Examensarbete
Ämneslärarprogrammet 300 hp
Religiösa artefakter och symboler i en
modern värld
En intervjustudie
Självständigt arbete 15 hp
Halmstad 2020-02-12
Abstract
!
Syftet med denna uppsats undersöker vi hur nya uttrycksformer av religiositet presenteras i den moderna världen. Uppsatsen undersöker vilka religiösa artefakter och symboler som förekommer bland nio respondenter och vilken betydelse de tillskriver dem, samt respondenternas inställning till religiösa artefakter i det privata och offentliga mötet. Även ett didaktiskt syfte som undersöker uttrycksformer av modern religion kopplat till undervisning av religionskunskap i den svenska gymnasieskolan presenteras. Författarna har analyserat resultatet utifrån Meredith B. McGuires och James V. Spickards redogörelse av religion i den moderna världen. Uppsatsen har resulterat i upptäckten av att uppfattningar om modern religiositet bland respondenterna finns och att nya uttrycksformer då religiositet kan ses genom respondenternas tankar om religiösa artefakter och symboler i det privata och i det offentliga. Det går att konstatera att detta inte menar på att respondenterna själva är en del av den moderna religiositeten som McGuire och Spickard skildrar, utan att de i sitt liv och i sin vardag kommit i kontakt med uttrycksformer av modern religiositet. Uppsatsen är skriven av ämneslärarstudenter med inriktning mot gymnasiet och den avsedda läsaren är andra lärarstudenter med inriktning på religionsundervisning i gymnasieskolan.
Innehållsförteckning
!
Abstract!...!1!
1.! Inledning!...!1!
1.2 Disposition!...!1!
1.3 Syfte och frågeställning!...!2!
2. Begreppsdefinitioner!...!3! 2.1 Artefakt!...!3! 2.2 Symbol!...!4! 2.3 Globalisering!...!5! 2.4 Kulturell appropriering!...!6! 2.5 Populärkultur!...!7! 3. Forskningsöverblick!...!8! 4. Metod!...!12!
4.1 Val av metod och tillvägagångssätt!...!12!
4.2 Metodkritik!...!14!
4.3 Avgränsningar!...!15!
4.4 Forskningsprocess!...!16!
4.5 Forskningsetik!...!16!
5. Redogörelse för ”Four narratives in the sociology of religion”!...!17!
5.1 Sekularisering!...!18!
5.2 Omorganisering!...!18!
5.3 Individualisering!...!19!
5.4 Det religiösa marknadsutbytet!...!19!
6. Resultat!...!20! 6.1 Respondent Viggo!...!20! 6.2 Respondent Glenn!...!22! 6.3 Respondent Matteus!...!24! 6.4 Respondent Egon!...!26! 6.5 Respondent Lisa!...!27! 6.6 Respondent Nicole!...!29! 6.7 Respondent Camilla!...!31! 6.8 Respondent Siv!...!33! 6.9 Respondent Majken!...!35! 7. Ämnesdidaktisk reflektion!...!38! 8. Analys!...!40!
8.1 Sekularisering!...!41!
8.2 Omorganisering!...!43!
8.3 Individualisering!...!43!
8.4 Det religiösa marknadsutbudet!...!45!
8.5 Analyssammanfattning!...!46!
9. Förslag på vidare forskning!...!47!
Källförteckning!...!48!
Bilagor!...!51!
Bilaga 1!...!51!
1.!Inledning
!
Under den västerländska kolonialiseringen av omvärlden gjordes upptäcktsresor för att hitta nya tillgångar och lära sig mer om sin omvärld. Under dessa resor utnyttjade man inte enbart de olika nationernas resurser och dess befolknings kroppar utan påtvingade även kulturell assimilering och tvingade folket att anpassa sin kultur efter västerlänningarnas. Det västerländska sättet blev idealet och allt annat fragmenterades och minimerades. Idag lever svenskar i en postkolonial modern värld, men dessa händelser har haft stor påverkan och påverkar fortfarande hur världen ser ut idag (Bajric 2015).
I och med digitaliseringens snabba framväxt, en utbredd globalisering och att svenskar allt enklare kan ta sig till nya exotiska platser exponeras svenskar för andra traditioner, kulturer och religioner på ett sätt som för mångfalden aldrig varit lika enkel som nu. McGuire och Spickard tydliggör att synen på religion är i förändring är tack vare vad de kallar en globaliserad modern värld (2002, 283). För de moderna människorna i väst innebär detta att de kan stöta på spännande tankesätt och exotiska fenomen att anamma i sin vardag. I väst kan detta bli en del av det som Lindgren (2009) benämner som populärkultur och kan vidare bidra till det som Lindgren, likt McGuire och Spickard, kallar det moderna religionsutövandet. Som en del av populärkulturen brukas religiösa artefakter och symboler som något med en personlig betydelse och inte nödvändigtvis i en förbindelse till den specifika religionen som den religiösa artefakten eller symbolen till en början var ämnad för att brukas. Någon ser en Buddhastaty och känner ett lugn, en annan ser en mandala och tänker att det skulle vara ett fint motiv att tatuera in, en tredje ser någon utöva yoga och tänker att det är precis vad jag behöver i min stressiga vardag. Dessa personer kommer hem från sin resa eller lägger ifrån sig sitt digitala verktyg och kan börja använda sig av detta i sin vardag som ett sätt att utöva modern religion.
1.2 Disposition
!
Dispositionen i denna uppsats är följande: Uppsatsen introducerades med en inledning där en målande bild av det valda ämnet illumineras. Därefter beskrivs syftet med denna uppsats, samt uppsatsens tre frågeställningar formuleras. Sedan följer kapitlet begreppsdefinitioner, där
begreppen 2.1 artefakt, 2.2 symbol, 2.3 globalisering, 2.4 kulturell appropriering och 2.5 populärkultur definieras utifrån tidigare forsknings tolkningar och vi redogör för vilken definition vi kommer att bruka dessa begrepp. Därnäst följer forskningsöverblickkapitlet, där tidigare forskning presenteras utifrån vårt valda ämne. Sedermera följer metodkapitlet med underrubrikerna: 4.1 val av metod och tillvägagångssätt, 4.2 metodkritik, 4.3 avgränsningar, 4.4 forskningsprocess och 4.5 forskningsetik. Under dessa rubriker motiveras och argumenteras bland annat för vad som hade kunnat göras annorlunda och varför vissa val gjorts. Metodkapitlet följs av ett redogörelsekapitel, där McGuires och Spickards redogörelse för teorin om ”Four narrative in the sociology of religion” beskrivs och argumenteras för. Därefter följer resultatkapitlet, där resultatet från nio enskilda intervjuer sammanställts var och en för sig. Sedan följer kapitlet ämnesdidaktisk reflektion där det valda ämnet förankras i svensk religionsundervisning i gymnasieskolan. Slutligen avlutas uppsatsen med ett analyskapitel med följande underrubriker: 8.1 sekularisering, 8.2 omorganisering, 8.3 individualisering och 8.4 det religiösa marknadsutbudet som alla är kopplade till Meredith B. McGuire och James V. Spickards redogörelse.
1.3 Syfte och frågeställning
!
Syftet med denna uppsats är att undersöka vilka religiösa artefakter och symboler som förekommer bland en grupp intervjupersoner och hur dessa tillskriver respondenterna.
Genom detta syftar vi till att ta reda på vilken inställning respondenterna har till religiösa artefakter och symboler i det offentliga och huruvida paralleller mellan dessa inställningar och Meredith B. McGuires och James V. Spickards redogörelse för “Four narratives in the sociology of religion” kan kopplas till religion i den moderna världen.
Genom detta syfte har följande forskningsfrågor formulerats:
1.! Vilka religiösa artefakter eller symboler förekommer bland respondenterna och vilken betydelse tillskriver respondenterna dessa religiösa artefakter och symboler?
2.! Vilken inställning har respondenterna till religiösa artefakter och symboler i det privata mötet, respektive i offentligheten?
Utöver det huvudsakliga syftet och ovanstående frågeställningar, inkluderas också i denna uppsats en ämnesdidaktisk reflektion. Syftet med den ämnesdidaktiska reflektionen är att
utifrån uppsatsens resultat undersöka hur nya uttrycksformer av modern religion kan problematiseras i undervisning av religionskunskap i den svenska gymnasieskolan. Utifrån detta syfte har följande fråga formulerats:
1.! Hur framställs uttrycksformer för modern religiositet i ämnets syfte och centrala innehåll för svensk religionsundervisning på gymnasienivå?
2. Begreppsdefinitioner
!
Nedan presenteras arbetets centrala begrepp och dess definitioner. Detta för att undvika meningsskiljaktigheter läsare och författare emellan. Följande begrepp kommer att presenteras: artefakt, symbol, globalisering, kulturell appropriering och populärkultur.
2.1 Artefakt
!
Begreppet artefakt definieras av Nationalencyklopedin (NE) som ett tillverkat eller konstgjort föremål fabricerat av människor. Det kan vara en beteckning för ting såsom vapen, verktyg, smycken, statyer och andra fysiska konstruktioner (NE.se 2019). Svenska Akademiens ordlista (SAOL, artefakt) beskriver en artefakt på liknande sätt och nämner även att motsatsen till en artefakt är naturföremål, alltså föremål som inte skapats av människan (Svenska.se 2019). Till skillnad från de svenska källorna, NE och SAOL, beskrivs artefakter i engelska källor som ett objekt från förr bärande på en historisk betydelse (ldoceonline.com 2019). Även Oxford dictionary beskriver artefakter likt Longmans dictionary, men tillägger även att en artefakt kan vara något som bär på en kulturell mening (oxfordlearnersdictionaries.com 2019, artefact). Den svenska religionsprofessorn och islamforskaren Simon Sorgenfrei (2010) är verksam vid Södertörns högskola och har skrivit boken Den religiösa artefakten: symboler från sex
religioner. I den förklarar han begreppet artefakt likt NE och SAOL. Sorgenfrei (2010, 5)
nämner även att religiösa artefakter tar ner religionen på jorden och menar att det är människor som ger artefakterna dess betydelse. Sorgenfrei beskriver att artefakter kan ha betydelse även för dem som inte är religiösa och det är inte ovanligt att man har en relation till andra religioner och kulturers symboler. Alltså att något som uppfattas som religiöst och heligt för en människa inte behöver uppfattas på samma sätt för en annan. Sorgenfrei (2010, 5) förkunnar även att
artefakter representerar det översinnliga, kan relatera till det andliga och kan skapa en förbindelse mellan det världsliga och det utomvärldsliga.
Begreppet artefakt kommer i denna uppsats definieras likt Sorgenfreis beskrivning då vi är av åsikten att hans definition var den som upplevdes tydligast och mest lättförståelig. Därav kommer begreppet artefakt definieras som ett fysiskt föremål som är skapat av människor i syfte att symboliseras och kopplas ihop med en större helhet, till exempel en vigselring som syftar till äktenskapet mellan två människor. I presentationen av resultatet används begreppet artefakt när respondenten beskriver fysiska föremål med förbindelse till religion eller kultur.
2.2 Symbol
!
En symbol kan enligt SAOL(2019, symbol) ha följande två betydelser. Den första beskriver en symbol som en figur, antingen ritad eller skriven, där innebörden är avsedd. Den andra beskrivningen förklarar en symbol som en företeelse som mer eller mindre tydligt förklarar en annan företeelse.
Symboler förklaras enligt NE (2019) som mångtydigt. En symbol kan vara ikoniska tecken, uttryckligt bestämda förbindelser kopplat till sociala enheter, länder eller partier. Symboler kan även vara delar av associationskedjor där symbolens mening är justerbar och obestämd. Inom religioner åskådliggörs och förkroppsligas det transcendentala av symboler så som bilder, föremål och sakramentala handlingar.
Ingvild Sælid Gilhus och Lisbeth Mikaelsson är båda religionsprofessorer vid universitetet i Bergen. Gilhus och Mikaelsson (2003, 125) beskrivet en symbol som ett mångtydigt tecken där betydelsen är komplex. Författarna menar att symboler kan referera till någonting större, någonting som presenterar en annan idé, mening eller tankeställning. Ett exempel på en representation av en symbol skulle kunna vara att ett kontrakt mellan två parter slutits och därav delas en symbol som en påminnelse om detta. Gilhus och Mikaelsson (2003, 125) beskriver även att symboler kan fungera som vägvisare inom olika kulturer och religioner.
Begreppet symbol kommer i denna uppsats definieras likt Gilhus och Mikaelssons beskrivning då vi anser att deras beskrivning är den som tydligast förklarar begreppets komplexitet och bredd. Alltså, att begreppet symbol är ett komplext och mångtydigt tecken som refererar till något större som kan agera vägvisare inom olika kulturer och religioner.
Då begreppet symbol kan anses vara ett komplext begrepp att definiera, samt att alla artefakter de facto är symboler, kommer begreppet symboler inte förekomma lika frekvent som begreppet artefakter i denna uppsats. Vidare i denna uppsats kommer artefakter benämnas som fysiska föremål skapade av människor medan symboler alltså kan existera i icke-fysiska former. Alla artefakter är symboler, dock är inte alla symboler artefakter.
2.3 Globalisering
!
Begreppet globalisering hörs i flertalet sammanhang och situationer såsom ekonomisk, kulturell och politisk. Sociologen Roland Robertson (1992) beskriver i Globalization - Social Theory
and Global Culture globalisering som ett koncept där det intensifierade trycket på kunskap om
världen omfamnas (1992, 8). Robertson menar att begreppet globalisering ofta används lösryckt och därför blir dess faktiska innebörd till viss del svårtytt. Han uttrycker att globaliseringsbegreppet uppkommit ur det ‘globala medvetandet’ som tyder på förståelse och medvetenhet om andra kulturer runt om i världen, ofta i socioekonomiska kopplingar (Robertson 1992, 8). Medan begreppet globalisering är ett relativt nytt begrepp som under senare tid skapat många diskussioner om dess innebörd finns vissa grundläggande drag där det beskrivs som ett begrepp vilket uttrycker ett samband mellan alla världens länder. Samtidigt som globalisering ofta används i kontakt med modernitet anser Robertson att det är viktigt att inte likställa dessa två begrepp (Robertson 1992, 8).
Religionssociologen Peter Beyer (2006) beskriver i Religions in Global Society att begreppet globalisering speglar de band som människor världen över har skapat via globala marknader och massmedia, därför används även begreppet marknadisering för denna företeelse. Han skriver också att det är ett relativt nytt begrepp som ger tvetydiga definitioner. Han menar att vissa beskriver globalisering som något positivt medan andra uttrycker motsatsen (Beyer 2006, 18). Globalisering har på ett vis ersatt begreppet modernitet och Beyer menar att det används på ett liknande sätt (Beyer 2006, 19). Beyer beskriver att begreppet kapitalism och ekonomi ofta framkommer i samma sammanhang som begreppet globalisering och att begreppet globalisering ofta framkommer i tider kopplade till stora förändringar. Som exempel att begreppet globalisering yppades mer tydligt när Sovjetiska imperiet upplöstes (Beyer 2006, 18).
Vidare kommer vi i denna uppsats definiera begreppet globalisering som ett begrepp vilket bidragit till skapandet av nya band mellan människor världen över. Vi kommer inte fokusera på begreppet från ett ekonomiskt eller politiskt sammanhang utan snarare ur en kulturell och social kontext.
2.4 Kulturell appropriering
!
För att enklare förstå begreppet kulturell appropriering fordras en grund kring vad en kultur är ur ett sociologiskt perspektiv, samt vad ordet appropriering innebär. Enligt NE(2019, kultur) definieras kultur som levnadssätt, traditioner och seder inom en större folkgrupp så som inom ett land eller en religion. Detta är följaktligen vad en viss grupp av människor gör, tänker och lever efter. Oxford Dictionaries (2019, kultur) definierar kultur som att det är åsikter och tankar som människor i en specifik grupp, organisation eller ett land delar med varandra. Oxford Dictionaries (2019, appropriering) beskriver att appropriering är när man tar något som tillhör någon annan utan deras tillåtelse. Alltså, exempelvis när någon från en kultur anammar och lägger beslag på utmärkande egenskaper från en annan kultur utan att visa respekt för den senare kulturen. Genom att söka på ordet appropriering på synonymer.se dyker synonymer såsom tillägna sig, lägga beslag på och beslagta upp bland förslag på synonymer (synonymer.se). NE(2019, kulturell appropriering) beskriver att kulturell appropriering är när enskilda individer eller företag på ett respektlöst sätt använder sig av attribut som förknippas med andra kulturer som ofta är förtryckta minoritetsgrupper. NE (2019, kulturell appropriering) menar även att begreppet kulturell appropriering ofta används under yrkesmässiga former exempelvis när ett modeföretag producerar produkter med kulturellt betingade symboler. Man menar även att begrepp som kulturlån eller kulturstöld kan användas istället för kulturell appropriering. Detta ger också en tydligare bild av vad kulturell appropriering kan innebära.
Montero (2014) beskriver kulturell appropriering som kulturellt beslagtagande och menar att det är föreställningen att en minoritets kulturella uttryck kan övertas och urholkas på sitt innehåll av medlemmar i en dominerande kultur. Författarna till Borrowed power: Essay on
cultural appropriation Bruce H. Ziff och Pratima V. Rao (1997) definierar kulturell
appropriering likt ovanstående beskrivningar men menar även att dessa beskrivningar är för simpla för att utgöra ett så pass komplext problem. De ställer frågan vad som egentligen menas med att tillskansa sig kultur och menar även att det är svårt att definiera när kulturell
appropriering sker då det enligt dem finns olika grader kring beslagtagande av någon annans kultur. Författarna menar att det kan vara svårt att definiera detta fenomen då det finns vissa former av kulturell appropriering som är mer tydliga än andra mer subtila situationer (Ziff och Rao 1997, 1–2). Enligt NE(2019, kulturell appropriering) är begreppet kulturell appropriering belagt i det svenska språket från och med år 2013 och kan i och med detta framstå som något relativt nytt begrepp. Bibliotekarien och frilansskribenten AmraBajric beskriver att kulturell appropriering inte på något sätt är ett nytt fenomen då hon menar att det finns tydliga förbindelser till bland annat den västerländska kolonialiseringen av resten av omvärlden (Bajric 2015).
Vi kommer i denna uppsats definiera begreppet kulturell appropriering enligt Oxford Dictionaries definitioner av kultur och appropriering då vi anser att de övriga definitionerna utformar kulturell appropriering som något direkt negativt och vi anser att det i dessa definitioner saknas nyanser av detta begrepp. Hädanefter kommer således kulturell appropriering definieras som när en kultur, som kan vara människor i antingen en grupp, organisation, land, etc. anammar och lägger beslag på utmärkande egenskaper från en annan kultur utan att visa någon direkt respekt för den senare kulturen.
2.5 Populärkultur
!
För att förstå begreppet populärkultur fordras att dela upp förklaringen i två delar likt professorn Simon Lindgren som är verksam vid sociologiska institutionen på Umeå universitet. I sin bok
Populärkultur - teorier, metoder och analyser beskriver Lindgren (2009, 17) ordet ”populär”
som ständigt skiftande och som befinner sig i en ständig kamp om utrymme och publik. Vad som är populärt är föränderligt och styrs av attraktionskraften till publiken. SAOL (2019, populär) förklarar ordet populär som antingen någonting som är allmänt omtyckt i mindre eller större grupper eller något som är lättillgängligt.
Ordet kultur kan kopplas till många sammanhang och är ett komplext ord att definiera. Lindgren (2009, 27–28) har valt att benämna kultur som meningsbärande uttryck, något som produceras och konsumeras i konst, teater, film, musik, litteratur och andra meningsbärande uttryck. Han benämner även kultur som hur det materiella, intellektuella och andliga kopplas till sättet att leva.
För att återvända till populärkultur skriver Lindgren (2009,17) att begreppet definierar konsumtionen av kulturprodukter som konsumeras av en överhängande del av befolkningen i ett samhälle, såsom mode, litteratur eller musik. Enligt Lindgren (2009, 33) kan populärkultur ha flera olika värden, allt från estetiska till politiska och sociologiska värden. Följaktligen blir begreppet svårt att definiera i och med vad som anses vara populärt är i ständig skiftning då världen och samhället är i ständig förändring. Vidare skriver Lindgren att populärkultur speglar det som människor uppskattar i den tid de lever i (2009, 33). Likt detta förklarar även den mångfacetterade professorn vid University of Mississippi Daniel A. Stout (2001, 5) kortfattat att populärkultur kopplas till konst, underhållning och kulturella objekt som genom publikens acceptans fått stor genomslagskraft i samhället.
Ovan beskrivs begreppet som svårt att definiera och Lindgren fortsätter även problematisera begreppet utifrån andra aspekter i samhället. Han skriver att begreppet populärkultur kan ha omfattande variationer i betydelse beroende på sammanhang (Lindgren 2009, 25).
Vi kommer att definiera begreppet populärkultur utefter hur Lindgren beskriver populärkultur då detta är den definitionen som vi ansåg vara mest distinkt. Alltså kommer begreppet populärkultur definieras i egenskap att det är något som styrs av attraktionskraften hos merparten av befolkningen och att detta ofta är kopplat till mode, konst, inredning och musik.
3. Forskningsöverblick
!
I denna uppsats ligger fokuset på brukandet av religiösa artefakter och symboler av personer i den moderna världen. Det finns en utbredd forskningsansats angående religion i den moderna världen och dess utveckling. Vi har valt att vinkla vår uppsats mot religiösa artefakter och symboler i den moderna världen. Forskning inom detta nischade område är relativt begränsas vilket gör att det kan konstateras att det krävs mer forskning inom detta område. Urvalen nedan sammanfattar utbudet av tidigare forskning kopplat till det valda ämnet.
Under arbetets gång har vi fått ta del av forskning som härrör det ämne som vi valt att inrikta oss på. Bland de första och en av de mest utstickande forskarna var den danske religionsprofessorn Jørn Borup som är verksam vid Aarhus universitet. Hans forskningsartikeln
“Branding Buddha – Mediatized and Commodified Buddhism as Cultural Narrative” från 2016 syftar till att undersöka hur buddhistisk kultur framställs inom media, populärkultur och religion av ett icke-buddhistiskt land, i detta fallet Danmark. Borup utförde både kvalitativa och kvantitativa analyser i danska media, böcker, tidningar och visuell media i sin undersökning. Borup problematiserar att Buddha framställs som cool och stilfull i väst och att Buddha flyttat ut från templet och in till marknaden och menar på att buddhismen porträtteras som allt annat än religion i västvärlden. Borup nämner många exempel på hur buddhismen existerar i vardagen i ett icke-buddhistiskt land. Borup kommer fram till att danskarna generellt sett uppskattar buddhismen, men att den som religion inte utvecklas av danskar utan i så fall av invandrade buddhister från andra delar av världen. Däremot så kommer han även fram till att buddhismen porträtteras huvudsakligen på ett positivt sätt i media, till skillnad från andra religioner, såsom islam. Borup menar även att trots att Danmark och resten av Skandinavien är mer sekulariserade än länder som till exempel USA så visas samma positiva bild av buddhismen med skillnaden att den i Danmark vanligen inte porträtteras som en religion.
Conrad G. Brunk och James O. Young (2012) skriver om kulturell appropriering i förbindelse med religiöst utövande i kapitlet The skin off our backs. De problematiserar hur kolonialisering av olika ursprungsbefolkningar är en form av kulturell appropriering och som har tagit land, konst och ceremonier från dess ursprungliga ägare. Metoden de använder sig av är jämförande litteraturanalyser som är sammanställda efter fältstudier. Litteraturanalyserna behandlar olika ”native communities”, framförallt i Nordamerika och Australasien. Utifrån dessa fältstudier undersöker de när människor utifrån, oftast tillhörande majoritetskulturer anammar religiösa och kulturella egenskaper från dessa native communities. Brunk och Young menar att ursprungsbefolkningars traditioner, språk och religioner utsätts för utrotning genom nya utomstående utövare (Brunk och Young 2012, 93). Författarna reflekterar även över hur situationen kunnat se ut om en minoritetsgrupp tagit del av och brukat en majoritetsgrupps traditioner, kulturer och religioner och beskriver att situationen antagligen inte påverkat majoritetsgruppen avsevärt (Brunk och Young 2012, 93–94). Brunk och Young menar att samtidigt som människors fundamentala rätt till samvetsfrihet och religionsfrihet är central finns även moraliska förpliktelser när en grupp använder sig av eller utövar en annan grupps kulturella eller religiösa traditioner (2012, 94). Författarna fokuserar främst på majoritetsgruppers användning och utövande av minoritetsgruppers traditioner. De fokuserar inte på den kulturella approprieringen av artefakter eller symboler utan lägger sitt fokus på approprieringen av kulturella ceremonier och spirituellt utövande. Brunk och Young menar att
appropriation av artefakter och symboler tydligt kan kopplas till olämplig användning medan appropriering av icke fysiska föremål är svårbedömda. Brunk och Young undersöker om de personer från majoritetsgrupper som använder sig av till exempel minoritetsgruppers ceremonier gör något fel och agerar oetiskt. Det vill säga, om brukaren kan anklagas för kulturell appropriering eller om hen utövar sin samvetsfrihet och religionsfrihet. Till detta kopplar författarna new age-utövare som en central del av dagens kulturella appropriering (Brunk och Young 2012, 95). Avslutningsvis redogör Brunk och Young för att det inte tvunget måste vara etiskt fel att bruka andra kulturers traditioner men de menar att om brukandet sker krävs vissa förpliktelser för den utövande kopplat till utövandet. De ger som exempel på dessa förpliktelser att det inte skall skada eller såra andra människor eller omgivningar om man väljer att utöva andras traditioner. I detta kapitel beskriver Brunk och Young tre invändningar till när appropriation skadar mer än rätten till samvetsfrihet och religionsfrihet ger individen som brukar andras traditioner. Dessa tre invändningar beskriver kulturell appropriering som något som hotar den kulturella identiteten genom deformation och förvanskning, något som tar formen av kulturell stöld och till sist något som skapar en form av kränkning (Brunk och Young 2012, 110).
Eric Haley, Candace White och Anne Cunningham skriver i sitt kapitel Branding religion:
Christian consumers’ understandings of christian products i boken Religion and popular culture - studies on the interaction of worldviews, om marknadsföring och branding av kristna
varor bland unga vuxna i USA. Haley et.al menar att det under de senaste åren varit en stor tillväxt av kristna produkter, samt större tillväxt i brukandet av dessa produkter. De menar att vissa kristna har omfamnat marknadsföringen av kristna varor och produkter för att göra kristna värderingar mer populära bland unga vuxna i USA. Enligt Haley et.al verkar det även fungera. Haley et.al förklarar att nutida religion är ett av de ämnen inom amerikanska studier som är minst forskat kring och har därför valt att göra denna studie. Författarnas huvudfokus under detta kapitel är marknadsföringen av religion där konsumenterna är vuxna människor som identifierar sig som kristna. Samt hur dessa konsumenter införskaffat sig kristna varor, såsom accessoarer och heminredning (2001, 269–270). Författarnas studie är baserad på intervjuer med 15 deltagare där alla respondenter är vuxna i åldrarna 18–36 år som identifierar sig som kristna. I resultatet delar författarna in sitt resultat i två olika kategorier som de kallar “Nonusers” och “Users”. De i kategorin nonusers var sju personer. Dessa sju personer sade att de personligen inte köpte eller använde sig utav kristna varor. Inom denna grupp uppstår det för forskarna ett dominerande tema. Detta tema var att denna grupp förenade perceptuella
konflikter mellan en kristen ideologi och marknadsföringen av kristendomen och kristna varor på ett kognitivt sätt. Alltså, att marknadsföringen av kristna varor och produkter skapade en konflikt till den kristna ideologin. När forskarna istället studerade den andra kategorin, som de valt att kalla users finner de att den dominerande anledningen att köpa och använda kristna varor var för att dessa personer mådde bra av det. Att må bra genom dessa köp och användning av kristna varor uttrycktes på tre huvudsakliga sätt: att må bra genom att tillhöra, göra rätt sak, samt att uttrycka stolthet över att vara kristen (Haley et.al 2001, 277–279).
Advokaten och antropologen Rosemary J. Coombe (1997) skriver i The Properties of Culture
and the Possession of Identity: Postcolonial Struggle and the Legal Imagination om den “vita
elitens” stöld av andra kulturella former än den de hör till i syfte till egen vinning och prestige. Samt hur den vita eliten rättfärdigar detta genom att de tolkar kulturella former och gör till sitt eget (1997, 75). Författaren använder sig av Globe and Mail-debatten som år 1992 skedde i Kanada. Debatten handlade om rätten eller förbudet att tolka andra kulturer än sin egen (1997, 74). Coombes redogör genom jämförande analys av brev inskickade till tidningen The Globe
and Mail för att skildra båda sidor av konflikten om vem som har rätt att skriva om och tolka
andra kulturer. Ena sidan ansåg sig ha rätten att tolka kulturer tillhör den som kan identifiera sig mest med kulturen och att godkännande behövs för att utomstående skall ha tillåtelse att skriva om andras kulturer än sin egen. Den andra sidan menade att ens samvetsfrihet och fantasi inte skall kontrolleras och hindras av lagar om appropriering och att man inte skall behöva fråga om lov för att skapa historier om andra kulturer (1997, 77).
För att besvara vems rösten är som ligger bakom en tolkning av en viss kultur och huruvida det kan räknas in som stöld av en annans kultur förklarar Coombe att det är enskilda fall som skall avgöra rättigheten eller förbudet av kulturell appropriering kopplat till den nämnda kulturen (1997, 93). Hon skriver att det på grund av den postkoloniala tiden och det postmoderna omfånget av kulturer är svårt att urskilja var en kultur börjar och var den slutar (1997, 93). Avslutningsvis skriver Coombe att politiken bör bära ansvaret för debatten om kulturell appropriering och att det inte är läran om varandet som bär detta ansvar (1997, 93).
! ! ! ! !
4. Metod
!
4.1 Val av metod och tillvägagångssätt
!
För att samla in empiri till denna uppsats utfördes nio enskilda semi-strukturerade intervjuer som varade mellan ca 30–50 minuter. Det varierar huruvida enbart en eller båda av oss deltog under varje specifik intervju. Intervjuerna ägde rum på olika platser men samtliga skedde i så lugn miljö som möjligt för att respondenterna skulle känna sig bekväma i samtalet. Intervjuerna spelades in med två olika digitala verktyg som säkerhetsåtgärd om inspelningen på ett av de digitala verktygen hade felat. Efter utförd intervju transkriberades var och en av intervjuerna, detta var en uppgift som delades upp mellan oss så jämbördigt som möjligt. Efter detta gick vi tillsammans igenom den transkriberade texten och hur detta sedan brukades beskrivs mer utförligt under analysens första del.
Den metod som använts för att samla in empiri för att besvara uppsatsens syfte och frågeställningar är en kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer där en så kallad ”tratt-teknik” tillämpats under våra intervjuer enligt Forskningsmetodikens Grunder (Patel och Davidson 2011, 78). Tratt-teknik innebär att den som intervjuar använder stora öppna frågor i början av intervjun och går in på mer specifika frågor mot slutet. Exempel på hur stora öppna frågor brukades som inledning är förslagsvis frågan om respondenten kan nämna några religiösa artefakter eller symboler i allmänhet och följdes sedan av en mer begränsande fråga då respondenterna ombads nämna sina egna religiösa artefakter och symboler. Då intervjuerna var semistrukturerade tillät oss som intervjuade att ställa ett flertal följdfrågor under intervjuns gång om vi upplevde att ett svar behövde utvecklas. Valet av kvalitativa metoder grundar sig i intresset att undersöka meningar och betydelser snarare än kvantitativa undersökningar som fokuserar på statistik (Alvehus 2019, 20). Docenten Johan Alvehus vid Lunds universitet, belyser att en kvalitativ metod även kan riktas till kvantitativa sammanhang genom till exempel liknande svar från respondenterna. Genom dessa svar kan man analysera teman och tendenser kopplat till de urvalen gjorda bland respondenterna (2019, 21).
Vi anser att presentationer av samtliga respondenter som inleder sammanställningen av deras intervjuer var nödvändig då det ger arbetet validitet. Kvalitet och validitet finner man i en forskning där man förstår innebörden av i detta fall, respondenternas livsvärld och vilka företeelser som framkommer (Patel och Davidson 2019, 133). Därför ansåg vi det vara viktigt
att ha beskrivande presentationer av samtliga respondenter utan att äventyra deras konfidentialitet. God validitet i en kvalitativ undersökning går inte att mäta i arbetets skilda delar utan är något som genomsyrar hela forskningsprocessen (Patel och Davidsson 2019, 134). Fortlöpande reflektioner och ifrågasättande av arbetets alla delar har genomförts mellan oss författare via ömsesidiga samtal under arbetets gång. Johan Alvehus (2019, 127–128) förklarar begreppet hantverksvaliditet som ett arbetssätt med kontinuerliga tillbakablickar och kontroller av arbetsprocessen. Dessa ständiga kontroller handlar om att man ständigt reflekterar över och ifrågasätter arbetets alla delar vilket påvisar god hantverksvaliditet. Eftersom denna typ av kontroller utförts kontinuerligt under arbetets gång anser vi att vår uppsats påvisar en god validitet.
Vi har grundat vår uppsats i tidigare forskning och gjort medvetna val gällande respondenter för att kunna få fram användbart material. Alvehus (2019, 130) skriver om autenticitet som något som ger en uppsats god validitet. Autenticitet, i exempelvis kvalitativa intervjuer framhåller hur respondenterna kan känna igen sig i resultatet och annat material som omskrivs i arbetet. Vi har under arbetets gång försökt hålla en autentisk bild av respondenterna genom att vi inte tillskriver dem någonting som de själva inte förkunnat för oss och vi delger heller inte mer än nödvändigt av informationen om dem. Detta för att skapa en god validitet i uppsatsen. Uppsatsens reliabilitet är svår att stärka då en omprövning av forskningen skulle kräva nya respondenter (Alvehus 2019, 126). Problematiken med att använda nya respondenter beror på att deras innehavande av religiösa artefakter och symboler troligen kommer att skilja sig från respondenternas innehavande i denna studie. Samt att deras förbindelse till huruvida dessa artefakter och symboler är religiös eller inte också kan skilja sig från respondenterna i denna studie. Alltså, nya artefakter och symboler kan leda till ett annat resultat. Även respondenternas yrkesbefattning kan påverka intervjusvaren då de kan influeras av sina yrkesval utifrån sina egna erfarenheter i deras profession.
För att nå en bättre validitet och reliabilitet i denna uppsats hade en trianguleringsmetod för att samla in empiri varit bättre än den valda metoden (Patel och Davidson 2019, 135). Detta tack vare att enbart ett sätt att undersöka saker på inte alltid är det enda rätta. Genom en metodtriangulering hade istället olika metoder kunnat kombineras ihop genom att utgå från mer kvantitativa metoder för att sedan bredda och fördjupa undersökningen med kvalitativa metoder. Detta var en metod som inte hanns med att genomföra på grund av tidsbegränsning.
4.2 Metodkritik
!
Alla metoder har naturligtvis sina brister och vi vill därför redan nu uttrycka att dessa nio intervjuer inte kan ge en fullständig bild över gemene mans personliga åsikter om religiösa artefakter och symboler. Ytterligare en kritik till val av metod är det faktum att samtliga av respondenterna är medvetna om vårt val av framtida yrke och det kan finnas en risk att detta på något sätt kan ha påverkat deras svar, framförallt på frågorna gällande den offentliga sektorn. Det finns även en risk att de beskrivande introduktionerna av varje respondent kan ge läsaren en vinklad bild av respondenterna och deras svar. Med det menas att läsaren kan ha förutfattade meningar om respondenterna kopplade till kön, ålder och yrkesbefattning.
Under vissa av intervjuerna kunde inte båda intervjuarna deltaga på grund av yttre omständigheter. Det mest optimala hade varit om båda av oss hade deltagit vid varje intervjutillfälle. Detta på grund av att det som inte sägs, så som kroppsspråk och ansiktsuttryck inte går att ta del av om man enbart lyssnar på en ljudinspelning. Samtidigt anser vi att det kan ha varit en fördel då två intervjuare mot en ensam respondent kan skapa ett maktförhållande hos de som intervjuar och göra respondenten mindre bekväm i samtalet. På grund av detta fick den som transkriberade emellanåt skriva in detta i den skriftliga delen för att göra resten av samtalet begripligt. I och med att det varierade huruvida en eller båda intervjuarna deltog fanns också en möjlighet att identifiera skillnader mellan de enskilda intervjuerna och de som utfördes med två intervjuare. Detta var något som inte utfördes under denna uppsats på grund av tidsbrist men som hade varit en intressant vidareutveckling av uppsatsen. Önskemålet var att varje intervju skulle ske i så lugn miljö som möjligt för att respondenterna skulle känna sig bekväma i samtalet. Men under två intervjuer blev det stundtals hög ljudvolym runt omkring oss då dessa intervjuer ägde rum i en offentlig byggnad. Dessvärre var det enda möjligheten för dessa två respondenter att deltaga under intervjuernas avsatta tid och följaktligen pausade vi dessa intervjuerna och inspelningarna när det fördes som värst oväsen för att sedan snabbt återuppta intervjuerna.
Om fler metoder än enbart intervjuer hade använts, såsom enkäter och litteraturstudier hade resultatet högst troligen sett annorlunda ut då det inte är generaliserbart utifrån endast en metod. Med andra respondenter kan resultatet ha sett mycket annorlunda ut. Med tanke på den begränsade tiden som uppsatsen omfattar ansågs detta dock inte vara möjligt då det inte enbart varit tidskrävande i form av sammanställning av det eventuella materialet, utan även mycket
tidskrävande att få in svar från personer som äger religiösa artefakter och symboler. Emellertid anses insamlingen av empiri vara tillfredsställande till en uppsats med denna omfattning.
4.3 Avgränsningar
!
Vi har gjort medvetna avgränsning bland våra respondenter då vi endast tillfrågade personer i vår indirekta omgivning som vi var medvetna om äger religiösa artefakter och symboler. Man kan likställa detta med det som Patel och Davidson (2019, 141) beskriver som snöbollsurval, där olika personkontakter bidrar till kontakt med relevanta respondenter. Utifrån de som visade intresse för att deltaga i en intervju valdes sedan de som var tillgängliga för ett möte under den angivna tiden för denna uppsats. Målet var att få ett så brett åldersspann som möjligt på våra respondenter, samt fördela lika många kvinnliga som manliga respondenter i den mån det gick. Ingen avgränsning om innehavandet av specifika religiösa artefakter eller symboler har gjorts då alla typer av religiösa artefakter och symboler anses vara lika relevanta för vår uppsats, samt att det för uppsatsens avsatta tid gått åt allt för mycket tid för att finna personer med specifika religiösa artefakter och symboler och som även var villiga att ställa upp på intervju.
Vi tror att vi hade kunnat specificera vår forskning mer till särskilda religioner, alternativt fått en mer fördjupad bild av användandet av religiösa artefakter eller symboler och det moderna sättet att bruka religion idag om vi haft tillgång till mer respondenter och med en större spridning av respondenter istället för som nu då vi fått empirin från människor i vår indirekta omgivning.
Enkäter och litteraturstudier valdes medvetet bort som grund till denna undersökning då ett samtal via intervjuer presumerades ge en djupare förståelse av respondenternas egna religiösa artefakter och symboler. Tack vare valet av semistrukturerade intervjuer kunde eventuella följdfrågor ställas direkt om något svar upplevdes vara oklart och på så sätt undveks funderingar i efterhand gällande innebörden av respondentens svar.
4.4 Forskningsprocess
!
De intervjufrågor som formulerats syftar till att besvara de tre frågeställningarna. Frågorna delades in i sju olika kategorier där varje kategori belyste liknande teman och frågor (Bilaga 1). Detta för att enklare kunna koppla följdfrågor till respondenternas svar (Patel och Davidson 2011, 78). Tack vare tidigare kunskaper om att respondenterna redan ägde olika religiösa artefakter och symboler ansågs det att frågor gällande den eventuella betydelsen för dessa kunde ställas tidigt i intervjuerna. Före varje intervjutillfälle skickades ett informationsbrev ut. I detta informationsbrev fick respondenterna ta del av intervjuns utförande, de etiska reglerna samt förväntad tidsåtgång (Bilaga 2). Efter att respondenterna läst igenom informationsbrevet återkopplade de till oss med sitt godkännande. I början av intervjun har respondenterna informerats om hur vi valt att definiera begreppen artefakt och symbol. Detta för att upplysa respondenterna om innebörden av dessa ord och minimera eventuella missförstånd eller meningsskiljaktigheter.
4.5 Forskningsetik
!
Vi är väl medvetna om, och har tagit del av Vetenskapsrådets forskningsetiska principer (Vetenskapsrådet 2020) gällande personlig information om respondenterna och alla intervjuer är därför helt konfidentiella och att alla respondenter är anonyma. Respondenterna namnges därför även med fiktiva namn senare i presentation av resultatet. Dock ansågs det enligt oss relevant att beskriva samtliga av respondenternas kön, vilken del av landet de bor i, deras yrke och huruvida respondenterna anser sig vara religiösa eller inte, samt deras eventuella religiösa bakgrund. Detta för att ge läsaren en tydligare bild av respondenterna och delvis för att kunna använda som en förklaring till varför deras svar kan ha varierat. Framförallt när det kommer till frågorna om den offentliga sektorn då det för oss blev tydligt att de som jobbar inom den offentliga sektorn svarade utifrån sin profession. Patel och Davidson (2019, 96–97) belyser vikten av att informera respondenten om syftet med undersökningen. Därför skickades ett brev med information kring kommande intervju ut till respondenterna. På så sätt kunde var och en av respondenterna i lugn och ro läsa igenom vad vi förväntade oss av dem, samt vad de kunde förvänta sig av oss. När respondenterna tagit del av informationen återkopplade de till oss med ett godkännande av intervjuns utförande och deras rättigheter. Vid intervjutillfället upprepades den fullständiga informationen som tidigare skickats ut.
5. Redogörelse för ”Four narratives in the sociology of religion”
!
I detta kapitel redogör vi för religions- och antropologiprofessorerna Meredith McGuires och James Spickards teori “Four narratives in the sociology of religion” (Fyra narrativ av religioners sociologi) beskriven i Religion: The Social Context (2002, 283–325). Som tidigare nämnt kommer resultatet analyseras utifrån denna teori.
McGuire och Spickard uttrycker vikten av att förstå hur samhället utvecklats och hur det är strukturerat idag för att i sin tur kunna förstå religioners utveckling i framtiden. McGuire och Spickard beskriver en globalisering i samhället och menar att detta är en faktor till den moderna världens religiösa situation (2002, 283). McGuire och Spickard anser att tidigare forskning i detta ämne inte är kopplat till narrativ av religiositet av verkligheten. McGuire och Spickard menar att tidigare forskare försökt förklara dessa fyra narrativ genom termer som styrs av forskarnas egna fantasier “Isolated data do not make sense all by themselves, however; they make sense only when embedded in a story that gives them meaning” (2002, 285). Istället försöker McGuire och Spickard förklara den moderna världens religioner genom fyra narrativ. McGuire och Spickard (2002, 284) förklarar den moderna världens religionsformer utifrån fyra narrativ av religioners sociologi. Med moderna världen syftar McGuire och Spickard framförallt till utvecklingen i västvärlden och hur det sett ut de senaste århundraden, men menar också att de länder som inte tillhör västvärlden även påverkats av hur religioners förändrats under det senaste århundradet. Syftet med dessa narrativ är att tolka religionens plats idag och beräkna framtiden för religion i den moderna världen (McGuire och Spickard 2002, 283). McGuire och Spickard (2002, 285) menar att vissa sociologer ser ett försvinnande av religion i vardagen medan andra ser en ökning av religion hos den ensamma individen. Samtliga fyra narrativ beskriver grundläggande bilder av hur religion tar plats i den moderna världen och hur den kan komma att utvecklas. Var och en av dessa narrativ framställer fundamentala egenheter samtidigt som de behandlar samma religionssociologiska ämne kopplat till modern religiositet och religioners utveckling. Därför kan det förekomma liknande beskrivningar av hur narrativen framställs då de har överlappande beskrivningar. Narrativen benämns Secularization,
Reorganization, Individualization och Supply-side market analysis. Dessa fyra narrativ har
översatts från engelska till svenska och kommer att benämnas som “sekularisering”, “omorganisering”, “individualisering” och slutligen “det religiösa marknadsutbudet”.
5.1 Sekularisering
Det första narrativet, Sekularisering, beskriver hur religion har flyttats från det gemensamma till det individuella och privata. Förr var bland annat kyrkor mer centrala i det vardagliga livet men när fler och nya organisationer bildades skingrade sig befolkningen från det gemensamma och skapade nya grupper, både religiösa och icke religiösa. Yrkesgrupper i religionerna sekulariserades och nya yrkesgrupper skapades, till exempel människor som tidigare gick till pastorn för rådfrågning besöker kanske idag en psykolog. Även dagens digitalisering påverkar religionens plats i den moderna världen. Lokala religiösa organisationer slåss om uppmärksamheten gentemot olika typer av “massunderhållning”. Människor påverkas mer av varandra och det stora samhället vilket leder till att religion som ofta varit kopplat till det lilla samhället nu kommer i skymundan (McGuire och Spickard 2002, 286–287).
Religion har i den moderna världen flyttat från det offentliga till det privata där den formar individens moral och privatliv. En orsak till religioners privatisering och individualisering förklarar McGuire och Spickard beror på pluralism. ”The ‘growing pluralism’ version of the secularization narrative tells us that religions are threatened by the presence of multiple views of the world” (McGuire och Spickard 2002, 288). Alltså har människors världsbild vidgats och nya aspekter av religion uppstår. Även människors ökade önskan av rationalitet i vardagen påverkar religioners inflytande (McGuire och Spickard 2002, 287–288).
Sammanfattningsvis bygger detta första narrativ på att religion har fått en mindre synlig plats i samhället på grund av det stora utbudet av religiösa valmöjligheter som presenteras i den moderna världen.
5.2 Omorganisering
!
Det andra narrativet, Omorganisering, syftar till hur religioner i den moderna världen förflyttats och förskönas för att platsa in i samhället. I den moderna världen letar man efter grupperingar där man känner sig behövd och kan få hjälp att utvecklas till sitt bästa jag. Nya grupperingar, stora som små, lägger stor vikt i att hjälpa individen medan gamla grupperingar fokuserar på de stora gemensamma målen. Dessa typer av nya grupperingar bidrar till att återskapa en liknande religiös och lokal gemenskap som exempelvis de kristna grupperingarna bidrog till förr. Som ett resultat av globaliseringen och massmedias inflytande på den moderna världen väljer
människor att ta kontroll över sitt eget öde och fokuset från en stor gruppering flyttas till familjära konstruktioner (McGuire och Spickard 2002, 289–291). För att sammanfatta det andra narrativet är de nya och ofta lokala grupperingarna bättre på att tillgodose individers personliga behov och skapar en känsla av gemenskap.
5.3 Individualisering
!
Det tredje narrativet, Individualisering, syftar till att varje individ väljer och vrakar av det stora smörgåsbord som de olika religionerna presenterar snarare än att köpa det färdiga ”paketet”. En religiös mångfald har skapats. Detta narrativ är till synes lik omorganiseringsnarrativet där nya grupperingar skapas och varje individ blir sedd och behövd inom denna gruppering, man syftar snarare till det helt fria valet av ens religiositet. Detta narrativ utläser inga behov av gemensamma organisationer eller grupperingar, färdiga paket eller övningar. Nya former av religiositet, enligt detta narrativ syftar till att en religiös mångfald inte bara mellan religioner utan även inom religioner. Förr följde anhängare den bestämda ledaren men nu kräver anhängare att få sin talan hörd (292). Denna typ av religiositet har inga gränser och kopplas ofta till en form av spirituellt självstyre. McGuire och Spickard beskriver detta som en “religions à la carte” utan traditionella institutionella riktlinjer (McGuire och Spickard 2002, 292–293).
5.4 Det religiösa marknadsutbytet
!
Det fjärde och sista narrativet, Det religiösa marknadsutbudet, syftar till att religioner tävlar om ”kunder” på en religiös ”marknad” med flera hundratals konkurrerande ”företag”. Det kan även finnas vissa grupperingar som har monopol på den religiösa marknaden och dessa företag anstränger sig för att tillgodose kundernas krav och behov. Detta narrativ menar McGuire och Spickard skall fungera som en guide för att förutse den religiösa framtiden (2002, 295). McGuire och Spickard skriver att grupperingar kan förlora kunder i tävlan om att bli störst och menar att grupperingar som önskar behålla sina kunder skall lämna den religiösa tävlingen och istället lägga sitt fokus på att betona övernaturliga aspekter. Detta för att anpassa marknaden till ett större antal kunder. Samtidigt uttrycker narrativet att många kunder fortfarande söker sig till “gammaldags” religioner som lovar sanna svar och frälsning. För att tillgodose alla kunders
behov anpassar sig grupperingar genom att erbjuda både övernaturliga tankar och frälsning (2002, 296).
6. Resultat
!
Under denna rubrik redogörs för de intervjuer som utförts. Var och en av respondenterna kommer att redogöras för individuellt. Detta för att det skall bli så tydligt som möjligt för läsaren vad varje respondent svarade på de olika frågorna. Efter varje utförd intervju har samtliga intervjuer transkriberats utifrån de inspelningar som gjordes och det som finns att läsa nedanför under denna rubrik är sammanställningar av dessa transkriberingar. Att transkriberingarna är sammanställda till löpande text är för att underlätta både för läsaren och analysprocessen för författarna. Redogörelsen för varje respondent inleds med en kort bakgrundsbeskrivning av personen för att förtydliga för läsaren och ge läsaren en möjlighet att kunna skapa sig en uppfattning om respektive respondent. Längden på varje sammanställning varierar beroende på respondenternas svar och således längd på intervjun.
6.1 Respondent Viggo
!
Viggo är en man 20-årsåldern och är bosatt i södra Sverige. Han är statligt anställd inom Försvarsmakten. Han har ingen direkt religiös bakgrund bortsett från att han är döpt och konfirmerad i Svenska kyrkan. Viggo anser inte sig själv vara religiös.
På frågan om Viggo äger några artefakter eller symboler och vad dessa eventuellt kan ha för betydelse för honom svarade Viggo att han har ett smycke med ett kors som han fick av sin far i konfirmationspresent. Smycket har ingen religiös betydelse för Viggo utan enbart betydelsen av en gåva och det är heller inte ett smycke som Viggo bär idag.
Till frågan om hans smycke någon gång har uppmärksammats av utomstående svarar han att det har det indirekt. Viggo berättar då om en situation som han tror sig minnas har skett på hans arbetsplats. Han beskriver ett samtal där någon som för honom är främmande sett hans smycke och när de fått reda på vilken stad han kommer ifrån säger “är det inte jättemycket kyrkor där?”.
Viggo antar då att detta är en indirekt fråga huruvida han är kristen eller inte. Viggo nämner att svaret från honom blir att han inte är kristen.
På frågan om Viggo själv uppmärksammat andras religiösa artefakter eller symboler svarar han att en kompis mor som själv inte är muslim hade en liten koran hängandes i backspegeln i sin bil och när han frågade om den fick han reda på att det varit en gåva från en vän i hemlandet med syftet att ge beskydd. Han nämner även att han är ganska säker på att folks inredning inte är valt på grund av ett religiöst syfte. Han har inte uppmärksammat andras kläder eller tatueringar utifrån ett religiöst perspektiv.
När frågan om vad Viggo tycker om religiösa artefakter och symboler i den offentliga sektorn ställs svarar han att han historiskt sett inte tycker att det är något problem med dem i den offentliga sektorn men anser att det bör motiveras om det skapas något nytt som har religiöst syfte eller budskap. Viggo nämner även att han tycker att det måste finnas en bra motivering till varför religiösa artefakter och symboler finns i den offentliga sektorn.
Viggo tycker att det finns olämpliga religiösa artefakter och symboler. Han nämner hakkorset som enligt honom är en symbol med “vridet budskap”, att det till en början var en symbol för en solgud men att den nu är ganska olämplig. Han nämner även det uppochnervända korset som något olämpligt i och med att folk kan ta illa vid sig.
Han nämner att en religiös artefakt som han anser vara lämplig kan bli olämplig om man placerar den i fel sammanhang och ger exempel på detta genom att nämna ett kristet kors på en kyrkogård som lämplig men om man sedan placerar ett kors på en lekplats blir artefakten olämplig.
Han tycker inte att det är några problem med religiösa symboler i den offentliga sektorn men avslutar med orden “rent ut sagt, religiösa symboler bör inte finnas i offentliga sektorn om det inte är kopplat direkt till en specifik religion som utövas”.
När frågan om Viggo anser att det finns någon skillnad beroende på vem som bär de religiösa artefakterna eller symbolerna ställs svarar han att han anser att det finns en skillnad. Han menade på att man skall vara försiktig med vilka symboler man använder om man jobbar för staten. Han tyckte även att det är olämpligt att man har religiösa symboler så fort man inte representerar sig själv i person utan representerar staten eller något större. Han ansåg detta då man inte representerar sig själv som enskild individ eftersom man representerar exempelvis
polisen. Han använder sig även av exempel från sin egna arbetsplats och förklarar att man inom försvarsmakten inte kan stå i en uniform och skrika “jag är muslim och det är den enda religionen” för att man inte gör detta som en enskild individ utan representerar hela försvarsmaktens anda, och anser att det är fel.
6.2 Respondent Glenn
!
Glenn är en man i 30-årsåldern och är bosatt i södra Sverige. Han arbetar som hantverkare. Glenn har kristna föräldrar och hans far har länge varit aktiv inom Svenska kyrkan och är det fortfarande. Glenn har själv gått i kyrkan mer eller mindre varje söndag under sin uppväxt men ansåg sig vara dittvingad och slutade gå till kyrkan när han var 8–9 år gammal. Glenn är både döpt och konfirmerad men anser sig inte idag vara religiös.
Han äger några religiösa artefakter och nämner en Buddhastaty och drömfångare. Dessa artefakter har varit i hans ägo i några år och på frågan om de har någon religiös betydelse svarar han att de inte har det och nämner att Buddhan ser kul ut men att den inte är mer spirituellt laddad än att den är fin att titta på. Han säger även att drömfångarna är fina i sig men att han inte känner att de har en större betydelse. Han har själv inhandlat Buddhastatyn och köpte den för att han alltid velat ha någon typ av marmorbyst och för att den skulle passa perfekt i hans tidigare bostad. Drömfångarna har hans fru köpt och för honom har de ingen religiös betydelse. Han kan inte komma ihåg att de uppmärksammats av utomstående mer än att någon kan ha frågat om det är en drömfångare. Han anser inte att hans religiösa artefakter blivit ifrågasatta. Då ställs även frågan om någon trott att han har dem på grund av en religiös eller spirituell mening och på den frågan svarar Glenn att han inte tror det med tanke på att gemene man har en Buddhastaty nuförtiden och att den enligt honom upplevs mer som en kommersiell grej än en religiös artefakt. “Det känns mer som en inredningsdetalj än att den skall fylla ett syfte, något spirituellt så att säga”. Han nämner liknande angående drömfångarna, inget direkt uppmärksammande utan mer kommersiellt.
På frågan om han uppmärksammat utomståendes religiösa artefakter eller symboler nämner han att när han ser en drömfångare hos någon annan drar han kopplingen till amerikanska urinvånare. Han nämner även att han tänker att personen är kristen om han ser ett kors hemma
hos någon och tycker att det är intressant. Glenn nämner att han tänker för sig själv “se där, han är nog jude” om han ser någon gå med en kippa, men lägger ingen värdering i det. När frågan om han reagerar mer på ett kors än en Buddhastaty ställdes svarade Glenn att han gör det och tror att det beror på att du vill visa att det betyder någonting för dig om du har ett kors hemma medan en Buddhastaty blivit extremt kommersialiserat och tappat sitt symboliska värde. Han nämner även att han mer ser en Buddhastaty som en inredningsdetalj, något som han inte gör med ett kors.
Glenns åsikter om religiösa artefakter eller symboler i den offentliga sektorn är inget som han direkt reflekterat över men säger att han inte bryr sig så länge det inte påverkar personens jobb eller yrkesutförande. På frågan om hur det kan påverka nämner han som ett exempel barnmorskor som inte vill utföra en abort men att han personligen inte hade påverkats av artefakter eller symboler och att han inte reflekterat över detta.
När sedan frågan om huruvida Glenn anser att det finns mer eller mindre lämpliga religiösa artefakter eller symboler svarar han att han hade tyckt att det varit ganska olämpligt om någon gått runt med en IS-flagga då den står för mycket dåligt som han inte vill sympatisera med. Han säger också att han personligen inte påverkas av att någon exempelvis bär ett kors men att de som är religiösa kanske kan ha problem med det och menar att det uppenbarligen kan uppstå en konflikt om någon bär ett kors och någon annan bär en Davidsstjärna på en arbetsplats då detta kan leda till en diskussion beroende på person.
Glenn ser en skillnad inom vilken del av den offentliga sektorn som religiösa artefakter eller symboler bärs. Han tycker inte att politiker skall skylta med vad de tror på då han anser att man skall skilja på politik och religion för att det ena inte potentiellt skall påverka det andra. Han tycker inte heller att en lärares artefakt eller symbol skall påverka eleverna utan menar att man skall tona ner sin tro i skolan då det finns många elever från olika bakgrunder som det är viktigt att man visar förståelse för.
Sedan ställs frågan om han anser att det är någon skillnad på vem som bär den religiösa artefakten eller symbolen. Då svarade Glenn att han inte förstår varför någon bär ett kors om man inte tror på dess innebörd. Han anser sig bli lite ifrågasättande när människor bär på artefakter som tillhör en religion som hen inte tror på och att man inte skall bära saker som är starkt förknippade med en religion. “Nu drar jag på väldigt stora spakar, du springer inte runt
med ett hakkors på axeln om du inte på något sätt vill förknippas med nazism till exempel”. Glenn nämner även Tors kors som problematiskt och nämner att han har en vän som bär det på grund av sin delaktighet i samfundet Fornsed men att många högerextrema grupper bär det av helt andra motiv, vilket lett till att korset blivit en belastning för hans vän. Glenn förklarar att hans vän måste motivera varför han bär Tors kors om någon ifrågasätter att han bär det.
6.3 Respondent Matteus
!
Matteus är en man i 20-årsåldern och är bosatt i södra Sverige. Han arbetar med IT. Matteus har ingen religiös bakgrund och anser inte sig själv vara religiös.
Matteus äger inga direkta religiösa artefakter eller symboler förutom en julstjärna, däremot så har han två tatueringar med religiös koppling. Den ena är en mandala och den andra är en polynesisk tribal som han är medveten om binder sig till olika religioner och kulturer. Han tatuerade in mandalan för cirka ett och ett halvt år sedan och för honom har den inte någon religiös betydelse. Detta var en tatuering som han gjorde tillsammans med sin mor och syster då dem har en likadan. Han tycker att motivet är snyggt och menar att tatueringen visar samhörighet till familjen. Den polynesiska tribaltatueringen tatuerades in för cirka fyra år sedan. Han ser denna tatuering som ett koncept, att varje mönster har en betydelse men att tatueringen i sig kan ha en spirituell mening för honom men inte en religiös. På frågan hur den polynesiska tribaltatueringen har en spirituell mening för honom förklarar han att den består av många olika mönster som i polynesisk kultur betyder något. Han utgick främst efter mönstrets utseende men nämner också att deras betydelse var viktig för honom.
På frågan om Matteus tatueringar blivit uppmärksammade av någon utomstående svarar han att han fått mycket uppmärksamhet tack vare dem. Under sin studietid i USA menade han att det ofta blev uppmärksammat, mer än hemma i Sverige. Detta på grund av att det inte fanns många tatuerade på hans college i USA då de var rädda för att inte få något jobb efter studietiden och att det är vanligare med tatueringar i Sverige. Han har även fått många frågor om hans tatueringars betydelse och tyckte att dem var coola. På frågan vad han tror att det beror på svarar han att det antagligen är för att de är fina och för att den polynesiska tribalen täcker hela armen vilket enligt Matteus är ovanligt i den delen av USA som han befann sig i. Han har även blivit uppmärksammad för sin mandalatatuering, detta tror han beror på att den är så pass detaljerad
som den är. Han upplever att han fått mer respons i USA än i Sverige och tror att detta beror på att svenskar är mer tillbakadragna och mindre öppna.
De gånger som Matteus själv uppmärksammat andras religiösa artefakter eller symboler har detta ofta skett med andra människor som har tatueringar som kan kopplas till någon religion och att det då skett i ett samtal där båda parter intresserat sig för varandras tatueringar. Han har uppmärksammat dessa artefakter eller symboler för att han ansett dem vara snygga och vill förstå anledningen till varför de valt just den tatueringen och vill få reda på mer om dess betydelse. Matteus är av åsikten att en tatuering som kan kopplas till någon religion ofta är förankrad i religionen på de som har dem i USA medan de som har tatueringar i Sverige mest har dem för att det är snyggt.
Matteus tycker att religiösa artefakter och symboler i den offentliga sektorn är okej så länge man håller det för sig själv. Han tycker dock att det är viktigt på vilket sätt det hanteras och menar att det skulle bli fel om skolan börjar pynta klassrummen med artefakter och symboler kopplade till kristendomen. Så länge man håller det för sig själv och bär artefakten eller symbolen själv utan att det påverkar någon annan så tycker han att det är okej. Han tycker att detsamma gäller inom politiken, att man skall hålla det för sig själv.
På frågan om han tycker att det finns lämpliga och olämpliga symboler menar han att det beror på och att det är väldigt relativt. Han menar att man som enskild individ bär ett ansvar om man blir stött av en symbol eller liknande, och att detta måste kommuniceras om så är fallet. När frågan om huruvida Matteus anser att det är någon skillnad inom vilken del av den offentliga sektorn som dessa artefakter eller symboler finns i menar han att det egentligen inte gör det för honom. Han nämner julen som en konstig situation, då även de som inte är religiösa firar jul som en mysig tradition och att han vill att skolan skall behålla den “mysighetsfaktorn”. Han har minnen från när han själv var liten och att det fanns många religiösa symboler i skolan under julen i december månad, i och med detta har han en positiv anknytning till dessa symboler och kopplar inte dem till något religiöst eller spirituellt.
När frågan om det finns någon skillnad på vem som bär eller visar upp religiösa artefakter eller symboler ställs svarar Matteus att han inte tycker det och menar på att varje person i ett yrke har ett ansvar för det man uttrycker och att man måste kunna skilja på det personliga och det professionella “det spelar ingen roll om man är lärare eller polis”.
6.4 Respondent Egon
!
Egon är en man i 30-årsåldern och är bosatt i södra Sverige. Han är studerande och statligt anställd på försäkringskassan. Egon är döpt och konfirmerad i Svenska kyrkan. Han har religiös bakgrund i Svenska kyrkan via dop, konfirmation, bröllop och begravningar. Han har både varit konfirmationsledare och deltagit i kyrkans unga. Han har tidigare betraktat sig själv som kristen men ställer sig idag tvekande till sin religiösa uppfattning. Han har tidigare haft en nära koppling till Svenska kyrkan men anser att han inte vet var han står idag. Skulle han tillhöra en religion idag skulle det vara kristendomen, samtidigt som han har svårt att acceptera stora delar av det. Han menar att han på senare tid blivit mer medveten.
Egon berättar att han har ett halsband med ett silverkors som han brukade bära. Han tror han fick det av en släkting när han konfirmerades. Korset bar han i 10–12 år fram tills han av medicinska skäl var tvungen att ta av sig det. Därefter ställer han sig tveksam till om man känner tillhörighet till vad artefakten står för. Han förklarar samtidigt att det inte är omöjligt att den hängs runt halsen igen i framtiden “Det lilla silverkorset skulle jag ju kunna bära utan att egentligen identifiera mig som kristen”. Egon äger även ett radband med ett krucifix på samt ett två andra krucifix. Dessa införskaffades under en resa till Rom och är köpta som souvenirer. Dessa artefakter har för Egon ingen religiös betydelse utan är minnen från en resa och en specifik plats.
På frågan om Egons artefakter blivit uppmärksammat av utomstående nämner han att radbandet uppmärksammats någon gång på grund av nyfikenhet och när frågan om han uppmärksammat andras religiösa artefakter eller symboler ställdes svarade han att han att han samma morgon som intervjun äger rum fått syn på en brosch utformad som den åttafaldiga vägen. Han uppmärksammade denna och tyckte den var intressant då han inte tror sig ha sett den på en person tidigare. Vidare förklarar Egon att han kan uppmärksamma personer med tatueringar med kors och tänker att en sådan permanent markering tyder på en stark anknytning till symbolen. Egon berättar att om man skall kommentera andras religiösa artefakter eller symboler bör det ske med mycket nyfikenhet.
På frågan om Egons åsikt om religiösa artefakter och symboler i den offentliga sektorn förklara han att det inte är något som stör honom överhuvudtaget om man bär en religiös artefakt eller symbol. Däremot förklarar han att om en politiker håller tal och hens podium är utsmyckat med religiösa artefakter eller symboler tycker han att det blir underligt. Som följdfråga till det ställs
