Kvinnor och språk

NUMMER 1 1990

Kvinnor och språk

Varför är vissa

roliga historier mindre

roliga för kvinnor? Hur

sam-talar kvinnor med varandra och

med män ? Och vad innebär det för

kvinnor att konf ronteras med ett

"manligt" språk; i skolan såväl

som i litteraturen ? Dessutom

fortsätter genusdebatten.

Kvinnovetenskaplig tidskrift utges av Föreningen Kvinnovetenskap-lig tidskrift.

Ansv utg Maud Landby Eduards,

Kvinnovetenskaplig tidskrift ut-kommer med 4 nummer om året. Prenumeration för 4 nr kostar 170 skr. Stödprenumerationer å 185 skr eller mer är mycket välkomna. Postgiro 88 41 78-5.

Författarna ansvarar själva för in-nehållet i sina artiklar.

För insända ej beställda manu-skript ansvaras ej.

Maud Landby Eduards, Hillevi Ganetz, Lena Gemzöe, Eva Hallin (bild), Tove Holmqvist, Ingrid Holmquist, Anna G Jönasdöttir, Ulla Manns, Nina Weibull (bild), Laurie Weinstein (engelsk fack-granskning), Ebba Witt-Bratt-ström, Annika Öhrner (bild).

R E F E R E N S G R U P P

Johanna Esseveld, Anita Görans-son, Birgitta Holm, Gunhild Kyle, Ulla Tebelius, Gertrud Aström.

A D R E S S

Kvinnovetenskaplig tidskrift S:t Eriksgatan 7

112 39 Stockholm Tel 08-53 23 20

Förteckning över tidigare utkomna temanummer och samtliga artiklar kan erhållas från redaktionen.

Grafisk form: Leif Thollander Vinjetter: Ewy Palm

Teckningar: Marie Falksten Sättning, originalmontering: Herzog & Budtz AB

Printed in Sweden by Williamssons Offsettryckeri AB, Solna

(C) Författarna och Kvinnoveten-skaplig tidskrift

ISSN 0348-8365

Utgivningen har möjliggjorts av anslag från Humanistisk samhällsvetenskapliga forskningsrådet, Kulturrådet, Universitets- och högskoleämbetet.

Nr 1 • 1990 -Årg 11

Från redaktionen 1

EVA E R S O N

Tankevärldar - om språkspel och könshierarkier 5

TOR C. H U I . T M A N

Språk och kön i skolan 19

A N N J Ä D E R L U N D

Ur Som en gång varit äng 30

K E R S T I N N O R D E N S T A M

Hur talar kvinnor och män till vardags? 32

S Y N N Ö V E C L A S O N

Språk och kön i psykoanalysens spegel 43

A N N - C A T H R I N F . Å Q U I S T

Vart tog patriarkatteorin vägen? 53

I N G R I D B J Ö R K M A N

Intervju med Nawal el Saadawi 58

Marianne Jonsson, "Aurora", skulptur i kopparplåt och -nät, 1988. Foto: Maria Ijintz.

Från redaktionen

kön tog f r a m f ö r allt fart på 1970-talet. M a n observerade att kulturella och sociala v ä r d e r i n g a r o m k ö n e n bl a kan avläsas i ett språks ordförråd. Ett e x e m p e l är att indeln i indeln g e indeln i fru och frökeindeln iindelnte h a r indeln å g o indeln m o t -svarighet på m a n s s i d a n , vilket kan tolkas som att äktenskapet (åtminstone tidigare) spelat en större roll f ö r k v i n n a n s sociala

status ä n f ö r m a n n e n s . Viktigare ä n d å är kanske alla d e s a m m a n s ä t t n i n g a r i svenska språket på -man, liksom a n v ä n d n i n g e n av

han som ö v e r o r d n a d beteckning f ö r b å d e han och hon.

Ett a n n a t sätt att avläsa kvinnors ställ-n i ställ-n g i samhället är att studera språkbruket. Redan i slutet av förra å r h u n d r a d e t gjor-des ett p i o n j ä r a r b e t e vad gäller studier av

k ö n e n s olika s p r å k b r u k . Gustaf C e d e r -schiöld m e n a r å r 1899 i en u p p s a t s , Om

kvinnospråk och andra ämnen, att k v i n n o r

och m ä n h a r tillägnat sig d e t språk d e be-höver. U t g å e n d e f r å n skriftspråkets »för-ståndsprosa» konstaterar Cederschiöld att m ä n uttrycker sig abstrakt och nyktert objektivt, k v i n n o r subjektivt och impul-sivt. Det intressanta m e d Cederschiölds ar-bete ä r att h a n n ä r m a r sig olikheterna på ett språksociologiskt sätt, i d e t att h a n ser k ö n e n s olika språk som anpassat till olika d o m ä n e r . K v i n n o r n a s språk är informellt och b e h ö v e r inte heller vara formellt. Män-n e Män-n s språk kaMän-n i vissa fall vara iMän-nformellt, m e n m ä n n e n ä g e r d e s s u t o m ett a n n o r l u n -da språk som ä r knutet till formella situa-tioner.

N u t i d a empiriska u n d e r s ö k n i n g a r visar att k v i n n o r m e r a a n v ä n d e r vad m a n skulle k u n n a kalla m ä n n i s k o c e n t r e r a d e känslo-ord och m ä n m e r a så kallade världscentre-rade »förståndsord», n å g o t som H u l t m a n d i s k u t e r a r i sin artikel i detta n u m m e r av

K VT.

D e n n a språkskillnad visar sig inte bara hos skolelever, u t a n f ö r e k o m m e r även i u n -d e r s ö k n i n g a r av t i -d n i n g s s p r å k och blan-d riksdagsledamöter. M ä n h a r skriften och k v i n n o r talet som r i k t m ä r k e n ä r d e t gäller s p r å k b r u k . Även o m k ö n s o l i k h e t e r n a ibland får k o n k u r r e n s av sociala olikheter, så ä r det u t a n tvivel berättigat att tala o m kvinnligt och manligt språk.

Vissa resultat komplicerar dock bilden av kvinnligt och manligt språk. Till exem-pel visar det sig att k v i n n o r m e r än m ä n ä r b e n ä g n a att lägga sig till m e d prestigeut-tal. K v i n n o r tycks också vara m e r angeläg-na än m ä n att a n v ä n d a standardspråkliga uttal. Detta skulle k u n n a tyda på att kvin-n o r är mycket käkvin-nsliga f ö r det patriarkala samhällets s p r å k n o r m e r och d ä r f ö r skiftar över till vad d e u p p f a t t a r som lämpligt b r u k i en viss situation (t ex f r å n dialekt till riksspråk i samtal m e d en f r ä m l i n g eller till ett m e r vårdat språk i en intervjusitua-tion).

N å g o t som tyder på att k v i n n o r ä r käns-ligare än m ä n f ö r gällande n o r m e r ä r det f a k t u m att kvinnliga r i k s d a g s l e d a m ö t e r i

så h ö g grad a n p a s s a t sig till ett manligt språk och till och m e d slår sina m a n l i g a kolleger i konsten att a n v ä n d a långa ord och m e n i n g a r , något som Kerstin T h e l a n -d e r visat i sin u n -d e r s ö k n i n g av politiker-språk i könsperspektiv (1986). Samtidigt m e d d e n n a faktiska a n p a s s n i n g uttrycker r i k s d a g s k v i n n o r n a en ö n s k a n o m enklare, rakare språk och f r a m h ä v e r s v å r i g h e t e r n a m e d att tala offentligt.

H ä r ligger det n ä r a till h a n d s att f r å g a o m inte kvinnors språk rentav h a r en större potential än m ä n s , eftersom kvinnor tycks k u n n a variera sitt s p r å k b r u k m e r än m ä n . M e n f ö r att k u n n a besvara en s å d a n f r å g a krävs det m e r a forskning o m h u r k v i n n o r och m ä n socialiseras in i språket och vilka språkliga b e g r ä n s n i n g a r i f r å g a o m spel-r u m som könsspel-rollespel-rna skapaspel-r.

*

Att det inte nödvändigtvis är å t g ä r d e r för att f ö r ä n d r a kvinnors s p r å k b r u k som be-hövs f ö r att skapa j ä m s t ä l l d h e t är tydligt o m m a n knyter gällande s p r å k n o r m e r och v ä r d e r i n g a r till övriga n o r m e r och värde-r i n g a värde-r k värde-r i n g kön i samhället. H u värde-r spvärde-råk h ö r i h o p m e d makt ä r något som Eva Er-son tar fasta på i sin artikel. H o n visar h u r hela d e n västerländska t a n k e t r a d i t i o n e n skiljer och värderar k ö n e n olika, och vilka å t e r v e r k n i n g a r detta h a r i d e språkspel som h o n m e n a r försiggår i samhället.

Tor G H u l t m a n h ö r till d e m som ä n d a f r å n 70talet u p p m ä r k s a m m a t f ö r h å l l a n -det mellan språk och kön. U r s p r u n g e t f ö r detta intresse finns i projektet Skrivsyntax d ä r ytterst intressanta, m e n då oförutsedda, könsskillnader f r a m t r ä d d e i analysen av gymnasieelevers uppsatser. D e n diskus-sion som följde pga dessa resultat, l e d d e så s m å n i n g o m f r a m till projektet Språk och

kön i skolan. O m u n d e r s ö k n i n g a r n a s

resul-tat och h u r dessa kan tolkas, skriver T o r (i H u l t m a n h ä r i KVT.

Kerstin N o r d e n s t a m h ö r till d e språk-förskare som s t u d e r a r språklig interaktion i m i n d r e g r u p p e r . I sin artikel beskriver h o n olika samtalsstrategier som är k n u t n a till kön. H o n h a r studerat vardagliga

sam-tal i tre olika g r u p p e r : e n g r u p p m e d en-bart m ä n , en a n n a n b e s t å e n d e av k v i n n o r och en tredje m e d b å d e m ä n och kvinnor. N o r d e n s t a m k o m m e r f r a m till att kvinnors sarntalsstil u t m ä r k s av större e n g a g e m a n g och att de ä r bättre lyssnare än m ä n . Också vad d e t gäller ämnesvalet finns det stora skillnader: k v i n n o r talar o m mänskliga re-lationer och n ä r s t å e n d e av b å d a k ö n e n , m e d a n m ä n t a l a r o m

saker

Synnöve Clason r e p r e s e n t e r a r en i sam-m a n h a n g e t a n n o r l u n d a sam-m e n i övrigt väl-k ä n d i n r i väl-k t n i n g i n o m f o r s väl-k n i n g s o m r å d e t s p r å k och kön, n ä m l i g e n litteraturvetarnas intresse f ö r språket u r en psykoanalytisk synvinkel. För Synnöve Clason b o t t n a r in-tresset f ö r d e n n a infallsvinkel i d e p r o b l e m en litteraturvetare m ö t e r bl a n ä r h o n ska studera texter av m a n l i g a författare. I d e t manifesta skiktet kan k v i n n o b i l d e r n a f r a m s t å som relativt progressiva, m e n en studie av det latenta skiktet — i Clasons fall i H e r m a n n Kants hnpressum — kan ge en m e r f ö r b r y l l a n d e bild, eller som Synnöve Clason uttrycker det, » m a n river hierarkier

och t r a d e r a r d e m på s a m m a gång». Det är detta, för f ö r f a t t a r e n ofta o m e d v e t n a plan, som Clason r i n g a r in i sin artikel. M e d h j ä l p av franska textteoretiker och i synner-het J u l i a Kristeva, ger h o n en bild av språ-ket som en h e t e r o g e n process, snarare än ett h o m o g e n t system.

I detta n u m m e r av KVT publicerar vi också en intervju m e d d e n egyptiska förfat-taren Nawal el Saadawi. I n g r i d B j ö r k m a n t r ä f f a d e h e n n e i Kairo. D e s s u t o m fortsätter g e n u s d e b a t t e n m e d ett inlägg av A n n -C a t h r i n e Aquist, som i diskussionen av ge-nussystemet s a k n a r teori som kan knyta b e g r e p p e t »gender» (ill s t r u k t u r och sam-hälleliga processer.

Nästa n u m m e r av Kvinnovetenskaplig

tid-skrift k o m m e r ut i maj och h a n d l a r o m

be-g r e p p e t »välfärd». Vi v ä l k o m n a r artiklar, recensioner, rapporter, notiser, tips och s y n p u n k t e r !

M E D V E R K A N D E I D E T TA N U M M E R

Ingrid Björkman ä r d o c e n t i litteraturvetenskap vid Göteborgs universitet. H e n n e s

senas-te bok, Mother Singfor Me, ett verk o m d e n kenyanska folksenas-teasenas-tern som utvecklingspoli-tiskt i n s t r u m e n t , ä r utgiven på Zed Books, L o n d o n . E n svensk utgåva h a r k o m m i t på Symposion, 1989.

Synnöve Clason ä r d o c e n t i tyska och innehavare av en forskartjänst vid H S F R i tyskspråkig

litteratur, placerad vid d e n litteraturvetenskapliga institutionen i Stockholm. H o n har bl a publicerat Der Andere Blick. Studien zur Deutschsprachigen Litteratur der 70er Jahre, A & W I n t e r n a t i o n a l , Stockholm 1988.

Eva Erson är mellanstadielärare och n u m e r a d o k t o r a n d vid institutionen f ö r nordiska

språk vid U m e å universitet. För n ä r v a r a n d e håller h o n på m e d en a v h a n d l i n g o m språk och b e g r e p p s v ä r l d hos starkt d a t o r i n t r e s s e r a d e pojkar. M e d a n k n y t n i n g till d e t ä m n e t h a r h o n skrivit e n artikel » S t a m k u n d i t e r m i n a l r u m m e t » som u t k o m m e r i antologin

Computer-kultur, J e n s F J e n s e n (red), hösten 1989.

Tor G Hultman ä r d o c e n t i nordiska språk vid L u n d s universitet och högskolelektor i

svenska vid lärarhögskolan i Malmö. För n ä r v a r a n d e vikarierar h a n som professor i svens-ka i L u n d . H a n s forskning r ö r h u v u d s a k l i g e n s p r å k b r u k och språkutveckling u n d e r skol-tiden h o s svenska b a r n och u n g d o m a r . H a n h a r bl a skrivit Gymnasistsvenska (1977, till-s a m m a n till-s m e d Margareta Wetill-stman) och Godmorgon pojkar och flickor (1984, tilltill-sammantill-s m e d J a n Einarsson).

Marianne Jonsson, skulptör, f. -56. KVT publicerar i detta n u m m e r fotografier av

skulptu-rer u r e n serie som ställdes ut på K o n s t n ä r s h u s e t i Stockholm h ö s t e n 1988. M a r i a n n e b o r i Stockholm.

Ann Jäderlund ä r p o e t b o e n d e i Stockholm. H o n h a r hittills publicerat d i k t s a m l i n g a r n a Vimpelstaden, B o n n i e r s förlag, 1985, Ivans bok (en diktsamling f ö r barn), B o n n i e r s J u n i o r ,

1987, samt Som en gång varit äng, B o n n i e r s förlag, 1988.

Kerstin Nordenstam, FD, högskolelektor vid institutionen f ö r nordiska språk vid

Göte-borgs universitet sedan 1980. Lektor i svenska vid Universitetet i B e r g e n 1968-75 och m e d l e m av K v i n n e f r o n t e n ( G r u p p a Universitetet). A v h a n d l i n g : Svenskan i Norge.

Språk-lig variation hos svenska invandrare i Bergen, 1979. Halvtids forskningsledig 1985-88,

arbe-t a d e d å m e d samarbe-talsanalys och könsskillnader i privaarbe-tsamarbe-tal.

Ann-Cathrine Aquist är »vitenskapelig assistent» vid Geografisk institutt, universitetet i

Oslo. H o n ä r d o k t o r a n d vid Kulturgeografiska institutionen, L u n d s universitet, och ar-b e t a r m e d en a v h a n d l i n g o m vardagslivsorganisering, särskilt hushållsarar-bete.

EVA ERSON

Tankevärldar —

om språkspel och könshierarkier

Varför kan en till synes oskyldig

»rolig» historia vara uttryck för

kvinno-förakt? Det är en fråga som Eva Er son

söker belysa med hjälp av Wittgensteins

språk-spelsbegrepp. Hon visar också hur

makt-asymmetrin mellan könen avspeglas i språket,

något som präglar hela den västerländska

tanketraditionen.

I d e n n a artikel vill jag placera in språket i ett vidare s a m m a n h a n g än vad som vanligtvis görs. Fenomen som språk, tänkande, kun-skap och värderingar är för mig nära länkade till varandra och d j u p t förankrade i vår erfa-renhet av omvärlden. J a g kommer att ta u p p — en språksyn som i sig innesluter ett resone-m a n g oresone-m olika kunskapsvalörer och i saresone-m- sam-band d ä r m e d också h u r kvinnors och mäns arbetsdelning formats

— något om vetenskapens »objektivitet» — konstruktionen av sexualiteten

— värderingar omkring arbete, sexualitet och språk

— makten över samhällets institutioner, däri-bland språkvetenskapen.

Jag avslutar artikeln med ett exempel på språkspel och ett resonemang kring detta.

Språkteori och »verklighet»

Den r å d a n d e lingvistiska traditionen be-handlar f r a m f ö r allt språket som system och har då god användning för abstrakta model-ler. Man vill t ex klargöra distinktioner inom fonetiken eller kartlägga syntaxen. Men även när man vill undersöka företeelser i nuets le-vande språkbruk tycks man hellre utgå från det abstrakta modellbyggandet än från

verk-lighetens förbryllande komplexitet. Model-lens klara avgränsningar och definitioner läggs som ett raster över den mångtydiga verkligheten och låser därmed seendet. J a g vill i stället diskutera språket som kulturellt betydelsebärande fenomen med utgångs-punkt i »verkligheten». En bas för en sådan ansats erbjuder den österrikiske filosofen Ludwig Wittgensteins språkspelsteori och jag ska strax återkomma till detta.'

Vår uppfattning om verkligheten skapas ur erfarenhet och socialt samspel, och det mest påtagliga verktyget i vår kontakt utåt är språket. Men också för ett tankens »greppan-de» av det upplevda, då vi bearbetar och byg-ger vår förståelse av världen, är språket cent-ralt. Språket laddas med innebörder utifrån de s a m m a n h a n g där det använts och mött oss. Ett litet barn ställs språkligt inför en svår uppgift då hon får u p p m a n i n g e n »Ge mig äpplet!»2 När hon första gången möter

upp-maningen använder hon f r a m f ö r allt sin icke-verbala tolkningsförmåga, dvs sin för-måga att tolka röstlägen, ansiktsuttryck, ges-ter m m hos den v u x n a / men samtidigt är hon också trevande i färd med att förvärva en rad färdigheter; kognitiva, språkliga, visuella och motoriska. Hon kommer gradvis att till-skansa sig en förståelse av den komplicerade frasen 'ge någon något' och lära sig vem 'mig'

är i varje speciell situation, hon lär sig be-greppet 'äpple' och att urskilja äpplet bland en m ä n g d andra föremål. För att visa full be-greppskompetens måste hon också räcka ut h a n d e n , gripa äpplet och överräcka det. Kär-nan i detta resonemang är att språk inte går att skilja från vår upplevelse av verkligheten; genom upplevelsen lär sig barnet att förstå, se, handla och tala samtidigt. Vår förmåga att samordna intryck från olika sinnen är av-götande för vår inlärningsförmåga och för-modligen en förutsättning för begreppsbild-ning och språk.1

Att från början lära sig behärska ett språk är att samtidigt och successivt lära sig uppfat-ta verkligheten, hantera den och ha ett språk för den, verbaliserbart eller ej! De situationer där vi använt eller upplevt orden fyller dem med innehåll som formar vår begreppsvärld. Att lära sig begreppet solidaritet innebär att bli förtrogen med typiska exempel på solida-riska handlingar, att förstå vad en solidarisk människa är osv men också att lära sig tydliga nrotexempel och gränsfall — då har vi införli-vat begreppet i vår språkliga kompetens. Ba-sen för detta »språk- och medvetandebyggan-de» är erfarenheten, kroppens närvaro i olika s a m m a n h a n g . Vi kan alltså inte skaffa oss en språklig kompetens endast genom att hämta orden ur ett lexikon eller genom att »matas» med ordens betydelser rent mekaniskt. För att kunna utveckla ett nyansrikt och kraftfullt språk, ett kritiskt tänkande och en intelligent och känslomässig lyhördhet för omvärlden behöver vi en mångsidig erfarenhet.

Wittgensteins språkspelsbegrepp

Detta resonemang bottnar i den nyss nämn-de filosofen Ludwig Wittgensteins

språkspels-begrepp.'' Språk och handling är, m e n a r han,

oupplösligt förenade med varandra och alla de olika språkspel vi ingår i både bygger och har som sin bas en livsform. Att behärska ett språkspel betyder att i ord och handling visa att man tillägnat sig de oskrivna regler, out-sagda antaganden, attityder, värderingar och n o r m e r som t ex en viss g r u p p — eller en viss kultur — omedvetet eller medvetet delar. Mi-na uttalanden blir därmed i sig handlingar

och ställningstaganden och bär min världs-åskådning, människosyn, jagbild, kunskaps-syn etc; en hel bakomliggande värld av anta-ganden, tysta och osynliga eller utsägbara och påtagliga kommer till uttryck i mitt språk-liga handlande.

Wittgensteins språkspelsteori ger oss såle-des en förbindelseled mellan språk och verklig-het; orden (eller frasen) är något betydligt mer än en semantisk representation av verk-lighetens föremål och företeelser, och det finns d ä r m e d ingen betydelse hos ett var-dagsspråkets ord som är möjlig att generellt fastslå. I »tomrummet» mellan orden och verkligheten »framhandlas», skapas innebör-der, genom språkspelet — dvs genom bruket av språket i vardagslivets situationer, genom praxis, byggs en bro mellan ord och verklig-het.

»Ett ords betydelse är dess användning i språket», säger Wittgenstein (Filosofiska

un-dersökningar, §43). Med 'användning' förstas

då, i enlighet med ovanstående resonemang, något mer än att ordens innehåll och inne-börd en gång har formats av bruket — i var-dagslivet omformas ju innebörden ständigt genom nya brukssituationer. Men dessutom inbegriper språkspelsbegreppet också or-dens användning i en speciell kontext. Så ut-gör t ex religionsutövning, som j u sker ge-nom vissa ritualiserade former, verbala och icke-verbala, ett språkspel. Orden får ytterst sin betydelse av den roll de spelar i sådana komplexa s a m m a n h a n g . 1 en a n n a n typ av »invant» språkspel, mellan två makar t ex, be-hövs kanske däremot inga ord.

Att språkspelsbegreppet binds till bruk och pragmatik på detta sätt kan kanske förle-da oss att tro att språkspelet ibland bara kan uppfattas som ett uttryck för en enskild per-sons sociala och psykologiska villkor. Men språkspelet ska förstås i ett större samman-h a n g ocsamman-h kan abstrasamman-heras till en överideologi, i ex till västerländska förhållningssätt till liv och kunskap. Ett - större» språkspel (som t ex västerländsk syn på liv eller positivismens syn på kunskap) kan inrymma och omfatta andra »mindre» språkspel.

Kärnpunkten i Wittgensteins språkspels-begrepp är »det osägbara». Språkspelen får och kan inte »av forskningsskäl» fästslås och

tydliggöras genom klara avgränsningar och definitioner och de kan därför inte heller exakt, i explicita termer, beskrivas. Eftersom de är genomsyrade av vår moraliska hållning f ö r m å r vi med språket bara snudda vid deras fulla betydelse och den kan vi endast n ä r m a oss genom vissa »upplysande» exempel och insiktsskapande, tolkande förklaringar och analogier. Wittgenstein förkastar m a o defi-nitioner som ett medel till förståelse av språkspelen — i stället ska innebörder levan-degöras med exempel h ä m t a d e ur verklighe-ten.

Olika erfarenhets bakgrunder

Genom den sociala och kulturella fostran som vi alla g e n o m g å r har begrepp fyllts med olika innebörder för olika personer. Inskolad i t ex en yrkesideologi ingår j a g i ett speciellt språkspel; j a g ser arbetsinsatser, nackdelar och fördelar etc genom specialfärgade glas-ögon. Så t ex har begreppet effektivitet inom Riksförsäkringsverket i undersökningar visat sig ha mycket olika innebörd för de försäk-ringsanställda och för själva myndigheten.1'

Föret i en analys av deras olika språkspel fram-gick det att effektivitet för myndigheten be-tydde att så m å n g a försäkringsärenden som möjligt klarades av på kortast möjliga tid. För de försäkringsanställda, som mestadels var kvinnor och vilkas arbete var att ta hand om försäkringstagarna, betydde det visserligen att man snabbt fick undanstökade en del rutin-ärenden men f r a m f ö r allt att man fick extra tid och u t r y m m e för mer komplicerade ären-den. Som handläggare kunde de därmed gö-ra en god b e d ö m n i n g och fatta beslut som försäkringstagarna blev nöjda med.

Så bygger olika språkspel på olika antagan-den om och förhållningssätt till omvärlantagan-den; de bygger på olika uppfattningar om vad som är värt att vårda, ägna sig åt och kämpa för. Mitt språkspel och min livsform gör det kanske självklart för mig att arbeta för indivi-duell f r a m g å n g eller bruttonationalproduk-tens höjande. Fika självklart kan det vara för min kollega att i sin livshållning prioritera en solidarisk hållning på arbetsplatsen eller mil-jösträvanden.

Utifrån biologiskt kön bemöts flickor och pojkar olika redan från början av sina liv. Fal-rika exempel kan anföras från språksociolo-gisk litteratur, men jag nöjer mig med att här konstatera att d e n n a vår fostran genom barn-dom och u n g d o m (och förresten genom hela vuxenlivet) ställer olika krav på könen och ger därmed olika träning och beredskap för vuxenlivets offentlighet och ett framgångs-rikt agerande där. Sådana förhållningssätt mot flickor och pojkar upprepas timme efter timme, dag efter dag, vecka efter vecka, år ef-ter år. 1111 slut införlivas de föreställningar om kvinnligt och manligt som förmedlas ut-ifrån, från föräldrar och lärare och från t ex medier, med den egna jagbilden.' Den starka ideologiska kraften i en sådan formning för-klarar också varför vi inte ifrågasätter inne-hållet i den. Ett ifrågasättande blir ofta omöj-ligt för en u n g och oerfaren person när in-tressena att vidmakthålla de r å d a n d e struk-turerna blir för starka hos vuxna och maktha-vare.s Den självbild som flickor och pojkar på

detta sätt genomsyras av gör det sedan natur-ligt för dem att söka sig till olika verksamhets-fält.

Platon och kunskapen

Det finns här en nära koppling mellan famil-jens och samhällets fostran av individerna, som är synlig i våra förhållningssätt och i val av verksamhetsfält, och en kunskapssyn som verkat och accentuerats g e n o m årtusenden. Den i dag förhärskande kunskapssynen före-språkar rationella och faktaorienterade för-hållningssätt till verkligheten. Vi litar alltså hellre på exakta definitioner än på insikter som bygger på reflekterad erfarenhet, och vi tror att ju fler klara fakta vi har samlat in 0111 någon företeelse desto närmare sanningen har vi kommit.

Men dessa uppfattningar är inga »moder-na tiders påfund». Den rationella ansatsen finns redan hos Platon vars filosofi — p g a ge-nomslagskraften i hans verk över århundra-dena — cementerat uppfattningen att endast det som kan uttryckas i exakta termer och kla-ra ord är värt att kallas kunskap.

Vägen till kunskap gick enligt Platon ge-nom tanken. Han gjorde här en total

tudel-Foto: Tuija Lindström / Bildhuset.

ning mellan tanke och materia, mellan ord-ning och kaos, mellan idévärldens renhet och sinnevärldens låghet. Det mer eller mindre underförstådda antagandet var att kvinnan representerade det materiella, fysiska och orena som m a n n e n inte skulle beblanda sig med. Hon stod för naturen och sinnesupple-velsernas värld, för kaos. Förlösning ur den-na fysiska värld och ett tillstånd av klarhet k u n d e m a n n e n nå genom att tankevägen in-tensivt söka kunskap om den högre idévärl-den. Möjligheten att nå d e n n a kunskap öka-des ge no ni ett konkret avståndstagande från jordisk sinnlighet och det som Platon kallade

aggressiv kärlek, dvs sexualitet. Därmed har Platon också upprättat en hierarki, som del-vis står sig »väl» än i våra dagar, där det man-liga ges större värde än det kvinnman-liga och där teoretiska konstruktioner av »verkligheten» ofta får högre status än den direkt påtagliga erfarenheten. För Platon var studier och erfa-renhet av den omgivande världen värdelösa eller rent av förledande; de höll ju m a n n e n borta från det i g r u n d e n verkliga och sanna, idévärlden."

O m vi kan finna grunden för nutidens ra-tionella förhållningssätt hos Platon så kan vi i 1600-talets »naturvetenskapliga revolution»

och naturvetenskapernas vidare utveckling se en förklaring till en stark faktaorientering. Naturens fenomen blev nu värda att utforska direkt genom experiment och observationer.

Jag vill då påminna om att naturen och kvin-nan i litteraturen tiderna igenom identifie-rats med varandra och att sexuell symbolik och metaforik varit medel att beskriva natu-ren.10 En sådan identifikation framträder

också ymnigt i sexuella metaforer i skrifter av den m o d e r n a vetenskapens fäder såsom t ex Francis Bacon, T h o m a s Hobbes och Robert Boyle. G e n o m att mycket starkt betona kun-skapsvärdet i det aktiva utforskandet av natu-ren gav dessa skrifter ett starkt ideologiskt stöd åt de ekonomiska intressenter som ville exploatera jordens tillgångar. Det Bacon så-ledes pläderar för är en »manligt aggressiv» hållning mot naturen.

Både för Platon och Bacon är det fråga 0111 hierarkier mellan man och kvinna, mellan tanke och praktisk kunskap, men Bacon in-lemmar i sin modell för kunskapssökande den aggressivitet, det aktiva utforskande av världen, som Platon tog avstånd från. Natu-ren (»kvinnan») är objektet för d e n n a eröv-ring, och ibland underförstått, men ä n n u oftare uttalat, är att kvinnan aldrig kan bli ett kunskapssökande subjekt, eftersom hon defi-nitionsmässigt saknar de egenskaper som krävs och som är m a n n e n s själva essens, dvs f ö r n u f t och aktivitet.

Därmed har den naturvetenskapliga revo-lutionens företrädare med gedigen bas hos Platon formulerat ett ideal för kunskapssö-kande som i stort fortfarande bestämmer vad som är vetenskap och värdefull kunskap och vilka som kan söka den.

O m 1111 Bacon till skillnad från Platon också för fram det empiriska, erfarenheten som kunskapskälla, så betyder naturligtvis inte det att allt är värt att observera eller att al-las erfarenhet har värde. Det är det naturve-tenskapliga utforskandet och naturveten-skapliga metoder som har status." En förmå-ga som formats genom »vanlig» livspraktik och vardagens arbete och gradvis vuxit till reflekterad kunskap blir sällan eller aldrig värd att dokumentera eller lyfta fram. När lä-karvetenskapen genom metodiska observa-tioner kommit fram till en ny behandling

mot gallsten tillskrivs detta ett större värde än sjuksköterskans med erfarenheten vunna förmåga att stödja en dödssjuk patient i hen-nes nöd. Det konkret formulerbara, det mät-bara och lönsamma, är måttstocken för vad som är värt att arbeta med, utforska och dis-kutera.

»Objektiv» kunskap

Rationell analys och insamling av verifierbara fakta är metoder att n ä r m a sig en förståelse av verkligheten som befästs och accentuerats genom historien. Genom naturvetenskapens vidare utveckling »förvandlades» världen från organism till ett mekaniskt urverk, för-utsägbart i sina rörelser. En »positiv» kun-skap om världen förutsätter att kunkun-skapen tillkommit genom experiment eller observa-tion och den kunskapen anses »regelstyrd, kontextlös och empiriskt verifierbar».12 1 och

med att resultaten d ä r m e d antas bli desam-ma oberoende av vem som gör experimenten eller observationerna vill man också hävda att kunskapen är objektiv, dvs fri från värde-ringar. Som sådan blir den då också uttryck-bar i exakta termer och precisa begrepp. Lin-der upplysningstiden befästes återigen för-nuftets, det klara tänkandets och formuleran-dets betvdelse för kunskapssökande!.1 1 »Vad

du ej klart kan säga, vet du ej; med tanken ordet föds på m a n n e n s läppar: det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta» är ett citat som lever i den traditionen.1 1

Att j a g här uppehållit mig vid vetenska-pens teorier och metoder beror på att de i hög grad präglat vår uppfattning av vad som är värdefull kunskap över h u v u d taget, h u r den kan nås och av vem och att detta också be-stämt synen på manligt/kvinnligt. Utifrån eta-blerade gruppers intressen och värderingar har det skett och sker fortfarande en snedvrid-ning vid urval och definition av problem. Så investeras t ex enorma resurser i att kartlägga rymden och i att forska fram och tillverka nya vapenslag, medan samlade åtgärder för att avhjälpa redan kartlagda och akuta problem som t ex världssvälten inte förefaller lika an-gelägna. Stora satsningar som görs inom forskningen tycks således mer baseras på makt- och kontrollintressen än på intressen

att skapa bättre villkor för människor. Trots detta består många gånger vår tro att veten-skapen i g r u n d e n är opartisk och objektiv. Och d ä r m e d sker ingen förändring.

Konstruktionen av sexualitet

Att ta fasta på h u r kvinnor och män fostrats till »könsroller» och till arbetsdelning mellan och inom olika verksamhetsfält räcker inte för att förklara den »annorlunda»-stämpel och nedvärdering som drabbar kvinnor. En ökad insikt om innehållet i, och intressena bakom, dessa fenomen leder således inte självklart till någon förändrad syn på och uppvärdering av kvinnor. För att till f ullo för-stå det ständiga förakt som möter kvinnor måste vi undersöka sexualitetens roll i väster-ländska samhällen. Kvinnoforskare som Jac-queline Zita, Deborah Cameron och Germai-ne Greer ser också sexualiteten som något icke-naturgivet utan som ytterligare en produkt av påverkan.15 G e n o m »the division of the

erotic» formas mäns och kvinnors sexualitet och synen på den, vi görs till »maskuliner» och »femininer», säger Zita."'

J a g vill med några exempel visa på h u r sexualitet konstrueras och de värderingar som frodas kring den. När kvinnor vid veten-skapliga experiment övertygats om att de be-finner sig i sin premenstruella period utlöser detta hos m å n g a ett beteende som vi fått lära oss hör ihop med kvinnors sexualitet: i pre-menstrum blir vi aggressiva, deprimerade, mer ologiska än vanligt, vill fly eller dö från alltihop etc. Så väl internaliserat är alltså mönstret att det utlöses av att någon med ve-tenskaplig status hävdar att kvinnan strax ska ha menstruation. I stället för att uppskatta den ständiga rörelsen i vår kropp och den förhöjda förmågan till känslighet u n d e r pre-menstrum, har vi fått lära oss att vår kropps och vårt sinnes förändringar är negativa komplikationer i samhällsmaskineriet.1' Vår

»eländes-känsla» i samband med menstrua-tionen får d ä r m e d inte bara en fysiologisk utan f r a m f ö r allt en psykologisk förklaring.

Inom patriarkal, dvs tongivande, hävd-v u n n e n och Freud-inspirerad forskning på området, ses kvinnors sexualitet som en avvi-kelse från normen; kvinnans »defekta»

kropp krymper hennes sexualliv. Patriarkal syn har fått både män och m å n g a kvinnor att tro att det är något fel på kvinnor som inte uppskattar de sexuella utlevelseformer som män har lärt sig är »de rätta». Många inter-vjuer visar att det som för kvinnor är själva kärnan i »kärleksakten» och som leder till sexuell tillfredsställelse är leken, kelandet, ömheten, närheten, värmen. Bara i relatio-nen till en partner som inte själv är för »låst» i sin sexuella identitet och i sina värderingar eller för »reglementsenlig» i sin syn på sex vågar kvinnan kräva u t r y m m e och själv for-ma sin sexualitet. Det som kvinnor finner vä-sentligt har av män benämnts och reducerats till »förspel» — vilket kommer före det »egent-liga», dvs »penetrationen» — något som där-för gärna kan hoppas över. Också ordet 'pe-netration' visar perspektivet; om kvinnor fått b e n ä m n a hade ordet säkert blivit mindre kri-giskt men kanske mer hotf ullt för män, säger Deborah Cameron och leker med ordet om-slutande' (»enclosure»).18 Resonemanget vill

åskådliggöra att också sexualiteten i mycket är konstruerad. Utifrån konstruktionen till-delas kvinnan återigen en underordnad och föraktad roll. På sexualitetens o m r å d e görs hon utan återvändo till objekt. Slutsatsen av Camerons resonemang blir att det biologiska könet aldrig kan bortförklaras ur ett feminis-tiskt perspektiv. Ytterst hänger förtrycket mot kvinnan ihop med synen på hennes sexuali-tet. Även på detta plan upprätthålls således en samhällskonstruerad hierarki.

Verbalt våld

Utifrån axiomet att män representerar det övergripande mänskliga, skapas ett språkspel, där patriarkala värden ständigt påverkar oss och styr vårt sätt att se och tolka. I Feminism &

Linguistic Theory visar Deborah Cameron h u r

hierarkin mellan män och kvinnor återska-pas och vidmakthålls i språket. I ett sexistiskt samhälle kommer ett genomsyrande kvinno-förakt till uttryck; det färgar hela språkspelet. En sexistisk a n m ä r k n i n g blir då något mer än en sårande förolämpning mot en enskild kvinna; den manifesterar och återskapar den av samhället sanktionerade sexismen och för-trycket av kvinnan, f språket utesluts,

triviali-seras och förödmjukas kvinnor - »legitimt» och dagligen - i sin sexualitet och i sitt biolo-giska kön.

Tydligast nedvärderande i vår kultur är den syn som pornografin ger av kvinnan och hennes sexualitet. Feminister har alltid sett pornografi som en symbol för mäns lust att objektifiera och förödmjuka. Senare analys av pornografiska bilder pekat på att bilderna

är våld mot kvinnor, med liknande effekter

på kvinnors självbild som fysiskt våld visat sig ha. Men objektifieringen av kvinnan möter oss alltså också i det verbala språket, i en mer eller mindre subtil »pornoglossi», dvs i ord och formuleringar där kvinnor nedvärderas sexuellt. Att ishockeypubliken i sin besvikelse t juter »djävla fitta» efter en spelare förmedlar inte bara en värdering av spelaren utan också vad vår kultur anser om kvinnor.19 Sexuella

förolämpningar, som direkt eller indirekt rik-tar sig mot kvinnor, är verbalt våld som talar om för oss vilka kvaliteter vi tilldelas i ett patriarkalt samhälle och vittnar om ett kvin-noförakt som skrämmer.

Som vi tidigare sett har g r u n d e n till d e n n a objektifierande och föraktfulla bild av kvin-nan formats genom historien. De tidiga na-turvetenskaperna gjorde naturen till ett objekt för vetenskapen att utforska, och i framställningarna av dess förunderligheter liknades den vid kvinnan. Fortfarande finner vi starkt sexuellt laddade beskrivningar av naturen liknande dem som Bacon m fl en gång frossade i. Vid ett vulkanutbrott i staten Washington 1980 ställdes till en geolog frå-gan: »Vad kommer att hända härnäst med Mount St Helen?» Svaret blev: »Vi vet inte vad hon kommer att göra. Hennes länder skälver... Vi känner inte till hennes avsikter. Vetenskapsmännen har inte kunnat tränga tillräckligt djupt i h e n n e med sina instru-ment.»"'1 Vulkaner är som kvinnor och

kvin-nor som vulkaner — kaotiska, oberäkneliga och farliga, och de ska helst tämjas och domi-neras.

Men också när metaforiken faller så dröjer den sexistiska andan kvar. »Kvinnor har inte samma kapacitet som män när det gäller kva-lificerade arbeten. De har inte m ä n n e n s för-måga till kreativt tänkande.» J a g citerar nu ett autentiskt exempel ur universitetsmiljö.

Ar 1987 uttrycker sig en 20-årig manlig stati-stikstuderande så om sina kvinnliga kamra-ters »möjligheter» att hävda sig på arbets-marknaden. Att löneutvecklingen för kvin-nor stagnerar kan enligt samme student tyda på att »kvinnor i 30-årsåldern utnyttjar

100% av sin kapacitet» medan m ä n n e n där-emot inte behöver anstränga sig lika mycket för att utföra samma arbete och därför i läng-den kan anförtros mer kvalificerade uppgif-ter. Utifrån detta u n d r a r studenten också om det är »samhällsekonomiskt försvarbart att ge kvinnorna möjligheter till universitetsstu-dier då det finns farhågor att den inte kan ut-nyttjas».

Värdering kring kvinnligt och manligt, språk

Inte allt kvinnoförakt är lika tydligt uttalat som inom pornografin och pornoglossin. Föltrycket i och genom språket gör sig gällan-de på flera plan. Flickors och pojkars, kvin-nors och mäns språkliga prestation utsätts för ständig värdering och ställs i relation till ett önskat agerande och en given norm. Slut-satserna har bl a varit att flickor och kvinnor visar osäkerhet i sitt språkliga agerande och över huvud taget »presterar sämre» än pojkar och män, vilka är normen. Något är »bra», »kompetent» etc för att det utförts av män och något är »dåligt», visar »bristande logik» etc därför att det är kvinnor som står bakom. Värderingen kommer därmed att vidlåda inte bara det faktiska bruket utan också det som vi

tror är kvinnligt bruk.

G r u p p e n för svenskprov vid Lunds univer-sitet har gjort en undersökning beträffande b e d ö m n i n g e n av flickors och pojkars centrala prov i årskurs 3 i gymnasiet.21 Man har då

jämfört klasslärarnas b e d ö m n i n g av de egna elevernas uppsatser med andra gymnasielä-rares »blinda» b e d ö m n i n g av dem. 1 blindtes-tet har således elevens kön varit okänt. Det vi-sade sig att de utomstående bedömarna gav flickornas uppsatser ett högre betyg än vad deras lärare gjort. Pojkarnas betyg blev i stort oförändrade eller sänktes något. G r u p p e n för svenskprov konstaterar att det sker en sys-tematisk undervärdering av flickornas

presta-tioner när det gäller deras skriftliga framställ-ning och befarar att samma tendens råder be-träffande deras termins- och avgångsbetyg.

Kontentan är att det inte är den språkliga produkten i sig som bedöms utan det kön som står, eller antas stå, bakom denna. I tradi-tionell språksociologisk litteratur om känne-tecknande drag i kvinnors språk träffar vi på vissa motsägelser som stöder ett sådant anta-gande. Vanliga påståenden är att »kvinnor är mer traditionsbundna i sitt språk» och »kvin-nor vill klättra socialt och är därför benägna att imitera prestigebruk». H u r kvinnor på samma gång kan visa benägenhet att hålla fast vid det gamla och att ta efter det nya för-klaras inte. I stället värderar (och fördömer) man! I vårt samhälle förknippas lätt bunden-het till traditionen med bakåtsträvande, och enligt vissa stereotypa o m d ö m e n skulle detta vara en kvinnlig egenskap. I en a n n a n patri-arkal kultur, på Madagaskar, är det kvinnor-na som med sitt språk bryter traditionella gränser och m ä n n e n som vårdar traditionen (Cameron, s 49-50). Men också där är det all-tid m a n n e n som gör det rätta!

Makten över samhällets institutioner

Som jag nyss antytt behöver språkforskningen hitta alternativa eller kompletterande förkla-ringar till skillnader mellan kvinnors och mäns språkbruk. Deborah Cameron anser att en lång och ovederhäftig tradition »fast-slagit» h u r kvinnor pratar. Det är en tradition som bygger på explicita regler om h u r kvin-nor bör vara (mjukt talande och tillbakadrag-na (Jespersen)) och på en kvinnoföraktande »folklingvistik», som är ett hopkok fördomar om kvinnors språk (pladdrande och ologiska (också Jespersen))."2 Och kvinnor har utifrån

sin maktlösa samhällsposition låtit sig intalas h u r de är och kunnat kontrolleras med såda-na o m d ö m e n . Behovet av en trygg könsiden-titet har gjort att vi lärt oss en »passande» kvinnlig tystnad i en mängd s a m m a n h a n g . De gånger vi brutit den vallen har vi oftare lätt känna oss osynliggjorda eller förlöjliga-de än u p p m u n t r a d e av en respektfull re-spons. I värsta läll har vi också själva trott att vi är ologiska eller inte kan hålla oss till

äm-net. Och visst är det så att många kvinnor känner sig f r å n t a g n a sin uttrycksförmåga i mer offentliga talsituationer och tiger still. Detta beror nu inte på, säger Deborah Came-ron, att kvinnor skulle ha ett mer begränsat språk, som traditionell forskning ibland häv-dat. Inte heller beror det på att män har till-skansat sig total kontroll över språket och be-stämt innebörder och d ä r m e d hållit kvinnor utanför, som t ex Dale Spender påstår i

Man-Made Language. Förklaringen, enligt

Came-ron, ligger i stället i att män haft makten — ibland i årtusenden — i samhällets institutio-ner, dvs inom kyrka, vetenskap, rättsväsen-de, utbildningsväsenrättsväsen-de, medier etc, och ut-format ritualer och mönster där. Utifrån den positionen har de också utvecklat en där gångbar »diskurs» eller, som Wittgenstein skulle säga, ett språkspel som är genomsyrat av en mängd underförstådda antaganden, fördomar och attityder, vilka aldrig tydlig-görs eller kanske ens kan tydliggöras. Efter-som kvinnor inte historiskt haft tillträde till dessa institutioner och kunnat delta i for-mandet av språkspelet, är de inte heller för-trogna eller »impregnerade» med det. Detta sammantaget — att som kvinna vilja hålla fast vid sin identitet och sitt språk, att veta att ens ord pga ens biologiska kön inte gäller och att dessutom ställas inför ett f r ä m m a n d e språk-spel — »berövar» förvisso kvinnor ordet i många situationer. Språket som förmåga till-hör alla, men språket som institution kan kontrolleras av en elit, som således formule-rar regler för »det legitima språket» och har den enväldiga rätten att värdera utföran-det.2 3

... och över språkvetenskapen

Den för oss, i detta s a m m a n h a n g , särskilt in-tressanta institutionen är språkvetenskapen, där ideologibärande och preskriptiva förhåll-ningssätt just utformats av män. För att und-gå de komplikationer som ligger i studiet av det talade, föränderliga, och också u n d e r långa perioder nedvärderade, vardagssprå-ket har språkvetare helst ägnat sig åt språvardagssprå-ket som abstrakt system, med anspråket att de sysslat med objektiv och värderingsfri veten-skap. Men feminister hävdar nu alltså att

Foto: Tuija Lindström / Bildhuset.

också den språkvetenskapen är genomsyrad av kulturella och politiskt betydelsebärande värderingar.

Grammatiken är den språkliga deldisciplin där det patriarkala tänkandet tydligast fram-går, enligt Deborah Cameron. G e n o m gram-matikens höga status och preskriptiva kraft har grammatiker »lurat oss» att tro att konst-gjorda analytiska distinktioner egentligen ligger i språkets natur. Det blir således en vik-tig uppgift att visa den ideologi som ligger bakom vissa språkvetenskapliga anspråk.

Ett vanligt drag i patriarkalt tänkande är tendensen att beskriva företeelser i mänsk-ligt liv och i universum utifrån motsatspar, så-som förnuft/känsla, ordning/kaos, ljus/mör-ker, man/kvinna. I n o m informationsteori ar-betar man alltid med »vägskäl», x eller icke-x. Detta är ett gångbart arbetssätt för konstrue-rade språk men inom mänskligt språk är be-tydelsenyanserna m e r förfinade. Ändå har försök gjort att m e d liknande metoder fastslå ords betydelse. Inom komponentanalys h a r man således ställt u p p motsatser som -I-levan-de/—levande, + mänsklig/—mänsklig, + man-lig/—manlig (varvid det sista betecknar 'kvin-na'!).21 Inom språkvetenskapen förstärktes

en redan lång tradition av binärt tänkande m e d Saussure och strukturalismen. Saussure gav stor tyngd åt kontraster när han »kartla-de» språkstrukturerna, och han befäste sin egen forskarställning g e n o m att formulera

motsatspar såsom langue/parole, syntagma-tiska/paradigmatiska relationer, synkroni/ diakroni. Det Saussure åstadkom med d e n n a sortering var att ge språkforskningen högre vetenskaplig status — den blev m e r lik natur-vetenskaplig systematik.

Alternativa synsätt på språk

Att undersöka motsatser i språket, såsom manligt/kvinnligt, svart/vitt, levande/dött, mänskligt/icke mänskligt, blir d ä r f ö r natur-ligt och relativt lättåtkomnatur-ligt. En del teoreti-ker (liksom Saussure) hävdar att dessa drag är m e d f ö d d a och att indelningen i motsatser är ett viktigt element i människans kunskaps-byggande. Men Deborah Cameron ställer n u frågorna: »Existerar det faktiskt motsatser i språket, vilket mycken språkteori vill hävda, eller är de bara analytiska konstruktioner?» och »Om vi skulle ha en tendens att tänka i motsatser, oberoende av o m de reflekterar faktiskt existerande motsättningar eller ej, ligger då d e n n a tendens i vår m e d f ö d d a dis-position eller har den blivit inpräglad g e n o m fostran och utbildning?».2 5 O m vi tror på

—el-ler bara oreflekterat a n a m m a r — en övergri-p a n d e motsättning i tillvaron mellan t ex manligt/kvinnligt så blir det lätt att bygga in den i språket. Många motsatspar i vår kultur är dock enligt Cameron »falska» och det blir d ä r m e d en viktig uppgift för forskare att slå

hål på det språkvetenskapliga axiomet att mening skulle byggas i dikotomier.

Många av de motsatspar vi brukar är helt enkelt sekundärt inlärda och ligger inte i vår hjärnas disposition, säger Cameron. Varför skulle svart och vitt för ett barn upplevas som motsatser? Eller f ö r n u f t och känsla ses som två diametralt motsatta begrepp? I stället för att låta oss som barn få träna oss att se nyan-ser och kontraster, lär oss skolan att tänka i tvåvärdiga motsättningar.2 6

Manligt/kvinn-ligt upplevs i många samhällen som en grundläggande dikotomi, m e n a r Héléne Cixous och många med henne, där det man-liga är n o r m e n och det kvinnman-liga en avvikelse (Cameron, s 62, Moi 1985). Simone de Beau-voir säger redan m e d titeln på sitt klassiska verk Det andra könet att kvinnlighet i vår kul-tur konstrueras som just en avvikelse från normen. Liksom i många andra fall, t ex be-träffande förnuft/känsla, ordning/kaos, rå-der det alltså en asymmetri i motsatsparet; motsatserna är inte lika mycket värda. Men kvinnor är inte en motsats till män, utan kvinnor och män är olika varandra, säger Ca-meron. Motsatsen manligt/kvinnligt är en extra-lingvistisk konstruktion, dvs förkla-ringen till dess existens ligger u t a n f ö r språ-ket. Men d e n n a konstruktion ges auktoritet genom att den oupphörligt projiceras och återskapas i språket. Fenomenet reflekterar helt enkelt en mycket omfattande patriarkal hållning, som gör att varje område av mänsk-lig verksamhet invaderas av en sexuell dikoto-mi. Onekligen är existensen av motsatsparet manligt/kvinnligt med sina politiska och kul-turella laddningar av stort intresse för språk-forskare.

Ett språkspel ur vardagslivet

Jag vill nu avrunda genom att återknyta till språkspelsbegreppet, som jag presenterade i början av artikeln, och ge exempel på ett språkspel där många av de resonemang som jag tidigare berört kan flätas in. Förutom det på ytan mer eller mindre synliga, är våra språkspel genomsyrade av värderingar och tvsta, aldrig redovisade antaganden, som

for-mats alltsedan vår första kontakt m e d om-världen. Språket bär vår världsbild, männi-skosyn, jagbild etc. Med det grundantagan-det blir grundantagan-det omöjligt att låsa fast språkets innebörder i exakta definitioner. De mer be-tydelsemättade nivåerna i språket kan vi — enligt Wittgenstein — bara närma oss genom exempel och genom resonerande förklaring-ar.

För att söka förmedla h u r ett språkspel kan ses som ett uttryck för bakomliggande värde-ringar återger jag en autentisk händelse ur vardagslivet. Händelsen måste då ses som ett bland många möjliga uttryckssätt inom ett gi-vet språkspel — den ingår i ett större samman-hang, ett sätt att uppfatta och förhålla sig till »världen».

På en buss i en medelstor svensk stad berät-tar en chaufför över högtalaranläggningen en historia:

»Två polare satt hemma och drack sprit hos den ene en fredagskväll. Framåt tolvsnåret ville den ena åka till stan och skaffa fruntimmer.

— Ta och gå ut till min sugga i lagårn, det går li-ka bra.

— Nej, jag far till stan i stället.

Efter några timmar kom polaren tillbaka från stan och frågade om erbjudandet stod kvar. Det gjorde det så det var bara att gå ut i la-gårn.

Suggans ägare somnade men vaknade efter ett par timmar och fann att polaren inte åter-vänt. På väg mot lagårn mötte han honom, blo-dig och med söndertrasade kläder.

— Vad har hänt? Har du blivit rånad?

— Nej, men det var svårt att få suggan på rygg. — På rygg — det gick väl lika bra när hon stod som vanligt?

— Njaa, men man vill ju pussas lite först.» Händelsen påtalades av en passagerare till bussbolaget, vars ledning tydligt tat avstånd från det inträffade genom att avskeda föra-ren. Fackf öreningen går emellan och föraren får stanna kvar på sitt jobb men tilldelas en rejäl varning. U n d e r några veckors tid disku-teras händelsen i press och radio, både på riksnivå och lokalt, och på arbetsplatser och i hem. I lokalpressen upprörs en far över att hans bussåkande barn ska behöva utsättas för liknande historier, och andra är allmänt indignerade över det opassande i chaufför-ens beteende. Men mest synligt och kraftfullt

är stödet till föraren; han får en mängd sym-patiyttringar som påpekar det absurda, som man tycker, både i anmälan och i avskedan-det. Många anser att »det där var väl inget, värre har man ju hört», andra anser att hi-storien är rumsren eftersom inga »snuskiga» ord förekommer.

Journalisternas återkommande diskus-sion och klara ställningstagande visar att de ser själva påtalandet av händelsen, passage-rarens amälan till bussbolaget, som en över-känslighet. »Den glade busschauffören» får inte vara glad längre och har nästan förlorat jobbet pga en humorlös anmälare. Själv

utta-lar sig busschauffören i radio och tidningar: »Jag vill att folk ska ha trevligt i bussen. Hi-storien var inte rå, det fanns inga könsord med.»2 7 Och det är bara en enda person som

har tagit anstöt av den lilla »fräckisen»!

Språkspel och människosyn

Men historien är något mycket mer än så. H ä r speglas — som i mängder av historier av samma valör —en människosyn; vi f å r e n inte särskilt smickrande bild av män, en stor por-tion kvinnoförakt, där kvinnor inte är män-niskor utan bara kön och d ä r m e d i »nödsitua-tioner» utbytbara mot suggor, och en syn på sexualitet som konsumtion och på kvinnor som sexuell förbrukningsvara.

Den anmälande passagerarens protest är en protest mot allt detta, mot hela språkspe-let och dess underliggande värderingar. Pro-testen riktar sig mot förarens historieberät-tande och därmed g o d k ä n n a n d e av histori-ens innehåll, mot den aktivitet som beskrivs och mot jämförelsen av kvinnor med suggor. Den riktar sig också mot tvånget i situatio-nen, att vi tvingas lyssna på något som förnedrar oss. Men om berättarens och j o u r n a -listernas språkspel är det som de flesta eller »tolkningsföreträdarna» delar, så framstår protesten som obegriplig —det gällde j u bara en liten fräckis som »en enda» person tagit anstöt av.

Varje historia som berättas förtäljer alltså också något om den person som berättar den och om den livsform eller det språkspel som personen lever i. Vid historieberättande

an-tar man att lyssnarna i stort delar de tysta vär-deringar som historien är ett uttryck för — man tror sig dela samma språkspel eller sam-ma livsform. Detta att det är möjligt att offentligt återge den ovan citerade historien, vare värderingar på intet sätt är sällsynta, vi-sar att berättaren godkänner historiens un-derliggande värderingar och också tror att lyssnarna gör det.

Journalisternas spegling av händelsen v i-sar att historieberättaren delvis kan ha rätt i sin förmodan.2 S Med sin hållning bidrar

me-dierna till ett osynliggörande av det som histo-rien på ett djupare plan handlar om; ett upp-byggande av (eller ett förstärkande av) män-niskoförakt överhuvudtaget, ett legitimerande av kvinnoförakt (objektifiering av kvinnor, betonande av kvinnors närmare släktskap med naturen — här utbytbar mot suggan!) och av mäns »överordning» samt ett förtingli-gande av sexualitet. O m vi tycker att histori-en är »berättigad» eller »rolig» så visar det att vi rör oss i ett hemtamt språkspel med för oss självklara värderingar. Språkspelet innefat-tar ju en mängd nyanser som vi endast kan snudda vid — mycket i språkspelet förblir omöjligt att binda i ord, i de enskilda fraser-na. Språket är genomsyrat av våra värdering-ar och intressen. Det enda sättet att kritisera ett språkbruk blir då att söka skärskåda de at-tityder som ligger inbakade i det, alltså att ge sig in på en kritik av de begrepp och antagan-den som ligger »bakom orantagan-den».

För feminisitisk forskning blir det angelä-get att blottlägga de ideologiska mönster som upprätthåller patriarkatet. Med sin »följsam-ma natur» ger oss språket utrymme att for»följsam-ma tänkande och kunskapssyn och att mer eller mindre fördolt överföra f ördomar och värde-ringar. Därmed blir språket ett synnerligen viktigt o m r å d e för en sådan forskning. Men en levande språkvetenskap måste gå utanför sina snävt lingvistiska gränser och ingå i och diskutera större s a m m a n h a n g .

N O T F . R

1 Mitt val av teori grundar sig på det större förklaringsvärde som språkspelsbegreppet fick för mig då jag ville närma mig språket och begreppsvärlden hos starkt datorintres-serade ungdomar.

2 Exemplet hämtat från Tore Nordenstam »Språk och handling» ur Ideologi och

system-utveckling av Bo Göranzon (red).

3 Birgitta Allard kallar detta icke-verbala språk för »mammiska» (föreläsning i Umeå, 18 januari 1988). Uttrycket står för den kommunikation som sker mellan späd-barn och vuxna och som bl a tar sig uttryck i gester, miner och överdrivna munrörelser, tonfall och röstlägen hos den vuxna, vilka besvaras med joller, kroppsrörelser etc av barnet. Även för vuxna kvarstår i princip förmågan att som mottagare tolka »mam-miskan», men denna förmåga avtrubbas vartefter vi lär oss ord och begrepp och bör-jar tillskriva verbala

kommunikationsfor-mer större värde än de icke-verbala. 4 I Barns språk: teorier och iakttagelser (s 29)

kal-lar Sven Strömqvist denna komplexa förmå-ga för den tvärmodala perceptionen. 5 Wittgenstein diskuterar och exemplifierar

oavlåtligt språkspelsbegreppet i sin senare produktion. Det centrala verket där,

Filoso-fiska undersökningar, kan läsas som en rik

ex-empelsamling på språkspel.

6 Resonemanget i detta stycke bygger på Inge-la Josefsons arbetslivsforskning, redovisad bl a i Ingela Josefson, Peter Gullers m fl,

Be-gripa och förstå.

7 Tor G Hultman, »Talar läraren till en flicka eller en pojke?» Serien Språk och kön i skolan, 6:1981.

8 I Reproduction in education, society and culture

talar Pierre Bourdieu och Jean-Claude Pas-seron om »symboliskt våld» inom utbild-ningssystemet. Det är ett tvång som riktar sig från pedagoger mot dem som undervi-sas och det innebär att mottagarna fostras till de etablerade förhållningssätten genom att ständigt bli »korrigerade».

9 Resonemanget i detta textstycke liksom i det följande bygger på Evelyn Fox Keller,

Reflec-tions on Gender and Science.

10 Carolyn Merchant, The Death of Nature:

Wo-men, Ecology and the Scientific Revolution.

11 Jag menar då inte att detta i vår tid främst gäller naturvetenskaperna — tvärtom har naturvetenskaperna under 1900-talet pga omvälvande upptäckter ofta tvingats till ny-tänkande. Däremot har sådana

förhåll-ningssätt ibland präglat områden inom samhälls- och humanvetenskaperna. Så t ex har nyligen en tjänstetillsättning inom litte-raturvetenskapen blottlagt ämnets låsning till i grunden naturvetenskapliga värdering-ar. De sakkunnigas yttranden avslöjar »de dolda förutsättningarna för vad som tillåts vara vetenskap», anser Magnus Florin, An-ders Olsson och Ulf Olsson i en artikel i

Da-gens Nyheter 19 september f988. Horace

Engdahl — den i detta fall problematiska tjänstesökanden med en avhandling i essä-form — får visserligen beröm av samtliga sak-kunniga för sitt arbete. Han tillskrivs »in-trängande analytisk skärpa», ett »teoretiskt insiktsfullt perspektiv» och en närmast vir-tuos intellektuell förmåga. Men i tjänstetill-sättningen vänds dessa värdefulla kvaliteter emot Engdahl: han har inte formulerat sig i en vetenskapligt sett tillfredsställande form och inte nog baserat sin forskning på redan etablerade metoder och tidigare fastställda resultat. Trots den merkunskap som hans forskning förmedlar och den stimulerande öppning för en vidare förståelse av den skönlitterära texten han därmed skapar, un-derkänns hans arbete i detta litteraturveten-skapliga sammanhang. Till tjänsten föror-das de som vet att värna om ämnets gränser. Hellre än att traditionen rubbas får forsk-ningen lida en förlust, menar artikelförfat-tarna.

12 Carolyn Merchant, »Isis nya medvetenhet»,

Kvinnovetenskaplig tidskrift 4, 1984.

13 Jag är medveten om att upplysningstidens prisande av förnuftet och det klara tänkan-det mer får ses som en reaktion mot, som man tyckte, alltför känslobaserade förhåll-ningssätt till världen än som en motinstans till erfarenhetsbaserad kunskap. (Hos Pla-ton och Bacon ställdesju förnuftet mer mot vardagskunskapen och vardagserfarenhe-ten. Också Bacon satte rationell analys i högsätet men såg det vetenskapliga experi-mentet och observationen som en ound-gänglig bas för förnuftet.) Men jag anser att upplysningstidens män samtidigt som de gick emot »känslan» skärpte kravet på ett tydligt formulerande av kunskap och något att basera förnuftet på och den basen blev observationerna, det klart iakttagbara och avgränsade. Rationell analys läggs alltså som ett förståelseinstrument över observa-tionerna — man tolkar hellre utifrån model-len än utifrån erfarenhet.

Magisterpromo-tionen i Lund 1820».

15 Beträffande konstruktionen av kvinnors sexualitet, se bl a Germaine Greer, Sexualitet

och öde — den mänskliga fruktsamhetens villkor.

16 Föreläsning av Jacqueline Zita i Umeå, 8 september 1987.

17 Exemplet hämtat från Zitas föreläsning, se not 16.

18 Resonemanget i detta textstycke bygger på Deborah Camerons diskussion kring sexua-litet och språk i Feminism & Linguistic Theory. 19 Beträffande nedsättande tillmälen säger

Lars-Erik Edlund i sin avhandling Studier

över nordsvenska ortsboöknamn (Umeå, 1985)

att »valet av feminina ord tillför bildningen en extra nedsättande komponent». Han på-står att öknamnsbildningen som sådan ofta är uttryck för en stark etnocentrism, och att öknamn skapas av män i mansdominerade situationer (s 235, 242). - Jag hänvisar också till not 8 ovan om »symboliskt våld». 20 Uppgiften hämtad ur Carolyn Merchant,

»Isis nya medvetenhet», Kvinnovetenskaplig

tidskrift 4, 1984.

21 Undersökningen redovisas i JämO:s tid-ningJämsides nr 1/1989.

22 Kapitlet »The Woman» i Otto Jespersens

Language: It's Nature, Development and Ori-gin, har ofta kritiserats för att Jespersen

tillåter sig att fälla en mängd värdeomdö-men om kvinnors (och mäns) språk. Han förutsätter att läsarens igenkännande är be-kräftelse nog på vederhäftigheten och objektiviteten i hans uttalanden. Så t ex till-skrivs kvinnor ett överdrivet bruk av oavslu-tade utrop (Well, 1 never!) och detta anser Jespersen vara ett språkligt symptom på »a peculiarity of feminine psychology» (s 251). De exempel han anför för sitt resonemang hämtar han ofta från manliga författares skönlitterära gestaltning av kvinnor, t ex »she thought in blänks, as girls do, and some women» (Meredith s 251). Utifrån experi-ment konstaterar Jespersen också att kvin-nor talar och läser snabbare än män men »this rapidity was no proof of intellectual power and some of the slowest readers were highly distinguished men». Kvinnors snab-bare tal beror på att deras vokabulär är så fö-ga omfångsrik och att de ämnen de befattar sig med är så enkla. Män reflekterar mer över vad de säger, rör sig med svårare äm-nen och söker i ett vidare spektrum av ord, anser Jespersen (s 252). (Se också Deborah Cameron, Feminism & Linguistic Theory, s 33.)

23 Begreppet är lånat från Pierre Bourdieu: »Vad det vill säga att tala. Det språkliga ut-bytets ekonomi», Skeptron 1, 1984.

24 I Man-Made Language (s 19 fl) refererar I)a-le Spender till lingvisten Geoffrey Leech som i sitt arbete Towards a Semantic

Descrip-tion of Uinguage (1968) just använder

ter-merna »plus male and minus male to disting-uish masculine from feminine». Väldeasymmetrin i dikotomier av detta slag leder tanken och påverkar vår syn på verk-ligheten.

25 Deborah Cameron, Feminism is? Linguistic

Theory, s 58.

26 Aa, s 58.

27 Västerbottens Folkblad, 16 februari 1988. 28 Ulf Elfving kommenterar i en radiointervju

med bussbolagets chef busschaufförens »goda intention»: han ville bara underhålla och sprida trivsel.

I I I I K R A T C R

de Beauvoir, Simone, Det andra könet, AWE Ge-bers, Stockholm, 1986.

Berner, Boel (red). Skola, ideologi och samhälle. Wahlström & Widstrand, Stockholm, 1977. Bourdieu, Pierre, »Vad det vill säga att tala. Det

språkliga utbytets ekonomi», Skeptron 1, Symposion, Stockholm, 1984.

Bourdieu, Pierre, Passeron, Jean-Claude,

Re-production in education, society and culture,

SA-GE, London, 1977.

Cameron, Deborah, Feminism Linguistic

The-ory, Macmillan, London, 1985.

Edlund, Lars-Erik, Studier över nordsvenska

ortsboöknamn. Skrifter utgivna av Dialekt-,

ortnamns- och folkminnesarkivet i Umeå, Serie B Namn Nr 2, Umeå, 1985.

Fox Keller, Evelvn, Reflections on Gender and

Science, Yale University, New Haven, 1985.

Greer, Germaine, Sexualitet och öde — den

mänsk-liga fruktsamhetens villkor, Wahlström &

Wid-strand, Stockholm,1984.

Göranzon, Bo (red), Ideologi och systemutveckling. Studentlitteratur, Lund, 1978.

Hultman, Tor G, »Talar läraren till en flicka el-ler en pojke?». Skriftserien Språk och kön i

skolan, nr 6, Lund, 1981.

Jespersen, Otto, Language: Its Nature,

Develop-rnent and Origin, Allén & Unwin Ltd,

Lon-don, 1922 eller senare.

Josefson, Ingela, Gullers, Peter m fl. Begripa och

förstå, Arbetslivscentrum, Stockholm, 1983.

Ecology and the Scientific Revolution, Harper &

Row, San Francisco, 1983.

Merchant, Carolyn, »Isis nya medvetenhet»,

Kvinnovetenskaplig tidskrift 4, 1984.

Moi, Toril, Sexual/Textual Politics, Methuen & CoLtd, London, 1985.

Spender, Dale, Man-Made Language, Routhled-ge & Kegan Paul, London, 1980.

Strömqvist, Sven, Barns språk: teorier och

iaktta-gelser, Liber, Stockholm, 1984.

Tegnér, Esaias, »Epilog vid Magisterpromotio-nen i Lund 1820».

Wittgenstein, Ludwig, Filosofiska

undersökning-ar, Bonniers, Stockholm, 1978.

Tidningsartiklar:

Dagens Nyheter, 19 september 1988. Västerbottens Folkblad, 16 februari 1988. Jämsides, nr 1, 1989.

Föreläsningar:

Allard. Birgitta, Umeå, 18januari 1988. Zita, Jacqueline, Umeå, 8 september 1987.

S I M M A R Y

Wittgensteins concept of language-game pro-vides the starting point for my research. Langu-age, and the situations where language is learn-ed, structures the conceptions we have of »ur selves, others and the world. Thus interpreta-tions of various phenomena vary depending on our own personal experiences (sex, dass, ethni-city, work, etc.). Language not only communi-cates information, but also structures our atti-tudes and set of values. For it is through language that we melt together our thoughts, feelings and knowledge.

This essay briefly discusses the ways to describe and value knowledge and the division of male and female work. Among the issues touched upon are the »objectivity» of science, the con-struction of sexuality, the value(s) of work,

sexu-ality and language, and the science of langu-age. To illustrate my discussion I give an example from »everyday» life.

The readiness to value men and women asymmetrically — as well as male and female knowledge and work — is the fruit of thousands of years of tradition. Valuable knowledge, in different forms, and the competence to formu-late important thoughts in words has been ascribed to men. This has been emphasized by such »great thinkers» as Plato and Bacon. »Woman» was often synonymous with »nature»; for example the exploitation of nature with the advent of the scientific revolution has often been described as the conquest of a woman.

Womens sexuality has similarly been assess-ed and formassess-ed by a patriarchal standard. Sexu-ally tinged verbal violence is just one more way to control and dominate women.

Female language differs from male language, and is often valued as less accurate and logical. Throughout history there have developed notions of the »right way to be, think and talk». In one way it can be argued that patriarchy has »determined» language, yet in another way this is fundamentally wrong. There is no such thing as a fixed meaning of a word in our daily langu-age, because meaning continually changes through usage. Yet the institutions of society and their customs, rituals and patterns are shaped by men. Thus it is mens conceptions of what is »good», »right» and »valuable» that have determined what is the »right language». According to Cameron, male thinking and male traditions have dichotomized the world into an either/or state (male/female, active/passive, light/dark). There is good reason for linguists, among others, to begin asking questions about what interests lie behind our assumptions about the »nature» of language.

Eva Erson Institutionen för nordiska språk Umeå universitet 901 87 Umeå