Att studera och värdera välfärd

M A U D L A N D B Y E D U A R D S

Att studera och värdera välfärd

Kvinnors villkor

i välfärdsstaten måste ställas mot

frågan hur deras villkor borde se ut,

hävdar Maud Landby Eduards.

Hon efterlyser en normativ feministisk teori

kring välfärdsstaten.

Välfärd ä r ett h o n n ö r s o r d . Välfärdsstaten ä r rättvis och välvillig, m e d alla m e d b o r g a r e s v ä l g å n g f ö r ö g o n e n . Välfärdssamhället ä r ett samhälle i vilket d e t ä r gott att leva. Ve d e n s o m vill n e d r u s t a välfärden. Detta ä r d e n po-litiska, i första h a n d socialdemokratiska, bil-d e n av l e v n a bil-d s f ö r h å l l a n bil-d e n a i Skanbil-dinavien. Men även f o r s k n i n g e n h a r stämt in i hyll-n i hyll-n g s k ö r e hyll-n .

Gösta E s p i n g - A n d e r s e n och Walter Korpi skriver att d e n skandinaviska välfärdsmodellen h a r tre centrala drag. För d e t första o m f a t -tar socialpolitiken ett osedvanligt brett spekt-r u m av sociala behov. Föspekt-r det a n d spekt-r a ä spekt-r d e t e n d e m o k r a t i s k r ä t t i g h e t att få e n dräglig lev-n a d s s t a lev-n d a r d . För d e t t r e d j e ä r sociallagstift-n i sociallagstift-n g e sociallagstift-n solidarisk och usociallagstift-niversell till sisociallagstift-n sociallagstift-natur. D e n skandinaviska välfärdsstaten h a r ersatt g a m l a och nya liberala d o g m e r m e d »a po-werful c o m m i t m e n t to collective social re-sponsibility for t h e o p t i m a l welfare of citi-zens» (1987:53).

Med k v i n n o f o r s k n i n g e n kom ett kritiskt perspektiv p å d e n n a typ av l e g i t i m e r a n d e t o l k n i n g a r av d e n skandinaviska välfärdsmo-dellen1. Frågor ställdes o m staten verkligen

lever u p p till sina g r u n d l ä g g a n d e målsätt-n i målsätt-n g a r o m a u t o målsätt-n o m i , j ä m l i k h e t och lika be-h a n d l i n g av alla m e d b o r g a r e . H u r tillvaratas kvinnors behov? Fördelas v ä l f ä r d e n rättvist mellan k ö n e n ? D e s s u t o m h a r själva föreställn i föreställn g e föreställn o m lika b e h a föreställn d l i föreställn g kritiserats. O j ä m -lika livsvillkor mellan k v i n n o r och m ä n kan inte avhjälpas m e d k ö n s n e u t r a l a åtgärder.

Trots ett kritiskt a n g r e p p s s ä t t skulle m a n k u n n a säga att d e n nordiska

kvinnoforsk-n i kvinnoforsk-n g e kvinnoforsk-n o m välfärdsstatekvinnoforsk-n i h u v u d s a k r ö r t sig i n o m d e t b e s t å e n d e s ramar. I f r å g a s ä t t a n d e t h a r gällt d e r å d a n d e välfärdspolitikens pre-misser och konsekvenser, vilket förefaller vara ett n ö d v ä d n i g t och viktigt första steg i en förståelseprocess. Men d e t ä r också n ö d v ä n digt f ö r k v i n n o f o r s k n i n g e n p å d e t h ä r o m r å -det att gå ett steg vidare och ställa b å d e friare och m e r n o r m a t i v a frågor. Varför är 6-tim-m a r s d a g e n e n k v i n n o f r å g a ? Varför ä r inte f r å n v a r o av våld m o t k v i n n o r ett välfärds-mått? På vilket sätt ä r välfärd k o p p l a d till m a k t och kontroll? Dessa f r å g o r ä r n å g r a ex-e m p ex-e l , t ä n k t a att illustrex-era bex-ehovex-et av att vär-dera välfärdsstaten e f t e r m e r självständigt f o r m u l e r a d e feministiska kriterier.

Syftet m e d d e n h ä r artikeln ä r att peka p å e n serie p r o b l e m som ä r f ö r k n i p p a d e m e d forskning o m välfärd, välfärdspolitik och väl-färdsstat. Vad ä r välfärd? Vem ä r b e r o e n d e av vem i välfärdssamhället? Vad g ö r välfärdssta-ten? H u r påverkar k v i n n o r n a välfärdsprojek-tet? H u r kan välfärden värderas u r ett femi-nistiskt perspektiv?

Begreppet välfärd

B e g r e p p e t »welfare» lär h a myntats 1939 som m o t s a t s e n till »warfare» ( P ä t e m a n 1988:231)-. Ett folks välfärd k u n d e bara byg-gas i demokratiska, icke-fascistiska stater, s o m inte var i krig. Välfärdsstaten h a r inte som sin f r ä m s t a u p p g i f t att försvara l a n d e t m o t yttre fiender, ä n m i n d r e e x p a n d e r a p å a n d r a s

be-kostnad, u t a n att v ä r n a o m alla m e d b o r g a r e s materiella s t a n d a r d och trygghet. Så h a r väl-färd a l l t m e r k o m m i t att bli motsatsen till o f ä r d , dvs f a t t i g d o m , utslagning, ohälsa etc. Krig och d i k t a t u r ä r förvisso o f ä r d m e n fred och d e m o k r a t i ä r inte n ö d v ä n d i g t v i s välfärd, a n n a t än i betydelsen minskad risk att bli dö-d a dö-d eller illa fysiskt och psykiskt tilltygadö-d. Välfärd ä r naturligtvis n å g o t utöver överlev-n a d — m e överlev-n vad?

Välfärd definieras o f t a som levnadsnivå, s o m ett kvantitativt mått på m ä n n i s k o r s lev-nadsvillkor, eller som resurser. Sten Johans-son g e r en bild av h u r »det g o d a livet», ett liv i välfärd, ser ut. Det präglas av g o d hälsa, förvärvsarbete u n d e r drägliga a r b e t s f ö r h å l l a n -d e n , h ö g u t b i l -d n i n g , tillgång till k o n t a n t e r (i h ä n d e l s e av kris), trygga f a m i l j e f ö r h å l l a n -d e n , m o -d e r n bosta-d, g o -d a kostvanor och en rik fritid ( J o h a n s s o n 1971:102-104). Ett så-d a n t liv levs f r a m f ö r allt av gifta m ä n i social-g r u p p I, konstaterar E v a S a n d s t e d t (1986:9). D e n materiella s t a n d a r d e n ä r helt central i diskussionen o m välfärd. M e n d e t f i n n s alter-nativa definitioner, vilket Eva S a n d s t e d t visar på ett k l a r g ö r a n d e sätt i sin artikel o m »den svårdefinierade välfärden» (1986). S o m kon-trast m o t Sten J o h a n s s o n i n d i v i d o r i e n t e r a d e r e s u r s b e g r e p p ställer h o n Erik Allardts beto-n i beto-n g av g e m e beto-n s k a p e beto-n s eller d e sociala rela-t i o n e r n a s värde i rela-tillvaron. Livskvalirela-terela-t måsrela-te läggas till levnadsnivå'. S a n d s t e d t tar också u p p G e o r g H e n r i k von Wrights d e f i n i t i o n av välfärd som d e n enskilda m ä n n i s k a n s be-d ö m n i n g av vabe-d som är ont och gott i tillva-ron. Välfärd ä r ett kvalitativt och subjektivt b e s t ä m t b e g r e p p .

En k o m b i n a t i o n av ett objektivt och ett subjektivt välfärdskriterium på skandinaviska botten visar att, trots att kvinnors välfärd över lag är m i n d r e än m ä n s i kvantitativa termer, ä r d e u n g e f ä r lika n ö j d a som m ä n (Kandolin & Uusitalo 1980:58). H u r ska dessa resultat a n v ä n d a s ? Ska m ä n n i s k o r som är tåliga, an-passliga och m e r n ö j d a m e d sin lott också få m i n d r e ? Amartya Sen varnar för d e n n a typ av m e n t a l i t e t s f o r s k n i n g och m e n a r att n ö d och o f ä r d måste avläsas i m ä n n i s k o r s f ö r m å -ga att fungera, dvs »vem som i verkligheten kan göra vad o b e r o e n d e av vad m ä n n i s k o r

önskar» (Sen 1989:116).

Vad är d å välfärd för kvinnor? Frågan ställ-des av Jane Lewis i h e n n e s installationsföre-läsning f ö r Kerstin H e s s e l g r e n - p r o f e s s u r e n i j a n u a r i 1990. H o n u n d e r s t r ö k att h e n n e s svar var s ö k a n d e , m e n att det viktiga ä r att fo-kusera p å k ö n s u p p d e l n i n g e n av d e t o b e t a l d a a r b e t e t , inte bara av förvärvsarbetet. K o p p -lingen mellan välfärd och kvinnors o b e t a l d a a r b e t e ä r central i k v i n n o f o r s k n i n g e n . l ä n -ken är att välfärdsbygget i högsta grad ä r be-r o e n d e av kvinnobe-rs o b e t a l d a a be-r b e t e , m e n att d e t t a inte värderas på ett rimligt sätt.

Är d e t välfärd f ö r k v i n n o r att få betalt f ö r sitt o b e t a l d a arbete? Eller ä r d e t välfärd att dela det socialt n ö d v ä n d i g a o m s o r g s a r b e t e t m e r a j ä m l i k t m e d m ä n n e n ? Räcker det att vidga välfärdsdiskussionen till d e t o b e t a l d a arbetet? H u r stor plats b ö r d e n materiella s t a n d a r d e n h a i v ä l f ä r d s b e g r e p p e t ? H u r o m -sätts kvinnors intresse f ö r miljö-, omsorgs-och g e m e n s k a p s v ä r d e n i politik?

Som f r a m h ä v t s b å d e i l å g i n k o m s t u t r e d -n i -n g e -n ( J o h a -n s s o -n 1971) och bl a av d e -n e-n- en-gelske sociologen R A T i t m u s s (1974) är väl-f ä r d också politiska resurser, att h a rätt och m ö j l i g h e t att styra sitt eget liv, att k u n n a häv-d a sina intressen och häv-delta i u t f o r m n i n g e n av samhället. I f o r s k n i n g e n o m kvinnors villkor i välfärdsstaten ä r H e l g a H e r n e s e n av d e få som u n d e r s t r u k i t vikten av att d e f i n i e r a väl-f ä r d som b å d e materiella väl-f ö r m å n e r och de-mokrati. H o n m e n a r att d e t finns en d j u p klyfta mellan välfärdsstatsteorier och d e m o -kratisk teori ( H e r n e s 1987:138, jfr P a t e m a n

1988).

»What Scandinavian w o m e n are f i g h t i n g for today is t h u s political power — t h e power to d e f i n e , to circumscribe, to give c o n t e n t to politics — not material welfare» ( H e r n e s 1987:163).

O m d e t t a ä r e n g o d beskrivning av verklig-h e t e n låter j a g vara osagt. M e n H e r n e s po-ä n g kvarstår; k v i n n o r måste få kontroll över f ö r d e l n i n g e n av välfärd, på det att j ä m l i k a villkor mellan k ö n e n m å t t e bli möjliga. Delta-g a n d e - och m a k t d i m e n s i o n e n måste lyftas f r a m i v ä l f ä r d s b e g r e p p e t . Det h a n d l a r o m att öka kvinnors faktiska m ö j l i g h e t e r att välja och påverka. S a m m a n f a t t n i n g s v i s skulle väl-färd k u n n a definieras s o m levnadsnivå, livs-kvalitet och d e m o k r a t i .

Om beroende i välfärdssamhället

O m d e t t a ä r välfärd, h u r ska d e n d å skapas?

Kan vi t ex f ö r v ä n t a oss att välfärdsstaten ska sörja f ö r m e d b o r g a r n a s livskvalitet? Vilka a n d r a t y p e r av välfärdssystem kan vi lita till? Ä r v ä l f ä r d e n politisk, e k o n o m i s k eller tekno-logisk? Eller, a n n o r l u n d a uttryckt, ä r d e t (den socialdemokratiska) staten, tillväxten el-ler d e n teknologiska utvecklingen som ska-p a r välfärd?

F r å g o r n a h a r inga enkla svar, m e n en dis-tinktion som ä r f r u k t b a r att inleda m e d ä r d e n mellan stat och samhälle. I vardagligt tal, m e n även i politiskt s p r å k b r u k i d e skandina-viska l ä n d e r n a , ä r välfärdsstaten lika m e d väl-färdssamhället. G r ä n s e n mellan stat och sam-hälle ä r mycket d i f f u s . M e n välfärd h ä r r ö r inte bara f r å n staten, även o m d e t finns e n stark k o p p l i n g mellan välfärd och d e n o f f e n t -liga sektorns e x p a n s i o n . A r b e t s m a r k n a d e n och familjen ä r två a n d r a väsentliga välfärds-system i samhället. O c h h ä r k o m m e r sociala könsskillnader in i bilden. Kvinnors välfärd sägs vara m e r k n u t e n till familjen och staten, m e d a n m ä n n e n ä r m e r b e r o e n d e av (den pri-vata) a r b e t s m a r k n a d e n . H e l g a H e r n e s , som h a r utvecklat och preciserat d e t t a konstate-r a n d e , h ä v d a konstate-r att k v i n n o konstate-r gått f konstate-r å n ett bekonstate-ro- bero-e n d bero-e av bero-enskilda m ä n till bero-ett b bero-e r o bero-e n d bero-e av ten samt att k v i n n o r är m e r b e r o e n d e av sta-ten än vad m ä n ä r ( H e r n e s 1984). B å d a teser-na ä r väl a n a m m a d e i nordisk kvinnoforsk-n i kvinnoforsk-n g (jfr Borchorst & Siim 1987, D a h l e r u p 1987, E d u a r d s 1986).

J a g vill emellertid pröva e n n y t o l k n i n g av d e tre välfärdssystemens ( f ö r ä n d r a d e ) bety-delse f ö r k v i n n o r och m ä n . För d e t första vå-g a r j a vå-g påstå att k v i n n a n f o r t f a r a n d e ä r bero-e n d bero-e av m a n n bero-e n i familjbero-en f ö r sin matbero-eribero-ella välfärd. M e n att h o n , f r a m f ö r allt som en-s a m en-s t å e n d e m e d b a r n , ä r b e r o e n d e av d e t offentliga socialförsäkringssystemet. För d e t a n d r a att k v i n n o r själva i h ö g r e grad ä n m ä n direkt skapar sin och a n d r a s välfärd g e n o m obetalt omsorgs och h u s h å l l s a r b e t e i h e m -met. K v i n n o r blir » d r ä n e r a d e p å krafter som m ä n n e n o m s ä t t e r i i n s t r u m e n t e l l energi — u t a n att erhålla s a m m a tjänster tillbaka», skriver A n n a J ö n a s d ö t t i r (1986:149). Staten och a r b e t s m a r k n a d e n f ö r d e l a r f r ä m s t m a t e

-riella v ä r d e n , m e d a n familjen ä r n ä r m a s t att e r b j u d a g e m e n s k a p och livskvalitet'. Män-n e Män-n ä r i högsta grad b e r o e Män-n d e av k v i Män-n Män-n o r Män-n a s v e r k s a m h e t i familjen f ö r sin i m m a t e r i e l l a välfärd.

För d e t t r e d j e i f r å g a s ä t t e r j a g t a n k e n , såväl teoretiskt som empiriskt, att k v i n n o r är m e r b e r o e n d e av staten än m ä n . I d é n k o m m e r f r å n Amy E l m a n , som skriver att »when o n e considers t h e centrality of t h e state to t h e tna-i n t e n a n c e of male power, o n e realtna-izes t h a t m e n , n o t w o m e n , are m o r e d e p e n d e n t u p o n it» (1990:13). H o n p å p e k a r också att m a n k n a p p a s t skulle h ä v d a att a r b e t a r e ä r m e r be-r o e n d e av d e n kapitalistiska staten ä n kapital-ä g a r n a bara f ö r att d e förra e r b j u d s sjukvård, a r b e t s l ö s h e t s u n d e r s t ö d etc f r å n staten (ibid). De motstridiga t o l k n i n g a r n a g å r naturligtvis tillbaka på skilda u p p f a t t n i n g a r o m vad som m e n a s m e d b e r o e n d e och u n d e r s t r y k e r behovet av att diskutera b e r o e n d e p å olika a n a -lysnivåer. Vad b e t y d e r det t ex f ö r kvinnors b e r o e n d e av staten att d e oftare ä n m ä n ä r an-ställda i n o m d e n offentliga sektorn? O c h vad i n n e b ä r d e t att k v i n n o r f å r m e r av vissa bi-d r a g ä n m ä n ?

P r o b l e m e t ä r dock inte e n d a s t att finna e n f o r m e l f ö r att översätta e n t y d i g e m p i r i till teori. E m p i r i n p e k a r n ä m l i g e n åt olika håll. Det ä r inte svårt att hitta material som visar att m ä n , även i materiella termer, f å r m e r av staten än kvinnor. Elisabeth S u n d i n h a r i en analys av 1986 års svenska b u d g e t p r o p o s i tion visat att m ä n , m ä n s intressen och m a n s d o m i n e r a d e sektorer f å r betydligt m e r p e n g -a r ä n k v i n n o r (1988). Det finns också delik-at-a t o l k n i n g s p r o b l e m . K v i n n o r säga vara m e r b e r o e n d e av staten e f t e r s o m d e f å r större so-cialbidrag ä n m ä n , vilket b e r o r på att d e ofta-re ä r e n s a m s t å e n d e m e d b a r n (Statistiska m e d d e l a n d e 8902). Men det ä r faktiskt så att något fler m ä n e n k v i n n o r u p p b ä r socialbi-d r a g (Statistisk Årsbok 1990:311). Vasocialbi-d bety-d e r bety-d e t f ö r b e r o e n bety-d e t e s e n ?

Med d e n h ä r diskussionen h a r j a g velat komplicera analysen av b e r o e n d e . Vem ä r be-r o e n d e av vem, f ö be-r vad? Talabe-r vi o m b e be-r o e n d e i beskrivande t e r m e r och/eller v ä r d e r a n d e , f ö r ä n d r a n d e , t e r m e r ? H u r ser b e r o e n d e t ut i ett livscykelperspektiv?\ Avslutningsvis skul-le ett a l t e r n a t i v t ä n k a n d e k u n n a se ut p å

j a n d e sätt: M ä n ä r förvisso b e r o e n d e av (den privata) a r b e t s m a r k n a d e n f ö r sin levnads-s t a n d a r d , m e n ocklevnads-så levnads-starkt b e r o e n d e av kvin-n a kvin-n i familjekvin-n f ö r olika livskvalitetvärdekvin-n s a m t av staten f ö r att u p p r ä t t h å l l a d e n r å d a n -d e k ö n s m a k t s o r -d n i n g e n .

J a g vill även testa t a n k e n att k v i n n o r ä r mest b e r o e n d e av a r b e t s m a r k n a d e n (även o m d e t låter konventionellt) - f ö r att k u n n a bryta sig loss u r b e r o e n d e t av m a n n e n i famil-j e n och staten.

Välfärdsstaten och fördelningspolitiken

Vad ä r välfärdsstaten? I vilken u t s r ä c k n i n g och h u r u p p r ä t t h å l l e r välfärdsstaten d e t rå-d a n rå-d e könssystemet? E f t e r vilka p r i n c i p e r sker f ö r d e l n i n g e n av v ä r d e n ?

Välfärdsstaten ä r e n kapitalistisk d e m o k r a -ti. Abby Peterson p å p e k a r att välfärdsstaten f r å n b ö r j a n h a d e ett ideologiskt innehåll, och att b e g r e p p e t behållit mycket av sin politiska i n n e b ö r d , trots att d e t etablerats i n o m sam-hällsvetenskaperna (Peterson 1988:9). Ideolo-gin g å r ut p å att staten, s o m ä r n e u t r a l och e n tillskyndare av allmänintresset, ska sörja f ö r e n j ä m l i k f ö r d e l n i n g av välfärd mellan m e d -b o r g a r n a . D e f i n i t i o n e n av verkligheten inne-håller inga g r u n d l ä g g a n d e intressemotsätt-ningar, särskilt inte mellan k v i n n o r och m ä n . Abby Petersons slutsats ä r att ett b e g r e p p m e d så konservativa i m p l i k a t i o n e r inte kan a n v ä n d a s i b y g g a n d e t av e n feministisk stats-teori (ibid: 10).

E n g r u n d l ä g g a n d e tanke i feministisk teo-ri ä r att staten inte f ö r h å l l e r sig n e u t r a l i in-t r e s s e m o in-t s ä in-t in-t n i n g e n mellan k ö n e n . Sin-tain-ten s k a p a r såväl e k o n o m i s k a som ideologiska och maktpolitiska f ö r u t s ä t t n i n g a r f ö r m ä n att u p p r ä t t h å l l a sin ö v e r o r d n i n g . I b å d e d e n li-berala och marxistiska traditionen d ä r e m o t är staten k ö n s n e u t r a l . E n a n n a n central dis-kussion i e n feministisk statsteori gäller för-d e l n i n g e n av m a k t . K v i n n o r måste betraktas som subjekt, som skapare av välf ärd, m e d rätt att kontrollera välfärdspolitiken, istället f ö r att låta sig kontrolleras av d e n .

»Välfärdsstaten h a r i själva verket h a f t lite m e d j ä m l i k h e t att göra», skriver G ö r a n T h e r -b o r n (1987:23). M e n , fortsätter h a n , »i ett j ä m l i k h e t s a v s e e n d e h a r svensk socialpolitik

varit e n internationell f ö r e g å n g a r e , i jämlik-h e t e n mellan m ä n ocjämlik-h kvinnor» (ibid:24). Som e x e m p e l n ä m n e r h a n föräldraförsäk-r i n g e n f föräldraförsäk-r å n 19746. Det finns e n u t b r e d d

till-tro till statens f ö r m å g a att h a n d s k a s m e d j ä m s t ä l l d h e t e n mellan k ö n e n . D e n

skandina-viska v ä l f ä r d s m o d e l l e n betraktas av m å n g a som kvinnovänlig.

M e n p r o b l e m e t ä r att d e n eventuella kvin-n o v ä kvin-n l i g h e t e kvin-n ikvin-nte ä r g r u kvin-n d a d i kvin-n å g o kvin-n kökvin-ns- köns-specifik fördelningspolitik. Det ä r m e r social-d e m o k r a t i ä n kvinnorörelse, eller m e r tillfäl-lighet ä n strategi, att svenska k v i n n o r fått d e t bättre, r e s o n e r a r Mary Ruggie (1984:26). D e n politiska s t r u k t u r e n i Sverige ä r h u v u d -sakligen formaliserad e f t e r två d i m e n s i o n e r : individ och klass. Krav f r å n individer och g r u p p e r av individer f ö r m e d l a s via partier-n a / d e partier-n p a r l a m e partier-n t a r i s k a s t r u k t u r e partier-n , m e d a partier-n m o t s ä t t n i n g e n arbete-kapital löses i e n kor-porativ struktur. S a m m a n t a g e t präglas svensk politik av ett h ö g e r - v ä n s t e r t ä n k a n d e .

F ö r m å n e r fördelas på individuella g r u n d -e r ( s a m m a f ö r alla -ell-er -e f t -e r arb-etsinsats) - el-ler till g r u p p e r m e d speciella behov, särskilt b a r n f a m i l j e r n a . Manliga och kvinnliga arbe-tare, t ex, h a n d l a r b å d e som individer (på val-d a g e n ) och som m e val-d l e m m a r av sin klass (gen o m si(gen fackföre(geni(geng), och tilldelas f ö r m å (gen -d e r som pro-duktiva in-divi-der (sjukförsäk-r i n g e n ) och som a(sjukförsäk-rbeta(sjukförsäk-rklass (den solida(sjukförsäk-ris- solidaris-ka lönepolitiken). Ett individualistiskt perspektiv och ett klassperperspektiv ä r u p p e n b a r l i -g e n möjli-ga att k o m b i n e r a i välfärdspoliti-ken. M e n f ö r i n t r e s s e m o t s ä t t n i n g e n mellan k ö n e n finns inga särskilda p r o c e d u r e r eller strukturer. Kvinnors intressen ä r u n d e r o r d -n a d e såväl f r å g a -n o m i-ndivide-ns r ä t t i g h e t e r som kraven f r å n a r b e t s m a r k n a d e n och pro-d u k t i o n e n .

D e n svenska v ä l f ä r d s m o d e l l e n ä r e n tvådimensionell (liberal och socialistisk), k ö n s n e u -tral struktur. Vilka svagheter e n s å d a n m o d e l l ä r b e h ä f t a d m e d ä r väl d o k u m e n t e r a t , b å d e av kvinnoforskare och praktiker. D e n f d bi-t r ä d a n d e j ä m s bi-t ä l l d h e bi-t s o m b u d s m a n n e n h a r t ex sagt o m d e n k ö n s n e u t r a l a j ä m s t ä l l d h e t s -lagen att d e n varit ett offensivt i n s t r u m e n t f ö r att stärka m ä n n e n s ställning p å arbets-m a r k n a d e n (Wadstein 1989). H u r skulle den

de-finierar k v i n n o r som d i s k r i m i n e r a d e och som uttryckligen syftar till att f ö r d e l a v ä r d e n f r å n m ä n till kvinnor?7. K a n e n könsspecifik

välfärdspolitik bedrivas i n o m det n u v a r a n d e politiska systemet? Eller måste d e t till e n ny struktur, e n ny p r o b l e m l ö s n i n g s p r o c e d u r ?

Kvinnorna och välfärdsstaten

Det ä r viktigt att e m p i r i s k t belägga h u r olika välfärdspolitiska å t g ä r d e r faktiskt p å v e r k a r kvinnors välfärd — såväl levnadsnivå, livskva-litet som m a k t — och h u r d e p å v e r k a r relatio-n e relatio-n mellarelatio-n k ö relatio-n e relatio-n . Det ä r lika viktigt att värelatio-n- vän-d a p å p r o b l e m e t och f r å g a h u r kvinnors vill-kor och krav, s a m t d e n sociala o r g a n i s e r i n g e n av k ö n e n , p å v e r k a r välfärdspolitiken. M a n kan konstatera att k v i n n o f o r s k n i n g e n ä r f ö g a optimistisk vad gäller kvinnors m ö j l i g h e t e r att f ö r ä n d r a politiken på ett m e r g r u n d l ä g -g a n d e sätt. H a r r i e t Holters -g a m l a tanke o m att m a k t e n flyttar sig n ä r k v i n n o r v i n n e r in-t r ä d e i ein-tin-t o r g a n är n u m e r a a l l m ä n in-t s p r i d d ( H o l t e r 1971). Tesen ä r bestickande, m e n allt-j ä m t lika svår att pröva.

E n a n n a n pessimistisk t a n k e g å n g ä r att k v i n n o r står i n f ö r ett omöjligt strategival. Väl-j e r d e att b e t o n a skillnaderna mellan k ö n e n

och kvinnors specifika intressen, riskerar d e att h a m n a i n o m »mjuka» o m r å d e n , som ut-bildning, k u l t u r och sociala frågor. Väljer d e e n jämlikhetsstrategi l ö p e r d e risken att bli i n t e g r e r a d e i ett m a n l i g t n o r m s y s t e m (jfr Ri-ley 1988, Scott 1988). Karin Widerbergs kom-m e n t a r till d e t h ä r d i l e kom-m kom-m a t ä r att b å d a stra-t e g i e r n a m å s stra-t e a n v ä n d a s och a n p a s s a s stra-till en f ö r ä n d e r l i g politisk verklighet (1988). Ut-tryckt lite a n n o r l u n d a skulle m a n k u n n a säga att teoriutveckling och strategival måste hål-las isär. D e t ä r också intressant att n o t e r a att d e n skandinaviska kvinnorörelsen resonerat strategi i t e r m e r av likhet och särart u n d e r hela 1900-talet ( H i r d m a n 1985). P r o b l e m e t ä r således inte nytt — f ö r politiskt aktiva nor. Nytt vore att h ä v d a att f r å g a n o m kvin-n o r och m ä kvin-n ä r lika eller olika ä r irrelevakvin-nt f ö r kravet på (ökad) m a k t över välfärdssam-hällets u t f o r m n i n g .

Ett t r e d j e aktuellt t e m a i k v i n n o f o r s k n i n g -e n ä r att p-eka på kvinnors splittring, att vi

måste överge K v i n n a n som en kategori och istället se till v a r i a t i o n e r n a i kvinnors livsvill-kor och d ä r m e d till deras olika strategier f ö r f ö r ä n d r i n g (jfr G r a n t 1987). Som j a g p å p e k a t i a n n a t s a m m a n h a n g riskerar en b e t o n i n g av kvinnors individuella e r f a r e n h e t e r att leda till total relativism ( E d u a r d s 1988), och i för-l ä n g n i n g e n ett f ö r n e k a n d e av d e t r ä t t m ä t i g a i kvinnors kollektiva h a n d l a n d e . Att olika k v i n n o g r u p p e r h a n d l a r olika i olika sociala och politiska s a m m a n h a n g b e t y d e r inte att d e inte f ö r e n a s av sin u n d e r o r d n i n g . Kvin-nors a g e r a n d e i kvinKvin-nors n a m n kan inte ske u t a n e n b a k o m l i g g a n d e föreställning o m k v i n n o r och m ä n som g r u p p e r . Å t e r i g e n måste vi göra e n distinktion mellan abstrakta teorier o m kvinnoförtryck och kvinnors kon-kreta strategier f ö r f ö r ä n d r i n g .

Det pessimistiska scenariot ä r således att k v i n n o r ä r splittrade, att d e står i n f ö r ett omöjligt strategival och att även o m d e lyckas n å f r a m till vad som u p p f a t t a s som m a k t e n s b o n i n g a r flyttar m a k t e n till inre, s t ä n g d a r u m . Vad återstår d å f ö r k v i n n o r n a att göra? I vilken u t s t r ä c k n i n g f å r d e g e h ö r f ö r sina krav? H u r ska vi tolka välfärdspolitiken i lju-set av kvinnors a g e r a n d e ? Ty vad kvinnofor-skarna än skriver fortsätter k v i n n o r att p å oli-ka sätt försöoli-ka göra sina röster h ö r d a i sam-hället. Det viktiga ä r att vi u p p f a t t a r deras oli-ka uttryck.

K v i n n o r ställer krav i n o m (det politiska) systemet, b å d e som enskilda och tillsammans m e d a n d r a . K v i n n o r u t a n f ö r systemet orga-niserar sig i rörelser, d e m o n s t r a t i o n e r , och i en serie a n d r a kollektiva och individuella ak-tiviteter, såsom småskaliga strejker, bojkotter, förstörelse av e g e n d o m , o c k u p a t i o n e r , graffi-ti, hungerstrejker, dvs civil o l y d n a d i olika t a p p n i n g a r (jfr Carroll 1989). M e n f r å g a n ä r h u r vi f å n g a r u p p betydelsen av d e n n a kvinn o r kvinn a s praktik. J a g ska ge ett b e l y s a kvinn d e e x e m -pel.

Statsvetaren Stefan Swärd skrev 1984 av-h a n d l i n g e n Varför Sverige fick fri abort. Av d e n f r a m g å r att k v i n n o r n a inte drev f r a m f ö r ä n d -r i n g e n av a b o -r t l a g s t i f t n i n g e n . E n d a s t d e t Socialdemokratiska k v i n n o f ö r b u n d e t s a g e r a n -d e o m n ä m n s . H u r k u n -d e -d e t vara möjligt att abortlagstiftningen ä n d r a d e s i g r u n d u t a n att k v i n n o r varit m e r aktivt m e d v e r k a n d e ?

I n t e f ö r r ä n j a g läst pressklipp f r å n 50-talet och f r a m å t förstod j a g . Fram till m i t t e n av 60-talet reste svenska k v i n n o r i en allt stridare ström till Polen f ö r att göra abort. Det blev en politisk f r å g a och e n u t r e d n i n g tillsattes 1965 f ö r att se över lagstiftningen. I direktiven sägs att »kvinnans e g e n inställning i abortsituatio-n e abortsituatio-n skall tillmätas ökad betydelse» (Swärd

1984:38). U t r e d n i n g e n kom m e d sitt b e t ä n -k a n d e 1971, e f t e r sex års arbete. U n d e r tiden h a d e abortpraxis ä n d r a t s i e n friare riktning. Så n ä r lagen t r ä d d e i kraft d e n 1 j a n 1975 var det i e n l i g h e t m e d r å d a n d e praxis. Vems praxis kan m a n f r å g a sig? K v i n n o r n a s , n a t u r -ligtvis. K v i n n o r n a h a d e helt sonika tagit sa-ken i e g n a h ä n d e r och uttryckt sina krav i kon-kret civil o l y d n a d , långt b o r t a f r å n d e n poli-tiska p r o b l e m f o r m u l e r i n g s p r o c e s s e n .

1 d e t h ä r fallet var d e t m å n g a kvinnors individuella praktik som l e d d e till en o m p r ö v -n i -n g av lagstift-ni-nge-n. På s a m m a sätt ka-n m a n f r å g a sig h u r välfärdspolitikens u t f o r m -n i -n g påverkas av kvi-n-nors praktik i a -n d r a s a m m a n h a n g — antal b a r n d e vill f ö d a , initi-ativ till skilsmässa, u p p s ä g n i n g a r och protes-ter m o t låga l ö n e r och o a n s t ä n d i g a arbetsvill-kor etc. Vad gör kvinnor i det dagliga f ö r att för-söka f ö r ä n d r a sina livsvillkor? Och vad f å r d e t f ö r politiska konsekvenser?

Värdering av välfärd

Till sist vill j a g pröva en ä n n u o f ä r d i g idé o m h u r välfärdsstaten skulle k u n n a värderas. Syftet ä r också att försöka b i n d a i h o p levnads-nivå-, livskvalitet-, och m a k t k o m p o n e n t e r n a till en feministisk vision o m d e t g o d a s a m h ä l let. Välfärdsdiskursen måste bli m e r n o r m a -tiv och o m p r ö v a n d e .

D e n h ä r u t v ä r d e r i n g e n av välfärdsstaten g å r d ä r f ö r m e d v e t e t utöver välfärdspoliti-kens e g n a premisser. U t g å n g s p u n k t e n ä r e n vision av d e t g o d a livet och dess m o t p o l , d e t o n d a livet, f ö r e n k l a t t e c k n a d e som sex be-g r e p p s p a r . I d é n k o m m e r f r å n J o h a n Gal-t u n g s diskussioner o m r e s u r s m a k Gal-t och sGal-truk- struk-turell m a k t i internationell politik (1973). H a n s b e g r e p p s p a r h a r h ä r omtolkats n å g o t och »översatts» till könspolitik. I realiteten h a n d l a r d e t o m värdeskalor, d ä r e n d a s t ytter-p o l e r n a givits n a m n :

Identifikation — Självrespekt

D e n h ä r d i m e n s i o n e n h a n d l a r o m välfärds-statens ideologiska eller n o r m a t i v a m a k t ; be-tydelsen av idéer, k u l t u r och språk. Identifi-kation b e t y d e r att k v i n n o r identifierar sig m e d m ä n och m a n l i g a v ä r d e n , m e d a n själv-respekt b e t y d e r att k v i n n o r identifierar sig m e d sig själva och ä r m e d v e t n a o m sitt (lika) värde. H u r definieras manligt-kvinnligt och r e l a t i o n e r n a mellan k ö n e n i d e n offentliga diskursen? O c h vad h a r det betytt f ö r kvin-nors självrespekt?

Beroende

—

Självförsörjning

H ä r h a n d l a r d e t o m statens resursmakt, förd e l n i n g e n av ekonomiska v ä r förd e n . De m a t e -riella tillgångarna kan a n v ä n d a s f ö r belö-n i belö-n g a r i f o r m av löbelö-n, service och a belö-n d r a socio-ekonomiska fördelar. D e n g r u n d l ä g g a n d e idén ä r att b e t a l n i n g a r och b e l ö n i n g a r ä r re-laterade till insatser. I vilken u t s t r ä c k n i n g kan k v i n n o r sägas vara ekonomiskt b e r o e n d e av m ä n , alternativt självförsörjande? Vilka f ö r m å n e r h a r k v i n n o r fått? H u r h a r staten agerat f ö r att öka kvinnors e k o n o m i s k a obe-r o e n d e ?

Fruktan — Oräddhet

D e n n a d i m e n s i o n r ö r d e n s t r a f f a n d e mak-ten, som bygger p å våld, h o t o m våld och sanktioner. Fruktar k v i n n o r ö v e r g r e p p f r å n m ä n eller slipper d e vara r ä d d a ? Eller skyd-d a r staten k v i n n o r f r å n olika t y p e r av m a n l i g våldsutövning? På vilket sätt s a n k t i o n e r a r välfärdsstaten (hot o m ) våld m o t kvinnor?

Exploatering — Rättvisa

E x p l o a t e r i n g b e t y d e r h ä r a s y m m e t r i s k t utby-te mellan två parutby-ter. Motsatsen ä r ett rättvist utbyte. Kvinnors arbetskraft, sexualitet etc exploateras av m ä n . K ö n s a r b e t s d e l n i n g ä r e x p l o a t e r i n g , d å k v i n n o r f å r lägre v ä r d e r a d e och sämre betalda a r b e t s u p p g i f t e r , m e d a n m ä n n e n f å r m e r kvalificerade och välbetalda a r b e t e n . Ett a n n a t u p p e n b a r t e x e m p e l ä r ex-p l o a t e r i n g e n av kvinnors o b e t a l d a a r b e t e . I vilken grad bygger välfärdsstaten på e n

g r u n d l ä g g a n d e a r b e t s f ö r d e l n i n g mellan kö-n e kö-n ? H u r exploateras kvikö-nkö-nors sexualitet?

Splittring — Solidaritet

D e n n a m a k t a s p e k t ä r d e n g a m l a söndra-och-härska strategin. Kvinnor hålls splittrade f r å n v a r a n d r a och h i n d r a s att utveckla ett motsva-rande system av formella och informella kon-t a k kon-t e r s o m m ä n har. D e n e n d a solidarikon-tekon-t mellan k v i n n o r s o m accepteras ä r klassolida-riteten, dvs i n o r d n i n g i e n etablerad politisk struktur. Alternativet ä r att k v i n n o r solidari-serar sig m e d varandra. Vilken typ av organi-sering ä r möjlig f ö r kvinnor? Vid vilka tillfäl-len f å r kvinnors solidaritet m e d varandra stöd av staten?

Marginalisering — Deltagande

Majoriteten k v i n n o r marginaliseras av m ä n , m e d a n n å g r a ko-opteras, u p p t a s i g r u p p e n s o m gisslan. K v i n n o r kan vara m e r eller m i n d r e ö p p e t marginaliserade i samhället, t ex g e n o m att inte h a rösträtt, inte få bli präster, eller inte få behålla sitt a r b e t e o m d e blir gravida. Det finns även informella och d o l d a u t e s t ä n g n i n g s m e k a n i s m e r . D e s s u t o m u p p r ä t t h å l l s m a k t f ö r h å l l a n d e t mellan kö-n e kö-n g e kö-n o m att ekö-nstaka k v i kö-n kö-n o r ko-opteras, f å r o m f a t t a n d e f ö r m å n e r och b e h a n d l a s som m ä n n e n s jämlikar. I d e t g o d a samhället del-tar k v i n n o r och m ä n p å lika villkor. I vilken u t s t r ä c k n i n g marginaliseras k v i n n o r m e d sta-tens g o d a m i n n e ? På vilka villkor f å r k v i n n o r delta? H a r kvinnors m a k t och i n f l y t a n d e i samhället ökat?

*

Det h ä r är härskartekniker p å m a k r o - eller sys-temnivå", s o m a n v ä n d s i varierande grad i oli-ka l ä n d e r u n d e r olioli-ka epoker. Min tanke ä r inte att staten till fullo ska k u n n a ge m e d b o r -g a r n a ett -gott liv, ett liv karaktäriserat av själv-respekt, självförsörjning, o r ä d d h e t , rättvisa, solidaritet och d e l t a g a n d e . Välfärdsstaten h a r sina b e g r ä n s n i n g a r , såväl vad gäller re-surser, i n s t r u m e n t , effektivitet som legitimi-tet ( L i n d e n s j ö 1989). Frågan ä r dock h u r sta-ten h a n d i a r u t i f r å n sina f ö r u t s ä t t n i n g a r .

M e n lika viktigt s o m att analysera vad staten gör, ä r att skärskåda vad d e n u n d e r l å t e r att göra, s a m t vad d e n b o r d e göra.

S a m m a n f a t t n i n g s v i s skulle j a g önska e n välfärdsstatsforskning, s o m bygger p å ett brett v ä l f ä r d s b e g r e p p , i vilket d e l t a g a n d e -och m a k t d i m e n s i o n e n lyfts f r a m , e n m e r teo-retiskt och e m p i r i s k t f ö r a n k r a d analys av m ä n s och kvinnors b e r o e n d e av olika väl-färdssystem, e n f ö r d j u p a d kritik av fördel-n i fördel-n g s p r i fördel-n c i p e r fördel-n a i välfärdsstatefördel-n, s a m t e fördel-n värdering, inte bara av kvinnors uttryckligen f o r m u l e r a d e krav, u t a n också av deras prakti-ker. Slutligen måste välfärdspolitiken utsät-tas f ö r e n etiskt och n o r m a t i v t f o r m u l e r a d fe-ministisk kritik.

D e n ö v e r g r i p a n d e f r å g a n är p å vilket sätt välfärdsstaten direkt och indirekt bidrar till att u p p r ä t t h å l l a respektive bryta n e r d e n rå-d a n rå-d e k ö n s o r rå-d n i n g e n . I vilken u t s t r ä c k n i n g ä r välfärdsstaten patriarkal?

N O T E R

1 H ä r finns också nymarxistisk kritik mot väl-färds- eller socialstaten, vilken dock ej ser till könsdimensionen.

2 Det har också hävdats att begreppet, i bety-delsen of fentliga åtgärder för speciellt behö-vande, infördes av ärkebiskop William Temp-le i hans bok Citizen and Churchmen, 1941 (Scruton 1982).

3 Allardt (1975) skiljer på välfärd och lycka. Levnadsnivå är »att ha», m e d a n livskvalitét är »att älska» och »att vara». Tillsammans ut-gör de lycka.

4 Del måste dock påpekas att familjen också be-tyder ofärd för kvinnor och barn, genom våld, övergrepp, incest etc.

5 Evy Gunnarsson m e n a r att kvinnors beroen-de ej kan ses som en linjär utveckling från t ex enskilda män till staten, utan att beroen-det varierar mellan livets olika skeden (jfr hennes artikel i detta nr av KVT).

6 För en kritik av föräldraförsäkringen u r ett kvinnoperspektiv, se Gertrud Aströms artikel i detta nr av KVT.

7 Behovet av ett tredimensionellt politiskt tän-kande finns formulerat av A n n a Jönasdöttir i E d u a r d s e t a l (1989).

8 Att jämföras med Berit As' härskartekniker, som närmast ligger på mikro- eller personlig nivå (1982).

L I T T E R A T U R

Allardt, Erik, Att Ha Att Älska Att Vara - Om

väl-färd i Norden, Argos Förlag, Lund, 1975.

Borchorst, Anette & Siim, Birte, »Women and the advanced welfare state — a new kind of patriarchal power?», i A n n e Showstack Sas-soon (red), Women and the State, Hutchinson, London, s 128-157, 1987.

Carroll, Berenice A, »Women take action!»: wo-men's direct action and social change»,

Wo-mens's Studies International Forum, n r 1, s

3-24,1989.

Dahlerup, Drude, »Confusing concepts — con-fusing reality: a theoretical discussion of the patriarchal state», i A n n e Showstack Sassoon (red), Women and the State, Hutchinson, Lon-don, s 93-127, 1987.

Eduards, Maud Landby, »Kön, stat och jäm-ställdhetspolitik», Kvinnovetenskaplig tidskrift, nr 3, s 4-15, 1986.

Eduards, Maud Landby, »Att studera politik ur ett könsperspektiv». Statsvetenskaplig tidskrift, nr 3, s 207-221, 1988.

Eduards, Maud Landby, Gustafsson, Gunnel & Jonasdöttir, Anna »Könsmakt och

maktlös-het i nationalstaten», i Kvinnors mak och in-flytande, JÅMFOrapport n r 15, s 25-52,1989 Elman. R Amy, Secual Sobordination & State

In-tervention: The Politics of Battery & Rape in Sweden and the United States, opublicerat

av-handlingskapitel, Dept of Politics, New York University, 1990.

Esping-Andersen, Gösta & Korpi, Walter, »From Poor Relief to Institutional Welfare States: T h e Development of Scandinavian Social Policy», i Robert Erikson et al (red),

The Scandinavian Model, M F. Sharpe, Inc,

London, s 39-74, 1987.

Galtung, J o h a n , EG — den nya supermakten, Pris-ma, Stockholm, 1973.

Grant, J u d i t h , »I Feel Therefore I Am: A Criti-q u e of Female Experience as the Basis for a Feminist Epistemology», i Maria J Falco (red), Feminism and Epistemology: Approaches

to Research in Women and Politics, T h e

Ha-worth Press, New York 8c London, s 99-114, 1987.

Gunnarsson, Evy, »Kvinnors fattigdom i väl-färdsstaten», Kvinnovetenskaplig tidskrift, nr 2, 1990.

Hernes, Helga Maria, Welfare State and Woman

Power — Essays in State Feminism, Norwegian

University Press, Oslo, 1987.

Hernes, Helga Maria, »Women and the Welfare State: T h e Transition from Private to Public Dependence», i Harriet Holter (red),

Patri-archy in a Welfare Society,

Universitetsförla-get,Oslo, s 26-45, 1984.'

Hirdman, Yvonne, »Kvinnostrategier för makt», i Makt och K ö n , J Ä M F O rapport n r 2, s 127-138, 1985.

Holter, Harriet, »Sex Roles and Social Change», Acta Sociologica, n r 1-2, s 2-12,

1971.

Johansson, Sten, Politiska resurser, Låginkom-stutredningen, Allmänna förlaget, Stock-holm, 1971.

Jonasdöttir, A n n a G, »Kön, makt, politik», i

Fe-minism och Marxism — En förälskelse med förhin-der, Arbetarkultur, Stockholm, s 147-169,

1986.

Kandolin, Irja & Uusitalo, H a n n u ,

Scandinavi-an Men Scandinavi-and Women: A Welfare Comparison,

Research G r o u p for (komparative Sociology, University of Helsinki, no 28, 1980.

Lewis, Jane, Föreläsning över ä m n e t G e n d e r and Welfare in Twentieth Century Britain i samband med professorsinstallation, Stock-holm 25 januari, 1990.

Lindensjö, Bo, »Välfärdsstaten och framtiden»,

1989, nr 2, s 58-71,1989.

Eateman, Carole, »The Patriarchal Welfare Sta-te», i A G u t m a n n (red), Democracy and the

Welfare State, Princeton University Press,

1988.

Peterson, Abby, The Welfare State Discourse: A

Fe-minist Critique, Paper presented at the

Ar-beidsseminar om Likestilling og Kvinne-forskning i et Velferdsstatsperspektiv, Sund-volden, April, 1988.

Riley, Denise, »Am 1 That Name?» — Feminism and

the Category of» Women» in History, Macmillan

Press, London, 1988.

Ruggie, Mary, The State and Working Women. A

Comparartive Study of Britain and Sweden,

Princeton University Press, Princeton, 1984. Sandstedt, Eva, »Den svårdefinierade

välfär-den», Sociologisk forskning, nr 3, s 3-25, 1986. Scott, J o a n , Gender and the Politics of History, Co-lumbia University Press, New York, 1988. Scruton, Roger, A Dictionary ofPolitical Thought,

T h e Macmillan Press, 1982.

Sen, Amartya, »Rättigheter och förmågor», i

Idéer om rättvisa. Texter av John Raids, Amar-tya Sen och Michael Walzer, Tidens Förlag,

Stockholm, s 115-188, 1989.

Statistisk Årsbok 1990, Statistiska centralbyrån,

Stockholm.

Statistiska meddelanden S 33 SM 8902,

Socialbi-drag u n d e r 1988, Statistiska centralbyrån, Stockholm.

Sundin, Elisabeth, Omåttliga önskningar —

måttli-ga framsteg, FRN-Framtidsstudier,

Stock-holm, 1988.

Swärd, Stefan, Varför Sverige fick fri abort — Ett

studium av enpolicyprocess, Statsvetenskapliga

institutionen, Stockholms universitet, 1984. T h e r b o r n , Göran, »Den svenska

välfärdssta-tens särart och framtid», i Lycksalighevälfärdssta-tens

halvö, FRN-Framtidsstudier, Stockholm, s

13-44, 1987.

Titmuss, Richard M, Essays on The Welfare State, Unwin University Books, London, 2:a uppl, 1974.

Wadstein, Margareta, »Så trubbig är inte jäm-ställdhetslagen», Las; & Avtal, n r 3, s 29-30,

1989.

Widerberg, Karin, Muntligt inlägg vid NAVFs Arbeidsseminar om Likestilling og Kvinne-forskning i et Velferdsstatsperspektiv, Sund-volden, i988.

As, Berit, Kvinnor tillsammans. Handbok i

frigö-relse, Gidlunds, Malmö, 1982.

Aström, Gertrud, »Föräldraförsäkring och vårdnadsbidrag — om förhållandet mellan ideologi och verklighet», Kvinnovetenskaplig

tidskrift, n r 2, 1990.

oriented and normative welfare state research might take. Welfare has to be defined broadly, including not only standard of living but also qualitative and participatory aspects of life.The concept of d e p e n d e n c e , which is a relational ca-tegory, has to be f u r t h e r elaborated, both empi-rically and theoretically. T h e critique of the principles of (re)distribution in the welfare state could be more gender-specific. Regarding wo-men^ role in the construction of welfare, their daily practices have to be focused, not only their explicit demands.

Finally, welfare has to be evaluated according to new and varied criteria. To what extent does the welfare state stånd for a partiarchal ideolo-gy? Upon which principles are the division of socio-economic benefits, »carrots», to women and men based? In what way does the state sanc-tion (the threat of) violence against women? To what extent are women exploited, kept separa-ted and marginalized with the state's approval? Maud Landby Eduards Statsvetenskapliga institutionen Stockholms universitet 106 91 Stockholm

SUMMARY

The study and evaluation of welfare systems

T h e Scandinavian welfare state, with its com-mitment to equal and optimal welfare for all members of the community, is a model for nu-merous governments and social scientists. Femi-nist research, though, has pointed to a series of practical and principal problems for women (in relation to men) in the actual welfare state. But the critical rethinking could go further.

T h e p u r p o s e of this artide is to go beyond a discussion in terms of premises and consequen-ces of existing welfare policies. Facts and pro-blems must be seen in the light of an idea of what makes u p a good life for women and men. A normative perspective has to be applied to the analysis of the welfare state. I have formula-ted five questions that seem to be basic to a d e e p e r understanding of welfare:

What is welfare? W h o is d e p e n d e n t u p o n whom in the welfare society? W h o gets welfare, and according to what principles? How are wo-m e n influencing the developwo-ment of the re state? What is a feminist evaluation of welfa-re?

My answers to these questions are tentative, but indicate the direction a more