köpa varor behövde de alltså arbeta mer. Flitens revolution begripliggör varför den roll som produktionen inom hushållet haft innan den industriella revolutionen blivit mindre viktig. Eftersom människorna i allt högre grad
52 de Vries, Jan (1994), ”The Industrial Revolution and the Industrious Revolution” i The Journal of Economic
History, vol. 54, no. 2, s. 253–254.
53 de Vries, Jan (1994), s. 253. 54 de Vries, Jan (1994), s. 254. 55 de Vries, Jan (1994), s. 249.
56 Becker, Gary S. (1965), ”A Theory of the Allocation of Time” i The Economic Journal, vol. 75, no. 299, s.
493–498.
16 sökte konsumera produkter som de snabbt gjorde sig av med friställdes i hög grad också kvinnan i hemmet, då de produkter som kopplats till den kvinnliga domänen i hemmet tappat i efterfrågan. På så vis blev även kvinnan, och inte bara mannen i kugge i flitens revolution. Fram till ca. 1850 var den dominerande hushållsmodellen i England att alla i hemmet bidrog till införskaffandet av de förnödenheter som efterfrågades. Det innebär att män, kvinnor och barn arbetade för att möjliggöra hemmets konsumtion. Konsumtionen var således
familjecentrerad. Den hushållsmodell som kom att ersätta denna familjecentrerade
hushållsekonomi där alla familjemedlemmar bidrog till familjens välfärd var den patriarkala försörjarmodellen. När männens reallöner steg kunde kvinnorna stanna hemma för att sköta hem och barn, och barn skulle istället få möjligheten att gå i skola.58
På sätt och vis har vi haft flera flitens revolutioner. Under 1900-talet övergavs bland annat hemmafruidealet, och kvinnor gjorde åter entré på arbetsmarknaden. Vad som karaktäriserat även 1900-talets flitiga revolution är att reallönerna stagnerat, precis som de gjorde under 1700- och tidigt 1800-talet. Den stora skillnaden mot den första flitens revolution är att de varor som efterfrågas är ämnade för individuell konsumtion istället för familjekonsumtion.59
De sätt som begreppet flitens revolution spelar en roll i detta arbeta är för att avgöra hur prioriterad konsumtionen av kaffe kan ha varit i människors liv. Det är givetvis svårt att genom bouppteckningar se hur mycket människor arbetade, men det bouppteckningarna kan visa är hur stor andel av hushållets resurser som knutits upp i föremål kopplade till
kaffekonsumtion. Eftersom de Vries menar att det var människors konsumtion av lyxvaror som drev samhällsutvecklingen framåt borde hans teori om en flitens revolution vara synlig människors hushåll, och hur pass stor denna konsumtion var kan avgöras genom att ställa de kafferelaterade föremålens värde i relation till hushållets totala resurser. Även om flitens revolution inte explicit nämns i arbetets analysdel finns begreppet hela tiden med i analysen, då begreppet i grunden format den analys som gjorts. Begreppet återkommer dock i arbetets diskussion.
6 Bakgrund
För att sätta in arbeten och dess analys i en relevant kontext presenteras här en kortare bakgrund om Stockholm, och hur livet i staden såg ut för många i slutet av 1700-talet.
58 de Vries, Jan (1994), s. 254, 262. 59 de Vries, Jan (1994), s. 264–265.
17
6.1 Stockholm, arbete och levnadsstandard
Stockholm var år 1780 med europeiska mått mätt en liten huvudstad. Där bodde ungefär 70 000–75 000 personer.60 I jämförelse med andra europeiska huvudstäder var staden dessutom
relativt fattig.61 Det är inte bara stadens relativa fattigdom som indikerar att livet för de allra
flesta var hårt i huvudstaden. När många människor lever tätt på en och samma plats är risken stor för att sjukdomar sprids, och så var fallet i Stockholm. Den vanligaste dödsorsaken var tuberkulos. Därtill saknade staden ett fungerande avloppsystem, och människors källa till dricksvatten översvämmades ofta med avloppsvatten.62 Stockholm var dock Sveriges största
stad, även om den i handelsavseende inte var den viktigaste, då var möjligen Göteborg, Malmö eller Norrköping viktigare. Vad som gör Stockholm till en intressant stad är dock att det är den svenska maktens centrum, detta bidrar till att staden var differentierad i de sociala skikten. Högre ståndspersoner och ämbetsmän krävde tjänstefolk, och de behövde i sin tur kunna leva i staden.63 Även bönder rörde sig i staden,dels fanns det bönder som rest långväga
för att delta i riksdagen,64 dels de som rest till Stockholm för att idka handel eller rent av
arbeta. Bland annat har bönder från Dalarna tenderat att arbetsvandra, då jorden i Dalarna är mager och hushållen behövt försörja sig på annat vis.65
Vem som fick idka vilken typ av näring i staden och hur denne fick göra detta var reglerat. Människor som inte kunde något hantverk, och som inte var innehavare av något burskap, fick förvisso exempelvis fånga fisk och sedan själva sälja den. Vad de inte fick göra var dock att köpa nyfångad fisk för att sedan sälja varan vidare, för detta krävdes burskap.66 Dessa
burskapsyrken var förbehållna män. Förvisso kunde även kvinnor bedriva dem, men endast i egenskap av änka.67 Det bör fram förhållas att hushållet var både en konsumtionsenhet och en
produktionsenhet. Det innebär att alla i hushållet hjälptes åt för att bedriva den näring som hushållet idkade, och att de hade en gemensam konsumtion. Detta betyder att alla från man,
60 Hedenborg, Susanna & Kvarnström, Lars (2015), s. 89–90.
61 Söderberg, Johan (1987), ”Real Wage Trends in Urban Europe, 1730–1850: Stockholm in a Comparative
Perspective” i Social History, vol. 12, no. 2, s. 158.
62 Hedenborg, Susanna & Kvarnström, Lars (2015), s. 89. 63 Hedenborg, Susanna & Kvarnström, Lars (2015), s. 89–90. 64 Carlsson, Sten (1973), s. 36–37.
65 Fiebranz, Rosemarie (2011), s. 111–117. 66 Ling, Sofia (2011), s. 156–157.
18 kvinna, barn och till anställda pigor och drängar. Bidrog till genererandet och konsumerandet av det gemensamma hushållets resurser.68
Vad kvinnor arbetade med i Stockholm kan generellt beskrivas som arbeten som inte krävde några vidare förkunskaper, och arbeten som låg nära hemmets sfär. En tänkbar
yrkesbenämning för sådana kvinnor är pigor. Andra mer genuskodade yrken som kvinnor sysslade med var renhållning av den offentliga miljön i staden, samt som spinnare inom textil manufakturen.69 Som antytts ovan fanns det i Stockholm även kvinnor som var näringsidkare.
Alla näringar krävde inte burskap, vilket medförde att kvinnor kunde idka sådan näring oberoende av vad deras man sysslade med. Ett vanligt yrke var månglerska, alltså försäljare, och ett annat vanligt yrke var krögare. Det bör poängteras att även män hade dessa yrken. Krögaryrket var lukrativt då människor hade inga eller få möjligheter att lagra mat, därmed köpte många mat från dag till dag. De människor som var näringsidkare hade det ofta bättre ställt än de som sålde sin arbetskraft.70 Män som saknade burskap eller inte var näringsidkare
utförde i regel tyngre arbetsuppgifter än kvinnor. Dessa arbeten var ofta av säsongskaraktär, där arbetstillfällen i högre grad stod att finna på sommarhalvåret än på vinterhalvåret. En passande arbetsbeskrivning för dessa män är arbetskarlar. Byggnadssektorn är ett exempel på en typiskt mansdominerad arbetssfär.71 Reallönen för denna grupp sjönk under 1700-talet,
reallönen var dessutom högre i andra delar av landet. Stockholm hade hamnat på efterkälke i både handel och industrialisering vilket gjorde att arbetskarlar tjänade bättre i andra städer.72
7 Analys
Analysen av bouppteckningarna är uppdelad i fyra delar. De tre första delarna är analyser av de olika socioekonomiska grupper som bouppteckningarna delats in i. Den fjärde delen består av en komparativ analys, där de tre socioekonomiska grupperna analyseras i relation till varandra. Hushållen är benämnda så som de är benämnda i arkivvolymernas register.
68 Lindström, Dag (1994), ”Hushåll, heder och ära: Om arbete och vardag i den medeltida och tidigmoderna
staden” i Broberg, Gunnar. Wiklander, Ulla & Åmark, Klas (red.), Svensk historia underifrån – Bryta, bygga, bo, s. 82.
69 Ling, Sofia (2011), s. 160–162. 70 Ling, Sofia (2011), s. 165–167. 71 Ling, Sofia (2011), s. 162–163. 72 Söderberg, Johan (1987), s. 157.
19
7.1 Analys av socialgrupp I
Tabell 1. – Sammanställning av antal kafferelaterade föremål, föremålens samlade värde samt hushållens totala värde. Socialgrupp I.
Källa: Bouppteckningar 1780, vol. 1, Justitiekollegiets arkiv i Stockholm, Stockholm stadsarkiv; Bouppteckningar 1780, vol. 2, Justitiekollegiets arkiv i Stockholm, Stockholm stadsarkiv.
De människor som tillhör socialgrupp I är människor som socialt tillhör en övre social del av borgarståndet. Dessa hushåll presenteras i tabell 1. Flera av hushållen har blivit placerade här enbart baserat på titel, i dessa fall rör det sig om handelsmän, fabrikörer, grosshandlare och en läkare. Alla i gruppen ska dock inte ses som borgare, och det är svårt att säga att alla inom gruppen rör sig i samma sociala kretsar. De tre kamrererna är att betrakta som lägre ämbetsmän, dessa har dock blivit placerade i gruppen baserat på de resurser som fanns i hushållet, inte heller läkaren är att betrakta som borgare. Även en jungfru återfinns i gruppen, Christina Zeifing.73 Hon har blivit placerad i gruppen baserat på vad bouppteckningen av
hennes hushåll innehöll och vad hushållet värderades till.
Det är stor spridning i de variabler som finns inom gruppen. Vilket dels talar för att det fanns olika vanor gällande kaffekonsumtion inom gruppen, dels att det inom gruppen fanns olika förutsättningar till dessa. Spridningsvidden för antalet föremål som är kopplade till
kaffekonsumtion i hushållen är 54. Det är alltså stor skillnad mellan det lägsta och högsta antalet kafferelaterade föremål som återfunnits i hushållen, vilket tyder på att hushållen uppenbarligen värdesatt konsumtion av kaffe olika mycket. Medelvärdet är 21,1 antal föremål per hushåll som kan relateras till konsumtion av kaffe. Det hushåll med lägst antal föremål, Fabrikören Johan Biörnman,74 skiljer sig också mot det hushåll som hade flest antal föremål,
Kamreren Lars Appelquist,75 genom att det finns stor spridning i hur mycket deras hushåll har
73 Bouppteckningar 1780, vol. 1, s. 111, Justitiekollegiets arkiv i Stockholm, Stockholm stadsarkiv. 74 Bouppteckningar 1780, vol. 2, s. 1276, Justitiekollegiets arkiv i Stockholm, Stockholm stadsarkiv. 75 Bouppteckningar 1780, vol. 2, s. 1035, Justitiekollegiets arkiv i Stockholm, Stockholm stadsarkiv.
Titel Hushåll Antal föremål Föremålens samlade värde Hushållets totala värde
Handelsman Joseph Schürers änka 24 29,91 19083
Kamrerare Johan Julins fru 12 21 4320
Kamrerare Nils Hiorts Fru 50 33,91 3838
Jungfru Christina Zeifing 19 22,91 1540
Fabrikör Hindrik Wilhelmis änka 11 2,16 100
Medicin Doktor Abraham Ebenstein 9 0,5 341
Fabrikör Johan Biörnman 3 2 128
Kamrerare Lars Appelquist 57 6,75 3442
Handelsman Hindric Bergners änka 15 34,2 5046
20 värderats till. Skillnaden mellan dessa två hushålls totala värde är 3314 riksdaler, varpå Johan Biörnmans hushåll i kontexten av den socioekonomiska grupp hushållet är placerat i endast värderades till 128 riksdaler.76 I förhållande till medianen av hushållens totala värderingar,
som är 3640, är Lars Appelquists hushåll som värderats till 3442 riksdaler nära vad som kan anses vara norm för gruppen.77 En intressant notering är att det hushåll som har värderats
lägst, Hindrik Wilhelmis änka, är ett änkehushåll. Vilket betyder att mannen dött före kvinnan. Möjligen påverkar detta hushållets värdering, då det finns risk att hushållet har sålt av värdefulla föremål eller egendom.78
Tabell 2. – Medelvärde av de kafferelaterade föremålens värde. Socialgrupp I.
Källa: Bouppteckningar 1780, vol. 1, Justitiekollegiets arkiv i Stockholm, Stockholm stadsarkiv; Bouppteckningar 1780, vol. 2, Justitiekollegiets arkiv i Stockholm, Stockholm stadsarkiv.
Ett sätt att mäta hur högt de olika hushållen värderat sin konsumtion av kaffe kan synliggöras genom medelvärdet i riksdaler av hushållens kafferelaterade föremål. Detta synliggörs i tabell 2. Noterbart är att fyra hushåll har ett medelvärde på över en riksdaler, varav det ena
hushållet, det som tillhörde handelsmannen Hindric Bergners änkas kafferelaterade föremål i snitt var värda 2,28 riksdaler.79 Dessa hushåll ligger relativ nära medelvärdet av antal
kafferelaterade föremål, där hushållet som representeras av kamreraren Johan Julins fru ägde tolv föremål,80 och hushållet som representeras av Joseph Schürers änka ägde 24 föremål.81
Spridningsvidden mellan dessa fyra hushåll var alltså 10 kafferelaterade föremål. Den
observante noterar att hushållet grosshandlaren Bengt Elgs kafferelaterade föremål endast har ett snittvärde på 0,23 riksdaler, trots att antalet kafferelaterade föremål hushållet ägde var
76 Bouppteckningar 1780, vol. 2, s. 1276, Justitiekollegiets arkiv i Stockholm, Stockholm stadsarkiv. 77 Bouppteckningar 1780, vol. 2, s. 1035, Justitiekollegiets arkiv i Stockholm, Stockholm stadsarkiv. 78 Bouppteckningar 1780, vol. 1, s. 205, Justitiekollegiets arkiv i Stockholm, Stockholm stadsarkiv. 79 Bouppteckningar 1780, vol. 2, s. 1314, Justitiekollegiets arkiv i Stockholm, Stockholm stadsarkiv. 80 Bouppteckningar 1780, vol. 1, s. 4, Justitiekollegiets arkiv i Stockholm, Stockholm stadsarkiv. 81 Bouppteckningar 1780, vol. 1, s. 3, Justitiekollegiets arkiv i Stockholm, Stockholm stadsarkiv.
Titel Hushåll Antal föremål Föremålens värde i relation till antal kafferelaterade föremål
Handelsman Joseph Schürers änka 24 1,25
Kamrerare Johan Julins fru 12 1,75
Kamrerare Nils Hiorts Fru 50 0,68
Jungfru Christina Zeifing 19 1,21
Fabrikör Hindrik Wilhelmis änka 11 0,20
Medicin Doktor Abraham Ebenstein 9 0,06
Fabrikör Johan Biörnman 3 0,67
Kamrerare Lars Appelquist 57 0,12
Handelsman Hindric Bergners änka 15 2,28
21 snarlikt antalen i de hushåll där snittvärdet på föremålen var över en riksdaler.82 Svaret på
varför dessa förhållanden ser ut som de gör kan kort beskrivas med silver. Alla hushåll i socialgrupp I utom tre ägde kafferelaterade föremål tillverkade i silver. Silvret påverkar utan tvekan medelvärdet på de kafferelaterade föremålen, men vad mer som påverkar medelvärdet är antalet föremål. I Bengt Elgs hushåll fanns det en kaffepanna som var värderad till 60 lod, alltså tre riksdaler och 36 skillingar. Detta var det enda silverföremålet i hushållet, och de övriga 20 föremålens gemensamma värde var en riksdaler. 18 av dessa föremål var tekoppar i porslin.83 Som kontrast till Bengt Elgs hushåll kan återigen hushållet Hindric Bergners änka
användas. I hushållet fanns det 13 silverföremål, noterbart är att hushållets totala antal
kafferelaterade föremål var 15 objekt. Silverföremålen var en kaffepanna värderade till 90 lod och tolv teskedar värderade till tolv lod, värdet i riksdaler för dessa föremål är tillsammans 34 riksdaler.84 Även kamrerarhushållen Nils Hiorts fru och Lars Appelquist ägde en respektabel
mängd kafferelaterade föremål i silver. Det som sänker medelvärdet på de kafferelaterade objekt som fanns i dessa två hushåll är det faktum att de ägde väldigt många föremål som går att koppla till kaffekonsumtion, dessa föremål bestod främst av porslin.85
Tabell 3. – Andel av hushållets resurser som ämnats konsumtion av kaffe. Socialgrupp I.
Källa: Bouppteckningar 1780, vol. 1, Justitiekollegiets arkiv i Stockholm, Stockholm stadsarkiv; Bouppteckningar 1780, vol. 2, Justitiekollegiets arkiv i Stockholm, Stockholm stadsarkiv.
Genom Tabell 3 går det att se hur mycket hushållens resurser som avsatts för konsumtionen av kaffe. Det som går att utläsa är hur pass prioriterad konsumtionen av kaffe varit i hushållen i förhållande till de resurser man haft att röra sig med. Hur mycket ett hushåll valt att avsätta till konsumtion av kaffe ger i sig självt upphov en relativt intetsägande siffra. Det är dock i relation till andra hushåll som siffrorna får betydelse. Det hushåll som avsatt flest av sina resurser i relation till hushållets totala värde är Fabrikören Hindrik Wilhemis änka. De
82 Bouppteckningar 1780, vol. 2, s. 1374, Justitiekollegiets arkiv i Stockholm, Stockholm stadsarkiv. 83 Bouppteckningar 1780, vol. 2, s. 1374, Justitiekollegiets arkiv i Stockholm, Stockholm stadsarkiv. 84 Bouppteckningar 1780, vol. 2, s. 1314, Justitiekollegiets arkiv i Stockholm, Stockholm stadsarkiv. 85 Bouppteckningar 1780, vol. 1, s. 65, Justitiekollegiets arkiv i Stockholm, Stockholm stadsarkiv;
Bouppteckningar 1780, vol. 2, s. 1035, Justitiekollegiets arkiv i Stockholm, Stockholm stadsarkiv.
Titel Hushåll Föremålens samlade värde Hushållets totala värde Föremålens värde i relation till totalt värde
Handelsman Joseph Schürers änka 29,91 19083 0,002
Kamrerare Johan Julins fru 21 4320 0,005
Kamrerare Nils Hiorts Fru 33,91 3838 0,009
Jungfru Christina Zeifing 22,91 1540 0,015
Fabrikör Hindrik Wilhelmis änka 2,16 100 0,022
Medicin Doktor Abraham Ebenstein 0,5 341 0,001
Fabrikör Johan Biörnman 2 128 0,016
Kamrerare Lars Appelquist 6,75 3442 0,002
Handelsman Hindric Bergners änka 34,2 5046 0,007
22 kafferelaterade föremålen utgjorde 2,2 procent av hushållets totala värde.86 De hushåll som
avsatt minst resurser för konsumtion av kaffe är hushållen Abraham Ebenstein och Bengt Elg. Genom föremålens värde i relation till hushållets totala värde avsatte dessa två hushåll 0,1 procent av sina resurser till konsumtion av kaffe.87 Medelvärdet för de resurser i förhållande
till totalt värde som hushållen bundit upp i föremål som kan kopplas till kaffekonsumtion är 0,8 procent. Medianvärdet för hur stor andel av hushållens resurser som knutits till föremål associerade med kaffekonsumtion är 0,6 procent.
7.2 Analys av socialgrupp II
Tabell 4. – Sammanställning av antal kafferelaterade föremål, föremålens samlade värde samt hushållens totala värde. Socialgrupp II.
Källa: Bouppteckningar 1780, vol. 1, Justitiekollegiets arkiv i Stockholm, Stockholm stadsarkiv; Bouppteckningar 1780, vol. 2, Justitiekollegiets arkiv i Stockholm, Stockholm stadsarkiv.
De människor som ingår i socialgrupp II kan socialt kategoriseras som mittre- till lägre-borgarstånd. Gruppen utgörs främst av hantverkarhushåll av olika slag. Även lägre ämbetsmän tar plats i gruppen, hushållet som åsyftas är Eric Sundstrands vars titel var hovrättspost som näst intill kan likställas med vaktmästare.88
Det finns viss spridning i konsumtionsmönstren av kaffe för gruppen. Spridningsvidden gällande antalet föremål som är kopplade till kaffekonsumtion är i gruppen 20. Samma siffra är också det största antalet föremål kopplade till kaffekonsumtion som något av hushållen inom gruppen ägde. Medelvärdet för de kafferelaterade föremål som fanns inom gruppen är 6,2 per hushåll. Noterbart är då att två av hushållen inte ägde några föremål kopplade till konsumtion av kaffe alls, dessa hushåll var Eric Sundstrand och Jacob Sedmans hustru.89 Det
86 Bouppteckningar 1780, vol. 1, s. 205, Justitiekollegiets arkiv i Stockholm, Stockholm stadsarkiv. 87 Bouppteckningar 1780, vol. 1, s. 389, Justitiekollegiets arkiv i Stockholm, Stockholm stadsarkiv;
Bouppteckningar 1780, vol. 2, s. 1374, Justitiekollegiets arkiv i Stockholm, Stockholm stadsarkiv.
88 Bouppteckningar 1780, vol. 1, s. 20, Justitiekollegiets arkiv i Stockholm, Stockholm stadsarkiv. 89 Bouppteckningar 1780, vol. 1, s. 20, Justitiekollegiets arkiv i Stockholm, Stockholm stadsarkiv;
Bouppteckningar 1780, vol. 1, s. 138, Justitiekollegiets arkiv i Stockholm, Stockholm stadsarkiv.
Titel Hushåll Antal föremål Föremålens samlade värde Hushållets totala värde
Hovrättspost Eric Sundstrand 0 0 38
Krögare Casten Lindgrens änka 4 0,08 13
Stolmakare Johan Melcker Lundbergs fru 14 2,41 138
Smedgesäll Johan Pråls hustru 3 0,1 32
Skomakare gesäll Olof Elfströms hustru 1 0,02 12
Skräddare Jonas Biörnstedts hustru 20 4,77 760
Segelduksvävare Jacob Sedmans hustru 0 0 9
Vaktmästare Petter Åberg 9 1,5 43
Hattstoppare Jacob Fisther 8 4 1993
23 hushåll som ägde flest föremål kopplade till kaffekonsumtion är skräddaren Jonas Biörnstedts hustru, som redan antytts ägde 20 kafferelaterade föremål.90 I relation till den övriga gruppen
bör lyftas att hushållet Jonas Biörnstedts hustru var ett hushåll med relativt mycket resurser. Hushållet värderades till 760 riksdaler.91 Medianen för gruppen var 40,5 riksdaler. Hushållet
Eric Sundstrand är trots avsaknaden av kafferelaterade föremål nära normen för gruppen när det kommer till hushållets totala värde.92 Det andra hushållet där föremål kopplade till
kaffekonsumtion helt saknades, Jacob Sedmans hustru, är det hushåll som värderats lägst i gruppen, endast nio riksdaler.93 Värt att notera även i socialgrupp II är att det finns ett
änkehushåll, och att dess värdering ligger långt under medianen. Hushållet är krögaren Casten Lindgrens änka.94
Tabell 5. – Medelvärde av de kafferelaterade föremålens värde. Socialgrupp II.
Källa: Bouppteckningar 1780, vol. 1, Justitiekollegiets arkiv i Stockholm, Stockholm stadsarkiv; Bouppteckningar 1780, vol. 2, Justitiekollegiets arkiv i Stockholm, Stockholm stadsarkiv.
Utifrån tabell 5 går det att anta att de hushåll i socialgrupp II som ägde flest föremål som gick att koppla till kaffekonsumtion också var de som värderade sin kaffekonsumtion högst. I vart fall om man ska tro på det genomsnittliga värdet av varje hushålls kafferelaterade föremål. Hattstopparen Jacob Fisther ägde åtta kafferelaterade föremål, och varje föremål var i snitt värt en halv riksdaler. De kafferelaterade föremålen i hushållet bestod av åtta teskedar i silver som värderats till tolv lod, eller fyra riksdaler.95 Medianen inom gruppen för de
kafferelaterade föremålens genomsnittliga värde är 0,1 riksdaler, och alla hushåll som ligger över medianen (fem hushåll) hade kafferelaterade föremål tillverkade i silver. Av dessa var alla föremål teskedar. Således fanns det inga kafferelaterade silverföremål i de hushåll vars
90 Bouppteckningar 1780, vol. 1, s. 91, Justitiekollegiets arkiv i Stockholm, Stockholm stadsarkiv. 91 Bouppteckningar 1780, vol. 1, s. 91, Justitiekollegiets arkiv i Stockholm, Stockholm stadsarkiv. 92 Bouppteckningar 1780, vol. 1, s. 20, Justitiekollegiets arkiv i Stockholm, Stockholm stadsarkiv. 93 Bouppteckningar 1780, vol. 1, s. 138, Justitiekollegiets arkiv i Stockholm, Stockholm stadsarkiv. 94 Bouppteckningar 1780, vol. 1, s. 55, Justitiekollegiets arkiv i Stockholm, Stockholm stadsarkiv. 95 Bouppteckningar 1780, vol. 1, s. 176, Justitiekollegiets arkiv i Stockholm, Stockholm stadsarkiv.
Titel Hushåll Antal föremål Föremålens värde i relation till antal kafferelaterade föremål
Hovrättspost Eric Sundstrand 0 0,00
Krögare Casten Lindgrens änka 4 0,02
Stolmakare Johan Melcker Lundbergs fru 14 0,17
Smedgesäll Johan Pråls hustru 3 0,03
Skomakare gesäll Olof Elfströms hustru 1 0,02
Skräddare Jonas Biörnstedts hustru 20 0,24
Segelduksvävare Jacob Sedmans hustru 0 0,00
Vaktmästare Petter Åberg 9 0,17
Hattstoppare Jacob Fisther 8 0,50
