”Aktivitet är sekundärt” En kvalitativ studie om personalens arbete mot ofrivillig ensamhet hos äldre personer

”Aktivitet är sekundärt”

En kvalitativ studie om personalens arbete mot ofrivillig ensamhet hos äldre personer

Examensarbete på kandidatnivå

Abstract

Author: Arta Bytyqi

Title: Activity is secondary, “Aktivitet är sekundärt”

Supervisor: Uffe Enokson Accesor: Torbjörn Forkby

The purpose of my study is to investigate how the meeting place's staff’s in a municipality in Halland County, handles the loneliness of the elderly and their needs to activities, and how the meeting place works to prevent involuntary loneliness. I have used a qualitative method with semi-structured interviews. I have interviewed 6 people at different meeting places in the municipalities. In the results section, i have analyzed through the theories used in the study. These theories are the activity theory, the disengagement theory, sense of context and the role theory as the used both by Goffman (2009) and Tornstam (2018). My conclusion is that staff work has a contribution with a description of how meeting places in the municipality handle the loneliness of the elderly and their need for activity and social interaction. The job description in the meeting places has been a central part of the study to shed light on whether it is in line with informal working methods of the stuff, but also based on the used theories in the study. I have tried to shed light with this study on the staff's work in meeting places about the loneliness of the elderly and their need for activities.

Keyword:

Involuntary loneliness, meeting place, sense of context, staff, activity

Nyckelord

Ofrivillig ensamhet, mötesplats, känsla av sammanhang, personal, aktivitet

Förord

Ett stort tack till min handledare Uffe Enoksson som varit tillmötesgående i mitt arbete och gett mig kunskap samt råd under hela arbetets gång med den här uppsatsen.

Jag vill även tacka personalen på mötesplatserna som hade tid och gjorde det möjligt att utföra den här studien.

Sist men inte minst vill jag även tacka min familj, vänner och kollegor som stöttade mig under den här tiden.

Arta Bytyqi

Växjö januari 2021-01-03

Innehållsförteckning

1 Bakgrund 1

1.1 Inledning 1

1.2 Problemformulering 2

1.3 Syfte och frågeställningar 3

2 Avgränsning 4

3 Tidigare forskning 4

3.1 Ofrivillig ensamhet som livssituation 5

3.2 Ofrivillig ensamhet som verksamhetsfält 6

3.3 Ofrivilliga ensamhetens betydelse 7

3.4 Sammanfattning av tidigare forskning 8

4 Teorikapitel 9

4.1 Aktivitets- och disengagemangsteorin 9

4.2 Rollteori 10

4.3 Det salutogena förhållningssättet 12

4.4 Sammanfattning av teorier 14

5 Metodkapitel 14

5.1 Motiverat val av datainsamlingsmetod 14

5.2 Överväganden rörande urvalsmetod och urval 16

5.3 Tillvägagångssätt 16

5.4 Analysmetod 18

5.5 Metodens tillförlitlighet 18

5.6 Etiska överväganden 19

5.7 Metoddiskussion 20

6 Resultat och analys 21

6.1 Formellt och informellt arbete 22

6.2 Kartläggning av arbetet mot ofrivillig ensamhet 29

7 Slutdiskussion 37

8 Referenslista 42

Bilagor

Bilaga 1: Informationsbrev Bilaga 2: Intervjuguide Bilaga 3: Arbetsbeskrivning

1 Bakgrund

1.1 Inledning

Ofrivillig ensamhet är ett stort problem bland äldre och en stor utmaning för samhället. I takt med att man blir äldre minskar sociala kontakter/aktiviteter, därav ökar behovet av sociala insatser (Socialstyrelsen 2016). Andelen äldre i Sverige ökar succesivt enligt uppgifter från Socialstyrelsen vilket signalerar att ofrivillig ensamhet bland äldre kommer att vara en växande problematik (Socialstyrelsen 2019).

Enligt Agahi et al. (2010) har sociala relationer en central plats hos människor som är betydelsefull för hälsan. Bristande sociala relationer är ett problem för den som drabbas och kan komma att påverka hälsan negativt. Genom social delaktighet i olika sammanhang kan personalen involvera äldre till meningsfulla aktiviteter. Av den anledningen finns det behov av mötesplatser för äldre som kan ha betydelse för deras välbefinnande men även personalens roll som är viktigt i det här

sammanhanget.

Mötesplatser finns runt om i landet i olika kommuner och det är en plats som äldre personer kan behålla sin identitet genom att känna gemenskap med andra. I mötesplatserna finns det olika typer av aktiviteter så som underhåll av olika slag, bingo, handarbete och cafeteria, Svensson (2006). Det finns olika behov av mötesplatser, allt från aktivitet till social samvaro. Personalen på mötesplatserna arbetar med olika aktivitetsgrupper samt arbetar förebyggande och uppsökande som motverkar ofrivillig ensamhet. Personalens arbete går ut på att i tidigt skede

upptäcka ofrivillig ensamhet för att sedan kunna erbjuda bästa hjälp och stöd (Bilaga 3). Personalen har en viktig roll i arbetet mot ofrivillig ensamhet då de bekräftar många personer och får dom att inte känna sig helt ensamma. Vidare arbetar personalen med att skapa nätverk bland annat med seniorer som är villiga att arbeta ideellt samt med övriga professioner inom kommunen.

För att minska ofrivillig ensamhet hos äldre har förändringar gjorts år 2019 i 5 kap 5§ Socialtjänstlagen (2001:453). Förändringen i lagen innebär att äldre numera kan få lättåtkomlig service och som behöver hjälp att bryta isolering. Uppdraget riktas till olika pensionärsorganisationer för att skapa olika mötesplatser utifrån äldres intressen. Genom det här uppdraget får personalen möjlighet att skapa en miljö där äldre kan känna sig trygga och ha ett aktivt liv. Personalens arbete kan bidra till att ofrivillig ensamhet minskas samt att en meningsfull tillvaro skapas enligt uppdraget i 5 kap 5§ Socialtjänstlagen (2001:453).

Den forskning som finns kring ofrivillig ensamhet har oftast i utgångspunkt utifrån äldres egna perspektiv eller utifrån omvårdnadspersonalens perspektiv. Min studie kommer att fokusera på en annan grupp som har en viktig roll i samhället för äldre och deras upplevelse av ofrivillig ensamhet, vilket är personal som arbetar på kommunens mötesplatser.

1.2 Problemformulering

Ofrivillig ensamhet är problematisk och är därför relevant för socialt arbete. Det är också den anledningen till varför jag valt att undersöka personalens arbete i hur de hanterar äldres behov av aktiviteter och socialt samvaro.

Utgångspunkten är att aktivitet sägs vara hälsobefrämjande och har positiva egenskaper för individer enligt Agahi et al. (2010) men vad det egentligen handlar om är oklart och huruvida aktivitet är en normbildande samt vilken effekt det har på människor. Personalens krav på aktiviteter hos äldre kan bli problematisk eftersom många äldre istället vill ta det lugnt och bara vara i sin ensamhet, Toress (2019).

Därför är jag intresserad av personalens syn på vad aktiviteter ska eller bör bidra till.

Men även hur deras arbete mot ofrivillig ensamhet formas av de normer och förväntningar som både formellt och informellt präglar deras arbete.

Begreppet ”ofrivillig ensamhet” är mest lämplig för att få en fördjupad förståelse för varför äldre personer kan uppleva ofrivillig ensamhet, Toress (2019) och vilka verktyg personalen har mot detta. Enligt Lars Svensson (2006) är inte aktiviteten i

sig viktig, det är den sociala aspekten av mötesplatsen som har en stor betydelse.

Mötesplatsen kan bli ett sätt för personalen att hjälpa äldre behålla sin identitet och på sikt motverka ofrivillig ensamhet. Mensink (1999) beskriver att sociala

aktiviteter ger gemenskap och har en stor betydelse för äldre personer.

Aktivitet sägs vara lösningen mot ofrivillig ensamhet men det är dock oklart eftersom det kan finnas mekanismer som stänger ute vissa äldre utifrån mötesplatsernas utformning, Mesink (1999). Personalens arbete mot ofrivillig ensamhet kan komma att påverkas beroende på hur äldre hanterar sin situation.

Aktivitet och socialt liv kan betyda olika för olika individer, utifrån hur man ser på det. Personalens förväntningar kan vara olika beroende på om mötesplatsen har en positiv inverkan för äldres välbefinnande och om det bidrar till att bryta ofrivillig ensamhet, Svensson (2006),

Som en del av problemformuleringen finns det anledning att bara kort nämna två teoretiska perspektiv som ska användas och som kan tolkas som motsägelsefulla.

Aktivitetsteorin dominerar i den här typen av arbete då utgångspunkten i teorin är att aktiviteter är positiva och bidrar till välbefinnande och det är genom detta mötesplatserna bygger sin verksamhet på, Tornstam (2018). Disengagemangsteorin bygger på motsatsen vilket innebär att aktiviteten i sig inte förebygger ofrivillig ensamhet då äldres förmågor samt behov av aktiviteter minskar med stigande ålder, Tornstam (2018). Ofrivillig ensamhet kan på så sätt innebära begränsningar för äldre om inte personalen på mötesplatsen har tillräckligt med resurser och/eller verktyg för att motverka problematiken.

1.3 Syfte och frågeställningar

Syftet med denna studie är att undersöka hur personalen på mötesplatsen arbetar för att motverka ofrivillig ensamhet bland äldre samt hur deras arbete påverkas i hantering av detta.

Frågeställningarna som kommer att ha en utgångspunkt i denna studie:

 Hur hanteras ofrivillig ensamhet av äldre i behov av samvaro på lokala mötesplatser i kommunal regi?

 Hur förstås ofrivillig ensamhet och vilka betydelser ges ofrivillig ensamhet på mötesplatserna?

 På vilket sätt formas personalens arbete mot ofrivillig ensamhet av de normer och förväntningar som både formellt och informellt präglar deras arbete?

2 Avgränsning

I min studie har jag valt att fokusera på personalen som arbetar på kommunens mötesplatser för äldre personer. Min studie kommer att ha fokus på personalens arbete mot ofrivillig ensamhet hos äldre, hur de hanterar problematiken främst men också hur deras yrkesroll påverkas i detta. Varför jag valt att intervjua personalen istället för äldre är för att det saknas forskning kring hur mötesplatsens personal arbetar med den här problematiken. Jag anser att det finns gott om forskning om ofrivillig ensamhet samt äldres upplevelser av detta. Jag har därför valt att fokusera på hur mötesplatsens personal hanterar ofrivillig ensamhet och hur deras yrkesroll påverkas i hantering av ofrivillig ensamhet och inte äldres upplevelser.

3 Tidigare forskning

I det här kapitlet redogör jag för fyra vetenskapliga studier samt en avhandling som belyser ofrivillig ensamhet. Studierna belyser hur problematiskt social isolering och ofrivillig ensamhet påverkar äldre personer samt hur mötesplatser förebygger detta och främjar hälsa. Men också hur ensamhet konstrueras när det gäller att forma allmänna uppfattningar om äldre människor. Jag har använt mig av

Linnéuniversitetetens biblioteks sökmotor för att få fram de artiklar som belyser ovanstående fenomen.

3.1 Ofrivillig ensamhet som livssituation

Ensamhet och social isolering är enligt Gardiner, Geldenhuys & Gott (2018) ett socialt problem enligt bland äldre personer och kan påverka deras hälsa. Äldre människor är en grupp som är särskilt utsatta för problematiken på grund av exempelvis fysisk nedsatt hälsa. Ågren&Cedersund (2018) beskriver att ofrivillig ensamhet bland äldre har presenterats i svenska tidningar som ett allvarligt problem och att den frågan måste lösas på något sätt. Samhället kan minska ofrivillig ensamhet genom olika aktiviteter så som exempelvis mötesplatser som arbetar med äldre människor. Ofrivillig ensamhet beskrivs främst som en viktig fråga i det svenska samhället, där svenskar beskrivs som ensamma människor.

Det varierar på hur äldre personer hanterar sin vardagliga situation och hur de ser på sin livssituation samt förmåga att utföra aktiviteter och bibehålla sociala relationer Hammarström & Torres (2005). Det är inte bara den fysiska begränsningen hos äldre personer som leder till en minskning av aktiviteter utan hur äldre personer hanterar och kontrollerar sin vardagliga situation. Men det är ingen som säger att en minskning av aktiviteter inte skulle bidra till välbefinnande enligt

Svensson (2006) menar att den sociala samvaron är det viktigaste för deltagarna men också aktiviteterna i sig då man skapar nya upplevelser och att sinne och rörlighet bevaras. Den sociala samvaron bidrar till starkare sociala band och genom aktiviteter håller sig äldre personer friskare och därmed förlänger behovet av hjälp från kommunen eller anhöriga. Gardiner, Geldenhuys & Gott (2018) beskriver att aktiviteterna har fokus på socialisering och bildandet av nya sociala nätverk för att tillsammans göra saker vilket involverar handling och kreativitet som i sin tur leder till gemensamt mål. Äldre personer tycker om att lyssna på musik, sjunga ihop och laga mat tillsammans på mötesplatserna enligt, Svensson (2006). På detta sätt kan äldre lära sig nya saker och mötesplatsen får en innebörd som är mer betydelsefull än det enskilda mötet med personen.

Hammarström & Torres (2005) beskriver att många äldre personer kan ha en fysisk begränsning vilket medför en minskning av aktiviteter I studien framkommer det även om att äldre som har begränsningar i sin vardag inte behöver betyda att de

saknar sina tidigare aktiviteter som dom varit delaktiga i utan accepterar sitt tillstånd som det är, vilket ett citat i studien bekräftar detta:

När man inte orkar längre, så saknar man det inte på samma sätt som förr (Hammarström & Torres, 2005, s283)

Enligt Hammarström & Torres (2005) känner ovanstående person i citatet inte sig beroende av aktiviteterna men inte heller av sällskap eftersom många vänner försvinner oftast vid den åldern. Utifrån ovanstående information kan det handla om stereotypa föreställningar gällande vad som är normalt och inte normalt utifrån äldre personers ålder och föreställningar samt vilken fas man är i åldrandet. Ågren (2017) beskriver att ofrivillig ensamhet definieras som en negativ subjektiv känsla och en individ kan vara missnöjd med en aspekt av en social relation men nöjd med en annan aspekt. Det påstås också att missnöje med sociala relationer inte behöver framkalla känslor av ensamhet utan helt enkelt missnöje

3.2 Ofrivillig ensamhet som verksamhetsfält

Svensson (2006) har studerat 7 olika mötesplatser med olika inriktningar, verksamhet och underhållning. Den sociala aspekten av mötesplatsen har mer betydelse än aktiviteten i sig som kan bidra till att rörlighet samt upplevelser och stimulans bevaras. I mötesplatserna handlar det om exempelvis bingo, handarbete så som slöjd och i underhållsinriktningen handlar det istället om musikunderhållning och föreläsningar medan aktivitetsinriktningen kan kräva mer delaktighet från besökarna. Ågren (2017) beskriver att ensamhet bland äldre är en fråga som engagerar allmänheten och olika professioner och organisationer i det svenska samhället. En offentlig arena som är särskilt tydlig i svenska nyheter där artiklar om ensamhet bland äldre ofta publiceras. Ensamhet uppfattas allmänt som signifikant relaterad till åldrande och äldre människor.

Ågren (2017) menar att det kan finnas en risk i åldrandet, där ensamheten är en av dessa riskfaktorer. I denna studie ligger fokus inte bara på ensamhet men också äldreomsorg, politik och välfärdsstaten, volontärarbete och hälsa bland äldre. Ågren

(2017) använder ensamhet i sin studie som ett begrepp för att motivera behovet av politisk förändring och resursfördelning för äldre människor, för att höja

volontärarbetets värderingar och betona de risker som är förknippade med åldrandet.

Massmedia har en betydande roll i att forma uppfattningar om och kunskap om åldrandet.

Svensson (2006) beskriver att mötesplatserna är en plats som äldre personer kan behålla sin identitet genom att känna gemenskap med andra. Det finns olika behov av mötesplatser, bland annat social samvaro och behov av olika aktiviteter, genom att besöka olika mötesplatser kan det innebära att äldre personer håller sig friska längre tid. Att åldras innebär en mycket viktig del av livet och tiden ägnas åt att minnas händelser och människor de tidigare mött i sina liv. Social samvaro och gemenskap kan ha en hälsofrämjande effekt.

Ågren&Cedersunds (2018) menar att ofrivillig ensamhet är ett återkommande problem och begreppet anses vara komplext beroende på roller, rättigheter och skyldigheter man har till samhället. Begreppet proto-morality handlar om

strukturella aspekter av moral som accepteras i ett samhälle vid en viss tidpunkt. Det ömsesidiga ansvaret man har för sitt beteende är en grundläggande protomoraliskt nivå i varje dialog. Begreppet proto-morlality är en central del i hur ansvar byggs i kommunikationer och hur andras och vår egen syn agerar utifrån antagandet.

Kommunerna kan anses vara ansvarig utifrån sina skyldigheter för äldre människor eftersom fokus ligger på kommunens planering och budget som utgör en stor grund för de resurser som finns, Ågren&Cedersund (2018). Ansvaret ligger således på organisationen som utför aktiviteterna.

3.3 Ofrivilliga ensamhetens betydelse

Social isolering och ofrivillig ensamhet hänger ihop och påverkar varandra men faller under olika begrepp. Social isolering handlar om den objektiva frånvaron eller bristen på kontakter och interaktioner mellan en person och ett socialt nätverk Gardiner, Geldenhuys & Gott (2018). Hur ofrivillig ensamhet upplevs av individen kan variera beskriver Ågren (2017) och att detta är beroende på samhälleliga

föreställningar om vad ensamhet innebär och när ensamhet kan förväntas uppstå.

Förväntningar och önskemål om sociala relationer som påverkas av sociala normer anses vara åldersrelaterade. Dessa uppfattningar och normer kan påverka känslor av ensamhet och beror på hur ensamhet förstås beroende av samhälleliga sammanhang Hammarström & Torres (2005) menar att äldre som är i behov av stöd och hjälp i sitt vardagliga liv kan uppleva en social kostnad att be om hjälp. Dock är det många som känner att de har kontroll över sin situation och upplever inte att det är jobbigt att be om hjälp. Detta för att de upplever välbefinnande och att de kan kontrollera sina sociala relationer och det sociala stödet som de kan få och tvärtom för dom som inte har någon kontroll i sin situation där upplevelsen av välbefinnandet tycks minska. Detta är dock beroende på äldres livssituation och hur delaktig man är i aktiviteter och i sociala relationer, Hammarström & Torres (2005).

Ofrivillig ensamhet är ett subjektivt känslotillstånd där man kan uppleva ensamhet genom bristen på sociala kontakter men även genom interaktion med andra människor. Social isolering och ensamhet är två tillstånd som bidrar till negativt välbefinnande, Gardiner, Geldenhuys & Gott (2018). Vidare beskriver författarna att en studie har gjorts i Nya Zeeland där positiva insatser tagits fram som främjar samhällsdeltagande och social isolering. Insatserna och aktiviteterna syftade till att motverka social isolering och ensamhet och hade en positiv framgång

Ågren&Cedersund (2018) menar att ofrivillig ensamhet hos äldre kan ha många olika orsaker och äldre kan ha olika behov, det är därför viktigt att personalen på mötesplatser försöker förbättra situationen för dem. Ågren (2017) lyfter också att massmedia anses ha ett avgörande inflytande när det gäller att forma allmänna uppfattningar om äldre människor. Ofrivillig ensamhet som ett begrepp kan utnyttjas för att motivera behovet av politisk förändring och resursfördelning och förstärka brister inom äldreomsorgen, politiken och välfärdssamhället.

3.4 Sammanfattning av tidigare forskning

Ovanstående forskning visar på att de finns behov av mötesplatser för att motverka ofrivillig ensamhet. Forskningen belyser även personalens arbete som är relevant för

min studie då det ämnar om hur personal inom mötesplatser hanterar äldres

ofrivilliga ensamhet samt behov aktiviteter och social samvaro. Dock är forskningen motstridig då upplevelsen av ofrivillig ensamhet är individuellt och varierar

beroende på samhälleliga föreställningar om vad ensamhet innebär. Personalens uppfattningar och normer kan påverka äldres känslor av ensamhet och beror på hur problematiken förstås beroende av samhälleliga sammanhang.

4 Teorikapitel

I kapitlet presenteras teorier som kommer att ligga till grund för studiens resultat och analys. Den första teorin presenteras av Tornstam (2018) om aktivitets- och disengagemangsteorin. Den andra teorin, rollteorin, presenteras av Goffman (2020) men används också av Tornstam (2018). Slutligen presenteras teorin av Antonovsky (2005) om det salutogena förhållningssättet. Med hjälp av dessa teorier möjliggörs att kunskap och förståelse ökas för personalens arbete kring hanteringen av ofrivillig ensamhet hos äldre.

4.1 Aktivitets- och disengagemangsteorin

Ett gott åldrande enligt Tornstam (2018) är kopplat till aktivitet samt att äldre personer har samma behov som när de var i medelåldern. Aktivitetsteorin handlar om att det är viktigt att äldre personer deltar i sociala samvaron med andra människor samt skapar nya roller för att få en positiv uppfattning om sig själv genom att ersätta exempelvis tidigare yrkesroll, familjeliv och samhällsliv, Tornstam (2018).

Att åldras kan innebära en rad förluster och det är därför av vikt att förebygga dessa förluster genom att hålla sig aktiv i den mån det går. Tornstam (2018) beskriver att aktivitetsteorin belyser äldre personers upplevelser av välbefinnande genom fysiska och sociala aktiviteter. Genom att delta i olika aktiviteter och sociala samvaro, kan ofrivillig ensamhet motverkas och på så sätt uppnår ett gott åldrande, Tornstam (2018). Välbefinnande och tillfredställelse ökas när man har olika sysselsättningar

och kontakter med andra människor.

Disengagemangsteorin handlar istället om att äldre personer inte har samma behov som de tidigare haft, vilket innebär att äldre sakta men säkert börjar avstå från det sociala livet samt aktiviteter, som en form av förberedelse inför döden. Enligt Tornstam (2018) är detta en naturlig process att dra sig tillbaka från aktiviteter och socialt liv och ändå ge tillfredställelse eftersom att man själv väljer att följa den naturliga processen.

Det finns tre olika hypoteser som belyser disengagemangsteorin, den första hypotesen handlar om att människan frivilligt drar sig undan för olika engagemang och roller man haft i sitt tidigare liv samt att sociala band man haft till samhället minskas som en förberedelse för döden, Tornstam (2018). Den andra hypotesen beskriver Tornstam (2018) hur samhället själv stöter ut människor i takt med att de blir äldre, den naturliga processen är därför ofrånkomlig och funktionell. Vidare beskriver Tornstam (2018) den tredje hypotesen som en process där människan inte påverkas på något negativt sätt och har en koppling till välbefinnande då människan själv frivilligt väljer att följa den naturliga processen.

Tornstam (2018) beskriver vidare att individens välbefinnande kan komma att påverkas när man blir äldre, genom att den försvagas både ur ett socialt men också psykologiskt perspektiv. Utifrån ett socialt perspektiv drar sig den individen av olika anledningar undan interaktioner. Utifrån det psykologiska perspektivet slutar

individen istället att ha ett intresse för aktiviteter eller andra individer. Den äldre individen avstår från samhället genom att hen förbereder sig för döden vilket är en naturlig process enligt Tornstam (2018) som kan ge en tillfredsställelse.

4.2 Rollteori

Aktivitets- och disengagemangsteorin har en koppling till rollteorin enligt Tornstam (2018) som handlar om att människor har olika roller i livet beroende på ställning samt ålder i samhället. Tornstam (2018) menar att samhället har olika förväntningar

samt normer på hur individen ska agera. Att förlora en roll kan innebära en känsla av att människor inte upplever sig vara behövda i samhället. Genom aktiv

deltagandet i sociala samspel bevarar man och ersätter gamla roller och på detta sätt kan man upprätthålla självbilden samt ha en positiv uppfattning om sig själv vilket stärker och bevarar rollen genom regelbundna aktiviteter.

Rollteorin är framtagen av Goffman (2009) som intresserade sig till skillnad från Tornstam (2018) för symbolisk interaktionism som började runt 1950-talet. Han började då med deltagande observationer. Goffman (2009) intresserade sig för mänskligt beteende i naturliga sammanhang utifrån människors perspektiv. Han använde teaterscen och roller beroende på sociala sammanhanget och såg människan som en symbolförmedlande varelse som agerar gentemot varandra.

Interaktioner mellan människor var viktigt enligt honom då det har betydelse för rollskapandet.

Goffman (2009) menar att en roll handlar om att uppfylla ett beteende och förväntningar som är knutna till en social position. Det handlar om vad en person har för rollförväntning på exempelvis en arbetsplats. Goffmans (2009) rollteori handlar om att människor beter sig på samma sätt som en skådespelare på en scen och detta sker i möte med andra människor. Det beror på hur människan uppträder i sin roll och hur andra människor uppfattar det, vilket innebär att människor agerar dagligen mot varandra i vardagliga situationer genom olika roller.

Tornstams (2018) rollteori har en annan riktning till skillnad från Goffmans (2009) teori. Tornstam (2018) har utvecklat rollteorin om äldre och åldrande och handlar om att rollerna förändras beroende på vilken ålder man befinner sig i. Det kan bli en rollförslut när man exempelvis lämnar arbetslivet och förlusten kan innebära en negativ effekt.

Människor spelar flera roller och inte bara en, vilket innebär att vi har multipla roller, Tornstam (2018) Människor har flera och olika roller under livets gång och bygger på individens identitetsuppfattning. En del normativa förväntningar riktar sig till avgränsade roller exempelvis yrkesroller. Normativa förväntningar är inte ålderspecifika och riktas mot alla människor enligt Tornstam (2018).

Rollförväntningarna har hög explicit som har värdenormer inbyggda och gäller i

yrkesroller där rollförväntningarna är nedskrivna. Exempelvis är normativa förväntningar av låg grad när det gäller åldringsrollen, Tornstam (2018).

4.3 Det salutogena förhållningssättet

Aron Antonovsky (2005) var professor i sociologi och studerade människors olika motståndskraft som hade med miljö och hälsa att göra. Salutogeniskt synsätt fokuserar på hälsans ursprung, dvs hur människor hamnar i olika situationer och pendlar mellan hälsa och ohälsa. Antonovsky (2005) beskriver salutogens

förhållningssätt som ett hälsofrämjande perspektiv. Han intresserade sig mycket för hur man kunde förstärka samt bevara hälsan. Salutogena förhållningssättet ger också en djupare förståelse på hur man kan skapa kontinuitet i människors liv genom att fokusera på hälsa och den sociala aspekten som har betydelse för människors livsstil. Antonovsky (2005) utvecklade därför begreppet känsla av sammanhang (KASAM) eftersom de händelser människor är med om skapar med tiden en stark känsla av sammanhang. Känsla av sammanhang blir tydligare när begreppen begriplig, hanterlig och meningsfull används för att förstå hur en individ håller sig frisk.

Känsla av sammanhang (KASAM) - definieras enligt Antonovsky (2005) enligt nedanstående:

”Känslan av sammanhang är en global hållning som uttrycker i vilken utsträckning man har en genomträngande och varaktig men dynamisk känsla av tillit till att (1) de stimuli som härrör från ens inre och yttre värld under livets gång är strukturerade, förutsägbara och begripliga, (2) de resurser som krävs för att man skall kunna möta de krav som dessa stimuli ställer på en finns tillgängliga, och (3) dessa krav är utmaningar, värda investering och engagemang (Antonovsky 2005, s46)

Det Antonovsky (2005) menar är att livet behöver vara sammanhängande för att individen ska kunna möta krav samt hantera sitt liv i både bättre och sämre stunder för att få tillvaro i livet. Han tog reda på detta genom att mäta individers KASAM och fick då svar på om de hade en svag eller stark känsla av sammanhang.

Begreppen begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet är central i hans forskning för att känna en stark känsla av sammanhang (KASAM).

Begriplighet - har att göra med huruvida man upplever inre och yttre stimuli samt på vilket sätt en individ har kännedom och förståelse för att handlingar kan ge konsekvenser. En individ med hög känsla av begriplighet upplever sin tillvaro som ordnad, sammanhängande, strukturerad och tydlig, Antonovsky (2005).

Misslyckande, död eller krig kan förekomma i människors liv men behöver då göra dem begripbara för att få lättare kontroll över sitt liv, annars kan det lätt bli till motsatsen vilket då kan innebära en låg känsla av begriplighet som medför en tillvaro som oordnad, kaotisk och otydlig.

Hanterbarhet – definieras enligt Antonovsky (2005) som resurs till ens förfogande med hjälp av de krav som ställs av de stimuli för att bemöta de krav som ställs i livet. Att stå till ens förfogande beskriver Antonovsky det som en resurs som är under ens kontroll eller också andras kontroll så som exempelvis familjemedlemmar som man litar på. En hög känsla av hanterbarhet innebär att individen inte kommer att känna sig som ett offer för de situationer man blir utsatt av eller tycka att livet är taskig, tvärtom kan denne hantera situationen. Antonovsky (2005) menar att individer har makt att förändra sin tillvaro och hitta lösningar mot de stimuli man angripits av, dock krävs det tillräckligt med resurser för att klara av olika situationer och motgångar, och måste därför lita på sina egna och omgivningens resurser.

Meningsfullhet – syftar till i vilken utsträckning man känner meningsfullhet och att man känner att livet har en känslomässig innebörd, Antonovsky (2005). De problem och krav livet ställs inför ska vara värda att investera energi i, värda engagemang och att välkomna utmaningarna istället för att ta det som en börda. Det innebär dock inte att man alltid känner sig glad bara för att man känner meningsfullhet, det kan finnas situationer som exempel dödsfall av anhörig som är en olycklig upplevelse men det innebär inte att individen skulle dra sig undan av utmaningen men är istället inställd på att söka en mening i situationen och behålla den värdigheten för att komma igenom situationen (ibid).

4.4 Sammanfattning av teorier

Teorierna som presenterats är intressanta och relevanta för min studie för att förstå personalens arbete mot ofrivillig ensamhet bland äldre. Jag har valt att använda mig av aktivitets- och disengagemansteorin som Tornstam (2018) skapat

då

studien handlar om hur personalen hanterar äldres ofrivilliga ensamhet. För att förstå äldre, ofrivillig ensamhet och deras behov av socialt samvaro och aktivering på

mötesplatser, är den här teorin mest lämplig i den här studien. Denna teori

kompletterar även rollteorin som Goffman (2009) skapat men som sedan utvecklats av Tornstam (2018). Rollteorin handlar om att människor har olika roller i livet, dessa anpassas och förändras samt utvecklas över tid. Det salutogena

förhållningssättet används också för att förstå äldres hälsa och vilka faktorer som påverkar den men också se till deras behov, att arbeta utifrån helhetsperspektiv och inte fokusera på ex sjukdom utan att försöka uppmuntra dem till det positiva.

5 Metodkapitel

I detta kapitel redogörs val av metod samt tillvägagångsätt gällande insamling av det empiriska materialet. Därefter presenteras urval och urvalsmetod samt

genomförandet av intervjuerna. Till slut redogörs för vilka etiska riktlinjer som kommer att följas under studiens gång.

5.1 Motiverat val av datainsamlingsmetod

Jag har valt att göra en kvalitativ studie då jag vill skapa en helhetsförståelse om personalens arbete mot ofrivillig ensamhet. För att få helhetsförståelsen har jag tagit del av personalens berättelser kring deras arbete mot ofrivillig ensamhet hos äldre och hur deras yrkesroll påverkats i hantering av detta samt hur ofrivillig ensamhet konstrueras i deras arbetsplatser dvs mötesplatsen. Kvalitativ studie innebär att

forskaren tolkar och analyserar för att sedan skapa en djupare förståelse kring människans handlingar, Ödman (2007).

Genom den här metoden kommer jag närmare individen och det blir lättare att följa upp det empiriska materialet eftersom en form av relation uppstår mellan forskaren och personen som intervjuas. Jag kommer att använda mig av kvalitativ

halvstrukturerade intervjuer då jag vill få fram personalens förståelse av fenomenet och genom livsvärldsintervjuer försöka förstå personalens berättelser genom

upplevelser och erfarenheter, vilket blir en tolkning av fenomen, Kvale & Brinkman (2009). Livsvärdsintervjuer handlar om enligt Kvale & Brinkman (2009) hur intervjupersonen uppfattar och sedan beskriver det. Genom halvstrukturerade livsvärldsintervjuer kan man genomföra och analysera intervjuerna utifrån det man är intresserad av och vill ha reda på vilket stämmer väl in mitt syfte. Syftet är då att förstå utifrån egen syn genom en avslappnad konversation som är bunden till studiens syfte.

I intervjun bör man vara öppen men också fokuserad på den information man vill ha för att belysa studiens problemställning. Med den här metoden kan man förstå intervjupersonernas berättelser utifrån den intervjuguide som har skapats. Materialet kommer sedan att användas för att analysera det empiriska material som kommit fram i intervjuerna. Detta görs med stöd av den intervjuguide som har formats (se bilaga 2) som därefter kategoriseras i tre teman: Formellt och informellt, yrkesroll samt personalen och aktivitetsteorin. Dessa teman kommer att ligga som grund för hela min studie.

Fördelen med att använda halvstrukturerade livsvärldsintervjuer i min studie är att jag får åtkomst till den information som jag är ute efter. Den information jag får fram från mina intervjuer, ger mig en djupare förståelse om personalens arbete.

Nackdelen med den här metoden kan dock vara att den information som söks inte ger mig en ökad förståelse kring det problematik jag undersöker. Svaren som jag får in från mina intervjupersoner kan vara generella som är svåra att analysera och tolka.

5.2 Överväganden rörande urvalsmetod och urval

I min studie har jag använt mig av målstyrd urvalsmetod då jag anser att det kommer att ge mig bäst data att analysera. Målstyrd urvalsmetod handlar enligt Bryman (2013) om att jag redan från början begränsat mig till ett visst antal personer som jag har intervjuat, dessa är 6 stycken personal. För att inte riskera att studien blir för stor har jag därför valt att begränsa mig till en kommun i Hallands län. Fördelen med att använda målstyrd urvalsmetod är att intervjuerna kan byggas upp på ett enklare sätt än om jag hade valt flera kommuner.

Undersökningspopulation är den population studien baseras på enligt Bryman (2013). I den här studien blir personal i en mötesplats undersökningspopulationen i en kommun i Hallands län. Genom intervjuer med personalen kommer de bidra med sina upplevelser och berättelser. Målinriktat urval enligt Bryman (2013) innebär att välja ut lämpliga intervjupersoner som är relevanta för studien. Målstyrd

urvalsmetod rekommenderas för kvalitativ forskning som baserar sig på intervjuer.

5.3 Tillvägagångssätt

Jag har sedan tidigare ett intresse och erfarenhet av ensamhet hos äldre personer både genom mitt arbete inom hemtjänsten samt i min roll som biståndshandläggare inom äldreomsorgen. Med detta som bakgrund ansåg jag att det fanns behov av att studera ensamhet och behov av aktiviteter i kommunens mötesplatser för äldre personer. I början fokuserade jag mycket på vad ensamhet är och vad det kan medföra men eftersom det är ett brett område så var jag tvungen att bestämma mig vilken inriktning jag vill studera. Ofrivillig ensamhet har samhällsrelevans för den tid vi lever och är problematisk eftersom den oftast inte är självvalt. Jag frågade mig under studiens gång om det är bäst att studera äldres eller personalens perspektiv?

Dels för att med anledning av Corona pandemin var det svårt att genomföra studien utifrån äldres perspektiv.

Till slut kom jag fram till att det saknas forskning kring personalens arbete gentemot ofrivillig ensamhet på kommunens mötesplatser. Jag bestämde mig därefter att studera området utifrån personalens perspektiv och för att få ut det bästa av studien

valde jag att undersöka hur ensamhet hanteras av äldre i behov av samvaro på lokala mötesplatser i kommunal regi samt på vilket sätt verksamheten arbetar för att förebygga ofrivillig ensamhet. Efter att jag bestämt mig för studiens inriktning arbetade jag vidare med min intervjuguide och formade frågeställningar utifrån studiens syfte och frågeställningar. Jag tog sedan kontakt med en enhetschef som arbetar på en förebyggande verksamhet i en kommun i Hallands län som har hand om mötesplatserna i kommunal regi.

Jag berättade syftet med mitt arbete och bifogade även ett informationsbrev gällande studien. Från enhetschefen sida fick jag skicka vidare meddelandet till

aktivitetsledarnas grupp som sedan kontaktade mig och vi bokade därefter digitala intervjuer, totalt 6 stycken. Personalen jag intervjuade arbetar som aktivitetsledare i kommunala mötesplatser. Intervjuerna utfördes genom Teams utifrån personalens tid och förmåga, miljön var ganska avslappnande. Jag informerade personalen att det är helt frivilligt att delta och att dom när som helst får avbryta under samtalets gång.

Jag fick muntligt samtycke för att spela in samtalen. En negativ aspekt är att intervjun inte kunde genomföras på plats på grund av omständigheterna. Det var svårt att bedöma kroppsspråk och få ett flöde i samtalet. Därefter påbörjade jag arbetet med det insamlade materialet direkt efter att intervjuerna med mötesplatsen personal genomfördes. Intervjuerna var inspelade i form av ljud och videoinspelning genom Teams. Transkribering gick till genom att jag skrev ner varje intervjusamtal jag hade med respondenterna utifrån frågeställningar och svar jag fick.

När transkriberings material var färdigt började jag därefter att tematisera resultat.

Till en början tyckte jag att det var svårt att finna anpassande tema men till slut kom jag fram till att det är personalen och aktivitetsteorin som bör vara i fokus samt deras yrkesroll men också deras arbete utifrån den formella arbetsbeskrivningen dom har kontra det som kommer fram i intervjuerna. Resultatet av intervjuerna kommer att presenteras och analyseras längre fram i studien med hjälp av studiens tidigare forskning, teorier och begrepp.

5.4 Analysmetod

En tematisk analys har gjorts i studien utifrån den information jag har fått från mina intervjuer. Jag har utformat teman utifrån den insamlade informationen som bestod av återkommande ord och jag har sedan lättare kunnat kategorisera dessa, Bryman (2011). Tematisk analys inom kvalitativ forskning kan se olika ut beroende på vilka teman man bestämmer och utformar dessa. Metoden har varit mest relevant för min studie och har därför gått ut på att hitta likheter och skillnader på personalens svar och sedan har jag sorterat och kategoriserat svaren. Ur transkribering av insamlad information från intervjuerna skapades två olika teman. Första temat är ”formellt och informellt arbete” som belyser personalens arbete i hantering av ofrivillig ensamhet av äldre som är i behov av socialt samvaro och aktiviteter på

mötesplatserna. Det andra temat är ”arbetet mot ofrivillig ensamhet” som handlar om hur personalens arbete påverkas i hantering av att motverka ofrivillig ensamhet hos äldre.

5.5 Metodens tillförlitlighet

För och nackdelar har noga övervägts i min studie och det är anledningen till det resultat som jag kommit fram till. I skapandet av intervjuguiden enligt studiens syfte var jag noga med att utforma intervjufrågor så att det besvarar studiens

frågeställningar men också i tolkandet av material som jag har fått fram. Enligt Bryman (2013) kallas det för reliabilitet vilket innebär att jag som forskare behöver vara noggrann med det jag ser, hör och tolkar, vilket jag har övervägt noga i tolkandet av de material som jag fick fram. Vidare menar Bryman (2013) att fördelen med den här typen av insamling av det empiriska materialet är att det kan vara lättare att tolka materialet och jag som forskare behöver inte förlora tid.

Validitet blir däremot högre när jag som forskare stödjer mig på tidigare forskning och att jag är påläst i det fenomen jag har valt att studera. Enligt Bryman (2013) handlar validitet om hur tillförlitligt materialet egentligen är och hur tillförlitligt resultatet sedan blir. Med detta menas det att studiens problemformulering och

teorier behöver passa ihop i förhållande till det material som jag får fram. Det är därför viktigt att personalen från mötesplatserna jag fått intervjua har kunskap och erfarenhet om den information som jag efterfrågar som kan besvaras på ett

tillförlitligt sätt och att svaren är ärliga. För att ta reda på detta kan en återkoppling göras till de personalerna som har intervjuats för att läsa igenom min studie.

5.6 Etiska överväganden

Det viktigaste av allt är att följa de etiska riktlinjerna under studiens gång. Som forskare måste man vara tydlig med alla inblandade gällande syftet av studien vilket kallas för samtyckeskrav. Berörda personer i min studie kan påverkas på olika sätt genom exempelvis under intervjuer men också av resultatet av studien. Den information som samlats in från intervjupersonerna har endast används för forskningsändamål. Jag har därför hållit mig till de etiska principer som finns. Dessa fyra etiska principer är: informationskravet, samtyckeskravet, nyttjandekravet samt konfidentialitetskravet (Vetenskapsrådet 2011).

Enligt vetenskapsrådet (2011) handlar informationskravet om att jag som forskare ska informera valda intervjupersoner om studiens syfte och att det är frivilligt att delta samt att de kan avstå när som helst. Vidare är det min plikt att informera hur studien kommer att gå till och vilka moment som kommer att behandlas.

Nyttjandekravet är ett krav på de uppgifter som samlas in från intervjupersonerna endast ska användas till forskningsändamål enligt (Vetenskapsrådet 2011).

Samtyckeskravet handlar om att intervjupersonerna får själv bestämma över sin deltagande (Vetenskapsrådet 2011). Det är viktigt att vara tydlig med

intervjupersonerna från första början gällande syftet av studien och att de samtycker till att delta i studien. Konfidentilitetskravet handlar om att man ska behandla intervjupersonernas uppgifter i största möjliga konfidentialitet (Vetenskapsrådet 2011) genom att exempelvis inte namnge några personer eller andra uppgifter som kan avslöja intervjupersonens identitet.

Dessa etiska principer har fullföljts i denna studie i samband med de intervjuer som genomförts med personal på mötesplatser. Mitt ansvar ligger i att tillämpa den

information jag fått från intervjupersonerna på ett korrekt och forskningsetiskt sätt i studien men också vara värderingsfri samt inte stigmatisera. Mitt ansvar ligger i också att ha respekt för intervjupersonerna och deras berättelser och jag kommer därför att vara noggrann när jag beskriver deras berättelser. Jag kommer därför använda mig av deras berättelser i form av citat i resultat delen och redovisa dessa i analysen. För att inte bryta mot de etiska principerna har jag inte använt mig av några namn dvs intervjupersonernas namn. Jag har istället valt att använda mig av

”intervjuperson” 1,2 och så vidare. Jag har även varit noggrann med att inte använda mig av berättelser som skulle kunna avslöja deras identitet på något sätt, vilket innebär att de inte utsätts för någon risk. Intervjupersonerna har själv valt att dela med sig av sina berättelser och har samtyckt till att jag kan publicera dessa. Vidare har jag valt att inte publicera vilken kommun jag har studerat, detta för att inte avslöja arbetsplatserna eller intervjupersonerna för att minimera risken för missförstånd.

5.7 Metoddiskussion

I min studie har jag valt att undersöka personalens perspektiv på mötesplatser om ofrivillig ensamhet och behov av aktiviteter hos äldre personer samt hur

verksamheten förebygger detta. Under intervjuerna framkom det att det är många professioner som samverkar kring ofrivillig ensamhet så som biståndshandläggare och hemtjänstpersonal men också frivilliga personer. Det hade varit intressant att undersöka även utifrån deras perspektiv, hur de arbetar mot detta. På detta sätt hade jag kanske fått andra resultat och därmed sett likheter och skillnader i deras

arbetssätt, men också om jag hade studerat flera kommuner i landet.

I min studie valde jag att använda mig av kvalitativa halvstrukturerade intervjuer för att få fram personalens förståelse av fenomen och genom halv strukturerade

livsvärldsintervjuer för att förstå personalens berättelser genom upplevelser och erfarenheter. Styrkan med att använda kvalitativa halvstrukturerande intervjuer är att jag många gånger under samtalens gång med personalen fick förståelse för deras

arbete utifrån den förförståelsen jag har sedan tidigare om hur jag tror att en mötesplats arbetar med att förebygga ofrivillig ensamhet.

Nackdelen med den här typen av metoden är att det är tidskrävande då transkribering krävs efter att ha genomfört intervjuerna. Transkribering av inspelning av intervjuerna var svårt då samtalen kunde vara långa och svåra att uppfatta intervjupersonen. Jag fick på så sätt många gånger pausa inspelningen för att hinna skriva ner. En annan nackdel var att intervjuerna inte kunde genomföras på plats med anledning av rådande situation i Sverige på grund av pandemin.

Intervjuerna genomfördes istället digitalt genom Teams vilket gjorde att det var svårt att bedöma kroppsspråk och få ett flöde i samtalet.

6 Resultat och analys

I kapitlet redovisas studiens resultat och analys jag kommit fram i min empiri. Detta görs med hjälp utav tidigare forskning samt teorikapitel för att få en djupare

förståelse av personalens arbete mot ofrivillig ensamhet samt på vilket sätt deras arbete påverkas i den hanteringen men också hur ofrivillig ensamhet förstås samt vilka betydelser ofrivillig ensamhet ges på mötesplatserna. Dessa delas in i två olika teman:

 Formellt och informellt arbete

 Kartläggning av arbetet mot ofrivillig ensamhet

Det första temat handlar om den formella arbetsbeskrivningen se (bilaga 3) kontra det som kommer fram i intervjuerna. Arbetsbeskrivningen handlar personalens arbetsuppgifter där aktivitetsledarens roll är att jobba med olika aktivitetsgrupper.

Personalen ska arbeta förebyggande och uppsökande genom att hjälpa och lotsa en äldre vidare till rätt instans. Andra temat handlar om personalens arbete mot ofrivillig ensamhet och deras hälsofrämjande arbete.

6.1 Formellt och informellt arbete

Utifrån intervjupersonernas utsagor uppfattar jag att personalens arbete mot ofrivillig ensamhet får äldre att känna socialt välbefinnande. Personalen finns där för dem och lyssnar in och försöker läsa av hur dem mår och är beredda på att hantera det. Personalen har en viktig roll i arbetet mot ofrivillig ensamhet då de bekräftar många personer och får dom att inte känna sig helt ensamma. Samtliga intervjupersoner beskriver i likhet med tidigare forskning (Goffman, 2009) att interaktionen på mötesplatsen är viktig som i sin tur har betydelse för rollskapandet.

Intervjuperson 1 och 3 lyfter att gruppdynamiken är viktig och man behöver jobba med interaktioner och roller för att det ska fungera på mötesplatserna. Relationer har stor betydelse på mötesplatserna och det finns förväntningar på personal där dom aktivt arbetar för att uppfylla dessa. Det kan även tolkas som att intervjupersonerna arbetar utifrån ett salutogent förhållningssätt då de vill förstärka samt bevara äldres hälsa. Exemplen nedan visar tydligt på hur personalen bland annat arbetar för att äldre ska känna en stark känsla av sammanhang (KASAM) men också vilka förväntningar som finns på deras arbete.

Det är jätteviktigt att personer känner sig sedda och bekräftade när dom kommer till våra aktiviteter. Känner dom inte att dom får den här bekräftelsen och gemenskapen så lämnar man även om det är en jättebra aktivitet i sig, gruppdynamiken är

jätteviktigt och det är det vi ständigt jobbar med, interaktioner, våra roller, se alla och bekräfta och finnas till som

medmänniskor (Intervjuperson 1)

Att förebygga i situationer där aktiviteter är väldigt meningsfullt och viktigt för äldre och vara med i ett sammanhang och bidra.

Vi jobbar mycket med relationer hela tiden, aktivitet är

sekundärt. Interaktioner på mötesplatserna är jätteviktiga, många har förväntningar på oss och vi behöver såklart uppfylla dessa förväntningar. Ibland får man agera som personal men ibland behöver vi också agera som en medmänniska (Intervjuperson 3)

Flera av intervjupersonerna beskriver att aktivitet är sekundärt och att interaktion på mötesplatserna har stor betydelse. Intervjupersonerna poängterar också att äldre som lämnar en aktivitet kan känna sig ensamma. Detta kan dock vara problematiskt eftersom personalen har en syn på att äldre kan känna sig ensamma även under en

aktivitet. Detta kan ses på ett annat sätt utifrån Ågrens (2017) forskning om hur ensamhet definieras som en subjektiv känsla och att en individ kan vara missnöjd med en aspekt av en social relation men nöjd med en annan aspekt.

Ett exempel på detta är enligt ovanstående andra citat där personalen uppger att det är väldigt meningsfullt för besökarna att delta i sammanhang men i själva fallet kan det handla om missnöje med aktiviteten i sig. Det som Ågren (2017) menar är att äldre kan känna missnöje med en aktivitet och behöver inte framkalla känslor av ensamhet. Jag tolkar även som att personalen har en föreställning om att besökarna som vill lämna känner sig ensamma vilket kan vara fel då personalen har en föreställning om hur/när ensamhet kan uppstå. Att det är väldigt meningsfullt att delta i sammanhang på mötesplatserna bekräftar också Tornstam (2018) eftersom ett gott åldrande är kopplat till aktivitet och meningsfullhet på mötesplatser. Utifrån Antonovsky (2005) handlar det salutogena förhållningssättet om en djupare förståelse på hur man kan skapa kontinuitet i människors liv genom att fokusera på hälsa och den sociala aspekten som har betydelse för människors livsstil, vilket intervjupersonerna bekräftar att de ständigt arbetar efter att stärka äldres känsla av sammanhang genom att motivera dem till aktiviteter och sociala sammanhang.

Under intervjuerna lyfts exempel på att personalen arbetar med att prata med de som upplever ensamhet och försöker förbättra situationen för dom. Enligt

intervjupersonerna görs detta genom att personalen söker upp de personerna för att sedan boka in ett telefonsamtal eller hembesök hos dem. Utifrån Ågren &

Cedersund (2018) är ensamhet konstruerat på olika sätt och det kan tolkas som att personalen på mötesplatserna själva väljer vilka åtgärder som kan ges för att minska ofrivillig ensamhet. Utifrån Antonovsky (2005) kan detta innebära en låg känsla av begriplighet för äldre som har svårt att få kontroll över sitt liv och kan medföra att de upplever sin tillvaro som oordnad, kaotisk och otydlig. Personalen arbetar för att motverka ofrivillig ensamhet genom att de tar kontakt med dessa äldre för att planera insatser så som aktiviteter eller i sociala sammanhang på mötesplatser.

Därefter informeras äldre om vad som förväntas av dom och på vilket sätt de ska vara delaktiga samt hantera sin ensamhet. Personalen arbetar för att äldre inte ska känna en oordnad eller otydlig tillvaro på mötesplatserna men skulle det ändå uppstå

så förväntas äldre kunna hantera det efter att de börjar känna en stark känsla av sammanhang. Nedan följer ett exempel avseende hur ensamhet kan uppfattas.

Ofrivillig ensamhet är ett återkommande problem. All ensamhet är inte dålig eller skadlig, vi är olika. Det betyder inte att man lider av det, det är väldigt subjektiv. Men den som känner sig ensam i en grupp och deltar och är aktiv men fortfarande känner sig ensam, den ensamheten är skadlig (Intervjuperson 5)

Så fort vi får kännedom att någon känner sig ensam söker vi upp de personerna. Det kan vara allt från att äldre slutar att komma till aktiviteter eller att vi får kännedom från annat håll. Vi erbjuder då olika aktiviteter eller socialt samvaro utifrån deras önskemål (Intervjuperson 3)

Samtliga intervjupersoner beskriver att de har ett fritt men också ett stort ansvar i deras arbete då de aktivt arbetar med att se och förebygga ofrivillig ensamhet.

Personalen arbetar utifrån den formella arbetsbeskrivningen (bilaga 3) vilket stämmer bra i linje med det som framkommer i intervjuerna att personalen kan erbjuda olika typer av aktiviteter eller socialt samvaro. Personalen anses ha ansvaret enligt det som framkommer i den formella arbetsbeskrivningen för att minska ofrivillig ensamhet hos äldre, vilket intervjupersonerna också bekräftar då

personalen ständigt arbetar med att se och bekräfta alla besökare i mötesplatserna.

Detta kan tolkas utifrån att personalen möjliggör för äldre att skapa struktur i deras liv men också hitta lösningar för hur de ska slippa känna sig ofrivillig ensam.

Antonovsky (2005) menar att individer har makt att förändra sin tillvaro och hitta lösningar mot de man blivit utsatt för, dock krävs det tillräckligt med resurser för att klara av olika situationer och motgångar, och måste därför lita på sina egna och omgivningens resurser, vilket i detta fall blir personalen på mötesplatserna.

Nedanstående citat belyser personalens arbete:

Arbetet är frihet under ansvar, vi har väldigt stora möjligheter att möta äldres behov och önskemål. Tiden finns och möjligheterna finns (Intervjuperson 1)

Jag jobbar ganska fritt, lägger upp mina arbetsuppgifter själv, jag har tid för det, jag behöver ej gå efter en viss tid. Men vi har ett stort ansvar så klart. (Intervjuperson 6).

Som även nämnts i tidigare forskning Hammarström & Torres (2005) beskriver personalen att en minskning av aktivitet ändå kan bidra till välbefinnande eftersom det finns socialt samvaro i mötesplatserna. Intervjupersonerna beskriver att det inte bara är den fysiska begränsningen som gör att äldre personer slutar eller minskar på aktiviteter utan hur äldre personer hanterar och kontrollerar sin vardagliga situation.

Detta knyter an till autonomi vilket innebär att äldre personer själv kan hantera sin situation beroende på hur de ser på sin livssituation samt förmåga att utföra aktiviteter och sociala relationer. Detta kan också kopplas till det Antonovsky (2005) beskriver gällande begreppet hanterbarhet att allt är beroende på hur man hanterar sin tillvaro och kan man inte göra det på egen hand så kan man få hjälp av andras resurser dvs personalens hjälp för att hitta en lösning av situationen.

Intervjupersonerna menar att aktiviteter och social samvaro ska vara

individanpassad utifrån äldres önskemål. Utifrån Tornstams (2018) teori om disengagemang kan det också tolkas som att äldre kanske inte har samma behov som tidigare och därför väljer att avstå från aktiviteter och sociala livet och då anses man kunna hantera sin situation trots att man avstår. Nedanstående exempel redogör för hur personalen hanterar detta.

Jag har en inställning att alla hembesök och aktiviteter ska vara utefter deras värdighet, jobba utefter deras förutsättningar. Om jag ska utgå efter vad jag vill och anpassa utifrån mig själv så blir det inte individanpassat och då blir det inte utifrån äldres önskemål. Där kan vi tappa intresse från äldres sida om det skulle vara så, och då kan ja inte ha lyssnat på deras behov som vi ska (Intervjuperson 5)

Det framgår även från intervjupersonernas berättelser att många äldre kan uppleva att det är jobbigt om att be om hjälp vilket Hammarström & Torres (2005) också beskriver att äldre personer kan uppleva en social kostnad om att be om hjälp om sin ofrivilliga ensamhet. Utifrån intervjupersonernas utsagor kan det tolkas som att det är svårt att bidra till äldres välbefinnande i situationer då äldre har svårt att ta sig ut på egen hand vilket kan kopplas till disengagemangsteorin, Tornstam (2018) som beskriver att äldres liv kan påverkas genom att den försvagas både ur socialt men också på grund av fysiska begränsningar vilket blir svårt för personalen att arbeta för att dessa ska känna sig meningsfulla och hjälpa dem att hantera sin situation,

Antonovsky (2005). Intervjupersonerna själva uppger att det kan vara svårt att leva upp till den formella arbetsbeskrivningen (bilaga 3) då deras arbete går ut på att utforma aktiviteter efter individuella behov. För äldre som kan ta sig ut på egen hand i olika aktiviteter verkar inte vara lika besvärligt för personalen.

I likhet med tidigare forskning (Ågren & Cersund, 2018) beskriver flera intervjupersoner att det är en skillnad på att vara ofrivillig ensam och frivillig ensam. De menar att ofrivilliga ensamheten är den ”dåliga” ensamhet som medför allvarliga konsekvenser och frivillig ensamhet är ”god” eftersom den förknippas med lugn och ro. Ågren & Cedersund (2018) relaterar ensamheten till

självständighet, god hälsa och socialt aktiv livsstil medan dålig ensamhet förknippas med sjukdom, fysisk och social isolering samt beroende. Tornstam (2018) beskriver ensamheten som frivillig eller ofrivillig. Ofrivillig ensamhet kan förebyggas genom aktiviteter och sociala sammanhang, frivillig ensamhet förknippas med

disengagemangsteorin om att man själv har en önskan att avstå från sociala sammanhang vilket blir svårt för personalen att påverka men också hantera. Enligt Antonovsky (2005) kan frivillig ensamhet tolkas som att den äldre själv kan begripa sin situation genom att hen kan hantera det och känner att livet är ordnat och strukturerat, på så sätt kan de känna meningsfullhet i sitt liv utan sociala sammanhang. Ofrivillig ensamhet kan då tolkas som att äldre behöver hjälp att begripa och hantera sin situation för att känna meningsfullhet, personalen är då behjälplig för att komma igenom situationen. Intervjuperson 1 beskriver skillnaden mellan ofrivillig och frivillig ensamhetens betydelse och vad det medför.

Att välja att vara ensam är ett val man gör och påverkar en på ett annat sätt. När man är ofrivillig ensam så kan man inte göra något åt det eller känner att man inte kan göra något åt det och där ser man en frustration och en påverkan på den psykiska hälsan. Att känna sig ensam är väldigt skadligt för hela kroppen, inte bara psykiskt men fysiskt med hjärt- och kärlsjukdomar (Intervjuperson 1)

Samtliga intervjupersoner uppger att personalen arbetar förebyggande och

uppsökande genom att hjälpa och motivera äldre att lotsa dem vidare till rätt insats.

Vissa uppger även att personalen arbetar med att planera och utföra aktiviteter utifrån äldres behov men också för att motverka ofrivillig ensamhet genom riktade insatser, Svensson (2006). Personalens arbete med att hjälpa och motivera äldre bidrar till meningsfullhet som Antonovsky (2005) menar att de bygger på

delaktighet och känslomässigt engagemang för att möjliggöra arbetet. Ett exempel som intervjuperson 1 och 6 ger är att personalen arbetar motiverande och stöttande samt har övriga kontakter för att vägleda vidare till rätt insats.

Där kommer jag in som jobbar med ofrivillig ensamhet, åker hem till personer och motiverar dem till att följa med dem till mötesplatser genom att jag bjuder med dem till att jag finns med och stöttar (Intervjuperson 6).

Vi planerar och utför aktiviteter utifrån äldres behov och försöker verkligen att inte släppa någon om någon säger att den är missnöjd med någonting. Dels så försöker man att anpassa aktiviteterna eller mötesplatserna efter deras önskemål och känner man att det inte går så kan man ju slussa vidare eller erbjuda till att ringa till ett annat ställe och hjälpa dom på travet och komma vidare i så fall (Intervjuperson 3)

I vissa fall lever inte personalen upp till den formella arbetsbeskrivningen (bilaga 3) som finns på arbetsplatsen till exempel när personalen inte kan påverka eller utforma aktiviteter utifrån besökarnas behov. Ett exempel på detta är när besökare lämnar eller inte vill delta i någon aktivitet.. Personalen fokuserar på äldres behov och deras hälsa för att sedan kunna bygga upp och stärka dem. Personalen beskriver deras arbete som viktig och att man ska se till varje individs behov och särskiljning förekommer inte. För att det ska vara möjligt att bygga och stärka människor krävs det att man fokuserar på alla delar som kan påverka äldres hälsa, Antonovsky (2005). Arbetet innebär således att man fokuserar på helhetsperspektivet och trots att äldre exempelvis har en fysisk begränsning arbetar personalen ändå för att hjälpa dom att komma till mötesplatserna, man arbetar för att äldre ska tänka positivt.

Enligt nedanstående citat berättar en utav intervjupersonerna att de anpassar sitt arbetssätt utifrån målgruppen samt att de arbetar för att alla ska komma till någon aktivitet som de tycker om

Det är vårt jobb att se till att det är anpassat för målgruppen så att dom fortsätter komma hit. Det skulle vara i så fall att någon inte har riktigt intresset eller har någon fysisk begränsning som gör att de ej kan komma hit. Vi försöker planera att alla ska få komma till någonting, ex tycker du om underhåll då kan man komma till det (Intervjuperson 3).

Samtliga intervjupersoner berättar att de alltid finns tillgänglig för alla besökare och försöker anpassa även för de som inte har något intresse. Personalen arbetar för att inte exkludera någon men att sådana situationer ändå kan förekomma på grund av olika anledningar. Intervjupersonerna poängterar att de finns personer som slutar att höra av sig och behöver då uppmuntra och motivera dessa personer till att testa något annat som skulle kunna vara av intresse, det finns alltid olika typer av

aktiviteter i huset som kan passa någon. Personalen kanske inte alltid lyckas med att fånga intressen då de förekommer att äldre lämnar platsen enligt intervjupersonernas berättelse, vilket relateras till de Tornstam (2018) beskriver gällande att äldre drar sig undan sociala kontakter och aktiviteter. Detta kan i sin tur bli svårt för

personalen att bidra till äldres välbefinnande och därmed svårt att motverka ofrivillig ensamhet. Detta kan också kopplas till Antonovsky (2005) eftersom personalen kan få svårt att få äldre att känna sig meningsfulla när dem inte längre besöker mötesplatserna. Det innebär att personalen inte kommer att kunna göra saker tillsammans med dem som gör att de känner sig meningsfulla och inte heller kunna hjälpa dem att klara av olika situationer och motgångar som har med ofrivillig ensamhet att göra.

Där försöker vi verkligen att jobba med att ingen ska känna sig exkluderad. Men givetvis så kan man ändå få den känslan om man inte känner sig helt bekväm med exempelvis någon aktivitet. Det är absolut inget vi gör för att få dom att känna sig exkluderad, vi skulle ju aldrig exkludera någon för att komma till våra mötesplatser, det är ju mer äldres egna individuella upplevelser i så fall, som vi verkligen inte vill att dom ska känna. Men givetvis kan det upplevas om man lider av någon form av psykiskt eller fysiskt funktionshinder (Intervjuperson 2)

Intervjupersonerna ger olika exempel på hur personalen arbetar för att förebygga ofrivillig ensamhet. Det kan till exempel vara genom att stimulera dessa personer till olika aktiviteter och socialt samvaro för att de inte ska känna sig ensamma i sitt hem. Personalen har olika sätt som de arbetar för att stimulera dessa personer, bland annat telefonsamtal, hembesök eller genom digitala aktiviteter vilket har varit lyckad enligt intervjupersonernas berättelse och som är i linje med (Gardiners, Geldenhys & Gotts (2018) forskning gällande att aktiviteter är bra för att lindra social isolering och ensamhet hos äldre människor vilket även är nyckeln till deras välbefinnande vilket också stämmer bra med Tornstams (2018) aktivitetsteori. Detta är även i linje med den formella arbetsbeskrivningen (bilaga 3) där begreppet autonomi belyser personalens frihet i arbetet vilket innebär att personalen anses ha självkontroll och valmöjligheter att påverka sitt arbete, Ågren (2017). Enligt

Antonovsky (2005) blir äldres livssituation mer begriplig, hanterlig och meningsfull när personalen motiverar och stimulerar äldre att hantera sin vardag som exempelvis att lindra social isolering men också hjälper dem med lösningar för att motverka ofrivillig ensamhet genom telefonsamtal, hembesök och digitala aktiviteter för dem som har en fysisk begränsning och som har svårt att ta sig till mötesplatser på egen hand.

6.2 Kartläggning av arbetet mot ofrivillig ensamhet

Samtliga intervjupersoner i studien beskriver att deras arbete är meningsfullt och bidrar till att personalen kan ge socialt stöd till äldre i både aktiviteter men också andra insatser. Personalen har en viktig funktion för kommunen som bidrar till en meningsfull tillvaro på mötesplatserna. Det är inte bara aktiviteter som

mötesplatserna handlar om utan också att personalen är delaktiga på olika sätt i den sociala gemenskapen. Detta belyser även Svensson (2006) att aktiviteterna i sig inte är viktiga utan den sociala aspekten av mötesplatsen. Samtliga intervjupersoner beskriver även att personalens arbete går ut på att arbeta med olika aktivitetsgrupper genom att hjälpa äldre personer att gå vidare till rätt insats. Personalens arbete går ut på att bemöta äldres behov av aktiviteter och önskemål som skapar förväntningar i deras arbete, vilket är i linje med det Antonovsky (2005) menar, att personalen ska

se till att besökarna får en meningsfull tillvaro och att de informeras om vad som gäller kring de insatserna samt arbetar för att de inte ska få negativa känslor. Som personal hjälper man till att äldre ska klara av olika aktiviteter och de motgångar de stöter på, på så sätt får de ett hanterbarhet liv. Nedanstående intervjupersoner beskriver vad deras förväntningar går ut på i deras arbete.

Förebygga och främja god hälsa hos äldre, det är de stora övergripande i mitt uppdrag (Intervjuperson 3)

Jag vet min roll. Vårt jobb är väldigt fritt och vi har väldigt bra dialog med kollegor och chef dagligen hur vi möter olika problem. Vi löser problem allt eftersom, en sak funkar inte för alla man måste vidareanpassa (Intervjuperson 1)

I likhet med tidigare forskning (Tornstam, 2018) beskriver flera intervjupersoner att deras arbete handlar om att uppfylla de förväntningar som finns på arbetsplatsen och att personalen ska arbeta förebyggande och uppsökande medan äldres förväntningar är att personalen ska möta deras behov med rätt insatser. Personalens arbete har olika förväntningar beroende på sammanhanget, förväntningarna som finns från dom själv och från omgivningen. De beskriver även att i vissa situationer kan det vara svårt att nå ut till övriga professioner i kommunen för att samarbeta kring ofrivillig ensamhet och detta kan i sin tur påverka personalens arbete vilket

Tornstam (2018) beskriver det som en rollkonflikt. Det Tornstam (2018) menar med rollkonflikt är att förväntningarna inte är så tydliga vilket leder till missförstånd eftersom personalen på mötesplatsen förväntar sig av hemtjänstpersonal samarbete kring att förebygga ofrivillig ensamhet. Utifrån Antonovskys (2005) teori kan det medföra en negativ tillvaro för personalen och som kan innebära en låg känsla av begriplighet eftersom att deras tillvaro blir otydlig och oordnad när förväntningarna kring samarbetet mot ofrivillig ensamhet inte är så tydliga.

Förväntningarna i min roll är att jag ska bidra till den här stora övergripande uppdraget för att förebygga och främja hälsan hos dom äldre. Det är ju dom förväntningarna som finns hos mig.

Min roll blir ju att kartlägga vad äldre behöver för att må bra fysiskt och psykiskt samt möta deras behov. Jag jobbar utefter vad dom vill ha och det jag ska kunna ge dom och där krävs att