Examensarbete i företagsekonomi
Civilekonomprogrammet
Revisorns oberoende och analysmodellen
Utifrån klientens perspektiv
Victor Jonsson
Carl Wilhelmsson
Handledare:
Linus Axén och Torbjörn Tagesson
Vårterminen 2015
ISRN-nr LIU-IEI-FIL-A--15/01977--SE
Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling
Linköpings universitet
Titel:
Revisorns oberoende och analysmodellen – Utifrån klientens perspektiv
English title:
Auditor independence based on the threats recognized by IESBA – From a client’s perspective
Författare:
Victor Jonsson och Carl Wilhelmsson
Handledare:
Linus Axén och Torbjörn Tagesson
Publikationstyp:
Examensarbete i företagsekonomi Civilekonomprogrammet Avancerad nivå, 30 högskolepoäng
Vårterminen 2015
ISRN-nummer: LIU-IEI-FIL-A--15/01977--SE
Linköpings universitet
Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling (IEI) www.liu.se
Innehållsförteckning
1 INLEDNING ... 1 1.1BAKGRUND ... 1 1.2PROBLEMATISERING ... 3 1.3SYFTE ... 7 2 VETENSKAPLIG METOD ... 82.1FORSKNINGSANSATS OCH FORSKNINGSSTRATEGI ... 8
2.2VAL AV TEORI ... 9
3 INSTITUTIONALIA ... 11
3.1REVISORNS OBEROENDE ... 11
3.2ANALYSMODELLEN ... 11
4 TEORI ... 15
4.1REVISION OCH AGENTPROBLEMATIK ... 15
4.2REVISORNS OBEROENDE ... 19
4.3REVISION OCH RISK ... 20
4.4REVISION OCH RELATIONER ... 22
4.4.1 Revisorns ekonomiska relation med klienten ... 22
4.4.2 Revisorns sociala relation med klienten ... 25
4.5PROFESSIONALISM ... 28
4.6MODELLUTVECKLING ... 30
5 EMPIRISK METOD ... 32
5.1URVAL OCH DATAINSAMLING ... 32
5.2DESIGN ... 34
5.3FORSKNINGSETISKA ÖVERVÄGANDEN ... 34
5.4OPERATIONALISERING ... 35
5.4.1.1 Egenintressehot ... 36 5.4.1.2 Självgranskningshot ... 37 5.4.1.3 Partsställningshot ... 38 5.4.1.4 Vänskapshot ... 38 5.4.1.5 Skrämselhot ... 39 5.4.2 Oberoende variabler ... 40 5.4.2.1 Hypotes 1: Soliditet ... 40
5.4.2.2 Hypotes 2: Avkastning på totalt kapital ... 40
5.4.2.3 Hypotes 3: Klientens storlek ... 41
5.4.2.4 Hypotes 4: Revisionsbyrå ... 41
5.4.2.5 Hypotes 5: Revisionsbyråns ort ... 41
5.4.2.6 Hypotes 6: Bransch... 42
5.4.2.7 Hypotes 7: Ägarkoncentration ... 42
5.4.2.8 Hypotes 8: Revisorns ämbetstid ... 43
5.4.2.9 Hypotes 9: Revisionsbyråns ämbetstid ... 43
5.4.2.10 Hypotes 10: Klientens ålder ... 43
6 ANALYS ... 44 6.1BORTFALLSANALYS ... 44 6.2DESKRIPTIV STATISTIK ... 46 6.3BIVARIAT ANALYS ... 48 6.4REGRESSIONSANALYS ... 51 6.5HYPOTESPRÖVNING ... 53
6.5.1 Hypotes 1: Det råder ett positivt samband mellan företagets soliditet och hur klienten uppfattar hotet mot revisorns oberoende. ... 55
6.5.2 Hypotes 2: Det råder ett positivt samband mellan företagets avkastning på totalt kapital och hur klienten uppfattar hotet mot revisorns oberoende. ... 55
6.5.3 Hypotes 3: Det råder ett positivt samband mellan företagets storlek och hur klienten uppfattar hotet mot revisorns oberoende. ... 55
6.5.4 Hypotes 4: Det råder ett positivt samband mellan revisorer från mindre
revisionsbyråer och hur klienten uppfattar hotet mot revisorns oberoende. 56 6.5.5 Hypotes 5: Det råder ett positivt samband mellan revisionsbyråer belägna på
en liten ort och hur klienten uppfattar hotet mot revisorns oberoende. ... 56
6.5.6 Hypotes 6: Det finns skillnader i hur revisorns oberoende uppfattas mellan klienter i olika branscher. ... 56
6.5.7 Hypotes 7: Det råder ett positivt samband mellan företagets ägarkoncentration och hur klienten uppfattar hotet mot revisorns oberoende. ... 57
6.5.8 Hypotes 8: Det råder ett positivt samband mellan revisorns ämbetstid och hur klienten uppfattar hotet mot revisorns oberoende. ... 57
6.5.9 Hypotes 9: Det finns inget samband mellan revisionsbyråns ämbetstid och hur klienten uppfattar hotet mot revisorns oberoende. ... 57
6.5.10 Hypotes 10: Det råder ett positivt samband mellan företagets ålder och hur klienten uppfattar hotet mot revisorns oberoende. ... 58
6.6RESULTAT FRÅN INTERVJUER ... 58 6.6.1 Klientens storlek ... 59 6.6.2 Revisorns ämbetstid ... 60 6.6.3 ”Revisorn är dyr” ... 61 6.6.4 ”Revisorn är professionell” ... 62 6.6.5 Sammanfattning intervjuer ... 62
7 SLUTSATS & DISKUSSION ... 64
7.1DISKUSSION ... 64
7.2REFLEKTIONER ... 68
7.3FÖRSLAG TILL VIDARE FORSKNING ... 68
7.4NORMATIVA REFLEKTIONER ... 69
Tabell- och figurförteckning
Tabell 6.1 Deskriptiv statistik Tabell 6.2 Korrelationsmatris Tabell 6.3 Regressionsmodeller
Tabell 6.4 Sammanfattning av hypoteser
Tabell 6.5 Bakgrundsinformation – Intervjuade revisorer Figur 3.1 Analysmodellen – Flödesschema
Figur 4.1 En modell om informationsflöden och kvalitetssäkring
Figur 4.2 En modell vilken visar de oberoende variablernas påverkan på klienters uppfattning om revisorns oberoende, utifrån teori och tidigare forskning
Förkortningar
ABL Aktiebolagslag (2005:551)
DI Dagens industri
IESBA International Ethics Standards Board for Accountants
RevL Revisionslag (1999:1079)
RL Revisorslag (2001:883)
RN Revisorsnämnden
SCB Statistiska centralbyrån
Sammanfattning
Titel Revisorns oberoende och analysmodellen – Utifrån klientens perspektiv
Författare Victor Jonsson och Carl Wilhelmsson Handledare Linus Axén och Torbjörn Tagesson
Nyckelord Revisor, Oberoende, Analysmodellen, Privata företag, Relation
Inledning Revisorns oberoende är och har varit en omdiskuterad fråga under en lång tid. I Sverige ska en revisor, enligt lag, bekräfta sitt oberoende inför varje nytt uppdrag eller i ett befintligt uppdrag när anledning föreligger, vilket görs med hjälp av analysmodellen. Istället för revisorns uppfattning om sitt oberoende förklarar denna studie hur klienter uppfattar revisorns oberoende med
utgångspunkt i analysmodellen. Studien blir unik, dels i och med att klientens uppfattningar är det centrala och dels att studien fokuserar på privata företag.
Syfte Syftet med denna studie är att utifrån analysmodellen förklara hur klienter uppfattar revisorns oberoende.
Metod Eftersom studien utgår ifrån en deduktiv ansats innebär det att hypoteser har formulerats utifrån tidigare forskning och befintlig teori. En tvärsnittsdesign har använts, då datainsamling har gjorts vid en bestämd tidpunkt. Huvudsakligen har kvantitativ data legat till grund för studien i form av telefonenkäter. Studien har dock kompletterats med kvalitativ data i form av intervjuer med revisorer som har fått ge sin syn på de resultat som framkommit från telefonenkäterna.
Slutsats Studiens resultat indikerar att klienter inte uppfattar hotet mot revisorns
oberoende som ett problem. Dock har klientens storlek och revisorns ämbetstid signifikanta samband med klientens uppfattning om hotet mot revisorns
oberoende. De intervjuade revisorerna förstod våra resultat och tyckte att de stämde väl överens med deras uppfattning om hur det ser ut i praktiken.
Abstract
Title Auditor independence based on the threats recognized by IESBA – From a client’s perspective
Authors Victor Jonsson and Carl Wilhelmsson
Supervisor Linus Axén and Torbjörn Tagesson
Key words Auditor, Independence, Threats recognized by IESBA, Private firms, Relation Prelude Auditor independence is and has been a contentious issue for a long time. In
Sweden an auditor shall, by law, confirm its independence before any new assignment or in an existing one when needed, which is done by using the threats recognized by IESBA. Instead of the auditor’s perception of its
independence this study explains how clients’ perceive auditor independence on the basis of the threats recognized by IESBA. This study is unique partly
because of that the client’s perspective is central and partly because of its focus on private firms.
Purpose The purpose of this study is that on the basis of the threats recognized by IESBA explain how clients’ perceive auditor independence.
Method Since the study is based on a deductive method this means that hypotheses have been formulated on the basis of previous research and existing theory. A cross-sectional design was used, because our data collection was made at a given time. Mainly quantitative data, by telephone surveys, has been the basis for the study. However, the study has been supplemented with qualitative data through
interviews with auditors, who have been given their views on the results obtained from the telephone surveys.
Conclusion The results of the study indicates that clients’ don’t perceive the threat against
auditor independence as a problem. However, the size of a client and auditor tenure have a significant relation with the client’s perception of the threat against auditor independence. The interviewed auditors understood our results and said they agreed well with their idea of what it looks like in practice.
Förord
Detta examensarbete har genomförts under vårterminen 2015 vid Linköpings universitet. Uppsatsen har medfört nya kunskaper och lärdomar för oss skribenter. Uppsatsens tillkomst hade inte varit möjlig utan hjälp och råd från en rad olika personer som vi här vill rikta ett stort tack till.
Först och främst vill vi tacka våra handledare, doktorand Linus Axén och professor Torbjörn Tagesson för värdefulla åsikter och konstruktiv kritik under uppsatsens gång. Vi vill även tacka de respondenter som tagit sig tid att delta i vår undersökning, både företagare i Östergötland som svarat på vår telefonenkät och de revisorer som har ställt upp på våra intervjuer.
Ett stort tack riktas även till våra medstudenter i seminariegruppen som även dem har bidragit med tips, råd och konstruktiv kritik för uppsatsens utformning.
Linköping, 25 maj 2015
1
1 Inledning
Detta avsnitt presenterar först bakgrunden till vår studie för att sedan utmynna i en problematisering. Dessa delar underbygger det syfte vi kommer fram till i slutet av inledningsavsnittet.
1.1 Bakgrund
När en av världens mäktigaste män, USA:s dåvarande president George W. Bush i juli 2002, i tal till nationen uttrycker sin djupa oro över tvivelaktig redovisning och revision i
amerikanska företag (Unerman & O’Dwyer, 2004) förstås vikten av dessa funktioner i
samhället. Den värld vi människor lever i är komplex och innefattar samspel mellan individer och system, där ingen enskild individ kan ha mer än en liten del av expertis i de system som påverkar dennes dagliga liv och måste därför förlita sig på de expertsystem som omger denne (ibid.). Dessa system grundar sig i professionell expertis, som möjliggör en organisering av materiella och sociala förhållanden i den värld vi lever (Giddens, 1990, s. 27). Revisorer betraktas vara experter inom det område där de verkar genom kvaliteten på deras utförande, graden av självinsikt, stabilitet i bedömningsprocessen och förmågan att överföra kunskap (Power, 1995).
Att en revisor förhåller sig oberoende är grundförutsättningen för revisorsprofessionen i stort (Arya & Glover, 2014). Detta eftersom revisorns oberoende är en nödvändighet för att försäkra trovärdigheten i ett företags finansiella rapporter (Pany & Reckers, 1983; Bakar, Rahman & Rashid, 2005). Sektion 100.5 i etikkoden utgiven 2013 av International Ethics Standards Board for Accountants (IESBA) betonar att en medlem ska följa ett antal
grundläggande principer, däribland integritet, objektivitet samt professionell kompetens och vederbörlig omsorg. Dessa begrepp innefattar att vara uppriktig och ärlig i yrkes- och affärsrelationer, undvika intressekonflikter och att professionell kompetens och skicklighet upprätthålls på en viss nivå för att kompetenta professionella tjänster ska kunna utföras (ibid.). Enligt etikkodens sektion 100.1 utmärker sig revisorsprofessionen av att dess utövare alltid ska agera i allmänhetens intresse och därmed inte endast tillgodose behov som en enskild klient har. Således finns press på revisorer att uppträda med integritet och objektivitet för att uppnå en grad av oberoende, så att allmänheten kan lita på att reviderade finansiella rapporter
2
är opartiska bedömningar av det rapporterande företagets ekonomiska situation (Bazerman, Morgan & Loewenstein, 1997).
Förtroendet från allmänheten (icke-experter) för revision som expertsystem är fundamentalt för om systemet ska kunna fungera och fortleva, och skulle detta förtroende inte upprätthållas är risken att icke-experter inte heller litar på närliggande system, såsom kapitalmarknaden och redovisning från företag (Unerman & O’Dwyer, 2004). Redovisning, revision och
kapitalmarknaden används för att distribuera ekonomisk välfärd och ett minskat förtroende för dessa system föranleder i sin tur implikationer för det kapitalistiska systemet mer generellt, varvid så pass inflytelserika personer som George W. Bush betonar vikten av att förtroende för dessa system upprätthålls (ibid.).
Revisorns oberoende är en ständigt omdiskuterad fråga (Bazerman et al., 1997; Hope & Langli, 2010; Tepalagul & Lin, 2015), men även dagsaktuell. Exempelvis har enligt Dagens industri (DI) (2015a; 2015b) revisorer från PwC i början av året deltagit i seminarieresor anordnade av en av deras klienter, SCA, som i själva verket har varit rena jaktresor och därmed har revisorernas oberoende ifrågasatts. Dock är det värt att ifrågasätta medias bild av händelsen, då PwC gjorde bedömningen att resorna var till nytta för revisionen samtidigt som denna händelse inte stred emot revisorslagens oberoenderegler (Marténg, 2015). Men
spänningar och motstridigheter kring revisorns oberoende har alltså existerat i årtionden (Bazerman et al., 1997). Under årens lopp har lagstiftare uppmärksammat problematiken kring revisorers oberoende och genom lagstiftning försökt att mildra denna problematik (Tepalagul & Lin, 2015). I USA blev detta uppenbart i och med införandet av Sarbanes-Oxley Act (SOX) år 2002. Denna lagstiftning infördes som ett svar på de företagsskandaler som skakade amerikanskt näringsliv i inledningen av millennieskiftet (Bazerman, Loewenstein & Moore, 2002; Unerman & O’Dwyer, 2004; Coffee, 2005). För svenskt vidkommande infördes under samma år ett avsnitt i Revisorslagen (2001:883) (RL), där det står att samtliga revisorer innan de accepterar ett uppdrag ska genomgå ett frågeförfarande för att bekräfta sitt
oberoende. Detta frågeförfarande är det som i revisionstermer benämns analysmodellen. I dagsläget anses Sverige ha ett bra regelverk för svenska revisorer, då det sätter oberoendet i fokus (Damberg, 2014). Dock finns en viss problematik kring analysmodellen eftersom det är revisorerna själva som prövar sitt oberoende och avgör huruvida de kan acceptera ett uppdrag eller ej (Far, 2011).
3
För att en revision ska utföras på ett effektivt och tillfredställande sätt är det viktigt att revisorn skapar starka band till den klient som ska revideras (Bamber & Iyer, 2007). Samtidigt som förståelse för klienten via starka band är en nödvändighet för att genomföra revisionen kan det utgöra ett hot mot revisorns oberoende (ibid.). Klienter utgörs ofta av personer i ledningen i det företag som ska revideras, t.ex. ekonomichefer (Bazerman et al., 1997; Hussey, 1999). Om relationen mellan revisor och klient blir för stark är risken
överhängande att revisorns oberoende hotas genom att revisorn inte kan vara opartisk i sina ställningstaganden (Hemraj, 2003). Denna problematik aktualiseras t.ex. genom att det är klienten som anställer, avlönar och eventuellt avsätter den revisor som har till uppgift att uttala sig om klientens upprättade finansiella rapporter (Bazerman et al., 1997; Bazerman et al., 2002; Hellman, 2006). Bazerman et al. (1997) menar till och med att det är psykologiskt omöjligt för en revisor att vara opartisk och objektiv i sina bedömningar. Fontaine, Letaifa och Herda (2013) lyfter i sin studie fram att även klienter är medvetna om och värdesätter revisorns oberoende. I en intervju med en klient ges exempelvis svar som betonar vikten av att det finns en distans mellan klienten och revisorn, då det är viktigt att förstå att revisorns huvudsakliga uppgift är att utföra ett jobb och inte bilda en vänskapsrelation med klienten (ibid.).
1.2 Problematisering
Att revisorn förhåller sig oberoende gentemot sin klient är avgörande för att revisionen ska kunna genomföras på ett objektivt sätt och därmed bidra till att den information som
förmedlas från företag är tillförlitlig (Bazerman et al., 1997). Frågan om revisorns oberoende har fått ökad uppmärksamhet de senaste åren från lagstiftande organ, akademiker och
praktiker världen över på grund av omskrivna revisionsmisslyckanden (Hope & Langli, 2010). Ett konkret exempel är Enronskandalen i USA i början av 2000-talet, där revisorerna uppträtt i strid mot att upprätthålla sitt oberoende för att skydda sina intäkter från
konsulttjänster (Healy & Palepu, 2003). I fallet handlade således revisorerna utifrån sitt egenintresse istället för allmänhetens intresse (ibid.). De åtgärder som vidtogs efter denna skandal, i form av exempelvis ny lagstiftning, påvisar vikten av att revisorerna upprätthåller sitt förtroende om att vara oberoende (Bazerman et al., 2002; Unerman & O’Dwyer, 2004). Det oberoende som revisorn ska förhålla sig till är fundamentalt avgörande för allmänhetens förtroende för den finansiella rapporteringen och därmed för revisorsprofessionen (Bakar et
4
al., 2005). Således grundar sig trovärdigheten för den finansiella rapporteringen från företag i att revisorn upprätthåller sitt oberoende (ibid.).
Det är vanligt att litteratur om revisorns oberoende tar utgångspunkt i hur det ser ut för publika företag (t.ex. Healy & Palepu, 2003; Hope & Langli, 2010; Tepalagul & Lin, 2015), men vår studie fokuserar istället på hur revisorns oberoende ter sig i uttryck i privata företag. Det som kännetecknar privata företag är att ägandet är mer koncentrerat och att ledningen ofta också är ägare i företaget (Van Tendeloo & Vanstraelen, 2008). I och med att ett privat
företags största ägare ofta också utgör företagets ledning innebär det att dessa personer medverkar i företagets styrning, förvaltning och operativa verksamhet samtidigt (Beatty & Harris, 1998). Denna situation medför att ägarna (och sedermera ledningen) har direkt tillgång till företagsrelaterad information i ett privat företag (Van Tendeloo & Vanstraelen, 2008). Ett privat företag kan inte söka kapital från investerare, eftersom företagets aktier inte handlas på en publik marknad (Berger & Udell, 2002; Bruns & Fletcher, 2008). Detta leder till att långivare, såsom banker, istället är en viktig finansieringskälla för privata företag (Bruns & Fletcher, 2008; Hope & Langli, 2010; Minnis, 2011; Svanström, 2013). Ägarna utgör också en viktig finansieringskälla, men eftersom de också är verksamma i den operativa
verksamheten har de redan tillgång till företagsspecifik information, vilket inte långivarna har (Van Tendeloo & Vanstraelen, 2008). Det råder alltså en informationsasymmetri mellan ett privat företags ledning och långivare, såsom banker (Minnis, 2011), och för ett privat företag är långivare de primära användarna av företagets finansiella rapporter (Carcello, Hermanson & McGrath, 1992). Vid kreditgivning betraktar också banker generellt privata företag som mer riskfyllda, då osäkerheten kring deras återbetalningsförmåga är större än för publika företag (Blackwell, Noland & Winters, 1998; Minnis, 2011). Revisorn är till nytta för privata företag i relationen med långivare då revisionen signalerar kvalitet till kreditmarknaden (Blackwell et al., 1998). Revisorn har alltså en viktig roll i klientens relation med banker och långivare, då han/hon mildrar den informationsasymmetri som finns mellan dessa parter (Minnis, 2011). Detta eftersom reviderade finansiella rapporter i privata företag är mer informativa och således betraktar långivare dessa som mer trovärdiga och tillförlitliga
(Cassar, 2011). Därmed kan långivares kostnader för informationsinsamling och övervakning minska, vilket medför en lägre kapitalkostnad för klienten (Blackwell et al., 1998; Minnis, 2011; Cassar, 2011).
Revisorns oberoende är intressant att studera eftersom det är en klassiskt omdiskuterad fråga och dessutom fortfarande är aktuell i dagspress (t.ex. Bazerman et al., 1997; Hope & Langli,
5
2010; Tepalagul & Lin, 2015; DI, 2015a; DI, 2015b). Vikten av att en revisor förhåller sig oberoende ter sig delvis i uttryck, i svensk kontext, i det frågeförfarande som enligt 21 § RL ska genomgås i samband med accepterande av ett nytt revisionsuppdrag, alltså
analysmodellen. Denna modell beskriver fem typsituationer och en generalklausul som kan hota revisorns oberoende. Dessa situationer är egenintressehotet, självgranskningshotet, partställningshotet, vänskapshotet och skrämselhotet (Far, 2011). Närmare beskrivning av respektive typsituation och generalklausulen görs senare, i avsnittet om institutionalia. Underförstått är att analysmodellen kräver en relation mellan revisor och klient eftersom modellen används vid nya eller befintliga revisionsuppdrag (Far, 2011).
Att relationer uppstår när människor träffas och interagerar är inget konstigt och detta gäller således även vid mötet mellan revisor och klient, där en god relation dem emellan är
nödvändig för att en god revision ska kunna genomföras (Richard, 2006; Bamber & Iyer, 2007). Revisorn måste vara familjär med klienten för att kunna förstå den och dennes verksamhet, och därmed utföra en effektiv och ändamålsenlig revision (Bamber & Iyer, 2007). Revisorernas sociala förmåga har fått allt större betydelse, då relationer och möten med klienter är en stor del av revisorernas dagliga arbete, och denna relation varierar beroende på vilken revisor som utför revisionen (Hellman, 2006). En revisor som endast arbetar mekaniskt är inte värt något, utan en förutsättning för att revisorn ska tillföra värde är att både en god relation och kommunikation med klienten finns (Richard, 2006; Bamber & Iyer, 2007). Vår studie fokuserar på den problematik som finns i samband med att en relation mellan revisor och klient har uppstått och eventuellt har växt sig starkare över tid, vilket kan hota revisorns förmåga att ha en opartisk ståndpunkt och därmed vara oberoende (Hemraj, 2003). I
analysmodellen fångas denna problematik indirekt i samtliga typsituationer, då en relation är en förutsättning för att hoten ska aktualiseras (Far, 2011).
Studien fokuserar på privata ägarledda företag som har en revisor och för dessa gäller samma regelverk som för andra (större) revisionspliktiga företag, men revisorns roll blir något annorlunda (Grant Thornton, 2015). Revisorn måste här ta hänsyn både till företaget, men också till ägarens situation eftersom ägarens privata ekonomi ofta är nära kopplad till hur det går för företaget (ibid.). Detta medför att långivare, som bidrar med finansiering till företaget, kan få en god uppfattning om verksamhetens ekonomiska utsikter endast genom att studera ägarens privata ekonomiska situation (Cassar, 2011). Således sätts revisorns integritet och oberoende särskilt på prov i ett privat ägarlett företag, då en förutsättning för en bra revision är en nära relation med klienten (Bamber & Iyer, 2007; Grant Thornton, 2015). Även att
6
privata företag inte har samma spridning av ägande, och därmed övervakning som exempelvis ett börsnoterat företag, gör att en relation som kan hota revisorns oberoende kan bli mer påtaglig i ett privat företag (Hussey, 1999). Då kunskap angående redovisning generellt är lägre hos ledande personer i privata företag kan revisorn bidra till kunskap och expertis rörande redovisningsfrågor (Svanström, 2013). Revision kan till och med kompensera för bristande intern kapacitet i de redovisningssystem som finns i ett privat företag (Minnis, 2011; Cassar, 2011). Dock är risken med detta att revisorn blir en för stor del i klientens verksamhet och att relationen mellan revisor och klient därmed kan växa sig som starkast i privata företag, vilket hotar revisorns oberoende (Hemraj, 2003; Svanström, 2013).
Oberoende är således ett komplext begrepp i detta avseende, då revisorn dels måste ha distans till sin klient men samtidigt ha en god relation för att kunna genomföra en ändamålsenlig revision (Bazerman, et al., 1997). Analysmodellen bedömer huruvida en stark relation, som kan hota oberoende, föreligger innan revisionsuppdraget har inletts (Far, 2011). Detta torde kunna ge ett missvisande resultat, då en stark relation är något som utvecklas över tid, när människor träffas och interagerar (Bamber & Iyer, 2007). Därmed är det istället intressant att studera hur revisorns oberoende kan bli hotat i ett befintligt uppdrag, som en konsekvens av att relationen med klienten har växt sig starkare över tid. Bazerman et al. (2002) menar att en revisor blir mer partisk i sina bedömningar ju längre han/hon arbetar med en klient och tenderar att arbeta mer utifrån klientens intressen än allmänhetens bästa. Det är möjligt att studera hur relationen mellan revisor och klient ser ut genom att samma frågor som revisorer ska gå igenom via analysmodellen istället ställs till klienter.
Tidigare forskning fokuserar i huvudsak på oberoendet generellt och inte specifikt på relationen mellan revisor och klient, som kan hota oberoendet (t.ex. Bakar et al., 2005; Bamber & Iyer, 2007). Det är också vanligt att studier utgår ifrån revisorers perspektiv och det finns begränsat med forskning som tar utgångspunkt i klienters perspektiv (Tepalagul & Lin, 2015). Således kommer vår studie att utgå ifrån klientens perspektiv på den relation som finns med revisorn och därmed hur klienten uppfattar revisorns oberoende. Även genom att studien fokuserar på privata företag bidrar den till ytterligare kunskap inom
forskningsområdet (Hope & Langli, 2010), då tidigare studier om revisorns oberoende huvudsakligen har gjorts med utgångspunkt i publika företag (t.ex. Healy & Palepu, 2003; Hope & Langli, 2010; Tepalagul & Lin, 2015). Bristen på kunskap inom forskningsområdet kan synas uppseendeväckande då det finns ett stort antal privata företag, med stor ekonomisk betydelse, runtom i världen (Hope & Langli, 2010). För svensk del är situationen densamma
7
då det finns ungefär 350 000 aktiebolag i landet och av dessa är endast cirka 300 publika (Öhman, Häckner & Sörbom, 2012). De privata företagen har således en stor inverkan i vårt ekonomiska system och privatägda företag utgör hela 99,7 % av totalt antal företag i Sverige (SCB, 2015a). Trots att de publika företagen är få i förhållande till de privata företagen är det värt att poängtera att även publika företag har en inverkan i vårt ekonomiska system, då de ofta har många anställda och omsätter mycket kapital (Ekonomifakta, 2015). Revisorns oberoende är dock intressant att studera i en kontext rörande privata företag eftersom
revisorns roll och oberoende kan te sig i uttryck på ett annorlunda sätt här än i publika företag (Hope & Langli, 2010).
1.3 Syfte
Syftet med denna studie är att utifrån analysmodellen förklara hur klienter uppfattar revisorns oberoende.
8
2 Vetenskaplig metod
Avsnittet presenterar först studiens forskningsansats och forskningsstrategi. Vidare redogör vi för de teorier vi valt att innefatta i studien, samt motiverar dessa.
2.1 Forskningsansats och forskningsstrategi
För att kunna uppnå vårt syfte, om att utifrån analysmodellen förklara hur klienter uppfattar revisorns oberoende, är det ändamålsenligt att huvudsakligen arbeta utifrån en deduktiv ansats. Deduktion innebär att utifrån teoretiska överväganden på ett visst område, alltså det man vet inom detta område, görs en empirisk granskning av teorin (Bryman & Bell, 2013, s. 31). Denna ansats brukar avskiljas från den alternativa ansatsen, induktion. Det induktiva angreppssättet innebär istället att teorin är resultatet av en forskningsinsats, alltså den empiri som genererats (Bryman & Bell, 2013, s. 34). Även om forskningsmetoden torde utgå ifrån den deduktiva ansatsen är det svårt att vara renodlat deduktiv utan några induktiva inslag (Ramberg, 1997, s. 35). Bryman & Bell (2013, s. 34) menar, likt Ramberg (1997, s. 35), att deduktion rymmer ett drag av induktion och att den induktiva processen uppvisar inslag av deduktion. Därför är det nödvändigt att som forskare efter hand införskaffa både nya
teoretiska och empiriska lärdomar under empiriska studier (Ramberg, 1997, s. 35). Således är varken teori eller empiri helt fastslagna, utan det är två dimensioner som kommer i kontakt med varandra och fortlöpande omformas, varvid en förklaring successivt växer fram (Alvehus, 2013, s. 110). Vår studie ämnar att utifrån den teori som finns kring revisorns oberoende och dess relation till klienten testa teorin empiriskt.
Studien baseras huvudsakligen på en kvantitativ ansats, då vi genomför telefonenkäter. Det gör den dels eftersom en deduktiv forskningsstrategi ofta förknippas med ett angreppssätt av kvantitativ karaktär (Bryman & Bell, 2013, s. 34). Även att kvantitativ forskning lägger tyngden på insamling och analys av numeriska data gör att vi på ett effektivt sätt kan bearbeta ett stort datamaterial (Bryman & Bell, 2013, s. 162). I kvantitativa studier är det generella det som betraktas vara intressant och poängen är att de resultat som framkommer ska kunna generaliseras så att de kan säga något om andra likartade situationer (Justesen & Mik-Meyer, 2011, s. 13). Vid tillgång till en större mängd kvantifierbar data kan således problemet formuleras på ett mer generaliserande sätt och det är därmed möjligt att dra mer generella slutsatser (Rienecker & Stray Jörgensen, 2008, s. 305). Kvantitativ empiri kan beskrivas i tal,
9
mängd och storlek (ibid.). I och med detta ska det empiriska materialet kunna beräknas och möjliggöra kvantifierbara analyser, varvid siffror eller tal är centrala i dessa typer av studier (Justesen & Mik-Meyer, 2011, s. 12-13).
Dessutom kompletteras studien med metodinslag av kvalitativ karaktär eftersom vi även genomför intervjuer. En kvalitativ ansats brukar kopplas till en induktiv forskningsstrategi, där det centrala vid insamling och analys av data oftast är ord snarare än kvantifiering via siffror (Bryman & Bell, 2013, s. 390). I kvalitativ forskning ligger tyngden på att få en förståelse av den sociala verkligheten genom hur deltagare verksamma i en viss miljö tolkar denna verklighet (Bryman & Bell, 2013, s. 391). Till skillnad från i kvantitativ forskning antas teori, i kvalitativ forskning, vara en följd av undersökningen istället för att vara dess utgångspunkt eftersom förståelse om ett visst fenomen erhålls (Bryman & Bell, 2013, s. 394). Således handlar kvalitativ empiri om särskilda egenskaper och kvaliteter hos det som studeras och det är därmed möjligt att uttala sig om vad som gäller för just de data som undersökts (Rienecker & Stray Jörgensen, 2008, s. 305).
2.2 Val av teori
I vår studie är agentteorin den teoretiska utgångspunkten (Watts & Zimmerman, 1978; Watts & Zimmerman, 1983; Eisenhardt, 1989) tillsammans med Öhmans modell om
informationsflöden och kvalitetssäkring (Öhman, 2007, s. 25). Agentteorin är applicerbar på vår studie eftersom den berör förhållandet mellan agent och principal samt
intressemotsättningar och informationsasymmetri dem emellan (Watts & Zimmerman, 1978; Eisenhardt, 1989), vilket i vårt fall berör förhållandet mellan företagsledning och företagets intressenter, främst långivare. Revisorn blir viktig i denna relation då denne enligt Öhman (2007, s. 25) ska kvalitetssäkra den information som förmedlas från redovisningsskyldiga (företagsledningen) till redovisningsberättigade (intressenter). Som ett led i detta blir teori kring revisorns oberoende (t.ex. Olazabal & Almer, 2001; Hemraj, 2003; Bakar et al., 2005) centralt av den orsaken att oberoendet är grunden i förhållandet mellan revisor och
redovisningsberättigade (Öhman, 2007, s. 27) och även en förutsättning för att informationen ska kunna kvalitetssäkras (jämför Minnis, 2011; Cassar, 2011; Tepalagul & Lin, 2015). Teori kring relationen mellan revisor och klient är även relevant att ha med då denna relation kan påverka revisorns oberoende på olika sätt (t.ex. Pany & Reckers, 1983; Simunic, 1984; Bazerman et al., 1997; Kinney & Libby, 2002; Richard, 2006, Svanström, 2013). Mot
10
bakgrund av att vi under hela arbetets gång har analysmodellen i åtanke sammanlänkas teorier om revisorns ekonomiska relation med klienten (t.ex. DeAngelo, 1981; Simunic, 1984;
Kinney & Libby, 2002; Ashbaugh, LaFond & Mayhew, 2003; Hope & Langli, 2010; Tepalagul & Lin, 2015) med egenintressehotet och skrämselhotet i modellen (Far, 2011), samtidigt som teorier kring revisorns sociala relation med klienten (t.ex. Bazerman et al., 2002; Richard, 2006; Bamber & Iyer, 2007; Svanström, 2013) sammanlänkas med
vänskapshotet i modellen (Far, 2011). Slutligen förstås revisorns oberoende och relation till klienten i ljuset av professionsteori (t.ex. Power, 1995; Sikka et al., 1998; Grey, 1998; Brante, 2005) då revisorn, i sin yrkesutövning, måste agera både professionellt och oberoende (jämför Hemraj, 2003; Bakar et al., 2005; Bamber & Iyer, 2007; Bauer, 2015).
11
3 Institutionalia
I detta avsnitt presenteras studiens bakomliggande institutionalia. Avsnittet består dels av lagtext avseende revisorns oberoende och dels av den modell som återkommer frekvent i studien, nämligen analysmodellen.
3.1 Revisorns oberoende
Enligt 20 § RL åligger det revisorn att i revisionsverksamheten utföra sina uppdrag med opartiskhet och självständighet samt att vara objektiv i sina ställningstaganden. Ett säkerställande av revisorns opartiskhet, självständighet och objektivitet görs genom att revisionsverksamheten organiseras så att dessa kriterier uppnås. I lagtexten ställs alltså vissa grundläggande krav på organisationen av ett revisionsföretag. Med detta menas exempelvis att kvalitetssäkrande åtgärder finns i revisionsföretaget (Far, 2011). Noterbart är att i lagtexten tas inte revisorns oberoende uttryckligen upp, utan detta förstås indirekt via begreppen
opartiskhet och självständighet (Öhman, 2007, s. 135; Far, 2011).
3.2 Analysmodellen
Sedan 2002 är den så kallade analysmodellen implementerad i svensk lag, vilken återfinns i 21 § RL (Far, 2011). Svensk lag avseende revisorns oberoende motsvarar de regler som finns i EU:s 8:e bolagsrättsliga direktiv (Svanström, 2013). Analysmodellen i sin tur bygger på det som återfinns i IESBAs etikkod sektion 100.12, som beskriver de fem potentiella hoten mot revisorns oberoende. Inom ramen för analysmodellen åligger det revisorn att först och främst pröva om det finns omständigheter som kan utgöra jäv enligt särskilda jävsregler, exempelvis 9 kap. 17 § Aktiebolagslagen (2005:551) (ABL) och 17 § Revisionslagen (1999:1079)
(RevL), eller som i övrigt kan rubba förtroendet för dennes opartiskhet eller självständighet. Därefter ska revisorn ta ställning till fem olika typsituationer och en generalklausul för att bedöma om hans/hennes oberoende kan anses vara hotat. Denna prövning av oberoendet ska göras inför varje nytt uppdrag och fortlöpande under ett befintligt uppdrag, om någon ny omständighet uppkommer som ger anledning till det (Far, 2011).
De olika typsituationerna, som alltid medför en presumtion om att revisorns oberoende är hotat, samt generalklausulen beskrivs nedan. Revisorn skall avböja eller avsäga sig ett sådant uppdrag,
12
1. om han eller hon eller någon annan i den revisionsgrupp där han eller hon är verksam a) har ett direkt eller indirekt ekonomiskt intresse i uppdragsgivarens verksamhet, b) vid rådgivning som inte utgör revisionsverksamhet har lämnat råd i en fråga som till
någon del omfattas av granskningsuppdraget,
c) uppträder eller har uppträtt till stöd för eller mot uppdragsgivarens ståndpunkt i någon rättslig eller ekonomisk angelägenhet,
d) har nära personliga relationer till uppdragsgivaren eller till någon person i dennes ledning,
e) utsätts för hot eller någon annan påtryckning som är ägnad att inge obehag, eller 2. om det föreligger något annat förhållande av sådan art att det kan rubba förtroendet för
revisorns opartiskhet eller självständighet. (21 § RL).
För att ytterligare tydliggöra analysmodellen och hur den används i praktiken återfinns den i bildform nedan.
13
Egenintressehotet kan bli aktuellt då revisorn har affärsmässiga band med klienten. Den affärsmässiga relationen finns då utöver vad som gäller för själva revisionsuppdraget. Så är exempelvis fallet om revisorn innehar eller handlar med värdepapper utställda av
revisionsklienten eller deltar i gemensamma investeringar. Även när revisorn står i
ekonomiskt beroendeförhållande till klienten anses ett egenintressehot föreligga. Detta kan uppstå om revisions- och konsultarvoden utgör en väsentlig del av revisorns intäkter. Även då revisorn har en stark rådgivande roll för klienten aktualiseras egenintressehotet. Slutligen föreligger alltid en presumtion för egenintressehot då revisorns arvode är beroende av klientens finansiella resultat. Ett indirekt egenintressehot är att jämställa med det ovan nämnda och kan aktualiseras om en till revisorn närstående person har nära affärsrelationer med revisionsklienten (Far, 2011).
Självgranskningshotet innebär att revisorn redan i något annat sammanhang tagit ställning till de förhållanden som i revisionen sedan ska granskas. Det kan vara fallet då revisorn vid tidigare fristående rådgivning lämnat råd i en fråga av betydande art som sedan återkommer och ska granskas i revisionen. Konkret kan detta utgöras av att revisorn har gett svar på frågor om gällande regler och rekommendationer samt hur dessa ska tillämpas.
Självgranskningshotet är också aktuellt om revisorn tidigare varit anställd hos
revisionsklienten. Även ett indirekt självgranskningshot måste beaktas och föreligger om en till revisorn närstående person innefattas i klientens ledning eller har deltagit i det arbete som revisorn ska granska (Far, 2011).
Partsställningshotet föreligger om revisorn i en rättslig eller ekonomisk fråga har uppträtt eller uppträder till stöd för eller emot revisionsklientens ståndpunkt. Vanligt är att revisorn t.ex. företräder klienten i skatteprocesser hos Skatteverket eller i förhandlingar om förvärv eller försäljning av redovisade tillgångar. Dock krävs ett större engagemang än att exempelvis vidarebefordra uppgifter till Skatteverket för att partsställningshotet ska komma ifråga (Far, 2011).
Vänskapshotet innebär att förtroendet för revisorns opartiskhet och självständighet minskar, då revisorn eller någon i dennes nätverk har nära personliga relationer med revisionsklienten och risken är att revisorn blir alltför välvilligt inställd till klientens intressen. Mer konkret aktualiseras vänskapshotet om revisorn har nära personliga relationer med personer i
ledning/styrelse, VD eller andra ledande befattningshavare i revisionsklienten. Det som menas med nära personliga relationer är mångåriga vänskapsband eller ofta återkommande sociala
14
kontakter. Värt att notera är att indirekta kontakter via nära anhörig är att likställa med direkta personliga kontakter. En särskild form av vänskapshot kan exempelvis uppkomma om
revisorn eller någon i hans/hennes team har haft ett revisionsuppdrag för samma revisionsklient under flera års tid (Far, 2011).
Skrämselhotet avser hot och påtryckningar mot revisorn från klienten, vilka är ägnade att inge obehag för revisorn. Därmed kan revisorns förmåga till opartiskhet och självständighet vid bedömningar avseende klienten komma att rubbas. Dock utgör inte vanliga ifrågasättanden om revisorns uttalanden ett skrämselhot (Far, 2011).
Generalklausulen innebär att något annat förhållande, än ovan givna typsituationer, föreligger och är av sådan art att det kan rubba förtroendet för revisorns opartiskhet eller självständighet. Om någon av typsituationerna eller generalklausulen kan anses föreligga för revisionen ska revisorn avsäga sig uppdraget, alternativt vidta lämplig motåtgärd (Far, 2011).
15
4 Teori
Teoriavsnittet presenterar först och främst bakomliggande teorier kring revision, såsom agentproblematik och oberoende för att få teoretisk grund till studien. Sedan redogör vi för teori kring revision och risk samt revisorns relation med klienten, såväl ekonomisk som social, vilket leder till våra hypoteser. Vid utformning av våra hypoteser har vi hela tiden analysmodellen i åtanke. Efter det presenterar vi teorier kring professionalism kopplat till revision, som återkommer i våra senare delar i studien. Avslutningsvis visas en modell vi har skapat utifrån tidigare forskning och teori för att förklara vad som kan påverka klientens uppfattning kring revisorns oberoende.
4.1 Revision och agentproblematik
Den oberoende revisorns uppkomst kan spåras så långt tillbaka i tiden som till mitten av 1800-talets Storbritannien, där industrialiseringen tagit fart och företag mer aktivt började söka kapital från investerare genom att emittera aktier (Coffee, 2005). Då antagande ofta görs om att individer i sitt egenintresse är nyttomaximerande blir den finansiella rapporteringens uppgift att tvinga ledningen i ett företag att agera i aktieägarnas intressen (Watts &
Zimmerman, 1978). Detta medför en redovisningsskyldighet som innebär att
företagsledningen ska upplysa aktieägarna om utfallet av den senaste periodens händelser för att visa hur de anförtrodda resurserna har förvaltats (Öhman, 2007, s. 22). I denna relation har revisorn en gransknings- och attesteringsroll och dennes oberoende är nödvändigt för att försäkra de finansiella rapporternas trovärdighet (Pany & Reckers, 1983; Arya & Glover, 2010). Revisorns uppgift kan ses som en länk mellan redovisningsskyldiga och
16
Figur 4.1 En modell om informationsflöden och kvalitetssäkring (Öhman, 2007, s. 25). Det är tydligt att det uppstår en agentproblematik i förhållandet mellan ägare (principal) och ledningen (agent) i ett företag, då principalen anlitar agenten, som ska utföra ett arbete för principalens räkning (Eisenhardt, 1989; Öhman, 2007, s. 22). De huvudsakliga problem som uppstår i denna relation är att principalen och agenten kan ha mål och intressen som står i konflikt med varandra, samtidigt som det är svårt för principalen att kontrollera vad agenten faktiskt utför och om det arbetet är vad som överenskommits (Eisenhardt, 1989). Revisorns roll för ett företag är att ge trovärdighet till de finansiella påståenden som företagsledningen gör i företagets finansiella rapporter (Pany & Reckers, 1983). Efterfrågan på revision i ett publikt företag kommer primärt ifrån ägarna för att mildra den agentproblematik som finns mellan ägare och ledning, samt att försäkra ägarna mot eventuella finansiella förluster (Hellman, 2006). I privata företag, med mer koncentrerat ägande, föreligger också en
agentproblematik, men revisorns roll skiljer sig här åt (Coffee, 2005). Den agentproblematik som finns i privata företag rör i huvudsak förhållandet mellan ett fåtal stora ägare och andra intressenter, däribland långivare (Coffee, 2005; Hope & Langli, 2010). Revisorns roll blir här istället viktig i klientens relation med långivare, som är en viktig finansieringskälla för privata
17
företag (Bruns & Fletcher, 2008; Hope & Langli, 2010; Minnis, 2011; Svanström, 2013). Således är långivare (tillsammans med andra intressenter) att betrakta som
redovisningsberättigade och företagets ledning de redovisningsskyldiga i Öhmans modell (2007, s. 25) ovan.
Vid kreditgivning från banker är ett privat företags finansiella rapporter en viktig
informationskälla, varvid dessa får stor betydelse för bankens beslut att bevilja en kredit eller inte (Bruns & Fletcher, 2008). Redovisningsinformation från privata företag är generellt mindre pålitlig än från publika företag, vilket påvisar att revisorn även är viktig för privata företag (Svanström, 2013). I privata företag är informationsasymmetrin gentemot långivare mer påtaglig än i publika företag (Cassar, 2011). Detta eftersom ägare och ledning ofta är samma personer i ett privat företag (Beatty & Harris, 1998) och därmed har de direkt tillgång till företagsrelaterad information (Van Tendeloo & Vanstraelen, 2008). Vidare har banken och ledningen i företaget olika riskpreferenser, då banken vid utlåning till ett investeringsprojekt kan förlora hela det kapital som utlånats, medan vinsten är begränsad till den ränta som
avtalats (Bruns & Fletcher, 2008). För ledningen i företaget är situationen den omvända, då ett lyckat investeringsprojekt kan medföra stora vinster, medan ett misslyckat projekt endast ger upphov till begränsade förluster eftersom kapitalet finansierats via lån (ibid.). Det är dock vanligt att banker har någon form av säkerhet vid utlåning, såsom exempelvis del i företagets tillgångar via pantsättning (Berger & Udell, 2002) eller personlig borgen (Bruns & Fletcher, 2008), så att inte hela det kapital som utlånas går förlorat om ett investeringsprojekt
misslyckas och låntagaren inte kan återbetala lånet (Minnis, 2011; Cassar, 2011).
Informationsasymmetrin mellan ledningen i företaget och banken ter sig i uttryck antingen genom att banken har svårt att bedöma om ett företag har möjlighet att återbetala ett lån eller att lånet inte används för det ändamål som avtalats (Stiglitz & Weiss, 1981; Berger & Udell, 2002; Bruns & Fletcher, 2008). Den förstnämnda problematiken är vad som kallas ett adverse selection-problem och innebär att banken inte kan skilja på ”bra låntagare”, som har möjlighet att återbetala ett lån, och sådana låntagare som inte kan det (Stiglitz & Weiss, 1981).
Ledningen i ett företag har således incitament att handla opportunistiskt och utge otillräcklig eller felaktig information till banken, för att uppvisa en positiv bild av företagets ekonomiska ställning med syftet att få en kredit beviljad (Bruns & Fletcher, 2008). Den andra
problematiken kallas för ett moral hazard-problem och innebär att företag efter att lånet har beviljats ändrar sitt beteende och använder kapitalet på ett mer riskfyllt sätt än vad som avtalats med banken (Berger & Udell, 2002; Bruns & Fletcher, 2008). Detta eftersom
18
ledningen i ett företag är mer benägen att skydda det egna kapital som tillförts till företaget än att återbetala ett lån (Bruns & Fletcher, 2008).
En oberoende revision mildrar problematiken kring adverse selection och moral hazard mellan utgivare (ledning) och användare (bank) av finansiella rapporter (Watts &
Zimmerman, 1983; Minnis, 2011). Revisorn som tredje part har expertis gällande de regler som finns rörande finansiell rapportering och oberoendet att objektivt bedöma ledningens ställningstaganden, så att de finansiella rapporterna är upprättade såsom de förväntas av användarna (Minnis, 2011). Således anser långivare att reviderade finansiella rapporter är mer informativa och medför en högre kvalitet på den information som förmedlas från företaget vilket underlättar bedömningen av låntagarens återbetalningsförmåga (Minnis, 2011; Cassar, 2011). Reviderade finansiella rapporter bidrar också till högre trovärdighet och tillförlitlighet för den från företaget förmedlade informationen (Bruns & Fletcher, 2008; Minnis, 2011; Cassar, 2011) och därmed att de anförtrodda resurserna förvaltats på ett ändamålsenligt sätt (Öhman, 2007, s. 22).
En skillnad mellan ett publikt och ett privat företag är att ett publikt företags aktier handlas på en publik marknad (Bruns & Fletcher, 2008). Därmed har inte privata företag samma
upplysningskrav om sin ekonomiska situation gentemot allmänheten som publika bolag (Hope & Langli, 2010). Ett publikt företag har en börskurs som vanligen verifierar den information som finns kring företaget (Minnis, 2011; Cassar, 2011). Börskursen fungerar således som en alternativ informationskälla om ett publikt företag, medan privata företag saknar detta (ibid.). Det finns dock alternativa sätt att mildra den problematik som finns rörande informationsasymmetri i långivning till privata företag, däribland relationsutlåning (Berger & Udell, 2002). Relationsbaserade lån bygger på en affärsrelation mellan ledning och bank som byggts upp under ett antal år av långivning, vilket medför en flexibilitet i
låneavtalet parterna emellan (Brewer, 2007). Banken samlar information om klienten via återkommande kontakter med ledningen för att sedan använda denna information vid beslut om att bevilja en kredit eller inte och vilka villkor som ska gälla för låneavtalet (Berger & Udell, 2002). Denna ”mjuka” information, som härstammar från en långivares pågående relation med låntagaren, kan till och med vara en bättre informationskälla för att bedöma låntagarens kreditvärdighet än hård, kvantitativ information, såsom låntagarens finansiella rapporter (Cassar, 2011).
19
4.2 Revisorns oberoende
Bakar et al. (2005) definierar oberoende inom revision som att ha ett opartiskt synsätt i utförandet av revisionen, vid utvärdering av de resultat som ges samt vid utgivandet av revisionsberättelsen. Oberoende inbegriper att ha kvaliteter som integritet, objektivitet och opartiskhet (ibid.). Om revisorn inte förhåller sig oberoende är det mindre troligt att
oegentligheter rörande redovisningen rapporteras och därmed försämras revisionens kvalitet (Tepalagul & Lin, 2015). Konceptet kring oberoende är nära sammanlänkat med existensen av revision, då oberoendet är en grundförutsättning för revisorsprofessionen och syftet med oberoende finansiell revision är att bidra med trovärdighet till de finansiella påståenden företagsledningen gör (Pany & Reckers, 1983).
Det är möjligt att revisorer kan uppfattas ha delade lojaliteter eftersom de måste tjäna ägare och andra intressenter samtidigt som de måste sträva efter att göra företagsledningen nöjd (Öhman et al., 2012). Således kan revisorer antingen ses som allmänhetens vakthundar, som alltid agerar i allmänhetens intresse (Bazerman et al., 1997), eller som förespråkare för det företag de reviderar (Öhman et al., 2012). För att kunna vara en allmänhetens vakthund krävs att revisorn underordnar klientens intressen till förmån för att vara allmänheten plikttrogen och därmed upprätthålla förtroende från allmänheten (Hemraj, 2003). De huvudsakliga anledningarna till att revisorer är angelägna om att upprätthålla sitt oberoende är att de annars riskerar förlust av sitt förtroende/rykte samt inblandning i rättstvister, vilket är förknippat med höga kostnader (DeAngelo, 1981; Simunic, 1984; Hope & Langli, 2010). Vid
förtroendeförlust är det egentligen förlorade intäkter från nuvarande och framtida klienter som revisorn oroar sig för (Hope & Langli, 2010). Revisorns förmåga att upprätthålla det så
viktiga oberoendet kan också anses vara en mänsklig process, där personens livserfarenheter och personliga anlag är en integrerad del (Windsor & Warming-Rasmussen, 2009). Vid revision av privata företag är risken för skadat förtroende lägre än för publika företag eftersom privata företag inte utsätts för lika omfattande granskning från allmänheten som publika företag (Hussey, 1999; Hope & Langli, 2010).
Revisorns oberoende delas vanligen upp i synbart oberoende (independence in appearance) och faktiskt oberoende (independence in fact) (Olazabal & Almer, 2001; Richard, 2006). Det synbara oberoendet beskrivs som att revisorn ska undvika fakta och omständigheter som är så betydande att en kunnig och informerad tredje part skulle kunna ifrågasätta revisorns eller revisorsteamets integritet, objektivitet och professionella skepticism (IESBA sektion 290.6).
20
Alltså är det en fråga om hur tredje part uppfattar att revisorn är oberoende eller ej (Richard, 2006). Det faktiska oberoendet handlar istället om det sinnestillstånd revisorn har som gör att han/hon inte låter sig påverkas av influenser som kan komma att påverka hans/hennes
integritet, objektivitet eller professionella skepticism (IESBA sektion 290.6). Således åsyftar det faktiska oberoendet revisorns mentala process, exempelvis dess attityd till opartiskhet och objektivitet (Richard, 2006).
Revisorn har ett ansvar att både vara synbart och faktiskt oberoende (Pany & Reckers, 1983). Det faktiska och synbara oberoendet är skilda från varandra, men lika nödvändiga för att etablera revisorers objektivitet och integritet när de granskar och uttalar sig om ett företags finansiella rapporter (Olazabal & Almer, 2001). Det faktum att det synbara oberoendet kan observeras, men inte det faktiska oberoendet innebär att det synbara oberoendet inte kan ses som ett surrogat för det faktiska oberoendet (ibid.). Att beskriva revisorns oberoende som en abstrakt mental process gör denna företeelse tvetydig och svårtolkad (Richard, 2006). Även om en revisor är faktiskt oberoende, alltså mentalt, måste han/hon ge synliga, gripbara och tydliga tecken om detta till allmänheten då det synbara oberoendet är det enda som kan observeras (Olazabal & Almer, 2001; Richard, 2006). Således är det viktigt för
revisionsbyråer att utveckla kontroller som försäkrar att både det synbara och faktiska oberoendet upprätthålls hos de anställda revisorerna (Hemraj, 2003).
4.3 Revision och risk
I diskussionen kring ett privat företags finansiella rapporter och informationen dessa
förmedlar är det vanligt att hänsyn också tas till kostnader förknippade med detta (Blackwell et al., 1998; Minnis, 2011; Cassar, 2011). Enligt banker är privata företag att betrakta som mer riskfyllda låntagare än publika företag, då osäkerheten kring företagets
återbetalningsförmåga är större (Blackwell et al., 1998). En revision av privata företags finansiella rapporter medför dock att denna osäkerhet minskar vilket i sin tur leder till lägre lånekostnader för reviderade företag än för oreviderade företag (Blackwell et al., 1998; Minnis, 2011). De kostnader som förknippas med bankers utlåning till privata företag är framför allt kostnader i samband med informationsinsamling om låntagaren (Brewer, 2007) och när lånet är beviljat även övervakningskostnader för långivaren (Blackwell et al., 1998). Innan utlåning sker måste banken samla in, bearbeta och tolka företagsspecifik information för att på så vis kunna skilja mellan företag med höga förväntade vinster och låg risk och företag med låga förväntade vinster och hög risk (Brewer, 2007). Revisionen medför att
21
bankerna i större utsträckning kan lita på den information som förmedlas och därmed kan bankernas informationsinsamlings- och övervakningskostnader minska, vilket i sin tur avspeglar sig i en lägre räntekostnad för reviderade privata företag (Blackwell et al., 1998; Minnis, 2011; Cassar, 2011).
Då privata företag generellt kan betraktas som mer riskfyllda (Blackwell et al., 1998) är det större sannolikhet att dessa företag får finansiella problem än publika företag (Cameran, 2005; Svanström, 2013). Detta leder i sin tur till att privata företag med finansiella problem innebär en större risk och att fler granskningsåtgärder krävs från revisorns sida (Cameran, 2005). Risken för att klienten kommer att gå i konkurs innebär att kvaliteten på redovisningen blir lägre i företag med hög skuldsättning (Svanström, 2013). Detta beror på att företag med finansiella problem är mer benägna att manipulera sin redovisning (DeFond & Jiambalvo, 1994) för att exempelvis få en kredit beviljad och därmed kunna fortsätta med sin verksamhet (Bruns & Fletcher, 2008). Om klienten skulle gå i konkurs och felaktigheter i de reviderade finansiella rapporterna uppmärksammas finns risken att revisorn dels kan bli
skadeståndsskyldig och dels gå miste om revisionsintäkter från den aktuella klienten
(Cameran, 2005). Denna risk för revisorn leder till att denne är mer benägen att vara noggrann och uppmärksam vid utförande av revision i företag med låg soliditet och därmed upprätthålla sitt oberoende (Hope & Langli, 2010). Även ett företagets avkastning på totalt kapital kan indikera om företaget har finansiella problem eller inte (Li, 2009; Hope & Langli, 2010; Svanström, 2013). Revisorer tenderar att behandla klienter som inte har finansiella problem och alltså i detta fall hög avkastning på totalt kapital mer fördelaktigt, vilket kan göra att revisorns oberoende hotas (Reynolds & Francis, 2001). Således utformas följande två hypoteser.
Hypotes 1: Det råder ett positivt samband mellan företagets soliditet och hur klienten uppfattar hotet mot revisorns oberoende.
Hypotes 2: Det råder ett positivt samband mellan företagets avkastning på totalt kapital och hur klienten uppfattar hotet mot revisorns oberoende.
22
4.4 Revision och relationer
4.4.1 Revisorns ekonomiska relation med klienten
I diskussionen kring revisorns oberoende är det vanligt att en problematik kring revisorns tillhandahållande av andra tjänster än revision (övriga konsulttjänster) uppmärksammas (t.ex. Pany & Reckers, 1983; Ashbaugh et al., 2003; Svanström, 2013). I Sverige är det tillåtet för revisionsbyråer att tillhandahålla en rad olika konsulttjänster utöver revision till klienter, såsom skatterådgivning, juridisk rådgivning och finansiell rådgivning (Svanström, 2013). En av anledningarna till att revisionsbyråer tillhandahåller övriga konsulttjänster är att det finns ekonomiska incitament, då dessa tjänster ofta är mycket lönsamma (Tepalagul & Lin, 2015). De höga intäkter som övriga konsulttjänster medför för en revisionsbyrå gör att det
ekonomiska beroendet mellan revisionsbyrån och klienten ökar, vilket är ett potentiellt hot mot revisorns oberoende (Ashbaugh et al., 2003; Tepalagul & Lin, 2015). Kinney & Libby (2002) menar att det inte finns anledning att skilja på en revisionsbyrås intäkter, oavsett om de kommer ifrån övriga konsulttjänster eller renodlade revisionstjänster, då båda dessa medför en ekonomisk relation mellan parterna. Bazerman et al. (1997) menar till och med att det
ekonomiska beroendet medför att det är psykologiskt omöjligt för en revisor att vara opartisk och objektiv i sina bedömningar av den klient som revideras. Denna psykologiska aspekt har sitt ursprung i att revisorn har ett starkt egenintresse, vilket medför att det är omöjligt för en revisor att upprätthålla sitt oberoende (ibid.).
Det svåraste med oberoendet är alltså att veta vart gränsen går mellan revision och
konsultation (Öhman, 2007, s. 96). Risken är att revisorer, på bekostnad av deras oberoende, utvecklar en alltför stark rådgivningsrelation med klienten då fler och fler övriga
konsulttjänster avtalas (Pany & Reckers, 1983). Denna ekonomiska relation skapar incitament för revisorn att handla opportunistiskt och i enlighet med klientens intressen, för att revisorn också själv gynnas av detta (Ashbaugh et al., 2003; Svanström, 2013). I och med att revisorn har affärsmässiga band till klienten och att revisorn har en rådgivande roll finns en risk att revisorn blir en för stor del i den reviderade klientens verksamhet (Pany & Reckers, 1983) och därmed är det egenintressehotet i analysmodellen som aktualiseras (Far, 2011).
Vissa studier visar att den starka ekonomiska relation som uppstår i samband med att övriga konsulttjänster utförs minskar revisorns oberoende (t.ex. DeAngelo, 1981; Hope & Langli, 2010), medan andra studier inte finner något stöd för detta (t.ex. Ashbaugh et al., 2003;
23
Svanström 2013). Det finns till och med studier som påvisar att den ekonomiska relationen vid tillhandahållandet av övriga konsulttjänster till en klient gynnar revisionen (Simunic, 1984; Ashbaugh et al., 2003). Detta blir fallet då kunskap och förståelse för klienten
(klientspecifik information) via övriga konsulttjänster kan appliceras på det revisionsarbete som utförs för samma klient (Simunic, 1984; Svanström, 2013; Tepalagul & Lin, 2015). Klientspecifik information möjliggör även en konkurrensfördel för revisorn eftersom denne kan tillhandahålla revisionen till en lägre kostnad än sina konkurrenter, som inte har samma kunskap om den aktuella klienten (DeAngelo, 1981). Om revisorn inte har kunskap om klientens verksamhet och den aktuella branschen måste klienten avsätta tid för att upplysa revisorn om rådande affärsförhållanden, vilket är förknippat med höga kostnader (Fontaine et al., 2013).
Motiv bakom den lagstiftning som finns rörande övriga konsulttjänster grundar sig i en oro att den ekonomiska relationen mellan revisor och klient skulle hota revisorns oberoende och därmed revisionens kvalitet (Tepalagul & Lin, 2015). Denna oro finns trots att bevisen om huruvida övriga konsulttjänster försämrar revisorns oberoende alltså är tvetydiga, då vissa menar att så är fallet (t.ex. DeAngelo, 1981; Hope & Langli, 2010), medan andra inte finner stöd för detta (t.ex. Simunic, 1984; Ashbaugh et al., 2003; Svanström, 2013). För svensk del aktualiseras lagstiftningen kring övriga konsulttjänster i analysmodellen under det hot som benämns egenintressehotet (Far, 2011). Revisorn eller revisionsbyrån står då i ett ekonomiskt beroendeförhållande till revisionsklienten, exempelvis om revisions- och konsulttjänsterna är betydande i förhållande till revisorns eller revisionsbyråns totala intäkter (ibid.). Således innefattas både intäkter från revisionen och intäkter från övriga konsulttjänster i
analysmodellen som tillsammans skapar ett ekonomiskt beroende för revisorn, vilket kan hota revisorns oberoende (Kinney & Libby, 2002; Ashbaugh et al., 2003).
Vid revision av privata företag är det ekonomiska beroendeförhållandet mellan revisor och klient inte lika framträdande på grund av att de ekonomiska incitamenten är lägre än vid revision av publika företag (Svanström, 2013). Detta beror på att vid revision av privata företag är de totala intäkterna från revisions- och konsulttjänster för revisionsbyrån lägre och även fördelade på ett större antal klienter (ibid.). I och med att det ekonomiska beroendet från en enskild klient är lägre vid revision av privata företag blir inte egenintressehotet här lika uppenbart (Hope & Langli, 2010; Far, 2011; Svanström, 2013). Dock är det värt att nämna att en mindre revisionsbyrå kan ha en klient som står för en betydande del av byråns totala intäkter (Kinney & Libby, 2002), vilket medför ett antagande om att egenintressehotet ändå
24
kan bli påtagligt i ett privat företag. Klientens storlek har betydelse för det ekonomiska beroendet som en revisor kan ha från en klient (Reynolds & Francis, 2001; Bamber & Iyer, 2007). I tidigare forskning har visats att revisorns benägenhet att frångå sitt oberoende och istället tillmötesgå klientens intressen ökar om klienten har en stor ekonomisk betydelse för revisorn (Reynolds & Francis, 2001; Bamber & Iyer, 2007; Hope & Langli, 2010; Tepalagul & Lin, 2015). Om en klient står för en betydande del av en revisionsbyrås totala intäkter (Kinney & Libby, 2002) kan även tänkas att skrämselhotet i analysmodellen aktualiseras. Detta då klienten står för en så pass stor del av revisorns totala intäkter att klienten kan utöva påtryckningar som skulle kunna inge obehag för revisorn, endast för att revisorn ska ha samma syn som klienten i ett visst fall eller i en viss fråga (jämför Far, 2011). Sammantaget ger detta upphov till följande hypotes.
Hypotes 3: Det råder ett positivt samband mellan företagets storlek och hur klienten uppfattar hotet mot revisorns oberoende.
Utifrån ovanstående diskussion om att en klient kan stå för en betydande del av en
revisionsbyrås totala intäkter och att detta kan påverka revisorns oberoende (Kinney & Libby, 2002) är det även intressant att undersöka eventuella skillnader av denna påverkan för större och mindre revisionsbyråer. I tidigare forskning betonas exempelvis att revisioner utförda av Big 4-byråer är av högre kvalitet (Li, 2009; Hope & Langli, 2010; Svanström, 2013). Detta till exempel på grund av att dessa revisioner innebär en högre säkerhet för klienten, då revisorer från Big 4-byråer generellt har en högre kompetens och därmed lättare upptäcker felaktigheter i de finansiella rapporterna (DeAngelo, 1981; Hope & Langli, 2010). Som ett led i detta är revisorer från Big 4-byårer mer benägna att upprätthålla sitt oberoende för att undvika
inblandning i rättstvister och förlust av sitt förtroende (DeAngelo, 1981; Simunic, 1984; Hope & Langli, 2010). Även att Big 4-byårer inte är lika beroende av en enskild klient som en mindre revisionsbyrå kan göra att en revisor från en Big 4-byrå har lägre incitament att vara klienten till lags på oberoendets bekostnad (DeAngelo, 1981; Ratzinger-Sakel, 2013). Med detta i åtanke formuleras nedanstående hypotes.
Hypotes 4: Det råder ett positivt samband mellan revisorer från mindre revisionsbyråer och hur klienten uppfattar hotet mot revisorns oberoende.
Även revisionsbyråns geografiska placering har i tidigare forskning visats påverka revisorns oberoende (Chan, Ezzamel & Gwilliam, 1993; Svanström & Boter, 2012; Svanström, 2013). På olika orter finns skillnader i den affärsmiljö som råder (Hofstede, 1994) och även olikheter
25
rörande kulturella och ekonomiska dimensioner (Boter & Lundström, 2005). På en större ort är utbudet av revisions- och konsulttjänster större, vilket innebär att ett företag har fler valmöjligheter avseende vem som ska få anta uppdraget att bli företagets revisor (Svanström & Boter, 2012). Därmed har företag på en större ort även möjligheten att oftare byta revisor vilket generellt utmynnar i kortare och mindre stabila relationer mellan revisorn och
klientföretaget på dessa orter (ibid.). Således är det naturligt att relationen mellan revisorn och klienten kan bli starkare på mindre orter och därmed hota revisorns oberoende (Svanström & Boter, 2012; Svanström, 2013). Följande hypotes formuleras.
Hypotes 5: Det råder ett positivt samband mellan revisionsbyråer belägna på en liten ort och hur klienten uppfattar hotet mot revisorns oberoende.
Skillnader gällande ekonomiska och kulturella dimensioner finns inte endast mellan olika regioner, utan även mellan olika branscher (Boter & Lundström, 2005). Koppling kan också göras mellan bransch och region, där en viss bransch (t.ex. skogsindustrin) kan ha ett stort inflytande i en viss regions näringsliv (t.ex. Västernorrland) medan denna bransch kan vara obefintlig i en annan region (t.ex. Stockholm) (ibid.). Revisorer som arbetar under en längre tid inom en viss bransch kan erhålla branschspecifik kunskap och expertis och därmed få en förståelse för de risker som förknippas med företag verksamma i den aktuella branschen (Carey & Simnett, 2006). En revisor kan således ha mer kunskap och expertis inom vissa branscher än andra, där revisorn varit verksam under en längre tid (Myers, Myers & Omer, 2003). Då olika branscher medför olika frågor och komplexitet för revisorn är det naturligt att hur mycket kontakt revisorn och klienten har skiljer sig åt mellan olika branscher (Boter & Lundström, 2005). Som ett led i detta betonar tidigare forskning att det råder skillnader i kontakt med revisorn och komplexitet i de frågor som revisorn arbetar med mellan klienter i olika branscher (Ashbaugh et al., 2003; Boter & Lundström, 2005; Svanström & Boter, 2012) och därmed skillnader i relationen mellan revisor och klient samt hur revisorns oberoende uppfattas. Därmed formuleras följande hypotes.
Hypotes 6: Det finns skillnader i hur revisorns oberoende uppfattas mellan klienter i olika branscher.
4.4.2 Revisorns sociala relation med klienten
En annan aspekt som Svanström (2013) poängterar gällande relationen mellan revisor och klient är att den inte behöver vara enbart ekonomisk, utan relationen kan även vara av ren
