EXAMENSARBETE -KANDIDATNIVÅ
VÅRD- OCH OMSORGSADMINISTRATION VID AKADEMIN FÖR VÅRD, ARBETSLIV OCH VÄLFÄRD
2020-06-15 [K 2020:10]
Kan trygghetslarmet ha betydelse för ofrivillig ensamhet
Examensarbetets titel:
Kan trygghetslarmet ha betydelse för ofrivillig ensamhet Författare: Nina Kauppi & Henrik Mainio
Huvudområde: Vård- och omsorgsadministration Nivå och poäng: Kandidatnivå, 15 högskolepoäng Utbildning: Fristående kurs
Handledare: Anna Einerskog Examinator: Angela Bångsbo
Sammanfattning
En upplevd ensamhet hos äldre personer i vårt samhälle kan bidra till ohälsa eller en känsla av utanförskap. Brister på sociala kontakter eller ofrivillig isolering kan vara faktorer som bidrar till att äldre personer, upplever en känsla av ensamhet. Välfärdstekniska lösningar har bland annat som syfte, att bidra till att användaren kan bibehålla sin självständighet för att kunna vara delaktig i samhället, vilket i sin tur kan leda till en minskad upplevelse av ensamhet, hos användaren. Syftet med studien är att undersöka om välfärdsteknik med trygghetslarm kan ha betydelse för upplevelsen av ensamhet hos brukaren. En empirisk studie genomfördes via semistrukturerade intervjuer, med äldre personer som har haft ett trygghetslarm, som beviljad insats i minst ett år. En kvalitativ innehållsanalys resulterade i fyra huvudteman: val av välfärdsteknik, användning av trygghetslarmet, varför valdes trygghetslarmet och upplevd ensamhet, som är det bärande temat i denna studie. I resultatdelen framkom det att trygghetslarmet inte minskar en upplevd känsla av ensamhet hos brukaren, men i det fall trygghetslarmet användes för att få mänsklig kontakt, minskades en upplevd ensamhet hos brukaren, det är dock inte trygghetslarmets primära syfte. I diskussionsdelen diskuteras resultatet, utifrån aktuell forskning och utifrån egna reflektioner av resultatet, som framkom i denna studie.
Nyckelord: äldre, välfärdsteknik, trygghetslarm, förebygga ensamhet, trygghet, delaktighet, självbestämmande
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
INLEDNING __________________________________________________________ 1 BAKGRUND __________________________________________________________ 1 Välfärdsteknik ____________________________________________________________ 1 Trygghetslarm ____________________________________________________________ 2 Värdegrund ______________________________________________________________ 3 Ensamhet ________________________________________________________________ 3 PROBLEMFORMULERING _____________________________________________ 3 SYFTE _______________________________________________________________ 4 METOD ______________________________________________________________ 4 Data _____________________________________________________________________ 4 Datainsamling ____________________________________________________________ 5 Dataanalys _______________________________________________________________ 5 Etiska överväganden _______________________________________________________ 6 RESULTAT ___________________________________________________________ 7 Teman ___________________________________________________________________ 7 Val av välfärdsteknik ______________________________________________________ 7 Välja trygghetslarm ______________________________________________________________ 7 Välja utökad välfärdsteknik ________________________________________________________ 8Användning av trygghetslarmet ______________________________________________ 8
Behov av trygghetslarmet _________________________________________________________ 8 Uppfattning om trygghetslarmet ____________________________________________________ 9
Varför valdes trygghetslarmet _______________________________________________ 9
Vilja ta emot insatser _____________________________________________________________ 9 Känsla av trygghet ______________________________________________________________ 10
Upplevd ensamhet ________________________________________________________ 10
Önskar mänsklig kontakt _________________________________________________________ 10 Rörelsehinder påverkar __________________________________________________________ 11 DISKUSSION ________________________________________________________ 11 Metoddiskussion _________________________________________________________ 11 Resultatdiskussion ________________________________________________________ 13 Ensamheten kvarstår ____________________________________________________________ 13 Om vi blickar framåt ... __________________________________________________________ 14 Hållbar utveckling ______________________________________________________________ 15 SLUTSATSER ________________________________________________________ 16 REFERENSER _______________________________________________________ 17 BILAGOR ___________________________________________________________ 21
Bilaga 2, Samtyckesavtal ___________________________________________________ 22 Bilaga 3, Intervjufrågor ___________________________________________________ 23
INLEDNING
Välfärdsteknik är ett samlingsnamn på de digitala hjälpmedel som kan erbjudas till personer i samhället med funktionsnedsättningar. Digitalisering i vården och omsorgen kan bidra till innovativa och utvecklande lösningar med positiva effekter på olika former av problematik. Trygghetslarmet har flera funktioner, där en av de viktigaste är att få brukaren att känna sig trygg i sin livssituation och att kunna bibehålla en god livskvalitet. I denna studie kommer vi att undersöka om trygghetslarm bidrar till att minska upplevelsen av ensamhet hos brukaren.
BAKGRUND
Teknik och IT är kanske inte det som man först och främst förknippar med omsorgen av våra äldre, men faktum är att välfärdsteknik är någonting som troligtvis de flesta av oss stött på i någon form och antagligen kommer att se betydligt mer av i framtiden. Ett exempel på välfärdsteknik är trygghetslarm. Om användandet av välfärdsteknik inom äldreomsorgen ställs i kontrast till den utbredda ensamheten bland våra äldre - den sorten som upplevs som negativt påtaglig och inträngande - uppstår gärna en behövlig fråga om hur väl vi egentligen lyckas utnyttja den tekniken. Stöttar den verkligen omvårdnadsarbetet i den riktning som uppfyller goda livsvillkor för dem äldre, villkor som bland annat tydligt förespråkas av vår nationella värdegrund för äldreomsorgen.
Välfärdsteknik
Välfärdsteknik fick sin början på 1970-talet under den så kallade digitala revolutionen, tredje industriella revolutionen (Nationalencyklopedin u.å.). Det var under det årtiondet som trygghetslarmen började installeras i Sverige (Socialstyrelsen 2010). I samband med internet och datorns hastiga utveckling så har även välfärdstekniken utvecklas kraftfullt och idag erfars ett teknologiskt skifte som saknar historiskt motstycke (E-hälsomyndigheten 2019). Några av de välfärdsprodukter som utvecklas är trygghetslarm, dörrlarm, nattkamera, larmmatta och GPS-klocka. Gällande trygghetslarm så finns det två olika huvudkategorier: fasta trygghetslarm och mobila trygghetslarm. Så som namnet antyder så är det mobila trygghetslarmet någonting som man kan bära med sig utanför sin bostad, medan det fasta trygghetslarmet endast är ämnat för hemmet (Magnusson, Sandman & Rosén 2013). Själva begreppet välfärdsteknik kommer ursprungligen från Danmark och det var först i slutet på 2000-talet som vi började använda detta begrepp i Sverige (E-hälsomyndigheten 2019). Socialstyrelsen (2015) förde in begreppet i deras termbank år 2015 och definierar välfärdsteknik som, digital teknik som syftar till att bibehålla och öka trygghet, aktivitet, delaktighet eller självständighet för en person som har eller löper förhöjd risk att få en funktionsnedsättning. I denna termbank finns även Socialstyrelsens definition av funktionsnedsättning, som är en nedsättning av fysisk, psykisk eller intellektuell funktionsförmåga (Socialstyrelsen 2007). Det pågår ett aktivt arbete från regeringens sida som syftar till ett effektivt användande av välfärdstekniska lösningar och målsättningen är att Sverige år 2025 ska vara bäst i världen på att använda dessa möjligheter (Socialdepartementet 2016). Svenska företag ligger långt fram i utvecklingen av digitala kommunikationslösningar riktade mot äldre personer med funktionsnedsättning och rankades år 2010 som världsledande inom området (Socialdepartementet 2010), idag är Sverige fortfarande ett av de ledande länderna på
digitala lösningar. Utredningen om välfärdsteknik i äldreomsorgen (2020) är ett pågående arbete från regeringen sida, gällande hur välfärdsteknik på ett bättre sätt ska kunna användas inom äldreomsorgen för att ge en bättre livskvalitet för brukarna och för att öka deras trygghet och självständighet. En kartläggning från Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU) (2017) visar att digitala verktyg kan ha en positiv inverkan mot upplevd ensamhet hos användaren med hälsofrämjande effekter, vilket kan förebygga ohälsa och social isolering hos den äldre befolkningen. Folkhälsomyndigheten (2018) nämner att digital teknik kan bidra till flera positiva effekter och möjligheter för användaren, men att den inte kan ersätta mänskliga relationer.
Trygghetslarm
Trygghetslarm är ett vanligt hjälpmedel inom kategorin välfärdsteknik i Sverige. Enligt Socialstyrelsens mätning år 2019, gällande personer från 65 års ålder så hade cirka 260 000 kvinnor och cirka 89 000 män insatsen trygghetslarm. I denna mätning framgick också att det var totalt drygt 400 000 äldre som hade minst en beviljad insats samt att trygghetslarm var den vanligaste beviljade insatsen (Socialstyrelsen 2020). I det digitala trygghetslarmet - d.v.s. basenheten - sitter ett så kallat roaming SIM-kort som kommunicerar över GSM nätet eller fast anslutet bredband. Denna teknik möjliggör för larmenheten att koppla upp sig via den operatör som har högst signalstyrka för positionen. Anledningen till detta är att man ska säkra upp för att larmenheten alltid är uppkopplad, dvs. att den fungerar som den ska (Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) 2020). Förutom basenheten finns det en tillhörande larmknapp som brukaren bär runt handleden eller i halsband och med den aktiverar man larmet. När larmet aktiveras går en signal till vald mottagare som kopplar upp sig mot trygghetslarmet hemma hos brukaren. I basenheten sitter både högtalare och mikrofon som möjliggör tvåvägskommunikation (SKL 2020). I det här skedet meddelar brukaren som vad som har hänt, så att mottagaren kan avgöra vilka hjälpinsatser som behövs. För att få ett trygghetslarm, måste man ansöka om det genom att kontakta en biståndshandläggare i sin aktuella kommun, detta görs muntligt via telefon eller skriftligt genom att skicka in en ansökan. Sedan är det en biståndshandläggare som bedömer och godkänner insatsen. Prövningen är individuell, vilket innebär att behoven prövas utifrån ens livssituation. Insatsen trygghetslarm omfattas av socialtjänstlagen (SFS 2001:453) enligt 4 kap. 1 § SoL, lagen är en så kallad ramlag vilket innebär att kommunerna får stor frihet att utforma sina insatser efter olika behov och förutsättningar. Detta innebär i praktiken även att samtliga kommuner har möjlighet att välja hur man vill strukturera det organisatoriska arbetet kring trygghetslarm, vilket framgår i Utredningen om socialtjänsten och den fria rörligheten (2005). I den kommunen som valdes för denna studie, finns en renodlad larmorganisation som bara arbetar med att besvara larm. När brukaren larmar går larmet till en larmcentral i Malmö, sedan kontaktar larmcentralen trygghetslarmet. Vad som definierar ett larm i den utvalda kommunen finns det ingen tydlig ram för, utan det fungerar så att larmorganisationen arbetar efter en prioriteringslista som de själva har tagit fram. Larm med högst prioritet åtgärdas först. Sedan gör man en ombedömning av den uppdaterade larmlistan och tillämpar återigen den bestämda prioriteringsordningen, sedan upprepas processen tills samtliga larm är åtgärdade (Socialstyrelsen 2015).
Värdegrund
Begreppet värdegrund, beskriver de normer och etiska värden som är grundläggande för äldreomsorgens arbete, utifrån den äldres behov av omsorgsinsatser (Socialstyrelsen 2011). Värdegrunden regleras av socialtjänstlagen (SFS 2001:453) i 5 kap. 4 §. Värdegrunden fastslår ett synsätt som innefattar upplevelsen av ett värdigt liv och känslan av välbefinnande. Ett värdigt liv kan omfattas av begrepp som självbestämmande, integritet, individanpassade lösningar, delaktighet och insatser som utförs med ett bra bemötande av personal och är av god kvalitét. Välbefinnande beskrivs som en upplevd trygghetskänsla och meningsfullhet i livet (Socialstyrelsen 2011). Begreppet fördes in i praktiken år 2011 genom socialstyrelsens arbete med ett praktiskt vägledningsmaterial för alla anställda inom äldreomsorgen, syftet med detta material är att stödja utförarnas arbete med värdegrunden och att inspirera till utvecklande samtal och reflektion kring värdegrundsfrågor (Socialstyrelsen 2012). Äldreomsorgens nationella värdegrund lyfter värdet av att bedriva ett utvecklande värdegrundsarbete, där man använder sig av vetenskaplig kunskap för att förbättra och utveckla insatsernas utformning, för att kunna möta individuella behov och förbygga ohälsa och utanförskap (Socialstyrelsen 2012).
Ensamhet
Ensamheten bland äldre, är en riskfaktor som bidrar till problem med hälsan och till och med för tidig död (Dahlberg & Andersson 2018). Det som behövs är en långsiktig och effektiv lösning för att lösa problemet med ensamheten hos våra äldre i samhället (Cedersund & Ågren 2018). En studie genomförd av Socialstyrelsen (2019) visar på att uppemot 40 procent av de som bor i ordinärt boende och har hemtjänst besväras då och då av ensamhet, för de som uppger att de ofta har besvär av ensamhet ligger siffran på 13 procent. I samma studie framgår att siffrorna är i stort sett oförändrade de 3 senaste åren (Socialstyrelsen 2019). Dahlberg och Andersson (2018) säger att den utspridda ensamheten i Sverige kan bero på en övergång från traditionellt till modernt samhälle, alltså ett mer individualistiskt samhälle med mindre socialt liv, vilket i sin tur stärker ensamheten. Cedersund och Ågren (2018) talar om en sorts allmän uppfattning om att svenskar överlag är ett ensamt folk, vilket är unikt för oss svenskar. Men oavsett vilken teori som träffar närmast sanningen, kvarstår behovet av en långsiktig och effektiv lösning för att lösa problematiken med upplevd ensamhet, hos våra äldre i samhället (Cedersund & Ågren 2018).
PROBLEMFORMULERING
Ensamhet på grund av social isolering beskrivs som en av de vanligaste orsakerna till att personer i pensionsåldern upplever en försämrad livskvalitet (Folkhälsomyndigheten 2018). SBU (2017) kartlägger i en forskningsrapport om välfärdsteknik kan användas med syftet att förebygga ohälsa och ensamhet hos vår äldre befolkning. I rapporten beskrivs att välfärdsteknik kan ha positiva effekter mot ensamhet och leda till hälsofrämjande upplevelser hos användaren (SBU 2017). I denna studie, vill vi undersöka om välfärdsteknik i form av trygghetslarm kan minska upplevelsen av ensamhet hos brukaren.
SYFTE
Syftet är att undersöka om välfärdsteknik med trygghetslarm kan ha betydelse för upplevelsen av ensamhet hos brukaren.
METOD
I denna empiriska studie valde vi att använda oss av kvalitativ metod. Dahlberg (2014, s. 20) beskriver kvalitativ metod som lämplig när man vill undersöka exempelvis hur en enskild individ tolkar och upplever sin verklighet. Då syftet med studien är att undersöka om välfärdsteknik med trygghetslarm kan ha betydelse för upplevelsen av ensamhet hos brukaren, så är kvalitativ metod att föredra. Datainsamlingen utfördes genom enskilda telefonintervjuer med brukare som har ett trygghetslarm. Lundman och Hällgren Graneheim (2017, s. 219) beskriver kvalitativ innehållsanalys som användbar vid granskning och tolkning av inspelade intervjuer. I analysprocessen av intervjuerna transkriberas och analyseras texterna, för att få fram meningsbärande enheter, nyckelord och teman (Lundman & Hällgren Graneheim 2017, ss. 221-226).
Data
Urvalskriterierna för att delta i studien var att deltagarna skulle vara över 65 år, bo ensamma och ha haft ett trygghetslarm som beviljad insats i minst ett år eller mer. Både män och kvinnor inkluderades i studien, dessa var i varierad ålder från 65 år och uppåt till 90 års åldern. Vi valde att inkludera informanter med varierad sjukdomsproblemantik i urvalet, alla brukare som har ett trygghetslarm, har någon form av sjukdomsproblematik som gör att de behöver ha ett trygghetslarm som beviljad insats. Vi eftersträvade att få till ett så varierat urval som möjligt för att få en bredd i det insamlade datamaterialet. 8 kvinnor och 2 män valdes ut som önskvärda informanter utifrån urvalskriterierna. Av dessa bodde 9 i ordinärt boende och en av männen i särskilt boende. I urvalskriteriet exkluderades de brukare som hade en partner de levde tillsammans med. Situationen i landet med Coronaviruset, gjorde att vi valde att genomföra alla 10 enskilda intervjuer via telefon istället för på plats, hos brukaren. En av enhetscheferna för trygghetslarmet i utvald kommun, kontaktades och fick ett skriftligt ifyllt informationsblad från oss, utifrån en framtagen mall av högskolan i Borås (bilaga 1). Informationsbladet godkändes av vår handledare innan det lämnades ifyllt med relevant information till den tillfrågade enhetschefen. Syftet med vårt examensarbete och vald datametod beskrivs i informationsbladet, samt övriga relevanta fakta som är bruklig för att få enhetschefens godkännande och därmed kunna genomföra intervjuerna med utvalda informanter. Enhetschefen gav sitt godkännande, men hade även ett önskemål om att vi utökar intervjufrågorna med en fråga, gällande hur brukaren upplever att få nattkameror kopplade till sitt trygghetslarm. Enhetschefen ville ha med den frågeställningen för att få en uppfattning om brukarens inställning till utökad välfärdsteknik i form av nattkameror, som kopplas till trygghetslarmet. Se frågeområde 9 (bilaga 3). Frågeområde 9 är vinklat så att eventuella svar kan kopplas till syftet med studien, om välfärdsteknik med trygghetslarm kan ha betydelse för upplevelsen av ensamhet hos brukaren. Vi valde att ha med den frågeställningen i studien då frågeområdet är intressant för att få svar på hur informanterna ställer sig till utökad välfärdsteknik, kopplat till syftet med studien.
Datainsamling
Datainsamlingen gjordes via semistrukturerade intervjuer, som är vanligt att använda sig av vid kvalitativ metod (Dahlberg 2014, ss. 87-90). Under vecka 14 genomfördes urvalet för intervjuerna. Första 10 larmen som kom in till larmcentralen under vecka 14 och som passade in på urvalskriterierna, blev registrerade som potentiella informanter. De enskilda intervjuerna genomfördes via zoom, som är en mjukvara som möjliggör för möten, via internet. Intervjuerna gick till så att en av oss kopplade upp sig via zoom och bjöd in deltagare nummer två genom att skicka en inloggningskod till zoom via sms, så att vi båda kunde lyssna på intervjuerna med informanterna. Tekniken med zoom gjorde så att vi alla, intervjuare och informant, kunde samtala med varandra under intervjuerna. Intervjuerna spelades in via zoom, men intervjuerna med informanterna genomfördes via ett telefonsamtal där högtalaren var på. En av oss ringde upp utvalda informanter via telefon, presenterade oss och frågade om personen ville delta i en studie som ligger till grund för en c-uppsats som utförs av två studenter som läser programmet vård- och omsorgsadministration. Vi informerade om syftet med studien och att vi kommer att ställa några frågor om trygghetslarmet, kopplat till studien. Med dem informanter som valde att tacka ja till att delta i studien, genomfördes en inspelad enskild intervju via zoom, där vi båda uppsatsskrivare deltog. Vi hade ett bortfall av informanter på 20%. En utvald informant valde att tacka nej till deltagande, en annan svarade inte i telefonen trots upprepade försök, vilket resulterade i ytterligare ett bortfall. Alltså, 80% av utvalda informanter valde att delta i studien, vilket vi uppfattade som ett positivt utfall. Vi genomförde intervjuerna via zoom, detta för att vi båda skulle kunna ta del av intervjuerna med informanterna samt att vi skulle kunna stötta varandra i frågeställningsprocessen. Ett samtyckesavtal (bilaga 2) har tagits fram och godkänts av vår handledare. Detta avtal läses upp för informanterna innan påbörjad intervju. Här informeras informanten bland annat om att allt deltagande är frivilligt och att det kan avbrytas när som helst under studiens gång. I intervjuer är det viktigt att alla informanter får korrekt information om att deltagandet i studien är frivilligt och kan avslutas utan någon förklaring - även om informanten tackat ja till att delta (Dahlberg 2014, s. 25). I samtyckesavtalet står även hur vi förvarar inspelade intervjuer, att alla informanter hanteras konfidentiellt. Det står också vilka personer som har tillgång till intervjuerna samt att de kommer att raderas efter färdigställt studiematerial. Alla informanter besvarade 9 stycken frågeställningar som ställdes i en bestämd ordningsföljd, med flexibilitet. I intervjuguiden som tagits fram fanns flera färdiga förslag på följdfrågor. Dels för att underlätta för intervjuaren, men även för att få till ett naturligt flöde i intervjun och att få informanterna att utveckla sina svar. Dahlberg (2014, ss. 87-90) beskriver att frågeställningarna i semistrukturerade intervjuer bör vara öppna och något riktade, med följdfrågor där informanten uppmuntras att utveckla sina tankar och svar.
Dataanalys
Vi valde att transkribera hälften av intervjuerna var, detta genomfördes under v. 15. Intervjuerna tog ca 15-30 min att genomföra och två till fyra timmar att transkribera. Vi hade förberett oss för att vissa informanter kommer att ge mer utförliga svar än andra, vilket givetvis även påverkar tiden för att transkribera intervjuerna. Intervjuerna transkriberades ordagrant. När intervjuerna transkriberades, så benämns informanterna efter ett numrerat system: informant 1, 2, 3 och så vidare. På det sättet blev informanterna
anonyma när vi påbörjade analysdelen av de genomförda och transkriberade intervjuerna. De inspelade intervjuerna förvaras på våra datorer tills rapporten är inlämnad och godkänd av examinatorn, därefter kommer de att raderas omgående. Dahlberg (2014, ss. 25-26) beskriver att information från informanter ska vara anonym och att det inte ska gå och utläsa vilka personer som deltagit i studien, samt att informationen ska förvaras på ett sätt så att obehöriga inte kan ta del av den.
Efter att intervjuerna transkriberats ordagrant, påbörjades arbetet med att sammanställa materialet. Lundman och Hällgren Graneheim (2017, ss. 221-226) beskriver hur man påbörjar analysen av intervjuerna med att läsa igenom och tolka vad texten egentligen handlar om och att man utifrån det plockar ut meningsbärande enheter för att få fram relevanta nyckelord ur texten. Syftet med tolkningar av data är att hitta en röd tråd i innehållet. Vad säger informanten i intervjun och vad är viktigt för informanten. Efter att det sammanställda materialet lästs igenom flera gånger, kunde nyckelord plockas ut från de meningsbärande enheterna. Texter som analyseras i kvalitativa studier uppfattas utifrån ett sammanhang, vilket innebär att dessa berättelser kan tolkas på ett mångfasetterat sätt av läsaren (Lundman & Hällgren Graneheim 2017, s 220). Intervjuerna sammanställdes i dataprogrammet, Excel, för samlad översikt. Utifrån sammanställningen av meningsbärande enheter valdes relevanta nyckelord ut. Efter det gjordes en validering av de nyckelord som valts ut som relevanta via ett telefonmöte. Utvalda nyckelord sammanställdes i ett Excelark, för att förenkla processen vid den tematiska analysen. Vi utgick ifrån Excelarket med sammanställda intervjuer och nyckelord, när vi tittade efter huvudteman utifrån nyckelorden. Via telefonmöten diskuterade vi vår uppfattning och de förslag på huvudteman vi fick fram från utvalda nyckelord. En sammanställning av de analyserade nyckelorden gav 9 förslag på temarubriker, en av oss hade 4 förslag och den andra hade 5 förslag på huvudteman. 2 temaförslag hade vi kommit fram till och beskrivit med liknande ord, utifrån utvalda nyckelord, dessa två valdes ut direkt ut som huvudteman. Ytterligare 2 huvudteman valdes ut efter att vi resonerat oss fram till dessa huvudteman. Det slutgiltiga resultatet blev 4 huvudteman, med tillhörande underteman, som sammanställdes i ett Excelark och som presenteras i resultatdelen i tabellform och en tematisk analys.
Etiska överväganden
Vi har strävat efter att bibehålla ett sunt etiskt förhållningssätt samt efterleva god forskningssed genom hela arbetets gång. Vi har god insikt om vad oredlighet inom forskning innebär det vill säga fabricering, förfalskning och plagiering - vilket vi helt tar avstånd ifrån (All European Academies (ALLEA) 2018). Vi har tagit hänsyn till samtyckeskravet genom att inhämta ett godkännande både från enhetschefen på trygghetslarmet och utvalda informanter. Denna punkt sammanfaller väl med informationskravet, vilket vi har levt upp till genom att med tydlighet och enkelhet informerat uppgiftslämnarna om villkoren för intervjuerna, dvs. att det givetvis är frivilligt att delta samt att de har rätt att avbryta när som helst utan några som helst följder (Vetenskapsrådet 2002). Enligt vetenskapsrådet är det av stor vikt att man uppfyller konfidentialitetskravet samt individskyddskravet, det vill säga att man arbetar på ett sätt som inte röjer någons identitet samt att man vidtar åtgärder för att skydda material och raderar inspelade intervjuer vid uppsatsens slut. Vi säkerställer även att obehöriga inte har åtkomst till materialet. Under tiden för uppsatsskrivandet döljer vi informantens
identitet genom att markera var och en med en siffra, på det sättet skapar vi ytterligare ett lager av säkerhet. Vi följer även nyttjandekravet genom att inte under några omständigheter ge ut uppgifter om enskilda att användas för kommersiellt bruk eller andra icke-vetenskapliga syften (Vetenskapsrådet 2002).
RESULTAT
Teman
Den tematiska analysen resulterade i 4 identifierade huvudteman med underteman. Se tabellen nedan. Det bärande huvudtemat för vår studie är, upplevd ensamhet.
Huvudteman Undertema
Val av välfärdsteknik Välja trygghetslarm
Välja utökad välfärdsteknik Användning av trygghetslarmet Behov av trygghetslarmet
Uppfattning om trygghetslarmet Varför valdes trygghetslarmet Vilja ta emot insatser
Känsla av trygghet
Upplevd ensamhet Önskar mänsklig kontakt
Rörelsehinder påverkar
Val av välfärdsteknik
Välja trygghetslarmI intervjuerna framgick det att mer än hälften av informanterna själva hade valt välfärdsteknik i form av ett trygghetslarm. Flera av informanterna beskriver i intervjuerna att de behövde ett trygghetslarm för insatser och för trygghetskänsla samt att de själva tagit initiativ till att få ett trygghetslarm, som beviljad insats. En kvinnlig informant nämner att hon hade blivit tipsad om insatsen trygghetslarm i samband med en operation och att hennes dotter tyckte att hon skulle ha ett trygghetslarm. Den kvinnliga informanten beskriver hur det gick till när hon fick sitt trygghetslarm.
”Ja, dom tipsade mig när jag var nyopererad och så sa min dotter klart du ska ha larm och då tog jag larmet”
Ytterligare en kvinnlig informant påverkades av sin dotter att välja insatsen, trygghetslarm. I intervjuerna framgick det, att i de fall en anhörig varit med och påverkat en familjemedlem till att välja insatsen trygghetslarm, så berodde det på ett behov av en upplevd trygghetskänsla hos den anhörige. I intervjuerna beskriver dessa informanter att anhöriga var oroliga för att något skulle hända deras familjemedlem och att trygghetslarmet kunde bidra till en trygghetskänsla hos både dem båda, som användare, och anhörig. I båda fallen fanns det händelser som en fallolycka och en operation som bakomliggande orsaker till otryggheten hos anhöriga, som påverkade valet av att få ett trygghetslarm installerat hos dessa brukare.
Välja utökad välfärdsteknik
Utökad välfärdsteknik i form av ett mobilt trygghetslarm var inget som upplevdes som ett behov hos flertalet av informanterna. Endast en kvinnlig informant upplevde ett mobilt trygghetslarm som något positivt, men med tveksamhet till ny teknik. Det fanns en osäkerhet hos flera informanter till sin förmåga att klara av nya tekniska hjälpmedel. En kvinnlig informant beskrev att hon inte riktigt förstår hur ett mobilt trygghetslarm fungerar:
” Ja, det mobila fattar jag inte riktigt hur det fungerar”
Även en nedsatt rörlighet påverkade några informanters inställning till och behov av ett mobilt trygghetslarm. Några av informanterna vi intervjuade var rörelsehindrade och en kvinnlig informant var rullstolsbunden. Flera av informanterna beskrev att de sällan eller aldrig lämnade sina hem, för att de inte kunde komma ut själva. Informanternas uppfattning till utökad välfärdsteknik i form av en nattkamera i hemmet, var övergripande negativ hos alla som intervjuades. Några informanter beskrev att de istället önskade sig mer mänsklig kontakt, vilket kan kopplas ihop med en upplevd ensamhet hos dessa brukare. En manlig informant förtydligade att det är skillnad på mänsklig kontakt och tekniska hjälpmedel. En kvinnlig informant beskrev att hon aldrig haft en tanke på något behov av det. En av de kvinnliga informanterna uttryckte att hon inte vill bli kameraövervakad i sitt hem och att det finns ett visst obehag i att någon annan person kan se på dig via en kamera. I intervjun förtydligar kvinnan hur hon upplever det när någon tittar på henne via en kamera:
”Nej, bevare mig väl. Nej! Nej, det är ungefär som i affären när man går och handlar så finns det kameror som ser hur man bär sig åt”
Användning av trygghetslarmet
Behov av trygghetslarmetHälften av de intervjuade informanterna beskriver att de använder sitt trygghetslarm ofta och en kvinnlig informant uttryckte att hon använde det mer sällan. Några informanter hade inte behövt använda sitt trygghetslarm på ett tag och en kvinnlig informant sade att hon endast hade använt sitt trygghetslarm en gång, men det är osäkert huruvida det stämmer. Av de informanter som använde sitt trygghetslarm mer frekvent, framgick det att dessa informanter använde trygghetslarmet flera gånger per dag och även nattetid. En manlig informant förtydligar att han använder trygghetslarmet dagligen:
”Jag har använt det många gånger. Sista tiden, nästan varje dag”
De flesta informanter som intervjuades hade en positiv inställning till trygghetslarmets funktion. Några informanter beskrev att de tyckte att trygghetslarmet fungerade perfekt. En kvinnlig informant svarade inte på frågeställningen, med uttrycker i intervjun att hon använder trygghetslarmet frekvent, vilket tyder på att hon använder trygghetslarmet och att tekniken fungerar.
Uppfattning om trygghetslarmet
En kvinnlig informant beskrev att hennes nedsatta hörsel gjorde det svårt för henne att höra vad som sades i dialogen med personalen på trygghetslarmet, vilket påverkade hennes upplevelse av trygghetslarmets funktion. Några informanter beskrev att trygghetslarmet fungerar, men att funktionen påverkades av andra saker som upplevs som negativt och som kopplas ihop med trygghetslarmets funktion. I intervjuerna så nämnde endast ett fåtal av informanterna att de kände sig nöjda med insatsen, trygghetslarm. Flertalet av informanterna uttryckte ett missnöje med insatsen trygghetslarm och det beskrivs på olika sätt i intervjuerna. Ett behov av mänsklig kontakt, att kunna dämpa upplevd ångest, en känsla av otrygghet med mera. Vilket kan tyda på att trygghetslarmet inte dämpar dessa känslor när trygghetslarmet används för insatser och inte för att minska en upplevd ensamhet, som dessa känslor kan vara ett uttryck för. Några informanter beskriver att de upplever ett missnöje på grund av personalens bemötande på larmcentralen. Det finns ett uttryckt missnöje hos flera av informanterna kring trygghetslarmets funktion, kopplat till personalen på trygghetslarmet. Missnöjet kan knytas till hur brukaren upplever sig bli bemött av personalen på trygghetslarmet och huruvida personalen väljer att åka ut på larm till brukaren. Några informanter uttrycker att de larmat, men att personalen på trygghetslarmet inte kommer ut på deras larm som de önskar, vilket i sin tur kan leda till en ännu större upplevd ensamhet hos brukaren. En kvinnlig informant sade att larmet fungerar, men att personalen på trygghetslarmet inte kommer ut på alla hennes larm. Den kvinnliga informanten uttryckte att:
”Ja, larmet fungerar ju, men det är inte alltid att dom kommer när jag vill att dom ska komma”
Flera informanter beskrev i intervjuerna att personalen på trygghetslarmet varit otrevlig i sitt bemötande mot informanterna, både via telefonsamtal och vid utförande av insatser i hemmet hos dessa brukare. Vikten av ett bra bemötande av personalen på trygghetslarmet, är något som nämns som en viktig del för flera av de intervjuade brukarna. En kvinnlig informant som inte varit nöjd med bemötandet från personalen uttryckte att:
”Det finns ju de som är väldigt otrevliga, som jobbar på larmet, som inte ska jobba på larmet”
Varför valdes trygghetslarmet
Vilja ta emot insatserAv informanterna så beskrev mer än hälften att de behövde trygghetslarmet, för att kunna få hjälp med olika insatser. Några informanter beskrev att de behövde hjälp med insatser som inte utförs av personalen på trygghetslarmet, vilket kan tyda på att brukarna blandat ihop de insatser som utförs av hemtjänstpersonal och de insatser som utförs av trygghetslarmets personal. Här framgår det tydligt att brukarna inte uppfattat vilka insatser som utförs av vem och vilka insatser som tillhör trygghetslarmets primära funktion. Flera informanter nämnde att deras behov bland annat bestod av att snabbt kunna få hjälp av personal, om de skulle behöva det. En kvinnlig informant beskrev: ” För att kunna få snabb hjälp, som jag behövde ha”
De insatser som brukarna beskrev att de behövde hjälp med var varierade. En manlig informant beskrev att han behövde hjälp för att han ramlat omkull många gånger på sista tiden, vilket är en av trygghetslarmets primära funktioner.
Känsla av trygghet
Av informanterna så uttryckte flera att de upplevde en trygghetskänsla med att ha ett trygghetslarm. Trygghetskänslan bestod bland annat av att kunna ringa till larmcentralen vid behov av hjälpande insatser eller behov av att prata med en annan människa en stund, för att därmed dämpa upplevd oro och känna trygghet. Detta kan kopplas ihop med att när brukaren använder sitt trygghetslarm för att dämpa oro och otrygghet, så minskas känslan av upplevd ensamhet. Det är dock inte trygghetslarmets primära funktion. En kvinnlig informant nämner att hon känner en trygghetskänsla av att kunna prata med en annan människa och att det är bra att det finns någon där som kan hjälpa till om det behövs. Det framgår tydligt i intervjuerna att flera av informanterna vi intervjuat, har valt att ha ett trygghetslarm för att det ger en upplevd känsla av trygghet. En kvinnlig informant uttryckte i intervjun:
”Ja, det är att man ska känna den tryggheten att kunna ringa”
Upplevd ensamhet
Önskar mänsklig kontakt
Flertalet av informanterna så uttryckte en känsla av upplevd ensamhet i sin nuvarande livssituation. Den upplevda ensamheten uttrycktes på flera olika sätt i intervjuerna. Flera av informanterna nämner att det är tråkigt att vara ensamma och att ensamheten påverkar deras liv på ett negativt sätt. En kvinnlig informant förklarade:
” Ja, men jag klarar av ensamheten, jag vet om. Jag tycker inte det är roligt…”
Flera informanter upplever att de saknade sällskap av andra människor och en av de kvinnliga informanterna önskade att hon hade haft någon hos sig jämt. En kvinnlig informant saknade att kunna ringa och prata bort en stund med en annan människa, vilket hon också använder trygghetslarmet till ibland med hopp om att någon rar och trevlig personal på trygghetslarmet svarar på samtalet. Social kontakt med en annan människa via telefon, upplevs kunna minska känslan av ensamhet hos denna kvinnliga brukare. En manlig informant nämner att han är medveten om att trygghetslarmet inte är till för social kontakt, men att han ändå väljer att använda sitt trygghetslarm för att få mänsklig kontakt. Vilket kan vara ett sätt att minska en upplevd känsla av ensamhet. I intervjun säger mannen:
Rörelsehinder påverkar
Några informanter kopplade upplevelsen av ensamhet med minskad rörlighet och att de saknade att kunna komma ut själv och att kunna resa, som en kvinnlig informant beskrev att hon gjort mycket, innan hon blev rullstolsbunden. Trygghetslarmet upplevdes inte minska en upplevd ensamhet hos flertalet av de intervjuade informanterna, endast en kvinnlig informant svarade med tveksamhet att det kan vara användbart både för en trygghetskänsla och mot upplevd ensamhet. Den kvinnliga informanten uttryckte att: ”Nej det vet jag inte, men det är ju tryggt att ha det, så det kan vara både och…”
DISKUSSION
Metoddiskussion
I denna studie undersöktes om välfärdsteknik med trygghetslarm kan ha betydelse för upplevelsen av ensamhet hos brukaren. Vi anser att det är ett aktuellt och relevant område, för ensamheten är ett allvarligt samhällsproblem som skapar oerhört mycket lidande hos de äldre (Dahlberg & Andersson 2018). Styrkan med studien är att den lyfter upp och belyser problemet. Författarna till denna studie har en gedigen erfarenhet av vårdrelaterat arbete och en bred yrkeskunskap, vilket ger var och en personlig erfarenhet av trygghetslarm som välfärdsteknik i hemtjänsten. I vår kvalitativa studie planerade vi att använda oss av semistrukturerade intervjuer med relativt öppna frågor, då vi ville tillämpa möjligheten för vidare diskussion med informanterna. Vi var medvetna om, att kvalitativa studier handlar om andra människors upplevelser och att det därmed ställer ganska höga krav på intervjuaren, att kunna styra och hantera situationen (Dahlberg 2014, ss. 90-93). Trots vetskapen om kvalitativa studiers utmaningar blev utfallet att vi fick ganska så korta svar, vilket kan vara ett resultat av att vi som intervjuare saknar erfarenhet av att genomföra telefonintervjuer. Vi hade med fördel kunnat genomföra några provintervjuer först, det hade kunnat oss behövlig information för att finjustera vissa aspekter inför kommande intervjuer och därmed få ett bättre resultat. Det kan uppfattas som en svaghet med studien. Dessutom hade frågeställningarna kunnat vara mer utförliga som hjälp vid utförandet av intervjuerna, för att få utförligare svar av informanterna.
En annan svaghet med studien är att det saknas en öppen fråga på slutet, en sista allmän fråga huruvida det finns någonting som informanten vill tillägga. Därigenom hade vi kunnat samla in ytterligare relevant information. Trots avsaknad av intervjuerfarenhet och en mindre intervjugrupp fick vi ändå relevanta svar. Det är en tydlig styrka i vår studie då de gav oss en röd tråd genom hela arbetet och goda förutsättningar för resultatbearbetning - vilket i sin tur skapade goda grunder för arbetet med slutsatsen. En annan bidragande styrka var den bredd vi fick genom urvalet av informanter och att vi valt ett aktuellt ämne med mycket publicerat material. På grund av rådande omständigheter med Coronapandemin, bestämde vi oss för att genomföra intervjuerna per telefon och inte i hemmet hos brukarna, som vi hade planerat från början. När vi fattade beslutet om telefonintervjuer var vi medvetna om att vi går miste om en del intervjuaspekter så som kroppsspråk, ansiktsuttryck, gester etcetera, med andra ord en helhetlig kontextuell intervjuförståelse. Olsson och Sörensson (2007, s. 63) framför att kvalitativa studier är holistiska, det vill säga att de utgår från helheten. Men givetvis så
ville vi inte riskera informanternas hälsa, så vi valde att genomföra telefonintervjuer trots vetskapen om att vi går miste om en del information och inte kan fånga helheten på samma sätt. Uppsatsplanen omarbetades och intervjuerna genomfördes via telefon istället. Det som sedan yttrade sig som en svaghet med vår studie var att vi saknade erfarenhet av telefonintervjuer, hade vi haft erfarenhet hade vi kunnat få ut mer information från intervjuerna. Vi använde i viss grad klargörande som redskap i kommunikationen med informanten, det vill säga att fråga vid oklarheter och be om återkoppling för att vara säker på att man har förstått informanten rätt (Nilsson & Waldemarson 2007, s. 147). Det som kan upplevas som en svaghet i vår studie är eventuella funktionsnedsättningar och sjukdomsproblematik i den utvalda gruppen som kan ge upphov till begränsade eller förvrängda svar. Utifrån etiska aspekter sett blir det gällande att vi som forskare har förmågan att bedöma validiteten i den information som vi mottar, det skulle strida mot god forskningssed om vi med vetskap skulle använda oss av uppenbart förvrängda svar (ALLEA 2018).
Eftersom vi inte genomförde intervjuerna på plats hos informanten, fick det fortsatta arbetet genomsyras av en än starkare insikt om informationens validitet (Olsson & Sörensson 2007, s. 66). Nilsson och Waldemarson (2007, s. 25) förklarar kommunikation med att budskapet och kanalen måste lämpas efter kunskaper, förväntningar och värderingar hos mottagaren. Därmed är valet av kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer en positiv motvikt till mångsidigheten bland informanterna, det finns utrymme att forma och anpassa kommunikationen efter behov. Gunnarsson (2002) framför att trovärdigheten i kvalitativ forskning beror på den använda metoden, urval av datamaterial/analysenheter, forskarens förförståelse, tolkning av resultat och slutsats o.s.v. Den kvalitativa metoden med semistrukturerade intervjuer gav oss grundläggande information, men dock hade materialet kunnat bli än mer fylligt om vi hade haft mer erfarenhet/kunskap samt utformat mer utförliga intervjufrågor. Gällande resultat och slutsats så gav materialet tillräckligt för att följa en röd tråd genom arbetet. Det fanns en tydlighet i resultatbearbetningen som skapade goda grunder för arbetet med slutsatsen. Från ett personligt perspektiv blir det gällande att uppsatsskrivarnas inte låter sina egna uppfattningar eller åsikter färga eller ge en viss önskad och styrd riktning åt uppsatsen. Dahlberg (2014, ss. 69-70) talar om människors samlade kunskap och erfarenheter som värdefulla, men att det kan leda fram till en förförståelse som färgar nya intryck där vi inte kan se saker ur nya synvinklar, utan fastnar i en förutfattad uppfattning om saker. Därför ansåg vi det att vara av extra vikt att vi som uppsatsskrivare var medvetna om vår förförståelse i ämnet vi genomför en studie om. Olsson och Sörensson (2007, s. 63) framför att i kvalitativ forskning är förhållningssättet förutsättningslöst och som forskare ska man försöka att ta emot situationen som om den alltid vore ny. Gällande överförbarhet säger Gunnarsson (2002) att det handlar om hur resultatet kan överföras till andra tidpunkter och kontexter. Man studerar en mindre grupp eller individ, varje kontext är alltså unik. Detta innebär att det kan påverka både resultatet samt forskarens föreställning om situationen (Gunnarsson 2002). Detta blev högst aktuellt för oss då samhället drabbats av pandemi och social isolering förespråkades. Resultatet av studien baserades på ett mindre antal intervjuer, alltså några personers åsikter erhållna samma tidpunkt och i stort sett i samma kontext. Detta anser vi utgöra grunden till det faktum att resultatet helt och hållet inte är överförbart till andra tillfällen och kontexter, men det ger ändå en riktning gällande personer i liknande situationer.
Resultatdiskussion
Resultatet visar att många äldre upplever en känsla av ensamhet (Socialstyrelsen 2019), men att trygghetslarmet inte dämpar upplevelsen av ensamhet hos brukaren. Dock framkommer det indikationer på att larmet i viss mån, när det används på felaktiga grunder, det vill säga i kontaktsyfte, minskar upplevelsen av ensamhet hos brukaren. Problemet med ensamhet ökar i takt med att de äldre bara blir fler och fler, dessutom ökar livslängden vilket ökar behovet av omvårdnadsinsatser något enormt. Behovet av platser på omvårdnadsboende och omvårdnadsinsatser i hemmet kommer att öka de kommande åren och det förutspås personalbrist. Där av är behovet av välfärdsteknik ofrånkomligt (Sponselee, Schouten, Bouwhuis, & Willems 2007). SBU (2017) presenterar i sin rapport att digitala verktyg kan ha fördelaktig effekt för ensamhet och social isolering. Det som studien visar är dock att utökad välfärdsteknik i form av ett mobilt trygghetslarm, inte var något som upplevdes som ett behov hos flertalet av informanterna. Det ansåg vi vara något överraskande, eftersom ett mobilt trygghetslarm ändå förespråkar frihet och rörlighet vilket är en reducerande faktor för ensamhet bland äldre kvinnor (de Jong Gierveld 1998). Enligt Magnusson, Sandman och Rosén (2013) har mobila trygghetslarm tydliga positiva effekter för användare, anhöriga, kommunerna, äldreomsorgen med flera. Vi tolkar det som att det kan finnas brister i den information som de äldre får om välfärdsteknik, men vi är även öppna för möjligheten att vi vid intervjutillfället inte presenterade information på rätt sätt. Sponselee et al. (2007) framför att äldre har mindre erfarenhet av ny teknologi vilket innebär att de är rädda för att göra misstag och därmed går miste om teknologins möjligheter.
När det kommer till resultatet gällande nattkamera, var inställningen än mer negativ. En kvinnlig informant uttryckte att det skulle få henne att känna sig övervakad, vilket hon uttryckte med tydligt obehag. Det anser vi falla väl i linje med den svala inställningen till mobila trygghetslarm. Om man inte kan motivera brukaren med ökad frihet och rörlighet som ett mobilt trygghetslarm kan bidra till, hur ska man då kunna motivera fördelarna med tillsyn/övervakning med en nattkamera, som en positiv välfärdsteknisk lösning? Sponselee et al. (2007) menar på att anledningen till denna sortens ovilja till ny teknologi eller till och med teknofobi, kan vara att man helt enkelt inte förstår teknologins användbarhet. En annan möjlig anledning som framkommer i intervjuerna är att det finns en föreställning från brukarens sida, att tekniska lösningar ska ersätta mänsklig kontakt. Om vi ser utifrån ett större perspektiv så har det historiskt sett alltid funnits en kluvenhet i förhållningssättet till användning av teknik i vården (Harrefors 2011), vilket gäller inte bara brukare utan även personal, anhöriga med flera. Vi gör tolkningen att det fortfarande råder två kontraster: tekniken kontra människan, det mekaniska paradigmet kontra det humanistiska (Harrefors 2011). Vi anser att man bör föra dessa två närmare varandra för att kunna dra nytta av båda paradigmen, såväl människa som teknik.
Ensamheten kvarstår
Många äldre lider av ensamhet, vilket är en riskfaktor för bland annat depression (Folkhälsomyndigheten 2019). Kaasa (2009) framför att det finns en tydlig koppling mellan ensamhet och svagt socialt nätverk, förlust av livspartner, dålig syn o.s.v. Ensamheten har visat sig ha en betydande roll även för den fysiska hälsan då den kan leda
till höjt blodtryck, sömnbesvär och stresspåslag för immunsystemet (Luanaigh & Lawlor, 2008). Det finns även risk för kognitiv nedsättning samt demens när man drabbas av långvarig och påtvingad ensamhet (Wilson et al., 2007). Men orsak-verkan sambandet mellan ensamhet och kognitiv nedsättning går åt båda hållen. En utförlig studie som genomfördes i Stockholm och inkluderade över 1700 deltagare visade tydligt att kognitiv nedsättning är en starkt bidragande orsak till att många äldre drabbas av ensamhet (Kaasa 2009). Vi har sett i denna studie att välfärdsteknik i form av ett trygghetslarm inte dämpar upplevelsen av ensamhet hos äldre. Vi har även sett att det milt sagt inte finns något intresse för utökad välfärdsteknik hos dem äldre. Vi är högst medvetna om att det här är en begränsad studie och inte på något sätt målar upp en helhetsbild, men den målar ändå upp ett flertal äldre människors längtan efter att få slippa en upplevd ensamhet och en saknad av mänsklig kontakt. Det beslutande skiktet i landet har genom Socialstyrelsen arbetat fram en mångsidig tolkning av värdegrunden, och bakat in den i socialtjänstlagen. Det centrala budskapet i värdegrunden är att de äldre ska få leva ett värdigt liv och känna välbefinnande (Socialstyrelsen 2012). Men att uppleva ensamhet, som så många äldre gör, går däremot stick i stäv mot att känna välbefinnande.
Om vi blickar framåt ...
Eftersom ett trygghetslarm inte dämpar upplevelsen av ensamhet, kan det bli en anledning till varför många äldre upplever att larmet inte fungerar som det ska. Där av kan det vara så att det bildas ett samband mellan missriktade förväntningar på trygghetslarmet och det verkliga utfallet med till exempel uteblivna besök på grund av felaktig larmorsak. Vi öppnar därmed upp för möjligheten att själva benämningen trygghetslarm kan vara vilseledande för användaren eftersom den indikerar på att det är ett larm som är till för trygghet. Trygghetslarmets främsta användningsområden är för fall, sjukdom och olyckor. Tryggheten finns i att brukaren kan larma vid fallolycka eller annan olycka. Ordet trygghet kan upplevas av brukaren som om insatsen trygghetslarm innefattar mer än de punktinsatser som är trygghetslarmets primära funktion. Ett förslag är att inkludera oroslarm i insatsen trygghetslarm, så att brukaren kan få tala med personal på trygghetslarmet vid upplevd ensamhet eller oro. Det skulle kunna minska en upplevd ensamhet hos brukaren och leda till den trygghetskänsla som förknippas med namnet trygghetslarm.
Därutöver anser vi att det kan finnas både emotionella och monetära besparingar i att verkligen göra informationen gällande trygghetslarm så tydlig och ärlig som möjligt, alltså vad larmet är till för och i vilka sammanhang. Det för att i bästa mån begränsa utrymmet för tolkningar eller tvetydigheter av något slag. Det i sin tur ger dem äldre bättre möjligheter att söka andra vägar för att kunna minska känslan av ensamhet. Nilsson och Waldemarson (2007, s. 35) framför att oftast riktar man för mycket fokus på vad man kommunicerar, vilket innebär att man glömmer bort att inkludera situation och sammanhang. Detta är någonting som man måste ha med i beräkningarna, för det är stor skillnad om man framför informationen personligen på t.ex. ett vårdplaneringsmöte eller bara får informationen skriftligt. Gällande välfärdsteknik i allmänhet och vilken genomslagskraft den får, så är det i synnerhet sjuksköterskor, arbetsterapeuter, sjukgymnaster samt biståndshandläggare som tillhör de yrkesgrupper som i tidigt skede kommer i kontakt med personer med ökat behov av vård- och omsorg och därmed har påverkansmöjligheter. De värderingar som de har om digitala hjälpmedel, kommer att ha
en avgörande betydelse för, om och i vilken utsträckning de digitala hjälpmedlen kommer till användning (Harrefors 2011). Det handlar i grund och botten om att rätt välfärdstekniskt hjälpmedel skall användas vid rätt situation med rätt syfte, då blir det även tydligare för brukaren om vad som gäller. Sponselee et al. (2007) framför att det finns många intressenter vid implementering av välfärdsteknik: vårdgivare, brukare, omvårdnadsboenden, serviceföretag av olika slag, fastighetsbolag, försäkringsbolag o.s.v., detta är ju någonting som ger situationen ytterligare en dimension att ta med i beräkningarna. Rätt teknik, snabb utveckling och välfärdsteknik i all ära, men vi bör ändå ha en liten fundering kring om välfärdstekniken kan ha tagit för stora kliv och för snabbt för att själva tankeprocessen och inställningen till tekniken hos dem äldre ska hinna ikapp. För stora kliv eller inte, vi anser att det vore högst intressant att se studier i framtiden som visar på hur den nya välfärdstekniken marknadsförs för dem äldre, men även att man lyfter fram brister och förbättringsområden.
Hållbar utveckling
Hållbar utveckling är ett mångfacetterat begrepp. Almers (2019) ger sin målbeskrivning för hållbar utveckling: ett hyggligt liv för alla, här och där! I grund och botten handlar det om att i nutid ha en utveckling som inte förbrukar framtidens resurser och möjligheter till utveckling (FN-förbundet 2012). Vi kommer att utgå från den tolkningen som inbegriper 3 olika dimensioner: den ekologiska som handlar om att värna om miljön. Den sociala som handlar om alla människors rätt till överlevnad, jämlikhet och livskvalité. Och till sist och syvende den ekonomiska dimensionen som bygger på ekonomiskt tillväxt och därmed socialt välstånd, men det ska inte vara på bekostnad av naturens resurser (Sandman & Kjellström 2018, ss. 338-340). Gällande välfärdsteknik kan detta innebära att man skapar välanpassade arbetsmetoder kring välfärdsteknik som stödjer hållbar utveckling. Men även att man redan i ett tidigt skede, alltså redan vid välfärdsteknikens upphandlingsstadie, har med krav för hållbar utveckling - så att man bara inte köper in teknik och sedan anpassar allting annat efter det. Olika organisationer och instanser måste samspela och utgå från samma medvetenhet, det vill säga att tillsammans lyfta perspektivet och se hållbar utveckling som någonting gemensamt som i slutändan gagnar oss alla. Omsorgssektorn, likväl som andra yrkeskategorier, bär sin del av ansvaret/skyldigheten för att efterleva den hållbara utvecklingens idéer. Äldre som har trygghetslarm och som upplever ensamhet som påfrestande, kommer troligtvis att förbruka mer resurser jämfört med den som är tillfreds och upplever en hög nivå av livskvalité. Vi talade innan i rapporten om oroslarm, om äldre som larmar för att dämpa sin ensamhet något. Det i sin tur kräver onödiga resurser när man ska besvara larmen, vilket vi anser strida mot den hållbara utvecklingens samtliga dimensioner.
SLUTSATSER
• En slutsats är att det är viktigt att ha ett bra bemötande till de brukare som larmar, så att de kan känna sig trygga. Ett förslag är att kontinuerligt utbilda personalen i bra bemötande.
• Det kan finnas brister i informationen till brukarna om vad trygghetslarmet innefattar. Här är det viktigt med ärlig, tydlig och enkel information till brukarna från biståndsbedömarna och andra inblandade.
• Ett förslag är att brukarna får en mer riktad information om vilka insatser det finns att söka, som kan kopplade mot upplevd ensamhet.
• En slutsats som framkom är att trygghetslarmet kan uppfattas av brukaren som att hen kan använda det i alla typer av situationer. Namnet trygghetslarm kan uppfattas på ett missvisande sätt, kanske behövs benämningen ses över.
• Föreslår att brukaren får valmöjligheten att välja mellan ett fast eller ett mobilt trygghetslarm utifrån den enskildes behov, när brukaren beviljas insatsen trygghetslarm.
• Ett förslag är att se över om trygghetslarmets personal även kan ta emot orosamtal, som en beviljad insats.
• Med en bra uppföljning av insatsen trygghetslarm mellan berörda professioner, så kan andra insatser föreslås som tillägg i biståndsbedömningen och därigenom kunna dämpa oro och minska upplevelsen av ensamhet hos brukaren.
REFERENSER
All European Academies (ALLEA) (2018). Den europeiska kodexen för forskningens integritet [broschyr].
https://www.vr.se/download/18.7f26360d16642e3af99e94/1540219023679/SW_ALLE A_Den_europeiska_kodexen_för_forskningens_integritet_digital_FINAL.pdf
Almers, E. (2009). Handlingskompetens för hållbar utveckling. Tre berättelser om vägen dit. Diss. Jönköping: Jönköping Universitet.
https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:211689/FULLTEXT02.pdf
Cedersund, E & Ågren, A. (2018). Reducing loneliness among older people – who is responsible?. Ageing & Society, 40(3), ss. 584-603.
https://doi.org/10.1017/S0144686X18001162
Dahlberg, K. (2014). Att undersöka hälsa & vårdande. Stockholm: Författaren och Natur & Kultur.
Dahlberg, L. & Andersson, L. (2018). Long-term predictors of loneliness in old age: Results of a 20-year national study. Aging & Mental Health, 22(2), ss. 190-196. http://dx.doi.org/10.1080/13607863.2016.1247425
de Jong Gierveld, J. (1998). A review of loneliness: concept and definition, determinants and consequences. Reviews in clinical Gerontology, 8(1), 73-80 https://doi.org/10.1017/S0959259898008090
E-hälsomyndigheten (2019). Årsrapport 2019 – trender på e-hälsoområdet. Stockholm: E-hälsomyndigheten.
https://www.ehalsomyndigheten.se/globalassets/dokument/rapporter/arsrapport-2019_e-halsomyndigheten.pdf
FN-förbundet. (2012). Hållbar utveckling [faktablad]. https://fn.se/wp-content/uploads/2016/08/Faktablad-2-12-Hållbar-utveckling.pdf
Folkhälsomyndigheten. (2018). Digital teknik för social delaktighet bland äldre [broschyr].
https://www.folkhalsomyndigheten.se/contentassets/77f20aba933e42978c44fea69689a7 e2/digital-teknik-for-social-delaktighet-bland-aldre-personer.pdf
Folkhälsomyndigheten. (2019). Skillnader i psykisk ohälsa bland äldre personer En genomgång av vetenskaplig litteratur samt en epidemiologisk studie [broschyr]. https://www.folkhalsomyndigheten.se/contentassets/85e04b9f6cde4e8daa2894d389ade 1ad/skillnader-psykisk-ohalsa-aldre-personer.pdf
Gunnarson, R. (2002). Validitet och reliabilitet.
Harrefors, C. (2011). God vård och användning av digitala hjälpmedel - Föreställningar hos äldre och vårdpersonal. Diss. Luleå Tekniska universitet. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn%3Anbn%3Ase%3Altu%3Adiva-17008 Kaasa, K. (2009). Loneliness in old age: Psychosocial and health predictors. Norwegian Journal of Epidemiology, 8(2), ss. 195-201
https://doi.org/10.5324/nje.v8i2.468
Luanaigh, C. Ó., & Lawlor, B. A. (2008). Loneliness and the health of older people. International journal of geriatric psychiatry, 23(12), 1213-1221.
https://doi.org/10.1002/gps.2054
Lundman, B. & Hällgren Graneheim, U. (2017). Kvalitativ innehållsanalys. I Höglund Nielsen, B. & Granskär, M. (red.) Tillämpad kvalitativ forskning inom hälso- och sjukvård. 3:3. uppl., Lund: Studentlitteratur AB.
Magnusson, L., Sandman, L. & Rosén, KG. (2013). Nyttoeffekter med mobila
trygghetslarm för personer med demenssjukdom och deras anhöriga. Borås: Högskolan i Borås. http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:884028/FULLTEXT01.pdf
Nationalencyklopedin (u.å.). tredje industriella revolutionen.
https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/tredje-industriella-revolutionen [2020-05-19]
Nilsson, B. & Waldemarsson, A-K. (2007). Kommunikation - Samspel mellan människor. 3:6. uppl., Lund: Studentlitteratur.
Olsson, H. & Sörensen, S. (2007). Forskningsprocessen kvalitativa och kvantitativa perspektiv. 2:2. uppl., Stockholm: Liber
Sandman, L. & Kjellström, S. (2018). Etikboken: etik för vårdande yrken. 2:1. uppl., Lund: Studentlitteratur.
SFS 2001:453. Socialtjänstlag. Stockholm: Socialdepartementet.
Socialdepartementet (2010). Uppdrag om trygghetslarm – Nya tekniker i nya infrastrukturer. Stockholm: Regeringskansliet.
https://www.regeringen.se/49b691/contentassets/b4699fa449694ab78d4f8516cc869b30/ uppdrag-om-trygghetslarm---nya-tekniker-i-nya-infrastrukturer
Socialdepartementet (2016). Vision e-hälsa 2025 – gemensamma utgångspunkter för digitalisering i socialtjänst och hälso- och sjukvård [broschyr].
https://www.regeringen.se/499354/contentassets/79df147f5b194554bf401dd88e89b791/ vision-e-halsa-2025-overenskommelse.pdf
Socialstyrelsen (2007). Socialstyrelsen termbank - funktionsnedsättning. https://termbank.socialstyrelsen.se/?TermId=812&SrcLang=sv [2020-05-19]
Socialstyrelsen (2010). Trygghetslarm – en vägledning [broschyr].
https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/vagledning/2010-11-19.pdf
Socialstyrelsen (2011). Meddelandeblad 2011:1. Stockholm: Socialstyrelsen.
https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/meddelandeblad/2011-1-7.pdf
Socialstyrelsen. (2012). Äldreomsorgens nationella värdegrund- ett
vägledningsmaterial [broschyr]. https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/vagledning/2012-3-3.pdf
Socialstyrelsen (2015). Socialstyrelsen termbank - välfärdsteknik.
https://termbank.socialstyrelsen.se/?TermId=385&SrcLang=sv [2020-05-19]
Socialstyrelsen (2015). Trygghetslarm i kommunerna – Kartläggning 2015. Stockholm: Socialstyrelsen.
https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/ovrigt/2015-9-8.pdf
Socialstyrelsen (2019). Vad tycker de äldre om äldreomsorgen? Stockholm: Socialstyrelsen. https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/ovrigt/2019-9-6349.pdf
Socialstyrelsen (2020). Statistik om socialtjänstinsatser till äldre 2019.
https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/statistik/2020-4-6745-tabeller.xlsx
Sponselee, A., Schouten, B., Bouwhuis, D. & Willems, C. (2007). Smart Home Technology for the Elderly: Perceptions of Multidisciplinary Stakeholders. European Conferance on Ambient Intelligence 2007, ss. 314-326.
https://doi.org/10.1007/978-3-540-85379-4_37
Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU) (2017). Välfärdsteknik. Digitala verktyg som social stimulans för äldre personer med eller vid risk för psykisk ohälsa (SBU-rapport nr 268). Stockholm: Statens beredning för medicinsk och social utvärdering.
https://www.sbu.se/contentassets/57e13f4fe3be44f9a55fe16667f8a8d9/valfardsteknik_d igitala_verktyg_som_social_stimulans_for_aldre_personer_med_eller_vid_risk_for_psy kisk_ohalsa.pdf
Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) (2013). Val av Kommunikationslösning trygghetslarm - kommunal ehälsa [broschyr].
https://skr.se/download/18.772895e214641fb368d303b8/1401886015435/Bilaga_1_Val _av_kommunikationsl%C3%B6sning_SKL.pdf
Utredningen om Socialtjänsten och den fria rörligheten (2005). Socialtjänsten och den fria rörligheten (SOU 2005:34). Stockholm: Socialdepartementet.
Utredningen om Välfärdsteknik i äldreomsorgen (2020). Framtidens teknik i omsorgens tjänst (SOU 2020:14). Stockholm: Socialdepartementet.
Vetenskapsrådet. (2002). Forskningsetiska principer inom
humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning [broschyr]. http://www.codex.vr.se/texts/HSFR.pdf Wilson, R. S., Krueger, K. R., Arnold, S. E., Schneider, J. A., Kelly, J. F., Barnes, L. L., Tang, Y. & Bennett, D. A. (2007). Loneliness and risk of Alzheimer disease. Archives of general psychiatry, 64(2), ss. 234-240. https://doi.org/10.1001/archpsyc.64.2.234
BILAGOR
Bilaga 1, Enhetschefens godkännande av datainsamling
Vi, Henrik Mainio och Nina Kauppi, är elever på Högskolan i Borås och studerar administration inom vård & omsorg. Som en del i denna utbildning gör vi ett examensarbete gällande välfärdsteknik och då i synnerhet trygghetslarm. Syfte med examensarbetet är att undersöka om trygghetslarmet kan ha betydelse för de äldres upplevelse av ensamhet.
Ensamhet på grund av social isolering beskrivs som en av de vanligaste orsakerna till att personer i pensionsåldern upplever en försämrad livskvalitet (Folkhälsomyndigheten 2018). SBU (2017) kartlägger i en forskningsrapport om välfärdsteknik kan användas med syftet att förebygga ohälsa och ensamhet hos vår äldre befolkning. I rapporten beskrivs att välfärdsteknik kan ha positiva effekter mot ensamhet och leda till hälsofrämjande upplevelser hos användaren (SBU 2017). Vi vill undersöka om digital teknik i form av trygghetslarm kan minska upplevelsen av ensamhet hos användaren.
Datainsamling kommer att ske via semistrukturerade intervjuer. Själva intervjun består av 9 stycken öppna frågor, det med anledning för att kunna ge ett brett utrymme för svarsmöjligheterna. Intervjusubjekten väljs genom slumpmässiga urval, urvalskriterierna är att man ska ha haft larm 1 år eller mer. Vi kommer att boka tid med brukarna via telefon, och planen är att utföra intervjuerna vecka 14.
Det initiala godkännandet från brukaren tar vi muntlig via telefon, för att sedan presentera brukarna med ett förenklat godkännande/informationsformulär som de godkänner skriftligt. Vi kommer sedan att ta bort samtliga uppgifter som kan identifiera deltagarna, samt se till att ingen obehörig har tillgång till arbetsmaterialet. Deltagarna skall tydlig informeras om att deltagandet är frivilligt och kan när som helst avbrytas utan förklaring.
Hälsningar
Henrik Mainio____________________ Nina Kauppi _________________________ Studentens namn Studentens namn
E-post: Henrik_mainio@hotmail.com E-post Nina@kajoni.se Tfn 0766475666 Tfn 0734133011 Handledare: Anna Einerskog
Namn/titel Universitetsadjunkt Institutionen för vårdvetenskap Högskolan i Borås
E-post: anna.einerskog@hb.se Tfn 033-435 40 00
Godkännande
Undertecknad verksamhetschef godkänner härmed att Henrik Mainio genomför datainsamling inom ramen för vad som ovan beskrivits.
Borås-stad/2020
_______________________________ Namn
Bilaga 2, Samtyckesavtal
Högskola: Borås högskola
Utbildning: Vård- och omsorgsadministration Handledare: Anna Einerskog
Elever: Henrik Mainio (intervjuare) Nina Kauppi
Hej, vi är två elever på Högskolan i Borås och studerar administration inom vård & omsorg. Som en del i denna utbildning gör vi ett examensarbete gällande välfärdsteknik och trygghetslarm. Syfte med examensarbetet är att bedöma vilken roll trygghetslarm har för de äldres upplevelse av ensamhet.
Insamlingen av information till vår uppsats kommer att ske via intervjuer. Att deltaga i intervjun är
frivilligt och du är helt anonym. Du kan när som helst avbryta att delta i denna undersökning.
Intervjun består av 9 stycken frågor och beräknas ta 20 minuter. Intervjun spelas in och svaren kommer att sammanställas och analyseras för att redovisas i vår uppsats. Inspelningen raderas direkt då uppsatsen är färdig och ingen annan än vi, Henrik, Nina och examinatorn som har tillgång till intervjun tills den raderas. Materialet från intervjun kommer sammanställas på så sätt att ingen deltagare kan identifieras eller spåras. Uppsatsen kommer efter att den godkänts av examinatorn på högskolan att publiceras på Borås Högskola databas Diva.
Jag har läst och förstått detta brev och jag samtycker att medverka.
_______________________________ Ort och datum
_______________________________ Namn
_______________________________ Underskrift
Bilaga 3, Intervjufrågor
Kön Kvinna Man Ålder 65-74 år 75-84 år över 85 år Fråga 1Var det helt och hållet ditt eget beslut att välja att ha ett trygghetslarm? JA NEJ
Om ja fortsätt med fråga 2,
om nej, vilka var med och formade beslutet, t.ex. biståndshandläggare, anhörig, sjuksköterska? Utveckla gärna svaret?
Fråga 2
Vilket var ditt främsta skäl till att välja att ha ett trygghetslarm? Berätta gärna mer.
Fråga 3
Tycker du ditt trygghetslarm fungerar som det ska?
Fråga 4
Har du använt ditt larm någon gång? Om ja, hur ofta? Utveckla gärna svaret.
Fråga 5
Känner du att du får hjälp när du använder ditt larm? Berätta, hur fungerar det.
Fråga 6
Känner du dig tryggare med ett trygghetslarm?
Fråga 7
Känner du dig mindre ensam i och med att du har ett trygghetslarm? Utveckla gärna svaret.
Fråga 8
Skulle ett mobilt trygghetslarm få dig att känna dig mindre ensam? Om ja, vill du utveckla det?
Fråga 9
Hur ser du på att få en nattkamera kopplad till ditt trygghetslarm? Positivt/ negativt? Skulle det få dig att känna dig mindre ensam? Om ja, vill du utveckla det?
