Svärd och sandaler i klassrummet-En undersökning av komvux-elevers förhållande till spelfilm

Malmö högskola

Lärarutbildningen

Skolutveckling och ledarskap

Examensarbete

Svärd och sandaler i klassrummet

-En undersökning av komvux-elevers förhållande till

spelfilm

Swords and sandals in the classroom

-A study of adult students relationship with motion pictures

Tobias

Johansson

Lärarexamen 60p

Seminariedatum: 2007-01-17

Handledare: Per Eliasson Examinator: Mats Greiff

Abstract

Syftet med en här uppsatsen var att undersöka vilka egenskaper hos spelfilmer som komvuxelever uppskattar mest, undersöka möjliga förklaringar, samt se hur läraren kan utnyttja detta. Jag har använt mig av en kvantitativ metod i form av enkätundersökningar som bedrivits i fem klasser på ett komvux i södra Sverige. Jag har utgått ifrån fyra teorier i min analys: Psykoanalys, semiotik, kognitivism och feministisk teori. Resultatet som jag kom fram till var att de flesta eleverna föredrog de lite mer lättillgängliga hollywoodfilmerna, som de var mer bekanta med. Det rådde små och få skillnader mellan män och kvinnors

uppfattningar av spelfilmsavsnitten. En vacker presentation verkar viktigare än realism och historisk korrekthet. Detta får istället läggas på läraren att informera om och följa upp. Spelfilm är ett uppskattat pedagogiskt redskap.

Nyckelord: spelfilm, komvux, reception, enkätundersökning, psykoanalys, semiotik, kognitivism, feministisk teori

Innehåll

1.

Inledning

1.1

Syfte

2.

Metod

2.1 Material och källkritik

2.2

Filmerna

2.2.1 Gladiator 9

2.2.2 Spartacus 9

2.2.3 Rome 10

3.

Teori

3.1 Reception och åskådaren

3.1.1 Psykoanalys 13

3.1.2 Semiotik 15

3.1.3 Kognitivism 17

3.1.4 Feministisk teori 18

4.

Analys

4.1 Allmän analys: gladiatorer på film

4.2

Gladiator

4.3

Spartacus

4.4

Rome

5. Avslutande diskussion

6.

Grafer

7.

Källförteckning

7.1

Litteratur

7.2

Internetkällor

7.3

Filmer

8.

Bilaga

1. Inledning

I mediesammanhang är filmen svårslagen när det gäller att nå ut med ett budskap. Den kan när den är som bäst, kombinera det bästa av litteratur, konst, teater och musik till en kraftfull kombination1.

TV och film kan användas på olika sätt som pedagogiskt hjälpmedel. Den kan fungera som en slags ”gästföreläsare” i form av en skickligt gjord dokumentär. Den kan också fungera som en tankeväckare för eleverna, ett sätt att försöka få dessa att sätta sig in i en viss epoks tänkande och miljö. Båda användningssätten kräver naturligtvis att läraren i förväg kontrollerat materialet. Det finns gott om såväl dåliga som felaktiga dokumentärer, TV-program och spelfilmer att snubbla över. Dock kan även en historiskt felaktig film bjuda på spännande miljöer, liksom ett alltför stort intresse vid detaljer kan leda till ett tråkigt

slutresultat2. Många personers historieintresse har kommit från någon av de otaliga spelfilmer som skildrat en historisk händelse. Samtidigt tror jag att många människor gillar spelfilmen för att den, precis som väl berättad historia, är en god förmedlare av spännande berättelser3. Men vilka krav ställer eleverna på den film som visas i klassrummen och hur mycket tar de åt sig av materialet?

Intresset kring mitt uppsatsämne har kommit från funderingar kring användandet av olika former av media i klassrummet som varit aktuellt under min utbildning och praktik. Det kommer också av att jag läst filmkunskap och privat har ett stort filmintresse. Därför bestämde jag mig tidigt för att uppsatsen skulle handla om film i någon form. Men vilken?

Jag behövde något som inte bara skulle fånga elevernas uppmärksamhet utan även något som utspelade sig under en epok som med stor sannolikhet skulle beröras i klassrummet. Jag behövde även ett ämne som jag vet att samtliga elever har någon form av förutfattad uppfattning om. Valet föll på romarriket och ett av denna tids mest berömda och färgstarka inslag: gladiatorer.

1

Gripsrud, J, 1999, Mediekultur, mediesamhälle, MediaPrint Uddevalla AB, Uddevalla, s 52

Zander, U, Karlsson, K-G (red), 2004, Historien är nu-en introduktion till historiedidaktiken, Studentlitteratur, Lund, s 125

2

Zander, 2004, s 131f 3

Snickars, P, Trenter, C (red), 2004, Det förflutna som film och vice versa-Om medierade historiebruk, Studentlitteratur, Lund, s 11

1.1 Syfte

Spelfilm har under de senaste åren blivit mer lättillgängligt än någonsin.

Prissänkningen på DVD-filmer och DVD-spelare har gjort att dessa fortfarande säljer bra. Det finns gott om platser, såväl lagliga som olagliga, på Internet att tanka ner film till sin dator från. Filmintresset borde därför vara relativt stort ibland eleverna, något som lärarkåren i högre grad skulle kunna utnyttja utan att för den saken skull förvandla undervisningen till rena filmstunder. Strävan med den här undersökningen har varit att försöka se vilka

egenskaper hos en spelfilm som eleverna mest tar till sig (samt dess motsats) och som man sedan kan bygga vidare på som lärare. Jag vill samtidigt poängtera att jag inte eftersträvar en rent filmteknisk jämförelse av eleverna (fel ämne).

Hur förhåller sig eleverna till olika filmers sätt att närma sig ämnet gladiatorer? Ser dom annorlunda på en film gjord på 60-talet kontra en som är gjord under 2000-talet? Filmer som beskriver perioden kring romarriket har alltid varit populära. Från tidiga Quo Vadis, via Ben Hur, The Rise and Fall of the Roman Empire och Cleopatra, till modernare filmer som Gladiator, har genren (som vanvördigt ibland kallas för ”svärd och sandal-film”) ofta hittat en stor publik4. Mina hypoteser före undersökningen var att de nyare filmerna generellt skulle tas emot mer positivt, men att de äldre eleverna skulle vara mera positiva till den äldre Spartacus, eftersom jag misstänkte att deras bild av hur perioden kring romarriket tedde sig kanske i högre grad skulle ha påverkats av äldre filmer och att de därför bedömde filmens nivå av realism högre än de yngre eleverna.

De frågor som jag vill undersöka är:

Vilka egenskaper hos en spelfilm uppskattas av mest av eleverna i klassrummet och varför?

Vilken betydelse får detta för läraren?

4

2. Metod

Det har gjorts förvånansvärt få receptionsstudier av filmpublik5. Forskare refererar istället ofta till filmrecensioner som de analyserar för att bilda sig en uppfattning om hur en film togs emot, eller hänvisar de till siffror om antalet biobesökare och inspelade pengar6.

Min undersökning utgår ifrån kvantitativ metod. Jag har låtit elever ur fem klasser på komvux se på tre filmavsnitt och sedan besvara en enkät (se bilaga) där de bedömde vad de nyss sett. Mitt val av film föll på Ridley Scotts Gladiator (2000), Stanley Kubricks Spartacus (1960), och en scen ur TV-serien Rome (regisserad av Mikael Salomon, 2005). Jag har velat ta sekvenser ur filmer som ligger en bit ifrån varandra, såväl tidsmässigt som stilmässigt. Samtidigt har jag försökt att vara mån om att jämföra så snarlika scener med varandra som möjligt för att undvika att ”jämföra päron med äpplen”. Det rör sig om scener som beskriver handgemäng mellan små grupper eller enskilda gladiatorer. Scenerna varierar något i längd men varar alla runt 4 minuter.

Urvalet består av mina ”egna” elever, samt kollegors och var ett

bekvämlighetsurval7. Jag saknade resurser för mer omfattande enkätundersökningar. Åldern och kön kom naturligtvis att vara representerade lite olika och en viss snedfördelning skedde eftersom det knappast finns en jämn fördelning spridd över fem klasser8. Jag påstår inte heller att urvalet är representativt för något annat än svenska komvuxelever9. Ett högre antal klasser hade blivit mer svårhanterligt att sammanställa och det hade dessutom frestat på mina

kontakter på komvux. Som lärarkandidat är man trots allt lite av en gäst i klassrummet. Vissa lärare kan vara känsliga för vad man som lärarkandidat gör med klasser som de har ansvar för. Det intryck som jag har fått under min praktik är att jag som lärarkandidat kan ha haft en fördel i en sådan här undersökning. Positionen medför en liten dos auktoritet som automatiskt kommer med yrket, samtidigt som jag inte hade någon tidigare historia med eleverna. Ingen

5

Hall, J, Church Gibson, P (red), Turner, G, 1998, The Oxford Guide to Film Studies, Oxford, Alden Press, s 210

6

Andersson, LG, Hedling, O (red), Staiger, J, 1995, Modern Filmteori 1, Lund, Studentlitteratur, s 144 7

Trost, J, 2001, Enkätboken, Studentlitteratur, Lund, s 30f 8

Ibid, s26f, 36 9

nära relation har hunnit bildas med testgruppen som samtidigt ändå (förhoppningsvis) har ett visst förtroende för mig10.

Ifyllandet av enkäterna skedde på lektionstid under min närvaro. Detta för att svarsfrekvensen skulle bli så hög som möjligt och för att underlätta bortfallsanalysen11. Det ledde även till en högre grad av standardisering, d.v.s. att frågorna och situationerna i vilka dessa besvaras var densamma för alla deltagare i undersökningen12. Ett större antal klasser hade naturligtvis gett en högre reliabilitet. Men av praktiska skäl gjorde jag inte detta. Gällande reliabiliteten kan naturligtvis inte konstansen garanteras eftersom klasserna är så olika uppbyggda i ålder och kön13. Det hade varit intressant att följa upp undersökningen men av praktiska skäl blir det svårt.

Undersökningen var oannonserad i den mån att eleverna före lektionen ej informerades om vad de skulle se och i vilket syfte. Detta för att ingen i förväg på något sätt skulle kunna förbereda sig. Filmsekvenserna visades i ordningen: Gladiator, Spartacus, Rome, för att blanda upp gammalt och nytt. Eleverna fick sedan 5 minuter på sig att besvara enkäten. Enkäten har varit anonym. Jag har försökt att formulera mig lättbegripligt, väl

medveten om att en stor andel av mina elever har bristande kunskaper i svenska (se bilaga)14. Eleverna förvarnades om att vissa av scenerna kan vara mycket starka. Det var naturligtvis tillåtet att blunda eller vända bort ansiktet vid scener som upplevdes som jobbiga. Undersökningen har givetvis varit helt frivillig.

2.1 Material och källkritik

Den här undersökningen utgår ifrån spelfilmens nytta i klassrummet.

Dokumentärers utformning lämnar jag med vänlig hand över till andra intresserade forskare. Enkäterna är de enda primärkällor som jag använt till den här uppsatsen. De är 68 till antalet. Det hade naturligtvis varit önskvärt med ett högre antal ifyllda enkäter. Detta har varit svårt p.g.a. tekniska problem (ej fungerande utrustning) samt andra praktiska skäl som begränsad möjlighet till att nå ut till flera klasser utan att störa annan undervisning. 10 Trost, s 44 11 Ibid, s 118, Ejlertsson, s 25ff 12 Ibid, s 55 13 Trost, s59ff, Ejlertsson, s 102f 14 Ejlertsson, s 13, 52

Schemat på komvux är betydligt mer komprimerat än vad som är fallet på motsvarande gymnasieutbildning. Det är därför med stor tacksamhet som jag trots detta fått låna

sammanlagt fem klasser av fyra olika lärare under 20 minuter. Jag hade hoppats på ett större antal enkäter, men tror ändå att det ska vara möjligt att få indikationer på hur elevernas attityder till film är. Jag har efterklokt nog insett att det hade varit bra att be om elevernas tidigare filmvana. Det hade även varit intressant att undersöka sociala och kulturella faktorer för att undersöka deras eventuella inverkan på resultatet. Detta kan dock vara känsliga områden och det hade tagit ytterligare tid i anspråk.

Mina sekundärkällor är i vissa fall något föråldrade. Dock hänvisas det till flera av de äldre källorna i de lite modernare vilket visar att de äldre fortfarande i viss mån är aktuella. Förhoppningsvis uppväger och kompenserar de senare den förra gruppen något.

2.2 Filmerna

Här följer en kort beskrivning av de utmärkande dragen hos de tre filmavsnitten. Liksom åskådaren är även filmer barn av sin tid. Historiska filmer, liksom filmer om

framtiden, försöker ofta säga något om den tid de skapades eller reflekterar dom över denna och den tidens rådande värderingar utan att alltid vara medvetna om det15. Debatten om realism och autenticitet i historiska filmer har varat lika länge som historiska filmer har funnits. Tekniska framsteg inom filmen har gjort att vissa filmer har betraktats som mer realistiska än andra. Problemet är att publiken ibland har blivit matade med en myt så länge att de endast upplever filmandet av myten som realistisk. Felaktiga historiska fakta som traderats länge upplevs som sannare och mer ”realistiska” än nya, inte fullt lika etablerade men korrekta historiska fakta. Dessutom har publiken byggt upp en förväntan från tidigare filmer. Antikens Rom har alltid framställts i storslagna och mäktiga miljöer. Om denna bild förändras kan det av åskådarna uppfattas som en brist på realism oavsett vad historisk

forskning säger16. Eftersom detta är vad publiken förväntar sig och därför det som säljer film, väljer många filmproducenter att hellre följa vad de tror att publiken vill ha än att sträva efter historisk autenticitet. En alltför realistisk skildring av våldsamma händelser kan även väcka obehag från publiken och därmed skrämma bort ännu fler potentiella konsumenter17.

15

Zander, U, 2006, Clio på bio-om amerikansk film, historia och identitet, Budapest, Interpress, s 14 16

Ibid, s 16ff, 34 17

Hur vill filmskaparen påverka sina tittare? Han kan satsa på en ”hollywood-film” vars bländande specialeffekter och dito stjärnor kanske lockar många tittare, men vars lättare form inte går på djupet med de frågor som ställs och därför lämnar sina tittare

underhållna men inte klokare. Eller kan han satsa på en högre realism utan attraktiva

distraktioner, vilket visserligen bildar publiken, men som förmodligen når endast en bråkdel av denna18. Filmindustrin kallas så med rätta. Som inom all industri går det vid dagens slut ut på att tjäna pengar19.

2.2.1 Gladiator

Gladiator är hollywoodfilm med en stor budget i ryggen. Varenda dollar syns i den färdiga filmen. Huvudrollen spelas av den populäre skådespelaren Russel Crowe som dessutom fick en Oscar för sin roll som gladiatorn Maximus. Kampscenen utspelar sig på ett med kulisser, dataanimeringar och statister levandegjort Colloseum. Fotot är klart och

färgrikt. Klippningen är snabb. Flera entusiastiska ”publikreaktioner” visas. Stridens tempo är högt och de båda kombatterande gladiatorerna måste även värja sig mot tigrar. Ödesmättad musik spelas i slutet av scenen. Filmen visas ofta på TV och är en storsäljare på DVD (näthandeln Discshops mest sålda film någonsin vid skrivandets stund)20.

2.2.2 Spartacus

Spartacus är en betydligt äldre film än de andra två. Huvudrollen spelas även här av en känd skådespelare, Kirk Douglas, som dock inte har spelat in film på mycket länge. Kampscenen utspelar sig på en mer anspråkslös plats. Det är en privat arena med en enkel träpallisad. Endast en handfull välbärgade romare och några slavar betraktar kampen. Filmens kvalitet visar att den är äldre. Likaså spelas det ålderdomligt låtande filmmusik under hela kampen. Klippen är betydligt färre än i Gladiator. ”Publikens” reaktioner är blasé. Stridens tempo är långsamt. Filmen räknas som en klassiker, och visas ibland på TV.

18

Burnett, R (red), Morse, M, 1991, Explorations in Film Theory-Selected Essays From Ciné-Tracts, Indiana University Press, s 161

19

Ohlsson, J, 1990, Att se film, S Sandby, DeTryck AB, s 23 20

2.2.3 Rome

Rome är den enda TV-serien bland filmklippen. Det är vid skrivandets stund den dyraste TV-serie som någonsin spelats in21. Pengarnas placering är dock inte lika uppenbar som hos Gladiator. De har lagts på att få detaljerna så autentiska som möjligt. Skådespelarna är okända. Även här utspelar sig kampen på en primitiv arena, men med en stor och

entusiastisk publik vars reaktioner visas i flera klipp. I scenen möter huvudpersonen flera gladiatorer. Våldet är betydligt grövre än i någon av de andra filmerna. Tonen är rå och smutsig. Sorglig musik spelas i slutet av scenen. Klipptempot är snabbt liksom stridens tempo som dock till skillnad från de andra filmklippen ibland övergår i ultrarapid. Filmen visades på TV 4 i Sverige ca sex månader före enkätundersökningen. Den sågs av en medelstor publik.

21

DVD-utgåva Rome-Första säsongen, 2006, HBO Video, Ansvarig utgivare: Lars Håkansson, Warner Bros, Entertainment Sverige AB

3. Teori

Mina primärkällor utgörs av min enkätundersökning. Enkäter är en form av kvantitativ metod som ofta förknippas med positivism. Dock kommer uttolkningen av dessa även ta formen av hermeneutik, särskilt i fallet med de öppna frågor som finns med i enkäten. Enkätsvaren kommer att tolkas och belysas utifrån fyra olika filmteorier. Dessa är:

psykoanalys, semiotik, kognitivism, och feministisk teori. Dessa teorier kommer att

presenteras efter en kort titt på receptionsforskning i allmänhet. Teorierna kommer i huvudsak att behandlas ifrån ett filmperspektiv. Det har skrivits många böcker om var och en av dessa teorier. En grundligare genomgång av var och en skulle ta tid och utrymme i anspråk som jag inte har för den här uppsatsen. Varför jag har valt att kortfattat beskriva och använda fyra teorier före en mer djupgående beskrivning och analys genom en av dom, beror på filmtittandets svårfångade fenomen. Jag hoppas att uppsatsen förklarar detta.

3.1 Reception och åskådaren

Det har länge debatterats mellan olika läger inom receptionsstudier i vilken grad som åskådaren själv styr sina upplevelser. Den ena extremen menar att åskådaren har full kontroll, medan den andra sidan påpekar hur manipulerad åskådaren blir utan att denne reflekterar över det22. Receptionsstudier är vanskliga av flera anledningar. Inte ens forskaren själv går säker från att bli manipulerad av sitt eget material eftersom han enligt filmvetaren Janet Staiger ”[…] själv i lika hög grad är känslig för subjektiva tolkningskontexter som dem han studerar23.” (Här måste jag dock påpeka att Staiger är något naiv i detta uttalande. Det existerar naturligtvis ingen hundraprocentig objektivitet inom forskningen. Samtliga forskare har någon form av förförståelse av sitt ämne. Alla forskare är dessutom, omedvetet eller ej, präglade av sina personliga erfarenheter, politiska åsikter, utbildning, etc)24.

22

Andersson, s 129f, Zander, 2006, s 26f, Lindell, I, 2004, Att se och synas-Filmutbud, kön och kulturell

modernitet, Riga, Preses Nams, s 163

23

Ibid, s 129, Hall, J, Church Gibson, P (red), Turner, G, s 197 24

Bergström, G, Boréus, K, 2000, Textens mening och makt-Metodbok i samhällsvetenskaplig analys, Lund, Studentlitteratur, s 26

Receptionsstudiernas största problem är dock att det är svårt att få grepp om åskådarnas filmupplevelser eftersom denna är så komplex och beror på så många olika faktorer. För att på allvar komma till botten med åskådaren måste den hugade forskaren inte bara ta hänsyn till hur filmen i sig är uppbyggd. Han måste även ta hänsyn till åskådarens tidigare filmvana, den sociala miljö som denne befinner sig i, ideologiska ståndpunkter, ras, kön och klass25. En sådan undersökning skulle kräva mycket tid och resurser, något som författaren i nuläget inte äger. Miljön som åskådaren befinner sig i vid själva tittandet spelar också in på upplevelsen och måste givetvis tagas i beaktande av forskaren. Det spelar en stor roll på hur fokuserad filmupplevelsen blir om delas av andra eller om den sker i ensamhet, liksom om betraktandet sker i en mörk biosalong med DTS-ljud, eller i ett klassrum på en vanlig TV26.

Dessutom, givet att man har all denna information kan man ändå inte vara säker på att komma till botten med åskådarens känslor för en film27. Vad en person påstår sig ha sett och upplevt behöver inte nödvändigtvis stämma överens med dennes faktiska upplevelser. Folk vet inte alltid varför de tycker om en film eller ett stycke musik, en bok eller ett konstverk. Eller vet de men har svårt att artikulera detta28.

Forskaren Kim Ingolf Sorensen har försökt att närma sig detta fenomen. Han kallar det ”affektiv närvaro”, en del i psykosemiologisk receptionsteori. Den omedvetna processen, affektiv närvaro, används för att bearbeta olika behov som åskådaren känner, likt drömmar och fantasier. Filmerna motverkar en omedveten känsla av brist hos åskådaren. Sorensen menar att det finns tre slags brister som motsvaras av tre slags utfyllnader. Dessa är:

Varandefyllda: Uppfyllandet av socialpsykologiska behov som närvaro, mänsklig samvaro och kontakt

Meningsfyllda: Uppfyllandet av förklaringar, myter och idéer.

Motivfyllda: Uppfyllandet av tabubelagda behov29.

25

Stam, R, 2000, Film Theory-An Introduction, , Bodmin, MPG Books Ltd, s 231 26

Holmberg, O, 1994, Ungdom och media, Lund, Studentlitteratur, s 112, Hark, I.R (red), Andrew, D, 2002,

Exhibition, the film reader, Wolverhampton, Biddles Ltd, Guildford and King´s Lynn, s 168

27

Ibid, s 233 28

Andersson, s 129f, Ibid, Hall, s 206f 29

Dessa menar Sorensen att man kan använda som redskap i receptionsstudier, men att de måste anpassas efter den sociologiska och kulturella miljö som den bedrivs i30.

3.1.1 Psykoanalys

Det mesta av den forskning som har bedrivits kring åskådaren och dennes upplevelser av en film är kopplat till psykoanalysen. Enligt psykoanalysen identifierar sig många åskådare med någon av rollkaraktärerna i filmen och upplever därför liknande känslor som rollkaraktären gör. Åskådaren kan antingen identifiera sig med en person för att denna har egenskaper som åskådaren skulle vilja ha, s.k. introjektion, eller kan åskådaren se sin egen livssituation och sina egna erfarenheter i rollkaraktären, s.k. projektion31. Graden av inlevelse är grunden för hur mycket åskådaren njuter av filmen.32. Åskådarens identifikation kan delas in i två klasser, den primära och sekundära33.

Den primära identifikationen är benämningen inom psykoanalysen av

åskådarens accepterande av att han identifierar sig med kameran, den förinspelade produkten och dess valda vinklar och åkningar, d.v.s. sättet som filmen berättas på. Åskådaren befinner sig alltid i ett passivt tillstånd i förhållande till filmen. Vad han ser bestäms av vad filmen säger åt honom att se. Passiviteten gör att åskådaren identifierar sig med den aktiva parten i filmen. Diskrepansen mellan passiviteten i verkligheten och aktiviteten på film kan leda till att åskådaren får ökad medvetenhet över sin passivitet, d.v.s. ökad självmedvetenhet, men filmen kan även genom att i sin fantasivärld göra åskådaren till en ”supermänniska” tvinga åskådaren djupare in i sin identifikation med vad som pågår i filmen34.

Den primära identifikationen är en förutsättning för att den sekundära

identifikationen ska bli möjlig, d.v.s. den ovan nämnda identifikationen med någon av filmens rollfigurer. Åskådarnas sympatier för olika rollkaraktärer är sprungna ur åskådarens förmåga att identifiera sig med karaktären. Vi börjar aldrig en film med en sympatisk inställning till en karaktär, sympatin är alltid sprungen ur vår identifikation. För att åskådaren ska identifiera sig med en rollperson behöver inte rollpersonen helt likna åskådaren. Det räcker med att

30 Ibid, s 123 31 Gripsrud, s 113 32

Aumont, J, Bergala, A, Marie, M, Vernet, M, 1992, Aesthetics of Film (Esthétique du film), Austin, University of Texas Press, s 212, Zander, 2006, s 26

33

Stam, s 164f 34

åskådaren kan se enskilda drag i en rollkaraktär som han tycker finns hos sig själv, för att identifikation ska uppstå. Åskådaren känner att hans erfarenheter är utbytbara med de

erfarenheter som rollkaraktären har och detta bidrar till att bryta ner gränsen mellan åskådaren och filmen35.

Identifikationen med kända filmstjärnor fungerar lite annorlunda. Filmstjärnor identifieras av åskådaren som just stjärnor (givet naturligtvis att åskådaren känner till stjärnan i fråga), och de gör att karaktären som de porträtterar ej framstår som en riktig person utan som en superperson. Åskådaren identifierar sig inte med personen utan med en levande bit av filmvärlden36. Mekanismen hos åskådarens sätt att identifiera sig enligt ovanstående teori, inspirerad av psykoanalysen, skulle förklara hur en skickligt berättad film kan få oss att identifiera oss och sympatisera med karaktärer som vi i verkliga livet skulle finna motbjudande. Exempel på detta är mördaren Norman Bates i Psycho (Hitchcock, 1960), gangstern Tony Montana i Scarface (De Palma, 1983) eller kannibalen Hannibal Lecter i När lammen tystnar (Demme, 1991).

De flesta filmers handlingar spelar sedan på åskådarens identifikation med rollkaraktärens strävan av att uppnå ett visst mål och kampen mot de hinder som ställs i karaktärens väg. Det kan röra sig om en romans, jakten på ett speciellt föremål eller hämnd för någon oförrätt. Åskådaren befinner sig därmed i den s.k. oidipala fasen: kampen mellan begäret och lagen, d.v.s. någon form av hinder. Denna känsla sitter så djupt rotad i vårt psyke, enligt psykoanalysen, att det ibland överskuggar andra aspekter av den film som vi tittar på. Det skulle i sådant fall förklara varför vi ibland kan finna oss själva fängslade av ”triviala” dokusåpor och dussintillverkade actionfilmer som av kritiker och tyckare kan bli betraktade som konstnärligt underlägsna37. Enligt denna teori borde gladiatorfilmer vara extra

tacksamma att använda i en filmstudie för att de även i en kort filmsekvens snabbt låter eleverna förstå vem som är hjälten, en person som många åskådare väljer att identifiera sig med och därmed snabbare engagerar sig i det som de tittar på38 .

Identifikationen är även beroende av filmens struktur. Den kan genom att presentera oss inför välbekanta situationer snabbt få oss att identifiera oss med en filmkaraktär. Hot om våld kan få oss att identifiera oss själva med offrets rädsla.

Kärleksscener kan skapa identifikation genom en känsla av åtrå o.s.v. En djupare förförståelse

35

Ibid (red), Doane, M, A, s 16 36 Ibid, s 16f, Lindell, s 173f 37 Aumont, s 217ff 38 Zander, 2004, s 134

och en insikt i rollkaraktärens bakgrund är därför ibland inte nödvändigt för att man ska känna för denna. Detta gör att en åskådare snabbt genom endast en scen kan identifiera sig med en rollkaraktär, ett fenomen som många reklamfilmare känner till39.

Två andra begrepp som brukar kopplas till psykoanalysen och tittandet är voyerism och fetischism. För en voyerist inger tittandet en känsla av makt eftersom han, likt en smygtittare iakttar personer som inte kan se honom. Voyerism framhålls inom

psykoanalysen som en av filmmediets största lockelser för sin publik, åskådarens osynliga ”stirrande” på ett ovetande objekt eller gaze-begreppet som det också kallas40.

Den fetischistiska åskådaren försöker istället gå in i filmen och helt låta sig uppslukas av närvaron och begäret efter ett föremål eller person41.

Många av idéerna inom psykoanalysen kom att influera andra inriktningar inom filmteori, inte minst feministisk analys.

3.1.2 Semiotik

Betydelse för receptionen har även åskådarens kännedom om de koder som gäller inom filmen. Det är ett begrepp som är taget ifrån semiotik, teckenlära, och som består av de konventioner eller regler som förbinder uttryck med innehåll42.

Inom filmsemiotiken diskuterar man bl.a. hur vissa attribut hör ihop med en viss sorts film. Semiotikern Christian Metz blev känd för att ta upp debatten om det finns ett universellt filmspråk, en idé lånad från lingvistiken. Metz menar att en kännedom om filmens koder kan göra att olika ”texter” kan sättas ihop genom att kombinera dessa koder43. Koderna kan sedan delas in i subkoder, d.v.s. koder som signalerar olika filmgenrer. Viss musik kan signalera westernfilm, annan musik kan signalera science fiction. Vissa skådespelare

förknippas starkt med en viss filmgenre som actionfilmer och komedier. Kännedom om dessa genrekoder gör att åskådaren snabbt kan sätta sig in i en film på en kort tid.

Koderna är inte fasta utan kan förändras under en period. Westerngenren genomgick en sådan förändring under 60- och 70-talet då hjältarna blev mer moraliskt

39 Aumont, s 222ff 40 Stam, s 168f 41

Holmberg, s 114f, 119, Burnett (red), Elsaesser, T, s 87f, Stam, s 168f 42

Buckland, W, 2000, The Cognitiv Semiotics of Film, Cambridge, Cambridge University Press, s 7ff 43

tveksamma och inte alltid överlevde slutet. Genrekoderna sitter dock djupt i många åskådares medvetande och ett brott emot dessa kan initialt uppfattas negativt44.

En annan form av kod som många filmer använder sig av är det rika galleri av stereotyper såsom hjälten, skurken, damen i nöd, offret, mentorn o.s.v. Bekantskapen med dessa genom otalet filmer kan få den ”late” åskådaren att snabbare identifiera sig med en rollfigur45.

Kopplat till detta är receptionsforskaren Wolfgang Iser tankar om att:

Läsaren har ett ”schema” som bygger på tidigare erfarenheter och som styr läsningen mot på förhand kända grepp och fenomen. Men när hon läser stöter hon också på sådant som inte stämmer med detta schema. Schemat måste korrigeras. Därmed uppstår en dialektik mellan ”schema” och ”korrektur”, en spänning mellan det som känns igen och det som tvingar till perspektivbyte46.

Iser talar här om ”läsaren” och syftar främst på studiet av litteratur, men det går lika bra att översätta till åskådaren av en film.

Semiotiken har framförallt fått motta kritik ifrån kognitivister. Kritiken har handlat om att semiotiken har varit svår att verifiera med tester och därmed varit

ovetenskaplig. Idén om ett filmspråk har också fått kritik från kognitivister som påstår att filmens sätt att berätta är mycket oklarare än ett språks (kritik som även har framförts av andra semiotiker, bl.a. ovan nämnde Metz)47.

3.1.3 Kognitivism

Kognitiva forskare hävdar i motsats till semiotiken att det är svårt att hitta generella lagar för varför folk reagerar som dom gör på en film48. Tittarnas erfarenhet är i hög grad baserad på omedvetna faktorer, men erfarenheten måste likväl, enligt kognitivismen, kunna förklaras i relation till medvetna tillstånd. Kognitivister menar att det av evolutionära anledningar är osannolikt att medvetna fenomen endast är en illusion orsakad av omedvetna

44 Ibid, s 8f, Gripsrud, s 144-147, 155-158, 177 45 Aumont, mfl, s 213ff, 219ff, 226-235, Holmberg, s 112 46 Holmberg, s 60 47 Stam, s 238 48

Grodal, T, K, Cognition, 1994, Emotion, and Visual Fiction-Theory and typology of affective patterns and

mekanismer49. Den aktive, rationelle åskådarens roll i vad som uttolkas betonas med andra ord50.

Även ifall kognitivismen inte kan sägas vara en stor enhetlig teori utan snarare ett lapptäcke av olika idéer och lån, finns det vissa ståndpunkter som alla kognitivister kan enas om. De anser att åskådarprocessen i grund och botten är ett rationellt motiverat försök att begripliggöra en filmtext och att dessa försök är snarlika vårt sätt att tolka vårt övriga

vardagsliv51. Även om vissa kognitivister erkänner att det finns lingvistiska tendenser inom filmen tar de flesta kognitivister avstånd ifrån tanken på ett universellt filmspråk. Istället försöker man att matcha filmens formella element med normerna hos den mänskliga

perceptionsförmågan. Likaså vänder man sig delvis mot psykoanalysen och försöker istället hitta rationella förklaringar snarare än omedvetna till varför åskådaren tolkar en film på det sätt som han gör. Filmteoretikern och kognitivisten David Bordwell erkänner visserligen att psykoanalysen lämpar sig bättre för att förstå sexualitet och fantasier, men menar samtidigt att det inte finns någon anledning: ”to claim for the unconscious any activities which can be explained on other grounds”52. Torben Grodal menar att identifikationen som sker mellan åskådare och rollkaraktär är generell och inte lika total som delar av psykoanalysen vill göra gällande. Åskådaren tar åt sig generella drag av rollkaraktären som mod, sårbarhet, glädje, sorg. Det är därför möjligt att identifiera sig över gränserna för kön, ras och social status53.

Enligt Grodal beror en stor anledning till varför människor fäster sig vid olika huvudpersoner på att de flesta människor har ett intresse för andra levande varelser. Grodal menar att detta går tillbaka till det allra tidigaste stadiet inom mänskligheten, då överlevnaden hängde på att rätt kunna läsa andra stammar eller djurs beteende. Detta kan även inkludera djur, robotar eller animerade figurer. Vissa vill gärna inbilla sig att de personer som de ser på TV eller film ofta är en slags vänner och bekanta54.

Kognitivisterna påstår sig företräda det ”sunda förnuftet” och säger sig inte företräda en stor ”allomförklarande” teori. Istället har många av dem häcklat flera andra filmteorier som påstår sig vara heltäckande. Kognitivismen på står sig inte heller tillhöra någon politisk sida eller ideologi.55.

49 Buckland, s 14 50 Stam, s 236 51 Ibid, s 237f 52

Ibid, s 239, referens till Bordwell 53

Grodal, 1994, s 85 54

Grodal, T, 2003, Filmoplevelse-en indforing I audiovisual teori og analyse, Gylling, Narayana Press, s 147f 55

Kritiker till kognitivismen menar att den sätter en alltför stor tilltro till det sunda förnuftet och tillskriver åskådaren ett större medvetande över vad han ser än vad som

egentligen är fallet. Kritikerna menar också att kognitivisterna spelar ner de sociala och ideologiska faktorerna för mycket56.

3.1.4 Feministisk teori

Feministisk teori är delvis ett svar på semiotik och kognitivism, två teorier som båda kritiserats för att inte tillräckligt uppmärksamma ras, kön, klass och sexualitet som viktiga faktorer i filmstudier57. Feministisk teori har både influerats och ställt sig kritiska till psykoanalysens idéer. Den anser att den primära identifikationen ofta är manlig och att alla filmens karaktärer, även de kvinnliga, ses ur ett manligt perspektiv. Därför kan kvinnliga tittare sällan identifiera sig med någon av filmens karaktärer58. Voyerismen utgår ifrån mannen. Med så mycket fokus på den kvinnliga kroppen blev det för en kvinna omöjligt att skaffa sig den nödvändiga distansen till objektet som gör att voyerister kan känna både nöje och kontroll. Feministen Mary Ann Doane påstår dock att den kvinnliga åskådaren kan känna ett voyeristiskt nöje om hon likt en transvestit byter kön, identifierar sig med mannen, och samtidigt spelar ner sitt eget kön. Kvinnor kan även få ut en masochistisk njutning av sitt eget köns stigmatisering59.

En av de mest kända och radikala feministerna är Laura Mulvey. Hon menar att för att få bort den patriarkala strukturen som hon tycker dominerar hollywood-filmen, måste man förstöra den känsla av nöje som dessa filmer ger. Voyerismen är mannens sätt att bekämpa det kastrationshot som den kvinnliga avsaknaden av en fallossymbol påminner honom om60. Filmisk berättarteknik som klippning och kameravinklar går att åskådaren identifierar sig med mannen, subjektet, som styr handlingen framåt. Kvinnan, objektet, får finna sig i att styras av det manliga subjektet. Eftersom det är mannen som vi identifierar oss med blir det även hans trauma som vi behandlar och fokuserar på61. Kvinnan kan då välja på

56 Ibid, s 241-247 57 Stam, s 247 58

Burnett (red), Doane, s 21f 59

Stam, s 175 60

Thornham, S (red), 1999, Feminist Film Theory-A Reader, Edinburgh, Edinburgh University Press, Mulvay, L, 1975, Visual Pleasure and Narrative Cinema, s 58ff

61

Pedersen, V, 1995, Kvinden som ikon-Isensaettelse af kon I klassisk film og postmoderne tv, Köpenhamn, Narayana Press, s 35ff

att identifiera sig men subjektet, mannen, eller med objektet, kvinnan. Dock blir utgången densamma eftersom båda alternativen erkänner mannen som dominant62.

Ur feministisk teori har det växt fram olika skolor där några menar att det måste skapas en ”alternativ” film för att ge ett kvinnligt perspektiv. Andra skolor menar att det går att läsa äldre filmer på ett sätt som visst gör att även kvinnliga åskådare kan identifiera sig med en rollkaraktär63. Kritiken mot gaze-begreppet har tonats ner lite av senare feminister. Carol Clover, som gjort en stor studie av skräckfilmer, menar att många män identifierar sig med den oskuldsfulla kvinnan som inom skräckfilmsgenren är en vanlig hjältekliché. Trots att berättartekniken hos många skräckfilmer försöker få oss att identifiera oss med den (i många fall) manliga mördaren, jublar ändå stora delar av den manliga publiken när kvinnan

triumferar på slutet64. En annan anledning till att många kvinnor väljer att se vissa filmer, trots att dom inte sympatiserar med filmens rollkaraktärer eller budskap är att de vill hålla sig kulturellt uppdaterade, ett fenomen som naturligtvis inte begränsas till kvinnor. Vissa filmer och TV-program ”ska” man se om man vill hålla sig à jour med pratet i fikarummet eller följa med i den popkulturella debatten65.

Kritik mot feministisk teori har b.l.a. riktats mot faktumet att den ofta utgår ifrån välutbildade, vita medelklasskvinnors ifrån västvärldens synvinkel66.

62

Stam, s 174 63

Hark (red), 115f, 119f, Aumont, mfl, s 236ff 64

Clover, C, 1996, Men, Women and Chainsaws, London, BFI, s 44ff 65

Lindell, s 179 66

4. Analys

Det är naturligtvis svårt att belysa och jämföra varje aspekt av svaren på de insamlade enkäterna. Enkätsvaren pekar i vissa fall på tydliga tendenser, men visar ibland upp stora skillnader. Lyckligtvis vad jag kunde bedöma var det endast en som kunde misstänkas för att slentrianmässigt ha fyllt i samma svarsalternativ på samtliga frågor. Resten av undersökningens deltagare hade gjort skillnad. Jag hade hoppats på fler svar på de öppna frågorna. Men de som jag fick gav mig möjliga förklaringar till undersökningsresultat som förvånade mig.

Jag kunde snabbt konstatera att filmintresset var relativt stort bland eleverna. Även om jag hade hoppats på andra sorters svar på den sista öppna frågan i enkäten, var det många som där passade på att uttrycka sin glädje över att få se på lite film. Förhoppningsvis motiverade det dem att fylla i enkäten på ett korrekt sätt och inte, som jag hyste vissa farhågor för, att bara slentrianmässigt sitta av filmvisningen.

4.1 Allmän analys: gladiatorer på film

”Svärd-och-sandal”-filmen är en genre som efter Gladiators succé fått en renässans. Gamla filmer från 50-och 60-talet om romarriket visas ånyo på TV och släpps dessutom på DVD. Genren borde därför vara mycket bekant för majoriteten av

undersökningens åskådare. ”Schemat” enligt Iser, borde vara på plats. Ju närmre en film följer detta fastslagna schema desto populärare borde den vara. Eftersom Gladiator format många tittares medvetande om vad den här genren borde innehålla och se ut är det föga förvånande att se att just denna film får högst betyg på samtliga frågor (se fig 1).

Om man analyserar filmerna enligt Sorensens receptoriska indelning kan det kanske vara svårt att se hur filmavsnitten kan vara varandefyllda. Filmscenerna är korta och någon starkare kontakt med rollkaraktärerna kan vara svår att uppnå. Men rör det sig om ett filmavsnitt som man är bekant med kan denna igenkänning kanske ge en känsla av trygghet, återseendet av en gammal bekant, låt vara ingen levande varelse. Detta skulle också vara en

möjlig förklaring till Gladiators popularitet och varför de som tidigare sett de olika filmavsnitten generellt ger högre betyg (se fig 2).

Angående filmklippens meningsfyllda funktion är filmklippen återigen för korta för att ge någon större förklaring till livets stora frågor. Människors förhållande till våldet och våldet som underhållning belyses dock. Det hade efterklokt nog varit intressant att fråga vilken person som åskådaren identifierade sig med eller om de identifierade sig med publiken i filmen (eller om identifieringen skiftade mellan olika personer, ett inte ovanligt

receptionsfenomen)67. Flera av undersökningens deltagare uttryckte sitt avståndstagande mot våld i största allmänhet och ett par anmärkte att det var så mycket våld i samhället att det ej borde visas även i klassrummet. En deltagare påstod att mycket av våldet idag förmodligen hade sina rötter i allt våld inom media (personen svarade även samtliga öppna frågor med att efterlysa ”mer kärlek”). För personer som tar anstöt av våld och dessutom ser

underhållningsvåldet som ett stort problem, kan det vara svårt att finna försonande drag hos någon av filmscenerna (jmf analysen av Rome kap 4.4 och se fig 4).

Våldet kan dock ge mening för vissa om man ser det ur Sorensens sista receptoriska kategori, motivfyllda. I filmens värld kan åskådaren leva ut frustrationer och aggressioner. Det kanske är en överdriven tanke, men frustration (förhoppningsvis inte

aggression) är en vanlig känsla hos elever i klassrummet. Ångest över att inte hänga med i vad läraren säger eller över allt jobb som ligger framför eleven för att nå resultat kan få utlopp genom en kamp där eleven kan ta på sig hjälterollen och genom kort men intensivt arbete uppnå seger. Detta skulle i så fall ge en positiv inställning till filmerna. Vissa av de öppna svaren har varit specifika att de uppskattar just de filmscener som har visats. Andra har varit mer ospecificerade och kan lika gärna referera till de utvalda filmavsnitten som film i största allmänhet.

Den primära identifikationen är i samtliga fall fokuserad på filmens

huvudrollsinnehavare, om än lite oklarare i fallet Spartacus där kameran visserligen signalerar att Kirk Douglas är hjälten, om än inte lika uppenbar som i de andra klippen.

Den sekundära identifikationen är lite mera problematisk. Kameran fångar i alla scenerna upp publikens reaktioner. I samtliga filmscener får publiken se enskilda personer i publikens reaktioner. Både i Gladiator och Rome får man dessutom se den stora massans reaktioner på vad som utspelar sig i arenan. Filmpubliken erbjuds att identifiera sig med publiken vilket borde skapa en känsla av voyerism fast utan att känna samma trygga distans

67

som voyeristen gör. Dock borde, enligt psykoanalysen, den sekundära identifikationen vara stark med filmens huvudperson. Den muskulöse och stridskunnige mannen är dessutom en karaktär som ofta kan sorteras in under koden för hjälte. Även om det kan vara svårt att identifiera en huvudperson i Spartacus för den som inte känner till Kirk Douglas (kamera och klippning fokuserar marginellt mer på Douglas än på dennes motståndare, Woody Strouds karaktär) är personen som man identifierar sig med inbegripen i en tydlig kamp, på liv och död dessutom. Åskådaren hamnar därför snabbt i den oidipala fasen: kampen mellan begäret och lagen. Ett tillstånd som borde engagera sin publik än mer.

Graden av introjektion skulle kunna vara hög hos eleverna, särskilt hos männen som borde ha lättare att identifiera sig med de uteslutande manliga gladiatorerna.

Gladiatorerna är alla stora muskelberg, skickliga på att slåss, den klassiska stereotypa

hjälterollen för män. Frånvaron av nästan all kvinnlig närvaro tvingar de kvinnliga tittarna att identifiera sig med mannen. De få kvinnliga reaktioner som dessutom syns uppmanar de kvinnliga åskådarna att känna sympati för den tappert kämpande mannen. Det är svårt att säga hur stor inverkan som det har haft på eleverna, men enligt undersökningen har skillnaden varit liten mellan hur män och kvinnor har svarat (se fig 3). Resultatet förvånade mig något

eftersom jag trodde att det skulle vara en större skillnad mellan männen och kvinnornas svar på frågorna d. En möjlig förklaring enligt feministisk teori är att filmmakarna genom den primära identifikationen så översköljt de kvinnliga tittarna med maskulinitet att de utmattade kapitulerat och fullt ut identifierat sig med mannen. Eller kan en möjlig förklaring ligga i att man likt Clover tona ner gaze-begreppet och kvinnornas oförmåga att hitta andra faktorer att tycka om med filmen. Jag tog tidigare upp att kritiker till feministisk teori har hävdat att den utgår i alltför hög grad ifrån vita, välutbildade kvinnor ifrån västvärlden. En stor del av de kvinnor som deltog i den här undersökningen tillhörde inte den här kategorin, ett faktum som återigen gör att jag har anledning att sörja att de kulturella bakgrunderna inte undersöktes.

Resultatet skulle också kunna tolkas som att båda könen projicerar i lika hög grad sina personliga egenskaper hos filmens hjälte. Kanske projiceras känslor av utsatthet som elever kan känna i klassrummet.

För att se huruvida positiva inställningar för en film smittade av sig på andra bedömningar jämförde jag de som satt högsta betyg i fråga 1d med de som satt lägst betyg. Jag tog sedan dessa två grupper och jämförde med hur de hade betygsatt frågorna 2a-3f (se fig 4). Det finns ett klart samband där de som initialt satt höga betyg även generellt har fortsatt

med detta och vice versa. Om det beror på en allmän olust för gladiatorfilmer, mycket höga tankar om Gladiator (som fråga 1d handlade om), eller någon annan faktor vet jag inte.

Bedömningen av realism korrelerade väl med hur åskådarna uppfattade filmens lämplighet i undervisningssyfte (se fig 1). Även om de inte matchade perfekt fanns det ändå ett tydligt samband med betyget för realism och betyget för lämplighet i undervisningssyfte. Likaså gav åskådarna liknande betyg mellan realism och en större förståelse för gladiatorernas liv samt realism och viljan att studera mer om romarriket. Det behöver inte betyda att

testgruppen har fäst sin uppmärksamhet på detta och satt betyg därefter. Det kan även betyda att personer som tyckt om filmen generellt ger den ett bra betyg för att visa sin uppskattning, inte för att man fäst sig vid detaljrikedom (jmf diskussionen om positiv inställning och fig 4). Det ska dock tilläggas att vissa av eleverna kommenterade realismen i filmerna. De har anmärkt på detaljer som att Spartacus har mer historiskt korrekta rustningar än Gladiator och att romarna använde lejon istället för tigrar och därmed gör Gladiator historiskt felaktig.

Skillnaderna var förvånansvärt små mellan könen. Kvinnorna var något mer generösa med betygen i allmänhet än vad männen var. Männen är aningen mer positiva till Rome överlag än kvinnorna (se fig 3 och kap 4.4 Rome för diskussion).

Jag anser att det var något för få svarande från kategorin elever över 30 år för att det ska kunna dras för många slutsatser. Dock går det att se vissa skillnader. Spartacus

mottogs bättre överlag av elever äldre än 30. Dessutom var denna grupp mindre positiv överlag till de andra filmerna än vad den yngre gruppen var (se fig 5). Eventuella orsaker till detta resultat kommer att diskuteras längre fram.

4.2 Gladiator

Gladiator var den film som överlägset flest personer ur testgrupperna hade sett på förhand (79% av undersökningens deltagare). Gladiator var även den film som fick högst resultat på samtliga av de tillhörande frågorna. Anledningen till detta kan vara många och jag har redan berört ett par.

Igenkänningens lättnad och nöje hade säkert en stor inverkan på resultatet. Generellt gav de elever som sett filmerna tidigare ett högre betyg än de som inte gjort det (se

fig 2). Majoriteten av undersökningens deltagare hade sett filmen tidigare och det gick alltid ett nöjt mummel genom klassrummet när eleverna insåg att de skulle få se på Gladiator. Vid varje undersökningstillfälle var det alltid ett par elever som ivrigt frågade om de skulle få se på hela filmen och påfallande många uttryckte sin lust i undersökningen om att få se färdigt hela filmen. Filmens ”schema” som Iser talar om är i detta fall synnerligen fastställt.

Den primära identifikationen belyser Russel Crowes rollkaraktär över de andra. Den sekundära identifikationen med huvudrollsinnehavaren Russel Crowe är förmodligen redan färdig hos många. Även de som inte sett honom i Gladiator känner igen honom från andra filmer. Crowe spelar ofta en handlingskraftig och modig person. Han borde därför vara väl insorterad i koden för hjälte hos många åskådare. Genom att ha sett filmen tidigare känner åskådarna också till rollfigurens bakgrund och kan sympatisera mer med honom. För vissa kan identifikationen med stjärnan Crowe vara starkare än identifikationen med dennes rollfigur. Detta kan göra, enligt psykoanalysen, att åskådaren identifierar sig som ett med filmens superhjälte och ser sig som en del av filmvärlden. Men det kan också skapa distans och en medvetenhet om att det just är en film som man tittar på. Bland dem som gav filmen låga betyg för realism återfanns ibland kommentarer om att det var för mycket ”Hollywood.” Min tolkning av detta är att det inte bara beror på stjärnan Crowes medverkan utan att filmen är betydligt mer storslagen än de andra med en mycket detaljtrogen återskapning av

Colloseum i all sin prakt samt vacker ljussättning och påkostade kostymer (se kap 2.2.1). Dyrkandet av filmstjärnan Crowe eller en stark identifikation med

filmkaraktären kan även ha skapat en stark fetischistisk känsla hos vissa åskådare, vilket kan ha lett till en större inlevelse och ett högre betyg. Ett eventuellt sexuellt kopplat begär till Crowe förstärks genom att kameran vid ett par tillfällen väljer ut en kvinna i publiken som verkar oroad över Crowes karaktärs öde. Hennes medverkan är tämligen kort och det är inte lika troligt att de som aldrig sett filmen tidigare identifierar sig med henne. Men kanske påminns de som sett filmen tidigare om denna rollfigur (som i resten av filmen har en viktig roll) som de kanske identifierade sig med när de såg hela filmen senast. Det sexuella begäret efter Crowe är naturligtvis inte endast begränsat till kvinnor utan även till homosexuella män (gäller givetvis samtliga av filmavsnittens huvudpersoner, ej endast Russel Crowe).

Om man ska tro den kognitivistiske forskaren Grodal beror Crowes närvaro som positiv faktor (ifall denna existerar) istället på att åskådarna är vana vid att se honom och betraktar Crowes återkomst som ett besök av en gammal bekant.

Önskemål om att se resten av filmen var nästan lika många bland män som kvinnor (se fig 3). Resultatet kan bero på en kombination av ovanstående faktorer. Jag tror att

det även är ett bevis på filmens breda genomslag och allmänna popularitet. Det är helt enkelt den sorts film som man ”ska” ha sett för att förbli popkulturellt allmänbildad (se kap 3.1.4).

4.3 Spartacus

Spartacus fick ett lägre snittbetyg överlag än Gladiator (se fig 1). Den största skillnaden låg i elevernas önskan att se hela filmen där Spartacus fick ett betydligt lägre betyg än båda de andra filmklippen. De elever som kommenterat om realism och Gladiators

hollywood-tendenser, var dock mer positivt inställda till Spartacus. Likaså går det att se en tendens att de äldre eleverna föredrog Spartacus (se fig 5). Även om ingen av eleverna kan ha sett den på bio vid dess premiär kan flertalet TV-visningar av filmen ha gett de äldre tittarna en känsla av nostalgi och igenkänning. Filmens stjärna, Kirk Douglas är inte heller lika känd hos folk födda på 80-talet, vilket gör att den sekundära identifikationen inte sker lika lätt som i fallet Crowe. Identifikationen med Douglas försvåras dessutom av att denne inte får lika många närbilder som Crowe. Dock har även han liksom Crowe, en kvinna i filmens publik som visar oro inför Douglas chanser att överleva kampen. Douglas karaktär förlorar dessutom striden, vilket naturligtvis devalverar dennes hjältestatus (samtidigt som det inte är typiskt Hollywood).

Det finns dock andra faktorer som förmodligen bidrar mer till att filmen fick lägre betyg generellt av Gladiators anhängare. Om Gladiator är den film som satt upp

”schemat” för hur gladiatorer ska skildras, skiljer sig Spartacus stilmässigt på många sätt. Den är inte på långa vägar så storslagen som Gladiator. Istället för att utspela sig på en stor arena likt Colloseum, äger striden rum på en liten arena med endast en handfull åskådare. Spartacus skilde sig från de andra två filmavsnitten genom att spela musik igenom hela stridscenen och inte vänta till sista scenen. Musikens stil uppfattades dessutom av många som väldigt

föråldrad och malplacerad. Flera skrev så i enkätens öppna svar och det hördes alltid spridda fnissanden i klassrummet när stridsscenen började och musiken kom igång. Valet av ljud och musik är en nog så betydelsefull del av en film. Musiken används ofta för att förstärka

känslorna som bilden försöker förmedla68. Uppenbarligen har Spartacus musik inte åldrats med värdighet, i alla fall inte i hänseendet att den tillför spänning till en ung publik.

Spartacus verkar inte överlag ha lämnat ett större intryck på eleverna. Även om den ungefär fick samma betyg som Rome (med fråga 2d som ett stort undantag, se fig 1) var det påfallande många som inte hade något intresse av att se mera av den. Kanske är olikheten mellan ”schemat,” den föreställda bilden av gladiatorer, samt bristen på spektakulära effekter och moderna filmstjärnor det som mest bidragit till detta resultat.

4.4 Rome

Svaren på den delen av enkäten som behandlade Rome var det som förvånade mig mest i undersökningen. Den som har läst mycket om romarriket vet att miljön i Rome är realistisk och mycket detaljtrogen. Dokumentärer om inspelningen påpekar gång på gång hur mycket tid, pengar och efterforskning som har lagts ner på att få detaljerna rätt69. Filmen har en betydligt smutsigare ton än sina föregångare. Bilden är lite kornig och färgerna är mattare än i de andra filmklippen. Inga kända filmstjärnor förekommer någonstans. Tonen är rå bland gladiatorerna som före striden förolämpar varandra. Publiken i filmen består av blandade åldrar där även flera hejande barn syns. Ändå fick Rome det lägsta betyget för realism av samtliga filmklipp, betydligt lägre än Gladiator. Vad de öppna svaren på enkäten indikerar är att filmen kan ha varit lite ”för realistisk” för publikens smak. Rome står för det överlägset råaste filmklippet, där såväl armar som huvuden huggs av så att blodet sprutar. Flera elever kommenterade scenen som ”hemsk,” ”vulgär” och ”köttig” i de öppna enkätsvaren. När scenen spelades upp hördes flera upprörda flämtanden från åskådarna. En förklaring kan vara att filmen genom att vara markant råare fick många åskådare att istället för att se det som en historisk film, en ”svärd-och-sandal-film,” istället kom att tänka på de extremt våldsamma ”splatterfilmerna” inom skräckfilmsgenren. Denna genrechock gör att illusionen bryts och åskådarna blir akut medvetna om att det är en film som de tittar på och att de själva är åskådare.

68

Palmer, B, R (red), 1989, Carroll P, Carroll, N, The Cinematic Text-Methods and Approaches, New York, AMS Press, Inc, s 238, 240, 244f

69

DVD-utgåva av Rome-Första säsongen, 2006, HBO Video, Ansvarig utgivare: Lars Håkansson, Warner Bros, Entertainment Sverige AB

Rome utspelar sig, likt Spartacus, på en mindre arena, låt vara att den besöks av en större folkmassa. Detta är historiskt korrekt, då dessa mindre arenor var populära under Caesars tid vid makten. Men de kan stämma dåligt överens med det förväntade utseendet på en arena för publiken, precis som med Spartacus.

Inte heller finns det någon stjärna, av något kön, att identifiera sig med. Jag tror visserligen att många snabbt identifierade sig med den ensamme gladiatorn som får möta grupper av motståndare, men att våldet samtidigt kan ha hindrat många från att leva sig in i rollpersonen. Till skillnad från de andra filmavsnitten hade huvudpersonen heller inga kvinnliga beundrare i publiken som kameran ibland stannade till på, men väl en manlig. Till skillnad från Crowes karaktär visar han heller inte upp någon barmhärtighet eller sårbarhet likt Douglas. Han kan därför vara svår överlag att få sympatier för. Den sekundära

identifikationen ljumnar.

Trots detta var det många som sade sig vilja se resten av filmen. Den måste därmed ha gjort någon form av intryck på åskådarna. Majoriteten, ca 85%, hade inte sett avsnittet tidigare. Siffrorna var snarlika för Spartacus (ca 81%), men till skillnad från den senare var det betydligt fler som ville se resten av Rome fig 1). Åskådarna måste därför ha blivit underhållna av det hårt kritiserade våldet samtidigt som de identifierat detta våld som överdrivet och på anledning av detta dömt ut filmen som tämligen oinspirerande och olämplig för undervisning. Åtta av eleverna, samtliga kvinnor, påpekade detta i en öppen fråga om Rome. Dock hade tre av de öppet kritiska till Rome som undervisningsfilm givit högsta betyg för önskan om att se hela filmen. Kognitivisterna hade sett det som ett utslag av den rationelle åskådaren som är fullt kapabel att dissekera en film utan att omedvetna tankar kommer i vägen.

Rome fick tydligare ett högre snittbetyg av män än kvinnor. Det kan bero på att kvinnor helt saknades i filmavsnittet till skillnad från de andra två filmerna och att

identifikationen med huvudpersonens problem inte blev lika starka för kvinnorna. Är kvinnor känsligare för våld på film? De som klagade på våldet i Rome i fråga 3f var alla kvinnor. Ett möjligt svar kan vara att de inte är mer känsliga än män, bara att de är mer öppna med sitt avståndstagande från våld.

5. Avslutande diskussion

Under analysen har det framkommit att samtliga av de använda teorierna kan ha en poäng i sitt sätt att analysera åskådaren och dennes reaktioner. Det är dock svårt att med bestämdhet framhålla en teori över någon annan. Den här undersökningen har heller inte, vilket tidigare påpekats, haft som mål att gå på djupet med någon av teorierna. Strävan har istället varit att använda olika teorier för att belysa de många faktorer som man ställs inför när man ska förutspå filmers effekter och dess åskådares reaktioner. Kanske kan någon i

framtiden göra en liten mer utfylligare undersökning där man fokuserar mer på en enskild teori och utformar enkäten därefter och att liknande undersökningar utförs med andra teorier. Jag tror personligen inte att det endast finns ett svar på varför vi reagerar som vi gör. Jag tror även att miljön som filmen visas i spelar en stor roll. Alla teorier kan komma på skam om en undersökning utförs på en grupp i ett klassrum med dålig luft, med dålig utrustning kl 16.00 på eftermiddagen. Det går aldrig att förutse hur väl en filmvisning kommer att slå ut om man inte känner sin klass väl. Vissa klassammansättningar tittar snällt på vad som helst och kan efteråt föra långa diskussioner om vad de har sett. Andra klasser kan inte vara tysta om de inte serveras något riktigt spektakulärt. Nu utfördes den här undersökningen på komvux där flera elever var över trettio. Dock var majoriteten av testgrupperna mellan 18 och 25. Jag medger att det är en viss skillnad i mognadsgrad och att min utgångspunkt för undersökningen är och har varit komvuxelever, men jag tror ändå att undersökningen pekar på vissa resultat som även går att applicera på gymnasiets senare år.

Jag tycker att undersökningen indikerar att populära Hollywoodfilmer går hem generellt, oavsett ålder och kön. Den behöver dock föregås av lektionspass med anknytning till det ämne som filmavsnittet handlar om. Eleverna i testgrupperna hade blandade

historiekunskaper. Gladiatorer valdes därför inte bara för att det är ett (i mitt tycke) spännande ämne. Det var även ett ämne som jag tror att de flesta elever, vare sig de har studerat det eller inte, har en viss uppfattning om. Där för valde jag inte att visa en romersk måltid eller scener från ett romerskt bröllop. Väldigt få elever har något koncept om hur dessa gick till. Om deras uppfattning om gladiatorer sedan är färgad av film, tidigare undervisning, eller något annat, varierar. Jag tror att om lektionen läggs upp som en filmvisning som följs av en diskussion, kan såväl elever med historisk förförståelse, som de utan lära sig mycket under lektionen. Givetvis måste läraren ha förberett sig väl och noga studerat filmen i förväg så att han kan

påpeka vad som är historiskt korrekt, vad som inte är det, och vad man inte kan veta med säkerhet. Jag är osäker på om undervisning kopplat till filmens tidsperiod bör ges före eller efter en filmvisning med diskussion. Jag tror att eleverna fjärmar sig för mycket från upplevelsen av filmen om de ger sig i kast med att leta detaljer i filmen som inte verkar stämma. Dock kommer detta att medföra att ”slötittandet” hos många begränsas. Detta problem tror jag dock att man ändå kan få bukt med genom att just visa en välkänd film för eleverna. Igenkänningen gör att de inte behöver göra hela jobbet själv som åskådare. ”Schemat” och filmens ”koder” finns redan presenterat för eleverna. Läraren kan sedan koncentrera sig på att fylla i korrekta fakta då själva filmupplevelsen redan har bearbetats av eleverna. Nöjet av att se en god film kan i sig hjälpa eleverna att öka viljan till att deltaga i en efterföljande diskussion samt minnas resultatet av denna.

Angående realism och autentiskhet är det något som man i efterhand som lärare kan förklara för sina elever. Därmed inte sagt att man kan visa vad som helst som är populärt och på något sätt anknyter till vad som diskuteras på lektionen. Även om det t.ex. finns vissa medeltida inslag i en film som Sagan om ringen (Jackson, 2001) är den ändå så pass

orealistisk att de rena fantasy-inslagen förmodligen skulle blockera de användbara aspekterna sedda ur en historielärares perspektiv. Jag tycker att undersökningen indikerar på att eleverna vill ha filmer som inte avviker alltför mycket från den bild som de har av den tidsperiod eller det fenomen inom en tidsperiod som filmen ska behandla. Jag har även genom

undersökningen fått intrycket att det är viktigt att eleverna blir berörda på något sätt av det som de ser. Antingen genom att tjusas av stjärnor och effekter, att återuppleva en omtyckt film i en kanske inte fullt lika omtyckt miljö (klassrummet), eller i sista hand, att chockas. Reaktionerna var kraftiga hos flera av eleverna som såg Rome. På gott eller ont tror jag att den scenen fanns kvar i huvudet lite längre än någon av de andra. Kanske kan detta dock blockera elevernas uppfattning av resten av filmen. Distansen blir för stor och eleverna kan bli negativt inställda till resten av filmen, oavsett dess övriga kvaliteter. En eventuell efterföljande

diskussion om filmen kanske dessutom inte bli lika produktiv om eleverna omedvetet bearbetar starka scener istället för att försöka bearbeta helheten.

Våldsdebatten tänker jag inte ge mig in i för mycket. Jag tycker dock att man som lärare inte ska dra sig för att visa grovt våld om det är berättigat för att levandegöra historien något och rycka upp den ur eventuell försköning och tillrättaläggning. Detta givetvis efter att klassen har blivit förvarnad och givet att klassen är tillräckligt gammal och mogen.

Det är givetvis svårt att hitta filmer till alla tidsepoker som berörs i undervisningen och som fyller ovanstående kriterier. Det är naturligtvis så att film inte

behöver ingå som ett stående inslag i undervisningen, men det är lika sant idag som för 20 år sedan att filmvisningar är ett uppskattat sätt att spetsa undervisningen på. Jag har utgått från ett historielärarperspektiv, men spelfilm går naturligtvis att använda inom nästa varje

ämnesområde på något vis. Spelfilm ska dock inte användas som ett bekvämt sätt att slippa stå framför katedern ett tag eller förbereda annan undervisning. Filmvisningar måste alltid av läraren föregås av studier av filmen samt någon form av uppföljning. Spelfilmen får inte betraktas som en enkel metod att ställa sig in och bli mer populär hos sina elever. Spelfilm skall vara ett hjälpmedel för att uppnå en bra och omväxlande undervisning.

6. Grafer

Y-axeln anger snittbetyg. X-axeln anger berörda frågor (se bilaga enkät).

Figur 1 Betyg 0,0 0,5 1,0 1,5 2,0 2,5 3,0 3,5 4,0 4,5 5,0 1b 1c 1d 1e 1f 2a 2b 2c 2d 2e 2f 3a 3b 3c 3d 3e 3f Serie1

Figur 2

Svar per film

0 0,5 1 1,5 2 2,5 3 3,5 4 4,5 5 1b 1c 1d 1e 1f 2b 2c 2d 2e 2f 3b 3c 3d 3e 3f Ej sett Sett Figur 3

Skillnad män och kvinnor

0,0 0,5 1,0 1,5 2,0 2,5 3,0 3,5 4,0 4,5 5,0 1b 1c 1d 1e 1f 2a 2b 2c 2d 2e 2f 3a 3b 3c 3d 3e 3f Män Kvinnor

Figur 4 1 resp 5 på fråga 1d 0,0 0,5 1,0 1,5 2,0 2,5 3,0 3,5 4,0 4,5 5,0 2b 2c 2d 2e 2f 3a 3b 3c 3d 3e 3f Betyg 5 Betyg 1 Figur 5

Skillnad mellan åldrar

0,0 0,5 1,0 1,5 2,0 2,5 3,0 3,5 4,0 4,5 1b 1c 1d 1e 1f 2a 2b 2c 2d 2e 2f 3a 3b 3c 3d 3e 3f <=30 >30

7. Källförteckning

7.1 Litteratur

Andersson, LG, Hedling, O (red), 1995, Modern Filmteori 1, Lund, Studentlitteratur

Aumont, J, Bergala, A, Marie, M, Vernet, M, 1992, Aesthetics of Film (Esthétique du film), Austin, University of Texas Press

Bergström, G, Boréus, K, 2000, Textens mening och makt-Metodbok i samhällsvetenskaplig analys, Lund, Studentlitteratur

Buckland, W, 2000, The Cognitiv Semiotics of Film, Cambridge, Cambridge University Press

Burnett, R (red), 1991, Explorations in Film Theory-Selected Essays From Ciné-Tracts, Indiana University Press

Clover, C, 1996, Men, Women and Chainsaws, London, BFI

Ejlertsson, G, 2005, Enkäten i praktiken, Studentlitteratur, Lund

Gripsrud, J, 1999, Mediekultur, mediesamhälle, MediaPrint Uddevalla AB, Uddevalla

Grodal, T, K, Cognition, 1994, Emotion, and Visual Fiction-Theory and typology of affective patterns and genres in film and television, Köpenhamn, Köpenhamns universitet

Grodal, T, K, 2003, Filmoplevelse-en indforing I audiovisual teori og analyse, Gylling, Narayana Press

Hall, J, Church Gibson, P (red), 1998, The Oxford Guide to Film Studies, Oxford, Alden Press

Hark, I.R (red), 2002, Exhibition, the film reader, Wolverhampton, Biddles Ltd, Guildford and King´s Lynn

Holmberg, O, 1994, Ungdom och media, Lund, Studentlitteratur

Lindell, I, 2004, Att se och synas-Filmutbud, kön och kulturell modernitet, Riga, Preses Nams

Metz, C, 1974, Language and Cinema, Ghent, NICI

Ohlsson, J, 1990, Att se film, S Sandby, DeTryck AB

Palmer, B, R (red), 1989, Carroll P, Carroll, N, The Cinematic Text-Methods and Approaches, New York, AMS Press, Inc

Pedersen, V, 1995, Kvinden som ikon-Isensaettelse af kon I klassisk film og postmoderne tv, Köpenhamn, Narayana Press

Snickars, P, Trenter, C (red), 2004, Det förflutna som film och vice versa-Om medierade historiebruk, Studentlitteratur, Lund

Stam, R, 2000, Film Theory-An Introduction, , Bodmin, MPG Books Ltd

Thornham, S (red), 1999, Feminist Film Theory-A Reader, Edinburgh, Edinburgh University Press, Mulvay, L, 1975, Visual Pleasure and Narrative Cinema

Trost, J, 2001, Enkätboken, Studentlitteratur, Lund

Zander, U, Karlsson, K-G (red), 2004, Historien är nu-en introduktion till historiedidaktiken, Studentlitteratur, Lund

Zander, U, 2006, Clio på bio-om amerikansk film, historia och identitet, Budapest, Interpress

7.2 Internetkällor

http://www.discshop.se/shop/prod_chart.php?lang=&typ=3&lang=se&subsite=movies&&ref= Nedladdat hos författaren 061110

Samtliga uppgifter angående omnämnda filmers utgivningsår är hämtade ifrån:

www.imdb.com Nedladdat hos författaren 061230

7.3 Filmer

DVD-utgåva Gladiator-Special two disc Limited Edition, 2000, Dreamworks Home Entertainment, Ansvarig utgivare: Pia Gunter, Egmont Entertainment AB

DVD-utgåva Rome-Första säsongen, 2006, HBO Video, Ansvarig utgivare: Lars Håkansson, Warner Bros, Entertainment Sverige AB

DVD-utgåva Spartacus-Special Edition, Universal Pictures (Nordic) AB, Ansvarig utgivare: Tomas Crutze

8. Bilaga:

Enkät: Gladiatorer på film

Ringa in det alternativ som stämmer mest överens med din uppfattning. 5 motsvarar att man helt instämmer med det påstådda. 1 motsvarar att man helt tar avstånd från det påstådda.

Kön: Man Kvinna Ålder: 18-25 26-30 31-35 36-40 41-45 45+

Gladiator

1a: Hade du sett avsnittet tidigare?

Ja Nej

1b: Upplevde du scenen som realistisk?

Instämmer helt Instämmer inte

5 4 3 2 1

1c: Upplevde du att scenen gav dig en större förståelse för gladiatorernas liv?

Instämmer helt Instämmer inte

5 4 3 2 1

1d: Inspirerade scenen till att vilja se resten av filmen?

Instämmer helt Instämmer inte

5 4 3 2 1

1e: Inspirerade scenen till att vilja studera mer om Romarriket?

Instämmer helt Instämmer inte